Om du brukar läsa det jag skriver så vet du att jag är ganska negativt inställd till alla påståenden om att du kan vara överviktig och lika frisk som en normalviktig person så länge som du har bra kondition. Media har ju haft en väldig massa artiklar av den här typen de senaste åren och här är två exempel och söker du runt hittar du massor av fler artiklar.
Som jag också har varit inne på är det här ett resultat som pushas på och lyfts fram väldigt mycket av företagen som hjälper till allra mest att göra befolkningen överviktiga. Särskilt Coca Cola och andra läskföretag ligger bakom många av studierna som har pushat för detta resultat och givetvis innebär detta att resultaten också får stor plats i pressen varje gång de publiceras.
Verkligheten när det gäller forskning är dock en hel annan än det som nog de flesta tror att den är om de bara följer medias bevakning i den här frågan. I själva verket är det ganska mycket som talar för att det är viktigare att vara smal. Givetvis är en kombination bäst och det finns stora effekter från träning på hälsan men om du av någon anledning vill rangordna det så är smal av allt att döma viktigare. Befolkningen hade alltså varit som friskas om alla varit smala och haft bra kondition. Och skulle alla bli överviktiga så hade de haft större negativa effekter än om alla fått sämre kondition. Men både ökad vikt och sämre kondition är negativt.
Det är också givetvis så att du bland överviktiga hittar många färre vältränade personer än du gör bland de normalviktiga. Övervikt i sig är alltså en stor riskfaktor för att du ska vara/bli otränad så de där överviktiga men vältränade personerna som det skrivs om är väldigt få från början med. Jag har skrivit mycket mer kring det i inläggen Är du fet men frisk – för många är det bara tillfälligt, Övervikt leder till inaktivitet men inte vice versa och Feta är friskare än sjukt smala säger Coca C….SvD.
För ett par veckor sen publicerades ytterligare en studie på det här området som är lite intressant då den är här från Sverige och den har inkluderat en väldig massa människor.
Eur Heart J. 2014 Jan 7. [Epub ahead of print]
High aerobic fitness in late adolescence is associated with a reduced risk of myocardial infarction later in life: a nationwide cohort study in men.
Högström G, Nordström A, Nordström P.
AIMS: Cardiovascular disease is the leading cause of morbidity and mortality worldwide, and signs of atherosclerosis are present in all large arteries already in adolescence. We investigated the association between high physical fitness in late adolescence and myocardial infarction (MI) later in life. METHODS AND RESULTS: The study cohort comprised 743 498 Swedish men examined at the age of 18 years during conscription 1969-84. Aerobic fitness (Wmax) and muscle strength at conscription were measured using standardized methods. Myocardial infarctions occurring in the cohort were tracked through national registers. During a median follow-up period of 34 years, 11 526 MIs were registered in the cohort. After adjusting for age, body mass index (BMI), diseases, education, blood pressure, and socio-economic factors, one standard deviation increase in the level of physical fitness (Wmax) was associated with an 18% decreased risk of later MI [hazard ratio (HR) 0.82, 95% confidence interval (CI) 0.80-0.85]. The beneficial effects of Wmax were significant across all recognized BMI groups, ranging from lean (BMI < 18.5) to obese (BMI > 30) (P < 0.05 for all). However, obese men (BMI > 30) in the highest fourth of Wmax had a higher risk of MI than did lean men (BMI < 18.5) in the highest (HR 4.6, 95% CI 1.9-11.2), and lowest (HR 1.7, 95% CI 1.2-2.6) fourth of Wmax. CONCLUSIONS: We report a significant graded association between aerobic fitness in late adolescence and MI later in life in men. However, obese men with a high aerobic fitness had a higher risk of MI than lean men with a low aerobic fitness.
Alla Svenskar som mönstrade mellan 1969-1984 är inkluderade i den här studien vilket innebär att det är väldigt många deltagare, drygt 700 000 svenska män. Det enda man har gjort är att man har tagit deltagarnas BMI, deras testvärden vid konditionstestet samt deras styrkevärden och sen undersökt om det funnits något samband mellan dessa och risken för hjärt- och kärlsjukdom massor av år senare.
Här under kan du se sambandet mellan deltagarnas kondition och deras risk för hjärtinfarkt.
Som du kan se är det ganska tydligt att en högre BMI ökar risken mycket mer än en sämre kondition. Personer med BMI över 25 som var vältränade hade fortfarande en dubbelt till fyra gånger så stor risk för hjärtinfarkt jämfört med personer med låg eller normalvikt. Även de sämst tränade normalviktiga personerna hade lägre risk för hjärtinfarkt än de mest vältränade överviktiga i den här studien.
Här under har du samma form av undersökning mellan styrka och risken för hjärtinfarkt.
Den här grafen visar tydligt att styrka inte har särskilt stor inverkan på hjärt och kärlhälsa. Jag brukar säga att styrka är främst för livskvalité och kondition är främst för livslängd. Det är givetvis en otroligt grov indelning och det är ingen tvekan om att styrka även kan inverka på livslängd och när det gäller kondition så har den en väldigt stor inverkan på livskvalité med.
Brister med den här studien (och alla andra)
Det finns givetvis brister i den här studien. Detta är epidemiologi och det enda man har gjort är att man har testat personerna vid ett enda tillfälle och sen har man endast följt dem med hjälp av nationella register. Så en person som hade god kondition när han var 18 år kan ju givetvis haft totalt värdelös kondition 10 år senare och sen hållit sig på den låga nivån i ytterligare 20-25 år.
Så vi vet inte om det verkligen är så att de som var överviktiga men vältränade vid 18 års ålder verkligen har hållit sig i den kategorin över längre tid. Men detta är en brist som du finner i alla de studier som är gjorda. Även studierna gjorda med stöd från Coca Cola som fått stora uppslag i våra dagstidningar. Styrkan med den här studien jämfört med de tidigare är att ingen som varit delaktig vid insamligen av den här datan har vetat att det skulle användas till detta. Och det är väldigt många deltagare i studien. Svagheterna är istället att det endast är män som är med i studien. Vi vet inte vad som gäller för kvinnor.
Sen kan det vara värt att tänka på att alla män som testades i den här studien var 18 år vid testerna. Utan att ha någon data som egentligen stödjer det så skulle jag gissa att det nog generellt sett är så att många fler är fysiskt aktiva som 18 åringar än när de är kanske 30-40 år gamla. De som däremot är aktiva som 30-40 åringar är nog sannolikt också aktiva när de är 50-60 år. Så i andra studier där man har tittat på hur aerob förmåga påverkar hälsan där man testat lite äldre personer vid studiens start har man kanske fått en bättre bild. De som tränade när studien börja var kanske mer troliga att träna framåt i tiden med? Detta skulle innebära att resultatet från dessa studier bättre undersöker effekten av fortsatt fysisk aktivitet istället för bara effekten av ens aeroba förmåga 20-30 år tidigare.
Tittar vi på andra studier på området så finns det dock en del som talar för att den här studien ändå visar på en verklig effekt av övervikt. Som jag har skrivit om i inläggen Är du fet men frisk – för många är det bara tillfälligt och Övervikt leder till inaktivitet men inte vice versa så tenderar personer att bli inaktiva när de går upp i vikt och de som är överviktiga men friska tenderar att få sämre hälsovärden än normalviktiga och friska om du följer dem över tid. Sen finns det ju även longitudinella studier som visat att Överviktiga dör i förtid, även när de är ”friska”.
Summering
Det här är lite tråkigt information att skriva om men samtidigt tror jag inte att det finns någon orsak att försöka finjustera information så det blir mer politiskt korrekt eller ska tilltala fler människor. Övervikt i sig är en riskfaktor för dålig hälsa oavsett personens kondition. Det är inte bara studier som de här som stödjer det utan det finns massor av rent mekanistiska studier som visat att fetmassa utsöndrar massor av hormoner och andra ämnen som, när det blir för mycket av dem, har en negativ inverkan på flera olika hälsomarkörer.
Så träna för din hälsa och träna för att dig hålla din vikt. Men äter du dåligt och har ett antal kilo extra på kroppen så gör du bäst i att fixa till din kost med. I alla fall om du vill minska risken för sjukdom senare i livet. För livskvalité kan man alltid diskutera vad som borde prioriteras 🙂
Jag får supermegapanik när jag läser det här. Mycket elakt av dig 🙂
Intressant. Men eftersom de bara mätte vid ett tillfälle så har det begränsat värde. När jag mönstrade hade jag BMI 18-19 och hyfsad kondition. Sen började jag styrketräna och gick upp till BMI 30. konditionen blev också sämre (inte kass, men definitivt sämre än innan).
Jag tror inte att jag är repsresentativ för de med lågt BMI.
Det kanske finns andra förändringar under tiden som påverkar resultatet.
[…] Hela blogginlägget hittar du här […]
Men de som säger att undervikt också är en riskfaktor för dålig hälsa då? Att det tär mer på kroppen?
I dagens samhälle är undervikt hos vuxna oftare associerat med någon form av ätstörning än att man helt enkelt bara är smal. Särskilt hos kvinnor är det ofta associerat med dålig bentäthet och liknande. Så undervikt kan utan tvekan vara ett tecken på dålig hälsa. Men hos unga män på den tiden som de här mätningarna gjordes var det nog bara aktiva unga män som inte hunnit växa till sig riktigt när det gäller muskelmassa.
Ser man dock på kulturer där man inte haft några större influenser sett till västerländsk kost så är BMI kring 18-20 vanligt och det är också en BMI som de håller igenom hela livet.
Jag skulle vilja lägga till ett perspektiv. Något som du naturligtvis är medveten om, men jag vill ändå skriva det för en del läsares skull. Jag hoppas att du inte tar det som personlig kritik, för du är verkligen inte den enda som skriver om det här ämnet.
I inlägget skriver du nyanserat, men när man spetsar till det som du gjort i rubriken till inlägget, riskerar man att tolkningen blir ”smal till varje pris”. I en värld där ätstörningar faktiskt breder ut sig, är det troligt att den tolkningen är vad en del läsare tar till sig. (Obs att dessa tillspetsade budskap som sagt är väldigt vanliga på nätet och i medier.)
Att vara slank som ett resultat av en balanserad livsstil där man äter så pass varierat att man får i sig alla näringsämnen man behöver, det är naturligtvis bra.
Men om man i sina ansträngningar för att hålla sig smal börjar utesluta allt fler livsmedel och äta allt mer ensidigt, konsumera mer koffein eller till och med spy upp mat, då är det inte längre bra.
Jag har väldigt svårt för att tro att en smal person automatiskt är friskare än en tjock person – jag tror att man måste se till livsstil hos den enskilda personen.
En smal kropp är inte nödvändigtvis en hälsosam kropp. En smal kropp vittnar inte alltid om ett hälsosamt leverne utan kan vara resultatet av raka motsatsen.