Då var det dags för ett medialarm igen och den här gången är det sötningsmedel det handlar om. I går kväll tog både nyheterna på TV och i princip alla tidningsmedier upp en ny studie som påstås visa att sötningsmedel är farligt. Här är några exempel för den som vill läsa skräckrubriker med efterföljande tunnt innehåll om själva studierna.
- Sydsvenskan – Light-produkter kan vara hälsofarliga
- DN – Light-produkter kan vara hälsofarliga
- SVT – Ny forskning: Sötningsmedel kan orsaka diabetes
- Sötningsmedel ökar risk att drabbas av högt blodsocker
- Forsknings och framsteg – Sackarin rubbar blodsockret
- Expressen – Rön: dolda hälsorisker i lightprodukter
- SR – Sötningsmedel förändrar tarmfloran
Jag skrev ju en artikel i SvD för bara några dagar sen där jag drog slutsatsen att det är bättre att dricka läsk sötad med sötningsmedel än socker så givetvis är det många som har hört av sig till mig sen igår och bett om en kommentar. Så här kommer den kommentaren 🙂
Om själva studien
Den här studien är publicerad i tidskriften Nature (1). Att få sin forskning publicerade i Nature är en stor sak och innebär en hel del pestige samt framtida forskarpengar. Tyvärr har Nature och den andra väldigt stora tidskriften Science gått ifrån att bara publicera den bästa forskningen till att istället mer publicera den som troligen kommer ge störst rubriker. En hel del forskare har till och med börjat kalla dessa två tidskrifter för ”forskarvärldens sensationstidskrifter” (2). Den här studien tycker jag är utmärkt exempel på just detta.
Den här studien är i huvudsak utförd på möss. Det som forskarna gjorde var att de undersökte effekten av tre olika sötningsmedel tillsammans med en högfettdiet på mössens glukostolerans. De sötningsmedel man testade var sukralos, sackarin och aspartam.
Det man fann var att dieten med dessa sötningsmedel så hade mössen sämre glukostolerans än en kontrollgrupp. Hur resultaten såg ut kan du se här till höger. Som du kan se var effekten som tydligast för sackarin medan den är lite, men fortfarande statistiskt signifikant, för sukralos och aspartam.
Det här är lite anmärkningsvärt för sig själv då sackarin och sukralos inte bryts ner i våra kroppar utan följer med avföringen ut. Aspartam bryts istället ner i magsäcken och bör inte beblanda sig särskilt mycket med tarmarna.
Hur som helst så slutar faktiskt mycket av studien vara intressant just här. Efter detta valde nämligen forskarna att gå vidare med att endast studera sackarin då den gav störst effekt. Det allra mest som du kan läsa om i tidningarna och får höra om på nyheterna gäller alltså ett sötningsmedel som nuförtiden används sparsamt.
Fler musförsök – sackarin kan försämra glukostoleransen hos möss
Forskarna fortsatte som sagt att göra fler studier på endast sackarin efter den första studien här ovanför. Jag tänker inte gå in särskilt mycket på dessa då det är just möss och ett sötningsmedel som används av få.
Men forskarna visar med hjälp av ett ganska snyggt upplägg att sackarin faktiskt verkar försämra glukostoleransen hos i alla fall den typen av möss som de studerar. De visar också via sina försök att i alla fall en stor del av denna effekt verkar ske via förändringar i mössens bakterieflora i tarmen.
Studierna på människor
När forskarna väl hade visat det här på mössen utförde de slutligen två studier på människor. Den första studien var en tvärsnittsstudie på personer vars data man redan hade insamlad där man undersökte korrelationen mellan att äta mycket sötningsmedel och sämre blodsockerkontroll. Totalt inkluderade man knappt 400 personer och man fann att personerna som använde mycket sötningsmedel hade annan tarmflora och sämre glukoskontroll. Det här är givetvis bara korrelationsdata men det stödjer ju ändå forskarnas hypotes om att det kan vara sötningsmedel som orsakar det.
Samtidigt finns det andra väldigt stora tvärsnittstudier med över 340 000 deltagare som inte lyckats finna något samband mellan användande av sötningsmedel och risk för diabetes (3). Så de där 400 personerna i den här studien ska man nog inte lägga för stor vikt på. Även om delen kring bakterieflora i tarmen är intressant så är det ingen som vet hur det ska tolkas.
En interventionsstudie med för få människor
Slutligen gjorde också forskarna faktiskt en interventionsstudie. Totalt sju personer fick under en vecka inta den dagligt accepterade dosen av sackarin i form av tre piller fördelade över dagen. Hos fyra av de sju deltagarna såg man efter den här veckan också en försämrad glukostolerans.
Sju försökspersoner är givetvis alldeles för lite för att säga något säkert men forskarna gjorde ett par försök till som gör att det här resultatet ändå blir intressant (och coolt på sitt sätt). Det forskarna gjorde efter det här var nämligen att de tog bakteriefloran i tarmen från de sju försökspersonerna och förde in den i tarmarna på möss. De mössen som fick bakteriefloran från försökspersonerna som fått försämrat glukossvar fick då också sämre glukossvar medan man inte såg den effekten hos möss som fick bakterieflora från de tre som inte hade försämrats.
