I del 1 i den här artikelserien på två delar tog jag upp bakgrunden kring bloddopning, hur bloddopning fungerar, vilka metoder som finns för bloddopning och vilka tester som finns för att försöka avslöja någon som använder sig av bloddopning. För att kort summera det inlägget så finns det klara bevis för att bloddopning ger en betydande förbättring av prestationsförmågan samtidigt som risken för att åka dit vid ett dopningstest tidigare varit i princip ingen alls och även nu finns det inga test som är särskilt bra för att direkt kunna avslöja om någon använt dig av bloddopning.

En möjlig lösning på detta problem är det som populärt kallas för blodpass som jag tänker gå igenom i den här delen. Men innan det tänkte jag kort visa på ett exempel hur elitcyklister i alla fall tidigare använt sig av brister i olika testmetoder för att på ett väldigt effektivt sätt förbättra sin prestation med en minimal risk att åka fast.

Kombinationen EPO och användandet av sitt egna blod

Det här är troligen den vanligaste formen av bloddopning för närvarande. Dessa två metoder har två negativa aspekter för sig själv som man i princip kan eliminera om de kombineras. Nackdelen med att använda sitt egna blod är att prestationen försämras ganska ordentligt under ganska många veckor efter det att man tappat sig själv på blod. Nackdelen med EPO är att det faktiskt finns tester för att avslöja fusket. Testerna för EPO är dock som jag redan gått igenom ganska dåliga och det krävs att personen testas väldigt nära på sitt användande för att man ska kunna upptäcka fusket. Antalet tester för dopning är normalt mycket vanligare när de närmar sig tävlingssäsong. Denna kunskap har fuskarna tagit tillvara på och det man gör nu är att man använder EPO under uppbyggnadsperioden, tappar sig själv på blod när nivåerna är förhöjda och sen använder man detta blod under tävlingssäsongen.

Bilden här under är från en artikel med titeln ”The evolving science of detection of ’blood doping'” publicerad i år där man med hjälp av vittnesmål och dagböcker från avslöjade fuskare försökt ta fram en bild över hur dopningen går till just nu, eller i alla fall för något år sedan (2).

Kalendern visar en möjlig planering för en idrottare som använder sig av bloddopning
Kalendern visar en möjlig planering för en cyklist som använder sig av bloddopning. Tävlingarna han tänkt ställa upp i är i mars, april, juni, juli och oktober. De svarta prickarna indikerar injektion av EPO. De röda cirklarna med vit mitt indikerar tappande av blod. De röda fyllda cyklarna är tillförsel av de lagrade röda blodkropparna och de röda sträcken är tävlingar. Genom att vänta några dagar efter det att man använt EPO tills man tappar sig på blod så kan man i princip garantera att det inte går att hitta några spår av EPO i idrottarna om de endast testas i samband med tävlingarna.

Är blodpass en lösning?

Som du säkert förstått redan är det väldigt svårt att upptäcka bloddopning och för bara 10 år sen var det näst intill omöjligt. För att ändå försöka hindra fusket införde man då maxgränser för vissa blodvärden. Personer som överskred dessa fick då startstopp med motiveringen hälsoskäl. Den här metoden har dock väldigt stora brister då variationen i normala blodvärden är stor och oavsett vilka värden man har från början så får man en lika stor effekt av att höja dessa värden (2). Detta innebar i praktiken att personer med naturligt låga värden kunde dopa sig tills de hamnade precis under maxgränsen och få en stor prestationshöjning medan personer som naturligt låg precis under gränsvärdet inte kunde dopa sig.

Lösningen på detta blev det som vanligen kallas för blodpass som introducerades kring 2008. Blodpass innebär att man följer idrottare kontinuerligt för att på så sätt få en bild över hur deras naturliga mängd av röda blodkroppar ligger. Med hjälp av dessa individuella värden kan man klart bättre avgöra gränserna för vad som är naturlig variation och vad som innebär dopning. Det finns en liten begreppsförvirring här då vissa förbund har egna tester där de följer idrottarna och det internationella cykelförbundet samt internationella skidförbundet har båda en form av kontinuerligt testade som populärt kallas för blodpass. Detta är också det vanliga svenska ordet men i själva verket har WADA en mycket mer ingående typ av kontinuerlig testning som heter Athlete Biological Passport, ABP. Här kommer jag att syfta på båda typerna när jag skriver blodpass då de i fallet bloddopning är i princip de samma.

Exempel på hur en idrottares blodtester kan vara vid doping
Exempel på hur en idrottares blodtester kan vara vid dopning. Förr när man endast hade absoluta gränsvärden som var samma för alla så skulle den här idrottaren ha klarat sig (övre bilden). Efter införandet av blodpass som det populärt kallas så blir däremot idrottarens resultat flaggat för misstänkt dopning (nedre bilden)

Blodpass innebär att resultaten efter varje test lagras och sen går en dator igenom resultatet. Misstänkta förändringar flaggas och efter det analyseras resultatet av en expert inom dopning. Först om även denna expert bedömer att det handlar om dopning startas en process där idrottaren kan bli dömd för dopning. Teoretiskt så innebär ett blodpass att alla former av betydande bloddopning skulle kunna märkas. Så fort någon tar EPO, tappar sig på blod eller tillför röda blodkroppar utifrån kommer detta att visa sig i förändrade blodvärden (11).

I praktiken är det däremot inte lika lätt då den här typen av uppföljning kräver väldigt regelbundet testande och resurserna för att göra detta finns inte idag (1). Den individuella variationen mellan människor är också stor när det gäller dessa värden och samtidigt är inte de mätvärden man får exakta utan påverkas av utrustningens naturliga variation. De här faktorerna tillsammans innebär att man måste sätta vida gränsvärden för att vara säker på att de som åker fast verkligen har tagit dopning. Nackdelen med det här är givetvis att sensitiviteten, alltså sannolikheten att man verkligen ska hitta de som använder sig av dopning, minskar (2). Säkerhetsgränsen för att inte någon som inte dopar sig är satt vid 99,9 procent vilket innebär att risken att man ska flaggas om man inte tar dopning är en på tusen.

De tester som gjorts på blodpasset idag visar också på ganska dåliga resultat. I slutet på förra året publicerades en studie där man lät deltagare ta mikrodoser av EPO under flera veckor (12). Förändringen i Hb-värdet blev en ökning med 10 procent vilket i sin tur uppskattas öka VO2max med 5-10 procent (13).

Forskarna tog regelbundet prover under den här tiden och dessa analyserades sen med hjälp av samma mjukvara som används  av WADA för att analysera blodpassen. Resultatet blev att ingen av försökspersonerna blev flaggade medan de fick EPO men en av försökspersonerna blev flaggad innan injektionerna började då hans naturliga värden stack ut så pass mycket från normen. Givetvis hade den här personen dock inte åkt fast för dopning då en analys av en expert direkt hade sett att värdet egentligen inte var avvikande. I den här studien tog man inga urinprover för att testa direkt för EPO vilket är en nackdel. Även om personerna inte flaggas av mjukvaran för att ha onaturliga värden så skulle ju ett direkt test för EPO kanske fälla dem.

Två andra studier som har tittat på om användandet av blodpass kan detektera tillförsel av extra blod har gett lite blandade resultat. En studie visade att endast 20 procent av de som fick blod blev flaggade (14) medan en annan visade att 45 procent blev flaggade (15). Med hjälp av en förbättrad metod kunde samma forskare som genomförde referens 15 senare höja sensitiviteten i sina test så att 72 procent av de som dopades flaggades vid analys enligt som används på blodpassen (16).

Användande av blodpass har stor potential för framtiden men just nu är dess kapacitet att upptäcka fuskare lite begränsad. Det man ska ha i åtanke är att det resultat på 72 procent som de senaste studierna visat endast är för den typen av upplägg på dopningen som användes i den studien. Det finns många andra sätt att att uppnå liknande effekter som kanske inte skulle flaggas. Fortfarande är det ju också så att nästan en tredjedel av de som dopar sig undkommer att bli flaggade.

Att bli flaggad via blodpasset innebär inte heller per automatik att man åkt fast för dopning. Först ska experter bedöma datan, sen får idrottaren en chans att eventuellt ge en förklaring till de avvikande resultaten och först därefter dras en eventuell rättsprocess igång. Vissa dopningsfall de senaste åren har kommit till genom att personerna först blivit flaggade för misstänkt dopning via analys av blodpassen. Experterna har varit tveksamma men beordrat tätare testning och detta i sin tur har gett positivt resultat för EPO.

I en powerpointpresentation av internationella cyklingsförbundet som finns på WADAs hemsida uppger man att år 2009 flaggades ungefär 10-15 blodpass för cyklister varje vecka (17). Av dessa var det endast sex fall som öppnades upp för utredning för eventuell dopning endast baserat på blodpassen. Däremot ledde misstänkta värden i blodpasset till att ytterligare 22 cyklister blev fällda för EPO då de följts extra noga efter man sett de avvikande värdena (18).

Blodpass ska användas för första gången i ett OS nu i London och det återstå att se om någon idrottare kommer åka fast med hjälp av det.

Hur förekommande är bloddopning?

Det här är förstås en helt omöjlig sak att svara på och troligen är dopningen väl utspridd fortfarande inom konditionsidrotterna (2). Det finns dock en del data som visar på att användandet av dopning i alla fall minskat. Grafen här under visar på hur blodproverna förändrats inom cyklingen de senaste tio åren (18). Det man har mätt är antalet ”unga” blodceller. Ett högt värde här indikerar att man antingen tagit EPO eller att man tömt sig på blod och kroppen börjat producera mer blod är normalt. Ett lågt värde i sin tur indikerar att man tillfört blod utifrån och kroppen har börjat minska på blodproduktionen då det finns för mycket blod i omlopp. Grafen visar endast de värden som varit antingen extremt höga eller extremt låga där de extremt höga är gröna och de extremt låga är rosa/lila.

Förändringen i blodvärde som skett i samband med att man först introducerade tester för EPO och sen efter man introducerade ABP ("blodpass")
Förändringen i blodvärde som skett i samband med att man först introducerade tester för EPO och sen efter man introducerade blodpass. Efter att man införde EPO-tester år 2003 minskade antalet prover med många unga blodceller drastiskt vilket indikerar att användandet av EPO minskat. Samtidigt ökade antalet prover med få unga blodceller vilket antyder att de som tidigare använt EPO nu började använda den äldre metoden där man tillför blod utifrån. Efter införandet av blodpass har antalet prover med extrema testvärden minskat betydligt. Inget bevis för att fusket minskat men det visar på att cyklisterna i alla fall inte kan fuska lika mycket eller ”lika hårt”.

Här går det alltså att uttyda två tydliga förändringar i cyklisternas värden vilket sannolikt återspeglar två stora förändringar i fusket för att minska risken att åka fast. Den första förändringen är troligen mest en indikator på att man minskat användandet av EPO och istället gått över till att använda den klassiska metoden med tillförsel av röda blodkroppar utifrån. Den andra förändringen visar dock på en mer markant förändring och troligen beror detta på att cyklisterna blivit räddare för att åka fast och nu troligen använder ingen/mindre bloddopning och när de väl använder sig av bloddopning så gör de det i mindre skala för att undgå att åka fast.

Det ska dock sägas att det också kan bero på att cyklisterna blivit bättre på att dölja sin dopning. Det finns minst en dokumenterad maskningsagent som på endast tre timmar kan minska på de förändringarna i blodvärden som mäts med blodpassen (20). Det här ämnet är numera också dopningsklassat. Det finns dock ännu inget test som säkert kan påvisa att det används i den form som det används i studierna som visat dess effekt (20) och om ett sådant test skulle komma är det oftast inte svårt för de med pengar att tillverka ämnen med liknande effekt som inte är dopningsklassat eller som inte går att spåra.

Men oavsett verkar det faktiskt som att införandet av blodpass har fått en effekt på cykelsporten. Det här inlägget på den fantastiska sidan The Science of Sport visar detta på ett tydligt sätt där man kan se att prestationerna under Tour de France har gått ner ganska betydligt sen storhetstiden för EPO i mitten och slutet på 90-talet.

Kostnaderna för att testa idrottare med blodpass

Det här är kanske inte direkt relaterat till det vi brukar skriva om här på sidan men jag tänkte att jag ändå skulle nämna detta då det handlar om väldigt stora summor. I sin ekonomiska rapport för 2011 uppgav de internationella cykelförbundet att kostnaderna för deras testande av sina cyklister uppgick till nästan 50 miljoner kronor och då är det endast 1610 cyklister som testades (22). En kostnad på i snitt 31 000 kronor per cyklist.

Summering kring bloddopning

Den nuvarande situationen när det gäller bloddopning är verkligen ingen rolig läsning. I en översiktsartikel där bland annat den väldigt kände svenske fysiologen Bengt Saltin var med som författare sammanfattade man situationen så här (2).

Citius, altius, fortius – the Olympic motto – is supposed to be reached solely by natural talent, proper training and diet. How true is that today? Probably not true at all. Today, it may be impossible to reach the top in a number of sports without using one or more suitable doping listed drug(s). In a recent Nature article, Don Catlin is cited to claim, ‘Everyone in cycling was doping’ (Callaway, 2011). Although Catlin may have gone too far, reasonable questions to be asked by the public are: ‘How can it be so bad with all the anti-doping activities and controls taking place?’, and if the situation is as bad as stated by Don Catlin, ‘is it really worth all the efforts and expenses?’
The answer to the first question has in part been given earlier. Valid and sensitive tests are lacking. The timing of when the tests are performed is not appropriate. In regard to blood manipulations, all of the above seem true…

…Thus, a quite dark account is painted of the doping situation in elite sports. Why do international sports federations, the International Olympic Committee (IOC) and governments continue to spend millions and millions of US dollars on anti-doping articles and controls? Do they have a choice? Probably not! Governments, regions and communities in most countries of the world support sports with tax money. There are many good reasons for this support.

Bengt Saltin uppger i en intervju i Göteborgsposten att det endast går att lita på blodpassen från ungefär 15-20 länder. Det finns också antydningar om att bloddopning även är utbrett inom andra konditionsidrotter förutom cykling och skidor och i artikeln tar man upp några anekdoter gällande västafrikanska löpare.

Blodpass visar på lite potential men även om det skulle vara så att analysen av blodpassen blir mycket mer effektiv så innefattar det en väldigt stor mängd testande och är endast praktiskt möjligt inom sporter där eliten är liten och väl definierad så som till exempel cykling och skidor. Hur skulle man till exempel kunna införa blodpass inom fotboll eller andra sporter där antalet utövare är väldigt stort och vem som är elit eller inte kan förändras på väldigt kort tid?

Även i en sport som löpning, med mycket fler utövare än cykling och skidor, skulle implementeringen av blodpass bli svår. Blodpass används idag av IAAF men endast ett begränsat antal av alla idrottare är med i programmet. Möjligheten att införa det i alla länder just nu är som sagt också väldigt begränsad. När det gäller Sverige så använder sig SOK av blodpass på sina idrottare sen 2002 (21).

30 svar på “Bloddopning del 2 – Hur vanligt är bloddopning?”
  1. bra artikel. som en mycket inbiten cykelfanatiker så kan jag helt klart säga att cyklingen har blivit mycket renare på bara några år. även om det finns fuskare kvar, så är moralen en helt annan. denna artikel visar också att cyklingen är en förebild för arbetandet mot doping, vilket många andra sporter saknar. söker man inget, så hittar man inget heller.

  2. En fråga angående kombinationen av EPO och eget blod:
    ”Denna kunskap har fuskarna tagit tillvara på och det man gör nu är att man använder EPO under uppbyggnadsperioden, tappar sig själv på blod när nivåerna är förhöjda och sen använder man detta blod under tävlingssäsongen.”
    När man använder EPO så ökar väl bara produktionen av röda blodkroppar, man får väl inte mer blod i kroppen? Det borde innebära att man får en försämrad träningskapacitet även när man tömmer sig på blod med EPO i kroppen, man har ju fortfarande mindre blod i kroppen?

  3. Max Mustermann: När man använder EPO så ökar väl bara produktionen av röda blodkroppar, man får väl inte mer blod i kroppen? Det borde innebära att man får en försämrad träningskapacitet även när man tömmer sig på blod med EPO i kroppen, man har ju fortfarande mindre blod i kroppen?

    Slarvig formulering av mig för att försöka göra texten lite enklare. Det är bara de röda blodkropparna som ökar ja. Men plasman i sig återställs mycket snabbare än de röda blodkropparna så perioden då mängden totalt blod är mindre är mycket kortare än den perioden med sänkta nivåer av röda blodkroppar hade varit.

  4. Som blodgivare undrar jag om du har några tips på hur man på naturlig väg kan påskynda återställandet av blodet?
    Hur lång tid är din uppfattning att det tar att återställa sig? I exempel kalendern får cyklisten ca 1 vecka på sig innan nästa tävling i både Mars och Juni. Visserligen föregår Juni-tömningen av en EPO-kur, men den finns inte i Mars.

  5. Ytterligare en bra artikel. Speciellt tabellen 2001-2010 var intressant.

  6. Om man ser till hur många som åker fast i förhållande till antalet test ligger cykelsporten rätt långt ner i tabellen. Du får cykelsporten att verka smutsigare än vad statistiken säger. Proffscyklister testas ca 80 gånger per säsong. Bara för att T.ex. Friidrotten och skidåkningen inte har:
    – Lika avancerade test
    – Lika många test
    – Knappt några som helst oförberedda test.
    Så betyder inte det att dessa skulle vara mindre drabbade av bloddopare.
    Intressant läsning hur som helst, men det skulle kännas bättre med en mer oberoende bedömning.

  7. Hannes Bergström: Om man ser till hur många som åker fast i förhållande till antalet test ligger cykelsporten rätt långt ner i tabellen.

    Jo, men det beror på vad man testar efter. Testosteron och många andra steroider som användes inom kraftsporter kan spåras i flera veckor, oftast månader.
    Den dopningen som varit vanligast inom cyklingen har inte gått att spåra alls efter bara någon dag.

    Hannes Bergström: Du får cykelsporten att verka smutsigare än vad statistiken säger.

    Som sagt, det går inte att titta på endast statistik för att se det. De resultat som presterades på Tour de France under mer än 10 år är helt enkelt inte möjliga utan dopning. Detta syns också väldigt tydligt nu då blodpassen har införts vilket både syns i graferna jag tar upp här och i de resultat som presterats de två senaste åren. Dessa är långt sämre än tidigare år då EPO användes frekvent.
    https://traningslara.se/om-prestationsforsamringen-i-tour-de-france/
    http://www.sportsscientists.com/search/label/Tour%20de%20France

    Hannes Bergström: Bara för att T.ex. Friidrotten och skidåkningen inte har:
    – Lika avancerade test
    – Lika många test
    – Knappt några som helst oförberedda test.
    Så betyder inte det att dessa skulle vara mindre drabbade av bloddopare.

    Nä, men om det inte finns någon data kring det så kan jag ju inte heller skriva om det. Eller du tycker att jag bara ska slänga ur mig en massa osubstansierade saker här för att du ska bli glad?
    Sen har man oförberedda tester inom alla sporter som tillhör RF och SOK i Sverige. Friidrotten (IAAF) har också infört ”blodpass” även om jag tror det endast är inom vissa grenar eller utvalda idrottare.
    http://www.iaaf.org/antidoping/news/newsid=66099.html

    Hannes Bergström: Intressant läsning hur som helst, men det skulle kännas bättre med en mer oberoende bedömning.

    På vilket sätt menar du att jag är beroende i min bedömning?

  8. Det enda jag ville var att bredda diskussionen lite. Jag förmodar att du inte är någon tävlingscyklist. Det kan vara bra att beskriva orsaker, för att folk inte ska bygga upp felaktiga fördomar utan att egentligen veta varför.
    Men, misstolka mig inte. Jag tycker att era artiklar är väldigt intressanta. Det kändes bara som om artikel Nr 2 handlade mer om hur mycket cyklister fuskar än om själva idrotten i stort.
    Självklart var i stort sett alla cyklister inom proffsvärlden EPO dopade under 90 talet. Precis som i många andra konditionsidrotter. Det är bara att titta på tiderna uppför Alpe D´Huez och se att man idag kör 4 – 5 min långsammare än för 15 år sedan. Jag fokuserade på nutidens statistik. Om cykelsporten lägger grymt mycket mera pengar på dopingtester än andra idrotter tycker jag att man ska framhäva en sån sak tydligare. 😉

  9. Hannes Bergström: Det enda jag ville var att bredda diskussionen lite

    Hur har du gjort det? Genom att anklaga olika idrotter utan belägg?

    Hannes Bergström: Jag förmodar att du inte är någon tävlingscyklist

    Relevans?

    Hannes Bergström: Det kan vara bra att beskriva orsaker, för att folk inte ska bygga upp felaktiga fördomar utan att egentligen veta varför

    Orsak till vad?

    Hannes Bergström: Men, misstolka mig inte. Jag tycker att era artiklar är väldigt intressanta. Det kändes bara som om artikel Nr 2 handlade mer om hur mycket cyklister fuskar än om själva idrotten i stort.

    Det finns bara data för cyklister. Så givetvis blir mina exempel därifrån. Eller har du några andra data?

    Hannes Bergström: Om cykelsporten lägger grymt mycket mera pengar på dopingtester än andra idrotter tycker jag att man ska framhäva en sån sak tydligare. 😉

    Varför då? Hur mycket pengar man lägger på tester säger ju inget om hur vanligt dopning är. Cyklingen måste lägga mycket pengar eftersom det är enda sättet att få blodpass att fungera. Andra sporter som också använder blodpass lägger säkerligen ner lika mycket pengar.
    I många andra sporter finns det endast en liten fördel av dopning mellan tävlingar så där testar man inte lika mycket. Då blir det mest test i samband med tävling.
    Ett komplett dopningstest där man testar för ”allt” ligger på ungefär 2500-3000 kr beroende på var man söker informationen. En idrottare aktuell för OS eller i eliten av någon idrott inom RF där dopning under träning kan ge stor effekt testas säkerligen minst 10 gånger per år. Så kostnaden där per atlet är ungefär den samma som UCI lägger ut.

  10. Om jag har förståt detta rätt så skulle en motionär som aldrig tidigare blivit testad av SOK eller liknande (inga blodprover på sjukhus osv) kunna träna upp sin kondition rejält på höghöjd under några år och tappa sig på blod kontinuerligt. Sen frysa in de röda blodkropparna så att personen har så det räcker i 8-10 år.
    Sen är det bara för personen att nå elitnivå och använda sig av ett kontinuerligt tillskott av röda blodkroppar.. Förändringarna i blodstatusen bör ju då kunna hållas konstant hög och antas vara normalt för personen.

  11. Emil:
    Om jag har förståt detta rätt så skulle en motionär som aldrig tidigare blivit testad av SOK eller liknande (inga blodprover på sjukhus osv) kunna träna upp sin kondition rejält på höghöjd under några år och tappa sig på blod kontinuerligt. Sen frysa in de röda blodkropparna så att personen har så det räcker i 8-10 år.
    Sen är det bara för personen att nå elitnivå och använda sig av ett kontinuerligt tillskott av röda blodkroppar.. Förändringarna i blodstatusen bör ju då kunna hållas konstant hög och antas vara normalt för personen.

    Det skulle troligen vara möjligt ja. Det finns dock fortfarande ett övre värde som man inte får överstiga men då blir man endast avställd från den aktuella tävlingen på grund av ”risk för egna hälsan”. Den regeln fanns i alla fall för ett tag sen, vet inte hur det ser ut nu med blodpassen.
    Finns ju ett liknande fenomen inom de rena styrkeidrotterna där det dyker upp personer från ingenstans som har tränat i sitt egna garage och helt plötsligt tillhör eliten.

  12. Jacob Gudiol:
    Ser man till slutet på 90-talet och början på 2000 så är det ingen tvekan alls om att det var väldigt väldigt vanligt. Numera är det klart svårare att komma undan och det finns en hel del indirekta bevis på att mängden dopning faktiskt har minskat ganska markant.
    https://traningslara.se/om-prestationsforsamringen-i-tour-de-france/

    Ja, jag vet. Det ser positivt ut.
    Men en störande sak är att George Hincapie, efter att ha erkänt systematisk doping med USPS, fick köra TdF i somras. Var det bara för att han skulle stälal upp och vittna mot Lance?

  13. USADA har utan tvekan friat/lindrat väldigt många andra straff för att komma åt Armstrong. Antar att de kände att det var kostsamt samt väldigt svårt att anklaga alla från förr och istället bara ta ner toppen och på så sätt sända ut signaler till andra som funderar på att fuska för att vinna. Det hade ju även varit väldigt svårt att fälla någon utan just erkännanden och material som tillhandahålls av andra som egentligen är skyldiga de med.

  14. Visst är det så. Ibland behövs erkännanden. Men det pratas ofta om ”a level playing-field”, att tävla på lika villkor, hur kan det vara lika villkor om inte alla straffas lika för dopingbrott? Nåja, de har jagat Lance länge och nu blir det väl äntligen ett avslut.

  15. Hej Jacob, mycket intressant artikel och absolut aktuell inför kvällens Uppdrag Granskning. Jag ville läsa på mer om blodvärde och dopning och din text var väldigt konkret och enkel att förstå. Kommer dela vidare detta via Twitter. Finns du där? Ha en bra dag!
    Mvh Alex

  16. Det är uppenbart att dem som fuskar har blivit bättre på att gömma det numera.
    Fusket har definitivt blivit mer undangömt.

  17. Jätte bra text, den hjälpte mig verkligen för mitt rollspel i skolan. Ja skulle nämligen ta reda på fakta om doping så att ja kan argumentera med det. Denna sida hjälpte mig verkligen 😉

  18. Generellt i dessa frågor kan man utgå ifrån en enorm naivitet hos bedömare och fans.
    Många tenderar tyvärr att vara naiva idioter

  19. Känns det bra att kommentera under ”mitt” namn, dvs King Grub? Det är jag som är King Grub på Kolozzeum, och jag kallar inte folk idioter. Men jag ksn göra ett undantag här. För den som tvivlar på att jag är the real deal är det bara att skicka ett pm till mig Kolozzeum för verifikation.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *