Barn och styrketräning – min syn på kontroversen

Styrketräning för barn

Det här är en artikel jag ursprungligen skrev 2012 men som jag uppdaterat 2017 efter att vi släppt ett avsnitt av Tyngre Träningssnack med ryggkirurgen Adad Baranto, som forskat med Leif Swärd, där han var emot styrketräning för barn.


Idag hade SvD en debattartikel av Michail Tonkonogi med titeln, Barn bör styrketräna för att undvika skador. Detta är det senaste inlägget i en debatt som har pågått i en 4-5 år nu ungefär där en hel del av diskussionen först i väldigt offentliga sammanhang. Diskussionen handlar om huruvida barn bör styrketräna. På ena sidan står Tonkonogi som är väldigt utåtgående med sina åsikter och på andra sidan står främst Leif Swärd som är en av idrottsmedicinens i Sveriges mest kända namn.

För nästan två månader uttalade sig Leif Swärd via TT där han varnade för risker med tidigt styrketräning och den debattartikeln blev publicerad i en väldig massa tidningar (HD, SR, SvD, DN, GP mm) och jag antar att detta är någon typ av offentligt svar från Tonkonogi. Han går också i en hård attack mot egentligen hela den idrottsmedicinska kåren i Sverige.

Varför är man oense?

Vilket oftast är fallet när den här typen av diskussioner först i offentliga utrymme så blir det väldigt mycket påståenden och ingen möjlighet att kontrollera fakta. Detta är något jag tagit upp flera gånger och enligt mig är det ett stort problem med media idag. I princip vem som helst ska kalla sig för expert och sen får de fritt utrymme att påstå i princip vad som helst utan ifrågasättande.

I det här fallet är det dock inte så att den ena sidan består av skojare och den andra av personer som verkligen är kunniga inom området. Det är faktiskt inte ens så att någon hittar på saker och ting utan från min synvinkel är det två olika grupper som har samma data men väljer att tolka den på två vitt skilda sätt.

Farorna med styrketräning hos unga

Den data som Leif Swärd och andra som är restriktiva när det gäller styrketräning för barn förlitar sig på är studier som visat att det är vanligare med förslitningsskador på framför allt ryggarna hos barn och ungdomar som håller på med tuffa idrotter som kräver stor styrka (2, 8). Exempel på idrotter här är gymnastik, brottning, tyngdlyftning, simhoppning, ishockey, vattenskidor, rodd och liknande.

MRT på en före detta hockeyspelare
En MRT bild av en förre detta hockeyspelare som visar på en minskad diskhöjd mellan bröstkota 11 (TH11) och bröstkota 12 (TH12)

Dessa skador sker främst när idrottarna är unga och efter puberteten får de ofta inte fler förändringar än andra människor trots sitt idrottande (3). Främst verkar skadorna ske under tillväxtspurten som kommer vid lite olika ålder för olika barn.

Studier på grisryggar som ofta används för att studera ryggar då de är lika människors har också visat att dessa lättare skadas innan de är fullt färdigväxta (7).

Förutom att du kan se den här typen av degeneration eller skada hos unga idrottare är det också vanligt förekommande med ryggproblem hos unga idrottare. Mer vanligt än hos jämnåriga som inte idrottar (3). Ryggproblem och ryggskador hos unga idrottare är alltså ett verkligt problem, det är inget som är påhittat eller baserat på någon enstaka studie utan jag skulle säga att det verkligen är så.

En hel del av den här forskningen är utförd av just Leif Swärd och det är därför inte konstigt att det är just han som öppet kritiserar den nuvarande trenden som är att barn ska/kan styrketräna som unga.

Andra sidan på myntet – varför är styrketräning bra för unga?

Det finns många fördelar med styrketräning för barn och den främsta som jag ser det är minskad skaderisk. Detta är också det som Tonkonogi valt att belysa i sin debattartikel. Särskilt när det gäller knäskador hos idrottande flickor finns där klar nytta av styrketräning. Detta har jag skrivit om det ett par gånger och påpekat det en väldig massa gånger på Twitter och Facebook. Antalet knäskador hos idrottande flickor är väldigt högt och lättare styrketräning med knäkontrollsträning har visat sig kunna ungefär halvera den skaderisken!

Detta är ett exempel men det är inte svårt att komma på fler exempel om man vill där styrketräning med stor säkerhet är positivt även om det för närvarande inte finns lika mycket forskning på andra områden än knän. Ser man till rehabilitering av idrottsskador så är det ju också någon form av styrketräning med i programmet.

Den här forskningen går egentligen inte att ifrågasätta utan det är väl bevisat idag att styrketräning kan minska skaderisken. Däremot så är det här inte styrketräning där man lägger en större belastning över ryggen likt den som oftast sker vid mer klassisk skivstångsträning. Om du är intresserad av hur träningen vanligen ser ut så kan du hitta exempel för alla möjliga idrotter på Skadefri.no.

Prestationsmässigt finns där också en hel del att vinna av styrketräning. Detta är något jag skrivit om i inlägget Unga idrottare som styrketränar presterar bättre.

Vi behöver en mer nyanserad bild

Som du säkert förstår nu finns det alltså rimliga argument både för och emot styrketräning hos unga. Det finns ingen som har några säkra svar kring vad som verkligen är bäst i den här frågan utan man får försöka dra slutsatser från den datan som finns och olika människor drar olika slutsatser helt enkelt.

Med det sagt så tänkte jag framför min syn på det hela och motivera min åsikt i fråga.

Leder ryggskadorna till ryggproblem?

Ryggproblem hos unga idrottare är som sagt vanligare än ryggproblem hos inaktiva unga. Så här verkar det ju som att idrotten i sig är en av orsakerna. Idrotten i sig verkar även leda till fler skador på ryggen om man ser till vad man kan hitta med en röntgen eller magnetkamera.

Något som folk tyvärr inte känner till särskilt väl är att skador som kan ses på en röntgen eller med hjälp av magnetkamera inte alls är särskilt bra indikator på hur ont någon har i ryggen. Röntgen och magnetkamera är rent ut sagt värdelöst för att avgöra vad som skapar problem. Officiella rekommendationer till läkare och ortopeder när det gäller akut ryggsmärta är faktiskt att undvika röntgen och magnetkamera, just för att det inte hjälper diagnostiseringen och lätt kan ge ”falska diagnoser” (1). Det är först när skadan har varat i en månad eller längre som man vanligtvis börjar funderar på om det finns några fördelar med att titta på ryggen i en magnetkamera eller liknande.

Så bara för att en rygg ser sliten ut på en bild så innebär inte det att ryggen gör ont. I linje med det så har faktiskt före detta elitidrottare inte mer problem med ryggen än andra personer (3, 4, 5, 6, 9). Alla de här studierna är utförda de närmsta två decennierna efter avslutad elitkarriär och det går ju därför inte att avskriva de extra förslitningarna. Det är möjligt att besvären kommer först senare när man är upp emot 60-70 år och det börjar bli förträngningar i ryggraden. Rent anekdotiskt så upplevde ju Adad Baranto att det var just så med i Tyngre Träningssnack.

Men ser vi till hårdare data än vad Baranto själv upplever så finns det i alla fall inga belägg för att de extra skadorna man ser på en röntgen hos idrottare ger utökade besvär de närmsta 10-20 åren.

Elitidrott kontra motion och skadeförebyggande träning

En annan punkt värd att ta upp är att alla studierna som visat på ökad diskdegeneration är utförda på före detta elitidrottare. Och som jag påpekat flera gånger om är elitidrott inte hälsosamt. Du kommer att ha mer ont i kroppen än gemene man medan du håller på med idrotten och du kommer med största sannolikhet att få lite men för livet efter ditt idrottande.

De flesta skadorna som uppstår hos dessa unga idrottare är också av överbelastningstyp vilket innebär att det troligen mest är mycket och ensidig belastning som är problemet och inte tyngre belastning i sig.

En liten pojke gör en överstöt när han tränar tyngdlyftning
Den här pojken tränar inte för hälsa eller för att minska antalet skador. Han tränar för att bli så bra ha någonsin kan bli i tyngdlyftning. Det är inte hälsosamt.

Detta gäller inte bara ryggen för övrigt. Förekomsten av artros (ledförslitning) i andra leder är också mycket mer förekommande hos före detta elitidrottare (10). Studierna på övriga leder visar att risken är i princip dubbelt så stor hos före detta idrottare när de är 70 år. Och då ska man tänka på att elitidrotten när dessa personer var aktiva inte är i närheten av elitidrotten idag. De flesta ungdomarna i elitlag i fotboll tränar till exempel mer än Allsvenska fotbollsspelare gjorde för bara 20-25 år sen.

Min poäng är att vi ska nog akta oss från att dra slutsatser från studier på elitidrottare och överföra det till motionärsnivå. Att dessa har skador i lederna efter en elitkarriär är för mig väntat. Men det innebär inte att den aktivitet de har utfört som idrottare i sig är skadlig om doseringen är mer rimlig.

I princip allting är farligt i överflöd och som elitidrottare ligger man alltid på gränsen till vad som är för mycket.

Försöka få ihop allting till en helhet

En av mina killar I HIF kör knäböj
En av mina killar I HIF kör knäböj

Som jag ser det är vi i Sverige onödigt rädda för styrketräning i sig.

Tidigare när jag jobbade i Helsingborgs IF så hade jag med mig yngre killarna in på gymmet en gång i veckan. De körde då oftast bara en 3-4 tunga set med ungefär 4-5 repetitioner per set trots att de hade klarat runt 6-7 repetitioner med vikten.

Vi pratar alltså om en låg träningsvolym med tunga fast ändå submaximala vikter där träningen aldrig går till failure.

Detta är långt ifrån den träning som en ung tyngdlyftare utsätter sin kropp för. Och då vi inte ens har bevis för att före detta elittyngdlyftare som pressat sina kroppar under flera år får ökade ryggbesvär efter karriären så resonerar jag att jag inte höjde risken något markant för ryggskador hos spelarna i HIF.

Sen är de ju elitidrottare i sig så jag inbillar mig inte att de kommer må 100 procent om de fortsätter med fotbollen i 10-15 år till. Men jag tror inte att det jag gjorde med dem på gymmet försämrat oddsen mer än den andra träningen de utfört.

Snarare tvärt om. Jag ser det som att jag troligen minskade risken för att de skulle åka på en allvarlig knäskada. För det är nämligen så att om du åker på en korsbandsskada så har du i princip garanterat dig själv knäsmärta om en 15-20 år.

Vi ska också ha i åtanke här att ryggskador på en röntgen eller MR inte är isolerat till gamla idrottare som styrketränat mycket. Det är något man ser hos i princip alla idrottare som sysslat med någon typ av explosiv idrott.

I princip är jag alltså på mer på Tonkonogis sida i den här debatten. Jag tycker vi borde inför styrketräning för unga mer frekvent. Jag tror att fördelarna överväger de eventuella riskerna. Men jag tycker samtidigt att Tonkonogi är alldeles för kategorisk i media och nyanserna som enligt mig verkligen är viktiga försvinner.

Området är också långt ifrån så välundersökt som Tonkonogi får det att låta som. Till exempel skriver han i debattartikeln om en meta-analys som inkluderat 154 studier. I själva verket var det endast 12 studier som inkluderades i analysen, övriga 142 dömdes inte relevanta eller tillräckligt bra (11).

De här 12 studierna som slutligen inkluderades berörde inte heller klassisk styrketräning i sig utan det är den typen av skadeförebyggande program som jag skrivit om tidigare när det gäller knäskador. Alltså en kombination av många olika saker där styrketräning fanns med men det var inte styrkelyftsövningar eller tyngdlyftning utan enklare saker.

Det går därför inte att isolera ut styrketräning från dessa studier och säga att den är avgörande. Detta är givetvis inte ”en miss” som en professor råkar göra när han skriver om sitt egna forskningsområde och jag tolkar det därför som en medveten vilseledande redovisning av fakta.

Summering

Det här är ett kontroversiellt ämne som inte bara blir en fråga om medicin eller fysiologi. Då elitidrott är som det är och innebär oundvikliga risker blir det också en fråga om etik. Vad är en acceptabel risk i förhållande till eventuella fördelar och prestationsökningar?

I det här inlägget har jag försökt att lägga fram den faktiska vetenskap som finns och sen har jag i princip berättat om hur jag motiverar de val jag gör.

Jag vill också säga att jag på senare år också blivit mer restriktiv mot tyngre träning som belastar mycket på ländrygg och höft för barn under framför allt tillväxtspurten. Jag har hört argumenten för och emot ett par gånger till och samtidigt som jag lär mig mer om fysisk träning, samt att problemet med CAM i höften uppmärksammats mer, så lutar jag nu lite mer åt att man kanske ska styrketräna mer isolerat i de fall det går.

Numera tränar jag inte så unga idrottare så jag kan inte säga hur jag jobbar för stunden. Men jag tror nog att jag fortfarande hade haft med skivstången i träningen men att jag funderat mer kring övningsvalen och träningsbelastningen. Samt att jag hade tagit ännu större hänsyn till biologisk ålder.

Avslutningsvis tycker jag också att du bör lyssna på avsnitt av Tyngre Träningssnack med ryggkirurgen Adad Baranto. Han avråder från styrketräning för unga och även om jag som sagt inte håller med honom fullt ut så är det en person som både forskat på det här problemen och arbetar med dem dagligen rent kliniskt så när han pratar så lyssnar man.

14 thoughts on “Barn och styrketräning – min syn på kontroversen

  1. Orsaken till att många unga skadar sig i sina första kontakter med arbetslivet är kanske att vi idag försöker skydda våra barn i alldeles för hög omfattning från att faktiskt ta i lite under uppväxten

    Många som kommer ut i arbetslivet vid 20 har otränade muskler och ligament och saknar dessutom lyftteknik så det är egentligen inte konstigt att skador snabbt kan bli följden under de förutsättningarna

    Kanske är en viss omsvängning på gång bland gympersonal åtminstone

    Under åren har jag haft en del meningsutbyten med en del av dessa när jag haft med mig ungarna på gymet (2 väldigt väldresserade tjejer)

    När dom någon gång velat prova någon utrustning (under mitt överseende) har inte sällan personal från gymet stormat fram och sagt att det var förbjudet

    Antagligen var dom livrädda för att någon minderårig skulle skada sig på deras utrustning vilket man förstås kan acceptera

    Nu såg jag dock att (actic) faktiskt infört ett juniorkort där 11-15 åringar får träna under föräldrars överinseende så det rör åtminstone på sig i denna fråga 🙂

  2. Henrik Svedlund:
    Snygg böj med nylonvikter!
    Bra artikel!

    Umm, de gillar att fylla stången 🙂 Men det är trots allt 90 kg på en (om än väldigt mogen) 15 åring så det är en ganska stark kille.

  3. Träning är en stark medel som kan liknas medicin. Vid för liten dos – ingen effekt, vid för stor dos – skadligt, vid rätt dos – effektiv stimuli för ökad fysisk förmåga och/eller bättre hälsa.
    Organiserad träning för barn behöver inte ses som ett kontroversiellt ämne alls. Den har funnits i många år.
    Däremot bör inte barnträning bedrivas med samma upplägg som ”vuxenträning” gällande övningsval, intensitet, duration och frekvens.
    Man kan också fråga sig om dagens gymmiljö är det rätta för att ta emot barn. Kroppsfunktioner ska utvecklas och rörelseglädje ska upplevas utan att skapa någon kroppsfixering.
    http://forskarenochfilosofen.wordpress.com/2012/11/26/styrketraning-for-barn/

  4. Anatoli Grigorenko: Man kan också fråga sig om dagens gymmiljö är det rätta för att ta emot barn. Kroppsfunktioner ska utvecklas och rörelseglädje ska upplevas utan att skapa någon kroppsfixering.

    Hej Anatoli!
    Tack för dina synpunkter och jag håller med i det du skriver.

    Det finns också ytterligare en aspekt på dagens gymmiljö värd att ta upp som jag skrev om på ett forum för bara någon dag sen. Dagens gymmiljö är inte den rätta för någon som inte tränat tidigare enligt mig. Nästan oavsett vilken annan idrott du börjar med så får du tränare som hjälper dig. Inte alltid så värst kompetenta tränare men tränare likväl. Går du på gymmet får du ingen hjälp alls mer än kanske en kort introduktion på någon timme. Efter det får du klara dig själv eller betala för en PT. Och inte ens när du betalar för en PT finns det någon bra garanti för att du verkligen får någon som är på att lära ut det du behöver veta.

  5. Jacob Gudiol: Hej Anatoli!
    Tack för dina synpunkter och jag håller med i det du skriver.

    Dagens gymmiljö är inte den rätta för någon som inte tränat tidigare enligt mig.

    Och inte ens när du betalar för en PT finns det någon bra garanti för att du verkligen får någon som är på att lära ut det du behöver veta.

    Hej!
    Det kan nog stämma till hög grad. Det bör ses som en process dock. Gymmen är mycket mer kundvänliga idag än de var för ca 20 år sedan. Men jag håller med att det fortfarande är lång väg att gå. Man är något snabbare/duktigare i marknadsföringen än i själva tjänsten som förväntas faktiskt att få människor må bättre.
    Det finns många duktiga och seriösa PT, men jag kan inget annat än bara hålla med din åsikt att det finns inga garantier när man anlitar en PT idag. Just därför togs fram nationella riktlinjer för PT och testledare i Sverige i år.

  6. Hej Jacob,
    Du använder ganska magstarka formuleringar i ditt inlägg. Det vore kanske bra om du skaffade dig lite mer komplett insikt om vad meta-analys är och hur det fungerar innan du tar till starka ord, men egentligen är det oväsentlig. Det som är uppenbart är att du och Tonkonogi tolkar de existerande vetenskapliga data kring styrketräningens skadeförebyggande effekter hos barn på olika sätt. Det är inget konstigt i sig att två personer har två olika tolkningar. Det vore dock intressant att få höra din förklaring för det faktum att amerikanska, brittiska och kanadensiska forskare och läkare verkar gå på Tonkonogis linje och inte på din. Du kan t ex surfa in på Mayoklinikens hemsida. Mayo Clinic är en av USAs absolut främsta (förmodligen DEN främsta) medicinska kliniker med världsledande klinisk verksamhet, forskning och medicinsk utbildning. På Mayoklinikens hemsida står det uttryckligen ”Strength training for kids? You bet!” och som en av anledningarna till det anger man att ” Strength training can help protect your child’s muscles and joints from sports-related injuries” (http://www.mayoclinic.com/health/strength-training/HQ01010). Det är faktiskt USAs främsta läkare och de läser väl samma vetenskapliga artiklar som du och alla andra gör. Varför tror du att de gör en annan tolkning än du?
    Du verkar vilja ge en mer nyanserad bild av frågeställningen och drar en skiljelinje mellan hälsoinriktad/skadeförebyggande och prestationsinriktad styrketräning (korrigera mig gärna om jag har missuppfattat dig). Men låt oss åter igen ta ett internationellt perspektiv. Du är ju sjukgymnast. Om du läser de riktlinjer som publicerades av de amerikanska sjukgymnasternas organisation the American Physical Therapy Association (Ganley et al. 2011) och som fokuserar på just hälsoinriktad träning för barn så hänvisar de till de rekommendationer som togs fram av The National Strength and Conditioning Association (NSCA) (Faigenbaum et al. 2009). Dessa Guidelines anger 1-2 set x 10-15 reps på 50-70 % av 1 RM 2-3 ggr/vecka för nybörjare, 2-3 set x 8-12 reps på 60-80 % av 1 RM 2-3 ggr/vecka för de som har tränat mer än 3 månader och ≥ 3 sets x 6-10 reps på 70-85 % av 1 RM 3-4 ggr/vecka för de barn som tränat mer än 12 månader. En sådan träning är tveklöst prestationshöjande, håller du med? Dock är det dina kollegor som rekommenderar den även som hälsoinriktad. Finns det verkligen ett motsatsförhållande? Är det inte helt enkelt så att en korrekt genomförd, optimalt planerad och för barns förutsättningar anpassad styrketräning gynnar både hälsa och prestationsutveckling, medan felaktig träning är felaktig ur alla synvinklar?
    Du betraktar på ett berömvärt sätt metodbegränsningarna i Leif Swärds studier. Du missar dock en viktig poäng, tycker jag. Oavsett om man kan eller inte kan dra några bestämda slutsatser om huruvida de förändringar som Leifs grupp har sett på röntgenbilderna är patologiska eller adaptiva så har Swärd ALDRIG studerat effekter av STYRKETRÄNING. Swärds grupp undersökte ungdomar som tränar gymnastik, brottning, simhopp osv, dvs tekniska idrotter där man ofta ”nöter in” tekniker. Man gör samma kast i brottning eller samma hopp i gymnastik hundratals gånger per träningspass. Dessutom är det rörelser som inbegriper kraftiga böjningar och vridningar i ryggraden. Är det inte rimligt att anta att det är just detta som kan orsaka de förändringar (vad de nu innebär) som syns på röntgenplåtarna. Swärds studier ger ju inga belägg och visar inga data som säger att dessa ungdomar har styrketränat överhuvudtaget. Man ska komma ihåg att dessa studier gjordes när det var absolut tabu att ens tänka tanke på att styrketräna barn. Så man behöver inte ifrågasätta Swärds data, men däremot de slutsatser som han drar. För de saknas det saklig grund.
    När det gäller de påståenden som Leif Swärd har gjort i media kring eventuella skador på tillväxtzoner hos barn vid styrketräning så är det intressant att sätta de i relation till t ex de kanadensiska idrottsfysiologernas programförklaring (Behm et al. 2008). Canadian Society for Exercise Physiology helt enkelt kallar de för ”myter” i sin officiella programförklaring. “The conclusions regarding the beneficial effects of resistance training (RT) for pre-adolescent children and adolescents has been consistently positive in the scientific literature. The concerns and myths that were pervasive throughout the general population have been persistently refuted in the scientific literature. Some of these myths purported that RT for children would result in stunted growth, epiphyseal plate damage, lack of strength increases due to a lack of testosterone, and a variety of safety issues.” http://www.nrcresearchpress.com/doi/abs/10.1139/H08-020. Kan det vara tydligare? Det är inte en enskild forskares åsikt utan en hel forskarorganisation som lägger fram sin officiella hållning i frågan. Tycker du att de alla är inkompetenta nollor medan Leif Swärd har rätt? Är det möjligvis svårt att acceptera att en forskare inte alltid har rätt bara för att han har ett svensktklingande efternamn? Är en forskare per definition ofelbar för att han/hon är svensk och dessutom är läkare? Har Rasbiologiska Institutet aldrig funnits? Har tvångssteriliseringar aldrig ägt rum? Var det inte just svenska läkare och forskare som gjorde det? Jacob, du verkar ha en ambition att verkligen göra en förutsättningslös analys av frågan och ge en nyanserad bild av läget. Gå då hela vägen och lyft blicken ordentligt.
    Jag antar att du kan gissa vem som sitter vid tangentbordet…

  7. Michail Tonkonogi:
    Jag antar att du kan gissa vem som sitter vid tangentbordet…

    Hallå Michail! Visst kan jag gissa även om det blir lite förvirrande när du talar om dig själv i tredje person 🙂

    Michail Tonkonogi: Det vore kanske bra om du skaffade dig lite mer komplett insikt om vad meta-analys är och hur det fungerar innan du tar till starka ord, men egentligen är det oväsentlig

    Jag är väl medveten om vad en meta-analys är. Jag har faktiskt genomfört en helt på egen hand. Du verkar dock inte riktigt begripa det och i det här sammanhanget är det högst relevant. Du kan dock se klart och tydligt själv i meta-analysen som du referar till att endast 12 studier inkluderades i analysen, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2465167/figure/fig1/ (fritt tillgänglig för alla om någon annan vill kontrollera. Rutan längst ner är den som är relevant då den visar hur många studier som slutligen inkluderades i analysen)

    Michail Tonkonogi: Varför tror du att de gör en annan tolkning än du?

    Det gör de inte. Jag har precis samma tolkning och slutsatser som dem. Det står också i inlägget och dessutom i tidigare inlägg som jag skrivit som jag länkade till i slutet på den här texten.

    Michail Tonkonogi: Du verkar vilja ge en mer nyanserad bild av frågeställningen och drar en skiljelinje mellan hälsoinriktad/skadeförebyggande och prestationsinriktad styrketräning (korrigera mig gärna om jag har missuppfattat dig).

    Nja, det jag har skiljt på är träning för att ta prestationen till sitt yttersta kontra att träna för hälsa, lite förbättrad prestation samt skadeförebyggande. I det första fallet balanserar man hela tiden nära gränsen för vad som är skadligt och i slutändan kommer i princip alltid skada och förslitningar. Det är därför våra elitidrottare sällan mår 100 procent efter avslutad karriär. I det andra fallet är det ganska lätt träning.

    Michail Tonkonogi: Finns det verkligen ett motsatsförhållande?

    Utan tvekan ja. Tränar du för att bli bäst i världen på tex tyngdlyftning så kommer du att ligga på volymer och vikter som inte är hälsosamma. Du kommer dessutom att träna även när du har lite ont och när kroppen känns sliten.

    Michail Tonkonogi: Är det inte rimligt att anta att det är just detta som kan orsaka de förändringar (vad de nu innebär) som syns på röntgenplåtarna

    I länken jag ger i slutet av inlägget för vidare läsning kan du hitta följande som jag skrev 2009:

    Jacob Gudiol: Det han studerat är idrottare som antingen utsätter ryggen för tung belastning i ofördelaktiga positioner (icke neutralt läge, mer läsning här) eller väldigt tung belastning där ryggen är på gränsen mellan neutral och extenderad (tyngdlyftning) och man kan inte dra säkra slutsatser på effekterna från tex 12 reps knäböj i kontrollerade former från den forskningen

    Så visst har jag tagit idrotterna som Swärd studerat i sig i beaktande.
    Jag nämner det även i det här inlägget fast inte lika rakt ut.

    Michail Tonkonogi: Swärds studier ger ju inga belägg och visar inga data som säger att dessa ungdomar har styrketränat överhuvudtaget.

    Tyngdlyftning är i princip ren styrketräning med målet maximal styrka, koordination i få rörelser och explosivitet. Så styrketräning i sig kan utan tvekan ge skador det med och med största sannolikhet sker detta lättare hos yngre personer vilket Baranto et al stödjer.

    Återigen ser vi också skillnaden på att träna för maximal prestation kontra träna för bättre prestation/hälsa/skadeförebyggande.

    Michail Tonkonogi: Kan det vara tydligare?

    Det kunde ju varit på svenska 😉 Men annars är det solklart. Och jag har aldrig sagt något emot det, bara bekräftat det och hade du läst det jag skrivit så hade du sett det. Återigen kan du följa länkarna för vidare läsning. https://traningslara.se/styrketraning-for-barn-och-ungdomar-del-i-fordelar-risker-och-ogrundade-myter/

    Michail Tonkonogi: Tycker du att de alla är inkompetenta nollor medan Leif Swärd har rätt?

    Om du har fått fram den slutsatsen av det jag skrivet behöver du läsa om det jag skrivit Michail.

    Michail Tonkonogi: Är det möjligvis svårt att acceptera att en forskare inte alltid har rätt bara för att han har ett svensktklingande efternamn? Är en forskare per definition ofelbar för att han/hon är svensk och dessutom är läkare? Har Rasbiologiska Institutet aldrig funnits? Har tvångssteriliseringar aldrig ägt rum? Var det inte just svenska läkare och forskare som gjorde det? Jacob, du verkar ha en ambition att verkligen göra en förutsättningslös analys av frågan och ge en nyanserad bild av läget. Gå då hela vägen och lyft blicken ordentligt.

    Vilken hög med meningslöst raljernade Michail. Det verkar som att du är sur på något annat och bara slänger ur dig en massa dravel här. Läs om läs rätt…

  8. Michail Tonkonogi: Är det möjligvis svårt att acceptera att en forskare inte alltid har rätt bara för att han har ett svensktklingande efternamn? Är en forskare per definition ofelbar för att han/hon är svensk och dessutom är läkare? Har Rasbiologiska Institutet aldrig funnits? Har tvångssteriliseringar aldrig ägt rum? Var det inte just svenska läkare och forskare som gjorde det? Jacob, du verkar ha en ambition att verkligen göra en förutsättningslös analys av frågan och ge en nyanserad bild av läget. Gå då hela vägen och lyft blicken ordentligt.

    Hej Michail,
    Vad har detta meningslösa dravel till personangrepp med frågeställningen att göra?

  9. Har följt debatten på håll, och några kritiker till Tonkonogi har framhållit den kategoriska inställningen som finns hos honom.
    Jag finner det mycket intressant att se hur han här anfaller en människa som i sak håller med honom, även om Jacob söker nyanseringen.
    Michail, forskning bör ge en vilja att söka nyans, ifrågasätta sig själv såväl som andra, och framförallt att försöka hålla sina fränder nära.

    Lycka till med korståget.

  10. Hola!
    Intressant podavsnitt, jag vet inte riktigt om jag fick rätt bild av vad Adad ville framför men misstänker att det främst var kring tillväxtspurten han rakt ut avrådde från ”extern belastning”. Som jag fick fram ca 6 dagar i veckan plus match på helgerna. Detta kunde då ev. ge bortfall från sporten i två år, om dem inte slutade helt?

    Ytterligare om jag uppfattade saken rätt så var han ändå lite tveksam till vart gränserna går för belastning, trots att ni försökta få fram några siffror från honom, han nosade även på olika ryggtyper och att det kunde ha med den saken att göra, så här blev han lite mer nyanserad igen.

    Så var det egentligen bara tillväxtspurten han var orolig för?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *