Blodfetter är ett ämne där mina kunskaper är klart begränsade men det hindrar inte mig från att lägga upp lite intressant information kring det här på bloggen 🙂 Ärligt talat så tänkte jag faktiskt bara väldigt kort skriva lite om Kitavafolkets blodfetter. Första gången jag fick upp ögongen för dessa var i ett blogginlägg av Stephan Guyenet , Cardiovascular Risk Factors on Kitava, Part II: Blood Lipids. För er som inte läst Guyenets blogg Whole Health Source förr så rekommenderar jag den varmt. Den är verkligen tankeväckande. Går man tillbaka och läser han allra första blogginlägg ser man också att han har utvecklat och förändrat sin syn på mat lite de senaste åren och det är intressant att följa den utvecklingen med.
Studien i fråga är en av alla de studier som Staffan Lindebergs genomförde på Kitava där hans forskargrupp tittat specifikt på just blodfetter som riskmarkörer för hjärt- och kärlsjukdom (1). Det som är intressant med dessa resultat är att resultaten inte direkt är övertygande i fördel för Kitava trots att människorna där var (är?) i stort sett fria från hjärt- och kärlbesvär. Här under har du till exempel tabellen för Apo-värden hos Kitava jämfört med Svenskar i samma ålder.
En apokvot över 0,9 anses vara förhöjd risk för män och för kvinnor är värdet 0,8. Detta innebär alltså att om man skulle tro blint på dessa värden så skulle Kitavaborna ha problem med hjärt- och kärlsjukdom. Den snygga bilder här under från en översiktsartikel med titeln The apoB/apoA-I ratio: a strong, new risk factor for cardiovascular disease and a target for lipid-lowering therapy–a review of the evidence säger en hel del. Enligt denna ligga Kitavaborna i den röda zonen och hjärt- och kärlsjukdom borde vara vanligt.
Hur ska man då tolka det här? Jag har ärligt talat ingen aning men min teori är att Apo-kvoten bara ”fungerar” om man äter det som de flesta andra äter västvärlden. Alltså det som totalt dominerar när det gäller mat i våra varuhus idag. För det är väl klarlagt att Apo-kvoten är en bra riskmarkör hos västernariserade samhällen, aningen bättre än HDL, LDL och de andra mer vanliga testvärdena (2, 3, 4, 5).
Det är också möjligt att Kitavabornas låga vikt och blodtryck har varit nog för att de ska må bra ”trots” dålig apo-kvot. I diskussionsdelen till artikeln är Lindeberg och de andra forskarna inne på ungefär samma spår. Här under är ett citat där de diskuterar kring att ”bra” blodfetter kanske inte är ett måste för att man ska vara i låg risk för hjärt- och kärlsjukdom.
Although serum cholesterol levels in males above 40 and in females above 60 years are lower than in Sweden, serum lipoproteins and apolipoproteins appear to be less important risk factors in this population. Highly beneficial lipoprotein levels may not be a prerequisite for very low incidence rates of ischaemic heart disease in human populations, a notion which finds support in observational studies among Polynesian horticulturalists, East African nomads, Eskimos and Cretans. In Kitava this would be most evident in the females
Det här får också mig att undra lite hur man ska tolka de värden som ges av folk på olika mer udda dieter. Kanske är det inte samma värden som är bra för en vegan, en person på LCHF, någon som följer Ornish eller någon av alla andra dieter som finns där ute?
Bra inlägg, jag håller helt med om att Guyenets blogg är värd guld. Och det är så härligt att han kan ändra uppfattning också!
Men visst är det så att man nästan lockas att hålla med Annika Dahlqvist som inte tycker att man ska mäta kolesterolet, att man har de värden man behöver.
Apo-kvoten kanske mer speglar hur mycket kolhydrater man äter, och i västerlandet så är det en massa näringslöst skräp på vete och socker, medan det på Kitava handlar om vettig mat. Det är förstås en gissning. Men det verkar hur som helst viktigare att leva ett vettigt liv med bra mat, fysisk aktivitet, sömn, utomhusvistelse, sociala kontakter osv än att ha bra värden på kolesterolprover.
[…] Det enda värt att anmärka var HDL som faktiskt sänktes något samt ApoA1 vilket hör ihop med HDL till viss del. Det får mig ännu mer att tro på mina spekulationer att blodfettsmarkörer mest fungerar när folk äter en kost ganska lik dagens västerländska kost vilket jag skrev om här, Apo-kvot och andra Blodfetter som riskmarkörer. […]
Kolesterolet har väl bara betydelse om man har Hypertoni då blodkärl skadas och gör det möjligt för LDL att fastna och skapa problem, Kitavafolket har kanske bättre blodtryck?
Möjligt. Det är i alla fall garanterat sämre att dessutom ha hypertoni. Det finns som sagt många faktorer här som kanske gör att Kitavafolket mår väl trots dålig apo-kvot.
[…] andel kolhydrater, långt mer än vad gemene svensk gör idag, och varit smala hela livet igenom (1, 2, 3, 4). Så procentandelen av kolhydrater verkar inte spela någon större roll när det gäller […]
[…] När det gäller kolesterol, triglycerider och blodtryck förbättrades alla dessa värden med för deltagarna och precis som för blodsocker var förbättringen störst hos de som hade sämst värden från början. LDL och HDL hade man inte för alla deltagarna utan bara drygt hälften och för dessa blev LDL högre (en förbättring) medan HDL sjönk lite. Att HDL sjunker lite är inget som ses som positivt generellt sett fast i det här fallet är jag inte övertygad om att det ska ses som dåligt. HDL är överlag en sämre markör än LDL och människorna på Kitava som äter en liknande kost med väldigt mycket stärkelse har också något lägre HDL än i andra folkgrupper där man äter mer fett. De har trots det en väldigt låg förekomst av hjärt och kärlsjukdom (Apo-kvot och andra Blodfetter som riskmarkörer). […]
[…] Personligen är jag tveksam till om värden för blodfetterna verkligen säger särskilt mycket om risken för hjärt- och kärlsjukdom när en persons kost avviker mycket från det som är standard. Jag har varit inne på det här lite ytligt några gång tidigare och egentligen har jag inget färdigt resonemang i frågan. Det är bara så att jag tycker att det finns för många resultat som är svåra att förklara om blodfetter alltid är en bra riskfaktor. Jag har en text med Kitavaborna som exempel här, Apo-kvot och andra blodfetter som riskmarkörer. […]