WHO om lobbyverksamhet från livsmedelsindustrin

Jag har redan lagt upp det här på Facebook men jag tycker att det är värt att lägga upp här med då ”nyheter” och information på Facebook och Twitter tenderar att trenda för att sen aldrig synas igen och detta är något som jag hoppas att ganska många läsare hittar i efterhand med.
För lite mer än två veckor sen hölls vad som kallas för ”Global Conference on Health Promotion” i Helsingfors, Finland. Detta är en stor konferens som anordnas av WHO ungefär vart annat, vart tredje år i olika delar av världen där man diskuterar hur man kan förbättra hälsan på jordens befolkning genom att informera om god livsstilsvanor och bra mat. Den första konferensen hölls 1986 och den som nu gick av stapeln var nr 8 i ordningen.
Det jag främst tänkte ta upp från denna konferens är öppningstalet till konferensen som hölls av Margaret Chan som är generaldirektör för WHO. Du hittar hela talet på WHO:s hemsida och den del som jag vill fokusera på i inlägget här under. Den hon belyser är det som anses vara den största orsaken till dagens ohälsa i den generella befolkningen.

Today, getting people to lead healthy lifestyles and adopt healthy behaviours faces opposition from forces that are not so friendly. Not at all.
Efforts to prevent noncommunicable diseases go against the business interests of powerful economic operators. In my view, this is one of the biggest challenges facing health promotion.
As the new publication makes clear, it is not just Big Tobacco anymore. Public health must also contend with Big Food, Big Soda, and Big Alcohol. All of these industries fear regulation, and protect themselves by using the same tactics.
Research has documented these tactics well. They include front groups, lobbies, promises of self-regulation, lawsuits, and industry-funded research that confuses the evidence and keeps the public in doubt.
Tactics also include gifts, grants, and contributions to worthy causes that cast these industries as respectable corporate citizens in the eyes of politicians and the public. They include arguments that place the responsibility for harm to health on individuals, and portray government actions as interference in personal liberties and free choice.
This is formidable opposition. Market power readily translates into political power. Few governments prioritize health over big business. As we learned from experience with the tobacco industry, a powerful corporation can sell the public just about anything.
Let me remind you. Not one single country has managed to turn around its obesity epidemic in all age groups. This is not a failure of individual will-power. This is a failure of political will to take on big business.
I am deeply concerned by two recent trends.
The first relates to trade agreements. Governments introducing measures to protect the health of their citizens are being taken to court, and challenged in litigation. This is dangerous.
The second is efforts by industry to shape the public health policies and strategies that affect their products. When industry is involved in policy-making, rest assured that the most effective control measures will be downplayed or left out entirely. This, too, is well documented, and dangerous.
In the view of WHO, the formulation of health policies must be protected from distortion by commercial or vested interests.

Ett väldigt tydligt sätt att säga något som jag har upprepat många gånger om här på sidan. Exempel på de mer populära inläggen är Du kan inte ”kompensera” för skitmat med motion, Det är inte brist på motion som gör dig fet och Fitnesspåstående på förpackningar får dig att äta mer.
Livsmedelsindustrin gör en otrolig massa för att förvirra folk och för att skydda sig själva och konsekvenserna blir en befolkning som egentligen kan väldigt lite men som tror sig veta en hel del. När de sen försöker använda den ”kunskap” de har så misslyckas de gång efter gång. För det är verkligen ingen brist på människor som vill gå ner i vikt eller förbättra sin hälsa men det är ganska ont om folk som verkligen lyckas.
Man skulle kunna likna allt detta med global uppvärmning och växthuseffekten. Många människor tror ju fortfarande att det pågår en livlig diskussion bland vetenskapsmän om det är vi människor som står bakom den eller inte men när man verkligen frågar vetenskapsmännen så är de alla mer eller mindre överens. Hela 97 procent av alla forskare som publicerat vetenskapliga artiklar som berör global uppvärmning anser att det är vi människor som står bakom den (1).
Hade du ställt samma fråga till människor på gatan hade du nog aldrig fått en siffra på 97 procent. Orsaken är för att människor inte får information från vetenskapsmän. De får sin information från reklam och PR-kampanjer. Och från journalister som i någon slags snedvriden uppfattning av att alla ska få lika mycket plats kan ge lika mycket utrymme till en person med ingen fakta bakom sig som för en hel forskarvärld. Detta kallas för ”falsk balans” och är enligt mig ett stort problem det med och jag har skrivit mer om det i inlägget När du har rätt till din åsikt och när du inte har det.
Allt det här sker när det gäller hälsa, träning och kost med. Det är väldigt svårt för att nå ut med bra råd baserat på vetenskap. För alla försök att nå ut med informationen dränks av en väldig massa förvirrande information från olika lobbyverksamheter och personer med incitament som inte är framsteg eller framgång för befolkningen utan en ökad vinst.

Livsmedelsindustrin är inte ond

Jag tycker det är viktigt här att påpeka att livsmedelsindustrin inte är ond och jag är säker på att i alla fall 99 procent av människorna som jobbar inom livsmedelsindustrin inte heller är det. Det är bara helt enkelt så att deras mål är ett helt annat än bra hälsa hos befolkningen. Deras mål är inte att ta fram en produkt som är så bra som möjligt för dig och din hälsa utan de vill att du ska köpa så mycket som möjligt av deras produkter och de vill tjäna en bra summa pengar på det.
Det är av denna enkla orsak som du inte ska lyssna på livsmedelsföretag när de försöker berätta vad som är bra eller nyttig mat. Det är inte så att de alltid ljuger här heller. Men deras incitament, det som driver dem att dela ut den här informationen, är inte folks välmående. Det som driver dem är mer försäljning. Det finns en väldig massa andra källor som du kan söka upp för bra råd när det gäller hälsa. Jag skulle föreslå: ”Den stora skillnaden är dock att du oftast måste söka upp informationen själv. För personerna som delar ut den inte har livsmedelsföretagens enorma PR-maskiner bakom sig.”