Ibland hittar man studier som ger en väldigt stora förhoppningar men som i slutändan bara gör en besviken. Det här är en sådan studie. Försök att inte bli för exalterad av abstraktet:

J Strength Cond Res. 2014 Jan;28(1):245-55. doi: 10.1519/JSC.0b013e318297143a.
Impact of range of motion during ecologically valid resistance training protocols on muscle size, subcutaneous fat, and strength.
McMahon GE, Morse CI, Burden A, Winwood K, Onambélé GL.
The impact of using different resistance training (RT) kinematics, which therefore alters RT mechanics, and their subsequent effect on adaptations remain largely unreported. The aim of this study was to identify the differences to training at a longer (LR) compared with a shorter (SR) range of motion (ROM) and the time course of any changes during detraining. Recreationally active participants in LR (aged 19 ± 2.6 years; n = 8) and SR (aged 19 ± 3.4 years; n = 8) groups undertook 8 weeks of RT and 4 weeks of detraining. Muscle size, architecture, subcutaneous fat, and strength were measured at weeks 0, 8, 10, and 12 (repeated measures). A control group (aged 23 ± 2.4 years; n = 10) was also monitored during this period. Significant (p > 0.05) posttraining differences existed in strength (on average 4 ± 2 vs. 18 ± 2%), distal anatomical cross-sectional area (59 ± 15 vs. 16 ± 10%), fascicle length (23 ± 5 vs. 10 ± 2%), and subcutaneous fat (22 ± 8 vs. 5 ± 2%), with LR exhibiting greater adaptations than SR. Detraining resulted in significant (p > 0.05) deteriorations in all muscle parameters measured in both groups, with the SR group experiencing a more rapid relative loss of postexercise increases in strength than that experienced by the LR group (p > 0.05). Greater morphological and architectural RT adaptations in the LR (owing to higher mechanical stress) result in a more significant increase in strength compared with that of the SR. The practical implications for this body of work follow that LR should be observed in RT where increased muscle strength and size are the objective, because we demonstrate here that ROM should not be compromised for greater external loading.

Den har studien har tittat på en väldigt intressant fråga. Hur påverkar ens träningsresultat av hur stor rörlighet man tar ut i varje övning? Alltså får man bättre resultat med större ROM (Range of Motion)?
Vad man kan utläsa ur abstraktet så var det en ganska rejäl ”seger” för att träna med större ROM. Det här är i enlighet med en studie jag har skrivit om tidigare på Traningslara.se, Olika djup på knäböjen och olika träningseffekter.
Vad är det då som gör den här studien till en besvikelse? Jo för att man har jämfört 50 grader mot 90 grader flektion i knäleden. Detta är, enligt mig, träning i begränsad ROM i båda grupperna.
Övningarna som man valt att använda sig av i den här studien var knäböj, benspark, utfallssteg med bakre benet upphöjt, vanliga utfallssteg, jägarsitt och benpress. Försök nu att till exempel föreställa dig en person som endast går ner 50 grader i ett utfallssteg. Visst blir det en löjlig bild? Deltagarna i den här studien var i snitt ~19 år så det är inte äldre med problem att röra sig.
I den här studien har man alltså jämfört en situation som aldrig skulle ske mot en situation som möjligen hade kunnat ske, men troligen inte ens det. Och trots det har man adderat termen ”ecologically valid” i rubriken, vilket är ett sätt att säga att interventionen efterliknar det som görs i verkliga livet.
Så lärdomen i det här inlägget är inte att större ROM är bättre. Lärdomen är att du inte har läst en studie om du bara har läst abstraktet. Sen kan jag lägga till att jag tror att full ROM är bättre. I alla fall full ROM i några övningar varje träningspass.

2 svar på “Studier som gör en besviken – ROM och styrketräning”
  1. Fick inte fram studien i scholar, men hur som helst sista meningen i abstrakten ”..re the objective, because we demonstrate here that ROM should not be compromised for greater external loading.” Har de alltså haft högre vikter för de försökspersoner som utfört en kortare ROM, eller har de bara gjort fler utfallssteg?! Annars kan det ju kräva lite erfarna styrketränare för att ge max i båda situationerna, likaså har jag sett patienter som inte klarar mycket när de skall träna i ovana rörelseomfång och frångå sina vanor trogna..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *