Kostmönster relaterat till fettmassa och benmassa hos barn

Det är väl känt att sättet vi lever och äter är kopplat till hur vi håller oss friska och det är mycket viktigt redan från ens första dag i livet. Jag fick nyligen en studie i min mail från augustinumret (2010) av American Journal of Clinical Nutrition där man studerat kostmönster hos barn kopplat till benmassa och kroppsfettmassa. För en tid sedan skrev jag en text om stillasittandets negativa hälsokonsekvenser (”Regelbunden träning men en övrigt stillasittande fritid – är stillasittandet i sig en riskfaktor för hälsan?”) och som en liten spinoff på det tyckte jag även att den här studien var värd att nämnas. Om vi, utifrån studierna i min text om stillasittande, vet hur skadligt det tros vara så är det även intressant att kunna se trender för vilka kostmönster som förefaller gynnsamma för barns kroppssammansättning och skelett. Något som oundvikligen kommer påverka kroppen livet ut.

Studien

Denna studie har som sagt publicerats i American Journal of Clinical Nutrition och har titeln ”Dietary patterns associated with fat and bone mass in young children” (1). Här ingick totalt 372 barn som följdes under fyra år i syfte att undersöka matvanor i förhållande till deras benmassa och fettmassa. Under årens lopp var det (av olika anledningar) en del bortfall i studien och det fullständiga deltagarantalet för statistisk analys blev 295 stycken år 1, 325 barn år 2, 315 barn år 3 samt 292 barn år 4. Vilken kost har starkast samband med en lägre andel kroppsfett och starkare skelett hos barnen och vilken kost verkar mindre bra ur samma aspekt?

Ost- och spenatsoppa med rökt fläsk från Birgitta Höglunds matblogg. En utmärkt rätt enligt studieresultaten skulle jag säga. Särskilt om det rökta fläsket görs själv på färskt och obehandlat fläsk.

Barnen följdes som sagt under fyra år och var inom åldersspannet 3.8 år – 7.8 år. Under dessa fyra år besökte forskarna hemmet 13 gånger. I studien inkluderades data från barn som redan ingick i en tidigare publicerad stor studie från samma forskargrupp. Det finns publicerad i Journal of Pediatrics från 2009 och där har man studerat TV-tittande och benhälsa hos barnen (2). Från den studien hade man alltså redan här uppgifter om deras fysiska aktivitet, deras TV-tittande, kroppsfettmassa, fettfri kroppsmassa och deras benmassa. Det här är ett vanligt tillvägagångssätt inom forskningen, man samlar in stora mängder data från en och samma population under flera år och kan sedan använda den datan i flera olika studier och undersöka massor av olika trender och hälsofaktorer. Effektivt ur både ekonomisk och praktisk synvinkel då man kan genomföra studier utan att behöva leta nya populationer och samla all ny data för varje ny undersökning.

Barnen vägdes och mättes för att kalkylera BMI och kroppsmassan mättes med en DXA-scan. Kosten registrerades i den här studien genom en tre dagars kostregistrering med två vardagar och en helgdag. Föräldrarna gavs bilder av olika maträtter som forskarna ansåg relevanta och frekvent förekommande hos målgruppen (mat som barn ofta äter). Utifrån dessa bilder på mat i olika portionsstorlekar fick föräldrarna tillsammans med barnen ange vad och hur mycket barnet åt vilket sedan kalkylerades av forskarna.

Samma tre dagar som kosten redovisades (två vardagar och en helgdag) fick barnen ha en stegmätare på höften bortsett från när de sov, simmade eller badade. Under dessa dagar ombads föräldrarna att även ange tiden framför TV:n samt hur mycket de lekte och rörde på sig. Något som senare jämfördes med resultaten från stegräknaren för att ytterligare validera föräldrarnas angivna tider. Alltså en kombination av stegräknare och det föräldrarna påstår vilket är en fördel om man vill få säkrare resultat (föräldrarna kanske gärna ger en mer positiv bild än vad som är ”sanningen”). Man samlade även in sociodemografisk data över etnicitet och inkomstnivå men valde att inte inkludera det i slutresultatet då skillnaderna här visade sig obetydliga.

Samtliga kostregistreringar och övriga variabler i studien analyserades senare statistiskt gen en multivariat analys, en ANOVA (Analasys of variance), för att se vilka kostmönster som är kopplade till fettmassa och benmassa. Oberoende av TV-tittande, totalt energiintag, fysisk aktivitet, kalciumintag etc.

Resultat

Med olika confounders exkluderade delades kosten in i kostmönster 1 (Dietary pattern 1, DP1) och 2 (Dietary pattern 2, DP2) vilket alltså är kostmönster för olika individer med olika reultat på fett- och benmassa. DP1 kunde förklara den största delen av resultaten för hög fettmassa samt stor del av resultaten för hög benmassa. För dessa två variabler (både hög fett- och benmassa) visade det sig att en redovisad kost rik på raffinerat spannmål, ost, processat kött, ägg, discretionary fats (differensen av fettkalorier mellan en lättprodukt och en fullfet produkt, t.ex. skillnaden i fettkalorier från 1 dl minimjölk och 1 dl standardmjölk) samt artificiella sötningsmedel.

Hur de olika kostmönstren (DP1, DP2, DP3 och DP4) påverkade fettmassa under första, andra, tredje och fjärde året.

DP2 kunde förklara ytterligare en hög andel av skillnader i fettmassa och  skillnader i benmassa. Här såg man även till både lägre fettmassa och högre benmassa, DP1 förklarade bara de höga siffrorna av båda variablerna. Kostmönstret som här kopplades till lägre fettmassa och högre benmassa var högt intag av mörkgröna och starkt gula grönsaker samt processade köttprodukter. Samma variabler var kopplade till låga intag av friterad mat, friterad kyckling, friterad fisk och friterad potatis. De här kostmönstren (DP1-DP4) handlar om statistiska kluster skulle man kunna säga. Man gör så vid en ANOVA och jag känner inte att jag skall gå in på det djupare än såhär utan helt enkelt redogöra för vilka kostmönster som gav mest positivt resultat.

Hur de olika kostmönstren (DP1, DP2, DP3 och DP4) påverkade benmassa under första, andra, tredje och fjärde året.

Totalt sett kan man alltså se att de två typerna av mönster i dagsintaget som visade bäst resultat, DP1 och DP2, totalt kunde förklara en stor del för vilken kost som kan tänkas vara fördelaktig här.

Kalciumintaget korrelerade varken positivt eller negativt med fettmassa. Dock en positiv korrelation med benmassa under de första två åren men inte de två sista. När man kontrollerat för kalciumintaget föreföll fortfarande samma kostmönster som D1 och D2 visade vara korrekt.

Kommentar

Redan i resultatdelen ger forskarna lite av en rekommendation av hur en kost, enligt resultaten för DP2, skulle kunna se ut om man vill öka förutsättningarna för att barn skall hålla sig normalviktiga och med starka ben. En kost rik på grönsaker med starka fäger som spenat, broccoli, morötter och paprika, kött från gris och nöt och även processat kött, fullkornsprodukter, nötter och frön samt ingen friterad mat varken friterade köttprodukter (friterad kyckling eller fisk t.ex.) eller vegetabilier (som pommes frites).

En kost som ju känns hyfsat sund även om det processade köttet är tveksamt. Det är heller inget som forskarna rekommenderar i diskussionsdelen. Angående just processat kött har jag skrivit en del tidigare och hög konsumtion av det är kopplat till både ökad cancerrisk (”E250, ett tillsatsämne att se upp med – Del 1” och ”E250, ett tillsatsämne att se upp med – Del 2”) samt ökad risk för hjärt- kärlsjukdom och diabetes (”Om kolhydrater, mättat fett och ”skräpmat””). Forskarna diskuterar här snarare proteinintagets roll för benhälsan (vilket jag också skrivit om i ”Proteinintag och benhälsa – En metastudie”) i kombination med mycket kalium från grönsakerna. Med andra ord är inte det processade köttet just en fördel i sig enligt forskarna, snarare så att proteinkvalitén är bra och det var just den typen av kött som konsumerades mer. Samtidigt var friterat kött negativt och även korrelerat med fler negativa kostvanor. Därav rekommenderas slutligen inget högt intag av processat kött, tvärtom så avråds man från detta och rekommenderar andra lika bra men oprocessade proteinkällor.

Utifrån studiens undersökningsmetodik bör man ha i åtanke att det fanns vissa bortfall år till år och att det trots allt var ett spann på fyra år. Således är inte kostmönstren helt lätta att tolka och vi vet även att kostregistreringar (och all registrering av levnadsvanor) tenderar att ge en något felaktig bild. Folk både glömmer och missbedömer.

Slutord

Min första tanke när jag läste abstraktet var att det här med processat kött bara inte kan stämma. Har jag läst fel eller har de skrivit fel? Men faktum är att högre konsumtion av detta var korrelerat med högre benmassa och lägre kroppsfettmassa. Det här ser jag som en ganska tydlig bild av hur dåligt amerikaner äter tyvärr. Om de friskaste barnen till stor del äter korv, hamburgare, skinka o.s.v. samtidigt som de barnen med lägre benmassa och högre fettmassa äter mer friterat kött är det tecken på dåligt och mindre dåligt i princip.

Därför uppskattar jag att forskarna rekommenderar oprocessat kött trots allt. Det var alltså helt enkelt den vanligaste typen av köttprodukter hos de som åt i övrigt bättre. Att föräldrarna och barnen själva anger hur de äter och hur mycket de rör sig etc. innebär alltid felkällor men dessa felkällor finns i alla grupper och jag tror inte att det har påverkat huvudresultaten markant.

Däremot är jag lite mer tveksam till det här med uppgifterna om inkomst. Det är väl känt inom forskningen att den typen av frågor inte är så populärt att besvara och här tror jag risken för felaktig rapportering har kunnat påverka. Kanske skiljer det sig mer i praktiken mellan olika inkomstnivåer än vad resultaten antyder?

Studien var i alla fall läsvärd känner jag och ett kul exempel att ta upp för att ge exempel på en koststudie där man använt sig av data från ett jättestort underlag som sedan studeras ur olika aspekter. Så både resultat och metodik tycker jag var kul att redogöra för.

/Nicklas

1. Wosje KS, Khoury PR, Claytor RP, Copeland KA, Hornung RW, Daniels SR, Kalkwarf HJ. Dietary patterns associated with fat and bone mass in young children. Am J Clin Nutr. 2010 Aug;92(2):294-303. Epub 2010 Jun 2.
2. Wosje KS, Khoury PR, Claytor RP, Copeland KA, Kalkwarf HJ, Daniels SR. Adiposity and TV viewing are related to less bone accrual in young children. J Pediatr 2009;154:79–85.

Receptet på soppan i bild hittar du här.

Tillägg: Idag skriver dessutom Dagens nyheter om fetmans utbredning i USA. Läs artikeln ”Miljardnota för fetma i USA” här.

5 thoughts on “Kostmönster relaterat till fettmassa och benmassa hos barn

  1. Intressant artikel, som vanligt, Nicklas :)Tack för länken.

    Jag är, som tur är, uppväxt med den här typen av mat.
    Det blev mycket spenat och annat grönt när jag var liten, liksom mycket vilt och fisk. Har nu på senare år gått tillbaks till en liknande kosthållning.

    Kanske därför jag lyckats träna mig tillbaks till en bättre rygg, efter steloperation och många år med värk? Musklerna i ben, mage och rygg, börjar bli riktigt starka igen.

    Skriver om en bra och billig träningsform idag, skogspromenader på myrar.
    Det tar på krafterna kan jag lova, att pulsa fram på en blötmyr 😉

    Har du testat att röka fläsk? Hur lång tid i saltlag och hur lång rökning behövs för att det ska bli hållbart?
    Det vore kul att prova, går ju bra att använda en vanlig liten ABU-rök.

      (Citera kommentar)

  2. Hej Birgitta!

    Jag tänkte precis uppmärksamma dig om länken men du hann visst se den före haha. Själv fick jag mycket nässelsoppa med ägghalvor under uppväxten. Det är nog inte många i min ålder som fått äta det. Jag älskade redan från dag 1 mormors gamla hederliga husmanskostklassiker.

    Om jag inte trott att jag som barn BORDE äta pannkakor, godis och glass (man äter ju det som ställs fram) skulle jag nog enbart ha käkat bra mat som liten.

    Röka fläsk har jag aldrig testat, här i studentlyan äger jag inte ens ugn. 😀 Men jag och min polare har lagat en del god mat på sistone, Flygande Jacob med äkta vispgrädde och kycklingfilé i ugn med smält Appenzellerost och rotfrukter i ugn. Det skulle nog imponera på dig till och med. 😉

      (Citera kommentar)

  3. Ibland är även en äldre kärring snabb 😉

    Nässlor har jag börjat uppskatta nu på senare år, perfekt att bara gå ut och plocka. Gott, nyttigt och gratis.
    Mamma odlade massor av spenat och annat grönt som klarade sig i Dalarna’s fjälltrakter.
    Var till Mora 1-2 gånger per år, det var enda gångerna vi åt junkfood, korv och pommes frites.

    Jag får prova att röka fläsk nästa gång jag är i stugan, där har jag inga grannar på kilometers avstånd. Hemma på balkongen är nog ingen hit..

    Jag är imponerad! Låter så gott med era rätter,härligt med såna livsnjutare 🙂

      (Citera kommentar)

  4. Intressant artikel Nicklas. Jag tycker alltid det är läbbigt att läsa vad mycket skräp många föräldrar ger till sina barn – processat kött det minst dåliga…

      (Citera kommentar)

  5. Forgman: Intressant artikel Nicklas. Jag tycker alltid det är läbbigt att läsa vad mycket skräp många föräldrar ger till sina barn – processat kött det minst dåliga…

    Hej Forgman!

    Ja det säger ju en del om matvanorna faktiskt. Jag käkar ju själv en del korv men inte borde ett så stort dataunderlag visa på att processat kött som primär källa är det BRA kostmönstret.

    ”Ta bort friterade hot dogs men ät gärna vanliga som basmat” typ. 😉 Nu drar ju inte forskarna den slutsatsen dock, jag tycker de har en mycket bra diskussion som stämmer överens med mina synpunkter.

      (Citera kommentar)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *