Det skrivs nuförtiden hel del både kring framfotalöpning och barfotalöpning. Mycket av det som skrivs baseras på antaganden, obevisade hypoteser och rena påhitt. Det finns även en hel del som är intressant och i min mening finns det fog för många att t.ex. träna sina fötter mer genom att exempelvis ibland gå barfota och till och med springa barfota. Jag kommer i ett par inlägg att gå igenom några olika saker som kan vara intressanta kring just framfotalöpning, barfotalöpning och träning av fotmuskulaturen. I detta inlägg kommer jag titta på påståendet att elitlöpare oftast landar på mellanfoten eller framfoten. Jag kommer även att titta på om det är bättre för ens prestation att landa på framfoten/mellanfoten.
Detta är ett argument som används både av de som förespråkar barfotalöpning och av de som förespråkar framfotalöpning och jag tycker därför att det kan vara en bra början på denna del av min artikelserie.
Landa längre fram på foten – det bästa sättet att löpa?
Det finns numera flera olika tekniker som marknadsförs som lite av lösningen på alla problem inom löpning. Man blir snabbare och slipper skador. De två vanligaste är Pose Running och Chi Running som båda kommer från USA. Som allt annat överhypat från USA kommer det hela med licenser, kurser och certifikat m.m. där deltagarna får lägga upp mycket pengar för få ta del av kunskapen och för att få rätten att använda det aktuella varumärket i sin marknadsföring.
Båda teknikerna förespråkar att man inte ska landa hälarna. Istället ska man landa på framfoten (Pose) eller mellanfoten (Chi). Motiveringarna till detta är flera och ett vanliga argumente är att alla bra löpare springer på framfoten/mellanfoten. Ofta medföljer en film liknande den här under på en elitlöpare där man påstår att landningen sker på framfoten/mellanfoten (Gebrselassie som ligger på andra plats när klippen börjar men som till sist vinner brukar många gånger framhållas av olika POSE-förespråkare som en typisk poselöpare).
Hur väl stämmer då detta påstående med verkligheten? Landar verkligen eliten mer på framfoten och finns det några belägg för att detta är bättre?
2007 genomfördes en studie där man tittade på hur elitlöpare landade under ett halvmaraton (1). Det man gjorde var att man riggade upp ett par höghastighetskameror längst med banan och sen filmade fotisättningen hos löparna när det sprang förbi. Kamerorna sattes upp efter 15 km, alltså en ganska lång bit in i loppet. Orsaken till att man valde 15 km var att banan var jämn vid denna plats och att löpfältet var utspritt vilket gjorde det lättare att analysera varje löpare för sig.
Man tittade både på manliga och kvinnliga löpare men jag kommer endast att redogöra för de manliga löparnas resultat då man i studien gör separata analyser och antalet kvinnor blir då väldigt få i varje delanalys. Det fanns dock inget i resultatet för kvinnorna som antyder att det skulle finnas någon större skillnad mellan kvinnor och män.
Man delade upp löparna i tre kategorier efter hur de satte i sina fötter vid nedslaget.
- Hälen – dessa löpare landade med den sista 1/3 av foten först
- Mellanfoten – förutom att landa med sista 1/3 slog även andra delar av foten i samtidigt
- Framfoten – dessa landade med den främre halvan av foten först och hälen rörde inte i marken vid nedslaget
Chi Running skulle enligt klassifikationerna ovan ses som punkt 2 medan Pose är mer åt 3 även om de under senare år har sagt att hälen får röra i marken men den ska inte bära någon vikt. I början fick inte hälen röra i marken inom Pose.
Resultatet i studien är minst sagt nedslående för båda grupperna. 74,2 % landade med hälen, 25,6 % med mellanfoten och 0,2 % med framfoten först. Totalt var det 248 manliga löpare med i studien och av dessa var det 3 stycken som landade på framfoten.
Alla deltagarna i studien representerar givetvis inte den yppersta eliten. Därför tog man en ytterligare titt på resultatet där man endast inkluderade de 50 bästa manliga löparna. Resultaten visade då att 62 % satte i hälen, 36 % mellanfoten och 2 % framfoten. Detta visar på en liten trend att ju bättre löparna är desto större är sannolikheten att man landar längre fram på foten men det var ändå bara 1 manlig löpare som landade på framfoten och 16 som landade på mellanfoten av de 50.
Givetvis behöver det faktum att löparna inte landar på framfoten inte betyda att det är fel att landa på framfoten. Det är dock solklart att hur en löpare landar med foten inte på något sätt avgör hur bra den personen är på att löpa. Om där finns skillnader i prestation så är de små och övervägs av andra faktorer när man tittar på en grupp. Det säger dock inget om hur det är på individnivå. Kanske skulle en övergång till mellanfot- eller framfotlandning innebära en förbättring med några sekunder för hällöparna?
Tittar man på filmen här ovanför ser man klart att Haile Gebrselassie inte landar på hälen. Om han landar på framfoten eller mellanfoten är svårt att avgöra utan mer detaljerade bilder men jag lutar åt framfoten när jag ser bilderna. Som jag nämnde tidigare tar Pose ofta upp just Gebrselassie som ett exempel på att det är bättre att landa på framfoten/mellanfoten. Tittar man endast på det tidigare klippet är man beredd att i alla fall erkänna att Gebrselassie är ett bra exempel på en grym löpare som sätter i framfoten först. Men, om vi istället tittar på klipp där Gebrselassi springer marathon så verkar han använda en hälisättning.
I boken Advanced Marathoning utrycker Gebrselassi att han medvetet övergick till att landa mindre på framfoten när han började springa marathon då han trodde att det skulle göra hans löpning mer ekonomisk. Alltså raka motsatsen mot det som påstås av förespråkarna för framfot- och mellanfotisättning. Värt att notera är också att Gebrselassi satt världsrekord i maraton efter det att han (bla.) förändrat sin löpteknik.
Olika förklaringar
Det kan finnas olika förklaringar till varför andelen löpare som landar längre fram på foten ökar ju bättre löpare man tittar på. I studien ovan spekulerar man i att man möjligen kan få en något förbättrad löpekonomi av att landa längre fram på foten. Detta går hand i hand med påståendena från POSE och Chi Runing. Det finns emellertid inget stöd för den hypotesen även om man i diskussionsdelen tar upp en del intressanta punkter som indirekt skulle kunna tyda på att där finns vissa fördelar.
En annan orsak som sällan tas upp och som för mig känns mer naturlig och som garanterat inverkar åtminstone lite till trenden är att ju mer man ökar farten desto mer landar man på framfoten (2). Detta är generellt och gäller alla människor. Testa gärna själv genom att gå ut och göra en sprint eller varför inte försöka hålla den fart som Haile håller i det första klippet här ovanför. Det finns troligen ingen som landar med hälen först när han/hon ökar farten till de hastigheterna. Allt eftersom man sänker farten landar man längre och längre bak på foten för att till sist vara gående och med ett tydligt isättande av hälen först (hos de flesta, det finns alltid undantag).
Ett vanligt argument emot ovannämnda studie
Ett argument som jag stött på ett par gånger kring studien här ovanför är att man endast har tittat på vilken del av foten som sätts i först, inte på vilken del av foten som först tar upp kroppstyngden. Jag fick tex följande kommentar på jogg.se för ett tag sen när Pose Running diskuterades:
Det som kallas hällöpning är en tydligt uppvinklad isättning av foten, där tyngden först tas upp av hälen. Undersökningen visar inte något om det
Nu är POSE, enligt mig, väldigt tydliga med att man med Pose ska landa på framfoten och att det är fel att landa med hälen först. Ur den aspekten är argumentet felaktigt. Det blir en variant på argumentationsfelet flytta målstolpen.
Det enda felet med argumentet i övrigt är att det är menat att försvara POSE vilket det inte gör. Själva poängen är dock sund och förhoppningsvis så kommer ni att förstå varför när jag publicerat alla mina inlägg och jag börjar med att titta på det en hel del redan här.
