På måndag har tydligen vetenskapens värld tänkt sända ett inslag om sötningsmedel på måndag och om den artikel som dök upp på deras hemsida idag återspeglar innehållet så kommer det vara ett ganska horribelt inslag.
Titeln på deras artikel på hemsidan är ”Forskare: Lightläsk kan bidra till fetma och typ 2-diabetes”. På något sätt kan jag tycka att det är lite talande att de skriver ”forskare” och inte något i stil med ”forskning”, ”stark evidens” eller kanske ”ny kunskap”. För i det här fallet är det i princip faktiskt bara så att SVT har letat upp några forskare med lite avvikande åsikter och så har de gett dem en stor plattform att sprida sin tro.
Av innehållet i artikeln att döma och det lilla klipp som du kan se där så är det följande inslag från ABC Catalyst i Australien som de kommer att visa. Du kan se hela inslaget i youtubeklippet här under.
Här följer en kort genomgång av de olika delarna i det inslaget och de studier som nämns.
Sötningsmedel gav hungriga försöksdjur
När det gäller den första delen kring hungrigare försöksdjur som åt mer så var detta en rubrik för nästan precis ett år sedan där bland annat SR hade rubriken ”Därför kan det konstgjorda sockret ge ökad hunger”.
Det här handlar om en studie som publicerades kring samma tid i en tidskrift som heter Cell Metabolism där man studerat bananflugor (1). Rapporteringen av den här studien fallerade redan när Universitetet i Sydney gick ut med sin pressrelease där de försökte överföra de här resultaten till människor. Vanligen beror det här på en lite överentusiastisk medieavdelning på universiteten men i det här fallet kanske vi inte ska utesluta att forskarna själva också är lite för överentusiastiska eller då kanske anti-sötningsmedel redan från början. Vi får se hur de agerar om de blir intervjuade i programmet.
Hur som helst så använde man sig av sötningsmedlet sukralos i den här studien. Sukralos har ökat i popularitet på senare år och det är ganska vanligt i energidrycker, vissa läsktyper och även i en hel del sockerfria livsmedel likt kvarg, pudding och liknande.
Dosen av sukralos som de däremot använde var extremt hög för de stackars bananflugorna. Den var ungefär 50 gånger högre än vad en högkonsument kanske skulle få i sig idag och i sötma motsvarar det att du som vuxen människa skulle äta ungefär 1,5 kg socker varje dag.
Den här studien var kort och pågick bara några dagar fast för en bananflugar så motsvarar de få dagarna ungefär en tiondel av deras livsstil. Så vi snackar alltså extremt höga doser av sukralos över lång tid.
Jag skrev kort om den här studien redan när den släpptes på Facebook och twitter där jag förklarade varför det inte var mycket att bry sig om men jag gjorde det fort och jag utelämnade många aspekter som också är värda att nämnas så nu när jag antar att jag kommer att få fler uppmärksamhet så kör vi igenom dem fort, eller i alla fall så fort som jag kan ?.
De åt mer men gick inte upp i vikt
Den första punkten som är värd att ta upp är att bananflugorna faktiskt inte gick upp i vikt trots att de började äta mer. Istället började bananflugorna även röra på sig mer och deras vikt förblev därför lika stabil som kontrollgruppens som fick mat utan sötningsmedel.
Ska man göra sig lite rolig här så skulle man ju kunna säga att sukralos i enorma doser verkar superbra eftersom det håller oss smala och samtidigt gör oss mer fysiskt aktiva. Fast jag tycker att vi ska hållas oss borta från att dra slutsatser från studier på bananflugor rent generellt.
Den här effekten som sötningsmedlet sukralos hade på bananflugornas intag av mat var dessutom bara tillfällig. Efter några dagar åt de precis som kontrollgruppen som aldrig fått sukralos.
När forskarna kombinerade sukralos med sorbitol som bananflugor inte kan känna någon smak av så försvann också den här effekten på kaloriintaget. Så när bananflugorna åt någonting som faktiskt gav kalorier samtidigt så var där ingen effekt alls.
Ytterligare en intressant aspekt från den här studien är att man faktiskt också tittade på tarmbiotan hos bananflugorna och kom fram till att den inte hade något med saken att göra.
En liten kort studie på möss
Forskarna gjorde sen ett kort litet extra experiment på sju dagar där man tog möss istället för bananflugor och de fann ett liknande resultat där fast då hade de kryddat dosen sukralos lite till. Denna gång motsvarade mängden ungefär 3 kg socker i sötma. Ett annat sätt att räkna på det är också att du skulle dricka drygt 80 stycken lightläsk på 33 cl varje dag.
Det finns dessutom studier på sukralos sen tidigare på möss där man gett dem detta sötningsmedel över mycket längre tid och där ser man ingen viktuppgång. Här under kan du se ett exempel från en studie där dosen 30 000 är den som är närmst dosen man gav i den här studien som nu vetenskapens värld ska ta upp (2).
Så för att summera den här studien på då främst bananflugor:
- Man använde sötningsmedlet sukralos
- Dosen var enormt hög, ingen människa får någonsin i sig den mängden
- Bananflugorna gick inte upp i vikt
- Tarmfloran hade ingen inverkan på de resultat som man faktiskt fann
Susan Swithers och studier på råttor och sackarin
Nästa person att nämnas i artikeln på SVT är Susan Swithers som är ett välbekant namn i fall du är intresserad av forskningen kring sötningsmedel. Hon fick en hel del stora rubriker för några år sedan när hon skrev en så kallad narrative review där hon påstod att sötningsmedel förvirrade hungern och därmed fick folk att äta mer av annat och gå upp i vikt (3). En effekt som hon kallade för ”metabolic derangements”. Jag har bland annat nämnt henne tidigare i min artikel Djävulens advokat om sötningsmedel på Tyngre.
Swithers har utfört egna studier på möss där hon använt sig av sötningsmedlet sackarin och med hjälp av ett specifikt upplägg så lyckas hon där få mössen att börja äta mer och gå upp i vikt (tex 4, 5, 6, 7). Swithers använder sig av sötningsmedlet sackarin i sina studier vilket är ett sötningsmedel som numera är ovanligt att hitta i livsmedel.
Swithers och hennes forskarteam ger sedan råttor omväxlande tillgång till yoghurt utan sötningsmedel och samma yoghurt med sötningsmedel och de lyckas på det viset få råttorna att gå upp mer i vikt än när de får tillgång till yoghurt sötad med glukos ibland och osötad ibland.
Det här resultatet tolkar Swithers som att variationen i sötma utan variation i kalorier för råttorna som får yoghurt med sötningsmedel gör dem förvirrade och de börjar äta mer. Det är än så länge bara Swithers och hennes grupp som har producerat den här typen av studier och ingen annan grupp har gjort den typen av studieupplägg där man medvetet försöker förvirra djuren genom att ändra sötman utan att ändra på kalorierna i samma livsmedel.
I vissa studier som Swithers har gjort så har råttornas övriga kost, kön och gener spelat roll för om de ska se någon effekt, så effekten är inte genomgående i alla situationer även när det är en ganska ovanlig situation redan från början.
Så för att summera den här delen:
- Studierna är utförda på råttor
- Man har använt ett ovanligt sötningsmedel, sackarin
- Det krävs ett specifikt upplägg där man varierar sötman på samma livsmedel (yoghurt)
Sötningsmedlet sukralos och blodsocker
Det som jag tycker är mest intressant i inslaget är delen som faktiskt är på människor där man berättar om en studie från 2013 där man fann att om försökspersoner fick inta en dryck med sukralos 10 minuter före en glukosbelastning så höjdes deras blodsocker lite mer än om de bara drack vatten innan (8).
Här gör också programvärden ett test på sig själv där de visar följande graf. Något som jag reagerade på när jag såg detta är att de har en udda y-axel som inte visar det man brukar ta fram när man har testat blodsocker vilket är arean under blodsockerkurvan för två timmar. Istället säger de i programmet att det här är skillnaden i blodvärdet efter 30 minuter endast.
De kan ha valt ut värdet för att det var det högsta testvärdet för honom men om det var det högsta värdet man var intresserad av så är det väldigt snålt att endast mäta en gång varje halvtimme tycker jag. Det allra vanligaste värdet man brukar redovisa vid den här typen av försök är arean under kurvan och jag blir lite misstänksam för om det fanns någon annan skillnad i det värdet vid försöken? För de visar inte heller båda testvärdena i tabellform i programmet utan allt vi får se är värdena från ett test och den här kurvan.
Men hur är det då med studien? Är inte det här en verklig effekt? Svaret på den frågan är att det är tveksamt om det verkligen är en effekt och om det är det så verkar den inte vara särskilt vanlig.
För det första var dosen sukralos åter igen mycket större än den som du normalt får i dig. I det här försöket var den fem gånger så hög som i en vanlig läsk eller liknande. Det har med andra ord varit en ganska sliskig drink som försökspersonerna fått i studien. Försökspersonerna i den här studien hade även en BMI på över 40 vilket gör att de inte är särskilt representativa för den generella befolkningen.
Det finns även andra studier på det här där man har gett olika sötningsmedel 10-15 innan en glukosbelastning och i dessa studier har man inte sett någon effekt (9, 10, 11). Inte heller på personer med typ 1 diabetes eller typ 2 diabetes verkar sukralos eller aspartam ha någon effekt på blodsockret vid en glukosbelastning (12, 13). I en annan fann man att sötningsmedlet acesulfam K hade en liten effekt medan det inte fanns någon effekt från sukralos eller aspartam (14). Här under kan du se resultatet från en av dessa studier som utfördes på män som var drygt 30 år och med en genomsnittlig BMI på 25.
Det här är med andra ord ett området där alla studier inte visar samma sak men en överlägsen majoritet av studierna visar att sötningsmedel inte har någon större effekt på blodsocker eller insulin även om du skulle få i dig en massa socker nära inpå.
Det som däremot flera av studierna ovan har visat är att sötningsmedel inte på något sett är verkningslöst. Ett annat hormon som brukar utsöndras vid måltider kallat GLP-1 verkar mer frekvent påverkas även om det inte heller det är ett generellt fynd.
Så för att summera den här delen:
- I programmet så nämner man den studie som sticker ut mest inom området
- De allra flesta studierna har inte kunnat påvisa någon betydelsefull effekt på varken blodsocker eller insulin
- Sötningsmedel har dock en påverkan på olika hormon och är inte det samma som vatten
Studien på hur sötningsmedel påverkar tarmfloran
I artikeln på SVT hemsida nämner man även en studie på tarmfloran. Detta tas upp väldigt kort i programmet och jag tänker därför inte skriva särskilt mycket om detta. När det hela var en nyhet under 2014 skrev jag en längre text om studien i fall du är intresserad, Kan sötningsmedel ge diabetes?.
Det enda som kan vara kul att nämna här är att man i SVTs artikel kallar det här för en stor studie. Varför har jag ingen aning men jag antar att journalisten tyckte att det lät mer övertygande att lägga till det.
OBS. Jag har valt att inte länka till artiklarna i media i den här artiklarna då jag inte vill bidra till deras klick och ranking i det här fallet. I själva verket var det mer en mekanistisk studie på möss där man använde ganska få möss i varje försök och sen gjorde man en studie på människor där man inkluderade 7 personer.
För att summera delen kring sötningsmedel och tarmfloran:
- Studien är utförd mestadels på möss
- Sötningsmedlet var sackarin som sällan används idag
Epidemiologin på människor
Inslaget avslutas sen med att man tar upp en hel del epidemiologiska studier på människor. Det finns många problem med dessa studier då de som dricker lightläsk som grupp tenderar att vara i sämre hälsan än de som inte dricker någon typ av läsk. Det är också så att många som väger för mycket som har druckit vanlig läsk går över till att dricka lightläsk i hopp om att det ska förbättra deras situation.
Därför är det inte heller särskilt förvånande att en del studier visar på ett samband mellan sötningsmedel och högre vikt.
Presentationen i inslaget är dock ändå väldigt partiskt framställd. De systematiska översiktsartiklar som finns på området idag pekar inte mot att sambanden är så solklara som det låter i inslaget.
Till exempel fann man i en översiktsartikel från 2014 att det inte fanns något samband mellan intaget av lightdrycker och vikt (15). En annan översiktsartikel tittade på effekten av att byta ut sockersötade drycker mot antingen vatten eller lightdrycker och där fann man en positiv effekt även om underlaget var ganska snålt (16). Ytterligare en översiktsartikel från 2016 fann inget samband i en sammanställning av de epidemiologiska studierna som fanns mellan sötningsmedel och vikt. Den studien är dock sponsrad av läskindustrin (17).
Två översiktsartiklar från 2014 respektive 2015 som tittade på sambandet mellan lightdrycker och typ 2 diabetes fann ett svagare samband men forskarna skriver att de tror att det mycket väl kan bero på bias i publicering samt att man det handlar om omvänd kausalitet, alltså att de som får diabetes typ 2 börjar dricka lightläsk istället för att det är lightläsken som ger diabetes typ 2 (18, 19).
När det gäller studien på graviditet och lightläsk så finns det än så länge bara den studien. Precis som vanligt när det gäller epidemiologi så var kvinnorna som drack lightläsk i sämre hälsa rent allmänt med och återigen så finns ju frågan om det är omvänd kausalitet eller inte.
Så för att summera den här delen:
- Det finns många negativa resultat för sötningsmedel i epidemiologiska studier
- Mycket av det verkar bero på omvänd kausalitet
- Det är svårtolkad data just nu men oavsett hur man vill tolka det så är framställningen i programmet ganska orättvis
Interventionsstudier som inte tas upp i inslaget
Det som jag tycker är mest irriterande med hela det här inslaget och artikeln på SVT är att man inte nämner alla de faktiska interventionsstudierna som finns på sötningsmedel och människor.
Istället för att bara nämna studier på bananflugor med extrema doser sötningsmedel, studier på råttor med udda dietupplägg med ett sötningsmedel som sällan används, studier på tarmbiotan hos främst möss med ett sötningsmedel som sällan används och osäker epidemiologi, så hade man i alla fall kunnat nämna de mer långsiktiga interventionsstudierna som faktiskt finns.
Från dessa långsiktiga studier där man jämfört sötningsmedel med lite olik saker så vet vi bland annat att:
- Barn, 4-12 år, som fick dricka 25 cl saftdryck varje dag sötad med sukralos hade en normal viktkurva medan de som fick dricka sockersötad gick upp lite i vikt (20).
- Vuxna som fick dricka 1 liter Läsk varje dag i 6 månader gick upp i vikt medan de som drack vatten eller aspartamsötad läsk inte gjorde det (21)
- När försökspersoner både får dricka och mat med antingen mycket socker eller sötningsmedel i tio veckor så går de som får i sig mycket socker upp i vikt medan de som åt mycket sötningsmedel inte gjorde det (22)
- En liknande studie likt den här ovanför gav viktuppgång hos gruppen som fick i sig mycket socker och viktnedgång i gruppen som istället åt livsmedel sötade med sötningsmedel (23).
- Deltagare som fick dricka läsk sötad med HFCS i tre veckor gick upp i vikt. När de fick dricka aspartamsötad lightläsk eller inte fick någon speciell dricka alls var deras vikt stabil (24).
- När överviktiga personer ersatte sitt intag av sockersötad läsk med lightläsk gick de ner 2,5 kg vilket var mer än de som ersätta läsken med vatten som gick ner 2 kg (25).
Avslutningsvis finns det ytterligare en väldigt intressant studie där man medvetet försökte lura deltagarna kring om de fick lightläsk eller vanlig läsk för att se hur stor inverkan människor medvetenhet kring om de dricker kalorier eller inte har på resultaten (26). Deltagarna delades in i fyra olika grupper.
- En grupp som fick lightläsk och som man sa till att de fick lightläsk
- En grupp som fick sockersötad läsk som man sa till att de fick sockersötad läsk
- En grupp som fick lightläsk men man sa till dem att de fick sockersötad läsk
- En grupp som fick sockersötad läsk men man sa till dem att de fick lightläsk
Den här studien pågick i fyra veckor vilket inte är särskilt lång tid så där var ingen signifikant skillnad i viktförändringen mellan grupperna (-0,37 för lightläsk och +0,08 för sockersötad läsk) men när man tittade på deltagarnas rapporterade kaloriintag var det tydligt att de som drack sockersötad läsk åt mer kalorier oavsett om de trodde att de fick sockersötad läsk eller lightläsk.
I en annan studie som jag skrivit om här på Träningslära såg man ett tydligt dosförhållande mellan sockerintag från dryck och negativa hälsoeffekter över 20 dagar, medan man i kontrollgruppen som drack en dryck sötad med sötningsmedel inte såg några effekter alls och om något så var trenden mot en liten förbättring i hälsovärden som man tittade på (27).
Du kan läsa mer om studien här ovanför i artikeln Världens sämsta livsmedel är verkligen dåligt för dig.
Så för att summera den här delen kring interventionsstudier:
- Lightläsk ger konsekvent bättre hälsoutslag än sockersötad ryck
- När lightläsk har jämförts med vatten har man inte sett några betydelsefulla skillnader i resultat
- Jämfört med hälsovärdena från början av en studie så har sötningsmedel om något haft en liten positiv effekt över tid även om det mestadels är neutral effekter
Interventionsstudier mot udda djurstudier och osäker epidemiologi
Ingen av alla dessa interventionsstudier tas alltså upp i reportaget vilket är helt obegripligt för mig. Detta är nämligen enligt mig utan tvekan de studier som av allt att döma säger mest om hur vi faktiskt reagerar på sötningsmedel i vår mat i praktiken. Att helt ignorera denna forskning och bara lyfta fram djurstudier med lite udda upplägg och sen låta forskarna som gjort dessa studier själva prata på fritt blir inte en rättvis framställning. Det är inte ens ett försök till en rättvis framställning.
Visst hade man med några representanter från industrin som fick säga några enkla klyschor i inslaget men jag är helt säker på att det är mycket som man klippte bort från dessa konversationer. De är så klart väl medvetna om det jag tagit upp här ovanför och säkert mer därtill och hade de fått plats så hade de kunnat förklara det.
Bäst hade det givetvis ändå varit om man faktiskt letat upp någon som är insatt inom området men som själv inte har utfört de studier som ska diskuteras. Det är ofta intressant att prata med forskare om deras egna forskning men man ska vara medvetna om att du från dessa personer inte särskilt ofta får en helt rättvis framställning av hur betydelsefull deras forskning är och vad andra forskare anser om forskningen på området.
Summering – vad ska man tro om sötningsmedel?
För mig är det i det här fallet ett självklart val att lägga stor vikt vid de faktiska interventionsstudierna. Om djurstudierna på området haft ett mer relevant upplägg för hur människor normalt konsumerar sötningsmedel när det gäller typ av sötningsmedel och dos så hade jag kanske tittat lite mer på den forskningen med.
När det gäller epidemiologin på sötningsmedel så har jag väldigt lågt förtroende för den när det gäller sötningsmedel.
Visst kan man välj att sätta ut ett frågetecken kring vad som verkligen händer på lång sikt, bort om de där 6-18 månaderna som de längsta interventionsstudierna har varit. Man kan fortsätta att säga att vi inte vet tillräckligt och ändå vara lite orolig för alla de samband som man ibland ser i de epidemiologiska studierna. Jag kan på sätt och vis förstå den ståndpunkten så länge som personen som har den är ärlig med vad man vet och inte vet kring sötningsmedel.
Dock tycker jag då att man måste börja fråga sig vad det är som man tror ska hända först efter flera månader som inte redan har hänt i interventionsstudierna? I studien där deltagarna drack en liter lightläsk varje dag i ett halvår såg man en trend mot en liten minskning i fasteblodsocker, insulin och insulinresistens. Det var alltså inte ens en tendens till försämring.
Hur som helst. Drick och ät du vad du vill men snälla sprid inte vidare artiklar likt den som SVT nu publicerat eller börja prata om hur mycket evidens det finns för att sötningsmedel är dåligt.
Har du läst Matmyten av Tim Spector och de studier på sötningsmedel han refererar till där?
Jag förstår din frustration när du är faktaspäckad och övertygad i detta ämne. Du har säkert rätt, men samtidigt är det väl så att söt smak i sig ofta skapar ett slags beroende, med avtrubbade smaklökar och belöningssystem, som gör att nyttiga livsmedel blir mindre attraktiva att äta.
Jag har exempelvis övertygande bevisning för att människans utsläpp inte bidrar till global uppvärmning. Men när starka intressen och stora medier bestämt sig för att slå griller i huvudet på både forskare och vanligt folk så kan man nästan inget göra. Du gör nästan bäst i att inte se inslaget.
Ot. ang. Seroquel i en tidigare kommentar: Detta visste jag inte; http://thelastpsychiatrist.com/2007/07/the_most_important_article_on.html
Jag har boken hemma, läste aldrig klart den. Han har inga speciella referenser i sin bok. Det som finns har jag i princip nämnt här ovanför. Påstår han något helt annat så är det han som ljuger om datan.
Hahahaha, nä 😀 Det har du inte
Nu handlar visserligen inte ursprungsinlägget om global uppvärmning, men de starka intressena (ekonomiskt åtminstone) är väl ändå snarare hos gruppen som inte vill minska utsläppen som Big Oil till exempel. Sedan finns det så klart miljöorganisationer som har starka ideologiska intressen av att minska utsläppen, men det är knappast de som har musklerna här.
För att mer avhandla ämnet tycker jag en intressant sak angående debatten om sötningsmedel är att många som likt mig inte gillar aspartamsötad läsk är de som sprider vidare hur farligt det är med aspartam. Är på inget sätt oskyldig, för på något sätt är det ju lite trevligt med saker som jag avstår för att jag inte gillar som dessutom är onyttigt för kroppen. Det blir ju som att göra en uppoffring som inte kostar något. Har dock på senare år lagt av med att påstå att aspartam är farligt. Insåg helt enkelt att mina uttalande inte byggde på någon direkt kunskap i ämnet. Dessutom insåg jag att jag inte hade någon direkt orsak att bry mig huruvida det var farligt eller ej.
Det är faktiskt inte så enkelt. Guidol är grym men han har nog inte studerat klimatfrågan närmare. Om han hade gjort det hade han inte hånat personen som gjorde inlägget. Temperaturökningen under 1900-talet är förvånande låga 0,8 grader. Och den andropogena andelen överstiger knappast 0.3 grader. Om Guidol ägnade sin skarpa tankeförmåga och energi åt klimatvetenskapen skulle han göra en rad förbluffande upptäckter. Just samma slag av ovetenskapliga känsloargument och propaganda verkar inom denna fråga som Guidol påvisar inom LCHF-debatten. Förbryllande nog har Big Oil finansierat en stor del av klimathysterin genom olika stiftelser. Därmed inte sagt att vi kan eller bör släppa ut hur mycket koldioxid som helst – liksom man inte kan vräka i sig hur mycket kolhydrater eller fett som helst.
/Adam
Nu förstår jag visserligen inte vad Gudiols hån har med min kommentar att göra. Sedan är det givet att ovetenskapliga känsloargument figurerar angående klimatfrågan. Detta gäller från båda håll, precis som det gör i vilken fråga som helst som berör. Men vad bevisar det?
Vad gäller Big Oil skulle de definitivt tjäna på ökad användning av fossila bränslen. Med det sagt kan det ändå faktiskt finnas skäl att stödja forskning kring klimathotet som en slags skademinimeringsstrategi.
Jag utgår inte från en metaanalys (”de använder känsloargument – därför har de nog fel”) utan jag har tittat närmare på själva sakfrågan. Det jag fann förvånade mig. Och jag konstaterar att allt (ja bisarrt nog 100 %) det vi läser i tidningen är ensidig propaganda från en grupp forskare som är övertygade om att det är rättfärdigt att ljuga och skrämma folk att agera i vad de är övertygad om är rätt riktning. Det räcker med att se inledningen av Al Gores film och läsa på lite om hur Al Gore försörjer sig så förstår man att det inte är vetenskap utan just propaganda.
Det som är intressant är att samma mekanismer styr agerandet inom kostvetenskapen. Där kan sockeralarmisten Robert Lustig tjäna som exempel och han jämför lustigt nog i en föreläsning sitt eget dilemma just med klimatforskarna: Låt inte brist på bevis hämma vår dådkraft! Vi har inte tid att vänta!
En sådan ståndpunkt KAN vara moraliskt rättfärdig. Men för personer som söker vetenskaplig sanning står sådana personer helt klart i vägen för sanningssökandet.
Det som ter sig märkligt är att det är oljepengar rakt igenom i många av de största internationella institutioner som pushat för klimathotet: Rockefeller Foundation, Club of Rome och exempelvis Aspen Institute. Så frågan blir snarare varför Big Oil skjuter sig själva i foten.
Jag har inte svaret men tror att det kan vara en liknande mekanism som till varför vegetarisk mat pushas så hårt inom media just nu. Den grundläggande problematiken – som Guidol så förtjänstfullt har visat – är egentligen Big Food och processad mat. Dessa använder stora mängder ohälsosamma ingredienser som socker och skadliga fetter – men de omskapar även vad mänsklig föda är genom att forska fram produkter som är beroendeframkallande. Detta är det egentliga problemet. Men Big Food har ett intresse av att fokusera på ett annat problem – som DE kan lösa åt oss, dvs. sina konsumenter. Veggie-trenden erbjuder just en sådan lösning. Eftersom det är relativt enkelt att ställa om till vegetariska produkter. Dessa går relativt lätt att pumpa omkring i samma fabriker och samma maskineri som Unilever och Kraft redan har på plats i sina fabriker. Därför kommer ett stort antal reklamare att få i uppdrag att göra spin på hur ohälsosamt kött är och hur Big Foods nya vegetariska produkter kan lösa detta problem åt konsumenten. Medan en verklig problembeskrivning och en verklig problemlösning (som exempelvis Michael Moss och Guidol presenterat) aldrig kommer att ha reklam-spinnens medvind och därmed ha lägre exponeringsgrad i media.
/Adam
Knivskarp, saklig och rationell som alltid Jacob. Beundrar dig sa himla mycket for det arbete du lagger ned pa att mota det hav av trams och vinklade fakta som finns darute! Det du gor ar sa otroligt viktigt! Jag ar overtygad att vi ar massvis av personer som tack vare dig gor mer medvetna och rationella livsstilsval, och i forlangningen blir det nog manga liv som du raddar eller gor battre. Tack sa himla mycket, hoppas du vet att du ar valdigt uppskattad. Arets folkbildare 2017?! ?
…jo övertygande bevisning. Åtminstone för alla som inte redan är klimatfrälsta och hjärntvättade. Tom så övertygande att det i HD sannolikt hade blivit friande dom. CO2-bluffen är sprungen ur en marxistisk agenda för att nivellera länders ekonomier och för att avleda folkligt motstånd mot en elits makt och intressen samt deras mål med sin framtida värld. Se ex.: The Great Global Warming Swindle. Sök: klimatbluffen, the climate scam m.m. När det gäller läskhysterin gissar jag att det beror på en liknande desinformativ agenda för att göra människor rädda och ofria samt såklart också bara oviktigt brus för att ha någonting att babbla om.
Vad tror du om denna?
http://edition.cnn.com/2017/04/20/health/diet-sodas-stroke-dementia-study/
”Diet sodas may be tied to stroke, dementia risk”
Nej, påhitt. Nu skulle jag uppskatta om du stack någon annanstans med dina konspirationsteorier
https://traningslara.se/skit-in-ger-skit-ut-om-lightlask-stroke-och-demens/
Såg vetenskapens värld och det som jag tyckte var lite spännande var att de påstod att kolhydratupptaget blev effektivare när man drack lightdricka. Måste kanske ompröva vad jag ska dricka på vätternrundan.
Jag såg programmet och gick därifrån med tron att man försökte säga att sötningsmedel nog är sämre än att dricka vatten. Att socker är dåligt är väl sedan länge en etablerad sanning som inte behöver diskuteras…..
Riktigt bra genomgång, tack för det!
@Olle Granberg Och Gudiol har gjort en sammanställning av studier som gjorts vad gäller sötningsmedel. Vad ville du säga med din kommentar?
[…] var inslaget om sötningsmedel och hälsa som Jacob dissekerade häromdagen i texten ”Vetenskapens värld och sötningsmedel”. Jag rekommenderar dig verkligen att läsa Jacobs text om du inte redan gjort det, […]
Rent hypotetiskt Skulle det kunna ha att göra med de effekter man sett en tendens för med avseende på GLP-1 vilken är en så kallad inkretin. Det innebär att utsöndring av GLP-1 effektiviserar den påföljande insulinfrisättningen vilket förstås ger ett effektivare glukosupptag. GLP-1-agonister (läkemedel som liknar GLP-1) används ofta hos typ 2-diabetiker av samma anledning. Du får givetvis inget glukosupptag per se av att dricka lightläsk eftersom den inte innehåller något glukos men hypotetiskt bättre påföljande upptag.
Om detta forum fortfarande är igång, vill jag till sötningsmedeldebatten tillföra följande: min dotter fick diabetes typ 1 för 20 år sedan, då hon var sju år. På den tiden skulle diabetiker äta snabba kolhydrater i form av pasta, ris, potatis, bröd (nästan utan urskiljning), frukt, riskex, mjölk etc. Drycker med sötningsmedel, i synnerhet aspartam/acesulfam, var totalt ofarligt och kunde intas obegränsat. Vi hade enormt svårt att hålla hennes socker på lagom eller jämn nivå. Fram för allt för att hon mest jämt var hungrig eller sugen. Tills vi läste om sötningsmedlens avigsidor, då vi sket i dieternas råd och uteslöt alla sötningsmedel. Hellre en liten aning socker. Tog även bort mjölk, riskex och drog ner på frukt. Vilken förändring! Efter 8-9 månader hade vi äntligen hittat en stabilitet med lägre vikt, lägre blodsocker, minskad hunger/sug och framför allt: ett stabilare blodsocker. Vi är övertygade att sötningsmedel ökar hunger och sug och tiggar igång ett sug efter just sötsaker, precis som allt sött gör.
Hej Lena
Om sötningsmedel ökar suger är testat i många studier med många människor. Det blir helt enkelt inte så. Människor börjar inte äta mer socker, de går inte upp i vikt osv. Så det är uppenbart att det du beskriver inte gäller för befolkningen i stort.
[…] Dock ska det tilläggas här att det faktiskt är många som fortfarande lägger stor vikt vid en studie som publicerades i Nature 2014 som jag skrev redan om då och sen har den här studien dykt upp flera gånger igen. Framför allt när Vetenskapens värld gjorde ett reportage om sötningsmedel förra året. […]
[…] replik eller förklaring av missvisande information som har nått ut till många. Till exempel hade vetenskapens värld ett inslag för några år sedan som var väldigt missvisande och för lite drygt ett års sedan var det […]