Är du fet men frisk – för många är det bara tillfälligt

Den här tjejen har en kroppsfett på 32 procent men normal BMI

De senaste månaderna har det varit en hel del skriverier i pressen kring att övervikt inte är så farligt under förutsättningen att man är frisk. Det är ju lite av ett självklart påstående, är man frisk så är man ju frisk. Men i sig är det en intressant fråga då många studier har visat att det finns en ganska betydande andel överviktiga människor med normala testvärden.

Det kan vara allt ifrån blodtryck, blodsocker, blodfetter och insulinresistens. Andelen överviktiga personer som tillhör denna kategorin är lite olika från studie till studie och var man sätter gränsen för ”frisk” men vanligen ligger det någonstans kring ungefär 20 procent. Det finns dock en betydande variation och vissa studier har funnit värden som 6 procent medan andra funnit värden upp emot 44 procent (1).

Studierna som har funnit dessa till synes friska överviktiga människor har dock i princip alla varit undersökningar där man tittat på en tidpunkt, så kallade tvärsnittstudier. Det finns alltså nästan inga studier alls där man följer människor över tid för att se om de överviktiga men friska människorna förblir lika friska som normalviktiga och friska personer.

För några veckor sen publicerades dock en prospektiv studie där man följde människor över 11 års tid för att se hur deras hälsovärden förändrades över tid (2). Det som gjorde denna studie så intressant är för att de just har tittat på de feta men friska människorna och hur deras hälsa förändras över tid jämfört med feta och sjuka, icke-feta och friska samt icke-feta och sjuka.

Människornas utgångsläge – ganska få var överviktiga men ändå friska

Lite drygt 1000 personer genomförde den här studien från början till slut. Det var en bra blandning av ålder och kön i studien och endast människor i arbetsålder var med. Då definitionen på vad som ska klassas som ”frisk” varierar i olika studier valde man att undersöka hur många av de överviktiga personerna som klassades som friska enligt olika kriterier. Totalt testade undersökte man deltagarna baserat på fyra olika kriterier och antalet feta men friska personer varierade mellan 3-16,9 procent beroende på vilken gräns som användes.

Man valde sen att fortsätta med ett av dessa kriterier för övriga analyser. Kravet för att klassas som fet men frisk var då enligt följande:

BMI >30 kg/m2
HOMA-IR < 90th percentilen (HOMA-IR är ett mått på insulinkänslighet)
Triglycerider < 150 mg/dl
Faste glukos < 110 mg/dl

Dessa kriterier valdes dels eftersom den här gränsen innebar att 14,7 procent räknades som feta men friska samtidigt som alla fyra värdena visade sig bidra med information när det gäller risken att utveckla diabetes typ 2.

Som du kan se är ett av kriterierna minst 30 i BMI och det är därför jag använder termen fet istället över överviktigt i den här artikeln. För rent korrekt så är övervikt BMI mellan 25-30 medan fet är BMI över 30. Så jag kör på fet eller fetma för att inte förvirra. I den här studien har man jämfört dessa feta personer med de normalviktiga samt de överviktiga. Så det är alltså en jämförelse mellan människor med BMI över 30 med människor som har en BMI under 30.

I början av studien testades alla deltagarna och de delades sen in i fyra olika grupper. Dessa fyra grupper och hur många av personerna som tillhörde respektive grupp kan du se här under.

  1. Icke-feta och friska, 57,2 % (MHNO)
  2. icke-feta och metabolt sjuka, 16,9 % (MNHNO)
  3. Feta och friska, 14,7 % (MHO)
  4. Feta och metabolt sjuka, 15,7 % (MNHO)

Efter att man gjort dessa tester lät man deltagarna leva vidare i ett antal år och sex år senare gjorde man samma tester igen. Ytterligare 5 år senare, alltså 11 år efter studiens start, gjorde man sen ytterligare en testomgång.

Men hjälp av dessa data kunde de då följa deltagarnas hälsoutveckling prospektivt för att se om deras status förändrades något beroende på vilken av de fyra grupperna de tillhörde vid studiens början.

Studiens resultat – Många feta men friska blev sjuka efterhand

Det som var det allra tydligaste resultatet i den här studien är att det inte är bra för hälsan att vara fet. Oavsett om personerna i frågan klassades som metabolt friska trots sin fetma vid studiens start var det helt klart så att många av dessa personer blev sjuka efterhand.

Här under kan du till exempel se risken att utveckla diabetes typ 2 över 11 år beroende på vilken grupp som deltagarna hamnade i vid studiestarten.

Även överviktiga som just nu räknas som metabolt friska är i ökad risk för diabetes typ 2
Feta som just nu räknas som metabolt friska är i lika stor risk att utveckla diabetes typ 2 som metabolt sjuka men icke-feta personer. MHNO=metabolt fris och icke-fet, MNHNO=metabolt sjuk och icke-fet, MHO=Metabolt frisk och fet, MNHO=Metabolt sjuk och fet

Det som är mest intressant i den här tabellen är att risken för att utveckla diabetes typ 2 är lika stor hos de feta men friska människorna som den är hos de metabolt sjuka men inte feta.

Redan efter 6 år var faktiskt hela 37 procent av de som tidigare klassats som feta men metabolt friska istället klassade som feta och metabolt sjuka. Motsvarande siffra för de som var inte var feta och metabolt friska från början var endast 4,2 procent. Det var alltså en stor skillnad mellan att inte vara fet och frisk jämfört med att vara fet och frisk i den här studien.

När det gäller långtidsblodsocker var det även så att detta var sämre hos de feta personerna i den här studien, oavsett om de var friska eller inte när studien började. Graferna här under visar HbA1c hos deltagarna efter 11 år baserat på vilken grupp de tillhörde vid studiens början. Den översta grafen visar värdena för de som utvecklade diabetes under studiens gång och den undre grafen visar värdena för de som inte utvecklade diabetes.

Fetma är en stor riskfaktor för högt långtidsblodsocker.
Oavsett om deltagarna utvecklade diabetes typ 2 eller inte så var långtidsblodsockret högre hos de feta deltagarna i studien.

Mina tankar kring resultatet – Finns verkligen friska feta människor?

Den här studien visar att om det finns människor som borde klassas som feta men friska så kommer många av dessa personer troligen att vara i sämre hälsa ett decennium senare jämfört med icke-feta och friska människor.

Men det finns mer att ta i beaktande i den här frågan. När man bestämmer sig för vad som ska klassas som metabolt frisk i den här typen av studier använder man sig egentligen av ganska godtyckliga gränser. Det är givetvis inte så att en liten förändring med en enstaka procentenhet i något test egentligen har någon större inverkan på ens risk för ohälsa men det kan ändå vara det som gör att du klassas som sjuk istället för frisk i den här typen av studie.

Precis som ett extra hekto kan göra att du blir klassad som överviktig med BMI >25 istället för normalviktig med BMI <25. Det hela är helt enkelt gränser som man sätter upp för att kunna göra en indelning.

Och de gränser man sätter upp när man klassar feta som friska är i själva verket ganska givmilda. Som jag skrev i början av den har artikeln innebar andra kriterier som man testade att endast 3 procent av de feta klassades som metabolt friska från början.

I den här studien var till exempel insulinresistensen klart högre hos deltagarna som klassades som feta och metabolt friska jämfört med deltagarna som hade BMI under 30 och var friska. Så även om de feta deltagarna klassades som metabolt friska enligt valda kriterier så var det ju inte lika friska som de icke-feta redan när studien började.

Forskarna till studien skriver själva följande i slutet av diskussiondelen:

The results of our study, taken as a whole, suggest that the MHO phenotype is just an expression of the biological diversity of all the continuous variables such as BMI, insulin resistance or plasma lipids. A gradation of the risk, though, does not mean that the risk does not exist, as could be the case when talking about the MHO phenotype. Thus, it may be that MHO as a clinical entity should be called into question

Summering

Det här är en väldigt intressant studie enligt mig. Den visar också på en problematik som ofta inte lyfts fram i vanliga artiklar i dagspressen och det är det kan vara skillnad på människor även om de alla klassas som friska enligt dagens gällande gränser.

I princip allting som berör våra kroppar handlar om minskning eller ökning av risker. Du är i princip aldrig skyddad eller immun från någonting utan du kan endast påverka hur stor risken kommer bli att du drabbas. Att vara överviktig behöver inte innebära att du nödvändigtvis kommer bli sjuk men det är en riskfaktor. Och av den här studien att döma är det så oavsett om en doktor för stunden skulle klassa dig som frisk.

Studien kan ju för sig själv inte peka på något orsakssamband. Det kan ju lika väl vara livsstilen som påverkar och vikten egentligen inte är så viktig. Men i dagens samhälle återspeglar en hög vikt allt som oftast ett dåligt levande så det är ju väldigt svår att separera. Och tittar vi bara till risker på populationsnivå är detta ingen större faktor.

27 thoughts on “Är du fet men frisk – för många är det bara tillfälligt

  1. Bra att ha underlag för att argumentera mot anhöriga som med åldern lagt på sig en massa och inte tycker det är något problem för ”doktorn sa att mina värden var bra”.
    Dock gäller detta ju feta, tråkigt att man inte fick veta hur måttligt överviktiga klarar sig (i och med att det är för denna grupp det är mer osäkert hur hälsan påverkas). Eller ingick de i normalgruppen? (Försökte läsa länken, men det skulle kosta som jag uppfattade det? Jag lovar att titta på lite reklam på sidan nu 🙂

  2. karin:
    Bra att ha underlag för att argumentera mot anhöriga som med åldern lagt på sig en massa och inte tycker det är något problem för ”doktorn sa att mina värden var bra”.

    Ja och i det fallet vet du ju förmodligen en del om personens livsstil. Det Jacob avslutar med är väldigt centralt, dvs att fetma och ohälsosam livsstil i princip alltid går hand i hand. Det är liksom inte helt lätt att vara en person som motionerar varje dag och går till och från jobbet, dricker minimalt med alkohol och äter mycket grönsaker, inget godis etc. och ändå utvecklar fetma. Jag har aldrig sett det. Och det är på intet sätt ett moraliserande (jag om någon hatar moraliserandet över tjocka människor) men man kan ju inte blunda för vad som förekommer heller.

    Så den stor diskussionen är alltså hela tiden om en fet kropp är i sig en kausal riskfaktor om livsstilen är bra. Och vidare är frågan om den fete i så fall också är friskare än en person som är smal men som lever ett liv som är ren skit för den fysiska hälsan. Så kan det mycket väl vara men det är frågan för om det är en särskilt fruktbar diskussion på populationsnivå med tanke på att den förstnämnda gruppen antagligen är liten.

    En annan sak som är relaterad är det här med ”health at every size” som är populärt och som jag tycker är väldigt bra. Där har man helt enkelt insett att folk inte går ner, det blir liksom inte så och det är något vi får acceptera. Vissa lyckas med det men ytterst få. Och en stor andel an den lilla gruppen går tyvärr upp igen. Då ser jag det faktiskt som en väldigt klok insats att helt och hållet rikta fokus på livsstil och självkänsla i sin kropp. För säga vad man vill om värden hit och dit men begreppet ”sjuk” och ”frisk” är knappast något som läkare har patent på och mätbarhetsideologin kan bli väldigt absurd ibland. Både i ditt fall ”jag är frisk därför att värdena är bra” och i det motsatta där man får höra att man är sjuk hur bra man än mår eftersom ett blodprov minsann säger annat.

    /Nicklas

  3. Måste vara jobbigt att ha en släkt där man måste ”argumentera” om det är okej att vara fet eller inte..

  4. De kollade inte deltagarnas fett% och såg någon skillnad där personers muskelmassa spelade roll för om de blev sjuka eller klarade sig?

  5. karin: Dock gäller detta ju feta, tråkigt att man inte fick veta hur måttligt överviktiga klarar sig (i och med att det är för denna grupp det är mer osäkert hur hälsan påverkas). Eller ingick de i normalgruppen?

    Hej Karin!
    Bra du påpekade det här. Jag har varit slarvig i inlägget. Det är icke-feta och feta man jämför. Alltså är både normalviktiga och överviktiga med i gruppen icke-feta.

    Reviderar inlägget nu så detta blir mycket tydligare. Fel av mig att använda termen normalvikt när de överviktiga var med i den kategorin.

  6. Det är ju ganska lätt att träna sig överviktig, men att träna sig fet (utan att vara åtminstone överviktig) är mer sällsynt. Nog en bra uppdelning de gjorde.

  7. Hej! Tackar för detta och många andra intressanta inlägg som jag satt i mig på väldigt kort tid (upptäckte er sida för bara ett par veckor sen och har kikat in i princip varje dag sedan dess).

    Nu vill jag inte vara moraliserande i onödan, men jag måste ändå ärligt säga att jag tycker bilden ni valt skickar lite konstiga signaler när den kombineras med rubriken. Jag tror inte nån person med realistiska kroppsideal skulle kalla tjejen på bilden för fet (snarare ”medelviktig” s a s), vilket är den kopplingen jag gör när jag lägger ihop rubrik och bild. Detta är kanske inte meningen, men det vore synd om det uppstod missförstånd. Vore kanske bättre och mer talande med en mer typiskt ’fet’ person på bilden.

    Med det sagt vill jag än en gång tacka för era grymma inlägg. Det är så skönt att läsa saker om träning och hälsa som inte ägnar sig åt tyst marknadsföring och faktamanipulation. Ska donera nästa gång det är löning, för detta är värt att betala för!

    MVH
    Jakob

  8. Menar författaren att kvinnan på bilden skulle vara fet, eller ens överviktig?

  9. JW: Nu vill jag inte vara moraliserande i onödan, men jag måste ändå ärligt säga att jag tycker bilden ni valt skickar lite konstiga signaler när den kombineras med rubriken. Jag tror inte nån person med realistiska kroppsideal skulle kalla tjejen på bilden för fet (snarare ”medelviktig” s a s), vilket är den kopplingen jag gör när jag lägger ihop rubrik och bild.

    Hej Jakob!
    Det är just det felet du gör nu som är ett problem idag och som jag har tagit upp i ett par andra inlägg. http://tranastyrka.se/normer-forandras-fysiologin-forblir-den-samma/

    Tjejen på bilden är testad med en metod kallad DEXA vilket är en av de allra mest tillförlitliga som finns. Och hennes procentuella fettmassa är 36 % vilket är klart över gränsen för vad som idag används som gräns för just fetma. Så tjejen är fet. Kanske inte enligt vad du och jag skulle kalla fet om vi sett henne på gatan men hon är fet enligt den medicinska definitionen. Danny har ju redan gett dig länken där du kan läsa mer om etta men du hittar den här igen https://traningslara.se/50-av-alla-tjejer-och-kvinnor-ar-overviktiga-trots-normalt-bmi/

    Och hade du frågat folk för 50-60 år sen hade garanterat de flesta sagt att hon haft en hel del extra kilon på kroppen.

  10. Hej, och tack för svar!
    Jag misstänkte att så kunde vara fallet (d.v.s. att tjejen beroende av definitionsval kan anses fet). Jag förstår ert val av perspektiv, och utifrån det är såklart påståendet korrekt. Men jag står för att jag tycker att exemplet är aningen missvisande. Det finns ju tränande kvinnor som i princip ser ut sådär, och frågan är om just denna tjejs utseende skulle förändras så mycket även med måttlig träning. Detta är ju bara spekulation såklart, men jag tvivlar på det. Det kanske snarare är fråga om en mer eller mindre synlig omfördelning mellan muskler/fett. Frågan, om man skruvar till den, är i mina ögon om man kan kalla henne fet utseendemässigt för att hon är det hälsomässigt? Jag tycker inte det, och jag tror det kan vara kontraproduktivt att göra det. Poängen med det här segdragna resonemanget är inte att sänka inlägget eller de faktum att man forskar om sånt här – tvärtom ni gör ett skitbra jobb som tar svåra diskussioner. Snarare vill jag bara öppet fundera lite om hur man drar sina paralleller. Ett perspektiv översätter sig inte alltid så bra till ett annat.

    Hoppas min tanke går fram.
    MVH
    Jakob

  11. JW: Frågan, om man skruvar till den, är i mina ögon om man kan kalla henne fet utseendemässigt för att hon är det hälsomässigt?

    Jag förstår den indelning du försöker göra men jag eller Nicklas har aldrig diskuterat fet ur synvinkeln ”fet i spegeln” på den här sidan. Skriver vi fet är det fet per definition. Skriver vi överviktig så är det överviktig per definition osv. Vi har alltid det perspektivet.

    Om någon reagerar på det för att de har ett annat perspektiv så tycker jag bara att det är bra. För då kanske det är någon som springer runt med BMI på 22 men kroppsfettsprocent på 36 som kanske reagerar och börjar göra något åt det.

    Eller kanske någon som lär sig att hur man ser ut i spegeln inte säger särskilt mycket om ens faktiska hälsa. Att underhålla den rent ytliga bilden av fet och bara lägga upp bilder på grovt överviktiga personer skulle bara göra att tex de uppskattningsvis 50 % av alla tjejer som är överviktiga trots normalt BMI aldrig hade reagerat och fortsatt tro att artiklar som den här inte gäller dem eftersom de ju är ”smala” enligt gängse uppfattning och i klädstorlek.

  12. Nicklas: Ja och i det fallet vet du ju förmodligen en del om personens livsstil. Det Jacob avslutar med är väldigt centralt, dvs att fetma och ohälsosam livsstil i princip alltid går hand i hand. Det är liksom inte helt lätt att vara en person som motionerar varje dag och går till och från jobbet, dricker minimalt med alkohol och äter mycket grönsaker, inget godis etc. och ändå utvecklar fetma. Jag har aldrig sett det. Och det är på intet sätt ett moraliserande (jag om någon hatar moraliserandet över tjocka människor) men man kan ju inte blunda för vad som förekommer heller.

    Så den stor diskussionen är alltså hela tiden om en fet kropp är i sig en kausal riskfaktor om livsstilen är bra. Och vidare är frågan om den fete i så fall också är friskare än en person som är smal men som lever ett liv som är ren skit för den fysiska hälsan. Så kan det mycket väl vara men det är frågan för om det är en särskilt fruktbar diskussion på populationsnivå med tanke på att den förstnämnda gruppen antagligen är liten.

    En annan sak som är relaterad är det här med ”health at every size” som är populärt och som jag tycker är väldigt bra. Där har man helt enkelt insett att folk inte går ner, det blir liksom inte så och det är något vi får acceptera. Vissa lyckas med det men ytterst få. Och en stor andel an den lilla gruppen går tyvärr upp igen. Då ser jag det faktiskt som en väldigt klok insats att helt och hållet rikta fokus på livsstil och självkänsla i sin kropp. För säga vad man vill om värden hit och dit men begreppet ”sjuk” och ”frisk” är knappast något som läkare har patent på och mätbarhetsideologin kan bli väldigt absurd ibland. Både i ditt fall ”jag är frisk därför att värdena är bra” och i det motsatta där man får höra att man är sjuk hur bra man än mår eftersom ett blodprov minsann säger annat.

