För lite mer än två dagar sen publicerade Petra Månström ett inlägg på sin blogg Maratonbloggen med titeln Kostexperten: ”Måste man dricka under långpasset?” som innehåller en mängd fel. Faktiskt en ganska imponerande mängd med fel med tanke på hur lite text det verkligen är.
Inlägget handlar som sagt om huruvida du behöver dricka något under långpass. Den som frågar verkar vara en motionär som en gång i veckan ger sig på lite längre pass på ungefär 2 timmar och han undrar om han måste dricka under dessa träningspass. Han berättar också att han inte känner sig törstig under träningen.
Svaret han får är från en nutritionist vid namn Petra Kindlund som inte verkar ha läst på någonting kring vätskeintag vid idrott de senaste 10 åren ungefär. I princip är det förlegade råd tillsammans med gamla myter som inte är baserat på någonting. Det tråkiga i det hela är att Petra Kindlund tydligen också är löpcoach vilket faktiskt gör mig lite mörkrädd.
Så jag tänkte jag skulle korrigera de större felen i inlägget. Då jag har skrivit om i princip allt det här flera gånger om kommer jag länka till inlägg som berör ämnet och där finns också referenser som stödjer det jag säger. När jag inte skrivit om det så ger jag direkt referens.
1. ..vid träning upp till 60 minuter är törsten oftast en tillräcklig markör. Under väldigt hård träning eller långpass riskerar man dock att få ett vätskeunderskott innan man känner av törsten
Jag har faktiskt aldrig hört det här påståendet förr och har ingen aning om var 60 minuter kommer ifrån. Gissningsvis har Petra Kindlund blandat ihop den ungefärliga gränsen när det gäller intag av kolhydrater med intag av vatten. I övrigt är törst alltid ett bra mått för hur mycket du behöver dricka och studier har visat att det är den bästa metoden även för ultramaraton.
- Sportdryck och andra former av kolhydrater hjälper oftast bara när du ska tävla i 60 min eller längre, Vatten vs sportdryck och Sportdryck före och under kortare (~60 min) tävlingar/tester
- Om du inte dricker efter törst vid ultramaraton utan istället dricker mer svullnar dina fötter, Ultramaraton och vätskeintag. Detta sker inte om du istället dricker efter din törst. Dricker du mer än din törst riskerar du också att råka ut för hyponatremi vilket i väldigt allvarliga fall kan leda till dödsfall, Vätskeintag vid träning, del IV – För mycket vätska är farligt!.
2. Prestationsförmågan försämras redan när man har så lite vätskeförlust som 2 % av kroppsvikten. Vid vätskeförluster över 5 % av kroppsvikten kan arbetskapaciteten minska med hela 30 %.
Det här är en monstermyt som är baserad på personer som börjat sin aktivitet uttorkade och sen har värdena överdrivits och kryddats på av Gatorade Sport Science Institute vars mål föga överraskande är att sälja mer av sin sportdryck och då passar ju myter som den här väldigt bra.
Tittar vi istället på verkligheten och prestation så har alla studier som studerat det visat att snabbare löpare går ner mer i vikt och tappar mer vätska än långsammare löpare. Detta stämmer från halvmaraton på någon timme upp till ultramaraton på flera timmar. Elitlöpare dricker i snitt mindre än
- I det här inlägget hittar du flera exempel på studier där man visat detta. Vätskenivåer och prestation
- Snabbare löpare i Ultramaraton tappar mer vätska än de långsamma Ultramaraton och vätskeintag igen
- Haile Gebrselassie tappade 10 % av sin kroppsvikt när han slog världsrekordet i maraton 2008. För honom motsvarade detta ungefär 4-5 kg.
3. Ett för litet intag av vätska ökar dessutom risken för att få kramp.
Det här är ytterligare en myt. I alla fall baserat på resten av uttalanden i artikeln. Kramp verkar ha väldigt lite med vätskeintag att göra utan beror först och främst på trötthet. Om du inte dricker alls och tävlar/tränar törstig ökar din trötthet och kanske det indirekt kan öka risken för kramp. Men de studier som är gjorda på ämnet har inte visat någon koppling alls mellan vätska och kramp.
Oavsett vilket så kommer du inte få någon ytterligare effekt på din risk för kramp av att dricka mer än törsten säger.
4. Det är då även viktigt att få i sig salter för att hålla en god saltbalans
Det finns faktiskt inte en enda studie som har visat att salt i sig kan förbättra prestationen eller minska risken för någon typ av negativ effekt vid konditionsträning eller tävling. Vanligt vatten fungera alltså precis lika bra och du kan gott strunta i att tänka på salt. Vid extremt långa lopp kanske salt har en betydelse men det är det ingen som har studerat ännu. Hur som helst så spelar det verkligen ingen roll för träningspass på två timmar.
5. Det bästa sättet för att se om man får i sig tillräckligt med vätska är att kolla att färgen på urinen är lagom gult
Även det här är lite av en myt. Färgen på din urin kan påverkas av flera saker och dessutom är det ett mött med fördröjning. Din urin kan vara väldigt gul trots att du för närvarande har utmärkt vätskebalans i kroppen.
- Du hittar information om detta en bit ner i det här inlägget, Sportdrycker sågas i senaste numret av BMJ
Allt det andra i texten på Maratonbloggen
I princip allting annat i svaret som ges på Maratonbloggen av Petra Kindlund är baserat på de grova felen som jag påpeka här ovanför. Det enda som egentligen är rätt i hela svaret är att kroppen har en begränsning på hur mycket vätska den kan ta upp på en gång, att ditt vätskebehov beror på hur mycket du svettas och att det inte är bra att dricka för mycket.
Summering
Allt som allt är det alltså tre fullständigt horribla stycken som en väldig massa människor fått läsa de två senaste dagarna på Maratonbloggen/SvD. Det är inte första gången som experterna på Maratonbloggen inte direkt är pålästa, Maratonbloggen (SvD) om proteinpulver. Förra gången gjorde jag mig lite rolig över experten i det inlägget för att hon använde den påhittade titeln kostrådgivare. Den här gången går inte detta. Petra Kindlund är nämligen nutritionist.
För er som inte vet det är nutritionist en 5 år lång utbildning som jag skulle säga är den bästa som finns när det gäller nutrition, i alla fall i Sverige. Jag har träffat eller haft kontakt med en rad nutritionister och det har alla varit väl pålästa och väldigt vetenskapliga i sitt synsätt. Förutom detta är Petra Kindlund också löpcoach och har egna imponerande meriter och resultat inom löpning. Med dessa meriter blir det naturligtvis ännu mer bekymmersamt och tråkigt att hon inte är mer påläst än såhär.
Avslutningsvis tänkte jag också ge ett korrekt svar till Anders.
Hej Anders! Du gör helt rätt, fortsätt så. Är du inte törstig behöver du inte heller dricka något.
[…] https://traningslara.se/felaktigheter-kring-vatska-och-lopning-i-svd/ […]
Tack, det var precis vad jag ville höra. Jag dricker sällan när jag springer kortare än två timmar…skönt att höra att det inte är helt fel. 🙂
Jag håller helt med om att man ska dricka efter törst men jag vill också berätta om min egen upplevelse av att dricka vid träning. Från början körde jag mest yoga och lätt styrketräning där jag visserligen blev svettig men jag inte så jag upplevde att jag behövde dricka nåt särskilt mycket mer. I somras ändrade jag en del på min träning så att jag började svettas betydligt mer och jag upplevde mer törst och jag började ha med en vattenflaska till träningen (fast inte till yogan förstås).
Vid speciellt jobbiga pass när jag svettats så det droppade om mig, vilket i princip aldrig hänt tidigare 🙂 , så drack jag naturligtvis lite mer speciellt direkt efter passet men det även senare på kvällen när jag kom hem. Det som var obehagligt var att jag blev inte nöjd och jag upplevde att törsten bara ökade under kvällen och av någon anledning så blev jag extremt törstig när jag hade borstat tänderna. Nåt med tandkrämssmaken gjorde att jag kände mig torr i munnen och jag hade svårt att låta bli att dricka mer och mer.
En av mina favoritbloggare hade tidigare skrivit om salt och att inte dricka för mycket och rekommenderade att tillsätta salt och socker i proportionerna 1:4. Jag testade och tycker att det gör en stor skillnad framför allt senare på kvällen och om jag blir törstig senare på kvällen och dricker mer vatten så släcker det törsten till skillnad från tidigare. Jag har en träningsflaska som är 0,6 liter och jag tillsätter 1 krm salt och två krm socker vilket är den mängd som blir mest neutral för mig.
Hej!
Hur mycket vätska är vi begränsade till att ta upp?
Mvh
Intressant! Snubblade över den här teorin om att sportdrycker kan göra dig dehydrerad: http://osmonutrition.com/wp-content/uploads/2013/03/USACycling-Webinar-7-March-2013.pdf Kommentarer?
Jag läste tokigheterna Petra/SvD publicerade för någon dag sedan och hoppades att du skulle reagera på det. Tack för att du tar dig tid att rensa upp bland myterna!
Roger
Beror på typen av vätska faktiskt, dess osmolaritet. Sen är det även beroende av hur mycket vatten du har i magen. Mer vatten innebär ett snabbare upptag. Så det går inte att ge ett precist svar. Vad din mage egentligen klarar av och vad du står ut med innan du mår illa eller får ont i magen är inte heller samma sak. Sen är det inget man ska oroa sig för eftersom du utan problem kan dricka för att hålla borta törsten.
Göra en dehydrerad kan det ju inte göra, det är fortfarande dricka och osmolariteten är klart lägre än i kroppen.
Det är ännu ett Gatorade/Powerade-påstående man ibland ser i sportdrycksreklamer eller ”faktarutor” tillhandahållna av våra favoritsportdrycksföretag. Som här t.ex:
http://www.powerade.se/powerade/ion4.html
”Det är ytterst viktigt att du återställer din vätskebalans efter långvarig träning. Om du tränar eller tävlar med hög intensitet i mer än 45 minuter (eller oavsett intensitet i mer än 60 minuter)…”
Tack Erik E!
Det kanske är där som Petra Kindlund hämtade resten av sin ”fakta” med 🙂
Teorin är väl: ”Gatorade and other high fructose corn syrup sports drinks dehydrate you by pulling water from your cells to digest their carbs” Stämmer det?
Mycket intressant, tack!
Man lagrar upp energi i kroppen bland annat i form av glykogen, som i sin tur binder vatten. Jag tror det är 2.7g vatten per gram glykogen. Detta vatten frigörs vid ansträngning.
Min tanke här är att detta är ett slags ”gratis svett”. Det borde alltså inte alls påverka kroppen negativt om motsvarande mängd används som svett. Mängden glykogen man kan lagra varierar, jag vet inte exakt, men kanske 300-700g. Det motsvarar då 0.8kg till 2kg vatten.
Beroende på värme, ansträngning, och lite personlig variation, skulle man kanske kunna ha vattenreserver för 1-2 timmar?
Bara om det du dricker är hypertont, det vill säga har en högre koncentration av joner än vätskan i din kropp. Sportdrycker är medvetet skapade för att vara isotona. Så du får inte den effekten då.
Och oavsett så är det en högst tillfällig effekt. Så fort det kommit in vätska för att spä ut lösningen i magen kommer den börja tas upp i blodet.
https://traningslara.se/hur-man-mater-man-sin-vatskeforlust-efter-traning/
Då borde alltså vätskan från en sportdryck med lägre andel kolhydrater tas upp snabbare från magen till blodet? Och därmed minska risken för gi-problem under träning/tävling?
Ja, det är därför som drickan görs isoton. Så att den ska tas upp så snabbt som möjligt och minimera risken för magproblem. Men det hela bygger ju på det felaktiga antagandet att vi har svårt att få i oss så mycket vätska som vi egentligen behöver. Att upptaget behöver maximeras för att minska de negativa effekterna.
Men vi vet ju nu att det inte finns några negativa konsekvenser. Att det räcker med att dricka efter törst och då behöver inte drickan vara perfekt när det gäller osmolaritet.
Ja, när ska folk fatta att kroppen är gjord för att användas och inte behöver daltas med?
Hittade detta när jag på Tjejmilens hemsida klickade på Löparhälsa –> Under loppet:
”*Drick på törst under loppet.
*Under loppet bör du dricka en eller två muggar vid varje vätskekontroll (alltså var tredje kilometer). Även här är det viktigt att du får i dig sportdryck. Man räknar med att man behöver ca 3 liter under ett marathonlopp”. (http://www.loparhalsa.se/start/content.cfm?Dep_ID=293&Sec_ID=3677&Lan_ID=1)
Två emotsägelsefulla punkter, kan man ju tycka… Tjejmilen har för övrigt fyra vätskekontroller under de 10 km och det kan ju tyckas väldigt mycket… Jag planerar inte att ödsla tid på att dricka någon gång.
På Lidingö Ultras hemsida står det under Info –> Viktigt: ”Det är viktigt att du dricker extra med vätska dagen innan loppet, innan start, samt under loppet.” (http://ultramarathon.runnersworld.se/ultramarathon-info/inbjudan-lidingo-ultra-50-km-2011.htm) Nu skulle jag aldrig kalla ett ultralopp för att dalta med kroppen utan detta är intressant mest för att de pratar om vätska som att kolhydratladda. Eller tror du att de snarare poängterar att man ska vara extra noga med att inte bli uttorkad dagen innan?
Fullständigt onödigt. Men har man enervit och dextros som sponsorer måste man ju hitta på saker så man kan påstå att deras produkter behövs för att prestera när man ska springa 10 km.
Det är ju felaktig information det med. Att dricka extra dagen innan gör inget mer än att du behöver gå på toa lite extra. Ingen fara i det förutom att man kissar ut lite extra salter vilket ju inte är bra egentligen. Men det hänger på hur man tolkar extra med vätska. Tolkar man det som 0,5 liter extra är det bara bra. Tolkar man det som 1 liter eller mer är det sannolikt negativt.
Under tävling är det ju bara fel som jag visar här i inlägget. Det är törst som gäller även för långa lopp.
Efter är det sannolikt bra att dricka lite extra. Möjligt att det är positivt för återhämtningen och det har ingen skada förutom fler toalettbesök. Men man ska nog äta lite mer mat med salt i med.
Hej Jacob,
Jag tycker det är tråkigt att du inte kan gå in i debatten utan att göra personangrepp och anklagelser. En större ödmjukhet hade du själv vunnit på. Jag har själv följt din blogg under en lång tid och har stor respekt för det du skriver, dock kan jag inte hålla med dig om detta kring vätska.
Först vill jag uppmärksamma att det här med vätskeintaget är ett omdiskuterat ämne där rekommendationerna skiljer sig stort mellan olika organisationer. Jag har därför valt att ta mina rekommendationer från det som står i de flesta läroböckerna om idrottsnutrition. Att ta upp några enstaka studier och dra så pass stora slutsatser som du har gjort är enligt min uppfattning inte helt okej. Studierna är helt klart intressanta men det du måste ha klart för dig är att de flesta är gjorda på elitidrottare eller ultralöpare. De kan därför inte vara en referens för hela den svenska befolkningen och för Andreas i detta fall. Det är möjligt att motionärer påverkas annorlunda av ett för litet vätskeintag jämfört med elitidrottare. Hur väl törsten är en tillräcklig markör under hårda träningspass är under diskussion och jag skulle tro att det är väldigt individuellt. Under ett marathon är det dessutom omöjligt att dricka när man är törstig då man får passa på att ta vätska när det finns tillgängligt. Jag står i varje fall fast vid att det är bra att dricka tidigt under ett långpass/marathon och inte först på slutet av distansen när man endast känner sig törstig – enligt mina erfarenheter och uppfattning är det alldeles försent och det är lätt att man då istället dricker för mycket på en gång vilket kan ge magproblem. Det är dessutom troligt att för vissa individer så kan tröttheten under ett hårt pass/långpass försämra törstsignalerna. Jag vill även poängtera att det inte är bra att dricka för mycket vatten och det påstående är vi nog båda överens om.
Jag vill annars tacka för en välskriven blogg med mycket intressant information. Håll dig i fortsättningen till mer fakta än personangrepp och anklagelser, det kommer du att vinna på i längden.
Hej Petra!
Innan du anklagar mig för att inte hålla mig till fakta så tycker jag att du i alla fall kan backa upp något av det du säger med någon typ av studie. Så jag har en utmaning till dig. Jag vill att du visar mig en endaste studie där man sett en försämrad prestation hos idrottare när de druckit efter törst. Eller där mer vatten än törsten kallar för förbättrat prestationen. Det spelar ingen roll om det är fullständiga amatörer eller världseliten som studerats och det spelar ingen roll om det handlar om 10 km eller tävlingar som pågår i flera dagar.
Jag kan ju tipsa dig om att du kan börja med att utesluta de 19 studier som den här reviewartikeln från 2010 tar upp. Ingen av dem stödjer nämligen din ståndpunkt.
Lycka till…
ps. du får ju givetvis också väldigt gärna visa på studier som stödjer dina andra påståenden här ovanför med. Men jag tänkte att vi kan kunde ta en punkt åt gången?
Finns det några studier som visar på att vår törst-funktion kan bli satt ur spel?
Sen kanske det inte är ett så stort bekymmer då man klarar av rätt mycket vätskeförlust (inom rimliga gränser) utan större problem om jag tolkar svaren här rätt.
Var skyddas titeln nutritionist?
Nej, det finns ingen sådan studie.
Vätskeförlust är inte lika med negativ vätskebalans. Det är det som är hela poäng. Bara för att du har gått ner kanske 2-3 kg så innebär inte det att du har vätskebrist. Det innebär att du har mindre vätska i kroppen men eftersom du även har mindre salt så har du samma osmolaritet (eg saltkoncentration) i blodet och det är det som är viktigt.
Det är när folk försöker att hindra viktnedgång genom att dricka extra som det uppstår problem. Det är då man riskerar att råka ut för hyponatremi. Läs inläggen jag länkar till så förstår du.
Vad jag vet är det ingen skyddad titel. Men det finns inte heller någon utbildning som säger sig utbilda nutritionister förutom just nutritionistutbildningarna på universitet.
Hej Jacob,
Tack för ditt svar. Jag har valt att inte titta på enskilda studier då man alltid kan hitta en studie som stödjer en typ av teori medan en annan studie hittar det motsatta. Känns något meningslöst att vi då ska stå och kasta enstaka studier på varandra. För att dra några slutsatser måste man ha läst alla studier för att göra en opartisk bedömning och de som ger ut rekommendationerna borde ha den bästa kompetensen för det. Därför har jag valt att utgå från de rekommendationer som finns idag och som står i läroböckerna. I boken “Modern Nutrition in Health and disease” står bland annat följande:
”Excessive loss of body fluids via exercise-induced perspiration, which can range up to 3L/hour, induces a state of hypohydration and affects numerous physiologic processes that may impair physical performance. Hypohydration decreases both intracellular fluid volumes, particularly blood volume, with associated decrease in stroke volume, cardiac output and endurance performance. Hypohydration may also induce an earlier onset of the anaerobic treshold and may adversely affect mental functioning.”
I boken ”idrottsnutrion för bättre prestation” står följande:
”Utmattning mot slutet av ett långvarigt arbete kan härröra lika mycket från uttorkning som från tomma energiförråd. Prestationsförmågan störs redan när en individ är uttorkad med så lite som 2 % av kroppsvikten. Förluster över 5 % av kroppsvikten kan minska arbetskapaciteten med cirka 30 %”.
Enligt din referens från Noakes där 19 studier stödjer dina teorier har de flesta endast omkring 6-18 deltagare och då är det främst på elitidrottare. Bara det gör att resultaten inte är tillförlitliga. Finns det ens någon placebogrupp, är de randomiserade? I studien av Zouhal et al (643 deltagare) visas det att elitlöpare gör av med mer vätska än de sämre löparna. Men de säger inget om hur mycket vätska som har druckits eller om de ens har druckit efter törst? Rent hypotetiskt skulle det kunna förklaras av att elitlöpare gör av med mer vätska för att de ligger på en hårdare intensitet samt att de inte tar sig tid att dricka like mycket, men studien visar egentligen inget om hur deras prestation hade sett ut om de hade druckit mer vätska.
Eftersom studierna som du visar inte har så många deltagare och det endast är gjorda på elitlöpare eller ultralöpare, går det inte att dra så stora slutsatser som du har gjort för en hel population. Jag håller med det Eric Goulet skriver i sin review om dina teorier vilket förklarar varför jag följer rekommendationerna och inte gör stora rubriker från enskilda studier:
”Readers must bear in mind that the depth and breadth of our knowledge in this research field is still limited and that much remains to be learned before reliable recommendations can be confidently made to competitive endurance athletes seeking the best performance.”
Nej det gör det inte, du kan inte hitta någon studie som stödjer din ståndpunkt. Det är därför du säger dig ”välja” att inte titta på en studie.
Det det är för övrigt ett riktigt pseudvetenskapligt argument Petra. Om du ska påstå du vara expert inom ett ämne så antar man ju att du läst lite mer än någon idrottsnutritionsbok.
Det enda som står i den delen är att hypohydration, alltså vätskebrist kan försämra prestationen. Det är ju knappast någon nyhet. Det är heller ingen som rekommenderar vätskebrist.
En bok från 2004 skriven av en av de mest framstående forskarna på Gatorade Sports Science Institute ägda av Pepsi. Du håller dig up to date med objektiv forskning ser jag.
Återigen är det uttorkad du pratar om. Dricker man efter törst är man inte uttorkad. Läs mitt svar till Henrik Larsson och följ länkarna så får du massor av referenser som stödjer det påståendet.
Intressant taktik. Försök hitta småfel i alla de studier som finns. Är målet sen att vi därför ska börja tro på dina råd när du baserar dem på ingenting?
Nej, det gör det inte. Men det säger en väldig massa om ditt påstående att 2 procents vätskeförlust skulle innebära en klart försämrad prestation inte sant? Om det hade stämt hade du sett en väldig annorlunda bild.
Det du istället ser att de som springer snabbare svettas mer. De blir då av med mer salt och när de dricker efter törst så innebär det att de upprätthåller rätt osmolaritet i blodet med en mindre total mängd vätska. Detta eftersom de gjort av med mer salt genom svetten.
Jo, rent hypotetiskt skulle den studien, helt för sig själv, kunna förklaras så. Men du är ju inte en person som bara tittar på en studie inte sant? Jag tycker vi inkluderar de 18 andra studierna* i reviewartikeln som visat under mycket mer kontrollerade former att prestationen inte blir bättre om de dricker mer vätska än törsten kallar för. Vad får vi för bild av situationen då tycker du?
*Du får givetvis addera fler av de studier du ännu inte ”valt” att visa oss till denna lista.
Nu anger du ju inte vilken artikel av Goulet du syftar på men jag har hittat tre stycken med lite olika fokus de senaste åren. En från 2011 och två från 2012. Här är slutsatserna i dessa:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22763119
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21454440
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23121348
Tack jag förstod det där med för mycket vätska eftersom jag läst inläggen du länkade till. Därför jag frågade specifikt om törstfunktionen. Kanske formulerade mig lite för enkelt för dig att förstå min fråga. Men tack för att du svarade.
Hört skrönor om Badwater där det påstås att om man väntar med att dricka tills man är törstig så är man redan för uttorkad.
Sen fattar jag inte varför man ska hindra viktnedgång. Brukar stå att marathonlöpare går ner si och så mycket i vikt efter ett lopp men inte i samband med att det skulle vara farligt!
Sen tycker jag detta är roligt:
Petra Kindlund: Utmattning mot slutet av ett långvarigt arbete kan härröra lika mycket från uttorkning som från tomma energiförråd. Prestationsförmågan störs redan när en individ är uttorkad med så lite som 2 % av kroppsvikten. Förluster över 5 % av kroppsvikten kan minska arbetskapaciteten med cirka 30 %”
”Återigen är det uttorkad du pratar om. Dricker man efter törst är man inte uttorkad. Läs mitt svar till Henrik Larsson och följ länkarna så får du massor av referenser som stödjer det påståendet.”
Nu när det står uttorkad istället för vätskeförlust så blir påståendet plötsligt rätt. Om jag tolkar svaret rätt eftersom svaret är att man inte kan bli uttorkad om man dricker efter törst. Så om man ignorerar sin törst under ett lopp kan det få effekter.
För att förtydliga så är detta ingen fråga så kräver inget svar.
Den här debatten gör mig superirriterad. Bryr mig inte om vad Petra eller Jacob säger, men debatten ger följdverkningar. Var på gruppträning på Sats där instruktören var på något märkligt humör. Han for ut över att folk drack vatten under träningen. Det behövdes inte enligt hans mening. När någon gick och drack stängde han av musiken och började raljera ” och så ska det drickas igen…” . Jag är njursjuk och vet att törst inte räcker som indikator för mig. Jag tar mina råd från min njurläkare och sk***r fullkomligt i vad pt, nutritionister eller sjukgymnaster säger. Men jag vill inte bli utpekad under träningen och hånad för det. Därför ogillar jag den här debatten.
Hej Eva!
Jag tycker det är verkligen skrämmande när SATS ledare tvingar en att inte dricka under ett pass som de gjorde i ditt fall. Ofta är detta en konsekvens av att vissa personer tar stora slutsatser av att läsa några enstaka studier som dessutom inte är anpassade på motionärer. Det här med vätska är högst individuellt och troligtvis har inte alla samma förmåga att avläsa och känna av törsten. Stå på dig Eva och forsätt dricka vatten under passet!
Hej Jacob!
Det här blir mitt sista inlägg till dig då jag tycker att debatten går över styr om vi ska stå och kasta olika studier fram och tillbaka. Studierna som du visar är självklart intressanta men de kan knappast säga hela sanningen. Hur kan du påstå att 19 studier (där de flesta är gjorda på ett lågt deltagarantal och endast elitidrottare eller ultralöpare) är den rätta sanningen för alla individer? Jag har därför valt i mitt svar att utgå från de riktlinjer och rekommendationer som finns. Att plocka ut enstaka studier kan lätt bli missvisande. Jag tror vi i alla fall kan komma överrens om några punkter. För det första är det inte bra för någon att dricka för mycket eller för lite vatten, lagom är alltid bäst. Hur mycket man behöver för att det ska vara lagom är högst individuellt.
Oh herregud!
Fantastiskt roligt och tragiskt att följa kommentarerna på det här inlägget.
Eva: Ska vi helt skippa rekommendationer i alla möjliga ämnen för att det finns personer som inte rekommendationerna är anpassade till?
Petra: Pinsamt. Ni har ju inte kastat studier mot varandra. Du har ju inte langat fram ens EN studie som styrker dina påståenden. Däremot ska du ha lite pluspoäng för att du vågar gå in i en sån här diskussion trots att du inte har några vettiga argument, kaxigt!
Oh herregud! Christoffer – hur är det med läsförståelsen? Var har jag sagt att man ska skippa rekommendationer? Jag följer ju de rekommendationer jag får från min njurläkare. Jag tror hon har bättre kunskaper än någon sjukgymnast i ämnet. Men tränaren på Sats gav inte rekommendationer. Det var regelrätt utpekande mobbing på plats i salen. Han tyckte han kunde nåt, för han var ju utbildad och hade säkert snappat upp kunskaper på en sån här sida. Det är det som gör mig irriterad.
Eva hur är det med läsförståelsen själv? Passledaren har gjort fel oavsett vilken av Petras eller Jacobs rekommendationer man följer. Så det din kommentar visade på är bara hur dålig man kan vara som passledare på SATS. För att dricka efter törst är inte samma som att säga nej till att folk ska dricka.
Jag förstår att det kan vara lite jobbigt om folk ska gå å dricka hela tiden när man håller ett pass. Men då får man ju lägga in pauser så att alla hinner att dricka.
Sen så om man har ”problem” så kan man ju alltid gripa tag i tränaren innan och säga att man behöver dricka lite oftare.Jobbigare än så är det inte. Det är ju inte så att en allergiker av något slag bara kan förvänta sig att alla ska veta det och fixa så att det funkar.
Ursäkta mig men hur skall annars debatten/diskussionen fortsätta? Du påstår en sak, någon annan påstår något annat. För att övertyga motparten måste man väl lägga fram bevis? Annars stannar ju debatten upp och du har antingen ”förlorat” (som i detta fall) eller så har man inte kommit någonstans alls.
Du verkar rikta din irritation åt helt fel håll, Eva. Prova att föra fram kritiken till nämnda SATS-tränare, alternativt till någon som driver gymmet. Hade du berättat om dina problem för honom har jag svårt att tro att han ställer sig över din njurläkare och förbjuder dig dricka vatten. Hade han fått sin information från ”sidor som denna” (dvs vetenskapsbaserade) hade han heller aldrig agerat på detta viset.
Gillar den sista delen av inlägget bäst:
”Hej Anders! Du gör helt rätt, fortsätt så. Är du inte törstig behöver du inte heller dricka något.”
Men så heter jag ju Anders också, o. brukar dricka när jag är törstig, även på tex. maror 🙂 Nämnde dina ståndpunkter och tipsade även deltagare på mina pass, tex. spinning, att inte dricka mer än nödvändigt utan bara när de är törstiga, speciellt då jag oftast kör korta pass på 45-60 minuter. Hoppas dock att de gjorde detsamma – drack efter törst – under den ca fyra timmar långa ”Vasaloppsspinning” vi körde för några veckor sen…
/A.
Har jag missat något? När kastade du fram någon studie? Mig veterligen har du inte gett en endaste referens och då har jag ju faktiskt bara bett om en enda, som ett exempel.
[…] För er som följer mig på Twitter eller Facebook har säkert redan följt med i den lilla debatt som uppstått sen jag publicerade inlägget Felaktigheter kring vätska och löpning i SvD häromdagen. I korthet blev Petra Kindlund som var nutritionisten som skrev det svar jag kritisera lite stött och Petra Månström publicerade en replik från Petra Kindlund på sin blogg någon dag senare, Ett inlägg i vätskedebatten som Petra Kindlund även skrev som en kommentar till mitt inlägg. […]
Det här var underhållande läsning!
Jag tycker lite synd om Petra, men hon är egentligen i allt det här bara symbol för ett större problem: att det finns alltför många professionella rådgivare (läkare, sjukgymnaster, nutritionister, you name it…) som baserar sina råd helt på ”de riktlinjer och rekommendationer som finns” i några böcker de läst, istället för att hålla sig à jour med forskning som görs inom deras område. Ofta korrelerar detta beteende tyvärr också med oförmåga att ta kritik och erkänna att man haft fel, vilket gör det hela ännu mer skrämmande.
Tack Jacob! Den enda feedback jag har till dig är att du troligen når fram ännu bättre om du håller en lite mjukare ton – det är bra att vara snäll även när man har rätt. Keep up the good work!
bry dig inte om Jacob Petra, han är världsmästare i studier. Ingen är bättre än han och hans fantastiska ödmjukhet får ”alla” att förundrat göra vågen… ;o)
Då är jag med på att det är en rad faktorer som styr begränsningen av upptaget.
Om man pratar rent teoretiskt o tappat 1 liter vätska under träningen o direkt efter dricker samma mängd med rätt osmolatitet. Vi säger 1 liter kan då kroppen ta upp allt detta o återställa balansen? För längesedan gå gick ryktet att det inte var någon idé att dricka mer än 2 dl var 20 min eller något sånt:)
Jag måste bara skriva att du är ju bäst Jacob! Det är skönt att det finns personer som är pålästa. Jag gillar framförallt när du berättar vilka som ligger bakom olika studier (Hur kan en person avlönad av Gatorade få skriva en lärobok som någon använder!?).
En sidoreflektion jag gör om om träning och kost är att det verkar vara lite som med politik – precis alla har en åsikt (baserad ofta till stor del på egna erfarenheter, det vill säga statistiskt underlag på 1 person och låg grad av objektivitet när man observerar sig själv).
Jacob brukar vara noga med att man ska vara korrekt men här slarvar han allt lite.
Asker Jeukendrup blev anställd av Gatorade typ förra året och skrev första upplagan av boken 2004, vilket är ett antal år efter bokens uppkomst.
Sen om man ska ha det som ett exklusionskriterie om man har någon koppling till ett företag, så kommer vi inte ha några forskare eller studier att kunna använda oss av snart, eller redan nu. Tex så var majoriteten av världens ledande nutritionsforskare inbjudna till GSSI konferensen hos Gatorade för några veckor sen. Ett antal av dem finns numera på Gatorades sida där de ger lite olika experttips, http://www.gssiweb.com/ask-the-expert. Likaså var samma i princip samma gäng + ett stort antal till, inbjudna till Nestles gratiskonferens i somras i London och figurerar i deras material och texter som ges ut under deras kosttillskottsmärke Powerbar.
Att Asker nu valt att jobba för Gatorade är kanske inte så jättesnyggt om man ska ses som en oberoende forskare men jag kan förstå han med de resurser han nu förfogar över och möjligheten till mer studier i ämnet. Han var antagligen en av de mest produktiva forskarna innan och kommer antagligen höja tempot ytterliggare nu.
Tyvärr är kopplingar till företag något som vi antagligen får leva med då idrottsforskning står väldigt långt ner i löneledet och för de flesta forskare handlar det om att få in de få kronor som finns för att ens kunna genomföra någon studie alls.
Detta gör att jag stör mig väldigt mycket på när Petra inte ger något för studier med 6-18 personer i… då kanske hon ska kolla upp resterande referenser till råden för kolhydrater, protein mm och antalet försökspersoner i dem. 18 pers i ett idrottsammanhang är ”bra”.
Bara en fundering kring Petras källor till sina råd.
De böcker det hänvisas till, har inte de referenser angivna som stöd för sina riktlinjer? Om inte, borde inte det vara en varningssignal?
Personligen får jag mycket nyttig information och idéer från böcker men utan referenser angivna måste deras giltighet värderas försiktigt, särskilt i hälsofrågor och i professionell utövning.
Fast å andra sidan ser jag ingenting i bokcitaten rörande vilken strategi som ska användas för att upprätthålla vätskebalansen, så det är hur som helst kanske inte relevant.
Jeukendrup har utfört studier som varit i alla fall delvis sponsrade av GSSI ända sen 1999. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10517772
Koppling är en sak. Utfört sponsrade studier för är en annan. I alla fall enligt mig.
Sen när det gäller just vätskedebatten tycker jag att mer eller mindre alla som varit inblandade med GSSI ska ifrågasättas lite extra när de skriver om vätska och prestation. När det gäller just boken idrottsnutrition så är vätskekapitlet dåligt. Det är det oavsett om Jeukerup varit helt fri från koppling till GSSI. Detta påpekade jag redan 2008.
https://traningslara.se/internet-som-kunskapsbas-del-iii-en-bra-kunskapsgrund/
Har man inget att svara med så får man försöka kritisera den fakta som finns. Ett frekvent tema hos de som kommenterar mina inlägg och inte gillar slutsatsen.
De intalar väl sig själva att om de kan hitta mindre brister i studierna som finns så har de bevisat att det verkliga svaret på frågan är precis tvärt om. Trots att det inte finns en enda studie som stödjer det.
Jag har boken framför. De anger inga referenser till påståendet. Du kan själv se de två relevanta sidorna här https://traningslara.se/wp-content/uploads/2013/03/idrottsnutrition.pdf
Allt snacket för om att törsten inte räcker till är baserat på det felaktiga antagandet att idrottaren skulle väga lika mycket efter ett lopp som före. När man såg att detta inte skedde så antog man bara att idrottaren druckit för lite. Att det var negativt. Man tänkte aldrig på att det kunde handla om en normal anpassning till träning, att det viktiga var saltbalans och att testa om det påverkade prestationen. När man började fundera på allt det här insåg man fort att det gamla tänket var fel. Men GSSI föredrog de gamla råden så det har tagit väldigt lång tid för den nya informationen att komma ut.
Jag försöker verkligen att förstå varför man uttalar sig i egenskap av nutrionist när det är så uppenbart att hon i detta fall är så dåligt påläst.
Varför tackar hon inte? Varför blir hon inte glad för ökad kunskap? Varför överhuvudtaget försöker hon diskutera? Är det bara vi ”lekmän” som uppskattar korrekt information?
Känns helt sjukt…..
Återigen bra faktaspäckade inlägg Jacob (både det här och ”Att dricka efter törst är viktigast för motionärer”).
I de här sidorna du publicerade ur boken Idrottsnutrition så står det ju om att mäta kroppsvikt och att mäta osmolalitet på urinen (och att titta på färgen på urinen), men alla de sätten är ju rätt kassa ur ett forskningsperspektiv. Antar att det här är riktat till ”vanliga” människor, för det rimliga sättet att mäta vätskebalansen är väl annars att mäta på blodet?
Är förresten orden vätskebalans, vätskenivå, uttorkad m.fl. definierade i de här sammanhangen? Läste några forskningsartiklar och intervjuer med de som skrivit boken Idrottsnutrition, och de känns som om de använder ordet ”dehydration” som att det helt enkelt betyder att man tappat vätska under loppet, man väger mindre efter än innan. Det verkar inte ha nånting att göra med om vätskebalansen är rubbad. Precis som du påpekar är ju det rätt ointressant eftersom man ”tappar” salt också, men det hjälper ju dem att kunna prata om den viktnedgången som vätskeförlust/vätskebrist, för då får man ju intrycket att man borde ersätta vätskan.
För övrigt tyckte jag följande två råd i en sportdryckstillverkares infomaterial om varför sportdryck är bättre än vatten under träning är väldigt roliga:
– The sodium also helps maintain your drive to continue drinking fluids when exercising, which is crucial to meeting your fluid needs.
– Sodium also helps you retain the fluid that you’ve consumed.
Att du dricker sportdryck med salt gör alltså att du fortsätter vara törstig och vill fortsätta dricka!
Eva, jag tror knappast att instruktörens utspel var en personlig attack på dig och med tanke på den bild av händelsen du ger så var det säkerligen flera andra i salen som också kände sig illa behandlade. En kan ju bara spekulera varifrån den här instruktören fått sina uppfattningar men baserat på vad Jacob skrivit här så finns det ingen anledning att peka ut honom som ansvarig för vad som hände. Tvärtom finns vetenskapen till för att rensa ut sådana som den instruktör du berättar om och det är bl a tack vare framsteg inom vetenskapen som du högst troligen kommer bli tagen på allvar om du vänder dig till de ansvariga på gymmet så att de kan ta tag i situationen och göra det bättre för dig och de andra som tränar.
Hej Jacob!
Har en fråga/fundering angående en ganska specifik aspekt om individers olika förmåga till att reglera sina vätskenivåer. I en studie av Noakes från 2004 (Three independent biological mechanisms cause exercise-associated hyponatremia: Evidence from 2,135 weighed competitive athletic performances), skriver författaren om att endast ca 30% av idrottare som går upp i vikt under lopp utvecklar EAH (exercise-associated hyponatremia), där alltså 70% skyddades från detta av andra faktorer. Han skriver också om att serum Na+ efter lopp har otroligt stora variationer mellan löpare, utan att skillnaderna är lika stora från början.
Den slutsatsen han drar kring detta är: ”some athletes can mobilize the same amount of Na+ from internal sodium sources, the so-called osmotically inactive, exchangeable sodium stores” som verkar finnas i ben/brosk.
Tydligen är det inte välkänt (vid tidpunkten för studien) om vad som förklarar skillnaderna hos olika individers förmåga att mobilisera detta osmmotically inactive, exchangeable sodium.
Vet du om det finns någon ny forskning på detta? Vad kan vara det som ligger bakom (i.e t.ex. träningsstatus, ansträngning under träning/tävling, hur mycket man har ”tränat upp” sitt hormonsystem etc.)? Skiljer sig förråden mellan individer, är förråden konstanta eller föränderliga?
Du verkar vara påläst på ämnet och får gärna delge din input i detta!
Hallå Adrian!
Vad jag vet finns det inget nytt kring det.
Som jag har skrivit ett par gånger på olika ställen nu. Förr antog man att vätskebalans var det samma som viktbalans. Så vägde man mindre ansåg man att det var vätskebrist/dehydrering. Så i äldre texter är det väldigt rörigt. Även nyare texter gäller det faktiskt att man ser till så man får rätt bild av vad som menas med vad tyvärr. Många som är fast i de gamla råden.
(Oj, sorry för ett alldeles för långt inlägg)
Jag såg att Petra K. hade givit lite dryckesrekommendationer i SVD igen: http://blog.svd.se/maratonbloggen/2013/05/24/kostexperten-lopare-har-kollapsat-efter-overdrivet-vattenintag/
Lite mer betoning på att inte dricka för mycket, som kan ses i rubriken, men delvis ungefär samma råd som sist. Något nedtonade bara.
Sett till mig själv (kraftig anekdotisk ”bevisföring” 🙂 ), så håller jag dock med henne om att det funkar ganska bra att dricka lite grann då och då, under ett lopp. Vet inte om det är just minskad vätskebrist som ger den lite bättre känslan för mig, utan misstänkar att det är en psykologisk effekt av att bli lite svalkad. Men ett problem, speciellt under träningspass, är att det kan vara långt till vatten när man väl blir törstig. Dessutom håller jag med om att när kroppen är väldigt slut så är det inte alltid helt lätt att känna av alla signaler. Jag brukar ”tanka upp” nån extra halvliter timmarna innan jag skall spring långpass (långt för mig – strax under 2 timmar i terräng) och det funkar bra, vilket det några gånger inte har gjort när jag missat upptankningen och blivit väldigt slut, samt väldigt törstig. Det hade säkert hjälpt att dricka när jag blev törstig, men lite svårt när man inte har tillgång till vatten.
Sett till forskningen har du, Jacob, säkert helt rätt, vad jag som lekman kan bedömma, men man skall samtidigt vara försiktig att vara helt säker när man återger forskningsresultat, eftersom man vet visserligen var forskningsstudierna säger, men de är knappast heltäckande för alla fall och är de inte det så vet man inte vad icke-utförda studier skulle säga ( i vetenskapsmetodik är jag som bl.a. f.d. forskare, inte lekman). _Om_ det skulle vara så att studierna t.ex. endast tittat på elitidrottare så kan man möjligen misstänka att samma gäller för motionärer, men säker kan man inte vara. (alla svanar är vita – tills de svarta dök upp). Naturligtvis ännu mer fel att göra påståenden som totalt saknar forskningsstöd, speciellt om man inte talar om det.
F.ö. anser jag att tonen mot Petra var onödigt aggressiv. Jag uppfattar henne som tämligen resonerande och inte alls jättelåst av typen vissa LCHF-profeter. Ståndpunkterna hade troligen gått fram bättre med ett lite ödmjukare tonfall. (men jag vet att det är svårt att vara ödmjuk när man är bäst ;-)). Du, Jacob, skulle kanske passa i den akademiska världen där jag tycker det är mer ångvälts-metoden som gäller – prove it, or shut up (har jag själv fått slängt i ansiktet och tyvärr hade han rätt). 🙂
(Här ett LCHF-inlägg ifrån Petra som du kanske gillar bättre: http://www.sporthalsa.se/artiklar/petra-kindlund-sanningen-om-lchf-och-traening )
Jag tycker nog att hon nästan helt har ändrat sina råd. Uppenbarligen har Petra köpt in ett antal nya läroböcker om idrottsnutrition som gjort att hon sett att konsensus har förändrats 🙂
Det enda hon ska addera nu är att törst är det man först och främst ska gå efter. Det kommer säkert i nästa svar hon ger. Kul att hon ändrar sig men tråkigt att hon inte kan erkänna att hon hade fel i diskussionen utan istället anklaga mig för att endast välja ut vissa studier.
Klart att det fungerar bra. Skillnaden i prestation mellan att dricka rent efter törst och att dricka lite mer än så är som jag påpekat i diskussionen här väldigt liten om den ens finns. Så dricker du några dl extra kommer du inte märka något på prestationen. Och bara några dl extra är inte heller någon fara rent hälsomässigt.
Givetvis är det så med. Men det påverkar ju ens praktiska användande av kunskap. Inte kunskapen i sig. Rådet ska fortfarande vara drick efter törst. Sen kan man addera informationen att det inte är farligt att dricka några dl utöver törsten vid ett tillfälle och att man kan göra det om man vet med sig att man inte kommer kunna dricka under en lite längre tid.
Detta är bland annat råd som jag gett till lagidrottare flera gånger om i olika texter och intervjuer, bla här https://traningslara.se/vatskeintag-och-fotboll/
Visst är det konstigt att all vet detta? Har du gjort någon typ av mätning som har visat att du missat att lyssna på dina signaler? Eller hur vet du att det blir fel? För detta verkar nämligen aldrig hända någongång i studier där forskare verkligen studerar människor. Då fungerar signalerna av någon anledning som det ska och det är ingen som dricker för lite och blir uttorkad.
Där är inget aggressivt i tonen. Det är folk som inte vet hur man skriver kritik eller tar emot det. Petras råd är väldigt fel och när jag då korrigerar det så blir det en stor och tydlig korrigering. Och då läser folk in en ”negativ ton” i det hela.
Det är skrämmande att Petra som nutritionist, löpcoach och bra löpare själv kan ge helt förlegade råd. Och det är i princip det enda jag skriver om Petra i hela inlägget. Allt annat är bemötande av det hon skriver och har inget med henne som person att göra. Petras replik på detta är att anklaga mig genom att säga att jag inte håller mig till fakta.
Tja, det kan ju som jag skrev bero på att de studier som finns inte är heltäckande.
Nu har jag inget problem, eftersom jag aldrig blir så slut som jag blev som helt otränad. Inte på samma sätt. Men när jag återupptog min träning för drygt två år sedan så blev jag så totalt slut, så det enda som kändes var kraftig blodsmak, total andnöd, illamående och yrsel. Ett par gånger hade jag glömt att dricka timmarna innan (var inte törstig) och då hade jag väldigt svårt att återhämta mig, tog mig knappt hem och kände efter att ha stannat och vilat en hemsk törst. Men när jag sprang kändes inget av det, utan det drunknade väl i den allmänna plågan.
Det kanske inte är så vanligt, men visst förekommer det väl ändå att folk kollapsar under lopp och där en åtminstone bidragande orsak är vätskebrist? Om så, hur kan det i så fall förekomma? Dricker de inte trots att de är törstiga, eller känner de inte av törsten?
Det kan ju också vara så att jag har fel. (brukar aldrig hända, så det kan jag väl aldrig tro – apropå att ta kritik, vem tusan är bra på det?)
En OT-reflektion:
Har man tränat hela livet så tror jag inte att man är medveten om vilken vansinnig plåga det är att t.ex. ge sig ut och springa och vilken lång tid det tar att återhämta sig efter varje löptur.
Jag tränade regelbundet (styrketränging+löpning) fram till 30 års-åldern, i mitten av 90-talet, när jag blev sjuk (Ulcerös Colit) i halvårslånga perioder under några år. Förutom det jobbiga i det och att man sväller upp lite av all kortison och därmed tyngre, så inbillade jag mig, dumt nog, att det var p.g.a. den återupptagna träningen som jag blev sjuk igen, eftersom jag blev sjuk igen strax efter att jag återupptog träningen. Försökte småträna litegrann då och då, men det vet jag inte funkar på mig, det är 6 dagar i veckan och 6-7 timmar som gäller.
I vilket fall så var min kondition riktigt usel när jag började träna igen för drygt två år sedan och blev totalt färdig av att springa 2 km. Det tog väl ett halvår innan springandet kändes hyfsat behagligt.
Eftersom jag ökat 1-2 kg per år under de här dryga 15 åren, så hade jag även en hel del extravikt att släpa på. vilket väl inte underlättade…
Angående dieter så kollade jag hur mycket jag förbrukade, åt 1 000 kcal under det per dag, utan någon speciell diet och tyckte jag borde gå ner ett kg i veckan. Stämde jättebra. Med lite fusk vissa veckor så gick jag ned 30 kg, från 99 till 69 på 40 veckor. Inget större problem och har hållit det ett par år nu. Började springa efter tre månader och -12 kg, för att hålla uppe förbränningen i takt med att vikten minskade, samt styrketräna efter ytterligare några månader, så att inte musklerna skulle försvinna p.g.a. allt energiunderskott.
damn : ) jag kom in på din sida träningslära för att jag ville skaffa magrutor, är i spanien och har inget att göra : D men sen så har jag fastnat och läst på både tränastyrka och träningslära i 5-6 timmar kanske. hade väldigt mycket respekt för dig och dina inlägg innan med tanke på alla referenser och allt det dära. men sen när jag såg att du har argumenterat med kostdoktorn och petra och dessutom verkligen krossat dom så tycker jag att du äger ännu mer! Keep it Up! : )
äh : ) det vart flummigt det jag skrev nåväl whatever du får tolka det som du vill : )
Om man vill fördjupa sig i hur man kan kommunicera utan att det blir onödigt hårt rekommenderar jag boken ”Non Violent Communication”.
http://www.elib.se/library/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id=9187489007&lib=3
Här är en ny vätskerekommendation: http://www.marathon.se/inspiration/fysiolog-viktigt-dricka-i-mil-lopp
”Fysiologdoktorn Örjan Ekblom vid GIH uppmanar alla att tänka på att dricka även i kortare lopp. Under ett millopp som Midnattsloppet och Tjejmilen kan man svettas bort uppemot en liter.
– Det gäller att dricka, gärna vatten före, men sedan sportdryck under loppet, säger Örjan Ekblom i inslaget ovan.”
Kärt ämne.
Jag förstod det mest som att det kunde kännas bättre att dricka lite sportdryck innan man blir törstig, i början av loppet, samt att man innan loppet skulle dricka vatten och inte sportdryck. Dock inga stora mängder, varken före eller under loppet. Lite oklart om sportdrycken under loppen främst var för sockrets skull, eller vätskan, men kanske en kombination.
[…] Du kan läsa mer om detta på Jacob Gudiols sida Träna Styrka. […]
Hej
Är slutsatserna av Jacob i denna tråd, gällande tillförande av vätska under långvarig fysisk prestation, fortfarande aktuella?
Ja, det är samma sak som gäller. Den här publicerades tex bara för någon vecka sedan https://link.springer.com/article/10.1007/s40279-018-01051-z