När kan man säga att foten tar upp kroppstyngden? Det är givetvis en flytande gräns från ingen belastning till maximal belastning. Jag tror själv att bilden av hur man ”ska” springa hos många är lite väl fixerad till att man ska landa på hälen först och jag kommer nu och i senare inlägg att motivera varför.
Krafter under foten vid fotisättning
Illustrationer här under visar hur belastningen förflyttar sig under en stödfas och var den största belastningen är hos personer som antingen landar med hälen först eller mellanfoten först (3).Tyvärr var det ingen av deltagarna i studien som landade på framfoten.
Illustrationen visar var medelvärdet för kraften är och ger ingen information om hur denna kraft fördelade sig under foten. Ofta är det olika punkter under foten som tar upp belastningen och ett medelvärde kan då hamna på en punkt som i själva verket har en väldigt liten belastning. Det man ser är dock att totalt sett så är det inte så stor del av belastningen som tas upp av hälen oavsett löpstil.
En annan sak som skiljer de två löpteknikerna åt är hur belastningskurvan ser ut under ett löpsteg. Vid hälisättning ser belastningen över tid ut som på grafen här till höger. I denna kan man se en liten topp några millisekunder innan själva huvudtoppen. Denna topp kallas för ”passiv peak” eller ”impact peak” och absorberas av ben och ligament. Hos någon som landar på mellanfoten (eller framfoten) så är denna topp mindre eller helt frånvarande. Detta går också att uttyda ur bilden ovan hos personen som landar på mellanfoten även om det inte är uppenbart.
Denna topp kommer ungefär på gränsen mellan första och andra tredjedelen av foten hos en med hälisättning medan den hos en som landar på mellanfoten snarare sker strax bakom gränsen mellan den andra och sista tredjedelen av foten.
Om vi återigen tittar på argumentet jag citerade ovan kring var kraften tas upp så passar inget av det jag nu tagit upp ihop med argumentet.
uvuddelen av kraften tas inte upp i närheten av hälen oavsett löpstil.
Det man måste titta på för att hitta någon substans i argumentet är individuella data för deltagarna i referens 3. Landar man på hälen så får man alltså en kraftkurva med en passiv peak. Den här passiva peaken ses av många som en av huvudorsakerna till skador. Som jag gick igenom i mitt förra inlägg av denna serie så är det ett påstående som än så länge helt saknar någon evidens.
Här till vänster kan ni se data för 5 av deltagarna med hälisättning. Det man kan se är att en av deltagarna har en passiv peak som är klart högre än de andras. Personen i fråga landar på hälen precis som de andra vars kurvor är med i grafen men hans kraftabsorption är ändå ganska unik. Utan att veta säkert så tror jag att det beror på att han landade med foten längre framför kroppen jämfört med de andra och därmed utsätter kroppen för en onödigt stor bromsande kraft. En stor bromsande kraft som alltså allt tas upp av ben och ligament. Att ta för långa steg när man springer är ett ganska vanligt fel hos löpare och det är något som jag kommer att komma tillbaka till i senare delar.
Summering
Påståendet att elitlöpare oftast landar på framfoten/mellanfoten stämmer inte. Det finns inga bevis för att man ska landa på framfoten för att springa så bra som möjligt. Huruvida en person landar på framfoten, mellanfoten eller hälen verkar styras mest av hastighet och individuell variation. En annan faktor som styr hur man landar är hårdheten på underlaget och typen av skor vilket jag kommer att gå in djupare på i senare delar.
Det kan även vara bra att komma ihåg är att den största delen av kraften som foten tar emot under ett löpsteg ligger fördelad mellan strukturerna i mitten och främre mitten utav foten. Det finns även en stor variation hos löpare och hur deras individuella kraftkurvor ser ut även efter det att man delat in dem i grupper baserat på fotisättning.
Uppskattade du den här artikeln?
Allt som jag skriver på den här sidan och mina sociala medier är gratis för alla, men tar så klart av min tid. Så om du uppskattar det jag gör så kan du stödja mig lite så jag kan lägga mer tid på att skriva och dela intressanta saker genom att bli medlem på min Patreon.
Glöm inte att också följa mig på Sociala medier. För närvarande är jag mest aktiv på Mastodon, Instagram. Facebook och Twitter.
Otroligt intressant artikelserie! Det är helt otroligt vad trender inom löpning verkar sakna belägg. Tillverkarna/återförsäljarna har verkligen lyckats med att få oss köpa nya produkter så fort vi får ont någonstans.
Hejsan! Nyligen bestämde jag mig för att publicera Sverigs alla bloggar inom ämnet hälsa. Däribland ämnen såsom viktnedgång, träning, sjukdommar, mental hälsa, livsstil, mm. Eftersom din sida passar in där så skulle jag gärna se att du registrerade den. Iden är att likartade ska hitta inspiration att själv fortsätta blogga och utvecklas. Givetvis är det helt gratis.
http://www.halsoartiklar.se/bloggar/
Tja.
Jag har senaste året laborerat med och klurat mycket på fotisättning. En sak jag tänkt på är utöver att kraften blir större vid hälisättningen så utsätts fotleden (och resten av benet, höften, etc i viss utsträckning) för kraften i ett läge (vinkel) där foten har knappt någon styrsel i sidled. Dessutom är arean där skon sätts i liten vid hälisättningen. Vid mer framfotsisättning vinklas ankeln till ett mycket starkare läge, vilket för mig innebär att jag knappt klarar av att stuka fötterna (vilket jag har problem med tidigare).
Jag missar den aspekten, men det kanske kommer. För stukningar är det som natt och dag för mig.
Sen så skulle dina artiklar (inte bara den här) må bra av lite mer salt liksom, lite mer sticka ut hakan. Inte se till studier som absoluta sanningar, utan våga dra dina slutsatser lite mer, lite längre, lite djärvare. Nu är det lite vatten blandat med vanilj; ”vad fan säger han här? Har han en poäng öht eller gör han vanlijmetaanalyser? Vad vill han sagt?” Ofta slås jag av det när jag har läst klart.
Det här området är ofantligt dåligt utforskat, och vill du göra dig ett namn har du chansen, men då får du nog bli djärvare. Och lite mer kortfattad också kanske förresten.
Tack ändå såklart, jag ser fram emot nästa del.
Tack så mycket Tomas! 🙂 Visst finns mycket som man kan undra över. Att skoföretagen lyckats komma undan med att säga att alla nya skor är bättre än de äldre utan några publicerade studier som stödjer det i mer än 30 år tycker jag är mest fantastiskt.
Tjena Daniel!
Först och främst tack för din konstruktiva kritik. Många gånger får vi bara ”grymt bra” eller ”kasst” som feedback så det är kul med mer konkreta saker 🙂
Det där är lite klurigt. Att tjocka sulor kan leda till ökad risk för stukningar tror jag på. Det finns en hel del som tyder på det. Att hälisättning i sig skulle göra det tror jag inte. Ju mer man dorsalflekterar desto större är stabiliteten i fotleden.
Att du upplever en större stabilitet när du landar mer på framfoten kanske beror på att du spänner foten mer eller att du känner efter mer och är mer medveten vid ditt fotnedslag när du landar längre fram på foten?
När jag startade den här sidan så var syftet inte att skriva ner vad jag tror mig veta eller vad jag tror på. Syftet var att jag skulle skriva ner vad vi verkligen vet så att folk får en bra grund att stå på. Det finns allt för mycket skit på internet där väldigt grundläggande saker är fel vilket gör att folk får en helt felaktig bild av hur saker och ting fungerar.
Om du upplever att många av mina inlägg blir ”lite vatten blandat med vanilj” så beror det på att ingen faktiskt vet något mer. Ibland får man leva med att svaret blir ”kanske” eller ”ingen vet”. Om du träffar mig i verkliga livet eller ställer en fråga till mig på ett forum så berättar jag gärna vad jag tror. Det är dock inget som jag har för avsikt att göra här och verkligen inte innan jag då först har gått igenom fakta.
Jag vill inte göra mig ett namn på att sprida runt en massa påhittade saker eller genom överdrifter av studier som i verkligheten inte säger någonting. Jag har fått en hel del arbete och uppmärksamhet genom den här sidan. Jag är medveten om att det finns många som får mycket mer uppmärksamhet och arbete genom att hitta på saker, men det är inget jag vill uppnå. Jag vill producera bra saker, finns inte materialet för att sakerna ska bli riktigt bra så lever jag med det och försöker få det så bra som möjligt utan att förfina/förfalska.
Jag diskuterade just detta om att det ibland är svårt att komma till någon bestämd slutsats över mejl med en känd (och kunnig) skribent inom träning här i Sverige och han skrev följande tillbaka.
För att summera. Även om jag uppskattar din kritik och dina tips så är det inget jag tänker ta till mig just nu när det gäller den här sidan som har sin tydliga inriktning.
Fast sen har jag ju faktiskt en sistadel i denna serie som heter just ”mina åsikter”. Där kommer du få veta vad jag tycker i denna fråga. Jag kan dock säga redan nu att det inte blir några fantastiska påståenden om att alla kommer bli mycket bättre, skadefriare och få en finare själ 😉
Tack för svar!
Jag kände efter extra igår när jag sprang; visst är det så att man spänner foten mer; hela tassandet man ägnar sig åt vid framfotande gör att man koncentrerar sig bättre. Absolut. Framförallt när terrängen knixar till sig.
Foten är lite i samma vinkling vid hälisättning, men det som jag ofta råkade ut för är att när resten av kroppen kommer efter så hamnar foten i ett instabilt läge under en stund. Stukningen inträffar när hälen så att säga ”rullar” lite lite vid steget. Det momentet kan inte inträffa när framfoten kommer ner först. Steget blir mer konsekvent liksom, plus att hela benet är i ett mer spänt och stabiliserande läge. Så känns det iaf.
Det var en spännande text. Har knappt vågat säga till nån att det beror väl på hur fort man springer hur man sätter i foten. 🙂
Jag tycker inte du ska sticka ut hakan mer; håll det vetenskapligt belagt och ärligt.
Träningsvärlden är redan full av självutnämnda experter med dramatiska och ogrundade ”sanningar”. Behövs definitivt inga fler av det slaget.
Mycket bra inlägg! får en verkligen att börja fundera och tänka. Har du några referenser till artiklarna du använt så hade det varit ytterst tacksamt!
allt gott!
mvh
Johannes
Det stämmer att de flesta rullar på utsidan av foten när de landar med hälen först. Detta sker av naturliga skäl inte när man landar längre fram på foten. Så om du sen tidigare har en ostabil fotled och den tenderar till att vika sig i det läget kan jag förstå hur övergången kan ha hjälpt dig. Bra tips om det är något med samma problem.
Kul att du gillade texten AMT 🙂
Det kommer betydligt mer om fotisättning och fart i nästa inlägg när jag tittar närmare på barfotalöpning.
Tjena Johannes!
Alla referenser finns i inlägget. Tryck på länkarna så kommer du direkt till pubmed. Länkarna hittar du inom parantes. Ett exempel (1). Om du bara håller musen över länken så får du titeln på studien/artikeln.
Om jag refererar till tidigare inlägg, andra hemsidor, tidningar eller liknande så är det oftast bara en bit text som är omgjord till en länk. Länkarna på denna sida är röda och har ingen understrukning. De är alltså inte blå och understrukna som de vanligen är vilket gör texten lite snyggare men länkarna mer otydliga. Om du håller musen över en länk så blir den dock understruken och blå.
Fast det jag invänder mig mot är att man känner att Guddi tassar som katt kring het gröt. Efter en genomgång som Guddi gör vet jag att man har en åsikt. Som hålls tillbaks lite för mycket för att läsningen ska bli intressant. Alldeles för många inlägg slutar i ”man kan varken säga bu eller bä”. Så är det naturligtvis oftast, men det är inte så himla skoj. Att läsa.
Jag har respekt för att din sajt hänger samman med din födkrok, och jag fiskar inte efter att du ska bli en komplett rättshaverist, utan bara bli en anings mer distinkt. Det värsta som kan hända är att någon klyftig läsare (syftar inte på undertecknad) beslår dig med något som inte verkar stämma. (Dvs en bra sak! Du får upp ögona för nåt!) I värsta fall får du gå in och göra en EDIT: sex månader senare så du inte lurar någon läsare till att svinga Kettlebells runt över huvudet eller nåt, som du för tillfället trodde var det som leder till Karma.
Så oroa dig inte för att du ska framstå som oseriös i ditt yrkesutövande. Ha istället en ”Guddis tankar om det här:” som brasklappas.
Man ska nog passa sig för att dra slutsatser som inte existerar. Det kan lätt gå väldigt fel då.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6354674.ab
Baserar du denna mening:
” Påståendet att elitlöpare oftast landar på framfoten/mellanfoten stämmer inte. ”
på en undersökning från ett halvmaratonlopp från Japan?
Känns inte helt trovärdigt isf.
Med tanke på att loppet innehåll flera löpare som tävlade i OS så känns det som att man får räkna det som eliten eller?
Snitthastigheten på de som var i topp 50 låg på 3 minuter och 4 sekunder per kilometer vilket även det får klassar som elit. Tycker jag i alla fall men du kanske har högre standard?
Var inte det jag tänkte på med det är väl ett rätt litet urval av hela ”eliten”?
Det där är ju bara ett löjligt sätt att försöka förkasta studien. Kan du ge någon som helst motivering till varför du tror att resultaten skulle kunna bli annorlunda om fler ur eliten var med? Jag kan inte komma på en endaste förklaring till varför fördelningen skulle bli snefördelad i studien? Kan du?
Jag förkastar inget i studien men tycker att denna mening som du skriver i summeringen:
” Påståendet att elitlöpare oftast landar på framfoten/mellanfoten stämmer inte. ”
inte känns helt trovärdig utifrån ett halvmaratonlopp.
Vad räknar du som ”Elitlöpare”? Halvmaror? Eller friidrottare som springer 100-10000m? Fotbollsspelare?
Kan man verkligen applicera den undersökning för alla ”Elitlöpare”?
Okej, du menar så. Då är jag med dig. Jag syftar på uthållighetlöpning, dvs där man springer stora delar av loppet med låga mjölksyrenivåer i blodet. Inom eliten blir det oftast en mil och uppåt. Jag borde ha specificerat det bättre i inlägget det har du rätt i.
Jag trodde att du försökte antyda att fördelningen mellan olika fotisättningar av någon anledning skulle vara missvisande i studien pga att den var utförd i Japan. Ber om för att jag drog den förhastade slutsatsen att du försöket kritisera studien.
Hej,
Jag tror att de videoanalyser som gjorts av fotisättning har en del brister. Även om hälen får kontakt med marken först betyder ju inte det att den bär någon större tyngd. Var tyngden ”läggs” kan nog vara svårt att se med blotta ögat.
Vi måste alltså reda ut, eller kanske överge? begreppen hällöpning, mellanfotslöpning och framfotslöpning. Jag tror mer på ökad kadens, avslappnad löpning och bättre ”hållning” för minskad skaderisk.
Hej Martin!
Det du skriver är precis den kommentar som jag tar upp i inlägget. Läs under rubriken ”Ett vanligt argument emot ovannämnda studie”.
Att en bättre löpteknik kan minska antalet skador är jag också övertygad om. Frågan är om fotisättning har någon betydande roll i det hela? Det är ju helt klart så att olika löpare landar olika på foten.
Tack för en mycket bra artikelserie! Speciellt gillar jag analyser som motbevisar saker som ibland refereras som sanningar. Lite egna funderingar som jag har (som jag inte kan bevisa):
* En tillräckligt hög stegfrekvens minskar stötarna. Då är det inte lika viktigt var man landar på foten, speciellt som knät är mer böjt.
* De flesta kraftanalyser utgår från foten, inte knät eller höften. Det kan kanske vara så att foten är anpassad för att tåla sådana krafter, medan jag tror att knä och höfter inte bör utsättas för alltför mycket stötar.
* En möjlig skaderisk med hälisättning tror jag är att man med upplyfta tår anstränger muskler på framsida underben, vilket kanske ökar risken för benhinneinflammation och liknande.
* Sedan jag övergick till en högre stegfrekvens (ca 180) så upplever jag att jag inte känner mig lika mycket sliten i höfterna vid långpass.
Intressant med genomgång av studier och även bristen på studier. Dock vänder jag mig mot 2 av dina tvärsäkra påståenden ”landar helt klart med hälen först”. Gör de verkligen det? I ena fallet (Gebrselassi) så är videon dålig, men det skulle lika kunna gärna vara MFS, Mid Foot Strike. Dessutom verkar ena foten landa annorlunda, mer utåtvinklat. Ofta får man sämre löpsteg i slutet av sin runda, man blir mer trött. Det framgår inte vad jag kan se i videon när bilden är tagen.
I det andra, Patrick Makau, så befinner sig foten fortfarande i luften. Dvs det är oklart huruvida den kommer att landa med RFS, MFS eller FFS.
Mycket kan fortfarande hända på vägen ned.
Genom att du själv tolkar bilder och videor så blir du mindre opartisk, vilket är synd.
Och sedan är det svårt att avgöra vad som är RFS, MFS och FFS. Att Gebrselassi springer mer på hälen enligt honom själv, kanske fortfarande är MFS enligt någon annan. Mycket subjektiv bedömning, även med höghastighetskamera. Skon landar med hälen, men det finns en cm dämpning i skon som komprimeras. Vilken del av foten tar då upp last först?
Skulle även vara intressant att få in begreppet ”overstride”, dvs ett överdrivet långt steg där hälen definitivt landar först, i sammanhanget. Det anses generellt vara dåligt, men finns inte beskrivet i din artikelserie ännu. Tror det är ett vanligt fel bland ”nya” löpande motionärer. Dvs man har ett ”gångsteg” i högre fart.
Hmm, faktafel. ”Less of a forefoot runner” betyder inte löpning mer på hälen per automatik. Utan mindre betonad framfotsisättning helt enkelt. Vilket inte framgår av referensen vad det är.
http://books.google.se/books?id=sDwzT3xeMJcC&pg=PA107&lpg=PA107&dq=Gebrselassie+forefoot&source=bl&ots=_IQY_Vb2IB&sig=MummXXdmLyAp6QeXFIO0Z8tIu5k&hl=sv&ei=GhPDS-e6NJCNOPud3JYE&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=7&ved=0CCgQ6AEwBg#v=onepage&q=Gebrselassie%20forefoot&f=false
Tjena Lars!
Ber om ursäkt för att jag inte svarat tidigare. Jag hade missat din kommentar.
En hög stegfrekvens leder å andra sidan till flera steg under en viss löpsträcka. Så mindre belastning vid varje steg behöver inte nödvändigtvis betyda mindre belastning totalt. När det gäller löparskador beror de flesta av skadorna på en för stor total belastning.
Jag har inget att backa upp det med men jag håller med dig här. Foten verkar onekligen vara konstruerad för att ta upp mer kraft. Frågan är ju bara hur kraften ska fördelas optimalt mellan fot, knä och höft. Det enda vi vet nu är hur vi förflyttar belastningen något, inte om vi förflyttar den åt det positiva eller negativa hållet 🙂
Det finns en hel del intressanta resoneman kring det man inom litteraturen kallar för leg stiffness och att en viss ”styvhet” i fot, knä och höft är optimalt för att prestera och även för att minska antalet skador (inte nödvändigtvis samma legstiffness mellan de två).
Knäna åker nog på mest stryck vid hälisättning skulle jag tro. Men även musklerna som dorsalflekterar foten får arbeta en hel del vid hälisättning om tårna pekar mycket uppåt.
Stegfrekvens är väldigt intressant. Finns ett par studier som visat att eliten nästan alltid ligger kring 170-190 steg. Mycket möjligt att det kan ligga något i det.
Fast sen blir ju elitlöpare också skadade 😉
Tjena Stig Dahl!
Väldigt bra synpunkter du har och komma med och jag håller med om att det ligger på gränsen i båda fallen och min formulering är lite överdriven. Gränsen är som du påpekar hårfin och skiljer sig säkert beroende på hur olika personer tolkar det.
Nu tycker jag inte att det är så viktigt i sig utan det är själv fördelningen. Även om några av procenten hälisättar i studien ovan skulle räknas som mittfot försvinner inte själv poängen jag vill få fram som mest är kritik mot det som påstås inom chi och framför allt Pose running. Tittar du på en instruktionsvideo för Pose så kommer du aldrig att se en vinkel på foten som den som Makau har.
Här håller jag med dig till 100 %. Det är också det jag syftar på när jag skriver följande i texten
Jag valde att inte använda termen overstride då den inte är svenska och eftersom jag inte känner till någon motsvarande ord i svenskan så blev det en beskrivning 🙂
Det kommer även mer om overstriding i den sista delen med mina åsikter som jag antagligen lägger upp imorgon.
Tycker det ser rätt uppenbart ut, att killen (Makau) landar mid-foot och inte ”hälstampar” (nu har jag druckit 2 glas vin och en starköl iofs.. men så sjukt fel tror jag inte jag ser).
https://www.youtube.com/watch?v=1FlnQzPzS2Q
Helt fel! Du hänvisar bara/relaterar det ju bara till marathon. Haha, vilket skämt. Titta på sprint, 800 meter eller vad som helst annat så har du helt andra svar. Ganska stor skillnad när det blir SÅ mycket lågintensivare. KORKAT
Den kommentaren höll ju hög klass. Helt klart är Jacob motbevisad nu. Är det inte skönt att bara kunna gå in och säga ”Du gör fel, KORKAT!” och slippa varken argumentera eller komma med några som helst belägg?
/Nicklas
Jag tycker du visar väldigt väl vem som egentligen är korkad Hilda 🙂
När det gäller hastighet och hur det förändrar löpsteget så hittar du mer om det i del 5. Du kanske ska läsa först och kommentera sen. Fast jag är lite tveksam till om det hade hjälpt dig då du uppenbarligen inte ens fattat det här inlägget. https://traningslara.se/skor-barfotalopning-fotisattning-del-5-av-7-barfotalopning-forandringar-i-teknik-och-prestationsformaga/
Det är ett väldigt fokus på vilken del av foten som nuddar marken först när det pratas fotisättning. Är det inte viktigare att prata om var i förhållande till tyngdpunkten man sätter ner foten? Landar man långt fram med foten, som när man går. Så tar ju kroppen upp en bromsande kraft. Byter man då från häliställning till framfotsisättning så tar väl kroppen upp samma bromsande kraft plus att vaden får jobba väldigt hårt. Jag har inte sett någon elitlöpare som inte sätter ner foten under tyngdpunkten. Sen om det är med hälen eller mellanfoten som nuddar marken först spelar väl inte så stor roll.
Hej Jacob,
Tack än en gång för ännu en tankefrämjande artikel.
Jag har en fråga (osäker om det tas upp i serien då jag ligger i feber och läser med 1/10 av den fungerande 100-delen av hjärnan), finns det studier/bevis som tittar på skon och materialets betydelse för isättning? Mer dämpning – lättare för att använda hälisättning (skon blir tyngre etc etc), tunn sko (ibland med andra material – ja det finns en skotillverkare med detta som argument) gör att det är lättare och mer naturligt med framfotaisättning.
Tack för möjligheten att fråga.
Johan
Hallå Johan!
Det stämmer att skor med mer dämpning gör att människor tenderar att landa mer mot hälen och mindre att de landar lite längre fram på foten. Men att det skulle vara naturligt att landa på framfoten finns det inga belägg för överhuvudtaget och det finns inte heller något som säger att alla borde sträva mot att landa på framfoten.
Hej.
Tyckte jag läste nånstans att om man landar på hälen så rullar man på utsidan av foten?! Supinerar man genom att ha en hälinsättande löpstil?
Tack för en bra och intressant sida för övrigt 🙂
[…] Samma personer har ofta också tår som är klart vinklade uppåt och som jag skrev i mitt inlägg, Landa på framfoten, mellanfoten eller hälen?, så är det troligen dessa personer som även har en väldigt hög passiv peak. Tittar man på […]