Löpning barfota är något som jag har skrivit om i nästan fyra år nu. Från några månader innan det blev en stor trend fram tills idag då det utan tvekan inte är lika populärt längre. Sommaren 2010 skrev jag en lång artikelserie på Träningslära där i princip allting jag skrev fortfarande stämmer, Skor, barfotalöpning, fotisättning (del 1 av 7) – Våra fötters utveckling.
Efter den artikelserien har jag också skrivit en hel kring övergången till att springa barfota. Det påstås en väldig massa kring just detta och jag sagt emot en rad av dessa påståenden. Från början var det mest att jag sa “ingen vet” men efterhand så har det kommit mer och mer data som går rakt emot det som ofta påstås.
Till exempel påstås det ofta att alla som växt upp barfota landar på framfoten när de springer vilket inte stämmer när man verkligen undersöker dessa populationer. Vissa studier på vissa folkgrupper visade att de flesta landade på framfoten medan andra studier på andra folkgrupper visade att de fler landade på hälen först, Kenyaner landar oftast på hälen när de löper.
Nära relaterat till detta är påståendet att du automatiskt kommer lära dig att landa på framfoten om du börjar springa barfota. Detta påstående stämmer inte heller och det finns flera mer kortsiktiga studier där man låtit försökspersoner börja springa barfota eller med ett par minimalistiska skor likt Vibram FiveFingers där man sett att alla inte förändrar sin fotisättning. Detta har jag bland annat skrivit mer om i inlägget Riskerna med barfotalöpning samt Barfotalöpning, förändringar i teknik och prestationsförmåga och i inlägget Landar du på hälen, mellanfoten eller framfoten? tar jag upp en studie som visar att människor överlag inte har särskilt stor koll på hur de landar med foten, även när de tror att de har det.
För två veckor sen publicerades en ny studie som tittat på hur personer som springer barfota verkligen sätter i foten när de löper (1). Och den här gången är det många försökspersoner med i studien och de allra flesta av dem är troligen vana barfotalöpare. Det som forskaren har gjort är nämligen att analysera fotisättningarna hos alla löpare under New York City Barefoot Run 2011.
Totalt var det 169 barfotalöpare och 42 löpare i Vibram FiveFingers som analyserades ungefär 350 meter efter startlinjen med hjälp av en höghastighetskamera. Här under är resultatet:
Som du kan se är det onekligen så att människor som springer barfota landar mer framåt på foten jämfört med personer som springer med skor. Hade det varit en grupp med personer som sprungit med skor i det här loppet så hade du i princip kunna vända på stapeln för barfotalöparna i den här studien. Med skor är det få löpare som landar med framfoten först och en väldigt stor andel som landar med hälen först.
Samtidigt är det också väldigt tydligt att inte alla börjar landa på framfoten bara för att de börjar springa barfota eller i ett par Vibram FiveFingers. Det finns ju även en liten confounder i den här studien eftersom mätningarna gjordes redan efter 350 meter och i lopp av den här typen tenderar många att vara lite optimistiska när det gäller sin fart i starten och högre fart innebär ju också en övergång mot en fotisättning längre fram på foten.
Det här är intressant eftersom man vet att krafterna som foten och underbenet får absorbera blir större för barfotalöpare som landar på hälen.
Så att det per automatik skulle vara lägre skaderisk för alla bara för att de börjar springa barfota känns inte särskilt troligt. Det är ingen tvekan om att barfotalöpning förändrar löptekniken och en förändring i löpteknik för en löpare som har återkommande löparskador kan säkert få en positiv effekt. Det är sen dessa personer som du får höra anekdoter från på internet. Men det innebär ju inte att förändringen varit positiv för alla som har försökt.
Slutligen här här två bilder från studien som visar tydlig hälisättning hos en person som springer barfota och en person med Vibram FiveFingers.
47 % som löper med FiveFingers använder hälisättning
Hej,
jag läser ofta på den er sida. Dock ställer jag mig väldigt kritisk till allt ni har på er sida, tills ni lägger fram källor. Det måste finnas någon grund på det här.
Eller så är jag blind och inte ser länk eller dyligt källan.
mvh
Blind har jag svårt att se att du är om du verkligen läser det som står här men du verkar onekligen ha brister när det gäller uppmärksamhet. Där är referenser i alla inlägg jag skrivit sen i alla fall 2010. Referensen i det här inlägget hittar du på samma ställe som i de flesta andra inlägg. Direkt efter meningen där jag för första gången nämner studien.
Så leta upp det stycket och sen trycker du på länken inom parentesen så kommer du direkt till abstraktet för studien.
Bra inlägg. Jag har som vana att misstro forskning som visar sina resultat genom 3-d diagram som staplarna ovan. Det brukar indikera sämre statistikkunskaper i första hand och ibland även på försök att vilseleda läsaren. Efter att ha läst din blogg så vet jag att du har ganska goda kunskaper i statistik men det generella rådet för stapeldiagram är att inte använda sig av 3D-effekter.
Jag har vänner som förespråkar ren barfotalöpning framför ex. fivefingers av anledningen att det är svårare att springa för fort innan fotsulorna har blivit tillräckligt tjocka. Detta för att förebygga de vanliga skadorna vid minimalistisk löpning. Resultatet av studien ovan är ytterligare en anledning.
Själva studien anger bara värdena i text. Det är jag själv som har gjort tabellerna och 3d-tabeller är coolare på internet 🙂 Sen är det inte direkt någon form av data som kan vara missledande om du frågar mig.
Fascinerende att 20% klarat att vänja sig til å springa m så tydligt hälisätt barfota på asfalt 🙂 hadde varit kul med en uppföljning där dom jämför skaderisk inom de olika grupperna…
Hej,
Vad som nuddar marken först i en fotisättning är inte samma ställe där största kraften absorberas/uppstår i landning…
Hej Peter!
Givetvis inte. Det är en approximation. Och det är visat i ett par studier att hälisättning barfota eller med minimalistiska skor i snitt innebär en högre kraft än hälisättning med neutrala joggingskor.
Skulle vara intressant att se hur det ser ut med barfotalöpare på mjukare underlag. Eftersom det verkar som att vikten flyttas till främre delen av foten på grund av att det gör ont att sätta i hälen först, men om man vadderar hälen så väljer fler att sätta i hälen först. Det skvallrar väl om att det naturliga löpsteget på mjukt underlag (t.ex. savann) är att sätta i hälen först? Kanske också att det är lika naturligt att gå över till framfotssteg om underlaget blir hårt?
Hej igen, jag ber om ursäkt om jag trampade på en öm tå. Det var ett vänligt inlägg. Kritisk måste man får vara. Förklaringen är att jag är mer van att läsa i böcker än bloggar. Så förstår inte att länkarna till källorna är mitt i texten.
mvh Johan
Det jag skulle vilja se är kroppens hållning i löptekniken (i bildmaterial) när det gäller fivefingers kontra löpskor och barfota.
Med sunt förnuft så handlar det mestadels om hur löparnas kropp är framåtlutat, upprätt eller något bakåtlutad. Är löpstilen något framåtlutad så blir det per automatik framfoten. Lite snabbt förklarat.
Jag läste en studie, angående skor/löpskor, där dagens människa har praktiskt taget förstör sina fötter med nutidens skor. Varför får vi hjälp av skorna att höja hälen uppåt? Då vi förr i tiden hade platta fötter och något längre stortå, för att hålla balansen. Går vi in på dagens träningscentra och be folk att sätta sig ner, som i övningen “knäböj/squat”, lyfter de majoriteten på hälen. Tack vare nutidens skor. Därför tror jag att skälet till varför vi sätter ned hälen först när vi springer, i de flesta fall, är skornas och så klart vårat eget fel.
MvH Johan v S
Du får nog läsa om din kommentar. Inte mycket som är direkt vänligt i det.
Det har varit några få läsare tidigare som inte lyckats klura ut att länkarna inom paranteser var referenser. De har då ställt frågan “var hittar jag referenserna”. De har fått väldigt vänliga svar tillbaka
Om du hade läst seriösa böcker/artiklar så hade du funnit referenserna mitt i texten där med. Det är där de ska vara. Referenser ska ges efter faktapåståenden.
Det är mest populär-“vetenskapliga” böcker som bara har en lista på referenser i slutet av texten. Och så givetvis pajas böcker likt LCHF-litteratur, kom i form på x dagar/minuter böcker osv. Dessa referenser finns då där för att försöka ge legitimitet till hela texten när det i själva verket oftast bara är typ 10 procent i texten som verkligen stöds av referenserna.
Hej igen,
Det känns lite som att du uppfattar mig negativt. Gör icke det.
Sen angående om jag läser seriösa böcker så hoppas att jag gör det. Jag tror inte att Universiteten/Högskolorna förespråkar oseriös litteratur. Ställde en helt vanlig fråga, då referenserna i “rediga” böcker brukar stå i parentes tillsammans med namn, årtal osv. Och ja mitt i texten, som du informerar. Inget jag ser i bloggen. Därför min vanliga och vänliga fråga.
Har inte en aning om vad du menar med LCHF-litteratur, då jag själv inte är jätte insatt i ämnet. Sen hade det varit roligare om du svarade på det jag tyckte om studien och inte enbart små bitar i mina inlägg som du känner att du måste försvara. Som du inte behöver. Så nog om källhänvisningar.
Jag tycker faktiskt att detta är ett klockrent exempel på hur 3D-effekten kan ge missvisande information. Eftersom ytan på stapelns ovansida är i samma färg som den översta biten av stapeln innebär detta att den visuella arean som är relaterad till fotisättning med hälen är större än vad datamaterialet föreslår. En snabb blick på stapeln ger intrycket att hälisättning har en större andel än vad den faktiskt har. Människor är ganska bra på att snabbt göra sig en uppfattning om storleken på ytor och därför är det viktigt att ex. färgade fält inte är missvisande.
Figuren från studien är dessutom en katastrof med runda staplar. Här måste läsaren uppskatta med ögonmått och djupkänsla hur höga staplarna är.
Hur referenserna anges i texten beror på vilket referenssystem som används. Vancouversystemet och Nature-tidskrifter har tex endast parentes med siffra i texten.
Som jag skrev tidigare så behöver du nog läsa om ditt första inlägg om du tyckte att det var en vanlig och vänligt ställd fråga. Det är faktiskt så att du inte ens ställde en fråga. Du berättade bara att du var väldigt kritisk till allt som finns här på sidan och du var det med en motivering som var felaktig.
Nej, det är det inte. Det du tar upp är varför 3D kan lura folk i vissa situationer. I den här situationen är dock själva fördelningen ointressant. Det spelar ingen roll om värdet varit 20, 30, 40 ,50 eller 60 procent. Det viktiga är att det är tydligt att olika personer landar olika oavsett skoval. Vilket är tydligt i grafen. Sen står också de faktiska värdena i grafen med text som är väldigt tydlig.
Den andra grafen är inte från den här studien. Den är från en tidigare. Och även där är de faktiska absoluta värdena ointressanta. Det som är intressant där är bara att konstatera att kraften är större vid hälisättning med mindre dämpning.
Så för att summera så tar du bara upp varför 3D-grafer kan vara missvisande i vissa situationer. Det här är dock ett väldigt dåligt exempel på de faktiska värdena och en eventuell feltolkning av dem inte påverkar slutsatsen som ska dras. Det spelar ingen som helst roll ur någon synpunkt om någon skulle misstolka något absolut värde fel i någon av graferna. Det som är intressant är förhållandet. Att det ena är större eller mindre än det andra osv. Och det är väldigt tydligt i alla graferna. Så om du tycker att det är ett klockrent exempel så tycker du att alla 3D-grafer är klockrena exempel 🙂
Jaha? så då springer barfotalöpare i snitt mindre effektivt… eller menar du endast kraften på specifik del av foten?
Den högsta kraften för en punkt vid en viss del av foten blir givetvis högre då mindre del av foten används.
Tack för upplysningen av olika referenssystem.
Ingen kommentar på detta Jacob? För att fokusera på något mer relevant.
Va? Effektivitet i löpningen är inte det samma som krafter vid fotisättning. Det finns studier på löpekonomi dock. De visar generellt sett att det inte är någon större skillnad.
Jag menar den maximala kraften som någon gång absorberas under ett löpsteg. Alltså krafttoppen när du landar på en kraftplatta. Precis det som graf nummer två här ovanför visar och som jag skriver om i inlägget.
Det finns mycket som hade varit intressant att undersöka. Men målet med den här studien var att titta på fotisättning hos löpare som springer barfota. Detta är intressant eftersom det har gjorts enormt många påståenden kring fotisättning hos personer som springer barfota.
Sen kommer du troligen se ett samband med kroppens lutning men hur förs det över till något praktiskt? Ska du säga till folk att börja luta sig mer framåt när de springer? Personligen tycker jag det låter som ett dåligt sätt att be någon förändra sin teknik.
Vissa typer av skor förstör onekligen fötternas funktion. Fotproblem som behöver opereras är tex mycket vanligare hos kvinnor jämfört med män då de oftare använder skor som verkligen klämmer till tårna. Men det här gäller inte alla skor. Skor påverkar fötterna men påverkan behöver inte nödvändigtvis få några konsekvenser.
Det här är väldigt intressant. På flera sätt.
För det första är det förstås alltid kul när populära myter avslöjas. Framfotslöpningen är ju en viktig del i barfotakyrkans teoretiska fundament. Man kan också anta att de studerade löparna är riktiga barfotaentusiaster som har läst Born to Run och vet allt om framfotslöpningens förtjänster. Ändå är det många som landar på hälen, kanske utan att veta om det (det är svårare än man tror att själv känna hur man sätter i foten). Det är i sig anmärkningsvärt.
Men resultaten väcker också många funderingar. Det första som slår mig är att vi nog ännu inte vet så mycket om vad som är rätt och fel när det gäller löpteknik och fotbeklädnad med avseende på skaderisken.
En barfotalöpare som landar på hälen utsätter sig för stora krafter (graf 2) som kan tänkas leda till skador. Men man kan också tänka sig att stötkrafterna kan absorberas på olika sätt beroende på knävinkeln och fotens läge i förhållande till tyngdpunkten. Jag föreställer mig att stöten inte får några allvarliga konsekvenser om den absorberas av muskler. Det farliga är om den absorberas av benmassa och leder, vilket borde inträffa i högre utsträckning när man landar med sträckt ben.
Det skulle vara intressant med en studie av de faktiska skador som drabbar barfotalöpare (och jag räknar minimalistiska skor som barfota) respektive löpare i traditionella skor. Helst uppdelat på framfotslöpare och hällöpare. Jag vet att det har gjorts några studier som har visat på ganska hög skadefrekvens för barfotalöpare, men det har inte framgått vilken typ av skador de har drabbats av och inte heller hur allvarliga skadorna var.
Om jag får spekulera utifrån vad jag har hört och egna erfarenheter så drabbas barfotalöpare ofta av skador i fötterna. Då handlar det vanligen, tror jag, om utmattningsskador i mellanfoten. Själva hälen är däremot rätt tålig.
Man kan också tänka sig att de är mer mottagliga för benhinneinflammation, men det är en skada som väl främst drabbar förhållandevis ovana löpare? Dessutom drabbas de i stor utsträckning av hälseneskador, vilket rimligtvis har med frånskjutet att göra, kanske helt enkelt frånvaron av “drop”.
Knäskador är däremot mindre vanliga hos barfotalöpare, såvitt jag vet. Och knäskador är ju faktiskt de allvarligaste skadorna.
Jag springer själv i Fivefingers sedan ett år tillbaka och blir mer och mer entusiastisk trots en del motgångar på vägen. Min historia skulle faktiskt kunna användas som “bevis” för barfotalöpningens förträfflighet. Mina artrosknän är utdömda av ortopederna. Jag ska inte kunna springa alls. Men i går sprang jag 15 km utan problem och jag har just anmält mig till Lidingöloppet för första gången på 26 år.
Nej, jag är inte med i barfotakyrkan och jag är försiktig med att rekommendera barfotalöpning för andra. Men jag tycker att de som drabbas av återkommande knäbesvär borde testa Fivefingers eller andra minimalistiska skor. Kanske hjälper det, kanske inte. Det värsta som kan hända är att man har kastat bort en tusenlapp på ett par riktigt fula dojor.
PS. Jag har alltid sett mig själv som en utpräglad hällöpare. Mina skor slits nästan bara på utsidan av hälarna. Men i går när jag värmde upp helt barfota upptäckte jag att jag faktiskt landade på främre trampdynorna. Hälen slog i strax efteråt. Som sagt, det är svårt att själv känna hur man sätter i foten.
An intriguing discussion is worth comment. I do believe
that you need to write more about this issue, it might not be a taboo matter but usually people don’t talk about such subjects.
To the next! Cheers!!