Fanns det verkligen en sockerkonspiration som gav oss dagens kostråd?

Konspirationsteorier kring socker

Idag publicerades en artikel i Science Magazine som jag önskar att alla hade kunnat läsa. Tyvärr är deras artiklar inte gratis för alla så jag tänkte att jag tipsar om hela artikeln för de som har tillgång och sen lägger jag in ett antal citat från texten här vilket jag ändå tycker lyfter fram huvudpoängerna i artikeln och samtidigt belyser saker som jag själv tycker är intressanta. Först blir det dock en liten bakgrund.

Varför den här artikeln är relevant

Själva titeln på den här artikeln är ”Was there ever really a “sugar conspiracy”?” och den handlar främst om en studie som publicerades 2016 som fick en hel del uppmärksamhet då. Jag skrev om den här studien redan då i min artikel Överdrivna rubriker kring sponsrad forskning på 60-talet och som titeln avslöjar så var jag tydlig med att det som publicerades inte direkt var förtjänt av några större rubriker. Det var helt enkelt ingen övertygande information för att det hänt någonting stort som styrt all nutritionsforskning snett vilket var det som rubrikerna då påstod.

Det var som att ingen verkligen hade läst vad som stod i artikeln utan de älskade pressreleasen så mycket så de bara körde på det.

Den här studien har efter detta länkats flitigt och den lyfts fortfarande fram titt som tätt från människor som generellt sett inte är särskilt intresserade av att diskutera vad vi vet rent forskningsmässigt idag. De de föredrar istället att köra konspirationskortet. Senaste gången var det SvD som körde den vägen i deras dåliga granskning av kostråden för drygt en månad sen, Godisindustrin betalade forskarna – spred fettskräck.

I den här artikeln i Science Magazine har i alla fall två forskare reagerat och i sin text försöker de ge en mer rättvis bild av det hela med utgångspunkt i att man givetvis måste tolka gamla brev från 60-talet och de slutsatser som drogs i forskningen då utifrån just vad som var normalt då.

Historien bakom som ofta diskuteras

Det här med att försöka ändra på nutritionslärans historia och försöka måla upp någonting annat än vad som verkligen verkar ha hänt är ett av flera kännetecken för LCHF-rörelsen och jag har tagit upp det här ett par gånger tidigare, framför allt när det gäller de påhittade sakerna om Ancel Keys som de upprepar om och om igen, Svartmålningen av Ancel Keys och dåliga historiekunskaper.

Dödsfall från hjärtsjukdom i USA
Trenden när det gäller dödsfall från hjärtsjukdom i USA

I det här fallet handlar det om en påstådd kamp mellan olika forskare på 60-talet med olika syn på vad som var huvudorsaken till hjärt- och kärlsjukdom som var den sjukdom som gav överlägset flest dödsfall på den tiden. Det är fortfarande det som dödar flest men antalet fall har sjunkit väldigt mycket de senaste årtiondena (1).

Hur som helst så brukar bilden målas upp som att det främst var två forskare som försökte vinna över folk ”på sin sida”. Vanligen är det en forskare som hette Ancel Keys som främst trodde på att det var totala mängden fett och främst mättat fett som var problem.

Sen var det en annan forskare som hette John Yudkin som istället ansåg att socker var det huvudsakliga problemet.

I just det här fallet med konspirationen så är det dock inte Ancel Keys som varit i fokus utan det är en annan forskare som då arbetade vid Harvard som hette Mark Hegsted. Mark Hegsted och hans team fick pengar av sockerindustrin för att skriva en översiktsartikel kring hypotesen att det är ett för högt intag av fett som ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Den här enstaka översiktsartikeln skulle då sen tydligen ha påverkat våra kostråd i decennier enligt den story som nu berättas.

Jag gick igenom varför det här var ett absurt påstående i min artikel för två år sedan men den här nya artikeln i Science Magazine bidrar med mycket mer information som jag tycker att människor som är intresserade av den här frågan borde känna till. Så nu börjar citeringen från den här texten 😊

Yudkins inträde i debatten fokuserade inte på socker

Där var flera saker i den här artikeln som jag inte kände till sen tidigare och den första av dessa var att Yudkin från början inte verkar ha börjat debattera ämnet hjärt- och kärlsjukdom för att han trodde att socker var orsaken utan för att han inte gillade att folk började oroa sig för fett eftersom Yudkin redan var känd för att förespråka en lågkolhydratkost för viktnedgång:

Yudkin’s entry in the diet-heart debates began with a 1957 paper challenging prevailing interpretations of the widely discussed hypothesis that countries that consumed more fat had higher rates of coronary mortality. He argued that several modern exposures correlated with coronary deaths as well or better than fat, including animal protein, sugar, and access to radio and television. Focused on writing a popular diet book, Yudkin did not initially implicate sugar in heart disease, seeking merely to establish that his recommended low-starch slimming regimen, rich in meat and cheese, was not a recipe for cardiac arrest. (He actually endorsed saturated fat restriction for the coronary-prone)

Det var först några år senare när han hörde talas om hypoteser att det skulle kunna vara socker och förhöjda triglycerider som var orsaken till hjärt- och kärlsjukdom som han började fokusera på sockret som orsak och då utförde även Yudkin en egen studie som med dagens mått snarare är ett skämt. Precis som idag så var dock inte media på den tiden särskilt intresserade av kvalitén på forskningen utan de gillade rubrikerna som resultatet gav så Yudkin fick stor exponering.

In 1964, he performed a case-control study that used questionnaires to assess the sugar intake of 25 men without known heart disease, 20 coronary patients, and 25 men with arterial disease. Finding a significant difference in sugar intake between his cases and controls…..The publication stimulated 20 letters to the editor, several of them with questions about Yudkin’s failure to adjust for factors such as smoking and body weight. MRC scientists asked why Yudkin’s controls averaged 77 grams of sugar per day when his own data suggested the typical Englishman ate 139. But Yudkin’s sugar theory attracted wide press attention, as well as new offers from book publishers.

Yudkin hade inga problem med att ta pengar från industrin

En annan del av den här debatten och konspirationsteorin kring att sockerindustrin har styrt allting är att de som framför den oftast målar upp Yudkin som en hjälte som hela tiden kämpade för det som han ansåg var rätt medan andra sidan bara gjorde det som industrin sa till dem. I själva verket så målar den fakta som finns om de här två männen upp en helt annan bild. Här är några citat om Yudkin.

Increasingly challenged by his scientific peers, Yudkin continued to gather evidence on sugar: examining national patterns in diet and disease, refining his questionnaire based study linking sugar and heart disease, and conducting clinical studies of the effect of elevated sugar intake on insulin and platelet adhesiveness. Assisting him in amplifying his ideas was a group of powerful commercial entities whose interests aligned with his beliefs. In 1966, Yudkin reported that he was receiving ~£25,000 per year (~$530,000 in 2018) from “the big food manufacturers”.

Yudkin was an asset because he brought scientific legitimacy to events such as the high-protein breakfast promotion organized in 1966 by the British Egg Marketing Board. The next month, for International Milk Day, he joined the National Dairy Council to publicize its new “seventeen day milk diet.”…..In one industry meeting, Yudkin would later note that his research on sugar could also be viewed as “diversion tactics” that might “prove beneficial by freeing butterfat from any ‘guilt.’

Situated in a college of household science, however, he was initially unable to obtain funding from the government’s Medical Research Council (MRC). Yudkin thus turned to industry for support. “I’ve always been a consultant to the food industry,” said Yudkin in a 1979 interview, arguing that it would be “highly illogical” for a nutrition scientist to refuse to work with food companies.

Det här sista citatet kan låta illa idag men på den tiden var det faktiskt så de fungerade. Detta tog jag också upp i min tidigare artikel kring det här. Det är lätt att vara dömande idag och säga att den typen av agerande från en forskare är väldigt tveksam men på den tiden tänkte man helt enkelt inte så. Forskarna ansåg sig säkerligen stå över påverkan från sina finansiärer och att de kunde hålla sig opartiska ändå men idag vet vi att det är väldigt svårt och kraven på forskare som finansiering från företag är mycket högre på att de är öppna både med att de fått pengar för forskningen och framför allt med sina metoder när de kom fram till de resultat som publicerar.

Den andra sidan och Hegsteds tidigare forskning

När det gäller arbete med industrin så vet vi så klart redan att Hegsted inte var bättre än Yudkin utan han fick ju även han pengar från industrin, bland annat då pengar för sin översiktsartikel kring fett och hjärt- och kärlsjukdom.

