Det är ungefär slutsatsen man kan dra från en stor Cochrane översiktsartikel publicerad nyligen. Men först lite introduktion.
Jag har skrivit ett antal inlägg kring effekten av fysisk aktivitet på vikten både här och på Traningslara.se. Kontentan är i korthet att en ökad fysisk aktivitet kan leda till viktnedgång hos många människor men i medeltal är effekten väldigt liten både hos vuxna och barn. Det är alltså vissa personer som får en effekt och vissa personer som inte får någon effekt alls.
Här under kan du se ett exempel på hur en sådan kurva kan se ut i praktiken. Det du kan se är alltså att vikten går ner lite hos de flesta, ganska markant hos några få medan vissa inte får någon effekt alls. Du kan hitta lite mer läsning i ämnet här, Taubes skitsnack – Del 6 – Motion, hunger och viktnedgång
Bara för att en ökning i fysisk aktivitet inte ger en säker viktnedgång och överlag inte har någon större effekt på en större grupp så innebär inte det att fysisk aktivitet är oviktigt när det gäller dagens överviktsproblem. Det skulle ju faktiskt kunna vara så att mindre fysisk aktivitet kan vara en orsak till att folk går upp i vikt. Men bevisen för denna effekt är enligt mig också väldigt blygsamma och min uppfattning är att det är en förändring i kosten som är absolut viktigaste när det gäller dagens överviktsproblem, Orsaken till fetmaepidemin – Lite motion eller mycket mat?.
Mer gymnastik i skolan gav ingen viktnedgång
Att barn idag har mycket mindre gymnastik och är mindre fysiskt aktiva under skoltimmarna är ingen hemlighet. Det är också en punkt som allt som oftast lyfts fram som en viktig orsak till att barn idag är sämre tränade och väger mer. Detta är dock en uppfattning som är baserad på folks syn på hur man bäst reglerar vikten nämligen något i stil med ”du måste förbränna det du äter”.
Även om det synsättet är 100 % korrekt så måste du i princip räkna alla kalorier du stoppar i dig för att det ska fungera i praktiken. Och hur många människor gör verkligen detta? I mina ögon är det fortsatta framhållandet av detta faktum till normalsvensson något som mest gynnar alla de som vill sälja skit till människor, både i form av mat och träningsutrustning. Mer om det här resonemanget hittar du här Du kan inte ”kompensera” för skitmat med motion.
Men att resonera kring en fråga är en sak. Det är något helt annat när resonemanget verkligen testats i verkligheten och man kan se effekterna av det. För några dagar sen publicerades också en Cochrane review på effekten av skolbaserade interventioner för att öka fysisk aktivitet hos barn.
Cochrane Database Syst Rev. 2009 Jan 21;(1):CD007651. Update in: Cochrane Database Syst Rev. 2013;2:CD007651.
School-based physical activity programs for promoting physical activity and fitness in children and adolescents aged 6-18.
Dobbins M, De Corby K, Robeson P, Husson H, Tirilis D.
BACKGROUND: The World Health Organization estimates that 1.9 million deaths worldwide are attributable to physical inactivity. Chronic diseases associated with physical inactivity include cancer, diabetes and coronary heart disease. OBJECTIVES: The purpose of this systematic review is to summarize the evidence of the effectiveness of school-based interventions in promoting physical activity and fitness in children and adolescents. SEARCH STRATEGY: The search strategy included searching several databases. In addition, reference lists of included articles and background papers were reviewed for potentially relevant studies, as well as references from relevant Cochrane reviews. Primary authors of included studies were contacted as needed for additional information. SELECTION CRITERIA: To be included, the intervention had to be relevant to public health practice, implemented, facilitated, or promoted by staff in local public health units, implemented in a school setting and aimed at increasing physical activity, report on outcomes for children and adolescents (aged 6 to 18 years), and use a prospective design with a control group. DATA COLLECTION AND ANALYSIS: Standardized tools were used by two independent reviewers to rate each study’s methodological quality and for data extraction. Where discrepancies existed discussion occurred until consensus was reached. The results were summarized narratively due to wide variations in the populations, interventions evaluated and outcomes measured. MAIN RESULTS: 13,841 titles were identified and screened and 482 articles were retrieved. Multiple publications on the same project were combined and counted as one project, resulting in 395 distinct project accounts (studies). Of the 395 studies 104 were deemed relevant and of those, four were assessed as having strong methodological quality, 22 were of moderate quality and 78 were considered weak. In total 26 studies were included in the review. There is good evidence that school-based physical activity interventions have a positive impact on four of the nine outcome measures. Specifically positive effects were observed for duration of physical activity, television viewing, VO2 max, and blood cholesterol. Generally school-based interventions had no effect on leisure time physical activity rates, systolic and diastolic blood pressure, body mass index, and pulse rate. At a minimum, a combination of printed educational materials and changes to the school curriculum that promote physical activity result in positive effects. AUTHORS’ CONCLUSIONS: Given that there are no harmful effects and that there is some evidence of positive effects on lifestyle behaviours and physical health status measures, ongoing physical activity promotion in schools is recommended at this time.
När något kallas för en Cochrane review så innebär det att man har gjort en översiktsartikel inom ett visst område där man på väldigt strikta regler gällande inklusion och bedömning av studier försöker få fram en bra bild av forskningsområdet. Det finns flera sätt att genomföra den här typen av översiktsartiklar men Cochrane anses vara en av de mest rigorösa och bästa metoderna.
Det man fann i den här studien var alltså att de studier som finns där man försökt öka den fysiska aktiviteten hos barn i skolan inte har visat på någon effekt på vikten hos barnen. I just den analysen var det 32 inkluderade studier och 8 stycken hade funnit en positiv effekt på BMI medan en studie funnit en negativ effekt. Övriga 23 studier visade alltså på en icke signifikant effekt.
Det ska också nämnas att i alla de här studierna så adderade man inte bara mer gymnastik eller fysisk aktivitet till schemat. Man hade alltid med andra former av interventioner så som utbildning i klassrummet om vikten av fysisk aktivitet, informationsblad till barnen och deras föräldrar mm. Man kunde inte se någon skillnad mellan studierna som fann en signifikant effekt jämfört med de som inte fann någon.
Det här resultatet visar alltså ganska tydligt att bara en ökad mängden gymnastik i skolan inte kommer att ha någon större effekt på vikten hos barn. Nu ska man dock ha i åtanke att alla barn inte är överviktiga och alla de normalviktiga barnen som inkluderats i de här studierna förväntar sig ju ingen ska gå ner i vikt men de är ändå med i resultatet. Detta innebär att en eventuell liten viktnedgång hos de överviktiga barnen kan ha ”vattnas ur” av de normalviktiga barnen.
Vissa studier har dock gjort subanalyser på barn av olika vikt och endast en studie fann en förbättring hos de överviktiga barnen. En annan analys fann faktiskt en positiv effekt hos de normalviktiga barnen som inte fanns hos de överviktiga. Antalet barn i alla de inkluderade studierna är ganska högt och vill vi förbättra medelvikten hos barn (vilket vi numera vill ur ett samhällsperspektiv) så hade vi givetvis velat ha ett positivt resultat i barngrupperna i stort med.
Förutom ingen effekt på vikten såg man inte heller någon effekt på fysisk aktivitet utanför skolan eller blodtrycket hos barnen. Men där fanns positiva förändringar.
Ökad fysisk aktivitet hade andra positiva effekter
Trots att alltså den ökade fysiska aktiviteten inte hade någon betydande effekt på vikten hos barnen så såg man andra positiva effekter. Den som är mest betydande är att man såg en förbättring i barnens syreupptagningsförmåga, VO2max. Detta är en markör för hälsa som ofta glöms bort men generellt sett så är faktiskt VO2max en av de allra starkaste hälsomarkörerna som finns så en ökad sådan innebär troligen att barnens hälsa klart förbättrats.
Ökningen i VO2max visar även en annan sak. Det visar att barnen faktiskt började röra på sig mer. Vilket alltså återigen innebär att mer vältränad inte per automatik innebär viktnedgång.
Förutom en högre VO2max så rapporterar man även mindre TV-tittande, mer fysisk aktivitet och bättre blod kolesterol som positiva effekter.
Summering
Jag är verkligen för mer fysisk aktivitet i skolan. Men det är för att jag anser att bra rörelsemönster och kroppskännedom är något som både barn och vuxna har stor nytta av. En bra rörelseförmåga som barn innebär enligt mig också att du som vuxen för större möjligheter att lära dig nya saker och hålla dig fysiskt aktiv vilket jag tror ökar livskvaliten. Men detta är bara tro från min sida. Visst kan jag föra ett rimligt resonemang för att försöka backa upp min åsikt men det är ändå fortfarande bara en åsikt.
Om vi verkligen vill göra något för att förändra dagens samhälle och de negativa trender som finns är det inte vidare smart att fortsätta dra igång en massa stora interventioner baserat på bara åsikter.
Jag tycker mig nästan varje vecka kunna läsa någon debattartikel där någon politiker eller känd person påstår att mer gymnastik i skolan skulle vara lösningen på ett problem. Det är i princip aldrig du ser någon argumentera för något som skulle kunna tänkas fungera. För vi vet nu att bara mer gymnastik inte hjälper. Så varför fortsätta dra upp ”bara gymnastik” i debatten?
Att börja lobba för mer gymnastik i skolan som lösningen på ett väldigt stor och komplicerat problem är säkert lätt att få igenom som politiker. De behöver ju inte trampa någon alls på tårna utan de är bara fantastiska personer som vill alla väl. Personligen är jag dock övertygad om att det är många som måste trampas på tårna om det ska bli någon verklig effekt.
Men den frågan verkar ingen villa ta tag i. Det blir ju jobbigt när man ska ifrågasätta något eller säga något negativt om en sak. Mycket bättre att fortsätta vara den bra personen och bara lobba för saker som alla tycker om.
Jag är 100 procent för mer fysisk aktivitet men man ska inte inbilla sig att det är lösningen på problemet. Det behövs mycket mer än så om det verkligen ska hända något betydelsefullt.
Bra guddi
Politikerna är totalt inkompetenta, dom tror att dom förstår men dom begriper inte att dom inget begriper.
Vi ska inte skylla alt på socker men fruktos ger inte någon mättnad, vi måste hitta orsaken till varför vi äter mer än vi behöver.
Skitmat kan störa vår aptitreglering, då hjälper det inte att röra sig mer för då ökar bara aptiten.
1. barnen ska röra sig så mycket att deras kroppar utvecklas normalt.
2. barnen ska få riktig mat så deras aptitreglering fungerar.
3. vi måste skaffa oss politiker som begriper något men det verkar vara en omöjlig uppgift.
Och vad borde skolan bidra med istället då för att hjälpa problemet med fler och fler barn som är överviktiga?
1. All storköksmat är inte skitmat men mycket av det som politikerna har upphandlat är skitmat.
Riktiga skolkök där man lagar riktig mat kan få barnen att gå ner i vikt.
2. förbjud all försäljning av godis och läsk på skolorna och runt skolorna lös in kiosker och stäng dom eller flytta kioskerna, (ägarna måste bara få ekonomisk kompensation)
3. Skolan kan tillhanda hålla morötter gratis, och frukt kokta ägg och ljuse till en låg kostnad.
Barnen måste kunna köpa bra mat på rasterna.
Riktiga skolkök kan även sälja det som blir över nedfrysta portioner kan barnens föräldrar köpa, eller så kan kommunen ta det till sina fattiga medborgare.
Kommer skitmatsbolagen att gå med på en avveckling av deras skitmat? jag tror att dom helt enkelt bara mutar en del politiker, då blir det bara en massa politiskt skitsnack och ingen förändring.
Vi har sålt vår själ till djävulen.
Intressant men inte direkt överraskande om man läst dina tidigare inlägg..
Men hur skulle du lobba för att din kommun skulle inför mer idrott på schemat a la Bunkeflo, eller något liknande?
Det jag tycker skolan ska fokusera på är att servera bra mat och inte sälja läsk, godis och annat skit i skolkiosken. Även utbildning av barnen är ju väldigt viktigt, att lära dem konsekvenserna av att äta fel. Men det finns ju studier på den typen av förändringar med och det är inga större effekter man ser där heller.
Så överlag tror jag att skolan för sig själv är tämligen chanslös. Barnen går ju över gatan och köper skit i kiosken där istället. Och sen köper de kanske en pizza på lunchen om de inte får den maten de för stunden har sug efter serverad i skolan. Det är samhället i stort som behöver förändras skulle jag tro. Att bara lägga det på skolan är fullständigt orimligt.
Men skolan kan givetvis bidra med sin del och då är det bra skolmat och inte sälja skitmat själva till barnen tillsammans med utbildning som jag tror skulle ha störst effekt. Mer gymnastik tror jag också skulle vara positivt. Men det räcker liksom inte att bara fokusera på en sådan sak. Det gäller att förstå att det är en stor helhet som måste förändras.
Skolgymnastik världen runt hålles primärt före lunch – sedan skickas ungarna till skolmatsalen och utfordras med billiga kolhydrater…
Förvisso. Men även i låg- och mellanstadiet finns problemen, utan att de har tillgång till fik och pizzeria…
Så det finns mer som är fel.
Vilket bekräftar det jag skrev. Skolan kan inte fixa det på egen hand. Att fortsätta hålla på och bara snacka om mer fysisk aktivitet är som studien här visar av allt att döma meningslöst. Så då får man göra annat och prova på andra saker.
I fallet låg och mellanstadiet så är problemet med stor sannolikhet antingen skolmaten eller vad barnen får att äta hemma. Så då får man titta på det. Där kan ju skolan bara påverka den maten de serverar. Sen kan de inte göra mycket mer än att försöka utbilda föräldrar mm.
Hej!
Tack för en återigen klockren sammanfattning av en förhållandevis stor studie. Jag jobbar som chef och lärare i idrott och hälsa på gymnasiet och vill egentligen bara lyfta fram två saker.
1) från min synvinkel är jag lite allergisk till begreppet ”gymnastik”, det är förlegat och tillhör en svunnen era inom ämnet idrott och hälsa i skolan. Idrott och fysisk aktivitet eller rörelse kan ersätta det begreppet enligt mitt tycke.
2) det viktiga är enligt mig att genom ämnet idrott och hälsa påverka ungas attityder kring fysisk aktivitet och motion snarare än att med egen agenda försöka komma åt samhällsproblemet med övervikt som jag menar är just ett samhällsproblem och mer komplext än att skolan ska ha fler timmar i idrott och hälsa. Eleverna i skolan behöver ffa fungerande förhållningssätt till livslångt intresse av att hålla sig aktiva i vardagen likväl som i arbetslivet, inte minst på den skola jag arbetar på där eleverna utbildas inom yrkesförberedande gymnasieprogram och där framtiden inom yrket ställer krav på en god, funktionell fysik och en mental beredskap för fysiskt krävande arbetsuppgifter.
Med vänlig hälsning,
Dejan Matic
Platschef
Praktiska i Södertälje
Visst är det så
Motion och idrott är en parameter som bidrar till hälsa och välmående livet igenom så att etablera intresse för detta är jätteviktigt
Resultatet på ungarnas vikt kommer däremot att vara noll av dessa ansträngningar oavsett hur många timmar man tar i anspråk
Säkert kunde skolan bidra till även viktproblemets lösning men då är det knappast i gymnastikhallen utan i skolmatsalen
God näringsriktig och mättande människomat är förstås vägen
Synd bara att få ännu inser hur en sådan kost bör se ut på tallriken
Guddi
Vi är säkert överens om att barnen borde röra sig så mycket att dom förbättrar hälsan.
Men därefter så är hälsovinsten försumbara vad jag förstår, att träna en eller flera timmar extra per dag mer än vad som behövs bara för att bränna överintaget av mat har folk inte tid med i dagens samhälle.
Lösningen måste vara fysisk aktivitet i lagom mängd och sen måste vi begränsa deras aptit.
Sluta att äta skitmat är en framkomlig väg för att begränsa aptiten.
Vi kan helt enkelt inte lösa problemet med att träna i flera timmar per dag, dessutom så ger träning större aptit, bara träning är en återvändsgränd.
Guddi hur mycket ska barn röra sig för att få en bra hälsa.
Hur mycket ska vuxna röra sig för att få en bra hälsa.
Mer fysisk aktivitet än så är bara fel väg att lösa fetman med.
ps jag äter inte skitmat och jag är inte fet, ad lib är det som gäller på riktig mat.
Tjena Dejan!
Tack för din kommentar, väl genomtänkt. när det gäller mitt användande av begreppet gymnastik så är det för att det är det ordet som folk troligen använder mest. Vill jag att detta inlägg ska bli läst även om några månader så får man ibland använda de ord som används istället för det ord som egentligen är korrekt. För då hittar folk det lättare via sökfunktionen eller google.
En kompromiss som jag får använda många gånger här på sidan. De tekniska termerna som egentligen är mer korrekta får jag undvika för att folk ska förstå. Tex fettförbränning istället för fettoxidation eller blodsocker istället för blodglukos.
Amen…
Tycker man ska vara på det klara att skolidrottens fettförbrännande syfte måste ses som ytterst marginell (bl a enligt detta inlägget) och att det snarare är effekterna av aktiveringen som sådan som gör någon skillnad för ungdomarnas kroppar (rörlighet osv). Är man ute efter någon mer långtgående effekt rörande kroppen som verktyg krävs mer aktivering än vad som ”erbjuds” visa skolan (läs idrott på fritiden).
Vad gäller skolornas ansvar rörande mat så är det givetvis viktigt, inte minst utifrån den aspekten att eftermiddagarna inte ska bli ”waste of time”, men blir ärligt talat lätt irriterad då ett mål om dagen ges så stort utrymme i debatten då allt som stoppas in i munnen utanför skoltid både är bra mycket mer och i många fall bra mycket sämre än den, ibland, inte alltför anpassade skolmaten. Låt oss säga att en ungdom går på en skola som har bra mat, som inte säljer skräp i skolkiosken osv, vad hjälper det om alla annan näring utanför skolan är ”skitmat”. De vänner jag gick i skolan med blev inte överviktiga på grund av den tid de spenderade i skolan utan på grund av det dom tryckte i sig utanför skoltid.
Jag tillhör en av de som under mina barnaår var mycket överviktig. Jag förstod såklart redan i, vad som då kallades för förskolan, att det var ”fel”. Det blev särskilt tydligt under skolgymnastiken.
Att alltid komma sist, bli vald sist och att tungt bära runt på den extra vikten under ”gympan” fick mig att förknippa fysisk aktivitet med obehag och förnedring. Jag tror inte att fler gymnastik-timmar på schemat hade löst mina problem.
För normalviktiga barn som presterar bra på skolgymnastiken och på så vis finner bekräftelse, tror jag definitivt att man kan väcka en rörelseglädje som håller i sig, kanske hela livet. Är man lätt är det roligare att röra på sig, och kanske håller man sig då mer motiverad till att ha en god kosthållning och aktar sig för övervikt, även som vuxen. Därför tänker jag att schemalagd fysisk aktivitet är något bra (inte bara för de direkta positiva hälsoeffekterna).
Vad jag däremot hade önskat för min egen del är att mina föräldrar och andra vuxna hade hjälpt mig att ta ansvar för vad jag stoppade i mig innan jag utvecklade ett destruktivt kärleksförhållande till, vad Guddi brukar kalla, skitmat. Andra barn åt också glass, godis och pasta, men inte lika mycket.
Jag tror att det måste ske ett preventivt arbete där inte bara skolan, utan även nyblivna föräldrar får information och stöd för att leda in barnen på rätt bana. När barn väl har blivit överviktiga, tycks det vara svårt att avleda dem från behovet de känner av att överäta. Jag tycker att vi vuxna också måste föregå med gott exempel. Pratar man om riskerna med övervikt hos barnmorskan idag? Kan tänka mig att att det är ganska laddat. Särskilt om föräldrarna själva bär på för många kilon.
Jag upplever att det idag är en mycket större debatt angående ämnet, men jag blir också förbryllad över att problemen bara växer.
Idag har jag fått revansch med normalvikt, yrke som sjukgymnast, gediget träningsintresse osv… Det känns bra men det var otroligt svårt att styra om livet till ”rätt” spår. Att väcka glädjen till träningen har varit min största utmaning men det är också den som får mig att vilja fortsätta äta hälsosamt.
Sammanfattningsvis tycker jag att det är bra och viktigt med fysisk aktivitet i skolan, men kanske ännu viktigare att så tidigt som möjligt fånga upp och hjälpa de barn som tenderar att äta sig till övervikt.
Tack för en läsvärd blogg!
/Josefin
Man börjar ju undra så smått om det kanske inte är rimligt med ett godis- och läskförbud, eller åtminstone ett *rejält* skattepåslag alternativt riktigt betungande regleringar om vart det får säljas och hanteras.
Till skillnad från andra, mindre lyckade förbud, så är ju huvudproblemet inte så mycket att eländet finns, som att det är så förbaskat lättillgängligt, så även om man bara uppnår betydande friktion i skitmatsätandet så borde det ju få betydande effekt på folkhälsan.
Förstås inte det minsta politiskt genomförbart, men om man får drömma lite så känns det inte uppenbart dåligt.
Tycker att andra saker var intressantare än vikten. Att någon timme mer rörelse inte betyder något för vikten stör mig inte.
Det som var intressant var vad som hände hemma. Mindre tv-tittande och mer rörelse på fritiden!
En effekt som alla föräldrar önskar!