    /Nicklas

    Jo jag äter godis ibland men kvalar inte in i Biggest Loser gänget, inte på långa vägar. Men du skriver att: ”…fetma och ohälsosam livsstil i princip alltid går hand i hand. Det är liksom inte helt lätt att vara en person som motionerar varje dag och går till och från jobbet, dricker minimalt med alkohol och äter mycket grönsaker, inget godis etc. och ändå utvecklar fetma.”
    Jag förstår också att det inte är lätt. Det är därför jag sökt finna ett svar på min situation. Precis just nu är den lite annorlunda för jag fick nyligen barn men låt mig beskriva en normalsituation för mig – cykla till och från jobbet, äta grönsaker och mer protein än kolhydrater, , alkohol kanske max 1 gång i månaden, låt oss säga 2 för att vara på säkra sidan, träna hårt 4-5 ggr i veckan. Vägde ändå 100 kg. Kan i ärlighetens namn säga att även den period jag festade varje helg men i övrigt levde som ovan stod även vågen då på 100. Förra året åt jag och min sambo enligt gi-metoden men tillät visst godis och då minskade mitt omfång men vikten? Fortfarande densamma. De enda gånger jag rasat i vikt var när jag slutade spela fotboll efter 6 år och när min första sambo dumpade mig. Kost i övrigt densamma. Har alltid varit överviktig trots samma uppväxt och mat som mina normalviktiga syskon som dessutom INTE tränade som barn och ungdom vilket jag gjorde.

    Så jo, det är möjligt att ligga över 30 i bmi trots det kriterier du räknade upp. Låt mig säga hur det känns – när jag ser vikttappningsprogram på tv så kan jag ibland önska att jag drack 3 liter cola/dag, eller att min last var skräpmat eller att jag åt ett berg av munkar eller chokladkakor varje vecka och samtidigt aldrig lämnade soffan. För dp hade jag haft en tydlig och enkel förklaring till min vikt och mitt (ursäkta) j**la bmi. Men nu har jag inte det och vissa dagar gör det mig så otroligt frustrerad och arg. På allvar kan jag önska att jag haft en sådan last.

    Jag är kunnig inom kost och medveten. Jag älskar att träna och ju jobbigare desto roligare, jag är stark och jag är pigg. Ändå är jag en heffaklump på vågen.

  13. Missförstå mig inte nu 🙂 Jag vet att jag har övervikt. Det har jag alltid haft. Jag är också påläst och intresserad av både kost och träning. Jag älskar att träna hårt och är stark (jodå, det finns utomstående som uppmärksammat detta så det inte bara i min hjärna ;oD), jag äter nästan bara hemlagad mat och den drar åt gi-hållet, jag har koll på portionsstorlekar.. Jag är helt på det klara med att kalorier har betydelse och att du bör ligga på minus för nedgång. Det jag söker efter, och gjort länge är svar på hur jag kunde ligga på minus och ändå stå still viktmässigt (omfång är en annan sak). Jag söker efter svar på om det är något särskilt jag måste träna eller särskilt kostmässigt jag bör undvika. För uppenbarligen är jag lite konstig. Är absolut inte ute efter enkla lösningar. Bara någon form av förklaring!

  14. Jacob Gudiol:
    Det där svaret av Anna Hallén är ju så mycket skitsnack som det bara kan bli. En påhittad historia helt enkelt.

    Ok. Vad är det som får dig att anse den vara påhittad? Och vad har DU då för tankar kring min sits – var ska jag börja och vad är det jag missar? Bengt försökte ändå ge mig ett tips. Måste också klargöra att jag främst fokuserar på hur min kropp känns och ser ut. Jag trivdes bra med mina 90 kg. Men. I kontakt med vården är jag nästintill uteslutande körd. Dom ä l s k a r sin våg. En snuttefilt.

  15. rebecca: Vad är det som får dig att anse den vara påhittad?

    För att hon bara har hittat på saker. Det finns en orsak till att hon inte anger några referenser. Den orsaken är för att det inte finns något som stödjer det hon säger.

    rebecca: Och vad har DU då för tankar kring min sits – var ska jag börja och vad är det jag missar?

    Jag har ingen aning. Helt omöjligt för mig att veta baserat på lite text på internet.

    rebecca: Bengt försökte ändå ge mig ett tips

    Ett påhittat svar är precis lika värdefullt som inget svar alls i mina ögon. Men du kan ju givetvis följa det som står där om du vill ditt.

  16. Jacob Gudiol:.

    Jag har ingen aning. Helt omöjligt för mig att veta baserat på lite text på internet.

    Ett påhittat svar är precis lika värdefullt som inget svar alls i mina ögon. Men du kan ju givetvis följa det som står där om du vill ditt.

    Jag skrev inte att jag skulle följa råden. Värderade inte tipset utan påpekade bara att han försökte ge ett tips. Sedan frågade jag dig om generella råd framförallt eftersom du tycks kunnig på ditt område men också eftersom du så starkt avfärdade hennes artiklar. Då antog jag att du kan påvisa något annat, även om det blir generellt utifrån mitt livsexempel. Men jag tolkar nu tyvärr ditt svar som att du inte kan/ge mig ens lite generella idéer kring min situation eller idéer kring vilka trådar jag kan börja dra i för att lista ut vad det är som felar i mitt beteende. Jag gav ändå en hel del konkreta exempel på hur jag lever och vad jag äter och tränar så med din kunskap och kompetens trodde jag att du åtminstone kunde ge några råd på vad det skulle kunna vara. Bad dig inte lösa problemet – vem förväntar sig det i ett kommentarsfält på en blogg på internet? Vore idiotiskt att tro!

  17. rebecca: Jag skrev inte att jag skulle följa råden. Värderade inte tipset utan påpekade bara att han försökte ge ett tips. Sedan frågade jag dig om generella råd framförallt eftersom du tycks kunnig på ditt område men också eftersom du så starkt avfärdade hennes artiklar. Då antog jag att du kan påvisa något annat, även om det blir generellt utifrån mitt livsexempel. Men jag tolkar nu tyvärr ditt svar som att du inte kan/ge mig ens lite generella idéer kring min situation eller idéer kring vilka trådar jag kan börja dra i för att lista ut vad det är som felar i mitt beteende. Jag gav ändå en hel del konkreta exempel på hur jag lever och vad jag äter och tränar så med din kunskap och kompetens trodde jag att du åtminstone kunde ge några råd på vad det skulle kunna vara. Bad dig inte lösa problemet – vem förväntar sig det i ett kommentarsfält på en blogg på internet? Vore idiotiskt att tro!

    Det du nämnt om din livsstil är för sparsmakat för att ge tillräckligt underlag för en lösning. Det krävs mycket mer än att veta att du äter hemlagat oftast (något som inte säger något om vad du äter, enbart att det tillagas i hemmet) eller att du äter godis enbart sporadiskt. Till att börja med behövt du räkna ut BMR. Det är hur mycket kalorier du förbrukar basalt. Först när du vet din BMR kan du komma fram till hur mycket/lite kalorier du behöver äta. Informtionen du angav i dina kommentarer är inte tillräckligt för att ge konkreta tips. Detta oavsett hur påläst / hur mycket kompetens Jacob har. Det behövs mer information. Ålder, längd, saknas bland annat. Detta är grundläggande. När människor säger att man testat allt utan att gå upp eller ned i vikt brukar orsaken till problemet vara att man missat BMR. Det kan förstås finns fler orsaker, som sjukdomar och problem med ämnesomsättnngen, men detta är en vanlig orsak. Är man missnöjd med sina resultat orsakade av brist på kontroll är detta första steget. Att enbart äta godis sporadiskt och mestadels hemlagat räcker inte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *