För någon dag sedan stötte jag på ett väldigt intressant artikel/kapitel i en bok vid namn, Early Nutrition Programming and Health Outcomes in Later Life. Artikeln som jag tänker skriva om här hette Developmental Origins of Obesity: Programming of Food Intake or Physical Activity? och handlar om vilken inverkan som fysisk aktivitet kan ha på utvecklandet av övervikt. I abstraktet till artikeln kan man läsa följande.
Mans ability to capture, harness and store energy most efficiently as fat in adipose tissue has been an evolutionary success story for the majority of human existence. Only over the last 30–40 years has our remarkable metabolic efficiency been revealed as our energy balance increasingly favours storage without regular periods of depletion. Historical records show us that while the composition of our diet has changed markedly over this time, our overall energy intake has significantly reduced. The inevitable conclusion therefore is that habitual physical activity and thus energy expenditure has reduced by a greater extent. Recent studies have illustrated how the finely tuned long-term control of energy intake and of energy expenditure are both developmentally plastic and susceptible to environmentally-induced change that may persist with that individual throughout their adult life, invariably rendering them more susceptible to greater adipose tissue deposition. The central role that lean body mass has upon the ‘gating’ of energy sensing and the importance of regular physical activity for its potential to reduce the burden of a ‘thrifty phenotype’ will be briefly discussed in the present review.
Är man nyfiken på varför så många människor är överviktiga i dagens samhälle så är det där ett abstrakt som gör en väldigt sugen på att veta mer om vad som står i texten. För er som är som jag och oftast hoppar över abstrakt som läggs in som det här ovan så kan jag säga att artikeln handlar om hur den yttre miljön vid en människas utveckling kan påverka aptiten och förmågan till att reglera vikten med hjälp av fysisk aktivitet på lång sigt. Jag kommer i detta inlägg kort återge det som står i artikeln blandat med lite egna tankar och åsikter. Jag kommer endast att ange referenser till fakta som inte kommer från artikeln ovan.
Människans är fantastisk på att balansera kalorierna
Det känns nästan lite dumt att skriva det med tanke på hur många människor som i dagens samhälle har några kilo övervikt med det är ändå ett faktum att människan är fantastisk när det gäller att hålla kaloribalans. Den normala viktuppgången hos vuxna människor ligger någonstans kring 0,5 – 1 kg per år. Detta motsvarar ett överskott på 3500 – 7000 kcal. Totalt stoppar vi i oss runt 750000 – 1000000 kcal varje år och man inser genast att det endast krävs en väldigt liten oblans i kroppens viktreglerande system för att vi ska gå upp i vikt. Trots alla ”möjligheter” som numera finns när det gäller fri tillgång till mat och egentligen inga krav på fysisk aktivitet för stora delar av befolkningen så reglerar kroppen vår aktivitet och hunger så att vi håller vår vikt så bra som vi faktiskt gör.
Artikeln börjat med att kort gå igenom olika möjliga bidragande orsaker till den ökade övervikten i samhället. Det finns vissa genetiska anlag för övervikt, men dessa kan inte förklara den markanta ökning som har skett de senaste decennierna. Den ökade tillgången till raffinerad mat har gjort att vi numera äter mycket mer energität mat.
- Traditionell afrikansk kost 107 kcal / 100 g
- Normal brittisk diet, 160 kcal / 100 g
- Medelvärdet för snabbmat, 265 kcal / 100 g
Samtidigt innehåller vår mat en större andel enkla sockerarter och mindre fiber. Det totala fettintaget har minskat samtidigt som intaget av mättat fett och artificiella fetter har ökat (brittiska data).
Trots detta så har det totala kaloriintaget per dag enligt författarna minskat hos befolkningen om man förutsätter att underrapportering var lika vanligt för 40 år sen som det är nu. För man skall alltid ha i åtanke att folk som intervjuas om sina kostvanor och aktivitetsmönster underrapporterar och överrapporterar i väldigt stor utsträckning (vilket gör en hel del data svårtolkat).
Samtidigt är det helt klart så att den dagliga fysiska aktiviteten har minskat under samma tid. Författarna säger att detta helt klart kan vara en bidragande orsak till den ökade övervikten och lägger till att vår förmåga att motstå dessa faktorer kan påverkas av hur vår yttre miljö är under vår utveckling.
Ett foster påverkas av sin yttre miljö
Det finns många studier på djur som visat att deras aptit påverkas av den diet som deras föräldrar följde när de var ett foster. Antingen för mycket eller för lite energi försämrar aptitregleringen hos fostret när detta sen växer upp i djurmodeller (1). Denna effekt kan sen sitta i över flera generationer. När det gäller människor så finns det av naturliga skäl inga interventionsstudier som undersöker detta, men det finns gott om empiriska data som understödjer fenomenet.
Man vet inte säkert hur eller vad som orsaker förändringarna i aptitregleringen men det finns stöd för att höga insulinnivåer har en klar negativ inverkan. Till exempel har man, i studier där man kontrollerat blodsockret hos diabetesråttor, inte kunnat se den negativa överföringen på aptitreglerande delar av hjärnan hos fostret (2). I människor har man kunnat se att barn födda av mödrar med diabetes eller dålig glukostollerans har en större andel fettmassa vid födseln.
En annan faktor som man tror spelar stor roll är leptin. I råttor har man i några försök lyckats få framavlade obesogena råttor att föda ungar utan några problem att hålla vikten endast genom att tillföra extra leptin under en viss tid av fostrets utveckling.
När det gäller motions inverkan på utvecklingen hos fostret finns det väldigt lite forskning. Man vet att det finns stora skillnader i NEAT mellan olika individer (Nicklas har skrivit mer om NEAT i inlägget, Begreppet ”NEAT” och varierande energibehov) och denna effekt kvarstår under en individs livstid vilket tyder på att det finns någon slags medfödd reglering som inverkar även när det gäller hur ens energiförbrukning påverkas. Råttor vars mödrar fått dåligt med näring under graviditeten rör sig mindre än andra råttor oavsett hur mycket kalorier de fick äta efter födseln. Andra senare studier har visat på den raka motsattsen när man har gett råttorna möjlighet att motionera i ett springhjul (3). Trots de något motsägande resultaten så visar studierna att även en sådan sak som spontan fysisk aktivitet kan påverkas av miljön som ett foster växer upp i.
En konsekvens av överätning under graviditet är att fostret utvecklar en ökad tendens till leptinresistens som gör att fostret senare i livet får en sämre förmåga att känna av förändringar i fettdepåerna. Leptin påverkar också ens energiförbrukning i ett försök att återställa energibalans i kroppen och den ökade leptinresistensen kan således även påverka ens fysiska aktivitet. Författarna spekulerar sedan kring hur detta skulle kunna vara en orsak till att vissa personer har svårare att hålla kaloribalans.
Fysisk aktivitet för att motverka effekterna
Sista delen av artikeln handlar om hur muskler och fysisk aktivitet kan påverka och motverka de negativa effekterna. Muskler är väldigt aktiva metabolt och står för ungefär 20 % av vår energiförbrukning. Samtidigt så står musklerna för runt 70-80 % av allt upptag av glukos från blodet. Överviktiga har generellt sett en mindre andel typ I fiber och en högre andel typ II b fiber (mer om olika fibertyper här). Denna fördelning innebär att överviktiga har en sämre förmåga att oxidera både kolhydrater och fett. Denna försämrade förmåga att oxidera framför allt fett kan återfås genom ökad fysisk aktivitet. Intressant i sammanhanget är att endast viktnedgång inte har denna effekt vilket är ännu en orsak till varför man bör inkludera motion vid viktnedgång. Även insulinkänslighet är starkt beroende utav mängden oxidativa typ I fiber.
Summering
Det praktiska man kan ta med sig från denna text är troligen inte så mycket för de flesta av våra läsare, men den visar på att det finns många faktorer som kan påverka ens förutsättningar för att hålla vikten. Även om det alltid är så att man blir överviktig för att man äter för mycket och rör sig för lite så finns det många faktorer som påverkar hur lätt eller svårt det är för en viss individ.
Hur stor inverkan fysisk aktivitet har när det gäller motverkan av de negativa förutsättningar man själv fått som foster och på de förutsättningar man ger sina egna barn är det ingen som vet. I slutsatsen till artikeln skriver författarna emellertid följande:
Any early developmentally-induced compromise in the control of resting metabolism, either through deficits in oxidative fibre number or intramuscular energy sensing and handling could provide the initial trigger for increased susceptibility to the range of adverse symptoms that we associate with the metabolic syndrome; all that appears required to prevent these pathophysiological sequalae is regular low-moderate intensity exercise, irrespective of any reduction in bodyweight
Med det jag har läst i ämnet och det som tas upp i artikeln så tycker jag att det är en lite väl stark slutsats i precis den här frågan. Samtidigt så är författaren till artikeln säkerligen långt mer kunnig än mig inom det området och med tanke på alla andra fördelar som finns när det gäller motion så är jag nästan beredd att se mellan fingrarna denna gången 😉
Mer vatten på min kvarn 🙂
Älskar studier som säger till människor att träna oavsett mål 🙂
Blir ju ännu bättre då det är något jag ”vetat” hela tiden.
Frågan är bara om detta leder till att alla kommer rekomendera konditionsträning för att gå ner i vikt, eller om de fortfarande kan se det positiva i att bygga typ 2 muskler också.
[…] Och barn till överviktiga föräldrar hade högre ASP redan vid födelsen (19). Att överviktiga föräldrar innebär en ökad risk för övervikt hos barnet har jag ju tagit upp tidigare i inlägget ”En orsak till den ökade fetman – tidig påverkan hos foster”. […]
[…] förutsättningar till barnet är något jag varit inne på ett par gånger i inläggen, En orsak till den ökade fetman – tidig påverkan hos foster och Bidragande faktorer till den ökade […]