Sportdrycker sågas i senaste numret av BMJ

Gatorade och Powerade - Fungerar dem?

För några dagar sen släpptes senaste numret av tidskriften BMJ, ett nummer som har fått en hel del uppmärksamhet i främst Storbritannien och USA verkar det som. Jag är faktiskt lite förvånad över att tidningarna här i Sverige inte har snappat upp den här historien då den innehåller det mesta som tidningar brukar gilla att skriva om. Det senaste numret av BMJ (BMJ hette tidigare British Medical Journal men numera är BMJ det officiella namnet) är alltså en total sågning av alla typer av sportdryck. Här är listan på artiklarna som ingår:

Länkarna fungerar och artiklarna finns tillgängliga för alla om du vill läsa allt som skrivs själv. Det jag tänker göra här är att försöka mig på en summering av det som står i alla de här texterna.

Reklamen från sportdrycksföretagen är kraftigt överdriven

Viktigt att påpeka är att det endast är en studie bland alla dessa artiklar. Alla andra artiklar är endast åsikter från forskare där de framställer sin syn på det hela och BMJ har ju när det gäller det här numret valt de som fått skriva sina artiklar med omsorg. Men jag kommer tillbaka till den biten senare. Låt oss börja med den faktiska studien.

Det forskarna gjorde i den här studien var att de studerade reklam för sportprodukter överlag. Den här studien är alltså inte endast på sportdryck utan man har med löparskor, barfotaskor, sport-BH:er, gainers, gels, proteinpulver, kompressionsstrumpor, BCAA, testo-boosters mm. Det enda kravet man hade på produkten var att det skulle göras något påstående om förbättrad prestation eller förbättrad återhämtning.

Man mejlade sen alla företagen bakom de produkter man hittat och bad om referenser som gav stöd för de påståenden som gavs. Om det är någon som är intresserad av denna korrespondens så finns den tillgänglig här. När alla studier var insamlade och alla studier granskats blev resultatet följande:

More than half (52.8%) of the websites that made performance claims did not provide any references, and the authors were unable to perform critical appraisal for approximately half (72/146) of the identified references. None of the references referred to systematic reviews (level 1 evidence). Of the critically appraised studies, 84% were judged to be at high risk of bias. Randomisation was used in just over half of the studies (58.1%), allocation concealment was only clear in five (6.8%) studies; and blinding of the investigators, outcome assessors or participants was only clearly reported as used in 20 (27.0%) studies. Only three of the 74 (2.7%) studies were judged to be of high quality and at low risk of bias.

En hel del text som kan sammanfattas med att företag ljuger eller kraftigt överdriver sina påståenden. Eller så är studierna de använder som stöd för sina påståenden dåligt utförda. Knappast någon överraskning men det är ju bra att det uppmärksammas på ett så tydligt sätt.

När det gäller sportdrycker specifikt så får vi inte veta särskilt mycket av studien. I diskussionsdelen är däremot fokus väldigt mycket på sportdrycker. Det man tar upp är att ingen av alla de referenser man hittade för någon produkt var till så kallade reviewartiklar eller meta-analyser. I de här artiklarna sammanfattas det övergripande läget inom ett vetenskapligt område.

Grafen visar på att resultaten inte är jämt fördelade vilket antyder en publikationsbias
Grafen visar på att resultaten inte är jämt fördelade vilket antyder en publikationsbias. Om alla studier på ett område publiceras borde prickarna vara centrerade kring en punkt, den verkliga effekten.

Som exempel på en meta-analys som inte refererats till från sportdrycksföretagen tar man upp en kring effekten av kolhydrater i sportdryck från 2011 (1). I den här studien använde man sig av en så kallad funnel plot som är till för att kunna påvisa bias inom forskning. Denna visar på en asymetrisk publicering vilket antyder att alla studier på området inte blivit publicerade. Studier med positiva resultat har alltså blivit publicerade oftare än studier med mindre positiva resultat. Hur grafen i sig ser ut kan du se här till höger.

Det här är ju ett resultat som är intressant och det visar på en brist inom det här forskningsområdet. Väldigt många studier kring vätska och sportdryck är utförda av sportdrycksföretag eller forskare sponsrade/anställda av sportdrycksföretag och jag har varit inne på det här problemet tidigare när jag skrev om vätskeintag och kramp där GSSI som ägs av Pepsi är den största boven.

Det man dock inte nämner i studien jag tar upp är är att man i meta-analysen plockade bort de studier som stack ut för mycket från normen i en ytterligare analys och trots det fann man ändå en positiv effekt av sportdryck på prestationen. Så effekten försvann alltså inte, den blev bara mindre. Så sportdrycksförsäljare skulle mycket väl kunna använda även denna meta-analys som bevis för sina produkter. Nu använder de troligen dock hellre de där enskilda studierna som sticker ut mer då de ger sken av att effekten är mycket större än den är.

Alla de andra artiklarna i BMJ

De andra artiklarna i det här numret av BMJ är som sagt inte studier i sig utan mer åsiktsartiklar där de olika författarna får återge sin syn på saken. Som jag skrev tidigare tycker jag inte direkt att det är någon rättvis redovisning men samtidigt är det ingen extrem syn på saken.

I den första artikeln med titeln The truth about sports drinks kan du läsa om anknytningar mellan företagen bakom de största sportdryckerna. PepsiCo, Coca-Cola och GlaxoSmithKline har försökt, och på många sätt lyckats, med att påverka det konsensus som finns kring sportdrycker och ännu mer vätskeintag överlag. Som jag skrivit om massor av gånger visar all evidens på att det räcker med att dricka efter törst för att undvika uttorkning och prestera maximalt. En meta-analys från 2011 har även den kommit fram till precis samma resultat och visade till och med att det inte bara var tillräckligt bra att dricka efter törst som att dricka mer, det var bäst att dricka efter törst (2).

Sportdrycksförsäljarna lyckades dock under 80- och 90-talet få de generella riktlinjerna att påstå att man behöver dricka mycket mer för att prestera så bra som möjligt. En uppfattning som sen dess har hållit sig kvar väldigt starkt trots motsatta bevis både inom allmänhetens uppfattning och de som faktiskt jobbar med idrottsnutrition. Forskare som på något sätt fått stöd från företagen som säljer sportdryck och företagen själva har givetvis gjort ett stort jobb för att försöka hålla fast vid denna missuppfattning och i artikeln får man en väldig massa exempel på detta.

“The human thirst mechanism is an inaccurate short-term indicator of fluid needs . . . Unfortunately, there is no clear physiological signal that dehydration is occurring,” Bob Murray from the Gatorade Sports Science Institute declared in 2008.

Others have followed suit. Powerade say: “Without realising, you may not be drinking enough to restore your fluid balance after working out.”

And the International Olympic Committee’s nutrition advice for athletes —published in 2003 and updated in 2008 in conjunction with Powerade—doesn’t mention thirst once, even though it includes detailed advice on fluid intake. “Dehydration impairs performance in most events, and athletes should be well hydrated before exercise,” it says in its booklet, Athletes Medical Information.

Hyponatremi och farorna med att dricka för mycket

Efter detta diskuteras hyponatremi, ett potentiellt livsfarligt tillstånd som kommer av att man dricker för mycket vätska när man motionerar. Jag har skrivit mer om det här, Vätskeintag vid träning, del IV – För mycket vätska är farligt! Som jag var inne på i det inlägget, och som också tas upp i artikeln här, är att förekomsten av hyponatremi har ökat och den troliga orsaken är marknadsföring från företagen bakom sportdryckerna samt de rekommendationer som fanns om att man måste dricka mer än törsten signalerar när man idrottar.

I artikeln nämner man också att det inte finns något stöd för att typen av dryck spelar någon betydande roll när det gäller risken för hyponatremi. Att tillföra salt har alltså inte visat sig minska risken och det är lika många som råkar ut för hyponatremi när de dricker sportdryck som när de dricker vatten (3). Trots detta försöker företagen som säljer sportdryck fortfarande att antyda att risken för hyponatremi gäller när man dricker för mycket vatten, inte för mycket sportdryck. Här tar man specifikt upp ett exempel från marknadsföring till barn. I gratis utbildningsmaterial som delas ut på skolor i Storbritannien kan man läsa följande:

During intense exercise, heavy sweating removes water and salts from the body. If large quantities of water alone are consumed, this will dilute the normal concentrations of sugars and ions in the blood and tissues. Water will enter, by osmosis, and stop the muscles, nerves and the brain from working properly. In extreme cases, water intoxication can occur and may lead to death

Efter den faktan får eleverna sen fråga vilken drink som är närmast att vara isotonisk och om sportdrycker är värda sitt pris. En totalt vilseledande frågeställning med andra ord. När BMJ kontaktade GlaxoSmithKline som stod bakom detta här ”utbildningsmaterialet” fick man följande svar:

GSK maintains that the programme does not specifically mention its sports drink. However, it admits that the introduction to the osmosis lesson—as quoted above—could be “made more relevant to the subject.” “We are therefore going to update this section,”

Det finns ytterligare exempel i artikeln för den som vill sitta och bli upprörd på företagen bakom sportdrycker.

EFSAs godkännande av påståenden kring sportdrycker

Nästföljande artikel i serien har titeln How valid is the European Food Safety Authority’s assessment of sports drinks? och i den artikeln tittar man på det faktum att EFSA har godkänt två påståenden kring sportdrycker som vetenskapligt bevisade. EFSA betyder European Food Safety Authority och är ett organ inom EU som är ansvariga för att se till att de påståenden som görs kring produkter ska vara vetenskapligt förankrade. Reglerna infördes nu i år och de som är intresserade av kosttillskott har kanske redan hört talas om detta då till exempel flera kosttillskott fått säljförbud, Exempel på hur livsmedel blir bedömda enligt de nya reglerna från EFSA.

De påståenden som blivit godkända av EFSA när det gäller sportdrycker är:

  1. Enhancement of water absorption during exercise
  2. Maintenance of endurance performance

I artikeln berättar man hur EFSA kom fram till att dessa påståenden stämmer och tillvägagångssättet som EFSA använder sig av är ju minst sagt tveksamt. Kravet när man skickar in en ansökan till EFSA är att man bifogar de studier som man anser ger stöd för ens påståenden. EFSA i sin tur gör ingen egen sökning efter studier eller artiklar utan använder det material de har fått. Med tanke på hur företagen bakom sportdrycker har inverkat på många studier så har det nog inte varit någon konst för dessa att göra så kallad cherry picking när valt ut studier för att skicka till EFSA.

Efter detta påpekar man flera brister i studierna som skickats in till EFSA och även att EFSA godkänt påståendet lite för allmängiltigt. I princip alla studier som hade skickats in var på män i åldern 20-30 år och trots detta är påståendena som godkänts allmängiltiga. Om du är intresserad av att veta mer djupgående kring kritiken rekommenderar jag att du läser artikeln i sin helhet.

Vätskans roll vid hälsa och motion

Nästa artikel i serien är skriven av Tim Noakes som jag har nämnt flera gånger tidigare här på Traningslara.se, Role of hydration in health and exercise. Om man endast ska ge en kille kredit för att uppmärksamma hur mycket företag som PepsiCo, Coca-Cola, GlaxoSmithKline med flera påverkade de generella råden kring vätska på 80- och 90-talet så är det han. Det han skriver om i sin artikel är i princip summeringar av ämnen jag tagit upp här tidigare (där jag givetvis fått fakta från Noakes tidigare artiklar). Den främsta punkten gäller dehydrering och kollaps vid tävlingar.

Det finns i princip ingen risk för att en idrottare ska råka ut för dehydrering i tävlingar där det finns vätska tillgängligt längs med banan. Drick efter törst och din prestation kommer inte heller att försämras. För att dehydrering ska bli farligt behövs det mycket större vätskeförlust än den som kan uppstå under en normal tävling. Förvirringen kom till av att man trodde att de som kollapsade under tävlingar gjorde det på grund av dehydrering och värmeslag. Något som visat sig felaktig. Mer läsning kring Kollaps vid konditionsidrott.

Vilka studier använder företagen som stöd för sina produkter?

Om du är intresserad av forskningsmetodik och hur man ser de flesta tydliga brister i mindre lite sämre studier är nästa artikel i delen verkligen värd att läsa, Forty years of sports performance research and little insight gained. Det som författarna till den här artikeln har gjort är att de kontaktat företag bakom sportdrycker och bett om de referenser som de anser ger stöd för deras produkter. Det enda företaget som svarade med att skicka artiklar var GlaxoSmithKline som har produkten Lucozade.

Exempel på brister som man fann i ett stort antal av artiklarna var:

  • Få deltagare i studierna

    Få deltagare innebär att förtroendet för resultatet minskar. Mindre studier är kända för att lätt visa positiva resultat mot interventionen som testas och bland alla de 176 studier som GlaxoSmithKline skickade till BMJ var det endast en studie som inte räknas som small. Ytterligare en studie låg lite på gränsen. Det går att minska på inverkan från att ha för små försöksgrupper genom att man väljer ut deltagare som är väldigt lika varandra. Till exempel vältränade unga män i 20-årsåldern. När man gör detta minskar variationen mellan deltagarna och resultatet blir mer säkert men samtidigt gäller då resultatet endast för vältränade män i den åldersgruppen.

    Personligen tycker jag att detta är en liten löjlig punkt att hänga upp sig på. Studier kring träning är svåra att hitta finanser till och att förvänta sig 100 eller mer är lite av en utopi. Det är bra att det påpekas att man inte ska dra slutsatser från studier på unga vältränade män till äldre medelålders kvinnor och liknande men i övrigt känns denna del lite väl ”gnällig”

  • Dåliga utfallsmått

    Med utfallsmått menas hur man undersöker om det finns någon effekt. Många av de studier som GlaxoSmithKline skickade använde tester som inte är specifika för någon idrott. Till exempel är det vanligt att man använder så kallade ”time to exhaustion” vilket i princip innebär att man löper, cyklar eller vad det nu är man testar på en viss intensitet tills man inte orkar arbeta längre. En form av test som inte alls återspeglar hur tävlingar går till. Variationen i resultat vid den här typen av test är också väldigt stor, mycket större än den är vid mer klassiska vardagliga tester, ”time trials” så som spring 5 km på tid eller cykla 20 km så snabbt du kan etc.

  • Dålig blindning eller dålig återgivning av metoden i studien

    Enligt kriterierna som författarna till den här studien hade så var hela 76 procent av alla studier som GlaxoSmithKline skickade av dålig kvalité.

  • Manipulering av kosten inför studien

    Flera studier lät försökspersonerna fasta ganska lång tid innan testerna. Detta är ett förfarande som verkligen inte återspeglar hur idrottare gör innan tävling och det är dessutom ett tillvägagångsätt som kan påverka resultatet. Jag har varit inne på detta redan i inlägget Sportdryck före och under kortare (~60 min) tävlingar/tester där jag tog upp att sportdryck troligen är meningslöst om man ska arbeta mindre än en timme och man ätit bra inför testet/tävlingen.

Det här var några av punkterna. Vill du läsa allt får du titta på originalartikeln.

Återspeglar färgen på din urin om du behöver dricka?

Nästa artikel från BMJ berör inte sportdrycker utan har tittat på hur företag börjat använda sig av sociala medier för att sprida påståenden kring sina produkter som de enligt lag inte är tillåtna att säga. De ger helt enkelt produkten gratis till folk i utbyte mot att dessa sen ska skriva positiva saker om produkten på företagets facebookvägg, twitter och liknande. Folk som går in på dessa sidor får då läsa precis det som företaget vill att de ska läsa men företaget behöver inte själv göra påståendet och är då ”fria” enligt lag. Om någon går in och skriver negativa saker så raderas detta vilket författarna till artikeln i BMJ testar och bekräftar i vissa företags facebookvägg. En intressant artikel men jag går inte in på det mer här utan du får läsa det själv om du är intresserad, Miracle pills and fireproof trainers: user endorsement in social media.

Artikeln efter det tar upp flera vanliga påståenden kring kost och träning.

  1. Återspeglar färgen på ens urin hur väl hydrerad man är?
  2. Ska man dricka extra mycket innan en träning eller tävling eller räcker det med törsten?
  3. Förbättrar kolhydrater tillsammans protein prestationen eller återhämtningen?
  4. Förbättrar koffein prestationen?
  5. Hjälper kompressionskläder dig att prestera bättre?

Här kommer jag bara att gå igenom punkt ett och två. Första frågan är alltså om färgen på ens urin är en bra markör för hur hydrerad man där. Det vanliga påståndet är att mörk urin visar att du behöver dricka och ljus urin visar att du har druckit tillräckligt mycket. Det som forskarna fann var att det finns väldigt få studier som ens tittat på hur väl urinens färg återspeglar ens vätskebalans och det finns ingen studie som tittat på om färgen på ens urin påverkar ens prestation. Det finns alltså ingen studie som visat att mörk urin innan en tävling innebär att man presterar sämre än om urinen är ljus.

Skillnad i färgen på urinen när försökspersonerna var i vätskebalans (öppna cirklar) eller i vätskebrist (svarta ciklar)
Skillnad i färgen på urinen när försökspersonerna var i vätskebalans (öppna cirklar) eller i vätskebrist (svarta ciklar)

En studie från 2010 tittade på olika markörer för vätskebalans/hydrering och resultatet från den studien kan du se i bilden här till höger (4). De öppna cirklarna representerar när försökspersonerna var i vätskebalans och de svarta cirklarna är när de är dehydrerade, alltså vätskebrist. Det man kan se är att färgen till viss del kan återspegla ens vätskebalans och är urinen väldigt mörk eller ljus kan man dra slutsatser men där emellan finns det stor variation.

Efter träning eller tävling finns det klara brister med att använda urinen som markör för när man har återställt sina vätskenivåer eftersom en hel del av det man dricker kan åka ut med urinen innan kroppen har återställt sin vätskebalans. Läkemedel, kost och vitaminintag kan också påverka färgen på urinen. Så här summerade författarna själva sin lilla genomgång:

This alone seriously undermines the use of urine colour for assessing hydration. In the practical sports setting it is likely to be misleading

Den andra punkten som forskarna i början av artikeln påstår att de skulle titta på, om man ska dricka extra mycket före träning/tävling, tittar de aldrig på. Istället tittar de på om man ska dricka efter törst under träning/tävling. Deras slutsats är den samma som jag har tjatat här hur många gånger som helst nu. Drick efter törst, det är säkrast och lika bra som andra metoder, troligen till och med bättre.

Sista artikeln i serien – upprepar samma saker igen

Den sista artikeln i den här serien från BMJ upprepar i princip allting igen när det gäller hur mycket man ska dricka vid träning och tävling, To drink or not to drink recommendations: the evidence. Slutsats, drick efter törst och påståendet att man presterar x procent sämre om man tappar 1 eller 2 procent av sin vikt är en myt.

Summering

Det här var en väldigt intressant serie från BMJ men samtidigt tycker jag att den lämnar en tråkig eftersmak. Det luktar sensationsjournalism mer än en verklig vetenskaplig process. Vissa av artiklarna tycker jag är lite väl ytliga och det känns som att allting mest är skrivet för gemene man än för att verkligen försöka ändra vetenskapliga konsensus. Att allting verkar samspelat med BBC, som samma dag som seriens släpptes körde ett program där samma information togs upp, känns ganska tydligt här. De har också en artikel på sin hemsida med samma information.

Nu tror jag i och för sig inte att det finns mycket vetenskapligt konsensus att förändra. De som arbetar inom forskning som har att göra med sportdrycker vet att dessa är till för och endast hjälper när du ska träna eller tävla i mer än ungefär 90 minuter. Problemet ligger i hur gemene man tror att sportdrycker fungerar och hur företagen bakom sportdryckerna marknadsför sina produkter till personer som inte alls har någon nytta av dem. De gör snarare precis motsatsen genom bidra med tomma kalorier i dryckform vilket oftast är bland det sämsta man kan få i sig sett ur ett vikt- och hälsoperspektiv.

Så den här artikelserien från BMJ verkar alltså mest vara riktad till allmänheten och det kan ju även det vara okej kan man tycka. Men läser man igenom artiklarna och särskilt om man tittar på titeln på artiklarna får i alla fall jag en liten obehaglig känsla. Vetenskapliga artiklar tycker i alla fall inte jag ska innehålla ord som ”the truth”, ”mythbusting” och liknande. Artiklarna ger också ett väldigt konspiratoriskt intryck. Jag är ju själv av åsikten att företag har fått inverka alldeles för mycket på forskningen inom detta område men argumentationen i de här artiklarna från BMJ är mest ”eftersom de fått pengar eller jobbat med dessa företag, så är allt de säger fel” vilket mycket väl kan vara sant med det är inte så man argumenterar. En vanlig person som läser dessa artiklar kan också mycket väl komma iväg med den uppfattningen, att alla som någonsin fått någonting från något företag är köpta.

I efterspelen till de här artiklarna har också flera forskare påpekat att Tim Noakes också han arbetar på en institution som fått pengar från sportdrycksförsäljare och matföretag som producerar sportprodukter. Så om detta endast varit en fråga om sponsring och inte vetenskap så skulle båda sidorna haft lika fel. Som en liten extra spinn på det hela så är inte Tim Noakes tidigare samarbete med dessa företag nämnda någonstans i dessa artiklarna. De enda forskarna vars sponsring är nämnd är de forskare som inte har den åsikten som återges i dessa artiklar.

De här artiklarna var enligt mig bra trots det jag påpekat här ovan. Att företag är så djupt inblandade i mycket forskning och står för mycket av finansieringen är ett stort problem. Deras mål är att sälja mer av sin produkt, inte att ta fram eller återge det som är bäst för individer. Om det sammanfaller är det givetvis win win men om det inte gör det så kan jag lovar dig att företagen väljer att vrida det så mycket till deras fördel som det går. Men verkligheten är som den är just nu, som forskare måste man acceptera att företagen finns där. Det gäller för dem att försöka hålla sin integritet och låta den vetenskapliga modellen styra deras arbete. Inte finanserna.

Avslutningsvis är här 10 minuter från BBCs program om sportdrycker för den som vill se hur allt detta framställdes på TV. Det här inslaget är värre än artiklarna. Väldigt mycket fokus hamnar på att smutskasta forskare istället för att kritisera företagen som överdriver eller ljuger i sin marknadsföring och även riktar den mot personer som inte har nytta av produkten.

Om inget annat rekommenderar jag att ni spolar fram till minut 11 när de nämner de kalorifria sportdryckerna för Tim Noakes, helt klart underhållande när han börjar skratta. 🙂

7 thoughts on “Sportdrycker sågas i senaste numret av BMJ

  1. Bra skrivet. SBU har ju noterat att det spelar roll vem som finanseriar studierna för utfallet, vilket med all stringent tydlighet visar att en del av det som kallas vetenskap inte kan vara det.

    Det går ju även att tro på den vetenskapliga modellen och ändå vara djupt vilseledande och föra ut budskap likt de philip morris gjorde när de marknadsförde att det saknades belägg för att rökningens skulle vara farligt. Dels att rökning skyddar mot en del demenssjukdomar bland annat parkinsons sjukdom, vilket är enkelt att förstå om man inser att rökare generellt sett har ett kortare liv och därmed drabbas populationen mindre. Vetenskapligheten som vilseledande systematik ligger här på en hög elitnivå, kanske blir den tydligt först när man hävdar att Hitler förhindrade att 6 miljoner fick demenssjukdomar utan att berätta vad priset var för det.

    Rent vetenskapligt är det ju väldigt många ovetenskapliga metoder som är tillåtna bland annat detta med att ”mörka en studie” dvs aldrig lämna ut några resultat från den. Blir studien misslyckad ur försäljningshänseende så behöver den ju inte presenteras, men det faktum att detta inte rör sig om kosttillskott eller annat utan läkemedel visar att det bor väldigt många vargar med fårpäls i hagen.

    När den vetenskapliga modellen inte styr är det ju bedrägeri på en ganska hög nivå och detta bör kunna adreseras tydligt och belönas för vad det är värt. Det är ju en religiös pengafixering som låtsas vetenskaplig men inte gör annat än att ta de bitar som passar. Vetenskapen har egentligen aldrig någon allvarligare fiende än de som talar i dess namn och bär utsidan av dess kläder. För de vetenskapliga bedragarna har ju till skillnad mot trossystemen

  2. Whey: Rent vetenskapligt är det ju väldigt många ovetenskapliga metoder som är tillåtna bland annat detta med att “mörka en studie” dvs aldrig lämna ut några resultat från den. Blir studien misslyckad ur försäljningshänseende så behöver den ju inte presenteras, men det faktum att detta inte rör sig om kosttillskott eller annat utan läkemedel visar att det bor väldigt många vargar med fårpäls i hagen.

    När det gäller studier på läkemedel har man faktiskt börjat införa en lösning på det här. Innan man påbörjar en studie måste nämligen forskarna registrera studien och typ berätta ”vi börjar på den här studien nu och så här kommer vi gå tillväga”. På detta sätt kan andra människor se om det är studier som aldrig publiceras och i efterhand kräva ut resultatet från denna studie även om den inte publiceras.

    Enligt mig en väldigt bra lösning som borde vara ett krav inom all typ av forskning. Inte bara när det gäller mediciner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *