Fredrik Nyström är en något kontroversiell professor som de flesta i Sverige som är intresserade av kost och hälsa känner till. Han gör titt som tätt uttalanden i dagspressen där han gärna luftar sina egna åsikter. Personligen tycker jag att Nyström mest verkar vara ute efter publicitet när han uttalar sig i pressen ibland, men det är ändå ingen tvekan om att han är en intressant person med intressanta åsikter.
En sak är säker när det gäller Nyström, han vågar sticka ut och vara ifrågasättande för rådande ”sanningar” och gå emot strömmen. Även om många av hans artiklar och påståenden i pressen ofta är i princip lika dåligt underbyggda som de sakerna han sågar så är hans egen forskning bra och de studier jag läst som han varit inblandade i har varit väl dokumenterade och utförda. Dessutom genomför han ofta väldigt intressant studier, studier som även är intressanta för gemene man och det är en av dessa studier som jag tänker ta upp i detta inlägg. Titeln på studien är Comparison of the subjective sense of high or low metabolism and objectively measured resting metabolic rate och den är ännu inte publicerad utan finns endast tillgänglig via nätet.
Precis som titeln antyder så har man tittat på energiförbrukningen hos personer som antingen anser sig ha en hög metabolism eller låg metabolism. Studien har vissa likheter med de två studier som jag tog upp i mitt inlägg ”Svältläge (låg ämnesomsättning), del 2 – De som sticker ut” fast med några mindre förändringar. I de två tidigare studierna som jag tagit upp så valde man ut personer som uppgav att de åt väldigt lite kalorier utan att gå ner i vikt och tittade sen på deras totala energiförbrukning för att se om de gjorde av med lika lite som de uppgav att de åt. Det som Nyström har gjort är att han istället har samlat in personer som uppgett att de tror sig ha en hög eller låg ämnesomsättning för att sen jämföra om det faktiskt finns någon skillnad mellan dessa två grupper.
Studiens upplägg
Bakgrunden till att man utförde studien var Nyströms tidigare studie där man lät deltagarna äta snabbmat under 4 veckor med målet att dubbla sina kaloriintag varje dag. Resultatet i den studien blev en varierande viktuppgång mellan deltagarna. Vissa gick upp mycket i vikt medan andra nästan inte gick upp något alls i vikt. En av deltagarna i den studien var övertygad om att han inte skulle gå upp något i vikt under studien fast när studien var klar så var han den deltagare som hade gått upp mest i vikt. Detta fick forskarna att börja fundera på hur väl folks uppfattning om deras ämnesomsättning överensstämmer med deras verkliga ämnesomsättning.
Totalt fann man 44 stycken deltagare som upplevde att de hade en hög ämnesomsättning och 12 personer som upplevde att de hade en låg ämnesomsättning. Orsaken till att man inkluderade fler deltagare som upplevde sig ha en hög ämnesomsättning var för att man ansåg att det sen tidigare redan finns flera studier på personer som upplever sig ha en låg ämnesomsättning. Då dessa redan har visat att det inte finns någon verklig skillnad mellan de som upplever sig ha en låg ämnesomsättning och normala personer så valde man att lägga störst fokus på de som upplever sig ha en extra hög ämnesomsättning.
Till skillnad från de två studier som jag tidigare nämnt där man använde sig av tekniken double labeled water som är en teknik som mäter total energiförbrukning över dagen så använde man sig i denna studie endast av en RMR mätning, dvs mätning av ämnesomsättningen i vila. Man får vid denna typ av mätning ingen uppskattning av NEAT som kan variera mycket vid överätning. Förutom mätning av personernas energiförbrukning i vila så lät man även deltagarna väga sin mat och skriva kostdagbok under tre dagar. Deltagarna fick även en pedometer, dvs stegräknare, som de skulle använda under samma tid.
Resultatet i studien
Deltagarna som hade angett att de upplevde sig ha en låg ämnesomsättning hade högre BMI än de som upplevde att de hade en hög, 27,8 vs 20,4. Detta är föga överraskande i sig då personer som upplever att de har lätt att gå upp i vikt troligen även upplever att de gör det pga en lägre ämnesomsättning. Som jag har påpekat flera gånger tidigare här på sidan så är folk väldigt dåliga på att uppskatta sitt kaloriintag och skillnaden blir många gånger större när man frågar mer överviktiga personer (1).
När det gäller RMR så såg man ingen skillnad mellan de två grupperna. Inte heller kunde man se någon skillnad i fysisk aktivitet mellan de två grupperna. Varken sett till de värden som man fick med stegräknarna eller det som deltagarna själva angav när de fick fylla i ett frågeformulär. En sak som man dock kunde se som skiljde de två grupperna åt var hur mycket kalorier som de skrivit att det ätit i sina kostdagböcker. De som vägde mer hade också ätit fler kalorier. När man tog den högre vikten hos de som uppgav sig ha en låg ämnesomsättning i beaktande så blev sambandet dock det motsatta. Dvs de med högre BMI angav ett lägre kaloriintag i förhållande till kilo kroppsvikt.
Författarna till studien skriver bland annat följande om sitt resultat i diskussionsdelen:
As can be seen in Figure 1 the lack of differences between the two groups was not explained by outliers in the level of resting metabolic rate, since there was an apparent similarity in the distribution of this measured variable in the two groups. Indeed, several subjects in the ‘high’ metabolism group had lower resting metabolic rate than those with the lowest metabolic rate in the contrasting group. Furthermore, the participant with the highest recorded resting metabolic rate was found in the group of subjects with presumed ‘low’ metabolism.
Finns det ingen skillnad mellan deltagarna?
Studien visar att det inte finns någon skillnad i energiförbrukning i vila mellan personer som tror sig ha en låg ämnesomsättning och personer som tror sig ha en hög. Skillnaden mellan individerna kan inte heller förklaras av en skillnad i medveten fysisk aktivitet, i alla fall inte den som deltagarna kunde minnas att de utfört. Det återstår dock en mängd faktorer som kan skilja de två grupperna åt. Både när man ser till kalori ut delen och kalori in.
Kalori ut
NEAT har visat sig kunna variera mycket mellan individer och man har uppmätt så stora differenser mellan individer. Även när man låser in folk i små begränsade rum så kan NEAT visat sig kunna skilja med över 500 kcal/dag mellan olika personer (2). NEAT skulle kunna vara en förklaring till varför personerna i fråga upplever att de har en hög eller låg ämnesomsättning.
Även intensiteten på den fysiska aktiviteten som deltagarna uppgav kan skilja sig åt markant. Bara för att två personer tränar lika ofta och länge så innebär inte det att de tränar lika hårt.
Kalori in
Folk är som sagt fullständigt usla på att minnas hur mycket de äter. De glömmer bort saker de ätit, underskattar volymen på det som de verkligen äter och har svårt för att uppskatta kalorimängden i det som de äter. Personerna som upplever att de har en låg ämnesomsättning kan mycket väl vara personer som systematiskt underskattar sitt kaloriintag medan de som upplever att de har en hög ämnesomsättning systematiskt överskattar sitt kaloriintag. Personen som i Nyströms tidigare studie som uppgav att han var helt säker på att han inte skulle gå upp i vikt när han överåt och sen gick upp mest i vikt av alla är då ett typexempel på en person som troligen grovt överskattar sitt dagliga kaloriintag.
Det här är också en brist i Nyströms tidigare studie där man lät folk överäta. Man hade ingen egentlig koll på vad personerna i fråga åt. De fick lämna in kvitto för snabbmaten som de ätit och de fick berätta för en dietist över telefon om vad de åt för övrigt men denna information är som sagt inte helt tillförlitlig.
Summering
Ännu en intressant studie från Nyström där man tittat på hur väl personers egna uppfattning som sin ämnesomsättning stämmer överens med verkligheten. Ett av syftena med studien var att forskarna ville hitta personer som nästan verkar vara immuna mot viktuppgång. Tyvärr så lyckades man inte med detta i studien utan den visade istället att när man använder objektiva mått så finns det inte några uppenbara skillnader mellan personer som tror sig ha en låg ämnesomsättning jämfört med de som tror sig ha en hög. Studien är dock inte slutet på frågan och det behövs fler studier för att räta ut ytterligare frågetecken.
Uppskattade du den här artikeln?
Allt som jag skriver på den här sidan och mina sociala medier är gratis för alla, men tar så klart av min tid. Så om du uppskattar det jag gör så kan du stödja mig lite så jag kan lägga mer tid på att skriva och dela intressanta saker genom att bli medlem på min Patreon.
Glöm inte att också följa mig på Sociala medier. För närvarande är jag mest aktiv på Mastodon, Instagram. Facebook och Twitter.
Jag vill gärna tro att intensiteten på ett träningspass spelar stor roll för resultaten, som du säger så behöver det inte betyda att två personer tränar lika hårt bara för att de kör lika ofta och lika länge. Intressant artikel Guddi. =)
En kort fråga,
Varför mättes inte metabolismen innan studien?
ett TSH värde är ett blodprov ifrån..då vet man om man är hyper eller hypo. den här studien verkar mest vara vad folk tror om sig själva, dvs ett psykologiskt test om deras självbild snarare än något som egentligen har med ämnes omsättningen att göra.
just a thought 😉
Tjena Gaia!
Det var ingen interventionsstudie. De gjorde alltså inget för att inverka på deltagarnas liv förutom att de fick fylla i en kostdagbok under 3 dagar och svara på ett frågeformulär. Själv testet utfördes på morgonen efter det att de sovit (dvs 10 tim fasta) ungefär en vecka efter det att de fyllt i frågeformulären.
Testning av RMR är verkligen inget psykologiskt test och det räcker med det för om det funnits skillnad i hormon så hade det visat sig i deras RMR. Man tog dock även blodprov och mätte sköldkörtelhormon fast jag valde att inte nämna det i mitt inlägg.
Det fanns ingen skillnad och själva värdena blev:
S-thyroid stimulating hormone (U/L) 1.9 (0.55) för låg och 1.9 (0.95) för hög
Serum T4 (pmol/L) 13.8 (2.0) för låg och 14.2 (2.2) för hög
Angående att testa vad folk tror om sig själv så var det ju målet med studie. Att se om man kunde identifiera skillnader mellan personer som tror sig kunna äta vad som helst utan att gå upp i vikt och personer som upplever motsatsen. Nyström tror att svaret till varför överviktiga blir just överviktiga finns bland de som inte går upp i vikt. Om man hade kunnat hitta skillnader mellan personerna så hade man haft ett väldigt smidigt sätt att hitta intressanta försökspersoner att studera. Det hade då räckt med annonser i tidningen för att hitta dessa ”speciella” personer. Studien avslutat med följande mening:
Senkommen kommentar. Artikeln rullades på förstasidan. Hursom:
Jag har ibland undrat om de med ”normal men långsam” ämnesomsättning (dvs inte de med bona fide sjukdomar och medfödd låg metabolism, som hur ovanliga de än är, faktiskt verkar finnas) kanske har en medfödd talang för att göra saker på så energisparande vis som möjligt?
T.ex. om person X förbrukar åtta kjoule på att sätta och resa sig ur en stol, så kanske person Y automatiskt, men omedvetet, väljer de rörelser som förbrukar minst energi och bara bränner fyra kjoule? Y kanske låter gravitationen göra mer av jobbet när hen sätter sig, tex. Medan X gör en kontrollerad motrörelse med lårmuskler, vader och sätesmuskler – så kanske Y helt enkelt dimper ner i stolen med jordens dragningskraft som enda drivmedel och brukar sina muskler först när hen ska upp ur stolen. Och att denna omedvetna förmåga att alltid välja det energisnålaste sättet att göra något följer med Y i allt hen gör så att små energivinstbäckar blir en stor å i slutänden.
Då kanske det är först när Y gör en medveten ansträngning att göra något – tex springa – på det, ur kroppens synvinkel, dummare och mer energikrävande viset som Y ser resultat. Hypotetiskt kunde då detta även göra att Y upplever träning, där hen tvingas till ”osmartare” rörelser, som mer obekvämt och plågsamt än vad person X gör? X är ju redan van att göra allt på det jobbigare viset.
Det skulle, till exempel, i kombination med faktiska ämnesomsättningsskillnader förklara förekomsten av hard losers utan att tumma på termodynamiken och utan att kalla samtliga hard losers för lögntrutar. Personligen skulle jag (jag har själv _väldigt_ lätt för att bygga muskler och ”normal”-lätt/svårt för att förlora fett, så jag får försöka tänka mig in i situationen) vara mer benägen att acceptera att jag måste arbeta hårdare om förklaringsmodellen var ”Din kropp jobbar så” snarare än ”Du är antingen puckad eller en lögnare.” vilket jag ofta hör/ser folk säga/skriva när någon anser sig ha extra svårt att gå ner i fettvikt. (Den här bloggen verkar inte direkt hålla den hårda tonen, vilket är varför jag respekterar den.)
Jag, som tycker ett aktivt liv är viktigt för hälsan i första hand och som vill att även tjockisar ska vara bekväma med att vara aktiva eftersom det – utöver vid specifika sjukdomstillstånd – alltid är bättre än motsatsen, blir alltid ledsen av att antingen se träning behandlas enbart som ett kosmetiskt ingrepp (och därmed skrämma bort dem som har svårt att få, synliga, resultat) eller när jargongen sätter upp extra hinder för dem som börjar från ett jobbigt läge – eller som har många misslyckanden bakom sig. Vikt och viktnedgång är en stor orsak till att folk googlar träningsbloggar och söker sig till ställen som Träningslära. Därför tycker jag det är bra att ni skriver utförligt omkring detta och inte simplifierar.
”IN UT” är jävligt lätt att säga men är ju inte till någon hjälp för den som genuint inte förstår varför de uppoffringar de redan gjort inte räcker till. Alla tycker inte att träna är så jävla roligt och somliga får mer ut av att äta än andra. Självklart är det mycket jobbigare för dem att behöva börja med något de inte gillar och samtidigt kraftigt skära ner på nåt som de upplever ger deras liv mening. Jag, tex, tycker styrketräning är roligt men hatar fotboll. Älskar att cykla, köra rollerderby och längdskidor – men spyr hellre än kör löpband. Den som inte gillar att röra sig måste komma över ett motstånd som jag slipper. Varje gång de ska utföra träningen. Så hur man än vänder på det så ÄR det lättare för mig än för dem. Om nån sa att jag bara fick köra fotboll och löpband från och med nu – ja, då skulle nog jag också sätta mig på arslet. Man får liksom försöka möta folk där de är – inte där man tycker de borde vara. Och bjuda på lite mer sympati. Kanske slutar många skylla på ämnesomsättningen – riktigt eller oriktigt – och orkar ta itu med saken, om de bara fick lite mindre skit för sin kroppshydda? Om man bara säger: ”Ja, du har förmodligen rätt i att det ÄR jobbigare för dig. Det är inte ens säkert att du får några synliga resultat utan bara bättre flås och ork. Men det behöver göras ändå, så hur kan jag underlätta det för dig?” istället för ”Du ljuger/är lat/är för dum.”
Hallå Jessica!
Det finns absolut inget som talar för att överviktiga personer skulle vara mer effektiva och på så sätt göra av med mindre energi. När man jämför energiförbrukningen hos de som uppger att de äter väldigt lite kalorier med personer som uppger att de äter ”normalt” med kalorier ser man att det inte finns någon skillnad. De som uppger att de äter väldigt lite ljuger om det och när man verkligen kontrollerar vad de äter så går de ner i vikt, https://traningslara.se/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-2-de-som-sticker-ut/
Ser man till energieffektivitet vid träning och mer aktiva rörelser är det faktiskt så att de som tränar regelbundet är mer effektiva än de som inte gör det. Är du vältränad förbrukar du alltså mindre energi än en otränad för att utföra samma arbete. Så där är det tvärt om mot din hypotes.
Brukar personer varit överviktiga och gått ner till normalvikt ha samma energiförbrukning som personer som alltid varit normalviktiga?
På kort sikt nej, energiförbrukningen sänks när man går ner i vikt och den sänks förbi den nivå som man hade innan man gick upp i vikt eller som andra som varit smala hela tiden haft.
På längre sikt är det mer osäkert. Vissa studier har visat att den är kroniskt nedsatt. Andra har inte kunnat påvisa någon skillnad. Det finns en meta-analys som kom fram till att det inte fanns någon skillnad. Men man får nog säga att detta fortfarande är en liten kontroversiell fråga. Personligen tror jag inte det är någon skillnad på längre sikt.
Fast Jacob, jag pratar ju uttryckligen inte om dem, utan om just undantagen. De som faktiskt, t.ex, går på ren pulverkur men ändå inte går ner och som inte har någon förklarande sjukdom. De finns, även om de är få och när man inte hittar någon förklarande sjukdom hos dem, hur förklara man det då? Det är dem jag fascineras av och undrar hur den situationen uppstår. Att tjata om underskattning då är dels gammal mössa, som britterna säger, och dels lika informativt som en föreläsning om Boerkriget.
(För dem som underskattar sitt intag tror jag lik förbannat inte att svaret är att kalla dem svagsinta lögnare. In ut är simpelt, men inte enkelt. Om det vore det fanns det inget problem.)
Vilka är undantagen då Jessica? För de som tror sig vara undantagen är just de som har blivit undersökta och de var inga undantag. Det finns inga människor som inte går ner i vikt på 700 kcal/dag. Om du vill påstå något annat får du lägga fram någon form av bevis.
En sak som jag reagerat över och som jag skrivit om, http://cykelvasan.blogspot.se/#!/2012/03/naringsbehov.html, på min egen blogg är hur jag haft helt fel uppfattning om vilket näringsbehov jag har när jag inte motionerar.
Av, rätt oklart varför, någon anledning har jag haft för mig att normalbehovet för män är 2500kCal och för kvinnor 2000kCal. Så att jag trodde att min ämnesomsättning var låg var kanske inte så konstigt. Jag har kollat den för även om jag inte trodde direkt att den var fel så ville jag iaf utesluta möjligheten.
Det var först en kväll när jag satte mig att räkna på en formel som angavs på ett sveriges större träningsforum som jag verkligen började ifrågasätta näringsbehovet.
Tack vare den här sajten, tack för det, så hittade jag andra formler för näringsbehov som visade sig stämma väldigt bra med dels min vikt och dels med mitt näringsintag. Jag har helt fått revidera min näringsuppfattning och lägga om min kost. Trots att jag faktiskt gått ner lite i vikt av enbart motion tidigare.
Men när jag la om kosten så började det verkligen hända saker. När jag säger att jag lagt om kosten så innebär det följande. Jag äter mindre och jag har uteslutit vissa matprodukter/rätter, främst korv och pannkakor. Thats it, 15kg minus sedan maj. Då följer jag strikt i veckorna, har fripass fredagkväll och lördag. Fria frukostar på lördagar och söndagar. Fria i den mening att jag inte bryr mig om vad eller hur mycket jag äter. Jag har även haft fritt under semestern.
Så trots väldigt mycket friheter så gjorde vardagsintaget väldigt stor skillnad. Jag upptäckte att det fanns vissa riktiga fällor som pannkakor. Inte för att jag trodde att de var nyttiga direkt, men jag hade inte väntat mig att det var så illa som det var.
Min motionsnivå ligger väl på knappt medel eller nått. Runt tre timmar i veckan under cykelsäsong.
Så det är ju inte alltid att man feluppskattar, man kan vara felunderättad också. Förenklingen som görs både på olika forum och även i sjukvården, BMI-tabeller, en kalori in-en kalori ut osv…, upplever jag som ett långt mycket större problem i sammanhanget.
För mig har den sajten hjälpt mycket för att den förklarat samband som man inte fått reda på hos sjukvården eller på forum så tack för det. Jag planerar att nå min målvikt under året :O)
Hej Freddo!
Kul att du har lyckats och gå ner i vikt och kul att vår sida har hjälpt dig på vägen 🙂 Att räkna kalorier kan verkligen lära en vad man äter som ger väldigt lite mättnad per kalori.
Halloj,
Hur förklarar du att jag som ätit 3950kcal går ner 0,1kg på en dag? Är inte det ovanligt hög metabolism?
Väger nu 57,1kg till mina 172cm och är 32 år, sportar inte eftersom att jag då ökar förbränningen ännu mer.
Med vänlig hälsning
Jenny
0.1 kg på en dag säger ingenting.
Snabb fråga Jenny! Menar du att du vägde dig en morgon, åt sedan 3950kcal den dagen och vägde dig igen nästa morgon?
Ökar ämnesomsättningen om du har en ätardag i veckan lr är d bara BS?
Din ämnesomsättning ökar givetvis tillfälligt eftersom du äter mer. Men att det skulle göra någon verklig fysiologisk skillnad i längden finns det inga belägg för. Men samtidigt tror jag inte det är studerat.
Svar till Fred:
Jag hade ätit mellan 3600-4000kcal i tre veckor och hade ökat i vikt. Sen gick jag ner, och då tryckte jag i mig 4600kcal och så gick jag ner 0,2kg till. Men nu är jag påväg upp igen. Men håll med om att jag har en sjukt hög metabolism. Skulle vara kul om du ville göra någon utredning tillsammans med någon bra läkare 😉 När jag äter som en normal människa alltså ca 2600kcal om dagen så gick jag ständigt ner, var nere på 53,2 och nu har jag kört shakes med mängder av kcal samt mycket mat. Nu är jag uppe på 58,6kg. Men det bygger på att jag numera får i mig mellan 3600-4600kcal .
En grundtanke i flera av era artiklar kring ämnesomsättning är att en kalori inte försvinner. Det går t.ex. inte att skylla en hög vikt på att man har en viss ämnesomsättning.
Tänker följande fall: Person X väger 55 kg och äter 2000 kalorier per dag. Ett år senare väger person X fortfarande 55 kg, men äter 2500 kalorier per dag utan att tycka sig ha förändrat sin fysiska aktivitet eller fördelningen muskler/fett i kroppen. Vad händer då med de extra kalorierna?
a) Förbrukas i olika organ. Doktor Lennart Skoog: ”Dessutom sliter en hög ämnesomsättning på kroppens funktioner och organ. Det kan liknas vid att köra på motorväg i hög hastighet med tvåans växel.”
Det leder till förhöjd kroppstemperatur och förmodligen att personen inte har lika mycket kläder på sig. Ett symptom: svettning.
b) Kroppen använder kalorier mindre effektivt, så mer kommer ut med avföringen.
c) Personen rör på sig mer i vardagen, t.ex. genom att sitta och vicka på benen (ni har nämnt något liknande i en artikel), men utan att märka på det. Några symptom kan vara högre puls, oro, svårt att slappna av.
d) Mer förbrukas i musklerna, men utan att ge någon tydlig fysiologisk effekt.
e) Det hypotetiska exemplet är omöjligt!