Telomerer och kroppens åldrande

Hur vår livsstil påverkar vårt åldrande är ett område jag finner väldigt intressant, skillnaden mellan människors ”biologiska ålder” och den ålder vårt personnummer anger. Människokroppen är ingen tidsinställd klocka som bara tickar på dag för dag med ett förbestämt slut och där åldrande är proportionerligt med tiden, det är mycket mycket mer avancerat än så. Hur vi aktiverar oss, vad vi stoppar i oss, hur vi mår och trivs med livet i allmänhet (vänner, familj, upplevd meningsfullhet i livet m.m.), fysisk och mental stress är exempel på faktorer som påverkar hur vår kropp åldras.

Det här är något man kanske kan se som ”sunt förnuft”, att ett hälsosamt liv öka förutsättningarna för ett långt och friskt liv, men vad ligger bakom på en mer djupgående fysiologisk nivå? VAD i våra celler är det som sker när kroppen åldras, vad är den djupare fysiologiska förklaringen för vad som sker i kroppen när vi med olika bra/dåliga vanor vårdar/skadar våra kroppar?

Kroppens telomerertelomerer

Något som verkar ha ökat forskares intresse senaste åren är undersökningar av kroppens telomerer.

Vad är då telomerer för något?

Lite förenklat kan man säga att telomererna är ”ändarna” på våra kromosomer (de röda områdena på de blåa kromosomerna i bilden till höger) och fungerar som ett skydd för kromosomerna. Där inne i varje kromosom (hos både växter och djur) finns värdefull information om vårt DNA och telomererna finns där som en ”barrriär mot skador” (för att uttrycka det så simpelt som möjligt). Dessa har en viss längd och den minskar hela tiden med åren. När en cell delar sig och kromosomerna replikerar blir telomererna varje gång lite lite mindre och vid en viss längd upphör celldelningen.

Oxidativ stress från olika tidigare nämnda faktorer påverkar telomerernas förkortning och således anser man alltså telomerlängden vara en markör för åldrande (1). Ju längre telomerer desto mindre oxidativ stress har din kropp alltså utsatts för och ju mindre ”slitage” har då din kropp utsatts för. Detta stöds av forskning som bl.a. diskuterar samband om dödlighet i förhållande till individers telomerlängd (2) och likaså flera sjukdomar så som cancer (3, 4, 5) och hjärt- kärlsjukdom (6, 7, 8).

Vår livsstil påverkar

I en alldeles nypublicerad studie som jag nyligen fick i min mail, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition (juninumret 2009), undersöktes sambandet mellan supplementering av multivitamin- och antioxidantpreparat och telomerlängden hos 586 amerikanska kvinnor (9).

Studiens grundhypotes var helt enkelt mikronutrienters effekt för att upprätthålla hälsan och minska åldrandet, något man då mätte via telomerlängd, samt om det föreligger ett samband mellan supplemetering av detta och längre telomerer (och således en lägre biologisk ålder). Fler faktorer för hälsan undersöktes hos individerna via frågeformulär. De fick ange rökning, fysisk aktivtet, upplevd stress, självupplevd hälsa, utbildningsnivå, BMI samt självrapportering för huruvida man led av diabetes och/eller hjärt- kärlsjukdom. Dessutom undersöktes som sagt primärt intaget av multivitaminpreparat och/eller tillskott av extra antioxidanter.

Resultatet från den studien visade ett klart samband mellan supplementering av vitaminer, mineraler och antioxidanter och stödjer till viss del forskarnas grundhypotes om minskad oxidativ stress tack vare dessa preparat. MEN (och detta är ett stort men) studien var en epidemiologisk studie och tittar man på tabellen i fullängdsartikeln ser man ej signifikanta skillnader för varenda faktor och där det är till fördel för gruppen som tog tillskott. Skillnader som var signifikanta mellan grupperna var att de som intog tillskott var högre utbildning, olika etnicitet samt att de rökte i mindre utsträckning. Men även övriga viktiga delar skiljde sig alltså även om detta inte nådde statistisk signifikans.

telomerlangd-vitamin
Tabellerna ovan visar alltså sambandet mellan telomerlängd och intag av olika typer av multivitamin- och antioxidantpreparat samt dess intagsfrekvens (9). Låt oss bortse från supplementeringe som sådan och istället se den som en markör för hälsomedvetna människor så tycker jag personligen man kan tolka det som att livsstilen påverkar telomerernas längd (vilket tros vara "nyckeln" till vårt åldrande).

Hela min poäng med att nämna just denna studie (som för övrigt gav mig inspiration till den här texten) är att peka på en studie som stödjer att ett hälsosamt liv överhuvudtaget påverkar telomerlängden. Jag tycker inte man kan dra slutsatsen att extra tillskott av multivitaimpreparat och antioxidanter i sig påverkar märkbart men däremot att de individer som tar dessa tillskott förefaller leva att mer hälsosamt liv. De verkar må bättre i allmänhet, ha högre utbildning, röra mer på sig o.s.v. Skillnaderna var som sagt inte signifikanta men ger tillräckligt med information för tolkning i alla fall.

Fysisk aktivitet och telomerlängd

I en studie från 2008, publicerad i Archives of Internal Medicine, undersöktes sambandet mellan fysisk aktivitet på fritiden och telomerernas längd (10). Man korrigerade alltså för eventuella fysiskt aktiva/inaktiva jobb. Man korrigerade även för ålder, BMI, socioekonomisk status och rökning. Resultaten var signifikant bättre för de fysiskt aktiva och antyder att träning faktiskt kan förlänga livet. Problemet här var en självrapporterad fysisk aktivitet och det är alltid lite mer svårtolkat då folk tenderar att inte vara helt sanningsenliga med påståenden om sin livsstil. Just den här studien rapporterades det även om i Dagens Nyheter (”Motion gör dig yngre” ) när det var en färsk nyhet.

telomerlangd-fysisk-aktivitet
Tabellen illustrerar telomerlängd i leukocyterna och sambandet mellan graden av självrapporterad fysisk aktivitet där man korrigerat för olika confounders i den vita och den mörka stolpen (10).

Trots begränsningar av den självrapporterade fysiska aktiviteten är det ingen ologisk tanke att fysisk aktivitet främjar minskat åldrande genom att telomerförkortningarna motverkas. Studien jag nämnde här var ett exempel och det finns fler och nyare studier som visar samma sak (11, 12).

Är mer alltid bättre?

Nej faktiskt inte.

Vad gäller just den fysiska aktiviteten kan man ana en U-formad kurva för vad som är positivt kontra negativt för telomerutvecklingen. Att vara regelbundet fysiskt aktiv och motionera stödjer som sagt de goda effekterna för bevarandet av telomerlängd men vid en viss omfattning blir konsekvenserna de motsatta.

Väldigt mycket träning och intensiv sådan ställer höga krav på kroppen och innebär hög oxidativ stress. Detta innebär att man vid väldigt höga träningsdoser alltså utsätter kroppen för mer skada än nytta (13, 14) och en studie från 2003, publicerad i Medicine and Science in Sports and Exercise, såg man detta samband även då telomerlängd undersöktes (15).

Grupperna bestod av 13 individer med s.k. ”fatigued athlete myopathic syndrome” (FAMS) och en kontrollgrupp med lika vältränade individer men utan FAMS. Övertränade uthållighetsatleter hade i denna studie kortare telomerer än kontrollgrupen.

Intensivt och långvarigt konditionstränande förefaller alltså göra mer skada än nytta hos vissa, ett samband man dock inte ser när det gäller hård styrketräning där effekten på muskelcellernas telomerer är positiv. Man har nämligen undersökt tyngdlyftare och jämfört med mindre vana styrketränande och styrkelyftarna som tränat hårt i många år hade inte samma typ av bekymmer som man kunnat se hos uthållighetsidrottare (16).

Slutordtelomererna_illust

Att vår livsstil påverkar vårt åldrande är som sagt inget revolutionerande och något de allra flesta troligtvis känner till. Det är ingen slump att vissa personer lever längre och håller sig mer friska  under den livstiden än andra.

Men att på djupare nivå se vad som de facto sker så djupt som på cellulärnivå tycker jag är väldigt intressant och en djupare förståelse för VAD som sker ser jag som fördelaktigt att känna till för framtida forskning.

Förhoppningsvis var även denna text givande för dig som läste den. Jag erkänner viligt att jag är långt ifrån någon expert på det här området. Dock har jag lärt mig en hel del nytt bara genom att samla in fakta för att skriva den och hoppas som sagt att det varit givande och intressant läsning även för dig.

/Nicklas

1. von Zglinicki, T & Martin-Ruiz, CM. Telomeres as biomarkers for ageing and age-related diseases. Curr Mol Med 2005;5:197–203.
2. Cawthon, RM et al. Association between telomere length in blood and mortality in people aged 60 years or older. Lancet 2003;361:393–395.
3. Blasco, MA. Telomeres and human disease: ageing, cancer and beyond. Nat Rev Genet 2005;6:611–622.
4. Wu X et al. Telomere dysfunction: a potential cancer predisposition factor. J Natl Cancer Inst 2003;95:1211–8
5. Shen, J, Terry, MB, Gurvich, I, Liao, Y, Senie, RT & Santella, RM. Short telomere length and breast cancer risk: a study in sister sets. Cancer Res 2007;67:5538–5544.
6. Fitzpatrick, AL, Kronmal, RA, Gardner, JP, et al.. Leukocyte telomere length and cardiovascular disease in the Cardiovascular Health Study. Am J Epidemiol 2007;165:14–21.
7. Edo MD and Andrés V. Aging, telomeres, and atherosclerosis. Cardiovasc Res. 2005 May 1;66(2):213-221.
8. Serrano AL, Andrés V. Telomeres and cardiovascular disease: does size matter? Circ Res. 2004 Mar 19;94(5):575-584.
9. Xu et al. Multivitamin use and telomere length in women. Am J Clin Nutr 2009;89:1857–63.
10.Lynn F. Cherkas et al. The Association Between Physical Activity in Leisure Time and Leukocyte Telomere Length. Arch Intern Med. 2008;168(2):154-158.
11.Ludlow A.T. et al. Relationship between physical activity level, telomere length, and telomerase activity.  Med Sci Sports Exerc. 2008 Oct;40(10):1764-1771.
12. Werner C et al. Effects of physical exercise on myocardial telomere-regulating proteins, survival pathways, and apoptosis. J Am Coll Cardiol. 2008 Aug 5;52(6):470-482.
13. Budgett R. Fatigue and underperformance in athletes: the overtraining syndrome. Br J Sports Med. 1998 Jun;32(2):107-10.
14. Shephard R.J. Chronic fatigue syndrome. A brief review of functional disturbances and potential therapy. J Sports Med Phys Fitness. 2005 Sep;45(3):381-392.
15. Collins M. et al. Athletes with exercise-associated fatigue have abnormally short muscle DNA telomeres.  Med Sci Sports Exerc. 2003 Sep;35(9):1524-1528.
16. Kadi F. et al. The effects of regular strength training on telomere length in human skeletal muscle.  Med Sci Sports Exerc. 2008 Jan;40(1):82-87.

9 thoughts on “Telomerer och kroppens åldrande

  1. Jag tycker detta var en utomordentlig studie, eftersom jag är övervägande styrketränande, med kompletterande kardio 😀

    Kommer leva för evigt!

    ”There can be only one” 😛

    Skämt åsido, mera sådana budskap, måtta är bästa vägen 🙂

    Fast för att fastslå det hela skulle jag vilja se en studie som innefattar hårt tränande människor under yngre år och som sedan trappar ned. Detta ställt mot någon som tränar måttligt hela livet.
    Sedan ta mättillfället vid säg 65 års ålder. För den oxidativa stressen under tiden du tränar hårt borde ju vara hög, ställt mot att sedan med ypperlig fysik sänka den faktorn och ha fördelar av den gedigna formen senare i livet.

    Hehe man kan ifrågasätta in i absurdum om man vill 😉

  2. Tack för en intressant sida. Som en hängiven amatöridrottare utan vidare insikt i forskning kring idrott och fysik får jag mycket av att regelbundet läsa av denna blogg. Artikeln om sumobrottare och deras träning var förövrigt särledes intressant.

    Just om telomerer vill jag tillägga att terorin kring deras längd och åldrande var som populärast på 80-talet och att den idag lite har fallit ur modet. Dagens hetaste potatis gällande åldrande är de sk Hayflick-faktorerna. Anledningen till att telomerteorin inte står sig är att forskning har visat att telomerlängd och åldrande inte uppvisar ett riktigt bra samband. Nu har jag inte källor till hands för tillfället men om intresse finns är det bara att maila så ska jag ta fram det jag har. Detta om telomerlängd och åldrande. Telomerlängd och träning visste jag inget om tidigare men är nu glad över att veta lite mer.

  3. Erik:

    Tack för en intressant sida. Som en hängiven amatöridrottare utan vidare insikt i forskning kring idrott och fysik får jag mycket av att regelbundet läsa av denna blogg. Artikeln om sumobrottare och deras träning var förövrigt särledes intressant.

    Just om telomerer vill jag tillägga att terorin kring deras längd och åldrande var som populärast på 80-talet och att den idag lite har fallit ur modet. Dagens hetaste potatis gällande åldrande är de sk Hayflick-faktorerna. Anledningen till att telomerteorin inte står sig är att forskning har visat att telomerlängd och åldrande inte uppvisar ett riktigt bra samband. Nu har jag inte källor till hands för tillfället men om intresse finns är det bara att maila så ska jag ta fram det jag har. Detta om telomerlängd och åldrande. Telomerlängd och träning visste jag inget om tidigare men är nu glad över att veta lite mer.

    Tack för det Erik!

    Både din komplimang angående bloggen och ditt vidare resonemang. Intressant det du säger att det finns fler teorier på området, det var mer än jag kände till. Jag tycker telomerteorin är intressant och referenserna om dess längd som god markör för åldrande i den här texten är ju trots allt ganska nya, referens 1 från 2005 t.ex.

    Om du hittar forskning som diskuterar andra sidor vore det jätteintressant att lära sig mer.

    Tack för kommentaren!

    /Nicklas

  4. Hej!

    Telomerer är inte ändorna på DNA, utan de läggs till av telomeras endast vid köncellsbildning. Alltså bibehåller chromosomerna i könsceller sin ursprungliga längd, medan alla andra kromosomer hela tiden förkortas.

  5. Citat: ”Intensivt och långvarigt konditionstränande förefaller alltså göra mer skada än nytta hos vissa,”

    I praktiken har man inte så mycket nytta av den här informationen.

    Hur ska jag veta när det blir för mycket konditionsträning för mig?

  6. Markku Siipola: Citat: ”Intensivt och långvarigt konditionstränande förefaller alltså göra mer skada än nytta hos vissa,”I praktiken har man inte så mycket nytta av den här informationen.Hur ska jag veta när det blir för mycket konditionsträning för mig?

    Det enda du kan göra är ju att kolla källorna och fundera på om det är applicerbart på dig. Ingen studie kan någonsin ge ett exakt svar för en idivid. Oavsett om det gäller hur hård träning som är lagom eller hur många glas mjölk man kan dricka.

  7. Markku Siipola: Citat: ”Intensivt och långvarigt konditionstränande förefaller alltså göra mer skada än nytta hos vissa,”I praktiken har man inte så mycket nytta av den här informationen.Hur ska jag veta när det blir för mycket konditionsträning för mig?

    Det största problemet med att välja den optimala träningen är att det är mycket individuellt och beror på personens förmågor och livsstil. Det finns moderna program-diagnostiska komplex som gör det möjligt att identifiera den optimala träningsnivån genom att utvärdera dynamiken av förändringarna i kroppens funktionella tillstånd. Tekniken baseras på hjärtrytmanalyser.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *