Vi har skrivit en hel del om näringstiming här på sida där vi tar upp att det inte bara spelar roll vad vi äter utan också när vi äter det. Normalt så har våra inlägg varit inriktade till styrketränande individer även om Nicklas har skrivit ett par inlägg även kring konditionsträning. I detta inlägg kommer jag att titta på en helt annan population, nämligen äldre personer kring pensionsålder och visa att näringstiming kan spela en viktig roll även där. Detta kommer jag att göra med hjälp av en studie som publicerades för mindre än en vecka sen med titeln, Nitrogen Balance in Older Individuals in Energy Balance Depends on Timing of Protein Intake.
Studiens upplägg
Studien tittade alltså på proteinbalansen hos äldre personer och hur den förändras med bra näringstiming. Studien är väldigt utförligt redovisad och jag blev nästan förvånad över hur grundligt utförd den verkar vara. Jag kommer inte att gå igenom hela upplägget här då det skulle bli väldigt tråkig läsning för de flesta utan jag nöjer mig med huvudpunkterna.
Själva tidsupplägget på studien kan ni se i illustrationerna här under. Totalt inkluderades 9 deltagare, 2 kvinnor och 7 män. Medelåldern var 65 år och deras BMI låg på 24. De inledande testerna var till för att få reda på deltagarnas energiförbrukning. Både i vila och under den typ av lättare träning som man senare tänkte genomföra under experimenttiden. Allt för att man skulle kunna ge deltagarna så precisa kalorimängder som möjligt så att inte den faktorn senare skulle kunna påverka resultatet.
Under inkörningsperioden så gav man deltagarna all deras mat. Varje morgon fick de äta frukost på sjukhuset och sen fick det med sig måltiderna för resten av dagen i en kylbox. Detta var för att deltagarna skulle komma till studiens början med så lika förutsättningar som möjligt. Då mängden kalorier och andelen protein i kosten i sig har stor inverkan på proteinbalansen så har man standardiserat måltiderna för deltagarna. Med hjälp av standardiseringen så har man sett till att alla deltagarna fick samma kost med den enda skillnaden att de med högre kaloribehov har fått lite mer mat av allt. Den procentuella fördelningen mellan protein, fett och kolhydrater var med andra ord den samma för alla deltagarna i studien.
Det man gjorde sen var att man tittade på proteinbalansen över 6 dagar. Under de första 3 dagarna fick hälften av deltagarna dricka en Kool-Aid på förmiddagen och chokladmjölk efter träningen. Den andra gruppen fick dryckerna i omvänd ordning, dvs chokladmjölk på förmiddagen och en Kool-Aid efter träningen. När 3 dagar hade gått så bytade deltagarna upplägg.
Innehåll och näringsvärdet i de två dryckerna var följande:
Kool-Aid: 57 g polycose, 50 g Kool-Aid, and 350 g vatten. Totalt blev det 407 kcal, 100 g kolhydrater.
Chokladmjölk: 330 g mjölk, 4 g vassle, and 42 g chokladkräm. Totalt blev det 248 kcal, 15.3 g protein, 43.6 g kolhydrater och 1.3 g fett
Klockan 16.30 varje dag fick deltagarna cykla i 1 timme på 55 % av deras VO2max. Denna typ av träning valdes då den efterliknar en snabb promenad. En snabb promenad är något som många äldre kan tänka sig att utföra och det är därför intressant att vet vilka effekt det tillsammans med näringstajming kan ha på proteinbalansen.
Studieresultatet
Deltagarna fick alltså i sig precis lika mycket mat varje dag. Maten var anpassad för att hålla deltagarna i kaloribalans och alla deltagare fick i sig lika mycket protein, fett och kolhydrater varje dag. Det enda som skiljde de två experimenttiderna åt var vilken dryck de fick på morgonen och vilken de fick efter träningen.
Resultatet i proteinbalans kan ni se här till höger. När deltagarna fick chokladmjölk efter träningen så blev deras proteinbalans över 3 dagar 57 % högre jämfört med när de istället fick dricka Kool-Aid.
57 % i detta sammanhang säger egentligen ingenting då det är kort mätperiod och den faktiska skillnaden i gram fortfarande är liten. Resultatet är dock väldigt intressant då det visar att näringstiming har en mätbar effekt även när kalorier och det totala proteinintaget hålls konstant. Det blir i mina ögon ännu mer intressant när man tänker på att:
- Deltagarna var äldre personer som normalt svarar lite sämre både på träning och protein när det gäller proteinbalans.
- Man använde sig av relativt lätt aerob träning. Styrketräning och mer intensiv konditionsträning höjer proteinsyntesen mer.
- Mängden protein som deltagarna fick i sig efter träningen är troligen inte tillräcklig för maximalt stimulera proteinsynten hos deltagarna i studien. Det är därför möjligt att mer protein efter träningen hade lett till en skillnad större än 57 %.
Summering
Det som är absolut viktigaste att få i sig efter träning är protein. Kolhydrater för sig själv kan ha en positiv för proteinsyntesen men effekten är liten (1, 3). Kolhydrater tillsammans med protein ger en större effekt än endast protein när proteinmängden inte är tillräckligt stor (1, 2). Om proteinmängden är tillräcklig och proteinet är av en typ och form som snabbt kommer ut i blodet och även höjer insulinet på samma sätt som kolhydrater (exempel EAA och vassle) så behövs alltså inte kolhydrater för proteinbalansens skull. Kolhydrater kan fortfarande vara av värde för återhämtningen men detta är endast vid tillfällen då det är kort tid mellan träningspassen eller tävlingarna.
Deltagarna i studien ovan fick i sig mer kalorier efter passet de dagarna då de fick Kool-Aid efter träningen. Varför upplägget var så beror på en miss från forskarna i studien vilket de skyllde på deras kostregistreringsprogram. Hur som helst så visar detta ytterligare på hur stor roll protein spelar efter träningen i förhållande till kolhydrater. Trots fler kalorier under Kool-Aid dagarna så blev alltså resultatet fördel chokladmjölk.
Nästan alla studier med någon typ av supplementering efter träning har varken kontrollerat för det totala proteinintaget eller kaloriintaget. Ofta låter man deltagarna skriva en kostdagbok men alla som läser här på sidan regelbundet vet hur dåliga folk är på att redogöra för sin kost. Studier som den här där man verkligen kontrollerar maten går att räkna på en hand. Med tanke på det och det faktum att deltagarna var äldre gjorde att jag tyckte att denna studie helt klart var värd att skriva om.
Jag ska säga åt mormor att dricka pucko efter passen! 😉
Lysande!
För att ytterligare betona vikten av att det finns stora variationer på hur utfallet kan påverkas av tajmingen skulle jag vilja tillägga att även utfallet av exakt samma mängd av 1 protein tex tryptofan kan skifta rikligt hos samma person, beroende på när det kan man gå ett steg till och studera ett protein och se att effekten av samma intagna mängd kan skifta flerfalt bara beroende på tidpunkten när det intas. Tas tex tryptofan klockan 0900 så skiljer effekten på efterföljande syntes trefalt från 2100 i varje fall om man får utgå från hur urinen påverkas av intaget vad gäller tryptofan metaboliter.
”ABSTRACT Rhythmicity of tryptophan metabolism via the kynurenine pathway has been demonstrated in man. Normal subjects given 3 g of tryptophan at 0900 hours excreted almost three times the quantity of kynurenine, kynurenic acid, and xanthurenic acid than did subjects given the same dose at 2100 hours. Other metabolites of the kynurenine pathway varied in the same fashion but with lesser magnitude. In contrast, indican, a tryptophan metabolite not in the kynurenine pathway, varied inversely with the other metabolites measured. The data suggest that the liver enzyme tryptophan pyrrolase has a circadian rhythm in man similar to that already described in mice in a previous study.”
Circadian Periodicity of Tryptophan Metabolism
Vilket visar att tajmingen kan spela stor roll också när det gäller intag av identisk mängd av ett identiskt protein med tidpunkten som allena variabel.