Mer om "skitmat" och makronutrientfördelning

Här på vår blogg försöker vi hålla oss ifrån djurstudier eftersom dessa sällan är värda att applicera på människa utan enbart hypotesgenererande studier på sin höjd. Den enda utvägen man har när forskning på människa är oetisk helt enkelt. Men med tanke på Jacobs inlägg om ”skitmat” så tycker jag ändå att en nypublicerad råttstudie var lite intressant för att bidra till diskussionen så jag tänkte ta upp den lite kort.
Ta studiens överförbarhet till människa med ett badkar av salt och se det mer som ett ytterligare komplement till den aktuella diskussionen som sagt.

Studien

Studien från tidskriften Obesity heter ”Cafeteria Diet Is a Robust Model of Human Metabolic Syndrome With Liver and Adipose Inflammation: Comparison to High-Fat Diet.” och syftet med denna studie var att undersöka skillnader i metabola effekter hos Wistarråttor från en typisk skräpmatskost av ”människomat” och en högfettkost bestående av ”råttmat” men som dock alltid ger råttor metabol sjuklighet (1). Råttor av det här slaget hanterar inte stor andel fett till skillnad från oss människor så därför drabbas de undantagslöst av metabola konsekvenser. Det är med andra ord intressant att här jämföra ”dålig råttmat” med ”dålig människomat” och se om de drabbas på olika sätt.
Först fick de här råttorna (samtliga hanar) vistas i bur, med två råttor per bur, i två veckor med en standardiserad råttdiet (standardized chow, SC) som erbjöds ad libitum. Därefter delades råttorna in i en av följande fyra grupper där all mat hela tiden var ad libitum:

1. En råttdiet med 45 energiprocent fett (high fat diet, HFD)
2. En råttdiet med 10 energiprocent fett (low fat diet, LFD)
3. En typisk ”cafeteriadiet” för människor (cafeteria diet, CAF) som innhöll exempelvis kakor, flingor, ost, processat kött, kex med mera. En allmänt dålig kosthållning helt enkelt.
4. En kontrollgrupp som fortsatte äta SC med 12 energiprocent fett

Det här åts sedan under 10 veckor för att sedan testa olika hälsomarkörer samt matintag och viktreglering.

Resultat

CAF åt mer än 30% än de andra tre dieterna som konsumerades i en omfattning av cirka 100 kcal per dag. HFD kompenserade intaget av högkalorilivsmedel så det matchade behovet men detta gjorde inte CAF. ”Skitmaten” åt de alltså för mycket av men högfettkosten ledde till lägre energiintag med tiden. CAF ökade mest i vikt, dubbelt så mycket som SC. HFD och CAF blev insulinresistenta och CAF drabbades även av hyperglykemi, vilket inte inträffade för HFD. CAF hade högst uppmätta fria fettsyror samt högst uppmätta inflammationsmarkörer. Även LFD och HFD hade högre uppmätta inflammationsmarkörer än SC men inte lika som CAF. Även leverförfettning var högst i CAF och även förhöjd i HFD.

Sammanfattning

En högfettkost är, som vi vet redan, inte bra för råttor. Men den är uppenbarligen inte alls lika illa som en typisk cafeteriadiet med massa ”människoskräp”. De blev både fetare och sjukare av att äta den senare. Något i den kosten rubbar aptitreglering verkar det som. HFD kompenserade ju där och blev inte fetare, CAF fortsatte dock att äta massa kalorier mer än de behövde.
Det här är intressant med tanke på Jacobs text om skitmat och vad som förefaller vara ett genomgående tema hos de som håller sig smala och friska, råvaror före makronutrienter. Följande kan läsas i diskussionen:

Another finding from this study is that nutritional components of the CAF diet have robust effects beyond the fat content alone. The CAF and HFD have similar fat contents at about 45–50% while their appropriate controls contained about 10–12% kcal derived from fat. Despite these relative similarities, the CAF-fed rats were hyperphagic, eating 40% more calories/day compared to the HFD. Although the CAF diet is high in fat, it is also high in sodium, saturated fatty acid, transfatty acids, and cholesterol and low in fiber and micronutrients such as vitamin A and calcium. All of these experimental components limit the interpretation of the CAF data such that no causal conclusions can be made as to the role or mechanism of a specific food component such as high-fat or high-sucrose exposure to weight gain associated with CAF diet.

Ovanstående syftar alltså till en fråga om en mer komplex bild av vad som stör aptitreglering än bara blint stirrande på fett eller blint stirrande på socker som den kausala faktorn för varför man blir fet och sjuk. Det finns så mycket komponenter i maten som påverkar både kropp och belöningssystem hos råttorna, både i form av överskott och underskott. Detsamma känns knappast långsökt att överföra på oss människor heller. Energitäthetens roll i livsmedel har diskuterats som viktig för människors förmåga att hålla vikt i vitt skilda åldersgrupper (2) och man diskuterar även belöningssystemets roll i förmågan att hålla vikten (3).

Slutord

En råttstudie som sagt. De ska tas för vad de är. Människor är människor och råttor är råttor. Men jag tycker som sagt att studien är lite intressant just med tanke på debatten om matens kvalitet kontra makronutrienterna. Jag tror definitivt att man förenklar på tok för mycket genom att skrika sig hes om hur dåligt det är med A eller B och inse att det nog är mer komplext än så.
/Nicklas
1. Sampey BP et al. Cafeteria Diet Is a Robust Model of Human Metabolic Syndrome With Liver and Adipose Inflammation: Comparison to High-Fat Diet. Obesity . 2011; 19(6): 1109–1117.
2. Rolls BJ. The relationship between dietary energy density and energy intake. Physiol Behav 2009;97:609–615.
3. Kenny PJ. The relationship between dietary energy density and energy intake. Neuron. 2011 Feb 24;69(4):664-79.