Normalt så brukar vi inte lägga upp råttstudier här på bloggen då de inte säkert är så att människor fungerar på samma sätt. Den här studien är dock väldigt intressant och i framtiden så kanske resultatet från studien (om man kan visa på samma effekt hos människor) blir ännu ett av många argument till vad vi anser är väldigt viktigt här på bloggen. Att man tränar samtidigt som man går ner i vikt. Vi har tidigare tagit upp många fördelar med motion vid viktnedgång så som att:
- man behåller mer muskler och förlorar mer fett
- man får en förhöjd metabolism i vila av konditionsträning
- och styrketräning
- det hjälper en förbränna kalorier
- man får minskade hungerkänslor när man börjar motionera
- ens hunger anpassas bättre efter ens kaloriintag
Studien i fråga lägger till ännu en punkt till listan här ovan.
Studien i fråga
Studien som jag tänker ta upp är som sagt gjord på råttor. Jag tycker det är viktigt att betona detta då även om det oftast är så att råttstudier visar sig stämma även på människor så är det långt ifrån 100 % studierna som visar sig stämma. Referensen till studien är:
Maclean PS, Higgins JA, Wyatt HR, Melanson EL, Johnson GC, Jackman MR, Giles ED, Brown IE, Hill JO. Regular Exercise Attenuates the Metabolic Drive to Regain Weight After Long Term Weight Loss Am J Physiol Regul Integr Comp Physiol. 2009 Jul 8.
Det är välkänt att både djur och människor som går ner i vikt tenderar att gå upp den vikten igen. När det gäller människor så är orsakerna bakom detta komplexa och involverar saker så som livstil och disciplin. Det finns emellertid flera fysiologiska förklaringar som gör det svårt att hålla den nya vikten. Har man väl haft några kilo övervikt och går ner i vikt så kommer ens kropp att aktivt arbeta för att uppnå samma vikt igen. Varför det är så är något vi får ta upp i senare inlägg och här nöjer jag mig med att säga att det är så. För den som vill läsa mer så rekommenderar jag följande artiklar (1,2)
Titeln säger själva huvudbudskapet från denna studie. Det man gjorde var att man lätt råttor, med predisponering för att gå upp i vikt, äta en högfettsdiet under 16 veckor så att de gick upp i vikt. Efter detta så delade man upp råttorna i tre grupper. Två där man gav råttorna en kaloribegränsad lågfettsdiet där de gick ner ungefär 14 % av sin kroppsvikt igen och en grupp som ”fick” behålla sin nya vikt och äta därefter (kontrollgrupp). De två grupperna med råttornas som gick ner i vikt stabiliserades sedan under 8 veckor där en grupp råttor fick genomföra regelbunden fysisk aktivitet och den andra gruppen fick vara passiva. Efter de 8 veckorna med stabil vikt så fick råttorna återigen börja äta efter hunger med fri tillgång till mat samtidigt som motionsgruppen fick fortsätta med sin motion.
Själva träningen i studien var liten och motsvarade endast ungefär 4 % av råttornas normal energiförbrukning. Resultatet i studien blev att råttorna som motionerade åt mindre kalorier under den efterföljande perioden. Man hade dessutom en effekt där gruppen som inte motionerat åt mer kalorier än kontrollgruppen och gruppen som motionerat åt mindre än kontrollgruppen. Båda grupperna gick dock upp i vikt igen.
Normalt brukar råttor förbruka mer kolhydrater under nätterna och främst fett under dagarna, men detta mönster kan man normalt inte se hos överviktiga råttor. Motionsgruppen visade i denna studie upp tendenser till ett mer ”normalt” förbränninngsmönster under den sista perioden då de fick äta fritt.
Författarna till studien har tidigare sett, vad de tolkade som, en ökning av antalet fettceller hos råttor som gått upp i vikt igen efter att ha gått ner i vikt. I denna studie gjorde man även denna undersökning och man såg en ökad mängd fettceller endast hos gruppen som inte motionerade.
Man såg ingen skillnad i olika aptithormon mellan de olika grupperna. Författarna till studien går efter detta igenom olika förklaringar till varför aptiten mellan de olika grupperna var olika, men det tänker jag inte gå igenom här då det är mest spekulationer.
Hur mycket kan man överföra till människor?
En studie som den ovan kan man av naturliga själ inte genomföra på människor. Det finns däremot flera studier som visat på tendensen att ju mer aktiv man är desto mindre blir risken att man går upp i vikt igen efter en viktnedgång (3). Studier där man frågat personer som har lyckats gå ner i vikt och hålla den nya vikten har visat på att 92 % inkluderat motion under tiden som de gick ner i vikt (4).
Jag har i tidigare inlägg gått igenom hur människors aptit påverkas av motion och resultatet från denna studie stödjer det jag tar upp i det inlägget.
När det gäller fettceller så finns det ännu inga starka bevis för att antalet fettceller ökar hos människor efter ungdomsåren (5) så den biten av studien få tills vidare ses som ett intressant fenomen hos råttor 🙂
Summering
Detta är som sagt en studie på råttor och kan inte dra slutsatsen att det samma gäller för människor. Att använda sig utav djurstudier för att dra slutsatser kring vad som sker är bara dumt och inget vi sysslar med här på denna blogg. Jag tar upp denna studie för att visa på ett faktor som kanske i framtiden kan komma att adderas till de punkterna jag tog upp i början på detta inlägg.
För oss som är lite trötta… Kan du göra om ”Summering” till en sammanfattning, där man kort kan läsa vad resultatet & slutsatsen är av studien? Texten är intressant, men det är lite svårt att sålla.
🙂 det är lite svårt att skriva en sammanfattning och dra en slutsats då det faktiskt är en råttstudie. Men författarna till studien skriver följande mening i slutet på sitt abstrakt
Jag tycker artiklarna du länkade till i texten om att kroppen reglerar hunger etc. för att nå tillbaka till en tidigare vikt var högintressant.
Sen förstår jag inte ens hälften av den, så hoppas det kommer en text om det här i framtiden!
Uttrycker mina glada känslor över allt som säger att aktivitet är vägen till hälsa. Detta är väl inget undantag trots att det handlar om en råttstudie.
Ät och njut av livet i en runda på cykel eller apostlahästar. Man ser så mycket mer om man rör på sig 🙂