Han historia när det gäller forskning pekade dock mot att han inte bara producerade de resultat som hans sponsorer var ute efter:

Over his 20 years at Harvard, Hegsted had earned a reputation as a data-driven scientist. Among his first Harvard studies was an analysis of adult protein requirements that disappointed its sponsor, the American Meat Institute, by concluding that the National Research Council’s recommended daily allowance was much too high and that even vegetarian diets could supply adequate protein. Under the Reagan administration, Hegsted would be fired from his job developing the first U.S. Dietary Guidelines after his low-fat approach provoked the ire of the beef industry.

Via en annan studie kallad Danversstudien sponsrad av mejeriförteag där man gjorde välkontrollerade studier för att se hur intaget av fett påverkade kolesterolet så tog Hegstedt även fram en formel kallad ”Hegsted Equation” som visade att mättat fett främst bidrog till sämre kolesterol. Någonting som givetvis inte gynnade sponsorn som då var mejeriföretag.

It was a disaster for the dairy industry. But for sugar executives—one attended Hegsted’s talk—the findings appeared to constitute a scientific basis for countering the claims of Yudkin. One month after Hegsted’s presentation, an SRF executive reached him by phone to discuss his research and the prospect that SRF might hire him to conduct a review of those articles “which find some special metabolic peril in sucrose.” Hegsted agreed.

Den här översiktsartikeln hade Hegsted av allt att döma redan planer på att skriva och den här delade han alltså med sig av till sockerindustrin innan den publicerades vilket då är grunden till hela den här historien. Hegsted erbjöds 500 dollar för att skriva den här vilket då till exempel kan jämföra med Yudkins årsinkomst från industrin på 25 000 dollar.

For Hegsted, the sugar review was but one of several Danvers-related articles to be written, including one that expanded on his Nutrition Foundation talk—a draft of which he shared with SRF. In it, he argued that practical manipulations of the American diet should focus on dietary fat, noting that the “potent role” of fats had been “amply demonstrated,” but that such a role for carbohydrates had “not yet been shown..

Läser man den första studien från 2016 här så är det ingen tvekan om att Hegsteds kommunikation med sockerindustrin inte är okej sett till dagens krav vi har på forskare. Dock var det här som sagt en helt annan tid. Det ska sägas att det i det här avslöjande 2016 faktiskt inte fanns några bevis för att sockerindustrin faktiskt ändrat någonting i artikeln och i deras avslutning skriver de själva följande som en begränsning i deras arbete (3).

There is no direct evidence that the sugar industry wrote or changed the NEJM review manuscript; the evidence that the industry shaped the review’s conclusions is circumstantial.

Det producerades så klart forskning under tiden med

Som jag tog upp ovan så kritiserades Yudkins forskning av en hel del andra forskare och det fanns orsaker till det. Han utförde små studier med dålig kontroll på olika variabler. Men han fick som sagt ändå stor uppmärksamhet och det gjorde att hans idéer ändå lyftes fram och forskare blev tvungna att bemöta dem. Regeringen i Storbritanninen beslutade därför att finansiera ett par studier för att försöka upprepa Yudkins resultat. Resultaten i dessa studier blev inte de samma som Yudkin kommit fram till.

British government scientists had become sufficiently concerned about Yudkin’s sugar hypothesis that they decided to put it to an authoritative test. Multiple government research teams, some of them part of a multicenter working party organized by MRC, tried without success to replicate Yudkin’s finding that heart attack sufferers tended to be heavy sugar users…..These publicly funded studies, along with other forceful critiques, marked the beginning of the end for Yudkin’s sugar hypothesis. In 1971, he retired and began summarizing his case against sugar in a popular book.

Det är viktigt att påpeka här att nästan alla forskare på den här tiden var öppna med att det inte fanns tillräckligt med bevis för någon av hypoteserna egentligen. Man ville få pengar och tid till att göra bättre och mer definitiva studier men här kom politik i vägen.

Proponents of the fat hypothesis soon faced disappointment as well: NIH declined to fund the “definitive” trial, despite persistent exhortations that if strong trials could not be mounted, then dietary advice would have to be promulgated based on the best existing evidence.

Och när de första kostråden skulle tas fram i USA så tryckte man på forskarna för att få fram råd och då gav forskarna den bästa gissning de hade för stunden. Därför blev det ett litet större fokus på fett framför socker.

By the 1970s, nutrition had become a subject of heated public discussion, and a U.S. Senate committee—after extensive expert testimony and stern warnings from several well-credentialed skeptics who simply did not believe the evidence was sufficient to warrant the issuance of high-profile congressional recommendations for dietary change—embraced the low-fat concept as one aspect of a broad program of healthy eating.

Trots att man på sätt och vis kan säga att hypotesen om att det var fett som vad huvudorsaken till hjärt- och kärlsjukdom som ”vann” här så var det alltså ingenting som forskare ansåg var väl bevisat och de första kostråden innehöll också tydliga rekommendationer om att folk borde äta mindre socker.

Written by committee staff but edited mainly by Hegsted, the Dietary Goals did not, however, overlook sugar. Taking note of sugar’s link with tooth decay and possibly diabetes, the report recommended a 40% reduction in sugar intake.

Notera att den huvudsakliga redaktören till de här kostråden alltså var Hegsted. Alltså samma person som påstods tidigare fått pengar av mejeriföretag och publicerat studier som gick rakt emot deras intressen och senare fått pengar från sockerindustrin rekommenderade nu att alla amerikaner skulle minska sitt sockerintag med 40 procent.

Det här alltså den här personen som vi enligt konspirationsteorin då skulle ha sålt sin etik och påverkat forskningen i flera decennier framåt efter att han blivit erbjuden 500 dollar för att skriva en artikel på ett ämne som han redan hade föreläst om med samma poänger.

I fall du är intresserad mer kring hur forskningen såg ut kring 60-talet och varför Ancel Keys och de andra som ansåg att evidensen för att fett var ett större problem än socker så kan jag rekommendera den här texten (på engelska), RE: The Sugar Conspiracy.

Kostrekommendationerna i USA genom åren
Kostrekommendationerna i USA genom åren. Rekommendationen att minska på socker har funnit med redan från början.

En mer trolig ”konspiration”

De här försöken att skriva om historien och skapa en berättelse med konspirationsteorier där du har tydliga onda människor och goda människor är någonting som har kommit mer och mer de senaste 10 åren kanske. Den som började det hela som jag kan minnas är Gary Taubes men det är ju möjligt att det har pågått mycket längre än så.

Det här gör givetvis ingen nytta alls för någon mer än de som vill sälja sin bok och livsmedelsindustrier som tjänar på att människor börjar äta mer av annat. Forskarlaget som står bakom hela den här konspirationen som suttit och läst igenom gamla brev från sockerindustrin på 60-talet får till exempel sina pengar från en organisation som också gett 300 miljoner till Gary Taubes för att bevisa hans teorier om att det är kolhydrater som gör människor feta.

Den här organisationen som heter Laura and John Arnold Foundation var också de som gav pengar till Nina Teizholtz när hon granskade kostråden i BMJ. Den här granskningen som BMJ kallade för ”BMJ Investigation” fick ta emot väldigt mycket kritik för att den helt enkelt var väldigt dålig. Efter granskning så fann man 7 fel och en av granskarna summerade det hela med:

The decision to publish the article as a BMJ Investigation is regrettable. The article is better described as an opinion piece, editorial, or even an example of lobbying literature than an independent investigation.

Nina Teizholtz har också arbetat tillsammans med bland annat köttindustrin där hon suttit i mötet för att diskutera hur man kan påverka kostråden i USA.

Det är viktig sak som skiljer den här situationen från de jag tagit upp tidigare här i texten där forskare får sin forskning sponsrad. Nina Teizholtz är ingen forskare. Hon är journalist och hon publicerar inga vetenskapliga texter. Hon för inte någon argumentation i den vetenskapliga litteraturen där hon måste backa upp det hon säger med källor som verkligen visar det hon säger utan hon verkar vara beredd att säga i princip vad som helst så länge det passar med hennes mål.

Istället så kör Teizholtz och många andra sin lobbyverksamhet via vanliga medier. Det är så man verkligen får några gamla brev från 60-talet till att bli bevis för en stor konspiration som varat över flera decennier till sockerindustrins fördel. Och här i Sverige hänger andra bokförfattare likt Ann Fernholm, Gunilla Eldh, Andreas Eenfeld mfl på. Alltså inte de som publicerar några studier, utan de som tjänar pengar på det som sägs i media.

Summering

Tyvärr är det inte bara följare av lågkolhydratkostförespråkare som blir lurade av den här typen av retorik i media. Jag har talat med många forskare eller väldigt framstående personer inom träning och nutrition som också de har trott att det legat mycket mer bakom alla de här rubrikerna. För det är väldigt sällan som du själv faktiskt går tillbaka och läser de här artiklarna från 50-70 talet för att kontrollera utan på något sätt så antar man att någon annan måste ha gjort en granskning tidigare.

Författarna till den här granskningen i Science Magazine summerar sin text bra själva tycker jag:

Our analysis illustrates how conspiratorial narratives in science can distort the past in the service of contemporary causes and obscure genuine uncertainty that surrounds aspects of research, impairing efforts to formulate good evidence informed policies. In the absence of very strong evidence, there is a serious danger in interpreting the inevitable twists and turns of research and policy as the product of malevolent playbooks and historical derailments. Like scientists, historians must focus on the evidence and follow the data where they lead.

En sak som jag skulle vilja lägga till här är att de här historierna också undergräver människors förtroende för vetenskap. Matens Pris publicerade också för några år sedan en dålig granskning av EUs sockerråd där jag summerade den texten på följande vis. Orsaken till att jag skriver det här är inte för att på något sätt försvara ”sockerindustrin” utan det är för att försvara vetenskap och forskare. För när det skrivs artiklar likt den här ovan så urholkas folks förtroende för den vetenskapliga processen när det som istället borde urholkas är folks förtroende för ”granskande” journalister som verkar vilja göra allt för att få till en story.

Det är ingen tvekan om att sockerindustrin, läskindustrin och alla andra industrier så som köttindustrin, mejeriföretagen, äggföretag, nötföretagen osv försöker att påverka både politik och forskning så att det gynnar dem. Detta har man vetat länge nu och hela tiden förbättras forskningen så att det blir svårare och svårare för företagen att faktiskt påverka forskningen. Som jag har förklarat flera gånger tidigare så ser man oftast detta i metoderna i de studier som utförs där de ofta har ett upplägg där du nästan på förhand kan säga vad svaret kommer att bli och det kommer att gynna sponsorn.

Att det har blivit svårare för företagen är emellertid tydligt i att de numera mer verkar intresserade av att påverka på politiskt väg. Det spelar tyvärr ingen större roll vad forskningen egentligen säger om man kan få fram ett annat budskap till befolkningen i stort och politiker i synnerhet.

För tyvärr lyssnar våra politiker inte tillräckligt mycket på forskare utan de är precis som många andra människor, övertygade om att de kan lära sig precis lika mycket om forskningen och ett ämne från att läsa en bok eller lyssna på en podcast som forskare har lärt sig över flera år när de har läst den faktiska forskningen.

5 thoughts on “Fanns det verkligen en sockerkonspiration som gav oss dagens kostråd?

  1. Hej
    Tack för ditt fina arbete, jag läser och finner mycket som är tank värt .
    Jag har fått en tidning på jobbet som heter ”Perspectiv” utgiven av Nordic Suger dom kallar den ”en tidskrift om socker och näring” det nummer jag har läst är nr 1 maj 2017.
    De som skriver är
    Kasper Aaboe,fil dr och överläkare på sjukhuset i Herlev,Danmark ”kroppens sockerreglering”
    Anne Raben,proffesor,fil, dr,Institut for Idraet og Ernaering,SCIENCE,på Köpenhamns universitet. ”Kolhydrater och viktreglering”
    Kajsa Asp Jonson, journalist och legitimerad dietist, Göteborg, och Ebbe Kristensen, seniorrådgivare, Århus. ”Perspektiv på tarmbakterier”
    Dina synpunkter

  2. arne johansson: Dina synpunkter

    Hallå Arne! Det där är ingen tidning jag har läst någon gång. Jag har svårt att se att det skulle stå någonting där som du inte kan läsa på andra ställen med och det finns nog dessutom en risk att det finns saker som kan vara värda att läsa som du inte kommer att hitta i den tidningen med tanke på utgivaren.

    Generellt sett brukar jag bara läsa texter från en sådan uppenbar part i en fråga när det har framförts kritik som de besvarar. För om kritiken varit obefogad så brukar de komma med väldigt tydliga och bra svar medan om kritiken är befogad så blir det istället ”rökridåer” som man får läsa.

  3. Tack för ditt svar.
    Den där ”tidningen” är en del av de tiningar som vi får på vår Sjukstuga där jag jobbar
    Med vänlig hälsning

    Arne Johansson

  4. Jacob, artiklar som denna är väldigt bra. Du skulle ju åka runt och besöka t ex gymnasieskolor och berätta om hur man behandlar kostfrågor i media och vad som är skillnaden mellan vetenskapligt väl underbyggda påståenden och vad som inte är det. Jag tror det skulle ge väldigt mycket för eleverna när det kommer till källkritik, kritiskt granskande, vetenskapligt arbetssätt, m m.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *