Det finns många som (medvetet?) misstolkar studier

Som en liten fortsättning på mina inlägg om en metabol fördel så tänkte jag skriva en kort notis om en studie som väldigt ofta tas upp av förespråkarna för en metabol fördel. Jenny Reimers tar bland annat upp denna studie i sin bok ”maten vi är gjorda för att äta” och man kan även läsa om den på hemsidan fetmaparadoxen driven av en man vid namn Johan Hedbrant som även har skrivit en artikel i läkartidningen där han refererar till studien. Även Ulf Ranskov har tagit upp studien i åtminstone en av sina artiklar i läkartidningen.
Studiens fullständiga referens är följande:
Kewick A, Pawan GL.
Calorie intake in relation to body-weight changes in the obese.
Lancet. 1956 Jul 28;271(6935):155-61.
Studien i fråga hade varierande intag av protein mellan grupperna och jag nämnde den därför inte i mina tidigare inlägg. Nu tar jag upp den ändå då jag flera gånger den senaste tiden stött på personer som försökt använda sig av studien för att bevisa att det visst finns en metabol fördel.

Many of these patients had inadequate personalities. At worst they would cheat and lie, obtaining food from visitors, from trolleys touring the wards, and from neighboring patients. (Some required almost complete isolation). A few found the diet so trying they could not eat the whole of their meals. When this happened, the rejected part was weighed, and the equivalent calories and foodstuffs were added to a meal later in the day. A considerable number of failures in discipline were discarded.

Bara stycken ovanför är tillräckligt för att man ska avfärda resultaten från studien, men vi tittar vidare på den en stund till. Studien pågick endast under 5-9 dagar vilket innebär att resultaten från denna studie till viss del motsäger alla dom studierna som jag tog upp i mina förra inlägg om metabol fördel där man inte kunde påvisa någon skillnad i metabolism mellan olika dieter. Som om inte detta var nog så redovisade man aldrig för det verkliga matintaget trots att man klart och tydligt skriver att det förekom att vissa av försökspersonerna inte följde direktiv och åt allt de blev tillsagda att äta.

Summering

Även nu, 50 år efter Kekwicks studie så finns det ingen studie som har lyckats återskapa de resultat som redovisades i den studien. Så vad vi står inför är en mängd studier där man sett att det inte spelar någon roll hur mycket man drar ner på kolhydraterna när man ska gå ner i vikt och en studie där författarna själva medger att deltagarna fuskade.
För den som vill redovisa fakta är valet enkelt, för den som vill sälja sitt eget budskap verkar det vara lite svårare. En av de studier som används mest av lågkolhydratsförespråkare är alltså en på studie på så pass kort tid som 5-9 dagar där deltagarna fuskade. Samtidigt så avfärdar samma personer flertalet studier som pågått under längre tid utan att ange någon bra orsak.
Lite komisk att man på fetmaparadoxens hemsida kan läsa följande

Jag skrev några egna debattartiklar i lokalpressen, och fann till min förvåning att många av de svar jag fick inte var förankrade i forskning eller beprövad erfarenhet, på det sätt som är vanligt i alla andra vetenskaper.

Nu har jag inte tillgång till debattartiklarna, men med tanke på informationen på fetmaparadoxens hemsida så tror jag knappast att det bara var den ena sidan som slängde ur sig saker utan vetenskapligt stöd i den debatten.
Avslutningsvis så upprepar jag det jag skrev i slutet på mina inlägg om en metabol fördel.

Man får gärna tro på vad man vill, men om man inte har några studier som understödjer det man påstår så ska jag man inte heller påstå att man har det.

Om det kommer ny forskning på området som visar att det finns någon slags metabol fördel så kommer jag att ändra åsikt. Men fram tills dess så köper jag det inte och sannolikheten minskar för var gång det kommer en studie som inte kan påvisa någon skillnad.