Det här talar ju för att sackarin verkligen kan påverka bakteriefloran i tarmen hos vissa människor medan andra antingen är immuna eller mer resistenta. Frågan är ju dock vilken relevans maxdosen i form av tre piller varje dag har på mer rimlig konsumtion. Sackarin är som sagt ett sötningsmedel som idag inte används i några större mängder.
Relevansen för diskussionen sötningsmedel vs socker
Min krönika i SvD handlade om jämförelsen sötningsmedel vs socker och jag är tydlig i början med att påpeka att det bästa valet givetvis är inget av det. Min slutsats är att sötningsmedel är det givna bättre valet. Jag fick många frågor kring om jag ändrat mig kring detta igår kväll men svaret är att jag inte tycker att den här studien ändrar på någonting.
För det är fortfarande så att det finns flera studier över lång tid på människor som visar tydligt att effekten av att dricka socker är värre än den att dricka lightläsk. Om du vill läsa mer kring det finns det flera artiklar kring olika studier här på Träningslära.se:
- 1 liter Läsk, lightläsk, mjölk eller vatten under 6 månader!
- 25 cl saftdryck varje dag gör att barn går upp i vikt
- Socker ger lätt viktuppgång, sötningsmedel gör det inte
- Läsk – världens sämsta livsmedel?
Det här är alltså den verkliga långsiktiga effekten av sockersötad läsk vs läsk sötad med sötningsmedel.
Även när man bara tittar på epidemiologiska studier så är mönstret tydligt. Folk som dricker läsk sötad med socker är i ökad risk för övervikt och diabetes medan man inte ser samma samband med sötningsmedel (4). Men då är det som sagt troligen så att mängden sackarin i kosten hos de som använder sötningsmedel troligen är låg då sötningsmedlet inte är särskilt populärt. Är du däremot en storbrukare av just sackarin så tycker jag att den här studien kan vara orsak nog att försöka minska på användandet. För övriga är det här inget att bry sig om för närvarande. Sötningsmedel är fortfarande ett bättre val än socker om man ser till all forskning och inte bara dagens rubriker i media.
Uppdatering 2019-11-22: Det har nu gått fem år sedan den här studien publicerats och ingen forskargrupp har upprepat det här försöken. Nyligen publicerades en studie där man testat flera olika sötningsmedel på samma möss och de fick inte samma resultat som ovan (5). Den här nya studien fick inga rubriker alls i media.
Hur håller tidigare studie på sukralos där likaså försämrad glukostolerans påvisades?
”OBJECTIVE
Nonnutritive sweeteners (NNS), such as sucralose, have been reported to have metabolic effects in animal models. However, the relevance of these findings to human subjects is not clear. We evaluated the acute effects of sucralose ingestion on the metabolic response to an oral glucose load in obese subjects.
RESEARCH DESIGN AND METHODS
Seventeen obese subjects (BMI 42.3 ± 1.6 kg/m2) who did not use NNS and were insulin sensitive (based on a homeostasis model assessment of insulin resistance score ?2.6) underwent a 5-h modified oral glucose tolerance test on two separate occasions preceded by consuming either sucralose (experimental condition) or water (control condition) 10 min before the glucose load in a randomized crossover design. Indices of ?-cell function, insulin sensitivity (SI), and insulin clearance rates were estimated by using minimal models of glucose, insulin, and C-peptide kinetics.
RESULTS
Compared with the control condition, sucralose ingestion caused 1) a greater incremental increase in peak plasma glucose concentrations (4.2 ± 0.2 vs. 4.8 ± 0.3 mmol/L; P = 0.03), 2) a 20 ± 8% greater incremental increase in insulin area under the curve (AUC) (P < 0.03), 3) a 22 ± 7% greater peak insulin secretion rate (P < 0.02), 4) a 7 ± 4% decrease in insulin clearance (P = 0.04), and 5) a 23 ± 20% decrease in SI (P = 0.01). There were no significant differences between conditions in active glucagon-like peptide 1, glucose-dependent insulinotropic polypeptide, glucagon incremental AUC, or indices of the sensitivity of the ?-cell response to glucose.
CONCLUSIONS
These data demonstrate that sucralose affects the glycemic and insulin responses to an oral glucose load in obese people who do not normally consume NNS"
http://m.care.diabetesjournals.org/content/early/2013/04/30/dc12-2221
Hej.. Har du aldrig fel? Man kan faktiskt ha fel ibland.. Det gör inte sig till en sämre människa.. Bara så att du vet ????
Alltså Romi… Granska argumenten istället. Dessutom kan man aldrig dra stora slutsatser av en enskild studie.
För några år sen så skrattade du åt dom som sa att tarmfloran var orsaken till diabetes och fetma.
Har du städat bloggen ? Eller ska jag gräva fram det.
Det du har sagt om kost för träning kan säkert vara sant för dom är friska.
Men för sjuka där stämmer inget.
Hallå Robin!
Den studien finns med ja. Jag ser inga brister med den. Det man fann var att när deltagarna drack något med sötat med sukralos före ett glukostoleranstest så blev deras värden sämre än när de drack vatten innan ett glukostoleranstest. Sukralos är däremot ett sötningsmedel som också används väldigt sällan nuförtiden.
Sötningsmedel är som sagt inte vatten. I verkligheten I verkligheten är det nog mer rättvist att jämföra läsk med socker mot läsk med sötningsmedel. Då ger läsk med socker högre glukos efter måltiden. Så läsken sötad med socker är värre än läsk sötad sukralos men vatten är bäst.
Hej Romi!
Det finns många exempel på hur jag har ändrat mig här på sidan. Det händer dock inte så ofta då det sällan sker saker som revolutionerar allting.
Jag har inte rensat något. Jag har inte heller ”skrattat” åt det. Men du får gärna sitta och leta för att bekräfta att ditt minne svikit dig.
Det är lite intressant. Jag har inte läst studien, men av det du skrivit ovan är den svagaste länken om sötningsmedel (ens sackarin) i ”normala” mängder påverkar tarmfloran hos människor. Dessa försökspersoner som fick en ändrad flora under försöket kan ha fått det av något annat, det är väldigt svårt att säga. Just sådana här efterhandskonstruktioner av grupper i ”responders” och ”icke-responders” är lite ful-vetenskap. Speciellt när man bara har 7 personer från början och ingen kontrollgrupp.
Det är tillräckligt intressant att tarmfloran påverkar glukostoleransen hos möss, och också intressant att åtminstone en del sötningsmedel verkar påverka tarmfloran hos möss. Jag kan föreställa mig att det spelar roll vad man äter utöver sötningsmedlet.
Väl skrivet! Delar denna.
Det är lite nedslående vilken anti-kunskap de sju medierna i inledningen bedriver…
Jag håller helt med Dig om läget. Vatten är det bästa att dricka, därefter något sötat med sötningsmedel, och längst ned på listan läsk sötad med socker.
Jag använder själv Stevia i vissa egentillagade maträtter, som t.ex. äppelmos eller sylt. Finns det någon anledning att tro att Stevia är bätre eller sämre än övriga sötningsmedel?
Forskning om tarmbakterier är helt klart spännande.
Det intressantaste med studien är att man inser hur oerhört viktigt det är med en väl fungerande tarmflora för hälsan och att man nog bör göra sitt bästa för att hålla den i så bra trim som möjligt
Jämfört med andra sötningsmedel är Stevia dåligt studerat. När något är ”naturligt” så klarar det sig ofta förbi en hel del tester innan det blir godkänt. Så svaret på frågan är att jag inte vet.
Kan möss bryta ner Aspartam?
Hej Jacob,
The Guardian skrev en, tyckte jag i alla fall, ganska bra artikel om den här studien:
http://www.theguardian.com/science/2014/sep/17/artificial-sweeteners-diabetes-saccharin-blood-sugar
Såg just att de multivitamintabletter jag köpte (bara för att det var extrapris) innehåller Sackarin. Hade aldrig ens hört talas om det förut.
Interventionen på människor var lite i det svagaste laget då bara 7 individer var involverad. Men att sötningsmedel leder till blod socker problem i möss känns som hyfsat fastställd iom den här studien. I glukos tolerans testet ligger samtliga värden ovanför socker och vatten.
PNP studien är den största data insamlingen som involverar människor och nutrition som gjorts så den data måste man väl ändå lita på till viss del. Även då om inte kausitet och kausalitet är samma sak då givetvis. Den här studien kommer att leda till att det granskas ganska ingående om människor får en förändrar bakterieflora av lightprodukter som kan leda till problem.
Sen är väl fördelarna med light drycker väldigt tveksamma till att börja med. De som dricker dem regelbundet som en form av kalorie restriktion får ett ökat sötsug som leder till att det i slutändan får i sig lika många kalorier ändå. Så länge det inte kommit nya rön.
Bra artikel! Är fint med referenser till sådana här granskningar
Det där finns det inga som helst belägg för. Som du kan läsa i inlägget och länkarna jag ger så visar mer långvariga studier på människor att lightprodukter om något ger en liten viktnedgång medan produkter med verkligt socker tenderar att ge motsatsen.
De där rönen du nämner har aldrig funnits mer än i kvällspressen.
Rönen existerar det är bara inte särskillt bra vetenskap upptäckte jag nu då jag satte mig in i det.
http://www.nature.com/ejcn/journal/v61/n6/full/1602649a.html
Du kompenserar också för det ”saknade” sockret i light drycker.
Kompensationen är mellan 15-32% i de meta analyserna. Så det är fortfarande mycket bättre att dricka lightprodukter än de med socker, samt kan de användas för viktminsking. Tror det var i snitt 10% reduktion jmf med andra drycker, undantaget vatten då givetvis.
För att sammanfatta, jag hade fel i att jag hävdade att det ersätter ALLA kalorier som man ”tjänar” från användandet av lightprodukter. Det finns vissa fördelar med lightprodukter även om du kompenserar för en viss del av det ”saknade” sockret.
Jacob logik och kunskaps regerar som vanligt. Mycket bra artikel. Många tummar up ! 🙂
En studie som jag tror har spelat en viss roll för att den här myten om det ökade sötsuget lever kvar så starkt är den här:
”It has been suggested that the use of nonnutritive sweeteners (NNSs) can lead to weight gain, but evidence regarding their real effect in body weight and satiety is still inconclusive. Using a rat model, the present study compares the effect of saccharin and aspartame to sucrose in body weight gain and in caloric intake. Twenty-nine male Wistar rats received plain yogurt sweetened with 20% sucrose, 0.3% sodium saccharin or 0.4% aspartame, in addition to chow and water ad libitum, while physical activity was restrained. Measurements of cumulative body weight gain, total caloric intake, caloric intake of chow and caloric intake of sweetened yogurt were performed weekly for 12 weeks. Results showed that addition of either saccharin or aspartame to yogurt resulted in increased weight gain compared to addition of sucrose, however total caloric intake was similar among groups. In conclusion, greater weight gain was promoted by the use of saccharin or aspartame, compared with sucrose, and this weight gain was unrelated to caloric intake. We speculate that a decrease in energy expenditure or increase in fluid retention might be involved.”
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0195666312004138
Nu är det ju något som främst drivs på av en allmän anti-tillsatshysteri men när en sån här (närmast intetsägande) studie publiceras så får de ju vatten på sin kvarn. Mängder av experiment på människor som visar att de har fel är förstås dålig och forskarna är köpta. Råttstudier vars resultat i bästa fall ställer nya frågor tolkas som tunga bevis som sötningsmedelslobbyn försöker dölja.
Jag kanske låter bitter men min raljanta ton är inte ogrundad. Så här låter det faktiskt (det har vi ju en miljon exempel på bara i kommentarsfälten här på bloggen).
/Nicklas
Är detta ett argument för att vi som inte har samma möjlighet att granska studier inte bör dra några slutsatser av en enskild studie? Då menar jag alltså oavsett hur välgjord den är och vilken metod den använt osv. Själv är jag ganska bara intresserad av meta-studier och litteraturöversikter. Men det är kanske ett förenklat sätt att se på saken.
Ja alltså meta-analyser och litteraturöversikter (åtminstone de systematiska) ger ju i alla fall en hyfsad bild av ”läget” så att säga. Däremot har ju även de sina brister och problem. I synnerhet om de bygger på massa halvtaskiga studier. Om de enskilda studierna är av tillräckligt låg kvalitet finns ju en risk att meta-analyser bygger upp en bild av klarhet i ett väldigt skakigt forskningsläge. Och då blir det ju ett problem.
Att en enskild studie sveper undan alla tvivel i en given forskningsfråga är ju i teorin möjligt men det sker ytterst sällan i praktiken (när det gäller nutrition, hälsa, träning etc.). Men din försiktighet inför tolkningen av enskilda studier är väldigt klok. Behåll den försiktigheten. 🙂
/Nicklas
Tack för svaret!
[…] Dels vet vi inte hur sukralos och aspartam påverkar människan i dessa frågor eftersom det aldrig testades. Man antar bara att samma förutsättning sker. Träningslära är en hemsida som gärna skriver och analyserar studier inom träning och kost. De står även bakom boken ”Forma kroppen och maximera din prestation” som baseras på vetenskapliga grunder och där källorna tydligt märks ut. Hur som helst så har Jacob Gudiol kommenterat denna studie jag skriver om och där finns mycket intressanta att läsa i den artikeln. […]
Guldstandarded i vetenskapliga studier är dubbel blinda placebo kontrollerade studier. Där både de som tolkar resultaten och de som deltar inte vet vem som får vad av preparat eller diet och de som tolkar resultaten inte heller vet vem som fått vad.
För att få en bra uppfattning om nuvarande forskningsläget är meta analyser – då de gör en litteratur sökning inom ett område och inkluderar en mängd studiers data utifrån vissa kriterier. Datan från de utvalda studierna kombineras och analyseras igen. Eftersom du tagit med resultaten från många studier så får du ett väldigt stort urval av personer eller försöksdjur att jobba med för att se om det finns ett samband eller en effekt av det du tittar på.
Review artiklar är bra i den mån att de oxå sammanfattar forskningsläget genom att titta på en stor mängd studier. De återanalyserar inte datan som i meta analyser utan refererar bara till studier som publicerats inom området. De tenderar dock att vara väldigt långa artiklar som du inte läser färdigt särskillt snabbt.
Om du vill granska en studie så kan du titta på de här kriterierna bla.:
Finns det en kontroll grupp?
Är det bara ett samband, eller finns det ett orsakssamband beskrivet? ( korrelation och kausalitet)
Vad är storleken på studien? Finns det en risk att resultatet kan bero på slumpen? (P-värde)
Är det en dubbel blind studie ?
Det du kallar golden standard för ”vetenskapliga studier” här är i själva verket golden standard för en väldigt begränsad form av vetenskaoliga studier – nämligen medicinska kliniska prövningar där man vill eftersträva den direkta effekten av en given komponent. Dels är det ju förstås inget som används i naturvetenskaperna eller i samhällsvetenskaperna förutom psykologi (möjligtvis att man försöker sig på något liknande i socialpsykologiska och pedagogiska experiment också men det törs jag inte svära på) men faktum är att det inte ens kan ses som allmän golden standard i all nutritionsforskning heller. Det beror helt på vilken fråga man vill besvara. Ibland vill man ha mer okontrollerade interventioner eftersom det speglar människors liv bättre. Nutritionsforskningen verkar fortfarande ha medicin som sin förebild men jag tror inte att det alltid är så lyckat.
Angående p-värdet så håller jag inte med. Det är alldeles för enkelt att bara titta på p-värdet. Jacob har skrivit om en del risken med att överskatta p-värden. I övrigt är det lite samma kritik som ovan. Det där låter som hämtat rakt ur en skolbok om medicinsk forskning och nutritionsstudier följer inte nödvändigtvis samma logik. Vissa frågor besvaras bäst med en design som i mesta möjliga mån efterapar en läkemedelsstudie. Men många gör faktiskt inte det.
Så det finns risker att utgå från en sån där checklista om det är forskning om träning och kost man är intresserad av.
Jag saknar dubbel blinda studier i träning och kost faktiskt. Om du observerar en effekt av vilket slag som helst i en studie där du som försöksledare inte vet om personen i fråga har använt en metod eller en produkt eller en diet.
Har du ”lösare” kontroll grupper så kanske du ser en effekt tydligt, men är den på riktigt då?
Eller bara en del av bakgrundsbruset orsakat av din för ”löst” sammansatta kontroll grupp.
Du vet isåfall om du har en verklig effekt eller om du som forskare kanske omedvetet vill se effekten.
Vilken typ av kost och träningsstudie tycker du får en högre kvalite av att du som försöksledare får tillgång till all data rakt upp och ner och därefter får börja leta samband utifrån det?
Ett stort problem är att det är svårt att blinda deltagarna för vilken träning de utför eller vilken mat de äter. Placeboeffekten har stor betydelse. Många studer på kost och träning går inte att göra lika ”bra” som tablettstudier, det får man bara acceptera.
Jo tack, jag vet faktiskt vad en dubbelblindad studie är. Och jag önskar också att det fanns fler såna. Om du läser mitt inlägg påstår jag inte att jag inte vill ha RCTs. Jag har ju till och med skrivit om det själv. När det gäller träning kan man ju dock aldrig göra en ”riktig” (dvs läkemedelsmodellen) blindning. Alla vet ju att de tränar men man kan ju i alla fall hålla tyst om huruvida de är interventionsgrupp eller ej. Och samma hårda blindning är i väldigt många kostexperiment också helt omöjligt.
Återigen, du talar utifrån en snäv form av studier som inte alltid besvarar frågorna man vill ställa.
Vad pratar du om nu? Det där har inte någonting alls med mitt inlägg att göra. Du lägger in en massa saker som jag aldrig sagt.
RCT:s används ju en del i nationalekonomi också, främst utvecklingsekonomi. Vad gäller socialpsykologi så läser jag det just nu faktiskt. Där använder man sig i alla fall av randomiserade kontrollerade studier en hel del verkar det som. Bland annat när man undersöker om till exempel tv-spel och pornografi orsakar våldsamt beteende.
Nja inga KLINISKA prövningar inom NEK väl? 😉 Anledningen till tt jag höll mig så försiktig är att vi hade med blindning i diskussionen. Jag har svårt att se hur ekonomiska experiment blindas? Samma sak med socialpsykologin. Jag vet att man genomför randomiserade prövningar men jag kan inte komma på något blindat rakt av. Möjligtvis såna där småtester där man styrs till att tänka på gamla människor och sen mäter man tiden det tar att gå igenom korridoren.
Ja jag läser Kahneman just nu. 😀
Hmm. Nej ”kliniska” och blindade är de väl inte (är detta samma sak?). Men man kan väl kalla dem för ”okliniska” randomiserade kontrollerade studier? 🙂 Jag låter kanske dum nu. Försökte bara bidra med det lilla jag vet.
Kahneman är intressant! Har läst halva typ. Får nog lära mig hur jag avprogrammerar mitt prokrastirande! 🙂
Vill påpeka att jag försökte skriva ”prokrastinerande” vilket iofs förmodligen är svengelska men men..
För det första är inte det där något du sagt men en följd av det du sa.
Utifrån det du skrev i ditt första inlägg ställde en fråga om din ståndpunkt.
Som jag tolkade ditt inlägg, och du får gärna rätta mig om jag misförstått, så tycker du inte RCTs har en nämnvärd roll i forsknings om träning och kost.
Jag frågade då vilken annan typ av studie som används inom det området enligt dig är av högre kvalite än en blindad sådan.
Motsatsen till den blindade studien är då att du som forskningsledare får tillgång till all data av interventions gruppen och kontroll gruppen samtidigt. Därefter går igenom den för att leta samband. Det finns enkelblindade studier också
Min poäng med detta var att placebo kontrollerade RCTs alltid är av högra kvalité. De kan användas i fler avseenden än bara för att titta på effekter av läkemedel.
Dubbel blindning är inte alltid möjlig men det går nästan alltid att blinda försöksledaren från datan i fråga.
Det är förstås sant. Men du kan alltid försöka göra studierna så objektiva som möjligt. Kanske en kollega delar upp grupperna i intervention och kontroll utan att du ser vem som hamnar var. Data du får för analys efter experimenteter är kodad etc etc. De kan givetvis inte vara lika bra som RCT medicinska studie.
Men dubbelblindade studier, även i kost och träning, när det är möjligt, är en guldstandard
Nej nej, jag menar inte tt det är samma sak. Jag syftade bara på C:et i RCT som ju betyder ”Clinical”.
Nej det är inte på något vis en följd av vad jag skrev. Och återigen, jag har ju till och med skrivit om att RTC är gold standard här på bloggen! Så du behöver inte berätta för mig vad det finns för forskningsmetoder. Det där med vad du påstår vara en motsats har inget alls med saken att göra.
Men du fortsätter att rabbla det som ett oproblematiskt faktum att det ALLTID är så. Det finns frågeställningar som inte nödvändigtvis besvaras av blindade studier. Jag skrev:
”Det beror helt på vilken fråga man vill besvara. Ibland vill man ha mer okontrollerade interventioner eftersom det speglar människors liv bättre. Nutritionsforskningen verkar fortfarande ha medicin som sin förebild men jag tror inte att det alltid är så lyckat.
[…]
Vissa frågor besvaras bäst med en design som i mesta möjliga mån efterapar en läkemedelsstudie.”
C:et brukar stå för ”Controlled”. Randomized Controlled Trial. Men inser att en del använder C:et för att betyda Clinical också.
Haha, ja just det! Vilket hjärnsläpp från mig. 😀
hehe 🙂
Jag satt och pluggade lite socialpsykologi inför tentan och kom att tänka på randomiserade konstrollstudier i nationalekonomi (kanske ologiskt). Det finns en blogg som heter Ekonomistas som drivs av forskare i nationalekonomi som har skrivit en del om just sådana typer av studier inom biståndet.
Vet inte om det kan vara av intresse men det senaste inlägget de skrev om det är här:
http://ekonomistas.se/2014/08/21/utvardering-av-utvecklingsbistandet-varfor-tron-pa-rks-ar-overdriven-och-delvis-felriktad/
De länkar även till fem andra inlägg som skrivits om detta tidigare på bloggen.
Här är ett lysande exempel på nationalekonomiskt randomiserat kontrollexperiment!:
https://www.aeaweb.org/atypon.php?return_to=/doi/pdfplus/10.1257/app.3.1.1
Jag hittade den genom en artikel som jag såg i Forbes som även handlar mer allmänt om användningen av RCT i vetenskap och att det självklart inte är det enda som är användbart:
http://www.forbes.com/sites/modeledbehavior/2014/09/28/economics-science/
Det jag försöker komma till men som du inte vill svara på är VARFÖR!
Om det GÅR att använda en dubbelblind kontrollerad studie. Vilka skäl finns det för att man inte skulle använda den? Min ståndpunkt är nej, det upplägget är det bästa. En guld standard alltså.
Jag håller alltså inte med om detta: ”…mer okontrollerade interventioner eftersom det speglar människors liv bättre” Du får gärna ge ett exempel på detta om du vill.
Jag är ledsen om du ogillar att jag beskriver studie metodik. Jag gillar att förklara min ståndpunkt så utförligt det går. Ofta på internet uppstår missförstånd som jag försöker undvika.
Fast du har fel. Om jag vill undersöka vilka råd om livsstilsvanor som verkar vara enklast att följa för människor i deras vardagsliv så försöker jag inte designa en studie så att den är dubbelblindad. Det går inte. Jag ger då råden till olika grupper, helst även med en kontrollgrupp som bara ombeds att leva som vanligt, jag följer upp med jämna mellanrum och försöker hålla koll på compliance.
Det här var en randomiserad prövning där man givetvis inte kunde blinda. Men de ville se hur olika frukostrekommendationer påverkade vikten. http://ajcn.nutrition.org/content/early/2014/06/04/ajcn.114.089573.short
Återigen, guldstandarden för medicinska studier är inte per automatik guldstandarden för alla koststudier. Men ibland är den det.
Att mössen inte reagerat alls på glykos eller socker visar väl om något att resultaten inte är överförbara på människor. Dvs slutsatsen att sötningsmedel skulle vara värre än socker för människan. Två frågor om tvärsnittsstudien: var det just sackarin de hade intagit eller vilket sötningsmedel som helst? Jämfördes gruppen med personer som intagit motsvarande mängd socker. Var det alltså jämfört med dessa som glukoskontrollen var sämre?
Det var bara sötningsmedel överlag. Även om man skulle fråga folk om vilken typ av sötningsmedel de använder så hade ändå informationen varit tämligen värdelös då folk inte vet vilken typ av sötningsmedel det är i vilken typ av produkter.
Man korrigerade inte för sockerintag överlag. Man visade bara att personer som åt mer sötningsmedel hade sämre blodsockerkontroll än personer med samma vikt som inte åt så mycket sötningsmedel.
Finns det någon anledning varför man inte använder Xylitol (även kallat björksocker), köpte det på burk i USA för många år sedan, det var inte dyrt..
Det används väl mest i tuggummi, tandkräm & tabletter, antagligen fungerar det inte så bra i läsk som är den stora förbrukaren av sötningsmedel.. Om jag kommer ihåg rätt så hävdades det att det var bra för tänderna när det kom till Sverige på 80-talet?!
Jag vet inte någon ”officiell” förklaring men jag ser tre stycken som är rimliga – i synnerhet de två första:
1) Xylitol är inte kalorifritt. Det ger drygt 2 kcal per gram. Mindre än socker förstås men ändå inte kalorifritt som jag utgår från att majoriteten av lightläskdrickare föredrar.
2) Xylitol är inte helt kul för magen. Det finns förstås stålmagar som pallar allt men generellt tror jag inte att det skulle tas emot så bra.
3) Här spekulerar jag mer fritt men det är ju ett faktum att sötningsmedel av olika former inte smakar likadant. Man vill ju skapa en så sockerlik smak som möjligt och om xylitol avviker väldigt från sockersmaken lär inte konsumentgruppen bli lika stor som i nuläget med aspartam+acesulfam k.
/Nicklas
[…] Text: Anki Sundin, NGruppenFrågan om sötningsmedlens vara och icke vara är ständigt pågående. Senast var det DN som lyfte en mycket liten studie kring sötningsmedel och hur de påverkar tarmbakterier. Är det farligt att dricka lightläsk? Går man upp i vikt av aspartam? Kan man få i sig för mycket sötningsmedel? Här följer några av de frågor jag ofta får, och jag har valt att besvara dem i korta ordalag. Det är en återpublicerad bloggartikel sedan en tid tillbaka. (Bilden lånad från funlight.se)Vad är ett sötningsmedel?Begreppet sötningsmedel innefattar alla ämnen som tillsätts livsmedel för att ge sötma. Det betyder att vanligt socker betraktas som ett sötningsmedel.Vilka olika sötningsmedel finns det?Det finns två huvudgrupper av sötningsmedel. Dessa är de energigivande och icke-energigivande sötningsmedlen.Till de energigivande sötningsmedlen räknas vanligt socker (sackaros), glukos och fruktos. Även sockeralkoholer såsom xylitol och sorbitol ingår bland de energigivande sötningsmedlen.De icke-energigivande sötningsmedlen innefattar både icke-syntetiska (”naturliga”) och syntetiska eller artificiella sötningsmedel. Exempel på icke-syntetiska sötningsmedel är neohesperidin och stevia, som kommer från apelsin respektive växten Stevia rebaudiana (på bilden). Bland de syntetiska sötningsmedlen återfinner vi bland annat aspartam, sukralos och sackarin.När jag skriver ”sötningsmedel” i det här sammanhanget använder jag dock begreppet för att benämna de så kallade icke-energigivande sötningsmedlen, av vilka just aspartam kanske är ett av de mest allmänt kända.Är aspartam farligt?Nej, inte om man inte har PKU. PKU är en genetisk sjukdom som påverkar möjligheten att omsätta fenylalanin. Fenylalanin är en aminosyra tillika en av beståndsdelarna i aspartam. Det påstås i vissa ovetenskapliga sammanhang att aspartam skulle vara farligt för att det ombildas till metanol, det vill säga träsprit. Att så sker stämmer, men mängden är mindre än den som bildas av vanlig tomatjuice. Att påstå att aspartam kan leda till exempelvis blindhet bara för att metanolförgiftning kan göra det är alltså helt förryckt. Då skulle i så fall människor bli lika blinda av tomatjuice.Kan aspartam orsaka hjärntumörer?Nej. Fler frågor på det?Går man upp i vikt av sötningsmedel?Nej. Viktuppgång är enbart kopplad till energitillgänglighet. Om du äter mer energi än du gör av med går du upp i vikt. Icke-energigivande sötningsmedel ger dock ingen energi. (Bilden lånad av pinnypony.blogg.se)Den förkrossande majoriteten av interventionsstudier visar att icke-energigivande sötningsmedel inte ger någon viktökning (Mattes et al, 2009). För en tid sedan publicerades artikeln Sötningsmedel leder till fetma på Nyheterna.se, där det uppges att sötningsmedel stimulerar andra receptorer än socker och att de därför inte kommunicerar med systemen för aptitreglering. Jag efterlyser de studier som visat detta och att det ger en effekt på praktisk nivå.Resultaten från observationsstudier är däremot blandade. Exempelvis fann man en koppling mellan en lägre viktökning och konsumtion av sötningsmedel i the Nurses’ Health study (Schulze et al, 2004). Intressant nog visade en annan observationsstudie, Antonio Heart Study, raka motsatsen (Fowler et al, 2008).Vi ska dock komma ihåg att observationsstudier inte kan klargöra orsakssamband, utan bara återspegla faktorer som råkar gå hand i hand med varandra. Exempel på en annan sådan koppling som saknar orsakssamband är att högutbildade människor i större omfattning är normalviktiga än lågutbildade människor. Det betyder inte att själva utbildningen i sig ger normalvikt.Frisätter icke-energigivande sötningsmedel insulin?Nej, åtminstone inte i någon utsträckning som är fysiologiskt betydelsefull. Inget icke-energigivande sötningsmedel som man hittills har undersökt har kunnat konstateras öka frisättningen av insulin.Det finns en hypotes om att aspartam, på grund av en eventuell inverkan på GLP-1-receptorer i magtarmkanalen, skulle kunna påverka frisättningen av insulin. Stödet för det lyser dock hittills med sin frånvaro. Om aspartam hade frisatt betydande mängder insulin skulle vi rimligtvis ha drabbats av hypoglykemi (kliniskt lågt blodsocker) eller åtminstone ett något sänkt blodsocker vid konsumtion av till exempel lightläsk. Det finns emellertid inga undersökningar som visar att så skulle bli fallet. Dessutom är det rimligt att anta att personer med diabetes skulle påverkas av sötningsmedel och behöva justera sina läkemedel vid konsumtion av lightprodukter, men så är det inte heller.Vidare har sötningsmedlet stevia felaktigt tillskrivits potential som kompletterande diabetesbehandling, men det har avfärdats efter många års forskning på området (Maki et al 2008). Kan man få i sig för mycket sötningsmedel?Ja. I synnerhet barn med diabetes, som konsumerar mycket lightprodukter, riskerar att få i sig för mycket. En vuxen person måste dock dricka runt 10 burkar lightläsk per dag för att nå gränsvärdet för aspartam – om lightläsken hade varit sötad med enbart aspartam, vilket den aldrig är. 10 burkar låter mycket, men faktum är att det förekommer att människor konsumerar sådana mängder och mer därtill. Det är alltså sannolikt inte hälsosamt.Varför ökar BMI hos befolkningen trots att vi konsumerar så mycket sötningsmedel?Den trenden orsakas inte av konsumtion av sötningsmedel, men det stämmer att ett högt BMI och konsumtion av sötningsmedel i många observationsstudier tycks följas åt. Det kan ligga många faktorer bakom, till exempel att många människor strävar efter att minska sitt energiintag och därför byter ut socker mot sötningsmedel i någon utsträckning när de väl blivit överviktiga. Det kan också spegla en livsstil som i allmänhet orsakar övervikt och fetma, inte minst ohälsosamma livsmedelsval och otillräcklig fysisk aktivitet. (Bilden lånad från roligabilder.org).Tycker du att man ska dricka lightläsk?Vad jag tycker är irrelevant. Mitt professionella budskap vill jag dock formulera så här: sötningsmedel är onödigt. De är bara tillsatta för att ge en god smak. Sötma i sig kan möjligtvis bidra till bekymmer, inte minst hos den som är drabbad av övervikt och fetma, genom att det stimulerar vår aptit efter mera sött. Att äta en sockersötad kaka då och då, eller dricka en läsk eller ett glas saft bortemellanåt, är däremot inte skadligt för de allra flesta. Vi får också komma ihåg att alla sötningsmedelssötade livsmedel inte är fria från energi. Vissa varianter av fruktyoghurt är ett sådant exempel. Det betyder att man inte kan vräka i sig mat bara för att det inte finns något socker i utan att det ger konsekvenser.Kanske kan vi sluta oss till att det är bättre för kropp och aptitreglering att äta något sockersötat ibland än sötningsmedelssötat ofta. Om vi däremot inte upplever några bekymmer när vi konsumerar rimliga mängder lightprodukter finns det dock ingen anledning till oro. Devisen ”känns det bra, så är det bra” gäller således även här.Relaterade artiklar på NGruppens blogg:Äta nyttigt – så svårt kan det varaMycket läsvärda artiklar i SvD resp Traningslara.se av Jacob Gudiol:Riskerna med sötningsmedel är överdrivnaKan sötningsmedel ge diabetes? […]
Hej, läser bloggen med nöje. Alltid intressant.
Jag tycker att din kritik mot allmänmedia, Nature och refererad artikel är något ogrundad i det här fallet.
1: Allmänmedias rubriksättning kan man ju alltid kritisera men innehållet i artiklarna tycker jag inte är särskilt uppseendeväckande. SVTs artikel är t.o.m bra.
2: Kritiken mot Nature/science kanske är befogad om man är professor i korrosionslära men att utifrån det dra slutsatsen att aktuell artikel i Nature är ett exempel på vetenskaplig sensationalism tycker jag är något förhastad.
Jag har läst studien och tycker den är välgjord och på ett elegant sätt visar på ett orsakssamband mellan sötningsmedel, förändrad tarmflora och glukostolerans. Det är en ny upptäckt inom ett område där mycket forskning finns att göra. På vilket sätt skulle det inte motivera en publicering i Nature. Det är väl precis sådan forskning som ska publiceras i Nature. Välgjord grundforskning med nya och tidigare okända mekanismer som leder till vidare forskning och kanske till nya terapier och rekommendationer framöver . Den här studien kommer ju inte leda till några nya rekommendationer i nuläget då mer forskning behövs vilket t.ex. framkommer om man läser SVTs artikel eller för den delen originalartikeln.
Det avslutande stycket, ”Relevansen för diskussionen sötningsmedel vs socker”, håller jag helt med om.
Blir så oerhört trött på ”larmrapporter” överlag! Cancer hit och cancer dit. Diabetes och stroke och hjärtinfarkt. Alla vill hänga upp sig på små, små tillsatser i maten, istället för att inse hur mycket annan skit de får i sig via processat skräp…
[…] som visat sig påverka tarmfloran och jag antar att det är den här studien man syftar på då, Kan sötningsmedel ge diabetes?. Den ger en direkt inte särskilt mycket att vara orolig för och den visar verkligen inte att […]
[…] I den här studien och i tidningsartiklarna spekulerar man kring tarmbiotan men det är studien på sackarin från 2014 som man refererar till och det är ett sötningsmedel som inte används i någon lightläsk. Jag har skrivit mer om den studien här om du är intresserad, Kan sötningsmedel ge diabetes?. […]
[…] Flera bra artiklar av Jacob Gudiol; 7, 8, 9. […]
[…] I artikeln på SVT hemsida nämner man även en studie på tarmfloran. Detta tas upp väldigt kort i programmet och jag tänker därför inte skriva särskilt mycket om detta. När det hela var en nyhet under 2014 skrev jag en längre text om studien i fall du är intresserad, Kan sötningsmedel ge diabetes?. […]
[…] Den här studien dyker upp om och om igen tyvärr. Den fick stora rubriker när den kom och redan då var det många som inte tog upp eller missade att den gäller möss. Dessutom gäller den främst för sötningsmedlet sackarin som är ovanligt i kosten idag. Jag har skrivit mer om den studien här, Kan sötningsmedel ge diabetes?. […]