Alla dieter lika bra eller lika dåliga?

I dagarna har massmedia talat en hel del om en alldeles färsk studie från den vetenskapliga tidsskriften New England Journal of Medicine, en av de tidsskrifter med högst anseende i hela världen inom det medicinska området. Den har behandlats i bl.a. Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Uppsala Nya Tidning, Aftonbladet och det har även nämnts i SVT och andra TV-nyheter.

Detta är en studie där man delat in försökspersoner i fyra grupper och givit dessa fyra olika dieter med varierande makronutrientkomposition (d.v.s. fördelning mellan kolhydrater, fett och protein) för att undersöka huruvida makronutrientkompositionen i sig har en extra inverkan på viktnedgång vid samma kaloribalans.

Studien

I studien ingick 811 överviktiga individer vilka som sagt delades in i fyra grupper med olika dieter med följande energifördelning (E% innebär procentuell andel av ens totala energiintag från ett visst energigivande ämne):

  • 20E% från fett, 15E% från protein och 65E% från kolhydrater.
  • 20E% från fett, 25E% från protein och 55E% från kolhydrater.
  • 40E% från fett 15E% och 45E% från kolhydrater.
  • 40E% från fett, 25E% från protein och 35E% från kolhydrater.

Studiedeltagarna gavs en kost med ett energiinnehåll motsvarande 750kcal underskott per dag. Deltagarna fick rådgivning under studiens gång om de ville och de blev även rekommenderade att motionera 90 minuter i veckan. Dessa följdes under två års tid och slutligen fullföljde 645 personer studien, ca 80% alltså.

Utdraget från studien kan du läsa här nedan om du vill och fullängdsstudien finn att läsa här:

ABSTRACT

Background The possible advantage for weight loss of a diet that emphasizes protein, fat, or carbohydrates has not been established, and there are few studies that extend beyond 1 year.

Methods We randomly assigned 811 overweight adults to one of four diets; the targeted percentages of energy derived from fat, protein, and carbohydrates in the four diets were 20, 15, and 65%; 20, 25, and 55%; 40, 15, and 45%; and 40, 25, and 35%. The diets consisted of similar foods and met guidelines for cardiovascular health. The participants were offered group and individual instructional sessions for 2 years. The primary outcome was the change in body weight after 2 years in two-by-two factorial comparisons of low fat versus high fat and average protein versus high protein and in the comparison of highest and lowest carbohydrate content.

Results At 6 months, participants assigned to each diet had lost an average of 6 kg, which represented 7% of their initial weight; they began to regain weight after 12 months. By 2 years, weight loss remained similar in those who were assigned to a diet with 15% protein and those assigned to a diet with 25% protein (3.0 and 3.6 kg, respectively); in those assigned to a diet with 20% fat and those assigned to a diet with 40% fat (3.3 kg for both groups); and in those assigned to a diet with 65% carbohydrates and those assigned to a diet with 35% carbohydrates (2.9 and 3.4 kg, respectively) (P>0.20 for all comparisons). Among the 80% of participants who completed the trial, the average weight loss was 4 kg; 14 to 15% of the participants had a reduction of at least 10% of their initial body weight. Satiety, hunger, satisfaction with the diet, and attendance at group sessions were similar for all diets; attendance was strongly associated with weight loss (0.2 kg per session attended). The diets improved lipid-related risk factors and fasting insulin levels.

Conclusions Reduced-calorie diets result in clinically meaningful weight loss regardless of which macronutrients they emphasize. (1)

Resultatet då?

Efter 6 månader var genomsnittsförlusten i vikt 6 kg hos deltagarna. Därefter skedde en viss återgång och efter två år hade man sett en genomsnittlig viktnedgång på runt 4 kg och där skillnader mellan dieterna inte skiljde sig åt signifikant. Enligt forskarna själva är detta kliniskt värdefulla viktnedgångssiffror för hälsan hos överviktiga även om vi pratar väldigt få kg. Men som överviktig är varje kg värdefullt och minskar risken för kardiovaskulär ohälsa och andra hälsorisker.

Dessutom bör tilläggas att alla deltagare enligt forskarna själva var motiverade och ambitiösa för att gå ner i vikt samt att de som dök upp till mer rådgivning fick bättre resultat. En viktnedgång sågs alltså i samtliga grupper, ingen skillnad var signifikant mellan grupperna men ansågs ändå värdefull ur hälsosynpunkt och undersökningar av dieternas påverkan på risker för t.ex. diabetes och kardiovaskulär sjukdom. Något större sänkning av LDL-kolesterol hos gruppen med mest kolhydrater, bäst höjning av HDL-kolesterol från gruppen med minst kolhydrater, lägre insulinnivåer ju mindre kolhydrater i kosten och minskade triglyceridnivåer i blodet med insignifikant skillnad mellan grupper.

 

Här kan du se skillnaderna i vikt mellan deltagarna:

 

Så är alla lika bra eller lika dåliga?

Ja det beror på hur man vrider och vänder på det. Min egen åsikt är att om man ser det ur viktsynpunkt så fungerade samtliga rätt så dåligt. Att gå ner 4 kg på två år är INTE mycket och jag tycker heller inte studien ger några bra svar på vad man egentligen studerat.

Nog för att det återigen visar sig att kaloribalans är det väsentliga så känns det inte som resultat som kan användas i just andra fall än intensiv obesitasbehandling. Bara en sådan sak som att bäst resultat uppnåddes ju mer rådgivning man deltog i säger ju en del om att just RÅDGIVNING och HJÄLP är värdefullt men det är inget som ”gemene bantare” har tillgång till.

Ytterligare ett faktum är ju att det faktiskt gick mycket bättre efter ett halvår för att sedan bara bli sämre. Vem vet hur det gått för dessa individer om två år igen? Jag tycker heller inte att skillnaderna i energifördelning var stora nog för att det ska vara riktigt intressant. En grupp på LCHF-kost (70-80E% från fett, ca 15E% från protein och resten kolhydrater som försöker hållas till ett minimum), en grupp på extremt proteinrik kost samt en kost med energifördelning enligt officiella kostrekommendationer (ca 50-60E% från kolhydrater, 10-15E% från protein och 30-35E% från fett) hade gjort det hela mer intressant anser jag.

Slutord

Att ”alla dieter funkar lika bra” skulle vara den korrekta slutsatsen från den här studien tycker jag är att ta i. Visst, det är ju ingen lögn men den känns inte helt överförbar till verkligheten. MIN EGEN tolkning av studien är  att intensiv rådgivning vid överviktsbehandling är viktig och ger resultat. Vill man komma fram till bättre ”kvällspressmaterial” så räcker nog inte detta men helt klart tycker jag att det är resultat i en bra riktning för framtida behandling av överviktiga.

Studien har mindre värde anser jag, då det  mer är en fråga om att man inte alltid får den hjälp och stöd som behövs från professionella. Sen så ska vi inte glömma att individerna i den här studien från början var väldigt positiva.

Intressant studie men inget jag anser ger ett så konkret svar om att alla dieter ”funkar” lika bra så som media väljer att lyfta fram den. Skillnaderna mellan dieter var små, resultaten var väldigt små och med en ganska negativ kurva efter 6 månader (4 kg på två år med två kg viktuppgång under senare 1.5 åren) och sist men inte minst vet ingen av oss hur de här personerna ser ut om ytterligare ett år. Är de då smalare, tillbaka på startvikt eller har de blivit fetare ändå? Jag rekommenderar Karin Bojs kommentar angående studien vilken till stor del stämmer överens med min egen (Karin Bojs i DN).

Det finns idag inget vetenskapligt stöd för en metabol fördel av en viss diet, något som Jacob beskrivit ingående i en serie om tre delar här på bloggen (”Finns det en metabol fördel? Del 1”,  ”Finns det en metabol fördel? Del 2” och ”Finns det en metabol fördel? Del 3”). Denna studie antyder samma sak även om skillnader i dieter inte är jämförbart med t.ex. en kost men mer kolhydrater och mycket fettsnål, en enligt officiella rekommendationer samt en LCHF-kost.

Ytterligare ett konstaterande av vad de flesta redan visste men i vanliga livet handlar det fortfarande om att hitta en diet som man mår bra av och klarar av att HÅLLA på egen hand. Där ger inte studien svar varken för eller emot enligt mig.

/Nicklas

1. Frank M. Sacks et al. Comparison of Weight-Loss Diets with Different Compositions of Fat, Protein, and Carbohydrates. N Engl J Med 2009;360:859-73.

16 thoughts on “Alla dieter lika bra eller lika dåliga?

  1. Hej Nicklas

    Jag håller i stort med dig om dina slutsatser här men om jag läser lite mellan raderna och övertolkar en smula (inte riktigt rättvist, jag vet ;)) så tror du att det hade varit större skillnader mellan dietera eller att du fått svar på fler frågor om deltararna hade varit mindre motiverade, fått mindre stöd och kontakter, om kostråden hade varit extremare samt uppföljningstiden varit längre.
    Tror du egentligen att du fått någon viktminskning alls att utvärdera efter 3-4 år?

  2. Hej Ola!

    Kul att du läser det jag skriver och kommenterar. Det uppskattas verkligen.:)

    Du har inte läst fel mellan raderna men drar det kanske lite längre än jag själv känner. Mindre stöd och kontakter är inget jag tycker att de skulle haft. Tvärtom tycker jag det är en av de värdefulla resultaten som sagt. Kanske kan det bidra till mer resurser i framtiden åt compliance till rådgivning vid behandlingar?

    Men att man kunnat säga mer med längre tid och större skillnader tror jag absolut. Om det sedan hade visat sig vara skillnader i RESULTAT och om försökspersonerna ens hade minskat alls efter den tiden vet jag ju inte men även negativa resultat är ju de facto resultat.;)

    Men risken är ju självklart mer avhopp och mindre följsamhet. Det är ju en fråga om resurser också och man har ju inte möjlighet att göra superlånga studier med jättemycket folk om inte resurserna finns.

    Tack för kommentaren som sagt! Jag gillar din spalt i BODY för övrigt.

    Mvh
    /Nicklas

  3. Tack för positiv feedback!

    Grejen är väl den att det finns exempel på lite mer extrema dieter men vid 2 års uppföljningen är resultaten i allmänhet inte annorlunda än denna studie. Kostbehandling av fetma är helt enklet inte speciellt effektivt och det är ju inget hittills som pekar på att skyffla makronutrient sammansättningen hit eller dit är den verkliga lösningen på detta.

    Jag gillar denna bloggen för övrigt, hjälper mig att hålla mig uppdaterad på träningssidan. Nutritionsartiklarna läser jag gärna men mest för att se om jag håller med eller inte, det kan ge lite annat perspektiv vilket alltid är bra.

    /Ola

  4. Jag håller med om att det var för lite skillnader i undersökningen. Jag skulle vilja se ytterligheter.
    Jag blev intresserad av kost då jag ungefär samtidigt som min hustru gick med i viktklubb.se råkade ramla över lite att läsa i ämnet GI/LC. Mycket av detta lät logiskt. Då jag hellre provar saker än låter andra övertyga mig genom prat gjorde jag givetvis ett i mina ögon provocerande test. Tre veckor med minimalt(försökte helt undvika) med kolhydrater men maximalt med mättnad. Jag var mätt i stort sett hela tiden. Jag gick ner tre kilo(från 74). Någon form av ”effekt” bör det ha varit. Jag säger inte att det var en metabol fördel för det har jag inte kunskap att avgöra, men jag åt massor och gick ner i vikt.
    Jag är helt övertygad om att termodynamikens lagar gäller även här. Det som kommer in i ett system måste ut annars lagras det i systemet. Sen finns det ju i alla system saker som påverkar faktorn verkningsgrad. Vill nämna ordet katalysator i detta sammanhang. Ni som kan sådant, vad är det i kroppen som avgör ”verkningsgraden”? en gissning är att bl.a insulinet är en katalysator. Är jag ute och cyklar?
    Ett av de mest effektiva medlen för många ”krämpor” är placebo. Kan det vara så att man genom ren och skär övertygelse kan låta ”maten passera kroppen mer eller mindre oförbränd”? och vad är det då för ”ämne ” man får kroppen att fixa till så att det blir så?
    Jag anser att det i längden är hungerskänslorna som avgör förmågan att hålla vikten. Man kan säkert under en ”bantningsperiod” stänga av de känslorna och därför funkar alla möjliga olika bantningsdieter, men bara under en begränsad period.
    Efter två och ett halvt år med LCHF ligger jag balanserat i vikt, samtidigt som jag genom träning omvandlar fett till muskler. Jag äter ca 20 protein-, 65 fett- och 15 kolhydrat-energiprocent. Det ger mig en mycket trevlig blodsockerkurva, bättre mage, godare mat och många undrande blickar vid lunchbordet. Folk börjar undra när man trycker i sig bl.a en brieost till lunch… ;o)
    Det var lite funderingar och frågor, har du/ni tid och lust får ni gärna utveckla mina spekulationer.

  5. Jag gick ner tre kilo(från 74). Någon form av “effekt” bör det ha varit. Jag säger inte att det var en metabol fördel för det har jag inte kunskap att avgöra, men jag åt massor och gick ner i vikt.

    Hej Jonas!
    Mindre glykogen, vatten och kalium kan ensamt förklara den viktnedgången du upplevde. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1615908

    Dessutom är sannolikheten stor att du åt mindre kalorier än vanligt när du började med LCHF.

    Läs gärna, https://traningslara.se/finns-det-en-metabol-fordel-del-i/

    Nicklas återkommer säkert med fler svar på dina frågor senare…
    Trevlig helg!

  6. Dessutom är sannolikheten stor att du åt mindre kalorier än vanligt när du började med LCHF.

    Tyvärr bokförde jag inte mitt kaloriintag innan jag började och under ”starten” men jag har svårt att tro att jag inte satte i mig mer med tanke på att det var ett av målen just för att testa effekten. Jag säger dock inte emot dig om kaloriintaget. Mättnadskänslan var dock mycket starkare än när jag åt ”vanligt”

    Trevlig helg du oxå!

  7. Niclas kolla upp hur stor skillnaden var mellan fett kolhydrater protein i slutet av studien, jag skulle vilja att du kommenterade det.

    Personligen så värkar jag äta mindre mat om jag minskar på kolhydraterna, jag provade att medvetet minska matmängden det är inte svårt att äta lite. (Läs på kolhydrater i fokus hur lite en del äter)
    Mättnaden liknar lite vad som händer när man blir sjuk (tappar matlusten äter inget)
    Händer det något med hormonsystemet (kroppens reglersystem)?
    Något jag har funderat på är varför man tappar matlusten när man blir sjuk ok maginfluensa då är det inte så konstigt, men om man bara har lite feber och mår hyfsat så kan matlusten vara borta, jag känner inte av lågt blodsocker när jag är sjuk märkligt.
    När man vaknar på morronen så är jag inte hungrig, skulle jag sova längre en dag så vaknar jag inte av hunger, hungrig blir jag först när jag har klivit upp.
    Jag tror inte att vi förstår hur kroppen reglerar aptiten.

    Studien ger oss ingen ny kunskap som jag ser det, sen testades inte LCHF hur kan någon då påstå att det inte är någon skillnad mellan olika dieter?
    LCHF och mättnad den frågan är lika obesvarad som förut.

    Nu skapar jag en diet jag ersätter potatisen (lättätet) med kokta morötter, för att göra det mer extremt så kan vi ta råa morötter, kan man då äta lika många kalorier? Jag kan det inte,
    Ljus choklad ersätter jag med mörk choklad, ris ersätter jag med råa grönsaker, med mera.

    Jag kan ju äta energifördelningen enligt slv med min nya diet, men jag kommer aldrig att kunna äta lika många kalorier på min diet som på SLVs rekommenderade kost.

    Kan den nya studien bevisa något om min nya diet funkar eller ej, nä

    Nicklas bra skrivet

  8. Tack Olle och Jonas för ambitiösa kommentarer!

    Angående att äta mer men ha lättare att hålla vikten finns gott om forskning som tyder på ökning av bla. NEAT, Non-exercise activity thermogenesis, d.v.s. den ökade spontanaktiviteten vissa får av att äta mer som dessutom varierar stort mellan individer.

    Kan det dels vara så att ni mår så mycket bättre av er lågkolhydratkost att ni är mycket mer alerta, pigga, glada m.m. och således förbrukar mer energi än ni uppskattar? Hormonella faktorr skall man inte bortse från och där finns mycket att forska om men ännu föreligger ju ingen konkret evidens för att det skulle göra en stor skillnad.

    Det är inte ovanligt bland personer som under lång tid har underätit att de sedan höjer energiintaget rejält men ändå inte alls ökar i vikt så mycket som man tror att man ”borde” eller kanske inte alls. Det är EN typ av faktorer jag tror kan bidra.

    Märk väl att jag INTE dömer ut en sådan teori och heler inte påstår att ni har fel. Jag har bara aldrig själv läst något som stödjer det.

    Men personligen tillhör jag kategorin som tycker lågkolhydratkost är ett mycket intressant ämne och hoppas att mer forskning fortsätter där studierna är kontrollerade och gärna med större variationer än här som sagt.

    Olle: Du nämner att ingen LCHF-kost testades, hur man då kan dra slutsatser om mättnad o.s.v. Är det något du håller med mig om eller påpekar för mig? För det var ju så jag skrev men jag uppfattar inte riktigt vad du menar där.

  9. Olle

    När du är sjuk, med feber bla så är det sannolikt så att febern dämpar hungern i de centra i hjärnan som reglerar detta. Mer perifert så verkar insulinresistans, systemisk inflamation och ökade stresshormoner till att miska hungern. Insulinresistansen gör att blodsockret stiger när man är sjuk.

    Vad gäller din ”nya” diet så är det förmodligen ganska stor skillnad i energitäthet, tiden det tar att smälta maten (dvs lägre GI bl.a.) och kanske också skillnad i smaklighet. Dessa skillander kan mycket väl förklara att du håller dig mättare.

  10. Ola jag äter inte så dieten var påhittad, ville bara visa att den nya studien inte kan bevisa så mycket som dom påstår.
    Ola det du tar upp visar att mer forskning behövs, kanske feta har en annan hormonnivå eller fungerar biokemiskt lite annorlunda än vi andra?
    HUR VET VI ATT FETA ÄR FRISKA?

    Niklas jag skrev bara ner mina tankar det var inte riktat till dig (ursäkta att jag skrev otydligt) jag håller med dig om mycket,
    sen sa jag inte att man kan äta mer än vad man förbrukar. gränsen för hur mycket man kan äta är nog lite flytande (kroppens värmeproduktion med mera)

    Niklas jag läser det du skriver därför att du skriver saklig och vetenskapligt.

  11. Ola det du tar upp visar att mer forskning behövs, kanske feta har en annan hormonnivå eller fungerar biokemiskt lite annorlunda än vi andra?
    HUR VET VI ATT FETA ÄR FRISKA?

    Det finns redan jättemycket forskning om det här men jag uppfattade din undran som om den gällde akut sjukdom med feber.
    Fetma i sig verkar ge sämmre aptitreglering, bla beroeden på leptin- och insulinresistans och de har även en låggradig systemisk inflammation. Det finns oändligt många orsaker varför folk blir feta, en del är genetisk (bla gener som påverkar aptithormonerna) så man kan väl säga att olika personer har väldigt olika risk för att utveckla fetma.

  12. ”””Hormonella faktorr skall man inte bortse från och där finns mycket att forska om men ännu föreligger ju ingen konkret evidens för att det skulle göra en stor skillnad.”””

    Det finns garanterat metabola effekter av olika sorts mat. Se t.ex min bäste vän och värste fiende Farbror Kokosfett.

  13. Tänkte bara göra ett litet inlägg i denna debatt om feta och mättnad. Har precis hittat den här sidan och den verkar bra. Kommer fortsätta följa diskussionerna här!
    Jag har varit riktigt stor (kvinna, 171 cm lång, tidigare 131 kg). Jag började på viktväktarna och gick ner 54 kg på ungefär lika många veckor. Började också motionera, till att börja med promenader men blev senare löpning, simning och styrketräning också. På viktväktarna kunde man sätta ihop sin egen meny efter ett speciellt system. Jag åt en hel del kolhydrater eftersom jag gillar sådan mat. Men gick ju ner ändå!
    Sedan dess (2002) har jag gått upp lite i vikt (ca 10 kg) trots träning men så kom jag på att jag fortfarande hade svårt för att styra min mat. Jag kunde lätt äta bara för att jag ville ha, inte för att jag kände mig hungrig. Jag kunde till och med framkalla hungerskänslor för att motivera ätandet! Det blev en viktig insikt för mig. Det verkar som om folk som forskar och har åsikter om dieter ofta är normalviktiga och utgår ifrån att om man bara hittar rätt livsmedel så känner man sig mätt. Men det är ju inte så enkelt!
    Nyligen har jag kommit fram till vissa saker om mig som person och människor i min omgivning som haft negativ påverkan på mig. Jag studerar (snart 39 år gammal) på universitetet och börjar känna mig allmänt mer nöjd med livet. Kravet (som i engelskans craving) på ätande börjar försvinna och för första gången i mitt liv klarar jag att känna mig hungrig en stund utan att det gör något! Min resa är inte slut – kanske kommer den pågå resten av livet.
    Kontentan är att min åsikt är att övervikt bara är ett symptom på något djupare och att enbart kaloriräkning räcker inte i längden. Fokus kanske bör ligga på att vara aktiv och må bra, både fysiskt och själsligt!

  14. Kontentan är att min åsikt är att övervikt bara är ett symptom på något djupare och att enbart kaloriräkning räcker inte i längden. Fokus kanske bör ligga på att vara aktiv och må bra, både fysiskt och själsligt!

    Först och främst ett stort tack och ett stort grattis! Tack till kommentaren och de positiva orden om bloggen och grattis till att du äntligen hittat en balans i livet.

    Din kontenta håller jag fullständigt med om. Jag vet inte om du mest skumläste texten men hursomhelst nämner jag ju att min egen syn på studien är att det viktigaste fyndet kanske var det att följsamhet hos stödgruppen gav bäst resultat.

    Med mer stöd och hjälp kommer man längre antagligen, och där verkar du och jag överens. 🙂

    Vad jag däremot inte håller med dig om är din syn på forskare. Tro mig Ulrika, forskarna är mer insatta i den komplicerade situationen som övervikt/fetma innebär. Jag har själv suttit på många föreläsningar och läst mycket litteratur i ämnet och vetskapen om samspelet mellan gener, miljö och starka psykologiska faktorer är stor och tas på allvar.

    Då är det värre bland ”gemene man” anser jag. Där förekommer mer glåpord i stil med ”det är ju bara att rycka upp sig” och det finns tyvärr en allmänt nedsättande syn på överviktiga/feta. Jag har t.o.m. läst ganska obehagliga studier där barn fått se bilder på människor av olika kroppssammansättning och de feta personerna på bilderna var de personerna som barnen hade mest negativ bild av.

  15. Jag blev mycket glad över att du säger att forskarna tar detta på allvar! Jo, jag håller med dig om ”gemene man”, även om ingen säger något till en direkt. Man kan ju läsa i tidningar osv om olika metoder och om livsmedel som mättar, tex att protein mättar bättre än kolhydrater. Jag trodde i många år att jag faktiskt inte riktigt kunde känna mättnad och accepterade det som en sanning och gick hela tiden omkring och ”aktivt kontrollerade” mig själv. Inget protein i världen kunde få mig riktigt mätt!
    Tills nu. Jättemärklig känsla att lämna matbordet utan att vilja ha mer mat, kanske inte ens allt på tallriken!
    Jag utbildar mig till förskollärare och ser till min fasa i barngrupper med 5-6-åringar att de redan vet hur man ”ska” se ut och att vissa barn faktiskt undviker viss mat, en del för att de ska bli mindre och en del för att de inte vill bli bredare. Hemskt att det spridit sig så långt ner i åldrarna!
    Ett stort bekymmer jag hade under den tid jag gick ner min vikt var att jag hade en 5-årig dotter som sedan växt upp parallellt med min kamp. Jag var mycket rädd för att ”smitta” henne, i synnerhet som hon är fullt normalviktig. Nu närmar hon sig tonåren och spelar handboll och är lagom sund utan kroppskomplex, och det är nästan den bästa belöningen för mig! Jag saknar fortfarande artiklar om hur svårt det är att vara mamma och balansera detta med döttrar och kroppsfixering. Jag behövde ju verkligen gå ner i vikt för min hälsa, inte för utseendet! Mycket svår ekvation.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *