Vetenskap och sannolikhet

Sannolikhet och vetenskap - Hur hänger det ihop?

Som ytterligare en fortsättning på de senast två veckornas diskussioner som pågått här på sidan tänkte jag ta ett lite mer diskuterande inlägg kring vetenskap och sannolikhet. Sannolikhetslära och statistik är en väldigt viktig del av vetenskapen och i det här inlägget tänkte jag försöka belysa detta utan att gå in för djupt på själva matematikdelen som lätt skrämmer iväg många.

Den vetenskapliga metoden går ut på att vi genom systematiska observationer av vår omgivning hela tiden försöker skapa oss en bättre och bättre bild av verkligheten. Inom vetenskapen kan man faktiskt inte bevisa någonting. Det enda man kan säga är egentligen något i still med ”Med stor sannolikhet är det så här”, ”allting tyder på att” eller något i den stilen. Orsaken till detta är att man aldrig kan bevisa frånvaron av ett fenomen med hjälp av vetenskapliga metoder. Till exempel så har det aldrig observerats några fritt levande elefanter i Sverige. Trots att människan levt här i ett antal tusen år. Därför kan jag med stor statistisk sannolikhet påstå att det inte finns några fritt levande elefanter i Sverige. Men jag kan aldrig bevisa att det verkligen är så.

Exemplet här ovanför är helt löjligt. Jag tror inte att någon ens skulle drömma om att säga emot det påståendet. Tyvärr är det dock en väldig massa annat inom vetenskapen som inte är så svart eller vitt och där sannolikhetsprinciper är väldigt mycket viktigare att ta i beaktande när man bedömer en fråga. I den här kategorin hamnar väldigt mycket kring träning och kost.

Några exempel från träningsvärlden

Tunga knäböj är en övning som har visat sig kunna förbättra prestationsförmågan i flera sporter och många typer av tester. Personer som är starka i knäböj är också ofta väldigt explosiva och snabba. Detta innebär att knäböj med stor sannolikhet är en övning som kan förbättra din prestationsförmåga. Men det går inte med säkerhet att säga att det är en bra övning för en viss person även om vi vet att knäböj tidigare har hjälpt andra personer som liknar honom eller henne i samma sport.

När det gäller skador är detta ännu tydligare. Inom skadeområdet pratar man nästan uteslutande om risker. En hög träningsdos ökar risken för att man ska åka på en skada. Knän som rör sig inåt istället för ut över fötterna vid knäböj och upphopp är en riskfaktor för knäskador. En tidigare fotledsskada ökar risken för en ny fotledsskada.

Felaktiga rörelsemönster kan öka risken för knäskador
Felaktiga rörelsemönster kring knät kan öka risken för knäskador. Bilden är tagen från studien, Comprehensive warm-up programme to prevent injuries in young female footballers

Diskussionen handlar alltså hela tiden om sannolikhet. Det går inte att peka på en person och säga att ”den personen kommer att skada sig” på grund av att han gör si eller så när han tränar. Det är först när man talar om ett betydande antal idrottare som man verkligen kan säga något meningsfullt. Till exempel kan jag med ganska stor säkerhet säga att om vi tar 100 tjejer som spelar fotboll och låter dessa tjejer träna upp sin knäkontroll så kommer antalet skador i den tjejgruppen att vara ungefär hälften av antalet skador i en grupp på 100 tjejer som inte utför denna typen av träning.

Med än mindre säkerhet än påståendet här ovanför skulle jag kunna säga att sit-ups är en övning som ökar risken för ryggproblem hos idrottare. Här har jag ingen hög med tydliga studier som när det gäller tjejfotbollsspelaren. I det här fallet talar vi om en typ av skada som oftast inte är akut. Ryggproblem är ofta något som uppstår av upprepad snedbelastning. Jag anser att sit-ups är en bidragande faktor men det ”bevis” som jag har för den synpunkten är baserad på grundläggande observationsstudier, studier på vävnadsskador generellt, biomekaniska modeller m.m. Det finns många som påstår att sit-ups är en otroligt säker och bra övning. Men när jag tittar på den gruppens evidens så är min bedömning att de har mycket mindre verklig fakta att backa upp sin ståndpunkt med.

När det gäller sit-ups så blir det alltså en fråga om att ta till sig all den information som finns och utifrån den informationen göra en bedömning över riskerna … och fördelarna. För även om jag anser att sit-ups inte är någon bra övning så skulle jag ju aldrig påstå att den är direkt farlig. Jag anser bara att det finns övningar som ger samma fördelar med mindre risker.

LCHF, kolhydrater och insulin

Det sista exemplet jag tog upp kring sit-ups tycker jag är en ganska bra ingång till orsaken till att jag skriver det här inlägget. I många kommentarer till mina två senaste inlägg här på bloggen har jag fått flera kommentarer och mejl från personer vars argument har varit i stil med, ”din referens nr 5 bevisar ingenting då den bla bla bla…”.

Dessa personer har helt missat poängen. Jag påstår inte att någon av de referenser som jag angett i mina inlägg kring alla de myter som cirkulerar kring lågkolhydratkost för sig själv bevisar någonting. När jag skrev mitt inlägg ”Påståendet att insulin gör dig fet är en stor fet lögn!” hade jag med ett stycke som innehåll denna text:

Till exempel har man sett att personer med höga insulinnivåer i blodet eller högt blodsocker efter en måltid går upp mindre i vikt än personer med lägre insulinnivåer i blodet (9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 35, 36). Resultatet är dock inte alltid konsekvent då ett par studier visat att insulinnivåerna inte spelar någon roll (19, 20, 21) och en studie har visat på motsatsen, alltså att höga nivåer av insulin ökar risken för viktuppgång (22).

Här har vi ett bra exempel på information som för sig själv är lite motsägelsefull då resultaten är lite blandade. Om du skulle satsa pengar på resultatet i en ny studie, vad hade du då valt för utfall?

Och den lilla del som jag tar upp i stycket här ovanför är ju bara ett studieområde som styr sannolikheten åt ett visst håll. I alla mina inlägg som berört olika påståenden kring LCHF och lågkolhydratkost har jag tagit upp en väldig massa studier av den här typen och även väldigt många studier av mycket högre evidensgrad som för sig själv har en större förmåga att visa på sannolikheten att något stämmer eller inte stämmer.

Om vi återgår till mina exempel med tjejfotbollsspelare och sit-ups så finns det som sagt studier på tjejfotbollsspelare där man tränat upp knäkontrollen och sett att antalet skador ungefär halverats. Dessa studier är också upprepade vid flera försök. Sannolikheten att mitt påstående ”träning av knäkontroll minskar antalet skador med ungefär 50 %” skulle vara sant är därför väldigt hög. Det är studier med hög evidensgrad som verkligen stämmer bra överens med mitt påstående som ligger bakom. När det gäller mitt påstående kring sit-ups är det också många studier som ligger bakom men dessa är inte lika specifika. Jag vet till exempel ingen studie där man verkligen jämfört två träningsgrupper där den ena fått göra sit-ups och den andra tränat magen på annat vis och sen har man tittat på antalet ryggskador. Så sannolikheten att påståendet ”sit-ups inte är en bra magövning” stämmer är inte lika hög som påståendet kring tjejfotboll men jag anser ändå att vetenskapen är stark nog för att jag ska våga uttala mig ganska kategoriskt i frågan.

Går vi tillbaka till LCHF och snacket kring insulin så finns inte den ultimata studien. Jag vet faktiskt inte ens hur den ultimata studien skulle se ut i den här frågan, det är väldigt svårt att isolera effekten från insulin. Så här kan man faktiskt hitta brister i mer eller mindre alla studier som berör ämnet. När jag skrev mina tidigare inlägg kring en metabol fördel var det ett par som började klaga på studierna där med. Trots att dessa var väldigt välkontrollerade och att kolhydratmängden i vissa av studierna var väldigt låg. Det går liksom alltid att hitta något fel på en studie och sen därefter påstå att den inte motbevisar något av det man sagt. Men om du ser någon göra detta så ska du genast fråga dig något i stil med följande:

Okej, han eller hon säger att studien inte överensstämmer exakt med den här situationen. Det kanske stämmer. Men vad är det då som talar för att resultatet skulle bli annorlunda eller rent av tvärt om i fall den lilla förändringen gjordes?

Tittar vi på frågan kring om det är kolhydrater -> insulin som är viktigaste när det gäller övervikt, vilket det påstås inom LCHF, är det nämligen så att det är en väldig massa som talar emot och i princip ingenting som talar för.

Och nu är det ju inte bara så att man inom LCHF påstår att det kan vara så att kolhydrater -> insulin -> övervikt. Inom LCHF påstår man att detta är vetenskap! Man går alltså rakt emot det som den evidens som finns idag visar på. Aningen oärligt kan man tycka.

Lustig har ett litet annat sätt att se på det och när han skriver artiklar till vetenskapliga tidskrifter är han väldigt noga med att påpeka att det han tar upp är en hypotes. Denna hypotes är dock långt ifrån vedertagen och de flesta tror att andra hypoteser är mer sannolika/troliga.

Svårigheten att kvantifiera sannolikheten

Ett problem inom vetenskapen är att det inte finns något bra sätt att kvantifiera sannolikheten för olika hypoteser, alltså sätta ett siffervärde på den. I slutändan blir det en slags övergripande bedömning av vetenskapsmännen för vad som verkar mest sannolikt. Vetenskapsmännen försöker sen ta fram data genom studier som antingen ger stöd för deras hypotes eller minskar stödet för andras hypoteser. Efterhand så kommer det vara en hypotes som får ett klart övertag framför andra hypoteser och blir allt mer vedertagen. Men innan detta skett är det svårt att direkt sära på olika hypteser. Man kan liksom inte säga att ”den teorin är sannolikt sann med 65 procents säkerhet och den andra teorin är det med 35 procents säkerhet”. Så precist blir det aldrig.

Vetenskap fungerar
Vetenskap är inte felfritt men det fungerar och det är absolut den bästa metod vi har för att få reda på mer om hur världen fungerar

En form av substitut om man själv inte känner sig kompetent att göra bedömningen och då det inte går att räkna siffror är att försöka få sig en överblick över hur många forskare det verkar vara som tror på två konkurrerande hypoteser. Till exempel så har Lustig sin modell för övervikt som han själv helt klart tror är den mest sannolika men samtidigt finns det en väldig massa andra lika väl pålästa vetenskapsmän som anser att det finns flera andra hypoteser som stämmer bättre överens med den data som finns idag.

För de med kompetens inom området är en enkel räkning av forskare som tror på vad emellertid den ”sista utvägen” i en vetenskaplig bedömning. I alla sammanfattningar av vetenskap är auktoriteters egna bedömningar det som har absolut lägst evidensgrad. Ibland är de ett bra komplement men enskilda forskares uppfattningar kan aldrig (och får aldrig) värderas högre än forskning. Med andra ord är en mycket väl genomförd studie av en färsk doktorand alltid värd mer rent vetenskapligt än en mindre väl genomförd studie av en professor som är en världsauktoriet på sitt område.

För gemene man som bara läser artiklar i tidningen och hör debatter på TV så blir den här typen av fall där forskare inte är överens lätt förvirrande. Slutsatsen de drar blir ofta något i stil med, ”alla verkar ju tycka annorlunda så jag väljer vem jag vill tro på”. Ibland är detta också den enda vägen att gå. Ibland verkar forskarvärlden vara helt fördelad i två sidor.

I de flesta fall är dock den här typen av förvirring medias fel. Media har tyvärr en totalt missanpassad åsikt att alla ska få lika mycket plats. Så även om det skulle vara så att 200 kunniga forskare anser en sak och en galen forskare anser något annat så kommer den ensamme galne forskaren troligen att få lika mycket, om inte mer, plats i media än de andra 200 forskarna tillsammans. Resultatet blir att gemene man som följer ämnet via media tror att det är en stor debatt på gång medan de som är aktiva inom området mest skakar på huvudet och beklagar sig över att deras information inte kommer fram till befolkningen.

Något annat kan vara att man använder en forskares åsikter i en fråga för att stärka sin tes, men sedan väljer att inte nämna vad vederbörande tycker i andra sammanhang. Det finns exempelvis forskare som anser att de allmänna kostrekommendationerna har brister på flera plan. Då kan det vara populärt att citera den forskarens kritik mot råden och på så vis skapa en felaktig bild av att den forskaren ”tycker som vi”. Ett bra exempel på det är Martin Ingvars kritik på de svenska näringsrekommendationerna som gärna används av LCHF:are. Men Martin Ingvars egna förslag på en bra kost har ingenting med LCHF att göra.

Det som också händer i de mer vetenskapliga forumen efterhand är att den galne forskaren blir marginaliserad. Han åsikter får inte lika mycket plats och istället arbetar forskarna vidare på att försöka förbättra den eller de modeller/hypoteser som är mer troliga och som stämmer bättre överens med verkligheten.

Tittar vi på frågan kring en metabol fördel så är fallet verkligen som den här ovanför. Det finns några få enstaka forskare som på allvar har påstått att kaloribehovet hos en person varierar betydande endast beroende på fördelningen mellan kolhydrater och fett. Dessa två forskare har i princip redan blivit marginaliserade. De artiklar som de fick publicera fick ingen genomslagskraft och mer eller mindre ingen refererar till dem.

När det gäller Gary Taubes hypotes kolhydrater -> insulin -> fett som också Kostdoktorn tar upp i sin bok så är det ingen som tagit den hypotesen på allvar sen 80-talet ungefär. Den var aktuell för en stund men de studier som kom på området gick emot de förutsägelser som hypotesen gjorde och efterhand var det ingen forskare som längre förespråkade den. Så var det i alla fall tills Taubes släppte boken Good Calories, Bad Calories där han selektivt återgett forskning från tiden innan 1980 ungefär och för några månader sen var det faktiskt en artikel som dök upp där de två forskarna i alla fall hintade mot modellen men deras fokus låg på fruktos och dålig sömn (1). Denna artikel är än så länge refererad till en gång och det är från en artikel som bara berör sömn och övervikt.

Tittar vi på Lustigs modell för övervikt så verkar han vara ganska solo han med. Skillnaden är att det finns andra forskargrupper som refererar till Lustigs artiklar som en annan möjlig förklaring. Dessa forskarna anser alltså inte att Lustigs modell är den mest troliga för tillfället men de är öppna för idén att han kan ha rätt.

Å andra sidan publicerade Lustig i början på förra året en artikel med titeln ”Fructose: metabolic, hedonic, and societal parallels with ethanol”. I den artikeln tar han i princip upp det samma som ni kan se i Youtubeklippet ”Sugar: The bitter truth”. Den här artikeln fick flera insändare med kritik från olika forskargrupper. En forskargrupp skrev in och ifrågasatte liknelsen mellan fruktos och etanol (3). En annan forskargrupp ansåg att Lustig helt baserat sina slutsatser på råttförsök trots att det finns data på människor som talar emot (4) och en annan forskare skrev in och sa att han tyckte att Lustig felaktigt återgivit hans forskning (5).

För de som inte är så bekanta med vetenskapliga tidskrifter kan jag berätta att det är ovanligt att andra forskargrupper skickar in några kommentarer på publicerade artiklar. Det är väldigt ovanligt att det kommer in tre kritiska kommentarer till en och samma artikel. Det vanliga tillvägagångssättet är istället det jag tog upp tidigare. Att artikeln i fråga helt enkelt inte blir refererad av andra forskare.

Summering

Det här inlägget var mest till för att skapa lite perspektiv på vetenskap och vad det verkligen betyder. Min helt subjektiva upplevelse av det hela är nämligen att gemene man har en bristande bild på hur det ser ut. Det är väldigt sällan som en studie för sig själv kan anses vara bevis nog för att kunna påstå något utan studien måste ses ur ett perspektiv där man tar tidigare studier och hela forskningsområdet i beaktande.

När det gäller LCHF så kan man ju fråga sig om det finns någon orsak till att det i princip aldrig sitter någon forskare på LCHF-sidan i debattprogrammen på TV? Jag menar en person med en imponerande titel efter sig hade ju gett bra mycket mer pondus och trovärdighet än Katrin Zytomierska i en TV debatt.

Inte heller brukar man se någon forskare som uttalar sig kring LCHF i tidningar och magasin. Det finns forskare som verkligen tror på lågkolhydratkost som ett bra alternativ för många människor. Förklaringen till varför dessa sällan verkar uttala sig kring LCHF i media tror jag är för att dessa forskare inte vill bli sammankopplade med allt det som innebär LCHF. Jag kan ärligt säga att jag inte direkt håller med kring de matråd som ges av Livsmedelsverket men ser man till vetenskap och forskning så är ”den sidan” alltid klart bättre än ”LCHF-sidan”.

Så om LCHF-förespråkare och LCHF:are i allmänhet vill bli tagna på allvar inom vetenskapen måste de göra sig av med de påståenden som inte stöds av vetenskapen.

19 thoughts on “Vetenskap och sannolikhet

  1. Jag håller med dig om att många LCHF-are är väldigt selektiva med vilken forskning som presenteras. Man har (med fog, kan jag tycka) mycket höga krav på den forskning som presenteras från ”etablissemanget”, medan man presenterar egna teorier lite svävande.

    Just när det gäller mycket kolhydrater -> högt insulin -> fetma är det ju lätt att se på de ursprungsbefolkningar som studerats som faktiskt äter mycket kolhydrater (tex Staffan Lindebergs Kitavastude där de åt uppåt 70 E% kolhydrater utan övervikt, blodtrycksproblem eller hjärt- och kärlsjukdom). Det blir ju liksom den där elefanten man hittar då (eller den svarta svanen), och där är det väl finito för teorin kan man tycka.

    Samtidigt tycker jag att Taubes och LCHF-gänget har gjort ett fantastiskt jobb för att belysa frågan om mättat fett och visa på att man varnat för det fullständigt i onödan. Det är förfärligt att myndigheter går ut med råd och varningar utan att ha underlag som visar att de sannolikt kommer att ha någon positiv effekt.

    Och så är det ju så att LCHF faktiskt fungerar bra för många med diabetes och för viktnedgång (och för många som är känsliga för blodsockersvängningar). Och när man har problem med insulinkänsligheten (oavsett vad som nu orsakade det i första läget) så är inte tankarna att sänka kolhydraterna och insulinnivån lika tokiga, tycker jag.

  2. Hej,

    Här fattas det nog en del….

    ”För de med kompetens inom området är en enkel räkning av forskare som tror på vad emellertid den “sista utvägen” i en vetenskaplig bedömning.”

  3. Glöm förra kommetaren. När jag läst meningen några gånger fattade jag vad du menar.

  4. Bra skrivet. Borde ingå i grundskoleutbildningen i Sverige.

    Konstigt vi inte lär oss sånt här i grundskolan, samt mer om hur samhället fungerar?

  5. Upplysande och bra inlägg. Jag tycker också att mer av detta borde införas på grundskolenivå. I dagsläget är det väl först på högskolan man på allvar börjar granska artiklar? (med reservation för att det var ett tag sen jag själv gick i gymnasiet).

    Danny: jag reagerade också på den meningen och är fortfarande inte säker på att jag förstår. Bör det vara ett kommatecken någonstans kanske?

  6. Utbildningen i vetenskap har varit mer eller mindre totalt värdelös på alla skolor och utbildningar jag gått. Det enda som kan klassas som okej är nog när man skulle göra sin C-uppsats på sjukgymnastutbildningen. Då fick man tänka lite kring det. Men det var ändå många som fick sina arbeten godkända som ännu inte direkt hade förstått det om man säger så…

    Jag tycker också att det absolut borde finnas med i gymnastiet, kanske till och med i högstadiet. Statistik och sannolikhetslära kommer inte naturligt för människor men det är något man ändå måste ha i alla fall en liten överblock kring om man ska klara sig på ett bra sätt i dagens samhälle tycker jag.

    När det gäller meningen:

    “För de med kompetens inom området är en enkel räkning av forskare som tror på vad emellertid den “sista utvägen” i en vetenskaplig bedömning.”

    Så försöker jag säga att om man är kompetent inom ett område så ska man strunta i hur många forskare det är som tycker en viss sak. Är man kompetent att bedöma något själv så ska man istället bilda sin egna uppfattning med hjälp av den evidens som finns.

  7. Jag tycker det var ganska kasst på C-nivå också. Men när jag parallellt läste ”Vetenskapsteori för samhällsvetare” och en kurs som hette ”Evidensbaserad nutrition och kostundersökningsmetodik” tycker jag att nivån var bra. Och med ”bra” så menar jag att man måste förstå en del för att faktiskt klara det överhuvudtaget. Självklart kan man lära sig massor på egen hand utan att ha det som kurs, så gjorde jag. 🙂

    Men angående artikelgranskning så tycker jag verkligen inte att det ska in tidigare än universitetet. Då springer man innan man går. Först måste man få in det svenska akademiska språkbruket och sina ämnesrelaterade facktermer och sedan kan man ge sig på originalkällorna.

    Att börja läsa forskning för tidigt kan nog stjälpa mer än det hjälper om man har läst en massa som man drar helt felaktiga slutsatser ifrån. Jag tror för egen del också att jag hade blivit skrämd om jag fått se en forskningsartikel på gymnasiet ”Är det sånt där man ska fatta!? Då kommer jag aldrig börja på universitetet!”. 🙂

  8. I Norge är det obligatoriskt för alla som börjar universitet/ högskola med en inledande kurs i vetenskapsteori, om jag minns rätt. Det vore ju något! Mina 5p vetenskapsteori är helt klart bland det mest värdefulla jag läst.

  9. A F - ursprungsliv.nu:
    I Norge är det obligatoriskt för alla som börjar universitet/ högskola med en inledande kurs i vetenskapsteori, om jag minns rätt. Det vore ju något! Mina 5p vetenskapsteori är helt klart bland det mest värdefulla jag läst.

    Ja filosofi är ju i mina ögon det kanske viktigaste akademiska ämnet vi har. Utan filosofin är all vetenskap död och alla människor borde läsa filosofi. Om någon får bilden av att jag läser mycket om kost och träning så kan jag avslöja att det väl motsvarar kanske 30 % av all filosofi jag läser. Så jag är ju minst sagt part i målet. 😀

    Men just det där med obligatorisk vetenskapsteori var på tal i Sverige men tydligen fick det starkt motstånd. Det handlar ju inte om att ”alla ska minsann läsa det vi tycker om” från humaniorans håll utan att ALLA som är involverade i forskning på ett eller annat sätt har fördel av att förstå vetenskap på ett högre plan än att bara läsa artiklar. Jag tycker inte att man ska kunna gå igenom en utbildning på universitet/högskola utan att få höra talas om Kuhn, Popper, Feuerabendt med flera. Och vilka kända namn man sedan lägger stlrst vikt vid beror ju på ämnet, mer Freud, Jung och Lacan för psykologer och mer Durkheim, Marx och Weber för sociologer exempelvis.

  10. Som forskare boende i Norge tänkte jag bara säga att man inte ska tro för mycket om den inledande universitetskursen här. Det handlar mesta om att läsa ”några gamla gubbar” och inte så mycket om vetenskaplighet och kritik.

    Som doktor (inom samhällsvetenskap) måste jag säga att tankar kring kausalitet, experiment och vetenskaplighet knappt existerat i min utbildning förrän på forskarnivå. Och i många samhällsvetenskapliga dicipliner finns ingen vettig kunskap kring kausalite. Naturvetenskapen är ofta bättre här.

    Men jag tror också att vanligt folk inte har någon koll alls!

    Bra inlägg förresten.

  11. Jag vet inte hur det var/är på andra skolor, men det ingick kritiskt tänkande till det som skrivs och hur reklam utformas, i våran svenskautbildning på högstadiet. Tog bla upp klassikerna med att någon i vit rock bockar av ”fakta” och upprepar man något tillräckligt ofta, så känns det sant.

  12. Jörgen:
    Jag vet inte hur det var/är på andra skolor, men det ingick kritiskt tänkande till det som skrivs och hur reklam utformas, i våran svenskautbildning på högstadiet. Tog bla upp klassikerna med att någon i vit rock bockar av “fakta” och upprepar man något tillräckligt ofta, så känns det sant.

    Det låter som att du haft en bra högstadielärare..

  13. Niklas Jakobsson:
    Som forskare boende i Norge tänkte jag bara säga att man inte ska tro för mycket om den inledande universitetskursen här. Det handlar mesta om att läsa “några gamla gubbar” och inte så mycket om vetenskaplighet och kritik.

    Som doktor (inom samhällsvetenskap) måste jag säga att tankar kring kausalitet, experiment och vetenskaplighet knappt existerat i min utbildning förrän på forskarnivå. Och i många samhällsvetenskapliga dicipliner finns ingen vettig kunskap kring kausalite. Naturvetenskapen är ofta bättre här.

    Men jag tror också att vanligt folk inte har någon koll alls!

    Bra inlägg förresten.

    Ja det kan jag i och för sig tänka mig. Å andra sidan älskar jag att veta vad ”gamla gubbar” sagt. 😀 Men min poäng var inte att hylla den norska utbildningen utan att snarare hävda att jag anser att det borde genomsyra hela det svenska skolsystemet också. Förståelsen av vetenskap på en mer filosofisk nivå tror jag är ett krav för att kunna greppa det. Och jag tycker även man bör ha koll på vad ett universitet faktiskt ÄR om man pluggar på ett universitet. Och inte bara se det som ”en ny skola efter gymnasiet”.

    Jörgen:
    Jag vet inte hur det var/är på andra skolor, men det ingick kritiskt tänkande till det som skrivs och hur reklam utformas, i våran svenskautbildning på högstadiet. Tog bla upp klassikerna med att någon i vit rock bockar av “fakta” och upprepar man något tillräckligt ofta, så känns det sant.

    Vi hade en uppgift som jag minns i Historia A eller B på gymnasiet när vi fick läsa två texter om samma sak och skulle diskutera just källkritiken, alltså hur samma händelse beskrevs på ganska olika sätt. Det var en bra uppgift men jag tvivlar på att den gjorde något intryck direkt. Men det var en bra uppgift och en god tanke från läraren. 🙂

  14. Bra artikel! Ni skall ha beröm för validiteten och den vetenskapliga tänkandet som ni tillämpar i artiklarna på denna blog.

    I elefantstycket tycker jag att du missar en poäng, vilket gör exemplet en smula sämre. Att det inte går att bevisa att elefanter inte existerar i Sverige har med att göra att man sällan kan bevisa en icke-existens, utan bara kan misslyckas med att bevisa en existens. För att lösa detta problem så läggs bevisbördan på den sidan/personen som påstår något som inte är bevisat. Exempelvis är det LCHF-sidan som skall bevisa validiteten av teorin då denna bryter mot rådande vetenskap.

    Ang. media, det är synd att människor inte är bättre på kritiskt och vetenskapligt tänkande då många hjärnspöken uppstår från artiklar klumpigt refererar till vetenskap. Samt den efterföljande diskussionen som tas i diverse olämpliga medium, gärna slänga någon mode-bloggare mot en meriterad professor blandat med massa proffesionella tyckare som sitter på ett apberg.

  15. Pat:
    Men så fungerar det ju inte med vetenskapteori. T.ex.När rasbiologi var accepterat så var det ju inte ickerasister som skulle bevisa att raser inte hade olika kvalifikationer eftersom det gick emot rådande vetenskap. Det var rasisterna som skulle bevisa att det verkligen var så. Att bevisa icke-rasism = bevisa icke-existens.

    Om den rådande vetenskapen hävdar att mycket kolhydrater och lite av endast omättat fett är nyttigt och motverkar diabetes, övervikt osv så ska inte lågkolhydratförespråkare bevisa att det INTE är så, eftersom det är att bevisa icke-existens.

    För övrigt gick jag en kurs i vetenskapsteori på universitetet (obligatoriskt för alla som ska doktorera) och det var inget nytt sedan grundskolan med det.

  16. Xet:

    Men så fungerar det ju inte med vetenskapteori…

    Så hur menar du att vetenskapsteori fungerar då?

    Det är skillnad på att bevisa en icke-existens och visa att någonting är extremt osannolikt. Ta den tidigare uppfattningen att fett var roten till allt ont, där kunde man tydligt visa att den hypotesen var osannolik, och att det nog i själva verket var ohälsosamt att vara fet. Att däremot bevisa en existens går bra, hittar du elefanten finns den.

    Samma sak med rasbiologin, du skall inte bevisa att skallbenet inte påverkar, bara att det är osannolikt. Sen är just det området kraftigt känsloladdat och politiserat, och är därför antagligen det sämsta exempel du kunde hitta eftersom det påverkats så mycket av dessa faktorer helt i strid med just vetenskapsteori.

    Du går helt enkelt vilse redan i orden bevis och icke. Du lever i boolesk algebra i en binär värld när verkligheten är sannolikhetsfördelningar och statistik med jobbigt många signifikanta decimaler.

  17. I grunkursen i företagsekonomi på Stockholms Universitet ingår kursen ”vetenskapsteori”. Personligen tyckte jag inte alls om den men det är ju olika hur man är. Där fick man i vilket fall som helst lära sig om om Kuhn och Popper (men inte Feuerabendt).

    Det jag kommer ihåg från den kursen är att man fick lära sig om positivismen, vikten av förförståelse, hermeneutik samt paradigm och paradigmskiften.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *