Förhöjda nivåer av fett i blodet efter en måltid

Publicerat den 2 kommentarer till Förhöjda nivåer av fett i blodet efter en måltid

Efter mitt inlägg om vetenskapens världs senaste avsnitt kring motion och träning så dök det upp en lite diskussion bland kommentarerna kring det test som genomfördes ungefär 10 minuter in i klippet. Här under är klippet igen och jag har fixat så det börjar där som testet börjar så du behöver inte sitta och leta.

Det man undersöker här är något som kallas för postprandiell lipemia. Detta är ett fint ord som säger att man undersöker hur främst nivåerna av triglycerider förändras i blodet efter en måltid. Triglycerider i sin tur är den vanligaste formen av fett som vi äter.
Postprandiell lipemia är alltså fettets motsvarighet till ett blodsockertest. Och precis som blodsocker så är en förhöjd postprandiell lipemia sammankopplat med en rad negativa effekter på hälsan (1, 2, 3, 4). Precis som med blodsocker så är också en onormal höjning och nivåer som förblir höga längre än normalt någon som pekar på att kroniska nivåer av höga blodfetter är på väg.
Faktum är att när det gäller diabetes och insulinresistens så pekar det mesta just nu på att det faktiskt är höga nivåer av fetter i blodet som är den främsta orsaken. Det är alltså inte högt blodsocker i sig som främst leder till insulinresistens utan det är höga blodfetter (mer läsning: Varför blir människor insulinresistenta?).
Det test man utför i den här studien är alltså relevant ur hälsosynpunkt och orsaken till att det inte utförs så värst ofta är nog mest för att det är mycket lättare att testa blodsocker och det ger i princip samma besked när det gäller om man är i en riskzon eller inte. Att de valde fett i det här klippet är nog mest för att det blir tydligare när man tittar på provrör 🙂

Det du äter och akut höjning av blodfetter

I klippet äter mannen en klassisk engelsk frukost och fokuset ligger väldigt mycket på fettmängden i den frukosten. I själva verket är dock fettmängden i måltiden endast en faktor som påverkar hur fettnivåerna i blodet påverkas. Givetvis är det så att mer fett i maten innebär högre fettnivåer, precis som mer kolhydrater innebär högre blodsocker.
Väldigt tidiga studier gjorda på människor visade att om dessa åt kolhydrater tillsammans med fettet så minskade höjningen av fett efter måltiden trots att mängden fett i måltiden var den samma (5). Detta har också bekräftast i senare studier (6). Orsaken till detta är troligen att insulinet som frisätts av kolhydraterna även hjälper kroppen att lagra in fettet. Det finns dock lite undantag. Fruktos som för sig själv egentligen inte leder till någon betydande insulinfrisättning höjer, istället för sänker, nivåerna av fetter i blodet efter en måltid.

Effekten av träning på postprandiell lipemia
Förutom att öka mängden insulin kan man också förbättra upptaget av fett från blodet genom att öka insulinkänsligheten. Den här grafen visar skillnaden i triglyceridnivåer efter en måltid med 40 gram fett hos en grupp vältränade personer jämfört med en grupp jämnåriga personer som vägde lika mycket.

När det gäller vid en måltid är det alltså lite av ett val man gör mellan att antingen få en ökning av blodsockret, en ökning av blodfetterna eller en blandning där inget av värdena blir lika högt men istället får man ju båda och.

Längre dieter och höjningen av blodfetter efter mat

När man tittar på effekten av olika dieter börjar det bli lite intressant. Hos normalviktiga personer har man i studier att personer som äter lågkolhydratkost ala LCHF över en längre tid får lägre höjning av fettet i blodet efter en måltid jämfört med personer som äter lågfettkost (6).
Hos personer med insulinresistens eller diabetes typ 2 har man sett att en lågkolhydratkost faktiskt leder till en sänkning av höjningen av blodfetter efter en måltid. Även detta har man visat i randomiserade studier där man jämfört lågkolhydratkosten med en lågfettkost (7).
Det verkar alltså som att det är lite seger lågkolhydratkost här men det man inte ska glömma då är att detta troligen är en träningseffekt. Våra kroppar bli bra på att ta hand om det som vi oftast stoppar i oss. Äter du mycket fett blir din kropp bättre på att hantera fett. Äter du mycket kolhydrater blir kroppen istället bättre på att hantera kolhydrater.
Ett exempel här som troligen flera känner till är när man i tidningarna skrev upp att Annika Dahlqvist hade diabetes. Det hon hade gjort var att hon gjort en glukosbelastning och sett att hennes resultat uppfyllde kriterierna för diabetes. Detta var dock endast en effekt av att hennes kropp var tränad för att hantera fett, inte kolhydrater. När hon sen började äta lite kolhydrater igen blev hennes kropp bättre på att hantera glukosen och hon hade inte längre diabetes.
Så att personerna i dessa studier blir bättre på att hantera fett efter en måltid känns egentligen inte så konstigt. Det man skulle vilja veta är hur glukostoleransen blev hos dessa personer. Tyvärr verkar man inte ha gjort ett glukostoleranstest i någon av de studier där man studerat hur personer hanterat fett efter en måltid. Det är faktiskt så att i princip inga studier på lågkolhydratkost använder sig av glukostolerans som test. Jag hitta endast en studie och där såg man ingen skillnad mellan de olika dieterna i glukostolerans (9). Den här studien varade dock ett år och efter så lång tid följer inte längre försökspersonerna sina tilldelade dieter.
Den enda studie jag kunnat finna förutom det är en väldigt välkontrollerad studie från 70-talet där man tog unga friska försökspersoner och satte dem på en vårdavdelning där de fick leva på flytande föda i perioder om två veckor (10). Dieten under dessa tvåveckorsperioder varierade i form av mängden glukos och olja. Allt från 20 procent kolhydrater till 80 procent kolhydrater. Kalorintaget anpassades så att deltagarna höll sin vikt. Resultatet blev att glukostoleransen förbättrades ända upp till 80 procent kolhydrater. Forskarna gjorde faktiskt sen ett ännu coolare försök där de lät deltagarna få 80 procent av sina kalorier i form av socker. Resultatet blev en ännu bättre glukostolerans. Hela summeringen i den här studien är så intressant så jag klistrar in den i sin helhet här:

The influence of the type and amount of dietary carbohydrate on the glucose tolerance test (OTT) has been studied in 13 normal men. Ingestion of a diet containing 20% of calories as glucose and 65% as fat led to significant abnormalities of the OTT. As the dietary glucose content was increased progressively to 40, 60, and 80% of calories, a gradual improvement of OTT occurred, and the OTT on the 80%-glucose diet did not differ significantly from control tests. When normal subjects were changed from a control diet to one containing 80% of calories as sucrose, significant improvement in the oral OTT occurred. These improvements in GTT were associated with slight reductions in plasma insulin values. These studies demonstrate that short-term periods (up to 10 weeks) on a high sucrose diet lead to improvement of the glucose tolerance in normal subjects

Försök få ihop det där med alla skrämselpropaganda om att kolhydrater i kosten nästan per automatik leder till insulinresistens etc 😉 Givetvis kan glukos/kolhydrater bidra men det här visar väl att det inte är någon slags nödvändig oundviklig effekt. För mig är den här typen av resultat dock mest en påminnelse för att man inte ska hänga upp sig på en hälsomarkör som enda måttet för ens hälsa. För de som fick i sig 80 procent av sina kalorier från socker hade garanterat inte mått speciellt bra i längden oavsett hur fin glukostolerans de än hade haft.
Förmågan att hantera glukos kanske kan uppfattas som en irrelevant fråga för någon som äter strikt LCHF och jag håller med. Äter man inga kolhydrater behöver man inte oroa sig särskilt mycket för högt blodsocker efter en måltid. Det man då fortfarande ska oroa sig för enligt mig är höga blodfetter. För även om förmågan att hantera fett förbättras när man äter lågkolhydratkost så testas ju detta genom att man jämför en standardmåltid med x gram fett både hos de som ätit lågkolhydratkost och de som ätit lågfett. Men äter du lågkolhydratkost kommer du ju att äta mycket mer fett över en hel dag. Själva totalbelastningen blir ju större om 70 procent av all energi man äter kommer från fett istället för kanske 35-40 procent som är vanliga siffror för normalbefolkningen.

Är det här något att bry sig om?

Om du är orolig för att du har högt blodsocker så borde du också vara orolig för att du får förhöjda blodfetter. Men äter du bra mat och håller dig smal samt fysisk aktiv så behöver du med stor säkerhet inte oroa dig för varken högt blodsocker eller höga blodfetter. En frisk kropp hanterar nämligen både typerna av näring/energi bra. Glöm aldrig bort att människor historiskt sett har levt väl på många olika typer av dieter (mer läsning: Kvalitén är viktigare än mängden kolhydrater, fett och protein!)
I övrigt ser jag det här mest som intressant information samtidigt som en del av det jag tagit upp belyser att man inte ska hänga upp sig för mycket på en enda markör som ett mått på ens hälsa. Ett glukostoleranstest är till exempel intressant om man dagligen är van vid att äta kolhydrater i nivå med svenskars medelintag. Äter man en extremkost åt något håll kan testet dock bli missvisande eftersom de medelvärden och riktmärken för god glukostolerans är framtagna på personer som äter en blandkost. Det är inte alls säkert att dessa även gäller för personer som äter någon form av extremkost. Kroppen förändrar sig och anpassar sig efter det du äter. Frågan är ju då hur man vet om man är i god hälsa i fall man äter en extremkost? Vilka testvärden kan användas för att förutspå framtida hälsa/ohälsa? Jag vet inte…
Ett exempel på hur ett av de ”standardtester för hälsa” som används idag kan bli missvisande för folkgrupper som äter en extremkost har jag tagit upp i inlägget Apo-kvot och andra Blodfetter som riskmarkörer där kitavabor som äter extremt mycket kolhydrater är i förhöjd risk för hjärt- och kärlsjukdom enligt deras Apo-kvot men trots det är det i princip ingen i hela befolkningen som lider av just hjärt- och kärlsjukdom.

2 kommentarer

  1. Det jag störde mig mest på i programmet var att man så tvärsäkert fastslog att fett i blodet per definition var dåligt. Man fick intrycket av att om folk bara åt inget fett alls så skulle det inte finnas någon risk för åderförkalkning alls.
    Och ETT prov säger ju sällan någonting. En arbetskamrat till mig hade ett triglyceridvärde på 8 eller 9 under hälsokontrollen. Något han inte lyckats upprepa sedan dess. En annan var klockren diabetiker på glukosprovet men inte vid efterkommande prov dagarna efter.

    1. Erik E: Och ETT prov säger ju sällan någonting. En arbetskamrat till mig hade ett triglyceridvärde på 8 eller 9 under hälsokontrollen. Något han inte lyckats upprepa sedan dess. En annan var klockren diabetiker på glukosprovet men inte vid efterkommande prov dagarna efter

      Ny syftade jag iofs på ett resultat som avviker och som går det vid återkommande test. Men visst har du en väldigt viktig poäng där med. De ska givetvis ta fler test för att bekräfta dina resultat när det gäller blodsocker och triglycerider då de kan påverkas av mycket förutom ens långvariga hälsa.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.