Övervikt leder till inaktivitet men inte vice versa

För lite drygt ett år sen skrev jag en artikel på traningslara.se där jag tittade på frågan om dagens överviktsproblem beror främst på mindre fysisk aktivitet eller på att människor äter mer än tidigare, Orsaken till fetmaepidemin – Lite motion eller mycket mat?.

Slutsatsen i det inlägget blev att det mesta pekar på att huvudorsaken är att människor äter mer än tidigare. Fysisk aktivitet är onekligen väldigt viktigt för hälsan och det finns också lite som talar för att det kan hjälpa till med vikten men framför allt så är det maten som är dagens problem när det gäller vikt.

I dag tänkte jag skriva om ytterligare en studie som ger stöd för precis samma sak igen.

Överviktiga barn blir mindre fysisk aktiva

Studien i fråga är en longitudinell studie från Danmark där man följt barn över ungefär lite mer än 6 månader. Studiens syfte var egentligen att undersöka effekten av att förbättra skolmåltiderna men både före och efter studien lät man dessutom barnen bära en accelerometer. En accelerometer är en avancerad form av stegmätare som ger en helt okej bild av daglig fysisk aktivitet. Det var denna data man använde i studien:

Int J Obes (Lond). 2013 Dec 5. doi: 10.1038/ijo.2013.229. [Epub ahead of print]
Fatness predicts decreased physical activity and increased sedentary time, but not vice versa: support from a longitudinal study in 8-11 year old children.
Hjorth MF, Chaput JP, Ritz C, Dalskov SM, Andersen R, Astrup A, Tetens I, Michaelsen KF, Sjödin A.

Objective: To examine independent and combined cross-sectional associations between movement behaviors (physical activity [PA], sedentary time, sleep duration, screen time and sleep disturbance) and fat mass index (FMI) as well as to examine longitudinal associations between movement behaviors and FMI. Methods: Cross-sectional and longitudinal analyses were done using data from the OPUS school meal study on 785 children (52% boys, 13.4% overweight, ages 8-11). Total PA, moderate-to-vigorous physical activity (MVPA), sedentary time and sleep duration (seven days and eight nights) were assessed by accelerometer and FMI was determined by dual-energy X-ray absorptiometry (DXA) on three occasions over 200 days. Demographic characteristics, screen time and sleep disturbance (Children’s Sleep Habits Questionnaire [CSHQ]) were also obtained. Results: Total PA, MVPA and sleep duration were negatively associated with FMI, while sedentary time and sleep disturbances were positively associated with FMI (P<0.01). However, only total PA, MVPA and sleep duration were independently associated with FMI after adjustment for multiple covariates (P<0.001). Nevertheless, combined associations revealed synergistic effects among the different movement behaviors. Changes over time in MVPA were negatively associated with changes in FMI (P<0.001). However, none of the movement behaviors at baseline predicted changes in FMI (P>0.05), but higher FMI at baseline predicted a decrease in total PA and MVPA, and an increase in sedentary time (P<0.001), even in normal-weight children (P<0.03). Conclusion: Total PA, MVPA and sleep duration were independently associated with FMI, and combined associations of movement behaviors showed a synergistic effect with FMI. In the longitudinal study design, a high FMI at baseline was associated with lower PA and higher sedentary time after 200 days but not vice versa, even in normal-weight children. Our results suggest that adiposity is a better predictor of PA and sedentary behavior changes than the other way around.

Det man fann när man jämförde datan man samlade in före och efter studietiden var att överviktiga barn rörde på sig mindre vid andra testtillfället. Det motsatta förhållandet såg man däremot inte. Barnen som rörde på sig lite vid första tillfället gick inte upp mer i vikt än barn som rörde på sig mycket.

Det finns faktiskt tidigare studier som har visat samma sak. En studie publicerad 2011 på drygt 200 barn som man följt över tre års tid fann precis samma sak (1). Om barnen blev överviktiga blev de mindre fysiskt aktiva. Barn som däremot inte rörde på sig särskilt mycket från början var inte i större risk att gå upp i vikt än andra barn som rörde på sig mer.

Det finns också ytterligare en studie på 400 vuxna med identiskt resultat (2).

Överviktiga är alltså mindre fysiskt aktiva. Men det finns inga bra belägg för att det var en låg fysisk aktivitet som gjorde att de blev överviktiga. När det gäller metabola sjukdomar däremot så finns där, tycker jag, bra belägg för att fysisk aktivitet är en väldigt viktig faktor om du vill undvika dem.

5 thoughts on “Övervikt leder till inaktivitet men inte vice versa

  1. Om man tar det hela från ett mer ”matematiskt perspektiv”; det är väl inte så svårt att öka energiintaget med 10% kontra ett steady-state om man jämför med att öka energiförbrukningen med 10% från samma steady-state? (Lite mer mat eller lite sämre mat versus en inte helt obetydlig ökning i daglig träning?) Frågar bara; men jag har någon slags grundkänsla som pekar så…

  2. Jag har över tid studerat just fetma på barn/ ungdomar utifrån och funderat över hur fet kommer sig att de är överviktiga trots mycket träning. Det man ser är att föräldrar många gånger blundar och säger att de puberterar och att det kommer ordna sig. Jag tror personligen inte att något kommer ordna sig sv sig själv utan det handlar om att se vart det ät påväg. Skillnaden här ser man tydligt att deg handlar om maten och vad de äter innan, under och efter träning/ match. Jag har vid fler tillfällen upptäckt att det handlar om snabb energi som läsk, vitt bröd och kexchoklad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *