Charlotte Erlanson-Albertsson om socker och sockerberoende i Kvartal

Idag när mina barn väckte mig på morgonen så tittade jag på min mobil och där fanns en 10-15 notiser som alla berörde samma sak. Dessa notiser fortsatte sedan att komma med strid ström i den närmsta timmen till när jag nu sitter och skriver på den här texten, 08.10 på en fredagsmorgon.

Orsaken är en artikel i kvartal skriven av Charlotte Erlanson-Albertsson med titeln, Sockersjuk: Min kamp mot allt som är sött. Denna artikel sprids enormt mycket just nu och det är inte konstigt. Dels är det en person med en fin titel som påstår många ganska extrema saker och dels bekräftar den här artikeln någonting som väldigt många vill tro är sant.

Vem är Charlotte Erlanson-Albertsson?

För den som är intresserad av nutrition så är Charlotte Erlanson-Albertsson verkligen inget nytt namn. Hon har, som hon också delvis beskriver i sin artikel, varit ute väldigt mycket i media för att diskutera många olika saker relaterat till kost.

Det som Erlanson-Albertsson däremot inte nämner i sin artikel är att hon inte bara har varit i media och diskuterat söta saker. För några år sedan så publicerade DN en artikel där Erlanson-Albertsson påstod att även mjölk och bröd var beroendeframkallande (1). Denna artikel låg endast kvar uppe en väldigt kort stund då de som jobbar på vetenskapsredaktionen på DN redan hade satt stopp för dess publicering men sedan blev det någon miss i kommunikationen (2). Erlanson-Albertsson har däremot gjort den här typen av uttalanden vid flera andra tillfällen med (1).

Nyligen så var även Erlanson-Albertsson ute och varnade för välling baserat på en studie från hennes labb som varken hade studerat välling eller diabetes. Bland annat Toxikologen Mattias Öberg och barnläkaren Jonas Ludvigsson skrev bra repliker då (3, 4).

I andra lite mer spektakulära uttalanden så har Erlanson-Albertsson sagt att du bla ska undvika att äta mat som inte är fräsch om du har kronisk migrän (5). Att glutamat är ett nervgift som gör dig fet och ökar risken för demens och alzheimers (6, 7). När hon släppte en bok 2011 så berättade hon bla att kål minskar risken för cancer, avokado är bra mot psoriasis och att du ska vara försiktig med kaffe om du har ledvärk (8).

I artikeln i Kvartal så presenteras Erlanson-Albertsson som ”en ledande auktoritet inom sockrets påverkan på hälsa”. Detta är ju ingen riktig titel så egentligen får ju så kan ju vem som helst kallas för det men den lämnar ju ändå ett intryck hos läsaren så låt oss titta lite på frågan.

Det är ganska enkelt att titta igenom en forskares publikationer för att se vad de verkar forska på eller få skriva kommentarer kring i större vetenskapliga tidskrifter. Är du till exempel en framstående forskare inom nutrition så publicerar du så klart studier inom ditt område men samtidigt får du även ofta skriva ledare och kommentarer till andra artiklar som publiceras. Du är också frekvent medverkande i olika typer av litteraturöversikter eller konsensusmötet som sedan blir publikationer.

Inget av det jag har tagit upp här ovanför passar på Erlanson-Albertsson. Hon har forskat en del på socker genom åren men de senaste artiklarna jag kan hitta där hon är med som författare som berör ämnet direkt är från 2010 och 2008, alla utförda på råttor (9, 10, 11).

Hon har i alla fall inte publicerat någon översiktsartikel eller liknande på socker de senaste 10 åren. Så jag tycker inte att titeln ”en ledande auktoritet” verkar passa här.

Varför är då allt detta relevant? Varför bemöter jag inte bara de påståenden som görs i artikeln i Kvartal? Svaret är för att det görs väldigt många påståenden i den artikeln och jag har varken tid eller lust att bemöta alla. Många av påståendena görs utan några som helst referenser och utan referenser så får jag i princip gissa vad det är för forskning hon syftar på. Om det ens är någon forskning då dvs, Erlanson-Albertsson har ju som sagt flera gånger tidigare hittat på eller kraftigt överdrivet studieresultat.

Men det finns några referenser i hennes text och även några påståenden hon gör som jag redan vet är fel så här kommer en genomgång av detta.

Socker vs fett för att göra djur feta

Den första referensen som Erlanson-Albertsson ger är till en av hennes egna studier med titeln ”How Palatable Food Disrupts Appetite Regulation” (12). Detta är faktiskt en översiktsartikel som handlar om hur ”god mat” (dvs palatable) kan påverka vår aptit och få oss att äta för mycket.

Den här texten refererar hon till som stöd för påståendet ”I experimentella djurmodeller fann vi att de djur som fått en söt kost åt mer och gick mer upp i vikt, än de som fått en fettrik kost utan socker.”.

Läser du studien så hittar du dock inte direkt något stöd för hennes påstående. Som närmst kommer det när hon refererar till en studie på möss som saknar lektin som blev fetare när de fick äta en kost med väldigt mycket socker istället för väldigt mycket av antingen kokosfett eller solrosolja (13).

Problemet här är så klart att djur normalt sett inte saknar leptin. Förra året publicerades den tveklöst största studien på vad i kosten som gör ”friska möss” feta och resultatet där var tydligt. Möss blir feta främst av fett, inte socker (14). Du kan se studiens grafiska abstrakt här under och läsa mer om studien här i fall du är intresserad.

Endast fett gör möss feta
Det var endast när man höjde mängden fett i dieten som för mössen som de verkligen började bli feta

Att fett gör möss och råttor fetare än socker vet Erlanson-Albertssons också om. I hennes en av hennes egna studier, som hon dessutom refererar till i artikeln i Kvartal (ref4), så fann hon precis samma sak (15). Deras dieter var lite mindre kontrollerade än i studien ovan men trenden är som sagt den samma.

Resultatet i en av Charlotte Erlanson-Albertssons egna studier. Rött symboliserar ”high fat” och blått symboliserar ”sugar”. De verkliga förkortningarna är LF=low fat, HF=high fat, HFS=high fat and sugar, LFS=low fat and sugar

Den här studien här ovanför använder alltså Erlanson-Albertssons som stöd för sitt påstående att ”Vi fann att hungerhormonerna höll sig kvar länge i blodet, längre än de som fått stärkelse eller fett”. Det här kanske är sant för de hormon som de mätte (endast ghrelin och leptin). Men den faktiska konsekvensen när det gäller vikt kan du se i bilden här ovanför.

Som en liten bonus lägger jag också in en mening från avslutningen av Erlanson-Albertssons översiktsartikel om hur god mat förstör vår aptitreglering:

Whether man develops dependence to palatable food and whether withdrawal symptoms develop is not known.

Charlotte Erlanson-Albertsson (2005)

Det är alltid lika intressant med forskare som säger en sak i sina publicerade studier och någonting helt annat när de är ute i media.

Sötsug efter en måltid

Erlanson-Albertssons skriver även en hel del kring blodsocker och sötsug. Det hon tar upp är den klassiska bilden om att vi får en blodsockertopp efter en måltid som sedan går ner och då blir vi sugna på något sött.

I princip alla människor har nog hört den där berättelsen nu och de allra flesta ser nog det som en sanning. Problemet är bara att det inte finns några direkta vetenskapliga stöd för att det är så det fungerar. Och det är ganska lätt att se problemen med resonemanget själv om man bara börjar fundera lite.

För det första så är det här med sockersug någonting som du främst får höra från personer med övervikt och fetma. Det är ju också ett av huvudbudskapen i Erlanson-Albertssons artikel. Någonting som däremot utmärker personer med övervikt och fetma är att de ofta har sämre blodsockerkontroll.

Deras problem är alltså att blodsockret inte går ner. Diagnosen typ 2 diabetes ställer man ofta med hjälp av att ge personer en ganska ordentlig mängd glukos (druvsocker) i en dryck och sedan ser man att blodsockret fortfarande är ordentligt förhöjt efter två timmar.

Så dessa personer har inte lågt blodsocker. De har högt blodsocker och det är det som är problemet. Att då säga att dessa personer blir sugna på något sött för att deras blodsocker håller på att krascha är ju att säga raka motsatsen mot vad som sker.

Det finns även experimentella studier som har tittat på hur blodsockret påverkar vår hunger mer direkt. Jag skrev om en sådan på Tyngre för några år sedan. Där gav man två grupper precis samma måltid samtidigt som en av grupperna fick glukos i ett dropp så deras blodsocker steg kraftigt för att sedan åka ner ganska snabbt igen. Resultatet blev att man inte såg någon effekt alls på försökspersonernas hunger eller aptit (16).

Trots väldigt stor skillnad i blodsocker så såg man ingen förändring i hunger, aptit och mättnad mellan de två försöksgrupperna.

Ett annat problem med Erlanson-Albertssons resonemang här är att hon i princip rekommenderar osötat bröd samtidigt som hon pratar blodsocker. Blodsockret påverkas inte särskilt annorlunda av om ett bröd är sötat eller inte så den effekt som hon tillskriver de där sockrade sakerna borde då också gälla det osötade brödet.

Även den numera smått famösa studien på mättnadsindex är relevant här. I den studien testade man mättnaden från samma kalorimängd av många olika livsmedel över två timmar och där fann man att potatis var mest mättande (17). Om ni påverkan på blodsockret varit det som gett sötsug 2 timmar efter måltiden som Erlanson-Albertssons påstår så borde det här indexet se annorlunda ut.

Mättnadsindex från olika livsmedel
Mättnadsindex från olika livsmedel

Erlanson-Albertssons ger faktiskt en referens här där hon säger att de har mätt hormoner i blodet som stärker det hon påstår. Den referens hon ger är till en av hennes egna studier på spenatkoncentrat som påstås kunna bidra till viktnedgång (18). Det är dock inget i den studien som stödjer det hon har påstått tidigare i den delen av sin artikel.

Som avslutning här vill jag bara lägga till att det inte är så att blodsocker inte påverkar vår hunger alls. Det finns en till exempel en del stöd för att vi faktiskt blir hungriga när blodsockret varit stabilt en tid och sedan börjar sjunka ännu mer (19). Men detta sker normalt sett när det är rimligt för oss att faktiskt äta igen. Några timmar efter senaste måltiden.

Problemet här är den otroligt stora effekten som blodsockret ofta målas upp att ha på vår hunger. Så fungerar det väldigt uppenbarligen inte.

Sportdryck som ”klistrar sig kvar”

Erlanson-Albertssons skriver också lite om sportdryck där hon påstår att det bara är elitidrottare som kan hantera allt socker i dem. Detta stämmer så klart inte. De flesta studier som görs på sportdrycker är på vanliga motionärer och sportdryck fungerar för alla oavsett nivå.

Däremot är det väldigt många som använder sportdryck på helt fel sätt. Det är någonting som kan göra nytt på prestationen i fall du ska arbeta på en högre intensitet i ungefär 90 minuter eller längre. Det gör ingen nytta på prestationen om du ska arbeta kortare tid än så och om du verkligen inte behöver prestera på max och det istället är en träning eller mindre viktig tävling så kan du utan problem hoppa över sportdrycken (20). Den bidrar inte till någonting betydelsefullt då.

Efter en kort del om sportdryck så gör Erlanson-Albertssons ett enormt kliv och drar en massa stora slutsatser och socker och hälsa rent allmänt som hon inte har backat upp i texten. Det kan nog verka så för många som läser den men tittar man på de faktiska referenserna och ignorerar hennes insinuationer eller påståenden utan uppbackning så är hon inte ens nära. Så när du läser ”Kontentan är att…” så bör du tänka ”Va, baserat på vad?”.

Hon använder sig också av orden ”klistra fast” här vilket är lite löjligt. Det är som när folk påstår att ”fett smörjer blodkärlen” eller liknande. Det har ingenting med faktisk fysiologi att göra utan istället använder man sig av liknelser som ska bidra till en felaktig översiktsbild hos läsaren.

Erlanson-Albertssons ger även här en referens till en artikel efter att hon skrivit att socker ger cancer (21). I denna artikel står det inte cancer en endaste gång i själva texten.

Socker vs sötningsmedel – det är inte bara sötma som påverkar

Sedan kommer Erlanson-Albertssons in på sötningsmedel och här spårar det om möjligt ännu mer. Först tar hon upp en av sina egna studier som faktiskt inte finns tillgänglig online så jag har inte kunnat läsa den. Det spelar egentligen inte någon roll då artikeln avslöjar tillräckligt för att förstå att den inte blir särskilt intressant idag.

Hon skriver om en korttidsstudie där hon säger att de fann att lightläsk till en måltid gav ökad hunger efteråt jämfört med vatten. Från detta drar hon sedan då slutsatsen att detta gör att människor blir feta.

Bara några stycken upp i texten så har hon däremot själv refererat till en studie som tydligt visar att så inte blir fallet. Den danska studien hon nämner som säger att folk blir feta av läsk så fick kontrollgruppen lightläsk. Och kontrollgruppen gick ner ett kilo i vikt (22). Jag har skrivit om den här studien tidigare här på sidan om du vill läsa mer om den men här kommer resultatet i grafisk form.

Förändring i vikt och fettmassa hos deltagarna som fick äta mer socker eller mer sötningsmedel
Förändring i vikt och fettmassa hos deltagarna som fick äta mer socker och deltagarna som fick äta mer sötningsmedel.

Erlanson-Albertsson är alltså uppenbarligen bekant med studier som säger precis raka motsatsen mot den hon påstår, men ändå så hänvisar hon bara till en studie som hon själv har utfört som varade i några timmar och sedan ignorerar hon allting annat.

För det finns en hel del annat på detta område. Studier som går långt förbi några få timmar utan där man istället får människor att tex dricka lightläsk i flera månader, några gånger över ett år. Resultaten visar inte på någon viktuppgång och jämfört med sockersötad dryck så är det ingen som helst tvekan om att sötningsmedel är betydligt bättre (23, 24, 25).

Sen är inte sötningsmedel helt neutralt så klart. Det är någonting och det påverkar ju oss via sötman vi känner så ju bättre vi blir på att mäta saker desto fler saker kommer vi troligen märka att det gör. Men då är ju frågan om dessa saker är betydelsefulla i det stora hela. När det gäller vikten så talar ingenting för att det är så.

Sen när det gäller om kroppen kan känna skillnaden på sötma från socker och sötma från sötningsmedel så är där skillnader. När man tex gör studier på sportdryck så använder man sig ofta av en dryck med sötningsmedel som placebo och där ser man skillnader mellan drycker. Det gäller även i de studier där deltagarna bara sköljer munnen med sportdryck och sedan spottar ut den igen (26). Så redan i munnen så fattar alltså hjärnan att där är någon typ av skillnad mellan de två (27).

Efter det här radar även Erlanson-Albertsson upp en rad påstådda biverkningar från sötningsmedel utan att ge någon referens och därefter så avslutar hon med en referens efter att hon påstår att ”Allvarliga sjukdomar som cancer och diabetes har kopplats till användning av sötningsmedel.”. Den referensen hon anger handlar dock enbart om cancer och anser man att resultatet där är tillräckligt för att varna för cancer så säger man näst inpå att allting ger cancer (28).

För övrigt visade den studien att risken för bröst- och livmoderscancer skulle minska med 30 respektive 44 procent för de som får i sig mycket sötningsmedel. Inte särskilt sannolikt så klart men det är inte heller de riskökningarna som man fann i samma studier med samma metod.

Och till sist, lite reklam

I slutet av texten så tar Erlanson-Albertsson upp att hennes nuvarande forskning handlar om att försöka hitta sätt att dämpa det här suget. Det hon inte nämner är att det där spenatextraktet som hon tar upp är någonting som hon forskat fram och även något som hon har patent på och hennes företag drar in en hel del pengar på det (29). Och gissa vad du hittar om du söker på ”spenat charlotte erlanson albertson”, jo en reklamartikel kring produkten.

Erlanson-Albertsson har också flera gånger tidigare uttalat sig i media kring spenattillskottets påstådda positiva effekter utan att nämna att det är hon som äger patentet på det. Till exempel hade SR p4 ett inslag 2016 med titeln ”Smal och mätt med hjälp av spenat” där hon berättar om alla positiva effekterna.

Summering – Ett bra exempel på hur svårt faktagranskning är idag

Charlotte Erlansson-Albertsson har varit ute och sagt underliga och överdriva saker i media många gånger tidigare och det här är säkerligen inte den sista gången. Den största lärdomen jag tycker att du ska ta med dig från det här är faktiskt att om du ser fler artiklar där hon uttalar sig så kan du gott läsa dem som ren underhållning och strunta i de råd som ges.

Hela poängen med vetenskap är att det är en systematisk processa där hypoteser och teorier om hur världen fungerar systematiskt förbättras efterhand. De hypoteser och teorier som visar sig vara felaktiga väljs till sist bort. Nya yngre forskare lyssnar på vad de tidigare forskarna säger och väljer den modell av verkligheten som de anser ha bäst stöd och försöker utveckla den vidare.

Och om några få forskare vägrar släppa sina gamla favoritteorier så blir de också successivt ignorerade. I vissa situationer fungerar det här kanske inte så bra som man önskat i praktiken. Men sett till de saker som Erlanson-Albertsson bidragit med till media, likt den här artikeln, så tycker jag nog att det är bra att hon känner att hon mer och mer blivit utesluten från de som tar beslut som faktiskt betyder något här i Sverige. Det är ett tecken på att allting fungerat som sig bör enligt mig. Vi vill inte ha personer som inte ens försöker vara ärliga med det vi vet som sitter och gör kostråd osv.

Det är så klart inte en dålig idé att minska på sockerintaget för de flesta men du behöver inte lyssna på personer likt Erlansson-Albertsson för att få den informationen.

Sen till sist, en liten grej men det irriterar mig att det står i texten. Du undviker inte socker om du äter naturlig yoghurt med bär i. Det finns sockerarter i både yoghurt och bär. Det du undviker är tillsatta sockerarter. Rent biokemiskt finns det dock ingen skillnad här. Socker i bär är precis lika sött per gram som socker i lösgodis.

Reflektioner kring källkritik

Nu är egentligen det jag tänkte säga om artikeln i Kvartal slut. Är det någon som undrar något specifikt mer så är det bara att skriva en kommentar här under. Nu tänkte jag dock fortsätta artikeln lite till med lite filosoferande kring faktagranskning och källkritik år 2019.

För bara några dagar sedan så var jag med i en diskussion på twitter kring källkritik och faktagranskning. Den bild jag kommenterade då visade på mycket av den klassiska källkritiken som lärdes ut i grundskolan för 20 år sedan.

Det var en helt annan tid då och problemet när du skulle göra ett arbete i skolan var att hitta någon information överhuvudtaget. När du väl hittade information så var den emellertid oftare mycket mer tillförlitlig.

Den faktagranskning vi fick lära oss i skolan då handlade väldigt mycket bara om vem det var som skickade ut budskapet, dvs källkritik mer i sin ursprungliga mening. Här är till exempel en bild från skolverket som är aktuell idag som visar på dessa saker (30).

Exempel på information som skolverket trycker på när det gäller källkritik

Om du tittar på den här bilden här ovanför och relaterar till det exempel som du nu precis har tagit del av i den här artikeln.

Artikeln är i Kvartal av Charlotte Erlanson-Albertsson är ju helt perfekt enligt dessa kriterier. Kvartal är inte en särskilt gammal tidskrift men den är utan tvekan seriös ur kriterierna ovan. Erlanson-Albertsson själv har ju både en fantastisk titel, förtroendegivande arbetsplats och hon har forskat en del inom området. Hon anger referenser och källor i sin text som verkar gå till seriösa vetenskapliga artiklar.

Och försöker du leta upp andra källor som säger samma sak så är det tyvärr inte några större problem. Det finns gott om liknande artiklar på internet som verkar lika seriösa. Det finns gott om personer med fina titlar som säger liknande saker i högt ansedda tidningar och magasin.

Den klassiska källkritiken räcker helt enkelt inte till. Du kommer att bli lurad om och om igen i fall du inte är bättre på att faktagranska än bara enkel källkritik.

Människor behöver lära sig hur vetenskap går till, från grunden. Vad som är starka studier och vad som är svagare studier. Problemet med att det publiceras saker som sedan inte stämmer och att vi allt för ofta kring kost och hälsa sällan kan ta fram några slutliga svar.

Utöver det så behöver människor få lära sig vad som skiljer vetenskap från pseudovetenskap. Här behövs kunskap kring argumentationsfel och olika bias som både utnyttjas av andra och som vi själva använder för att lura oss själva.

Jag har ingen aning om hur man ska börja med detta eller vad som är tillräckligt för att folk ska kunna navigera lite bättre. Men jag är övertygad om att det behövs. För med den klassiska källkritiken blir det fel.

Vem är till exempel jag med en master i idrottsvetenskap som sitter och skriver på min egna blogg jämfört med en professor som själv har forskat på området som får chans att skriva av sig i ett magasin? Med klassisk källkritik bör alla som läser det här mest sitta och skratta åt mig.

Men om du verkligen kollar upp de referenser som jag ger här ovanför så ser du att det jag skriver stämmer. Och börjar du fundera på alla påståenden som görs av Erlanson-Albertsson utan någon referens och även tittar på om de referenser hon ändå ger stämmer med de påstående hon gör till det så är jag i princip helt säker på att du kommer att ändra din uppfattning.

15 thoughts on “Charlotte Erlanson-Albertsson om socker och sockerberoende i Kvartal

  1. Du gör ett fantastiskt jobb Jacob och jag beundrar den energi du lägger ner för att leverera en nyanserad ärlig bild av vetenskapen och tolkningar därom. Du är en förebild och jag inspireras på djupet av dig!

  2. Intressant läsning Jacob, tack!
    Kom att tänka på boken Bad science av Ben Goldacre, den kanske hade varit intressant i det här sammanhanget..? Hur man kan luras med studier och trixa med siffror. Ganska underhållande dessutom.

  3. Redaktören för Kvartal kultursida Ola Wong är en duktig journalist men han är tyvärr förståndshandikappad när det kommer till vetenskap. Men Kvartal är en intressant publikation som Guidol förhoppningsvis skulle kunna bidra till?

  4. Även mycket bra kommentarer om källkritik! Det som egentligen felas i skolan är undervisning i retorik och argumentationsanalys. Som även saknas i många universitetsutbildningar. Utan utbildning i retorik, argumentationsanalys och grundläggande vetenskapsteori är det väldigt svårt att navigera i den offentliga debatten / diskursen överhuvudtaget. Retoriken är uppdelad i patos, etos och logos. Källkritiken tar i ovanstående exempel enbart fasta på etosargument – dvs vem är avsändaren. I övrigt är medierna till 95 % fulla med patosargument. Det gäller att skala bort allt det så att man bara har kvar logosargumenten. Dessa består av dels fakta och dels logiska slutledningar. Fakta prövas med hjälp av kontroll mot angivna källor. De logiska slutledningarna prövas med hjälp av argumentationsanalys och logisk prövning. Sedan är saken biff. Tack för att du gör det jobbet så bra inom ditt ämnesområde! 😉

  5. Herregud vilken tid du måste lägga ned på att följa alla länkar, följa upp artiklar och deras referenser! Du gör ett otroligt bra jobb och jag älskar att få sitta och läsa det du skriver. Själv jobbar jag med IT inom skola och har ofta fått prata om ”källkritik”, men här tog du det steget längre. Bra gjort! Detta ska jag föra vidare.
    Jag är också instruktör på ett gym och har ofta haft nytta av dina artiklar, som är både bra skrivna OCH fulla med bra referenser.
    Även om jag brinner också för klimatet, så undrar jag om vi inte blir lurade på samma sätt som i denna sockerartikeln. Kan det vara så att vissa forskare publicerar politisk korrekt och svårtolkad pseudovetenskap, för att få bidrag och uppmärksamhet till sin forskning, men som bara skrämmer den stora massan ( som när Erlanson-Albertsson skriker cancer )? Känner du till någon ”Jacob Gudiol” inom klimatgenren?

  6. Simon: Känner du till någon ”Jacob Gudiol” inom klimatgenren?

    Det jag gör här och i säkert 99 av 100 av mina artiklar är att jag återberättar saker som forskare har kommit fram till. Och det som är någon typ av konsensus inom forskningsvärlden. Precis som jag skrev i texten här ovanför så har Charlotte Erlanson-Albertsson troligen succesivt blivit ignorerad av de som tar fram kostråd osv just för att hon inte håller sig till denna forskning.

    Så jag skulle säga att de forskarna som är ute i media och berättar om sin klimatforskning och konsensus inom området i princip alla är som mig på något vis. De berättar hur forskningen ser ut just nu. Du hittar också, utan problem, väldigt pedagogiska nedbrytningar av det mesta trams som sprids från de som påstår att klimatförändringarna inte stämmer eller liknande.

  7. Du gör ett väldigt bra jobb inom ditt område Jacob men klimatforskningen är en väsentligt mer komplex och sammansatt disciplin så det går knappast att dra den typ av slutsats som du gör här ovan. Dvs utan att göra ett nedslag och undersöka bredden av forskare som kommer fram i medierna. Man kan tycka att det inte skulle ligga alltför långt borta för dig att uppfatta paralleller till ditt eget forskningsfält när du sett hur olika trender och mindre seriösa förespråkare för olika dieter lyfts fram. Många av de personer som lyfts fram som ”klimatforskare” i medierna är överhuvudtaget inte forskare.

    Skulle verkligen älska att se dig ge dig på någon kontroversiell samtidsfråga med hjälp av de källkritiska och vetenskapsteoretiska analysverktyg du använder här inom ditt specialområde. Jag är fullkomligt övertygad om att även du skulle göra erfarenheter och ytterligare bredda din kompetens så att det skulle komma tillgodo även inom ditt ämnesområde.

    Det finns många exempel ur den nära historien dels på att kvalificerad vetenskaplig kunskap inte når fram genom medierna – och dels på hur argumentation kring falsk konsensus används för att tysta företrädare för parallella förklaringsmodeller.

  8. Varför skulle klimatforskningen vara mer komplex? Visst är prediktioner svåra att göra, men det är de ju för kost och hälsa också. Men jag har väldigt svårt att tro att hypoteserna och mekanismerna skulle vara starkare belagda här än i klimatforskning.

    Att vissa som inte är forskare uttalar sig är ju heller inte särskilt relevant, för forskningen säger ju vad den säger oavsett vad vissa sedan pratar om i media (bättre att överhuvudtaget inte söka sig till media för den typen av information). Jag tycker mig ha rätt bra koll på nutritionsområdet och det är mycket sällan jag stöter på något som anses så välbelagt som klimatforskarna menar att antropogen global uppvärmning är.

  9. Tack för kritiken. Viktigt med diskussioner. Den centrala figuren i texten är dock ”utklippt” ur en figur som visar att de försöksdjur som åt sockerrik diet med eller utan fett åt mer både i gram och i kalorier än de som åt den fettrika dieten. Det är överkonsumtionen av kalorier vi måste komma åt, det är den som har konsekvenser för hälsan. Jag kan mejla bilden till dig Jacob, så kanske du kan lägga ut den. Annars kan den som är intresserad mejla mig och få artikeln och bilden i sin helhet.

  10. Charlotte Erlanson-Albertssons:
    Den centrala figuren i texten är dock ”utklippt” ur en figur som visar att de försöksdjur som åt sockerrik diet med eller utan fett åt mer både i gram och i kalorier än de som åt den fettrika dieten. Det är överkonsumtionen av kalorier vi måste komma åt, det är den som har konsekvenser för hälsan.

    Du använder den referensen till att säga att socker stimulerar aptiten. Då är delarna av bilden som jag inte hade med ovan centrala.

    Jag använder däremot bilden för att visa att ditt påstående, ”I experimentella djurmodeller fann vi att de djur som fått en söt kost åt mer och gick mer upp i vikt, än de som fått en fettrik kost utan socker” inte är korrekt. För din egen studie visar ju att djuren gick upp mer i vikt med den feta kosten inte sant?

    Men varsågod. Här är hela bilden i fall någon läsare är intresserad.
    Råttor gillar skitmat

  11. Jag blir onekligen fascinerad av hur man likt Jacob Gudiol kan gå igång på alla cylindrar på ett budskap som empiriskt sett är tämligen oomtvistat-nämligen att västerländsk mat i många stycken är hälsovådlig.
    I min position som läkare under 35 år har jag tusentals bevis på att barn och ungdomars hälsa förstörs av socker och annan skräpmat.Varför är det då så viktigt att avlossa skott mot en person som-likt Charlotte E-A- har sett detta och för en kamp för att den västerländska människan skall äta sundare ?
    Min teori är att väldigt många i den akademiska världen är mera intresserade av ”vetenskapen” än av att hjälpa människor.
    Någon annan förklaring till denna monomana krigföring mot sunt förnuft kan jag inte se.Den mängd teoretiskt snömos som levereras i inlagan på denna blogg är typiskt för det tankegods som fyller tusen och åter tusen hyllvärmare i den akademiska världens bibliotek-till nytta för ingen utom för den som producerat det (och de närstående som får gå på examensfesten där det alstret får sitt ”five minutes om fame” för att därefter falla i glömska).
    För att få lite balans och erbjuda lite tuggmotstånd till allt bifall bland kommentarerna så vill jag påminna om att vetenskapen också hävdat att samer och afrikaner inte är lika intelligenta som vita människor,att jorden är platt,att gud finns osv osv.
    SUMMA SUMMARUM:
    Tänk själv,kom ut i verkligheten och var synnerligen selektiv innan du sväljer partsinlagor som döljs bakom staplar,diagram och annat akademiskt ordbajseri.Och framför allt sluta äta raffinerat socker ,artificiella sötningsmedel och annan undermålig föda 🙂
    Tack för ordet !

  12. Putte Fnask: Lång kommentar utan någonting vettigt…

    Tjena Putte Fnask.
    Tänkte bara berätta att jag förstår varför du kör med alias. Det där är ingen kommentar man vill stå bakom offentligt 😉💪

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *