Nutritional Ketosis – lösningen eller en ”hail mary”?

Jag fick ett mejl för någon dag sedan från en läsare som undrade om ”Nutritional Ketosis” som verkar ha blivit lite av ett populärt ord inom lågkolhydratkretsar den senaste tiden. Orsaken är Steve Phinney och Jeff Volek som jag nämnt tidigare i inlägget ”Noakes & studier på lågkolhydratkost och träning” har skrivit om detta i sina böcker ”The Art and Science of Low Carbohydrate Living” samt ”The Art and Science of Low Carbohydrate Performance”.

Böcker är väldigt billigt tycker jag och då båda dessa böcker dessutom fanns tillgängliga till min Kindle så beställde jag faktiskt båda två efter det att jag hade skrivit inlägget om Noakes. Båda är intressanta böcker och för att vara lågkolhydratböcker är de dessutom ganska nyanserade. Lågkolhydratkost är givetvis bäst men författarna är ändå ganska nog med att särskilja fakta från hypoteser. När de är inne på egna möjliga teorier får man också veta detta.

Tyvärr är det många gånger resonemang i stil med ”om det är så att det stämmer så kanske det är så här och i fall det då är så kanske detta blir utfallet”. Alltså många nästlade om där ett påstående lutar på ett påstående som i sig inte är säkert eller ens det mest troliga. Men det som tas upp får väl ändå anses som möjligt till skillnad från det som tas upp i Svenska böcker kring LCHF och träning där saker som troligen inte stämmer påstås vara redan bevisade.

Bok om LCHF och träning
Phinney och Voleks bok om lågkolhydratkost och träning

Det jag tänkte fokusera på här är boken ”The Art and Science of Low Carbohydrate Performance”” då det är främst i den här boken som det står om nutritional ketosis. Med nutritional ketosis syftar författarna på att man äter så man håller sig i ketos. Som jag varit inne på ett par gånger om här på sidan och som jag tog upp senast igår så räcker det för många inte med att endast äta väldigt lite kolhydrater för att hålla sig i ketos. Ett för stort proteinintag kan nämligen också ”ställa till det”. Jag skriver ”ställa till det” inom situationstecken då det egentligen inte finns någon orsak för en frisk person att hålla sig i ketos men tror man att ketoner är viktigt så får man alltså också hålla koll på proteinintaget.

När jag skriver hålla koll på proteinintaget så innebär det att det ska ligga omkring 1-2 gram per kilo kroppsvikt. Mindre protein än så anses vara negativt för prestationen och mer anses då ta personen ur ketos och detta ska då vara negativt för prestationen.

Numera har man inom lågkolhydratkretsar också lyft fram avsaknaden av ketoner som en orsak till att vissa inte går ner i vikt på lågkolhydratkost. Detta är alltså ungefär berättelsen ”insulin gör dig fet” fast på steroider 🙂

De som tidigare inte gått ner i vikt eller som till och med gått upp i vikt av att äta lågkolhydratkost får nu alltså veta att det är det förbaskade proteinet som är orsaken. Att personerna går upp i vikt trots att de alltså minskat på andelen mat som höjer insulinet drastiskt är inget man tänker på. Personligen får jag inte ihop logiken i mindre insulin -> ökad vikt med berättelsen mer insulin -> ökad vikt men det kanske bara är jag.

Hur som helst har detta nu börjat sprida sig till Sverige och nu är det några halvkända LCHF-förespråkare likt Monique Forslund och Margareta Lundström som har börjat testa på det då de inte har lyckats gå ner i vikt med LCHF. Så inte nog med att de redan begränsat sig själva från att äta typ 80 procent (helt random siffra) av det som säljs i varuhus. Nu ska de begränsa sig ännu mer och antagligen äta ännu mer enformig mat. Allt för att det ju bara måste vara så att det är insulin som gör människor feta. Har man väl börjat tjäna pengar på berättelsen ”insulin gör dig fet” så är man tydligen beredd att acceptera de mest långsökta förklaringarna för att inte behöva erkänna att man har fel.

Det blir också lite av en ”kognitiv dissonans”-känsla när man läser det som skrivs av vissa som nu ska försöka äta för att verkligen hamna i ketos. Vad sägs om till exempel de här citaten från Monique Forslunds blogg:

Det som är toppen med LCHF är att man kan äta sig mätt och nöjd utan att mäta, räkna eller väga mat, kalorier eller sig själv…….

…..Jag kommer att föra en dagbok om vad jag äter, mina ketonnivåer och mina resultat

Mindre än en vecka senare kan vi också läsa:

Hon har inspirerad både mig och Ronnie inför vår projekt att börja mäta och testa kostintag och ketoner

Samtidigt i verkligheten är det massor av människor som hela tiden går ner i vikt genom att bara begränsa mängden mat de äter. Är det bara jag som tycker att fokuset är lite snedvridet när man sitter och skriver ner allting man äter för att räkna protein och testa ketoner när man lika väl kan sitta och skriva ner det som verkligen spelar någon roll, kalorier 🙂

Min gissning när det gäller Monique och Margareta är att de kommer gå ner i vikt till en början, det gör de flesta människor som förändrar sin kost. Efterhand kommer de att lära sig tillaga eller införskaffa god mat som passar med deras nya påhittade förklaring till varför man blir fet oavsett kalorier och då kommer de att äta för mycket kalorier igen och återigen börja gå upp i vikt.

Nu är det säkert någon som läser detta som har fingrar som kliar och de har kanske redan börjat skriva på en kommentar i stil med ”om man räknar kalorier så svälter man kroppen bla bla bla”. Till dessa säger jag bara att man kan räkna kalorier och ändå äta sig mätt. Sen efterhand lär man sig då också vad man kan äta som ger stor mättnad för lite kalorier. Gör du detta kommer du också lära dig att även kolhydrater ger mättnad.

11 thoughts on “Nutritional Ketosis – lösningen eller en ”hail mary”?

  1. Angående viktminskning på LCHF eller andra dieter. Finns det någon seriös forskning vad gäller setpointteorin? D.v.s. att kroppen själv strävar efter att hålla en viss vikt och att hunger och spontanaktivitet reglerar detta.

    Jag har säker nämnt det tidigare här i kommentarsfältet, men när jag gick över till LCHF sjönk min vikt från 85 till närmare 70 av sig själv. Jag åt mig proppmätt, räknade inte en kalori och hamnade ändå där. Och där har jag legat sedan dess. Jag har aktivt försökt överäta på LCHF för att gå upp men det är stört omöjligt. Lite grann går det. Några kilo. Men sedan trappar det ner igen.

    Förr var det tvärtom. Jag tränade, dietade och kom ner till 70-75 och sedan bar det av upp till 85 igen.

    Man blir frälst och det tar väl ett tag innan man inser att det inte är så för alla, men baserat på mina egna erfarenheter och vittnesmål från bekanta som testat tror jag ändå att övervikt helt enkelt beror på att någonting slagit fel i kroppen. Att regleringen inte stämmer längre och att en dietomläggning kan reparera detta, och att just LCHF verkar fungerar oerhört bra för ändamålet. Inte att personen bara blivit dålig på matematik och inte lyckas räkna kalorierna ordentligt längre och att det är dags att studera kilojoulevärden och införskaffa matvåg.

    Det kan vara som du säger, d.v.s. att det är skitmat som ligger bakom problemet. Eller det kan vara kolhydraterna. Jag vet inte. Jag vet att jag på min tidigare diet kunde gå ner i vikt genom att kaloribegränsa, men vad är det värt om fettreserverna inte bara är någonting man kan bränna bort och bli av med utan någonting som kroppen strävar efter att bygga upp?

  2. Erik E: Angående viktminskning på LCHF eller andra dieter. Finns det någon seriös forskning vad gäller setpointteorin? D.v.s. att kroppen själv strävar efter att hålla en viss vikt och att hunger och spontanaktivitet reglerar detta.

    Det finns en massor kring det som ibland kallas för setpoint. Vi har ett antal sidor om det i vår bok och berör det på flera andra ställen i boken med. När man diskuterar i dessa banor nuförtiden pratar man oftare dock som ”settling point”. Det är så att kroppen har ”processer” för att motverka både viktuppgång och viktnedgång men dessa är inte allsmäktiga, de kan inte stå emot hur stora förändringar i miljön som helst.

    Den vikt man har är alltså en konsekvens av vad man äter och hur man lever. Ändrar man inte på vanorna efter viktnedgång så kommer vikten att hitta tillbaka till sin tidigare balansnivå. På samma sätt så kommer en person som går upp några kilo under semestern oftast att gå ner denna vikt igen när han eller hon återgår till sina gamla vanor.

    Detta gäller även för djur. Gör du dem feta genom att servera skitmat så går de upp i vikt men byter du återigen ut maten så återgår de till sin ursprungliga vikt eller så väger de något procent mer. Har man väl varit ordentligt överviktig är det därför inte säkert att man kan återgå till att vara väldigt smal utan att man får jobba emot lite hunger mm.

    Erik E: Inte att personen bara blivit dålig på matematik och inte lyckas räkna kalorierna ordentligt längre och att det är dags att studera kilojoulevärden och införskaffa matvåg.

    Nä så är det ju inte. Folk räknar inte sina kalorier så klart.

    Jag upplever att många har dålig självinsikt när det gäller sina kroppar. Jag har ett par vänner där man tydligt sett att det pågått ett litet ”förfall” över många år och sen helt plötsligt efter en semester så inbillar de sig att allting har hänt över en dag. Då ska det givetvis ”fixas” väldigt fort med 😉

    Så jag tror att många lever lite dåligt hela tiden men konsekvenserna blir inte tydliga för dem förrän de är runt 30 år kanske eller ännu senare. Det är faktiskt väldigt få runt 30 som är i samma form som när de var 20 år. Det kan mycket väl vara så att folk aldrig egentligen haft kontroll på ”balansen” men hormoner och ungdom gör att de inte ser effekten från senare.

    Det är givetvis också många som blir bekväma allt eftersom de blir äldre. Det blir mer färdigmat, fler fika på jobb mm. Alltså mer dålig mat och mindre bra mat. Bara denna vecka har vi blivit bjudna på tårta två gånger på jobb 🙂

  3. Om man läser på Wikipedia så står det att ketos är associerat med fasta eller kronisk svält och att det är en krisreaktion på kroppens brist på kolhydrater. Uppstår ketoner enbart vid glukosbrist eller kan det uppstå även när fettcellerna töms, tex vid bantning med lågfett-högkolhydrat-kost?

  4. Svenska Wikipedia är inte alltid direkt tillförlitlig när det gäller träning och kost. Vill minnas att det till och med var någon som citerade Frank Nilsson i någon artikel där för några år sen 🙂

    Att kalla ökningen av ketoner som sker när man äter en lågkolhydratkost för krisreaktion är överdrivet. När det är i samband med obehandlad diabetes typ 1 är det dock rimligt.

    Ketoner produceras när levern utsätts för mycket fett. Glukos påverkar endast produktionen indirekt då lite glukos leder till en ökad frisättning av fett i en frisk kropp. Men MCT fetter som tas upp fort och måste gå via levern leder till exempel till ökad ketonproduktion oavsett glukosnivåer. Träning leder också till ökad ketonproduktion då det frisätter fett från fettcellerna.

  5. LCHF:are försöker förklara brist på viktnedgång med allt annat än att kalorier räknas eftersom Gary Taubes och Kostdoktorn säger så så då måste det vara så.
    Att begränsa sig till vad man köper behöver dock inte vara nåt negativt eftersom mycket av maten som säljs är skräp. Även om jag inte äter nån speciell diet så undviker jag det mesta och äter ganska enformigt men jag tycker inte det är nåt problem.

  6. Jag har funderat kring det här med LCHF en del. Vad jag har tänkt på är att de som lyckas med det, det är för att de sänker sitt intag av monosackarider och disackarider. För, om jag har förstått det rätt så kan man inte dra alla kolhydrater över samma kam. Har jag rätt?
    Min poäng är att alla kolhydrater bryts ner till blodsocker olika lätt, och kroppen behöver väl energi för att bryta ner ett ämne? Så långa kolhydrater kräver då mer energi att bryta ner och för att ge kroppen mer energi senare. På samma sätt fungerar det med fetter som är generellt längre än kolhydrater.
    Är denna uppfattning befogad?
    Visst, en kalori är en kalori. Men sättet man fick fram den kalorin till användning sker på olika ”jobbiga” sätt.

  7. Hallå Aron!

    Aron: Jag har funderat kring det här med LCHF en del. Vad jag har tänkt på är att de som lyckas med det, det är för att de sänker sitt intag av monosackarider och disackarider. För, om jag har förstått det rätt så kan man inte dra alla kolhydrater över samma kam. Har jag rätt?

    Alla kolhydratskällor kan inte dras över samma kam nä. Men orsaken till att LCHF fungerar är inte för att man sänker sitt intag av monosackarider och disackarider. Vad som gör att LCHF fungerar beror på vad du menar med fungerar. Är det lägre blodsocker? Viktnedgång? Ketos? Detta är några möjliga sätt att mäta utfallet och olika faktorer har olika inverkan på dessa men det är aldrig endast mono och disackariderna som spelar in. Förutom om man skulle ha mängden sockerarter man äter som utfall, men det är ett ganska meningslöst utfall i sig.

    Aron: Så långa kolhydrater kräver då mer energi att bryta ner och för att ge kroppen mer energi senare. På samma sätt fungerar det med fetter som är generellt längre än kolhydrater.
    Är denna uppfattning befogad?

    Till viss del. Det krävs olika mycket energi att bryta ner olika livsmedel. Detta är inräknat i de kalorier du kan läsa på en förpackning men där har man använt sig av ett medelvärde vilket gör att det totala kaloriintaget kan bli lite fel, men det endast några få kalorier per dag fel så inget man behöver fokusera på.

    När det gäller fett och kolhydrater så är kroppen klart mer effektiv på att ta hand om fett.

    Aron: Visst, en kalori är en kalori. Men sättet man fick fram den kalorin till användning sker på olika “jobbiga” sätt.

    Det stämmer med om man tittar på biokemin bakom. Om det spelar någon roll i praktiken är mycket mer tveksamt, https://traningslara.se/finns-det-en-metabol-fordel-del-i/

  8. Det pratas en del om ”optimal ketos” på LCHF-bloggar just nu. Har ni skrivit något om det ? Eller är det bara en siffra som någon hittat på?

  9. Det är det du läser om här. I princip är det en påhittad siffra som Volek och Phinney kommit på. Enligt dem uppnås det när man ligger under 50 gram kolhydrater per dag. Det innebär då ketonnivåer mellan 0,5-5 mM enligt deras bok om lågkolhydratkost och 1-3 mM enligt boken kring träning och lågkolhydratkost. Så inte ens de själva verkar vara så värst säkra på sin gräns 😉 Det som sker vid denna gräns är att kroppen ökar mängden ketoner och förlitar sig ännu mindre på kolhydrater som energi.

    Trots att detta nu hyllas som en magisk nivå som givetvis maximerar fettförbränningen och viktnedgång* finns det redan kommentarer på kostdoktorn från personer som inte gått ner i vikt ”trots att de mätt sina ketoner” och de förstår givetvis ingenting 😉

    För övrigt är det du, inte ni här på tranastyrka.se 😉

    *ironi

  10. Hahaa, det är komiskt. (förutom för kvinnan som behöver hjälp)

    En stackars kvinna som äter LCHF (och ligger i ketos) har gått upp 12 kilo, 14 cm runt midjan (från 98 cm till 112 cm) och har problem med magen och mår allmänt skit.

    Då kommer frågan om det inte är muskelvikt hon har gått upp, samt om hon är överviktig!?
    Eller om hon inte behövde gå upp lite, för att må bra.
    Som om någon som gått från 98 till 112 cm runt midjan och +12 kilo behöver gå upp ytterligare, är det 12 kilo magmuskler hon fått?
    Hon äter 9% kolhydrater och 70% fett, det anser någon vara för mycket kolhydrater och hon borde istället hälla i sig ännu mer fett och kalorier. För det är därför hon går upp, hon äter för lite kalorier.
    Frågan är hur dom får ihop att hon äter för mycket kolhydrater och samtidigt är i ketos. Det förtäljer inte historien, än i alla fall.

    Lulz.

  11. Äter själv en lågkolhydratskost (paleo) för att jag mår väldigt bra av det. Har även provat ketos (blodketoner). Det jag ser på forum osv. är att folk sätter ketos=viktminskning som en självklarhet. Man dricker sitt fett och man öser på stora mängder och visst så får man bra ketonvärlden men kroppen gör ingen skillnad på fettet man äter eller fettet man har på kroppen för att bilda ketoner (enkelt förklarat). Så bara för att man har bra ketonvärden så betyder det inte att man då förbränner fettet på kroppen och går ner i vikt. De som går ner på ketogen diet har redan innan en okej kontakt med sina hunger och mättnadssignaler. Och ketos i sin tur leder till minskad hunger för många och då går man effektivt ner i vikt. Det blir ett kaloriunderskott utan hunger vilket många strävar efter för att det är ”enkelt”. Dock i slutändan kan det bli väldigt tråkig mat…. Men ett flertalet kvinnor som inte går ner på LCHF har gissningsvis hormonstörningar som måste rättas till först. Man provar ketos och ingenting händer… endel går t.o.m upp i vikt av ketos för att deras mättnadssignaler inte fungerar som de ska och man kan överäta.
    Så det kan vara riktigt effektivt med ketos men det är svårt att hamna på en optimal nivå. Att säga att man ska äta under ett visst antal kolhydrater och protein funkar inte då det är extremt stora individuella skillnader. / Claudia

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *