American Journal of Clinical Nutrition tillhör de vetenskapliga tidsskrifter med absolut högsta anseende inom nutrition i samband med folkhälsa och sjukdomar.  Många av mina texter där ämnet inte är direkt träningsrelaterat men som ändå är inriktat på kost och hälsa har i flera fall referenser från den tidsskriften.

Jag prenumererar på tidsskriftens nya publikationer via mail och häromdagen dök det upp en studie i min maillåda som jag tänkte nämna lite kort.

Det är en metastudie (eller meta-analys som man också kan kalla det) där man sett över den vetenskapliga litteraturen gällande studier som sammankopplar proteinintaget med människors benhälsa hos friska vuxna människor (1). Det här är ett lite kontroversiellt ämne då det finns teorier om att ett högre proteinintag både skulle vara uppbyggande för benmassan men även negativt. Det föreligger alltså en viss kontrovers och tveksamheter kring vad som kan tänkas vara ett optimalt proteinintag för benhälsan och var balansen ligger före dess att den uppbyggande effekten eventuellt riskerar att bli nedbrytande.

Studien

Detta är som sagt en metastudie så här har inte inte själv gjort något experiment eller någon undersökning, man har istället

tittat på och granskat redan publicerat material, sammanfattat dessa studiers resultat och därefter sammanställt alla resultat för statistisk bearbetning (lite mer om meta-analyser här). Den är genomförd av ett forskarlag från Storbritannien titeln är ”Dietary protein and bone health: a systematic review and meta-analysis.”.
Man genomgick här en systematisk genomgång av publicerade vetenskapliga artiklar mellan januari 1966 och september 2007 i databasen PubMed samt att man även sökte litteratur från 1974 t.o.m. 2008 i databasen EMBASE.

Sökfraserna som användes i litteratursökningen var följande:

”(protein intake OR dietary protein OR protein supplement OR protein consumption) AND (bone OR fracture OR BMD OR bone turnover)”

Om studierna var äldre än 30 år gamla utan att bidra med tillräckligt detaljerad information för meta-analysen så exkluderades de. Studier som valdes ut var de som undersökte totalt proteinintag från kosten på benmineraldensitet (Bone Mineral Density = BMD), benmassa (Bone Mineral Content, BMC), skelettbalansen (bone turnover) och frakturrisk (fracture risk) på friska vuxna individer. Studier med proteinsupplementation av sojaprotein och mjölkprotein inkluderades även de.

Resultat

Man fick till slut ett underlag av 61 vetenskapliga studier, utförda genom olika metodik via både epidemiologi och experimentella studier. Av den sammanfattade litteraturgranskningen framgick att BMD och BMC påverkas av proteinintaget och att ett högre proteinintag är gynnsamt. Man såg i få studier någon signifikant ökning av BMD genom ökat intag men heller ingen försämring.

För BMC kunde man i en studie se negativ inverkan via ökat intag men den var också ensam om detta gentemot 4 studier med statistiskt signifikant positiv inverkan och två med icke-signifikanta positiva resultat.
För frakturrisker var litteraturen mer otydlig och både en del negativa och positiva effekter sågs i olika studier. Det gällde flera olika frakturer såsom benbrott, höftfrakturer och armbrott och studierna gällde både animaliska och vegetabiliska proteinkällor. Det var som sagt varierande och resultatet från litteraturgenomgången över risken för höftfrakturer utifrån proteinintag kan ses här:

Studierna med proteinsupplementering var överlag av otillräcklig kvalité för att ge konkreta svar men trots detta var trenden även här åt det positiva hållet. Studier var begränsade till sojaprotein och mjölkprotein (vassle och/eller kasein).

Slutsats

Artikeln är lång och behandlar mängder av studier och vill man få en mer klar bild av vad författarna kommer fram till bör man ju även läsa den litteratur som granskats. Jag har i det här inlägget försökt ge en hyfsad bild av vad de primära resultaten var i alla fall. Och ser man till författarnas slutsatser verkar det finnas mer stöd för att ett något högre proteinintag är gynnsamt för benhälsan i stort, även om frakturrisk var väldigt tveksamt.

Få studier i analysen var blinda vilket tyvärr kan ha varit ett bias i resultaten, d.v.s. att deltagare var medvetna om sitt ökade proteinintag och det kan ha påverkat resultaten (detta enligt forskarna själva). Flera studier var även för korta för att konkret säga något mer än just korttidseffekten.
Såhär lyder i alla fall forskarnas avslutande konklusion:

Conclusions
A positive association between protein intake and BMD, BMC, and a reduction in bone resorption markers was indicated in the studies reviewed here. However, no separate effects of soy supplementation or MBP on lumbar spine BMD were found. However, the studies were highly heterogeneous from one another, and confounding may partly explain any positive effects of protein found in the cross-sectional surveys and cohort studies. Importantly, there was no relation between dietary protein and fracture risk in the qualitative review or meta-analysis.

Overall, the weight of the evidence shows that the effect of dietary protein on the skeleton appears to be favorable to a small extent or, at least, is not detrimental. However, the long-term clinical importance of the effect is unclear, and a reduction in fracture risk was not seen. More research is required to resolve the protein debate. In the meantime the protein intakes and balance of different protein sources as indicated in the current healthy eating guidelines (eg, Balance of Good Health) represent appropriate dietary advice.

Slutord

Vad har då denna metastudie för relevans hos unga och tränande individer?
Ja det kanske man kan fråga sig, majoriteten av studierna riktar sig ju inte mot den gruppen och absolut inte om de höga proteinintagen som är vanliga (i regel över 2 gram/kg kroppsvikt varje dag och ofta mer). Men det är ett faktum i sig att träning påverkar benhälsan positivt med korrekt återhämtning däremellan och att styrketräning stärker skelettet extra bra.

Så att styrketräna regelbundet och äta ordentligt ger troligtvis goda förutsättningar för starkt skelett. Jag ser heller ingen anledning att tro att det höga proteinintaget då skulle vara en riskfaktor. Denna analys antyder heller inget sådant även om det som sagt handlar om lägre proteinhalter.
Konsumerar man mjölkprodukter, äter fet fisk, tränar styrketräning, gärna tar extra tillskott av D-vitamin, undviker rökning och överkonsumtion av t.ex. coladrycker (med mycket syra) och dessutom givetvis får i sig tillräckligt med protein och fett tror jag man gör sitt skelett en stor tjänst.

Jag tycker själv att meta-analysen var intressant att läsa och jag hoppas att denna text var läsvärd!
/Nicklas

1. Darling AL et al. Dietary protein and bone health: a systematic review and meta-analysis. Am J Clin Nutr. 2009;90 1674-1692.