Innan London OS förra året var det en hel del skriverier i Svenska tidningar om idrottare som klarade de internationella kvalgränserna till OS men som ändå inte fick åka av SOK. Artiklar så som Musse petas från OS – förkrossad, Ratas från OS igen – rasande på SOK, Nossmy: ”De har blivit förblindade av skräck” osv var vanliga och precis som inför alla tidigare OS fick SOK motta en hel del kritik för sina uttagningar.
Särskilt här i Sverige är nog den här diskussionen extra känslig då vi är väldigt mycket för att alla ska behandlas lika och allting ska vara rättvist. Ett synsätt som jag kan tycka är väldigt bra men inom elitidrott fungerar det helt enkelt inte så.
De internationella kvalgränserna finns för att länder inte ska skicka en massa tomtar till OS men bara för att man klarar gränserna så innebär inte det att man får åka dit. Det är de nationella förbunden som avgöra detta och SOK har som krav att du antingen ska vara med och tävla om topp 8 placeringarna eller att man är en stor talang som sannolikt gör detta i framtiden.
Sverige tillämpar, i likhet med många andra länder, egna resultatkriterier för uttagningen till OS. Grundkravet är att en aktiv ska ha visat att man kan konkurrera om en topp-8 plats för att bli uttagen. Men kravet kan sänkas om det handlar om en aktiv som är mycket lovande och bedöms kunna topprestera vid nästkommande OS. Erfarenheten visar att ett ”första OS” är en bra investering i framtiden.
Detta är något man sällan skriver om i tidningar utan rubriken blir allt som oftast bara något i stil med ”x får inte åka, trots att hen klarat de internationella kvalgränsen”. Det låter helt enkelt illa och det känns ganska självklart att folk också reagerar om de inte känner till bakgrunden.
Alex Hutchinson publicerade igår ett intressant inlägg på sin blogg med titeln Olympic Medal Counts: Breaking Down the Stats där han berättar om en studie eller genomgång som nyligen blivit publicerad. I denna studie har man analyserat flera olika länder och deras prestation vid London OS.
Det som är intressant med den statistiken från London OS är att man har tittat på hur stor procent av de skickade idrottarna som verkligen klarade en topp 8 placering under OS. Ett av de sämsta länderna i den här statistiken var Sverige. Här under kan du se de analyserade länderna, antalet idrottare eller lag de hade med i olika grenar och hur många av dessa som kom i topp 8.
Den här statistiken visar alltså att av de svenskar som skickades till OS som SOK ansåg hade en möjlighet att placera sig i topp 8 var det 29 procent som lyckades med uppdraget. Jag har ingen aning om vilka krav som övriga länder sätter på sina atleter mer än att jag vet att i USA skickar man alla idrottare som har lyckats uppnå kvalifikationsgränsen för OS. Och trots detta lyckas alltså över 50 procent av deras idrottare ta en topp 8 placering.
Jag vet egentligen inte var man ska placera en siffra så som 29 procent på en skala mellan fantastiskt och värdelöst. Det är ju i alla fall uppenbart att SOK inte är allt för restriktiva med vilka de skickar till OS och deras uppskattning med en chans på topp 8 verkar ganska generös tycker jag. Norge och Finland har ju klart sämre procent är Sverige men det kan ju kanske bero på att de skickar alla sina atleter som klarar kvalet?
Sveriges medaljskörd var dålig
Förutom analysen här ovanför gjordes ytterligare en analys i studien och den var hur många av idrottarna eller lagen som faktiskt tog medalj samt hur många av de som väl nådde topp 8 som till sist tog en medalj. I den här statistiken hamnade faktiskt Sverige längst ner på listan.
Den här tabellen målar upp en väldigt tråkig bild av Sveriges insatser i London OS förra året. Oavsett om man tittar på medaljskörd sett till antalet tävlande totalt eller om vi endast tittar på de som väl lyckades ta sig till en topp 8 placering så var alltså Sverige sämsta av länderna här ovanför.
Den här statistiken tycker jag visar ganska tydligt att även om Sverige är lite restriktiva och inte skickar iväg alla som lyckas nå de internationella kvalgränserna för OS så har Sverige ändå skickat en svag trupp till OS. Sen är det ju i slutändan en mer politisk och ekonomisk fråga än en ren sportslig om alla ändå borde få åka. Personligen tycker ju mitt hjärta att alla som klarar gränserna borde få åka. Men rent rationellt förstår jag SOK och jag är glad att det är rationella människor som styr idrotten och inte en massa känslor 😀
Lämna ett svar