Ultramaraton och vätskeintag igen

För nästan precis två månader sen skrev jag ett inlägg om vätskeintag vid ultramaraton. Studien jag tog upp då handlade dels om att sambandet mellan hur mycket vätska någon drack och hur de presterade var omvänt. De som presterade dåligt tenderade alltså att dricka mer än de som presterade bra. Det här resultatet är inget revolutionerande i sig utan det är ett mönster som man sett i studie efter studie de senaste 10 åren. Det som var nytt med den studien var att den var utförd på ultramaraton istället för maraton eller kortare lopp och dessutom fann man att de som drack mycket tenderade att ha svullna fötter efter loppet.

För någon dag sen kom så ytterligare en studie på vätskeintag och ultramaraton. I den här studien har man tittat tillbaka på hur mycket deltagarna drack under ett lopp, hur mycket de gick ner i vikt under loppet och sen har man tittat på om det korrelerade med deras prestation.

J Sports Sci. 2012 Jun 6. [Epub ahead of print]
A faster running speed is associated with a greater body weight loss in 100-km ultra-marathoners.
Knechtle B, Knechtle P, Wirth A, Alexander Rüst C, Rosemann T.

In 219 recreational male runners, we investigated changes in body mass, total body water, haematocrit, plasma sodium concentration ([Na(+)]), and urine specific gravity as well as fluid intake during a 100-km ultra-marathon. The athletes lost 1.9 kg (s = 1.4) of body mass, equal to 2.5% (s = 1.8) of body mass (P < 0.001), 0.7 kg (s = 1.0) of predicted skeletal muscle mass (P < 0.001), 0.2 kg (s = 1.3) of predicted fat mass (P < 0.05), and 0.9 L (s = 1.6) of predicted total body water (P < 0.001). Haematocrit decreased (P < 0.001), urine specific gravity (P < 0.001), plasma volume (P < 0.05), and plasma [Na(+)] (P < 0.05) all increased. Change in body mass was related to running speed (r = -0.16, P < 0.05), change in plasma volume was associated with change in plasma [Na(+)] (r = -0.28, P < 0.0001), and change in body mass was related to both change in plasma [Na(+)] (r = -0.36) and change in plasma volume (r = 0.31) (P < 0.0001). The athletes consumed 0.65 L (s = 0.27) fluid per hour. Fluid intake was related to both running speed (r = 0.42, P < 0.0001) and change in body mass (r = 0.23, P = 0.0006), but not post-race plasma [Na(+)] or change in plasma [Na(+)] (P > 0.05). In conclusion, faster runners lost more body mass, runners lost more body mass when they drank less fluid, and faster runners drank more fluid than slower runners.

Det här resultatet är intressant ur två synpunkter. Den första är att man återigen ser sambandet att de som presterade bättre tenderade att väga mindre när de kom i mål än de som presterade sämre. Den här studien visade dock på ett nytt resultat och det är att de som presterade bättre också tenderade att dricka mer än de som presterade sämre. Båda dessa trender/korrelationer var svaga.

Resultatet i den här studien kommer från mätningar före och efter loppet 100-km-Lauf Biel
Resultatet i den här studien kommer från mätningar före och efter loppet 100-km-Lauf Biel

Trots att de bättre löparna drack mer än de sämre löparna så gick de alltså ner mer i vikt än de sämre löparna. Förklaringen till att de ändå gick ner mer i vikt ligger troligen i att de arbetade på en högre intensitet och förlorade mer vätska via svett och andning. Forskarna spekulerar en del kring varför resultatet blev på det viset i den här studien och nämner temperatur, längden på loppet, bättre tillgång av vätska hos de bättre löparna då de har ett större team omkring sig mm.

Varför resultatet blev som det blev är en intressant fråga i sig men det går inte att få ut ett säkert svar på den frågan från den här typen av studie. Det man däremot kan dra som slutsats är att vågen inte är något bra verktyg för att avgöra om man är i vätskebalans efter en längre löprunda och den gamla skrönan om att 2 % vätskebrist innebär en försämrad prestation på 20 % eller ens försämrad prestation är det dags att skrota.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *