För lite drygt tre år sen skrev jag ett inlägg på Träningslära om studier som visat att prestationen kan förbättras bara av att du sköljer munnen med kolhydrater, Skölja munnen med sportdryck för prestationsförbättring. När specifikt det kan tänkas fungera kan du läsa i det inlägget och jag tänker inte gå in på det djupare här. Det har kommit fler studier sen jag skrev det inlägget men slutsatserna jag drog då stämmer fortfarande.
Förutom att det är intressant att prestationen kan förbättras utan att du sväljer själva energin så finns det ytterligare en sak som är väldigt intressant med de här studierna och det är att du inte får någon effekt alls från sötningsmedel. Det är alltså inte den söta smaken i sig som ger en effekt utan det är kolhydrater i sig.
En nyligen publicerad studie lite på den här frågan och även om det inte var huvudsyftet med studien så tänkte jag berätta om den delen här. Istället för själva abstraktet till studien så tänkte jag den här gången använda mig av så kallade grafiska abstraktet som vissa tidskrifter numera ger till sina artiklar (1).
Det här är som du kan se ingen studie där man direkt tittat på prestation eller träning. Deltgarna fick dock greppa så hårt de kunde med högerarmen varje gång det kom en signal framför dem i maskinen. Detta gjorde man ganska många gånger så deltagarna tappade efterhand lite styrka i greppet.
Det man undersökte under tiden var hur olika delar av hjärnan aktiverades när försökspersonerna fick antingen placebo, en dryck sötad med sötningsmedel eller en dryck sötad med kolhydrater sköljda i munnen. Effekten blev att deltagarna fick en ökad aktivering i det man kallar för sensory motor cortex av hjärnan. Det är denna del av hjärnan som står för känsel och muskelaktivering (somatosensoriska cortex och motorcortex).
Den här ökade aktiveringen blev också mer tydlig allt eftersom deltagarna blev trötta i greppet.
Ytterligare mer stöd för att hjärnan alltså kan känna skillnad på sötma från sötningsmedel och sötma från kolhydrater. Eller det är ju inte den söta smaken i sig som skiljer sig men hjärnan detekterar i alla fall skillnader mellan de två och detta får olika konsekvenser.
Först vill jag tacka för en utmärkt blogg som jag har följt en längre tid. Alltid intressanta inlägg.
Jag har en bror med typ1 diabetes och jag mins när vi var små och han fick riktigt lågt blodsocker. Han blev då i princip redlös. Som en riktigt berusad person. Det gick inte alltid att få honom att dricka eller äta något trots att han var i stort behov av det för att få upp blodsockret igen. Man kunde dock stoppa in något sött (oftast blev det en dextrosolbit) i munnen.
Nu vet jag inte om minnet sviker mig för det här är runt trettio år sedan. Men som jag mins det så kunde han ganska direkt (10-20 sekunder efter att man tryckt in dextrosolbit i munnen) kvickna till så pass att man därefter kunde få honom att dricka lite mjölk och äta en macka.
Kan det vara så att näring kan tas upp direkt i munhålan? För i detta fallet var blodsockret riktigt lågt och han kvicknade till så fort.
Hallå Markus!
Nej, det kan inte tas upp direkt där. Men dextrosol är ju ren glukos så det är ingenting som behöver brytas ner eller något sådant så när det väl är i magen så är det också upptaget mer eller mindre direkt. Men så fort som några sekunder har jag svårt att se att det skulle gå men jag har tyvärr ingen koll på det där. Kanske kan det vara så att det är någon form av panik-/ångestkänslor iblandade med som försvinner fortare när man känner av att socker är på väg? Ren spekulation förstås.
Jag vet att det är lite dietister som läser här och det är kanske någon av dem som har ett bättre svar på det där?
Var inte teorin bakom prestationshöjningen just att kroppen uppfattade att det var kolhydrater på väg in och därför blev mer frikostig med att släppa på de lagrade kolhydraterna?
Det borde väl kunna gälla även för diabetikern?
Hej Jacob!
Grym blog! Och aterigen en rolig studie 🙂
Men motorkortex ligger anterior om central sulcus och somatosensoriska posteriort, sa du kanske vill byta plats pa markeringarna 🙂
For ovrigt bor nog resultatet kanske tas med forsiktighet. Som jag forstod av metoddelen sa kollar dom bara Kolhydrat > Kontroll och Placebo > Kontroll (Kolhydrat>Placebo visade inte sa mycket resultat i motor- och somatosensoriska kortex), vilket inte riktigt sager nagot om skillnaden mellan Kolhydrat och Placebo. Annars kant som imager’s fallacy: Difference in significance does not imply a significant difference
Tack, farligt att skriva sånna här saker för sent på kvällarna
Nej, det stämmer. Men det här är ju resultat som stämmer väl överens med tidigare resultat inom området. Finns någon tidigare MRI-studie med sportdryck också som visat på skillnader. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21615187
Bara en liten fråga: kolhydrater börjar väl brytas ner redan i munhålan av amylas (som klipper upp bindningar mellan sockermolekyler i stärkelse; minns inte om det är amylos eller amylopektin eller båda). Kan det ha spelat roll? Är inte tillräckligt kunnig på området själv…
Det stämmer att vi har amylas i munnen. Men det räcker sällan till för att verkligen bryta ner något helt. Sen handlar det här ju om ren glukos från början. Så det är inget att bryta ner. Så i just det här fallet tror jag inte det inverkar.
Men man har i övrigt sett att personer med mer amylas hanterar kolhydrater annorlunda från personer med mindre amylas. Så i allmänhet kan det nog påverka på olika sätt.
Hej är detta visat i nåt tv-program nyligen? Har för mig det visades nyligen men hittar inte var.
Hallå Eva!
Det var med i SVT i programmet ”sanningen om kolhydrater” https://www.svtplay.se/video/20476372/sanningen-om-kolhydrater
Det var ett väldigt dåligt program överlag men just den delen var bra.