Vissa människor är inte skapta för att äta pasta…

Det har blivit en hel del inlägg inriktade mot vetenskap den senaste tiden och jag tänker fortsätta på den delen idag och presentera en studie som faktiskt släpptes när jag var ute och reste i höstas som jag precis har börjat läsa igenom. Den här artikeln är publicerad i tidskriften Public understanding of science som precis som namnet avslöjar alltså handlar om allmänhetens kunskap kring vetenskap. Ämnet i den här artikeln handlar om argumentationstekniken inom lågkolhydratrörelsen.

Public Underst Sci. 2011 Sep;20(5):706-19.
”Most people are simply not designed to eat pasta”: evolutionary explanations for obesity in the low-carbohydrate diet movement.
Knight C.
Low-carbohydrate diets, notably the Atkins Diet, were particularly popular in Britain and North America in the late 1990s and early 2000s. On the basis of a discourse analysis of bestselling low-carbohydrate diet books, I examine and critique genetic and evolutionary explanations for obesity and diabetes as they feature in the low-carbohydrate literature. Low-carbohydrate diet books present two distinct neo-Darwinian explanations of health and body-weight. First, evolutionary nutrition is based on the premise that the human body has adapted to function best on the diet eaten in the Paleolithic era. Second, the thrifty gene theory suggests that feast-or-famine conditions during human evolutionary development naturally selected for people who could store excess energy as body fat for later use. However, the historical narratives and scientific arguments presented in the low-carbohydrate literature are beset with generalisations, inconsistencies and errors. These result, I argue, from the use of the primitive as a discursive ”blank slate” onto which to project ideals perceived to be lacking in contemporary industrialised life.

Det som författarna gör är att de visar på alla de fel och brister i grundresonemanget i de större böckerna kring lågkolhydratkost. De böcker och dieter man tar upp mer specifikt är The Zone diet av Sears, The Atkins Diet av Atkins själv, The South Beach Diet av Agatston och Protein Power av Eades. Argumenten som tas upp i dessa böcker är dock de samma som de som tas upp i andra lågkolhydratböcker, inkl de svenska som jag har läst.

Några exempel

Artikeln tar upp många omsägningar, felaktigheter, påståenden som inte är baserad på någonting utan helt påhittade osv. Jag tänker inte ta upp allt här utan det blir några exempel. Om du har läst mitt inlägg om stenålderskost på traningslara.se kan du säkert hitta fler på egen hand om du plockar upp en av dessa böcker.

The Zone Diet

Den här dieten har inte fått så stor uppmärksamhet i Sverige men i USA är den ganska populär och framför allt inom Crossfit har den ett starkt fäste. Flera svenska Crossfitgrupper rekommenderar också Zone på sin hemsida när de går igenom kost. I stort går kosten mest ut på att man ska äta enligt energifördelningen 30 E % protein, 40 E % kolhydrater och 30 E % fett. Vad man sen äter spelar inte så värst stor roll.
Sears som är mannen bakom Zone börjar sin bok med att berätta om stenåldersmänniskan och hur friska och välmående dessa var. Att de verkligen var så där otroligt friska vet vi inte men det är ju ett genomgående tema inom alla kostböcker så vi låter det va. De flesta böcker som talar om stenåldersmänniskor brukar dra upp jordbruket som den förändring där människan inte ”hängt med” och vi ska därför äta som människor gjorde för 10 000 år sen. Sears däremot lägger den optimala kosten längre tillbaka än så, till och med före den tid då homo sapiens (dagens människa) fanns.
Den första perioden när människan sen kom till ser Sears därför som en testperiod då den nya människodieten blev ”testad” för första gången. Sears drar sen slutsatsen att försöket blev lyckat och från detta drar han slutsatsen att energifördelningen 30, 40, 30 är den optimala. Den här siffran uppger Sears att han fått från en studie av Eaton som är en känd forskare kring stenålderskost. Eatons studie däremot kommer inte fram till de siffrorna som Sears har valt. Medelvärdena där är istället 34 E % protein, 45 E % kolhydrater, 21 E % från fett. Sears sätter också upp ett värde för förhållandet mellan protein och kolhydrater som han anser är optimalt och det ska vara 0,6 till 1. De värden som Eaton kommer fram till i sin studie däremot visar på ratios ner till 0,45.
För att komma fram till sin optimala fördelning så har alltså Sears helt ignorerat datan i de referenser som han själv ger. Detta är inte heller det enda som han ignorerar. Han väljer också att minska på betydelsen av mikronutrienter och betonar istället fördelningen mellan makronutrienter som han själv som sagt väldigt godtyckligt tagit fram. Författarna till artikeln förklara detta bra

A further problem with Sears’s approach lies in his assertion that macronutrient ratio may be taken as the defining feature of diet. In their concluding comparison of Paleolithic and modern American diets, Eaton and Konner note that as well as eating more protein than modern Americans, Paleolithic people consumed much more fibre, calcium, iron, folate and vitamins. They also ate much less sodium than modern Americans, and much less total fat. Further, “the fat they ate was substantially different from ours … the paleolithic diet had … more essential fatty acids, and a much higher ratio of polyunsaturated to saturated fats” (Eaton and Konner, 1985: 288). Sears himself points out that Neo-Paleolithic diets were “exceptionally rich in micronutrients,” before passing quickly on to macronutrient composition (1995: 101). It is certainly arguable that high micronutrient intake or some other distinguishing feature of the Paleolithic diet was what made Stone-Age people so healthy (assuming, for the moment, that they were)……….It is not clear why Sears privileges macronutrient ratio as the defining feature of healthy diet – a pragmatic possibility is that it is relatively easy for today’s dieters to mimic. At any rate, Sears uses the Neo-Paleolithic data selectively in what appears to be a post-hoc rationalisation of his macronutrient paradigm.

Sears säger sen själv emot sina egna argument när han senare i sin bok säger att vissa människor är anpassade till att äta mer kolhydrater och att vissa människor är anpassade till att äta mjölkprodukter. Denna totala anpassning har alltså enligt Sears skett endast hos vissa medan vissa andra människor inte har anpassat sig någonting. Och trots att Sears säger att vi inte är anpassade till mejeriprodukter så har han med flera av dessa bland rekommenderade produkter senare i boken.

The Atkins Diet

Till skillnad från Sears så påstår Atkins att det är under stenålderns som våra gener anpassades. Den tiden som Sears påstår att det mer eller mindre stod still och den diet som åts då kunde ses som ett prov är alltså samma tid som Atkins påstår att den största anpassningen skedde. I övrigt är det i princip samma saker som är fel i resonemanget här som är fel i Sears bok förutom då att deras egna slutsatser inte heller går ihop. Författarna själva summerar delen så här:

Representations of that which is not modern and not Western in low-carbohydrate discourse thus tend to be highly idealised and generalised in order to fit the binaristic model (Knight, 2008). The representations of Stone-Age diet, health and lifestyle that I have discussed in this section are consistently contradictory and unsupported by scientific and historical evidence. It is striking, for example, that Sears’s claims about the macronutrient composition of Paleolithic diet are not substantiated even in the specific paper that he himself cites in support of his figures. Instead, authors like Sears and Atkins betray a discursive pressure to make the foodways of other times and other places fit their own preconceived notions of healthy diet.

Protein Powder

Av någon anledning verkar böckerna av Eades vara ganska okända i Sverige än så länge. I USA och säkert flera andra länder är de däremot kända och de har släppt några av storsäljarna när det gäller lågkolhydratkostböcker. Jag tänker inte ta upp så mycket mer kring själva faktan utan istället citera en del här som visar på något som jag har påpekat i flera andra lågkolhydratböcker. Nämligen hur man rent retoriskt försöker få något att framstå som fakta utan att man egentligen lagt fram någon fakta.

There has been discussion in the scientific community for years about the so-called “thrifty gene.” First used with reference to diabetes, this phrase has come to mean the genetic material that has been passed along to us by our prehistoric ancestors that allows us to better survive hunger and privation. Since periodic famines, brought on by game scarcity, heavy winters, droughts, or other natural disasters, were a part of prehistoric life, it makes sense that the people best suited to these deprivations would live to reproduce. Obviously this happened. Natural selection culled the weak and left a population that had the biochemistry and physiology necessary to squeeze every possible calorie from the food at hand and store it efficiently. (p. 405)

The passage opens cautiously, referring to “discussion” about the thrifty gene, and flagging its hypothetical status with the modifier “so-called.” Initially, the authors alternate between present, past and conditional tenses. By arguing that the thrifty gene theory is a logical thesis, they implicitly acknowledge its speculative nature: “it makes sense that the people best suited to these deprivations would live to reproduce” (italics added). But the tense abruptly switches and the thrifty gene hypothesis becomes fact: “Obviously this happened”! The passage concludes confidently in the simple past tense.

Notera alltså hur Eades går från att säga att något diskuteras inom det ”vetenskapliga samfundet” till att i slutet skriva samma sak som att det vore det mest självklara som finns. Den här typen av retorik har jag som sagt påpekat flera gånger om i mina tidigare recensioner och är man inte vaken är den lätt att missa. Nu blir det ganska uppenbart då allt sker inom ett stycke men i flera andra böcker handlar det om att man uttrycker sig försiktigt och korrekt i de första kapitlena av boken, slänger in lite ”tänk om” efterhand och sen i slutet är allting hur självklart som helst.

Summering

Det här var en ganska underhållande artikel att läsa. I artikeln tar man upp flera andra exempel på hur de olika författarna till nämnda böcker ovan berättar historirer som de inte kan backa upp om vår evolution för att de ska passa med just deras kost. Detta skrev jag redan i min recension av Kostdoktorns bok Matrevolutionen.

Stenålders/paleo/jägarfolk-snack används nästan uteslutande av förespråkare för någonting när de inte längre har några sakliga argument för sin sak. Helt enkelt för att rationalisera helt subjektiva val av matvaror. Så fort de inte har ett vettigt argument eller någon studie att backa upp sina påstående med går de per default över till argumentet utifrån deras egna lilla påhittade stenåldersmänniska.
En väldigt stor andel av alla nytillkomna kostupplägg från de senaste åren förlitar sig på deras alldeles egna lilla stenåldersmänniska som tydligen levde precis som just de förespråkare. Människans kost har varit väldigt varierad i alla tider och det går inte att säga något specifikt kring hur mycket kolhydrater, fett och protein man ska äta med det argumentet.

Det här gäller fortfarande. Vår kunskap om vad som verkligen åts på stenåldern är begränsad men det vi vet räcker för att man med stor säkerhet kan säga att kosten har varierat mycket beroende på var man har bott.
Hur som helst så är det kul och intressant att se att den här typen av reotrik som numera är skåpmat inom lågkolhydratsrörelsen har börjat bli uppmärksammad i andra kretsar. Det här är alltså en tidskrift som tar upp frågor kring hur gemene man förstår och tolkar vetenskap, den har inget med kost i sig att göra.