Elitsatsning hos unga idrottare

De flesta som läser här har nog redan stött på Jonas Coltings blogginlägg om tidig elitsatsning inom idrotten som också senare publicerades på Aftonbladets debattsidor, Ren idioti att elitsatsa på idrottande småbarn.

Överlag tycker jag det är en bra debattartikel. Det viktigaste är så klart att barnen har kul och att de rör på sig och utvecklas rent motoriskt. Men Jonas Colting visar också samtidigt att han inte riktigt känner till verkligheten inom lagidrott när han tar upp Lisa Nordén som exempel. Sysslar du med en individuell idrott där du kan träna helt på egen hand så kan du givetvis fortsätta och till och med påbörja en elitsatsning när du 19 år. Sysslar du däremot med en lagidrott eller någon form av idrott där du behöver matchning för att bli bra så är du körd näst inpå körd om du är 19 år och inte tillhör någon elitverksamhet.

Produkten av ungdomselitverksamhet
Andrés Iniesta, Lionel Messi och Xavi Hernández kommer från den troligen dyraste ungdomselitversamheten i världen.

Tänk dig en fotbollsspelare som bestämmer sig för att satsa när han är 19 år och spelar i div 6. Skulle den personen kunna nå elitnivå när hans lag tränar två dagar i veckan och de flesta av dessa träningar består av löpning två varv runt planen och sen spel? Svaret på den frågan är givetvis nej, det hade han inte.

Tittar vi bara på fotbollssverige så ser vi hur otroligt sällan ens personer från division 2 värvas upp till division 1 eller superettan. Detta är något som händer väldigt sällan och när det händer är det allt som oftast personer som tidigare tillhört ungdomselitverksamhet som blir värvade. Det är helt enkelt väldigt svårt att i div 2 tävla och träna på samma vilkor som spelare på lite högre nivå.

Kort om Vasalund IFs val av indelning

Motivationen bakom Jonas blogginlägg verkar vara de senaste rubrikerna kring Vasalund IF som har tänkt dela in sina femåringar efter fysisk mognad (Aftonbladet, SVT, SvD, Expressen, DN, Vasalund IFs hemsida). Att göra detta hos femåringar kan tyckas vara lite löjligt och ser man till att det är just femåringar så håller jag med, det blir löjligt. Men läser man artiklarna kring laget så får man även annat information som också är intressant.

Vasalund IF har enligt artikeln i Expressen spelare nog för att dela in killarna i sex olika grupper. Jag har fetmarkerat sex här för att betona just den siffran. När man kan dela in en trupp i sex olika grupper har man en stor mängd spelare. Det är en grupp som garanterat är för stor för att träna som en enda grupp. Någon typ av indelning måste alltså till och den indelningen blir ju aldrig lätt.

Nu har man valt att ha en grupp med de som de kallar för mer fysiskt mogna spelarna och sen fem jämlika grupper där under. Träningsförutsättningarna sägs dock vara de samma i de olika grupperna när det gäller träningstid, material osv.

Att man valt just en toppgrupp och fem jämlika är det jag tycker är lite underligt. Om man nu i Vasalund IF är så mån om nivåindela för att alla ska få chansen att hävda sig på träningen så ska det givetvis vara sex grupper indelade på nivå. Eller kanske tre olika nivåer med två grupper i varje eller liknande. När det bara blir en grupp tycker jag det är solklart att det är toppning oavsett om träningsförutsättningarna är de samma. Sen skulle jag inte kalla det för elitsatsning.

Tidig elitsatsning hos unga idrottare

Det som jag tycker är mycket mer intressant är dock verklig elitsatsning hos unga spelare. De flesta elitklubbarna i Sverige börjar idag köra igång någon typ av elitverksamhet vid 12 års ålder. I den åldern börjar man sortera ut spelare och de som inte är tillräckligt bra eller som anses ha mindre potential får lämna föreningen för spel i en annan klubb.

Den här typen av tidig sortering upprör många och det är ju lätt att förstå. Samtidigt är det något som i de allra flesta föreningar är något som måste till. Jag arbetar ju själv i Helsingborgs IF och redan vid 12 års ålder är där föräldrar som 4 gånger i veckan och en helgdag kör sina barn in till Helsingborg för att de ska få träna och spela med HIF. Vi snackar om avstånd upp till nästan en timmes pendling enkel väg och det här avståndet ökar sakta men säkert upp till 15 års ålder.

I den här åldern värvar inte HIF in spelare från dessa avstånd utan det är föräldrarna/barnen själva som tagit det aktiva beslutet att söka sig till HIF. Tänk nu vad som hade hänt om HIF inte hade sorterat ut spelare. Hur många killar hade då inte sökt sig till föreningen från närområdena? De andra klubbarna i Helsingborg hade snart inte haft någon ungdomsverksamhet längre eftersom alla barnen vill spela i HIF.

Talangerna som försvinner

Det är garanterat så att det är talanger som försvinner i vid den här typen av sortering. Talanger som säkerligen hade kunnat nå långt, bli elitspelare. Men då ska man förstå att målet för en elitversamhet är inte att få alla spelare så bra som möjligt. Målet är att få upp några elitspelare som är tillräckligt bra för A-truppen eller ännu bättre.

Den här typen av gallring är heller inget nytt. Ett välkänt fenomen inom all idrott och som också finns inom skolan är att barn som är födda tidigt på året är klart överrepresenterade när det gäller framgång både på idrottsplanen eller i skolan (1). Detta beror med största sannolikhet inte på att barn som är födda tidigt på året på något sätt alltid har mer talang utan det beror istället på att dessa barn under hela sin uppväxt är rent fysiskt före alla sina kamrater. Tänk dig själv hur mycket som ett barn hinner lära sig på 11 månader. Det är skillnaden mellan ett barn fött i januari och ett barn fött i december. Trots detta ska de ”tävla” på lika villkor i livet ända tills de slutat gymnasiet.

Grafen här under visar på födelsemånaden hos fotbollsspelare som deltog i UEFAs U-17, U-19 och U-21 slutspel säsongen 2010-2011. De blå staplarna är spelarna i turneringen och de röda är fördelningen hos den generella befolkningen.

Relativ ålder har en stor effekt på barns utveckling inom idrotten
Relativa ålderseffekten hos fotbollsspelare i UEFAs U17, U19 och U21 turneringar. Barnen födda tidigt på året är klart överrepresenterade.

Det du kan se är att det redan nu sker en form av selektivt urval när det gäller idrottare. Den vanliga reaktionen på den här typen av grafer från människor är att det här är ett bevis för att tidigt urval leder till att man missar många av talangerna som är födda sent på året. Det tycker jag också är den rimliga tolkningen. Men återigen ska man tänka på elitklubbarnas mål med verksamheten. Målet är att få upp några spelare som är tillräckligt bra, inte många som är så bra som de kan bli.

Om du haft kvar de sent födda barnen med de tidigt födda så kanske de sent födda barnen hållt tillbaka utvecklingen hos dessa? Du får också en mycket större träningsgrupp som du behöver finna kompetenta tränare till. Elitverksamheterna idag har kvar på sig från förbunden att ha ungdomstränare med hög utbildning. Tränare med den här utbildningen som är beredda att lägga ner 5 kvällar i veckan på att träna ungdomar växer inte direkt på träd. Hur löser man den frågan om man ska ha kvar alla eventuella talanger i föreningen och ha spelartrupper på kanske 30 lirare?

FC Barcelona som onekligen har världens bästa ungdomsverksamhet lägger årligen omkring 100 miljoner på den verksamheten (2). Och detta är för ett lag i varje åldersgrupp. Det är liksom inte rimligt att begära att de ska ha två lag i varje åldersgrupp med samma förutsättningar för att de ska få med någon eventuell talang till 🙂 Svenska klubbar är givetvis inte FC Barcelona men givetvis gäller samma förutsättningar där. Ju mer man investerar desto fler bra spelare får man. Ju fler spelare du har i varje trupp desto mindre resurser går till varje spelare och du får större bredd men mindre spets.

Det är en väldigt tuff situation med andra ord. Det optimala är givetvis om alla barn och ungdomar fått den bästa möjligheten att utvecklas. Då hade vi fått fram så många bra idrottare som möjligt och troligen hade också ännu fler av de mindre talangfulla fortsatt med idrotten de med. Men problemet är att ingen har en lösning på det problemet. Att säga att det bästa är att alla får vara med och att alla grupper ska blandas är det som är politiskt korrekt men det finns verkligen ingen evidens för att det är det som verkligen är bäst.

Ett vanligt argument som föräldrarna drar upp emot den typen av indelning som Vasalund IF har gjort med sina ungdomar är att barnen ska få spela med sina kompisar. Det kan ju då vara intressant att veta att en av de eventuella lösningar som diskuteras hos forskare för att minska effekten av relativ ålder som jag tog upp här ovanför är att ha grupper där barnen delas in olika under olika tider. Till exempel kanske sena barn spelar med tidiga barn födda året efter under en säsong och sen får de spela med tidigt födda barn i födda samma år nästa säsong. Den här lösningen hade alltså inneburit att grupperna inte hållits samman alls på samma sätt som de ändå görs idag.

En väldigt svår fråga utan något svar

Det Vasalund IF i alla fall säger sig vilja göra är att dela in ungdomarna så att de barnen som är före i sin utveckling får spela med andra som är före och de som är lite senare i sin utveckling får spela med de som är jämnbra med dem. Om det är bättre eller sämre vet som sagt ingen då ingen egentligen har studerat det över en längre tid. Vid fem års ålder tycker jag det känns löjligt men det går inte att säga att det är fel för det. Det beror säkerligen mest på hur indelningen sker och vilka signaler som föräldrarna ger sina barn eller som de läser inte från omgivningen överlag. Jag uppmuntrar i alla fall alla att läsa Vasalunds egna svar i debatten som de lagt upp på sin hemsida då de också har bra synpunkter.

Det är inte så enkelt som att säga att alla ska få vara med och sen när de börjar närma sig 20 års ålder så kan de bestämma om de vill elitsatsa. Om man gjort så inom de flesta idrotter hade man varit mil efter i utveckling och aldrig hunnit i fatt. När du lämnar gymnasiet måste du inom de flesta idrotter redan vara på elitnivå. Du måste kunna prestera på en nivå som gör det möjligt för dig att fortsätta med din elitsatsning. Det är extremt svårt att satsa som elitidrottare om du samtidigt ska arbeta och sköta allting annat som en normal vuxen person behöver. Särskilt om din idrott är en idrott där du inte bara är beroende av dig själv (likt triathlon) utan du behöver andra idrottare runt omkring dig som håller samma nivå eller högre.

Så för att summer är det här en intressant debatt och man önskar ju att det kom några verkliga studier på området med. Min syn på området just nu är att så länge som en förening är öppen med sin policy så anser jag att föräldrarna får ta det mesta av ansvaret för sina barn. I Helsingborgs IF är man tydlig med att berätta för alla föräldrar till barnen <12 år att vid 12 års ålder sker det en gallring. Om man då som föräldrar är emot denna typ av verksamhet är lösningen att helt enkelt låta barnet börja i en annan förening från början.

I Hittarps IK där jag numera är aktiv spelare men tidigare även varit med som tränare och tagit fram utvecklingsplan för ungdomsverksamheten är policyn ”så många som möjligt så länge som möjligt”. Det är den typen av verksamhet som du ska sätta ditt barn om du vill vara säker på att han eller hon får vara med så länge som han eller hon vill. Där har de till och med startat upp ett tredjelag på seniorsidan för de juniorer som nu blev för gamla men vill fortsätta spela fotboll i föreningen.

15 thoughts on “Elitsatsning hos unga idrottare

  1. Köper ditt resonemang och innehållet i inlägget. Ett litet tillägg dock är att den typen av strategi, dvs användning av nivåanpassning, i en ”byhåla” där tränarna har ett egetintresse i (oftast) en av spelarna… Det finns det många exempel på dåliga exempel här, oftast mest där ”tränarens” son eller dotter ligger i en grupp som är på en högre nivå än individen befinner sig. Det är väldigt ofta detta som skapar diskussioner samtidigt som det mycket väl kan vara en effekt av att det just är en förälder som inte har intresse av att ex vis åka iväg på en match 10 mil bort utan att sonen/dottern ska spela. De resurser och den hjälp som erbjuds HIF och Hittarp finns väldigt ofta inte, utan varje lag körs som en enskild grupp.

  2. Beholder:
    Hur många spelar får HIF upp genom sin satsning?

    Det varierar mycket från säsong till säsong och jag har ingen exakt statistik. Men i truppen jag spelade i mitt sista år i HIF var det 6 stycken som spelade i Allsvenskan eller höger och 3 stycken som spelat i superettan. Sen var det några till som lirat div 2. Inte dåligt för en trupp på 18 man med andra ord. Det var pojkar födda 82-84 i det laget.

    Ska jag gissa på hur det är i snitt så skulle jag säga att vanligen mellan 1-3 spelare blir uppflyttade varje år och kanske hälften av dessa lyckas spelar allsvensk fotboll eller högre. Säsongen 2010 och 2011 när HIF vann en massa titlar var ungefär hälften av spelarna i A-truppen även spelat ungdomsfotboll i HIF. Idag är det mycket sämre men det är för att många av de som kom från egna leden sålts vidare likt, Joel Ekstrand, Rasmus Jönsson och Marcus Nilsson.

    Det ska tilläggas att väldigt få av alla dessa spelare spelat i HIF sen 12 års ålder när gallringen börjar. De flesta kommer dit senare. Gissningsvis när de är mellan 14-16 år. Det hör troligen ihop med att distrikslaget tas fram när de är 14, landslag när de är 15 och sen börjar de gymnasiet när de är 16 år och då finns ju möjlighet till gymnasiestudier på 4 år istället för 3 med fotbollsträningar på förmiddagen med.

  3. Peter Hansen: användning av nivåanpassning, i en ”byhåla” där tränarna har ett egetintresse i (oftast) en av spelarna… Det finns det många exempel på dåliga exempel här

    Hallå Peter!
    Jag håller med dig i att det finns en väldig mängd med exempel på missbruk där det är föräldrar som tränar. I det här fallet är dock Vasalund IF en division 1 klubb. De har onekligen också en väldig massa ungdomar och troligen i alla fall ett antal heltidsanställda i klubben. Så jag gissar på att förutsättningar i den klubben är bra. Troligen långt bättre än i HIK där det är föräldrar som tränar ända upp till seniortruppen. Den enda tränaren jag vet i föreningen som inte har ett barn i truppen är damlagstränaren.

    Så som Vasalund IFs indelning framställs på deras egna hemsida så handlar det om en indelning enligt biologisk ålder istället för kronologisk. Jag blev tipsad om det här på facebook precis. I Kanada har man tagit fram internationella direktiv för hur ungdomsidrott och utveckling av talanger ska gå till. Där rekommenderar man just indelning enligt biologisk ålder istället för kronologisk. Alltså det som Vasalund IF i alla fall påstår sig göra. http://www.canadiansportforlife.ca/ten-key-factors/more-developmental-age

    Vi har exempel på det här i HIF med. Killar som varit väldigt duktiga när de var 10-11 år och nästan dominanta i sin ålder. Nu när de är 13-14 år har de svårt att hänga med eftersom de är väldigt långt efter rent fysiskt. De har fortfarande fantastisk inställning och vill lära sig men de hänger inte med. Deras talang är ju också säkerligen fortfarande där.

    De här killarna hade troligen mått bäst av att träna med killarna ett år yngre men en sådan förflyttning är allt som oftast omöjlig i dagens samhälle. Föräldrar och normer sätter stopp och killarna skulle troligen blivit helt knäckta av att bli tillsagda att de ska träna med ett år yngre. Trots att det är det som hade varit bäst för deras utveckling på lång sikt.

    Jag tycker att indelning enligt biologisk ålder är en bra idé. Om inget annat något som är värt att prova innan man fördömer det. Av allt att döma hittills så är det endast detta som Vasalund IF har som direktiv för ungdomslagen. Visst kan man säga att dessa direktiv öppnar upp lite för missbruk av partiska föräldrar men den verkligheten har ju funnit i mer eller mindre alla föreningar så länge som fotbollen funnits. http://www.youtube.com/watch?v=m9db3hQv5uc

  4. Blev lite orolig efter ingressen men kunde snart andas ut, bra skrivet. Tyvärr drar ju debatten ofta iväg innan fakta är på bordet och media hjälper gärna till. Nu har ju många positionerat sig så att det är svårt att backa nu när fakta framkommit.

    Det jag slås av när Colting skriver och många av hans kommentarer är framförallt att man blandar ihop nivåanpassning med de klart mer negativa uttrycken som specialisering, elitsatsning m.m. Nivåanpassning betyder ju enkelt bara att man delar in en grupp efter kunskap och färdighet. Det kan ske i en övning (t.ex stationsträning), det kan vara lagindelning (lag blå, vit etc) eller mellan klubbar (bredd- vs elitförening). Det är nödvändigt i många idrotter och kan göras på ett konstruktivt och bra sätt anser jag. Det är ju särskilt viktigt i lag- och bollidrott där träningsmiljön är en viktig faktor i utvecklingen. Detta behöver egentligen inte ha något med elitsatsning el specialisering att göra och går jättebra i en breddförening.

    Sen en kommentar om det här med ”tränarens grabb”. Som ledare inom hockey i 14 år har jag träffat många tränare som tränar sina egna barn. Skulle säga att dessa barn i 9 fall av 10 är bäst eller bland de bästa inom laget. Annat vore ju rätt konstigt eftersom de har högst närvaro, säkert lite bollsinne och fallenhet från generna, stort intresse och får sig en dos fotboll/hockey kanske genom att man kollar matcher, snackar vid matbordet, tränar allmis m.m. Det handlar helt enkelt om att de lägger ner mer tid på sporten. Att tränarens grabb på något sätt lyfts upp (orättvist) som den bästa men egentligen skulle vara sämre är sällsynt. Däremot har många problem med att se detta men det problemet ligger hos någon annan, inte tränaren eller hans barn.

  5. Jacob Gudiol: De här killarna hade troligen mått bäst av att träna med killarna ett år yngre men en sådan förflyttning är allt som oftast omöjlig i dagens samhälle.

    Ja, inte det är bara att kolla indelningen enligt Skåneboll och dispansreglerna. Samma inom handbollen och där även åt andra hållet där två -97:or inte fick spela i herrlaget i fredags (gick bra om du var -96:a) trots att båda två inte har några problem att hävda sig varken fysiskt eller spelmässigt (Div 4).

    Som sagt, jag personligen, och även du som det ser ut, är inte emot nivåanpassning, utan snarare riskerna kring det vad gäller inställning, tillämpning och uppföljning på ledarna OCH spelarna/föräldrarna/alla andra runtomkring. Personlig erfarenhet är att ett handbollslag med 18 glada och motiverade spelare (14 åringar) gick på 1 år till 6, resten splittrades eller slutade med Handboll. Av dessa 18 spelar idag (2 år senare) c:a 5 Handboll. Jag är ganska övertygad om att den siffran varit högre om det skötts bättre.

  6. Fredrik Correa: Att tränarens grabb på något sätt lyfts upp (orättvist) som den bästa men egentligen skulle vara sämre är sällsynt

    Håller med, men det finns. Tror dock ”problemet” ligger lite mer i att den mest kompetenta tränarens barn är duktigare och det finns en risk i att den gruppen (”A”-gruppen) får mer fokus av den som är mest kompetent även på träning och att ”B”-gruppen tas hand om av ”må-bra”-ledarna.

    Om det inte är så i den stora massan, underbart.

  7. Peter Hansen: Håller med, men det finns. Tror dock ”problemet” ligger lite mer i att den mest kompetenta tränarens barn är duktigare och det finns en risk i att den gruppen (”A”-gruppen) får mer fokus av den som är mest kompetent även på träning och att ”B”-gruppen tas hand om av ”må-bra”-ledarna.

    Om det inte är så i den stora massan, underbart.

    Håller med. Fördelas resurserna ojämnt (som ditt exempel olika bra tränare), så är det dels rejält orättvist men framförallt vansinnigt korkat eftersom man inte tar hand om allas potential. Det är ju ett bra sätt att göra en en vettig nivåanpassning till en felaktig elitsatsning.

    En utvikning:
    F ö så fattar jag inte varför man envisas med att cementera åldersgrupper/lagindelningar m.m. De som ligger långt framme får ju en rejäl utmaning bara att gå upp och träna lite extra med kullen över och många mindre klubbar ute i landet är ju framgångsrika med det här år ut och år in inom massa idrotter. Tränade 84or ett tag och en galet intresserad kille som var duktig men i andrafemman i lag 86 ville köra extra och kom som 8-9 åring (helt själv, inte pappa) och frågade om han fick vara med oss. Självklart och efter ett tag hade han nästan bäst närvaro i vårt lag så han fick vara med på våra träningsmatcher. Då blev det plötsligt ramaskri i lag 86 då de ”bättre” 86orna kände sig förfördelade. Varför fick inte de vara med? ”för att ni inte har tränat med oss” sa jag, ”men ingen frågade om vi ville vara med” kom det som svar. Ganska typiskt.

    Killen som tränade extra med oss spelade f ö Elitserien 8-9 år senare. Gissa om någon i förstafemman nådde dit.

  8. Tjena Jacob! Intressant och högaktuell artikel. Jag håller med om att nivåindelning är av godo om det sköts på ett öppet, tydligt och transparent sätt. Blir dock lite nyfken när du skriver: ”Att säga att det bästa är att alla får vara med och att alla grupper ska blandas är det som är politiskt korrekt, men det finns verkligen ingen evidens för att det är det som verkligen är bäst”. Är det så? Många som är av den uppfattningen vill ju mena det motsatta, dvs att det inte alls finns stöd för att nivåindelad träning i tidig ålder skulle gynna utvecklingen hos någon, utan att det snarare skadar då det sänker motivationen hos de som inte får vara med i bästa gruppen, något som i sin tur medför fler avhopp i tidiga åldrar. Jag har ookså hört exempel/argument som att ”Mikael Lustig inte platsade i distriktslaget när han var 17 år och se vad som har hänt nu…”. Vad vet vi om detta egentligen, känns som det är mycket tyckande utan evidens och att var och en är salig på sin tro…?! Hur många spelare i våra högre divisioner och landslag kommer från en bakgrund med tidig nivåindelning och hur många gör det inte?

  9. PK: Många som är av den uppfattningen vill ju mena det motsatta, dvs att det inte alls finns stöd för att nivåindelad träning i tidig ålder skulle gynna utvecklingen hos någon, utan att det snarare skadar då det sänker motivationen hos de som inte får vara med i bästa gruppen, något som i sin tur medför fler avhopp i tidiga åldrar.

    Tjena PK!
    Avsaknad av bevis för en sak innebär inte att motsatsen är bevisad 🙂 Det jag skriver är att det inte finns belägg för att någonting är bäst. Det är en väldig massa tyckande och väldigt lite forskning.

    När det gäller tappad motivation och minskat deltagarande på grund av att man hamnar i ett sämre gäng så kan det mycket väl stämma. Samtidigt är det med stor sannolikhet så att talanger som ges bättre resurser att utvecklas utvecklas mer (barca som extremexempel). Det är ju också onekligen så att resurserna är begränsade, särskilt i svensk elitverksamhet. Så sprider du ut pengarna på många blir resultatet troligen inte lika bra som att ge några stora talanger alla förutsättningarna som de behöver. Då kan givetvis talanger hamna i kläm om de kommer i ”fel grupp” men det gör ju inte de som investerar pengar någonting, för de har ju fortfarande tillräckligt med talanger i sin grupp.

    Så jag är övertygad om att det krävs indelning om vi verkligen vill få en bra elit inom de större idrotterna. Det finns helt enkelt inte resurser för att satsa maximalt på alla. Tyvärr innebär dock det att det kommer att bli talanger som sorteras bort för tidigt. Men här tycker jag föräldrarna och andra omrking har ett stort ansvar för att fortsätta motivera. För det finns alltid en förening på nivån precis under där talangen kan fortsätta att satsa. Blir han tillräckligt bra får han chansen igen. Vi hade faktiskt ett bra exempel på det i Hittarp förra säsongen. En ung 16 årig kille som kom från Landskrona BOIS där han inte fick vara kvar. Han spelade med oss i en säsong och utvecklades mycket. Nu i höstas tog HIF in honom till sin u17 trupp och nu blev han uppflyttad till u19 truppen inför i år.

    Frågan som jag ser det är när denna indelning ska påbörjas?

    PK: ”Mikael Lustig inte platsade i distriktslaget när han var 17 år och se vad som har hänt nu…”

    Ett underligt argument med tanke på att Lustig just har lyckats. Så vad var fel på systemet då? 😉 Han klarade ju av att gå hela vägen. Försöker den personen argumentera för att Lustig borde varit med i distriktlaget när han var 17 år för att han är bra nu trots att han inte var tillräckligt bra då?

    PK: Hur många spelare i våra högre divisioner och landslag kommer från en bakgrund med tidig nivåindelning och hur många gör det inte?

    Jag tror inte någon har data på det där. Men gissningsvis är det en stor majoritet. Så upplever i alla fall jag det när jag tittar på fotbollen i nordvästskåne där väldigt många kommer från ungdomsverksamheten i HIF, MF och, Landskrona BOIS. Alla dessa klubbar har endast ett lag per årskull efter 12-års ålder.

  10. Jacob Gudiol: Ett underligt argument med tanke på att Lustig just har lyckats. Så vad var fel på systemet då? Han klarade ju av att gå hela vägen. Försöker den personen argumentera för att Lustig borde varit med i distriktlaget när han var 17 år för att han är bra nu trots att han inte var tillräckligt bra då?

    Tjena igen! Ja, det gick ju bra för Lustig (om nu historien är sann). Tror dock personen ifråga vill mena att man med tidig nivåindelning riskerar att tappa ett antal ”late bloomers”, vilket säkert är sant. Men jag håller helt med om att vi kanske också har lyckats förädla mycket talang just för att vi har nivåindelning tidigt…Känslan är att de flesta storklubbarna såväl nationellt som internationellt satsar på allt tidigare nivåindelning nu. Vore intressant om någon idrottforskare ville ta tag i den här frågeställningen på allvar och ge vägledning kring rätt och fel. När är rimligt att börja enligt din mening? Många Stockholmsklubbar börjar ju redan i 8-årsåldern och några ännu tidigare. Är Skånes modell bättre?

  11. PK: När är rimligt att börja enligt din mening?

    För en spelare tror jag det är viktigt att man är i så bra miljö som möjligt från det att man är 14 år ungefär. Så om jag får en talangfull unge och han/hon vill fortsätta att träna och göra det ofta så hade jag tyckt det varit lagom att lämna för en ”stor” förening då.

    När det gäller föreningarna så förstår jag att de börjar sin sortering och indelning mycket tidigare. Som jag skrev i inlägget så hade de annars troligen haft en väldig massa spelare i klubben vilket bara gör administration, hantering av föräldrar osv jobbigare.

    Ser man till HIF U17 så är det inte så värst många som är med där som varit i HIF U12 redan som det är nu. Det man också får när man väljer ut spelare tidigt är väldigt bra träningsgrupper där ingen är dålig. Så efterhand när de mer talangfulla eller bättre spelarna börjar trilla in så kommer de till en träningsgrupp där alla är duktiga och där det taktiska kunnandet är högt.

    I Helsingborg fungerar det bra att börja med endast en trupp från U12. Men i större städer kanske situationen är annorlunda och det blir smidigare och bättre att börja sortera och välja ut tidigare. Ärligt talat så tycker jag föräldrar gör fel om de drar sina barn till en ”storklubb” redan när de är 7-8 år. Det finns liksom ingen orsak och man riskerar att barnet väljs bort väldigt tidigt. Okej om man bor precis brevid träningsplanerna och de är närmsta klubben.

  12. PK:
    ”Mikael Lustig inte platsade i distriktslaget när han var 17 år och se vad som har hänt nu…”.

    Finns många såna exempel tror jag, även om de troligtvis är färre än dom som faktiskt var med i distriktslaget vid 17 års ålder. Problemet är ju att det inte går att ta fram någonting som berättar hur många av dom som ”knäcks” av gallringen och lägger av, faktiskt skulle kunnat lyckats. Är man inte mentalt stark att fortsätta kriga och försöka om man inte hela tiden tillhör det bästa laget, är man verkligen mentalt stark nog att lyckas? Är ju en del som krävs utöver just talang för att bli bra i en idrott, menar jag. Vid så tidig ålder som 8-12 ligger givetvis ansvaret på andra ställen än hos barnet i den frågan.

    Tydlighet i föreningarna tror jag som du Jacob, är oerhört viktigt. Sen ligger ansvaret på föräldrarna att bestämma vad man vill göra med informationen som getts. Mina 2 cent 🙂

    Tack för en bra blogg, alltid intressesant läsning!

    Mvh

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *