Idag hade SvD en artikel med titeln Feta är friskare än sjukt smala på sin startsida. Jag har fått en fråga som kommentar på Traningslara.se och två mejl om den här artikeln redan så jag tänkte att jag snabbt skulle kommentera den här.
För det första är det värt att kommentera titeln på den här artikeln då den är helt felaktig eller åtminstone helt intetsägande. Är man sjuk så är man ju sjuk. Då spelar det ingen roll om du är smal eller fet, du är inte frisk 🙂
När det gäller feta i allmänhet så är den delen också lite missvisande då givetvis inte alla feta är friskare än alla sjuka smala. För det finns ju feta som är döende och smala som bara har en förkylning. En mer korrekt rubrik på artikeln hade varit ”Vissa överviktiga har bättre hälsa än vissa smala”.
Men förutom att vi kan konstatera att redigeraren på SvD hade en mindre bra dag finns det faktiskt lite intressant information i själva texten.
Huvudbudskapet i artikeln är att det finns överviktiga som trots mycket kroppsfett inte är i sämre hälsa en normalviktiga. Detta i sig är inget nytt fynd utan något man känt till under en längre tid. Orsaken bakom är också som de skriver i artikeln oklar och det kan vara genetiskt eller att dessa överviktiga är mer fysiskt aktiva.
Just fysisk aktivitet och hälsa är något som ofta underskattas och jag har tidigare skrivit på Traningslara.se om att en låg fysisk prestationsförmåga är en större riskfaktor än många andra saker så som rökning, högt blodtryck och diabetes, Fysisk aktivitet och hälsa.
I det inlägget kan du bland annat se diagrammet här till höger som visar den uträknade ökade risken att dö med olika typer av åkommor där man inkluderat låg fysisk prestationsförmåga (1). CRF står för cardio respiratory fitness, alltså i princip kondition.
Det här är alltså ingen ny information i sig. Det som sen följer i studien och det som även tas upp i SvD är något jag mest skulle vilja kalla magi med siffror. Låt mig förklara.
Urvalet av grupper och data
Det som är ny information är att man i studien som det skrivs om i SvD nu även har tagit i beaktande mängden kroppsfett. Att BMI är ett väldigt oprecist mått är något jag tagit upp flera gånger, bla i inlägget 50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI. Att därför ta hänsyn till kroppsfett istället för BMI gör att uträkningen blir mer precis.
Det som forskarna i den här studien fann var sen att när de korrigerade för fysisk prestationsförmåga försvann risken med att vara överviktig under förutsättningen att man var metabolt frisk. Metabolt friska överviktiga personer hade alltså samma risk att dö i förtid som metabolt friska normalviktiga personer under förutsättningen att de hade samma fysisk prestationsförmåga.
Det är den här lilla korrigeringen för fysisk prestationsförmåga som gör det hela intressant men samtidigt gör att jag tycker att hela artikeln i SvD är missvisande. För i artikeln får man det att låta som att det är fysisk aktivitet som är den viktigaste faktorn för att hålla sig frisk.
Men samtidigt är det ju så att de endast jämfört de överviktiga som var metabolt friska med de metabolt friska normalviktiga. Så om motion varit orsaken till att de överviktiga var metabolt friska från början så skulle den fysiska prestationsförmågan redan varit inkluderad i den uppdelningen.
Det blir lite av en hönan och ägget diskussion här då metabolt frisk kanske beror på att personerna är fysiskt aktiva och deras ökade prestationsförmåga beror på gener eller så är det omvänt. Alltså att metabolt frisk beror på gener och den fysiska prestationsförmågan beror på träning. Sen kan det givetvis vara så att gener inverkar på båda variablerna och fysisk aktivitet också inverkar på båda. Men oavsett så är gener inblandade.
Så när man i artikeln i SvD får det att låta som att motion skulle räcka så är det lögn. Det räcker endast om du har turen att vara metabolt frisk trots din övervikt. Man gjorde nämligen samma korrigering mellan metabolt sjuka överviktiga och metabolt friska övervikta och de som var metabolt sjuka var fortfarande i större risk att dö i förtid även om de hade samma fysiska prestationsförmåga.
En annan möjlig konsekvens av det hela är att om du inte skulle motionera som metabolt frisk överviktig så skulle din risk att dö i förtid vara större än en metabolt frisk normalviktig som inte motionerar. För innan korrigeringen för fysisk prestationsförmåga var nämligen risken att dö i förtid högre för de metabolt friska överviktiga jämfört med metabolt friska normalviktiga. Återigen är detta under förutsättningen att fysisk prestationsförmåga beror på träning och inte gener.
Vad händer med de normalviktiga som var metabolt sjuka?
Precis som de tar upp i artikeln i SvD och som jag också nämner i inlägget 50 % av alla tjejer och kvinnor är överviktiga trots normalt BMI är det många som är normalviktiga enligt BMI men som inte är det rent metabolt eller sett till mängden kroppsfett. Man tycker ju att det borde vara rimligt att även titta på dessa personer men de är helt uteslutna ur studien.
Totalt var det nästan 5000 deltagare som exkluderas när jämförelsen gjordes med BMI och nästan 1000 deltagare när jämförelsen gjordes med procentuell kroppsfettnivå.
Varför är då detta intressant? Jo för att man givetvis vill veta om normalviktiga personer som inte är metabolt friska överlever längre än till exempel metabolt friska men överviktiga personer. Vi vill ju också veta hur detta förändras om man sen skulle ta fysisk kapacitet i beaktande.
Prestationsförmågan hos överviktiga
En annan sak som vi inte får reda på i artikeln i SvD är hur många metabolt friska överviktiga personer det finns som har en hög prestationsförmåga. Vi får ju veta att ungefär 1/3 av alla överviktiga i den här studien var metabolt friska och vi får även veta att när man tar fysisk kapacitet i beaktande så försvinner risken helt med att tillhöra den kategorin kontra att vara metabolt frisk och normalviktig. Men hur många var det av de överviktiga med hög prestationsförmåga?
Svaret på den frågan kan du se i grafen här under.
Det du kan se är alltså att de överviktiga hade en markant lägre prestationsförmåga jämfört med de normalviktiga. Så när man säger att en metabolt frisk men överviktig person har samma risk att dö i förtid som en normalviktig metabolt frisk person under förutsättningen att de har samma fysiska prestationsnivå ska man vara väl medveten om att det inte är många överviktiga som uppfyller det kriteriet.
Vi har alltså en situation där det först och främst endast är 1/3 överviktiga som är metabolt friska. Av dessa metabolt friska är det sen ännu färre som har en fysisk prestationsförmåga motsvarande den som de normalviktiga har. De exempel vi får i SvDs artikel är alltså troligen ganska unika personer. Alla andra överviktiga, alltså de 2/3 som inte är metabolt friska samt de överviktiga som är metabolt friska men inte har så hög fysisk kapacitet är dock fortfarande i förhöjd risk.
Här har vi ett lysande exempel på varför vi också skulle vilja veta siffrorna för de normalviktiga men metabolt sjuka människorna. För som du kan se i grafen här ovanför så är den fysiska prestationsförmågan högre när man mätte övervikt via kroppsfett istället för BMI.
Orsaken till det fenomenet är enkel. När man mätt övervikt via fettmassa är det många från kategorin normalviktig enligt BMI som gått över till kategorin överviktig enligt kroppsfett. Dessa har sen höjt medelvärdet när det gäller prestationsförmåga för hela gruppen metabolt friska men överviktiga.
Så hade forskarna även inkluderat metabolt sjuka men normalviktiga i studien hade troligen deras fysiska kapacitet hamnat något under de metabolt friska och normalviktiga. Och i alla fall jag skulle tycka att det vore väldigt intressant att då göra en korrigering för fysisk aktivitet och sen sett på dödligheten även i denna grupp.
Hela artikeln är överdriven PR för motion!
Hela artikeln i SvD verkar som du säkert har förstått nu rätt ordentligt vinklad mot att motion löser det mesta och att övervikt inte är något större problem. Artikeln har också fått en hel del genomslagskraft i media och jag har valt att fokusera på artikeln i SvD mest för att den är lite mer ingående. Men du hittar artiklar om det i en mängd tidningar, Dagens Industri, SR, DN, GP, HD, Aftonbladet.
I princip alla dessa artiklar är endast små notiser från TT men det du kan se är att de fokuserar på starkt hjärta och lungor vilket givetvis för tankarna mot träning. Men studien har inte tittat på effekten av träning. Den har endast undersökt förhållandet mellan fysisk prestationsförmåga vid ett maxtest på ett löpband och senare dödlighet.
Man har ju även med ordet många i rubriken på alla dessa artiklar och frågan är hur rättvisande det verkligen är? I artiklarna tar man ju endast upp siffran 30 procent men detta var alla metabolt friska överviktiga. Risken för död i förtid var dock klart högre hos dessa jämfört med de som var normalviktiga och metabolt friska.
Det var endast när man korrigerade för den fysiska prestationsförmågan som detta förhållande försvann och här får vi inte veta hur många det verkligen var av de överviktiga men metabolt friska som verkligen hade en hög fysisk prestationsförmåga. Det enda vi vet är att i medeltal presterade de överviktiga klart sämre än de normalviktiga. Så siffran som ska representera ”många” är definitivt inte 30 procent. Den är klart lägre än så.
Allt som allt är detta alltså överdriven PR för motion. Nu är jag personligen väldigt positiv mot motion och jag anser att det finns massor av evidens för att det verkligen är något positivt både för hälsan och livskvalité men det är ändå inte okej med den här typen av artiklar.
Vem står bakom studien?
Så vi har en lite udda utförd studie med något annorlunda upplägg och enligt mig fattas det en hel del information i studien. Vi har också pressreleaser som lyckats ta sig in i mer eller mindre alla större tidningar och även större artiklar i vissa. Det här är för mig klara varningssignaler på att något är på gång som inte bara berör vetenskapligt intresserade journalister.
Så fort jag såg ett av författarnamnen till studien blev jag misstänksam och när jag sen läst hela artikeln tillsammans med informationen om vem som stått för kostnaderna till den här studien så blev det hela solklart. Stolt sponsor av den här studien är The Coca-Cola Company.
En av författarna, det som först gjorde mig alert och fick mig att läsa studien lite mer noggrant, är Steven Blair. Blair är en stor förespråkare för fysisk aktivitet och han har publicerat en hel del artiklar som betonar vikten av fysisk aktivitet för hälsan. Han är också en ganska frekvent föreläsare eller deltagare kring saker som anordnas av Coca Cola och nu i somras blev han av Coca Cola tilldelad äran att springa med OS facklan inför London OS.
Det här är enligt mig ett lysande exempel på hur forskning från industrin brukar se ut. Det är egentligen inget fel på datan i sig och den ger intressant information. Samtidigt tycker man i princip alltid när man läser studierna att det hade funnits bättre sätt att studera samma sak eller mer intressanta frågeställningar att undersöka. Många gånger är det också en del i metodsdelen av studien som får en att undra hur de tänkt.
Slutligen ser man allt som oftast också en massa nyhetsklipp och artiklar i tidningar som på ett ”lite tveksamt” sätt lyfter fram resultaten så att de av någon underlig anledning passar sponsorn helt perfekt. I det här fallet får ju Coca Cola fram ett av sina huvudbudskap när de ska försvara sig själva och sin försäljning av läsk och annan skitmat.
Lämna ett svar