Functional Movement Screen – Fungerar det?

Den som är intresserad av träning och läser på internet då och då har nog knappast missat Functional Movement Screen, även vanligen förkortat FMS, som för närvarande är nästan löjligt hypat i USA. Som precis allting annat från USA så handlar det om att man ska betala pengar för att gå en kurs och sen få en licens/ett diplom som man sen kan visa upp för sina kunder. Vad kursen kostar att gå i Sverige vet jag inte men utbildningen är på 2 dagar där man lär sig testerna och sen en rad övningar som är framtagna för att förbättra resultaten i testerna.

Om du skulle vilja bli testad av någon som har licens i Functional Movement Screen kostar det dig runt 600 kr, alltså i klass med en PT-timme. Frågan är då om det är värt pengarna? Finns det någon forskning som visar att en utbildning på 2 dagar kan göra en random PT duktig nog att avgöra om man är i ökad risk för skada?

Personligen är jag inte så värst förtjust i Functional Movement Screen. Jag tycker att det är vettigare än mycket annat som finns där ute på marknaden men som vanligt när något slår igenom stort i USA så är det en väldigt massa snack och förvånansvärt lite fakta bakom. Ett väldigt utmärkande tecken för nästan alla dessa amerikaner som man stöter på mycket om man söker på nätet kring träning är att de alla gillar att snacka väldigt mycket om studier och forskning men i princip aldrig ser man dem faktiskt hänvisa till några studier eller någon forskare.

Hur som helst. I detta inlägg kommer jag att titta närmare på Functional Movement Screen och den forskning som faktiskt finns för att försöka avgöra om testet tillför något nytt och om det kan hjälpa dig som tränare eller idrottare att bli bättre på det du gör.

Kort om Functional Movement Screen

Functional Movement Screen kom till 1998 och är skapat av Gray Cook, Lee Burton och Kyle Kiesel. De första studierna på Functional Movement Screen är också utförda av dessa herrar om som du kommer märka senare verkar resultaten skilja sig en hel del från när någon av dem är inblandade i studierna och när det är mer oberoende personer.

För er som inte känner till Functional Movement Screen så innebär det 7 olika tester som kan resultera i 0-3 poäng. 3 poäng ges om rörelsen är perfekt. Om rörelsen genomförs men med någon form av kompensation blir det 2 poäng. Om testpersonen inte klarar av att genomföra testet får han eller hon 1 poäng och om det smärtar under rörelsen blir det 0 poäng. Maxpoängen för ett test är alltså 21 poäng och minimum är 0 poäng vilket sker om alla rörelserna smärtar.

En sak som är väldigt bra med Functional Movement Screen rent forskningsmässigt är att det är väldigt standardiserat. I teorin bör denna standardisering innebära att många personer i olika delar av världen kan utföra samma tester och göra i princip samma bedömning. Så om du går till två olika personer som utför de olika testerna på dig borde du få samma resultat i de två testerna. Om det verkligen blir så är studerat i tre olika studier (1, 2, 3).

Functional Movement Screen är standardiserat
Functional Movement Screen är väl standardiserat

I den första studien, där Kyle Kiesel var medförfattare, såg man en väldigt bra interbedömarreliabilitet (IBR) (1). Detta långa krångliga ord innebär hur bra bedömningen är mellan två olika personer. Resultatet från studien visade på en ganska bra förmåga för olika bedömare att hitta samma resultat och författarna drog slutsatsen att Functional Movement Screen har hög IBR och kan med säkerhet användas av tränade personer. Totalt överlappade ungefär 70-92 % av bedömningarna vid de olika testerna. I den här studien delade man även in bedömarna i en erfaren grupp på 2 som båda hade minst 10 års erfarenhet av Functional Movement Screen och en mer oerfaren grupp med 2 nyutbildade bedömare. Intressant nog var bedömningarna mer jämna hos de nyutbildade bedömarna.

I den andra studien som utfördes på militärer blev resultat ungefär samma resultat, det (2). I denna studie tittade man även på hur konsekvent bedömningen blir från en och samma bedömare. Alltså om du får samma poäng av samma bedömare om du utför testerna två gånger efter varandra. I detta fall var resultat väldigt bra.

I den tredje studien var resultaten inte lika positiva (3). Forskarna i denna studie fick fram sämre siffror för IBR och de rekommenderar därför att samma bedömare alltid ska utföra testerna.

Trots det lite mer negativa resultatet i den tredje studien är ändå standardisering en styrka hos Functional Movement Screen. Om vi tänker på att det ändå till viss del är ett manuellt test som kan utföras ”på fältet” så är resultaten när det gäller reliabilitet bra. Det är också en styrka när man sen ska utföra studier på testet för att se om det kan förutspå framtida skador, minska antalet skador eller rent av bedöma hur bra en viss person kommer prestera inom en idrott. För det faktum att vi vet att olika personer bedömer ganska lika innebär att studier kan utföras på ett standardiserat vis av flera olika forskargrupper.

De första studierna

Att veta att ett test utförs mer eller mindre likadant av olika personer är alltid intressant men något som är långt mer intressant för en idrottare är om testerna tillför något nytt. Om de kan bidra med att antingen förutspå skada eller genom att minska skaderisken. Det finns för närvarande ganska få studier på Functional Movement Screen men blandade resultat och jag tänker nu kort gå igenom dem alla.

Amerikanska fotbollsspelare

Den första av dessa studier dök upp 2007 och i denna tittade man på Amerikanska fotbollsspelare (4). Denna studie utfördes av Kyle Kiesel, en av grundarna till Functional Movement Screen, och är retrospektiv. Med retrospektiv menas att man tittade på resultatet i efterhand för att försöka hitta samband. Detta är ett form av studieutförande som ger osäkra resultat som alltid ska tolkas med försiktighet. Deltagarna i studien var 46 spelare i en professionell klubb i USA. Fystränaren för detta lag hade enligt studien totalt 11 års erfarenhet av Functional Movement Screen och inför säsongen hade han utfört dessa tester på spelarna i laget. Med hjälp av dessa resultat och skadestatistiken för den gångna säsongen kunde forskarna sen titta på om de kunde se några statistiska samband mellan testresultaten och skaderisken.

Medelvärdet för fotbollsspelarna på testet visade sig vara 16,9 poäng. För de som åkte på en skada var medelvärdet 14,3 och för de som inte fick någon skada var medelvärdet istället 17,4. Denna skillnad i medelvärde var signifikant. Förutom denna enkla jämförelse gjorde man även en uträkning för att försöka komma fram till ett testvärde som på bästa möjliga sätt kunde urskilja de personer som var i ökad risk för skada och samtidigt inte inkluderade onödigt många som inte var i ökad risk för skada. Om man skulle sätta gränsen vid 20 poäng så skulle man garanterat få med i princip alla som skadar sig men samtidigt får man med nästan alla som inte skadar sig. Den gränsen är alltså totalt meningslös.

Det värde man kom fram till efter dessa uträkningar var 14 poäng. Av de som fick under 14 poäng i studien fick 70 % en skada. Av de som fick mer än 14 poäng fick ungefär 16 % en skada. En ganska tydlig skillnad med andra ord. Detta innebar en specificitet på 0,9 och en sensitivitet på 0,5. De gav sen lite andra sätt att se på detta värde med. De uppger bland annat en oddskvot på 11,7 vilket innebär att personer under 14 poäng har en 11 gånger så hög risk att skada sig som en person med mer än 14 poäng.

Kan Functional Movement Screen förutspå skador hos spelar i NFL?
Kan Functional Movement Screen förutspå skador hos spelar i NFL?

Det finns några väldigt stora frågetecken med denna studie. Förutom att den är retrospektiv som jag redan nämnt så undrar jag genast varför man endast inkluderat en säsong i studien? Om fystränaren har arbetat med Functional Movement Screen i 11 år borde han ju rimligen ha data för flera andra säsonger. Kanske är det så att fystränaren precis fått jobbet, det vet vi inte. För mig känns detta som en stor varningsflagga, särskilt när en av författarna till studien själv tagit fram testerna och har sålt dem kommersiellt i nästan 10 år inför studien. Andra problem är att man får veta väldigt lite om de individuella värdena hos testpersonerna. Orsaken till detta uppges vara för att skydda spelarnas identitet. Inte heller får vi veta namnet på den klubb man testat. Eller för att säga det på ett annat vis, det finns inget sätt att kontrollera uppgifterna.

I alla fall är det denna studie som ligger till grund till värdet 14 som numera är etablerat hos de som utför Functional Movement Screens.

Motionärer inför ett maraton

Den här studien finns tyvärr endast publicerad som ett abstrakt (5). I den här studien utförde man testerna hos 60 löpare som anmält sig inför ett maraton.  Efter detta fick deltagarna varje vecka inför tävlingen fylla i ett formulär online där de fick uppge om de fått någon skada. Resultaten från denna studie är långt ifrån imponerande. Totalt var det 12 stycken som fick en skada varav endast en deltagare hade en totalpoäng under 14.

Efter detta minst sagt dåliga resultat så testade man att flytta på gränsen 14 poäng för att se om någon annan gräns kunde fungera bättre. Det bästa värde man kom fram till var då 17 som gav en specificitet på 42 % och en sensitivitet på 57 %. Fortfarande väldigt dåligt och det kan i princip liknas vid att singla slant.

Hos damidrottare

En annan studie tittade på 38 damidrottare som antingen tränade fotboll, volleyboll eller basket (7). I den här studien visade det sig att deltagare med ett resultat under 14 poäng hade 3,85 gånger så stor risk att åka på en skada jämfört med personer med 15 poäng och fler. Sensitiviteten i denna studie blev 0,58 vilket innebär att testet kunde hitta 58 % av de som åkte på en skada. Specificiteten blev 0,74 vilket innebär att 26 % som inte åkte på en skada ändå hade ett resultat under 14.

Alla skador utom en i denna studie var på nedre extremiteten och när man uteslöt skuldertestet i Functional Movement Screen blev korrelationen mellan testresultat och skaderisk klart tydligare.

Hos brandmän under ett år

I den här studien deltog 433 brandmän som inför ett nytt år fick genomgå ett Functional Movement Screen och sen efter det också en större intervention där målet var att öka både bålstyrka och flexibilitet (6). Man hade ingen kontrollgrupp utan istället tittade man på skadestatistiken från året innan interventionen.

Inte heller i den här studien såg man något samband mellan poäng i testerna och skaderisk. Man såg ett litet samband mellan testresultat och tidigare skada där de som varit skadade fick en något lägre poäng. Den verkliga skillnaden i poäng var dock endast 0,24 poäng mellan tidigare skadade och ”aldrig” skadade så den praktiska användbarheten här är i princip ingen alls.

Ungdomsbasketspelare under en säsong

I den här studien inkluderas 112 ungdomsbasketspelare där ungefär hälften var tjejer och hälften pojkar i åldern 14-18 år (8). Resultaten i den här studien blev att 24 % av de som fick över 14 poäng åkte på en skada medan 22 % av de under 14 poäng fick en skada. Med andra ord var det ingen skillnad i skaderisk beroende på vilket resultat som tjejerna och killarna fått på Functional Movement Screen testet. Användandet av något annat värde än 14 som gräns gav inte heller det något signifikant resultat.

I militären

Den överlägset bästa studien publicerades för bara någon vecka sen och utfördes på aspirerande militärofficerare (9). Totalt inkluderas 874 stycken personer vilket får ses som en väldigt imponerande siffra när det gäller träningsstudier. Ungefär hälften av dem genomgick en träning som varade 68 dagar och den andra hälften en träningsperiod på 38 dagar. Innan träningsperioden genomgick alla deltagarna ett Functional Movement Screen samt ett vanligt fystest som bestod av chins, sit-ups och samt ett konditionstest på 3 miles, det vill säga nästan 5 km.

Resultaten visade att de med ett testresultat under 14 poäng hade en skaderisk som var 1,5 gånger större än det som hade mer än 14 poäng. Totalt fick 45 % av de som hade ett testresultat under 14 poäng en skada jämfört med 30 % för dem som hade mer poäng. Sensitiviteten för testet var 0,45 och specificiteten var 78 %. Det här är inga jätteimponerande resultat men tittar vi bara på dessa siffror verkar ju dock Functional Movement Screen ändå kunna uppfylla ett syfte i dessa sammanhang. Dock finns det två saker till som gör att i alla fall jag ställer mig väldigt frågande till dess nytta.

Den första saken som är mest talande är att när forskarna plottade upp testresultat mot skador på en graf så såg dem att skaderisken verkade öka igen hos de deltagare som fick mer än 17 poäng på testet. Att ”plotta upp” betyder att man sätter ut punkter för varje deltagare i en graf och därefter försöker beräkna eventuell korrelation. Du har säkert sett en graf någon gång med en en lutande linje genom hela och massa punkter lite här och där. Det är en så kallad scatter plot.

Functional Movement Screen hos militärofficerare
Resultatet i studien på militärofficerare. Personer som fick under 14 poäng var i ökad risk för skada men även de som fick 18 poäng och fler var i ökad skaderisk.

Detta är ganska förvånande resultat. De personer som alltså var bäst på testerna visade sig ha större skaderisk än personerna som endast var hyfsade på testerna.

Den andra saken som talar emot Functional Movement Screen som något bra för i alla fall militären är att de fystesterna man gjorde i början förutsåg vilka personer som var i skaderisk lika bra som Functional Movement Screen. Inte nog med att fystestet förmåga att förutsäga vem som var i risken för skada var lika stor, dess sensitivitet var dessutom högre än för Functional Movement Screen. För att säga det på ett väldigt enkelt och uppenbart sätt. Mindre vältränade personer är i ökad risk för att åka på en skada när de börjar träna mer intensivt.

Functional Movement Screen och prestationsförmåga

Sambandet mellan testresultat i Functional Movement Screen och prestationsförmåga är ännu inte utrett. Det finns ett examensarbete på mastersnivå där författaren tittade på om det fanns något samband mellan resultatet på testet och resultat i vid olika fitnesstester likt vertikalhopp, sprint, kast med medicinboll och ett ”kvickhets”-test (10). Denna studie visade på ett väldigt svagt samband mellan prestationsförmågan och testresultat. En annan studie utförd som del av en Fil dr. visade även den på nedslående resultat och i denna tittade man även på skillnader mellan höger och vänster sida för att se om Functional Movement Screen kunde förutspå detta (11). Ytterligare en studie utförd av en doktorand på jakt efter sin Fil Dr har tittat på sambandet mellan testresultaten vid ett Functional Movement Screen och prestation hos 23 brandmänsanspiranter och inte funnit några större samband (12). I samma studie såg man inte heller några samband mellan testresultat och skaderisk.

I studien med militärofficerare som jag tog upp här ovanför såg man även där ett samband mellan resultat på fystestet och resultat i Functional Movement Screen men även detta var något svagt. Att sambandet var svagt här förklarar varför man såg ett mer rakt samband mellan skaderisk och prestation vid fystestet jämfört med skaderisk och poäng i Functional Movement Screen där som sagt både de under 15 poäng och de över 17 poäng hade ökad skaderisk.

En annan studie även den utförd som en del av en doktorsavhandling tittade på om man kunde se någon form av systematiskt fel i Functional Movement Screen (13). Jag har tyvärr inte lyckats få tag i den här studien i fulltext men av abstraktet kan man läsa ut att längre personer verkar ha svårare för att utföra testerna än kortare personer. Detta antyder i alla fall att längre personer troligen blir ”utpekade” att vara i skaderisk oftare än kortare personer trots att skaderisken egentligen inte skiljer sig något.

Summering

Detta inlägg är knappast en hyllning av Functional Movement Screen. När det gäller att förutspå skaderisk eller prestationsförmåga verkar det dock finnas en väldig massa kvar att önska. Som jag ser det är det verkligen inte värt pengarna att gå på ett sånt här test förutom om man är den typen som gillar att hitta rörelser som man inte klarar av, då är troligen Functional Movement Screen en kul sak. Det ska nämnas att det även finns bra saker med Functional Movement Screen. Det jag gillar mest är övningarna man lär sig för öka upp sin rörlighet igen.

Är man däremot ute efter att minska skaderisken tycker jag att det är långt bättre att bara titta på det man behöver klara av och sen försöker man öka på sin styrka, balans och rörlighet så man klarar av den rörelsen. Det finns även när det gäller knäskador en hel del som studier som visat på flera testbara faktorer som, om de inte fungerar som de ska, leder till en ökad risk för korsbandsskador (11). Vill man minska risken hos idrottare gör man nog bäst i att först och främst hålla sig till sådana faktorer.

25 thoughts on “Functional Movement Screen – Fungerar det?

  1. Hur är det med språkörat?

    ”I den första studien, där Kyle Kiesel var medförfattare, såg man en väldigt bra intrabedömarreliabilitet (IBR) (1). Detta långa krångliga ord innebär hur bra bedömningen är mellan två olika personer.”

    Du menar förstås INTERbedömarreliabilitet. Inter = mellan, intra = inom.

  2. Intressant sammanfattning.
    Dock det man måste skilja på är just Screening och assessement som det så fint heter.
    FMS är en Screening, INTE ett prestationstest, INTE en sjukgymnastisk bedömning, utan en screening för att hitta begränsningar utan att behöva undersöka led för led.

    För att få en komplett bild behöver man givetvis göra andra undersökningar, tester m.m. Men FMS utger sig inte för att vara ett komplett test, utan de säger att de är just en screening och inget annat. Sen har de ett tillläggs batteri av tester de kallar SFMA där man går betydligt djupare och undersöker vidare.

    FMS tycker jag är ett grymt bra hjälpmedel att ha i sin ”verktygslåda”, men det är just bara ett av verktygen man kan använda sig av.

    Mer info om FMS och SFMA kan ni hitta på: http://www.functionalmovement.com

    /TIM

  3. Tjena Tim!
    Varför är dessa begränsningar som du kallar dem relevanta? De verkar ju inte öka risken för skada och inte heller påverka prestationen? Varför ska man då bry sig? Varför är det ”ett grymt bra hjälpmedel”?

  4. Dr. Mel Siff uttalade sig lite om FMS för några år sedan (2003 eller så där)..

    http://www.mailinglistarchive.com/Supertraining@yahoogroups.com/msg05505.html

    Kortfattat är hans slutsats lite ”lol! herp derp!”

    Även Stuart McGill har påpekat att det inte finns några som helst vetenskapliga studier som pekar på att assessment (av något slag alls, inte FMS specifikt) minskar eller förhindrar skador.

    Som PT själv så tycker jag det är fullt naturligt att man konstant observerar ens klienters rörelsemönster för att hitta skaderisker och problem.. stor risk med FMS (och dylikt) är, i min mening, att man gör en screening och efter att en klient har satt raka 2:or så somnar man in och tror att man inte behöver ha mer koll på den biten.

    / le kettlebollGud

  5. Tjena Marcus!
    Jag skulle bara kopierat den det där från Siff 🙂 Texten belyser väldigt bra flera problem med FMS.

  6. Guddi skrev:
    Varför är dessa begränsningar som du kallar dem relevanta? De verkar ju inte öka risken för skada och inte heller påverka prestationen? Varför ska man då bry sig? Varför är det ”ett grymt bra hjälpmedel”?

    Var ska jag börja?….
    Först och främst är det viktigt att titta på vad man får ut av testet och inte själva rörelsen/testet i sig.

    Som jag nämnde så är FMS bara ett av verktygen som vi kan använda oss av. Typ som hantverkaren och hans hammare. Hammaren är kanon, men löser inte alla problem.

    Om vi tar tex Over head squat. Här kan vi få indikationer på (om man vet vad man tittar efter):
    1) Bålkontroll
    2) Bröstryggsrörlighet/axelflexion/ledkapsel
    3) Vad/fotleds rörlighet och mobilitet
    4) Knäkontroll
    5) Höftfunktion

    Utifrån detta kan man nu fokusera på de områden där man sett att det finns en ”begränsning”, gå vidare med andra tester för just den leden eller liknande och ta reda på mer exakt vad som inte står rätt till.

    Och jag tror att vi alla kan hålla med om att dålig bålkontroll, stelhet i bröstrygg, nedsatt rörlighet och mobilitet i vader/höft/axlar samt dålig knäkontroll skulle innebära ökad risk för att dra på sig en skada om man sysslar med någon form av idrott.
    Sen beror det på vilken idrott man håller på med självklart.

    Att bara köra FMS är kanske inte 100%, men det är i allfall en bra start. Gå man sedan vidare och kollar djupare på de områden som indikerat problem så har man kommit mycket långt.

    På så sätt kan vi jobba vidare och förbättra nedsatt områden och framför allt lägga upp övningar som passar klienten/patienten.
    Tex: om en klient inte kan hålla käppen över huvudet/fötterna vid en over head squat, så kanske inte pressar över huvudet är så bra att lägga in i programupplägget.

    Men som sagt, det viktiga är att titta på vad man för ut av varje test och inte bara själva rörelsen i sig.
    Självklart finns det andra tester man kan göra för varje led, funktion, muskel m.m.. Men med FMS får man i allafall en bra grund att stå på, som man sidan går vidare med.

  7. Hallå igen Tim!
    FMS är 7 tester där man sätter poäng för att sen avgöra om det finns en större skaderisk. Det är inte ett test där man först tex gör en ryckböj och sen sätter poäng på 5 olika delar och därifrån sätter någon slags subjektiv nivå på skaderisken som du försöker få det till i din kommentar. Om det varit så skulle man ju kunna skrota hela poängsättningen då den inte längre tillför något.

    Jag är väl medveten att man pratar kring alla dessa leder och ”begränsningar” inom FMS men att bedöma allt det är verkligen inget som man kan lära sig på en två dagars utbildning.

    Tim:Utifrån detta kan man nu fokusera på de områden där man sett att det finns en ”begränsning”, gå vidare med andra tester för just den leden eller liknande och ta reda på mer exakt vad som inte står rätt till.

    Och jag tror att vi alla kan hålla med om att dålig bålkontroll, stelhet i bröstrygg, nedsatt rörlighet och mobilitet i vader/höft/axlar samt dålig knäkontroll skulle innebära ökad risk för att dra på sig en skada om man sysslar med någon form av idrott.
    Sen beror det på vilken idrott man håller på med självklart

    Jag kan hålla med dig att allt det du räknar upp troligen kan öka risken för skada hos vissa i vissa situationer men FMS ger dig ingen metod som fungerar för att ta reda på när man ska åtgärda vad för vilken idrottare.

    Den här bilden som används av FMS själva i deras marknadsföring säger en hel del. Killen har enligt mig flera problem i sitt utförande men det blir ju ändå 3 poäng enligt FMS.

    Kanske hade man kunnat specificera ner bedömningen mer med mer precis poängsättning där varje led ses för sig själv och sen hela rörelserna. Det kanske skulle kunna öka testernas förmåga att förutspå skaderisk. Men samtidigt försvinner då enkelheten och allt blir mycket mer komplicerat. Det kommer inte gå att lära ut på några dagars utbildning. Dessutom kommer det att läggas in mycket mer subjektivitet i testerna och resultatet från dem blir mer beroende av bedömaren.

    Tim: Att bara köra FMS är kanske inte 100%, men det är i allfall en bra start. Gå man sedan vidare och kollar djupare på de områden som indikerat problem så har man kommit mycket långt.

    Tex: om en klient inte kan hålla käppen över huvudet/fötterna vid en over head squat, så kanske inte pressar över huvudet är så bra att lägga in i programupplägget.

    Jag ser fortfarande inte vad FMS ger dig som du inte kan se när personen utför vanliga övningar?

    Menar du på allvar att man ser en begränsning vid ryckböj som man inte ser vid andra pressar över huvudet som gör att man inte ska/bör utföra just pressar över huvudet? Vad skulle det vara för något?

    För mig så känns det väldigt bakvänt. Varför inte bara låta personen i fråga utföra den övning som personen är tänkt att utföra för att se om personen klarar av den? Om han eller hon sen inte klarar det så får man bryta ner övningen för att hitta vad som orsakar problemen.

    Visst, vid mer komplicerade rörelser än pressar över huvudet är det svårt att testa i själva rörelsen ibland men det är ju just där som vi inte vet vad som är en skaderisk (förrutom vissa enskilda rörelser/tester i enskilda sporter) och FMS har inte visat sig fungera här.

    Det fattas studier där man tittat på om ett försök att träna bort bristerna i FMS kan minska antalet skador jämfört med ett generellt, men ändå sunt, träningsprogram för styrka. Om FMS skulle visa sig fungera bättre där så finns det ju ett användningsområde. Det kan då inte säga vem som kommer bli skadad men träning för att försöka åtgärda problem kan minska skaderisken.

  8. Jag ser FMS som ett bra redskap att screena av tex ett fotbolls lag för att sedan kunna göra åter test för att se förbättringar eller försämringar.

    De här testerna handlar mera om rörlighet och motorik i kroppen och inte så mycket om styrka vilket gör det ännu mera svårt att säga något om ökad eller minskad skaderisk i en studie.

    Om du har två identiskt muskulärt uppbyggda personer varav den ena har kass motorik och rörlighet så är det ju lätt att ana vem som löper större skade risk. Tyvärr går det inte att hitta ett helt fotbollslag med sådana personer….

    De här övningarna är sedan som med Maq, grundövningar till styrketräning med ex skivstång. Om du inte klarar av dessa övningar så ska du utelämna en stor del styrkeövningar med vikter då utförandet kommer bli fel.

  9. Mats: Jag ser FMS som ett bra redskap att screena av tex ett fotbolls lag för att sedan kunna göra åter test för att se förbättringar eller försämringar.

    Hallå Mats!
    Förbättringar eller försämringar av vad? Prestationen? Skaderisken? Eller bara övningarna i sig?

    Jag håller med dig om att man troligen kan använda testerna för att få veta mer om en atlet men vilken information är det man får? Hur använder man den? Det enda som finns i informationsväg är ju det som FMS-försäljarna påstår och ett gäng studier som inte ger stöd för något av det som påstås.

    Mats: Tyvärr går det inte att hitta ett helt fotbollslag med sådana personer….

    Var finns då nyttan för en person som tränar till exempel ett fotbollslag? Om testerna inte kan hjälpa honom/henne hitta de personer i laget som är i större risk för skada?

    Och om det funnits sånna lag tror jag knappast att man hade behövt några tester för se skillnaden 🙂

    Mats: De här övningarna är sedan som med Maq, grundövningar till styrketräning med ex skivstång. Om du inte klarar av dessa övningar så ska du utelämna en stor del styrkeövningar med vikter då utförandet kommer bli fel.

    Det där har jag aldrig förstått. Om jag vill veta om en person kan utföra knäböj eller inte så ber jag först och främst personen göra en knäböj. Ser det illa ut försöker jag bättra till tekniken genom tips och vägledning. Först om inte det fungerar så börjar jag göra tester för att se om det finns några begränsningar i motorik eller rörlighet som hindrar utförandet.

    Att börja i andra änden är enligt mig helt bakvänt. Jag kan lova dig att du kan hitta väldigt många idrottare som kan utföra väldigt bra knäböj och som gjort det länge och tungt utan större skadebekymmer som skulle få dåliga FMS-resultat. Dessa personer ska givetvis fortsätta träna knäböj om de vill det.

  10. Förbättringar eller försämring av rörelse mönster som innefattar aktiv rörlighet och motorik. Det är rätt uppenbart att om du har dålig rörlighet och motorik så löper du större risk för skador. Om du inte förstår den biten så har du nog sovit i skolbänken.

    Det är bättre att upptäcka de svaga läkarna i kroppen och åtgärda dem innan du skadar dig pga av dem. Eller vad säger du som sjukgymnast?

    Jag vet inte om du har läst något ur FMS boken. Men själva grejen med FMS är att hitta den svagaste länken och sedan träna bort den för att sedan göra återtester med FMS och se vad nästa svaga länk är. Ex en stel vä fotled eller stel hö axel. Sämra balans på höger eller vänster sida arm/ben. Genom att testa igenom ett helt lag så kan man se om det är många som har samma begränsningar och sedan kolla hur man skall åtgärda detta. ( om det är relevant till idrotten så klart )

    De som inte klarar av de basala rörelserna får man gå vidare med och kolla mera noggrant på.

    Visst du kan upptäcka detta på många olika sett det här är bara en modell för det.

    Titta i Total Stabilitetstränings som du säker har läst då du är sjukgymnast där hittar du en annan modell för detta där kan du leta vetenskapliga bevis om du tycker det är relevant.

    ”Att börja i andra änden är enligt mig helt bakvänt. Jag kan lova dig att du kan hitta väldigt många idrottare som kan utföra väldigt bra knäböj och som gjort det länge och tungt utan större skadebekymmer som skulle få dåliga FMS-resultat. Dessa personer ska givetvis fortsätta träna knäböj om de vill det”

    Jo jag håller med finns förmodligen andra saker som behöver förbättras om man kan göra perfekta knäböj.

    Det gäller att inte ständigt fortsätta att göra de muskler du redan är stark i starkare om du har en muskelobalans. Du kommer aldrig ha en chans att få igång de urkopplade musklerna isådana fall med det där känner du till.

  11. Mats, det kommer två inlägg till kring FMS inom de närmsta dagarna. De kommer svara på dina frågor/kommentarer här ovanför och kommer visa ännu mer på att FMS inte verkar ha någon stor praktisk nytta.

    Det finns bra evidensbaserade träningsmetoder både för att minska risken för olika typer av skador och för att förbättra prestationsförmågan. Det är en bra mycket bättre idé att använda sig av dessa än FMS som än så länge inte visat sig fungera för något.

  12. Hej Jacob,
    Ramlade in här av en slump. Intressant läsning och jag håller med dig. Är själv gammal tiokampare och sjukgymnast och har jobbat med rehabilitering och fysträning inom elitidrott i många år. Har sett med glädje på att ”funktionell träning”/”multi planar training”/”3-d träning” och allt vad det kallas så smått börjat ta oss från ”maskinträning” även utanför min värld. Ett problem ute bland PT, sjukgymnaster och liknande är att kunskapsnivån generellt är väldigt låg och därför förvanskas mycket kunskap på vägen och blir till tveksamma koncept och sanningar. Detta kryper tyvärr tillbaks till idrotten, när fler och fler gym-PT får uppdrag i idrottsvärlden. Det har nästan blivit så att ju mer komplicerade övningar med svåra balans- och koordinationsmoment desto bättre. Bland annat har grundprinciperna, som är väl vetenskapligt belagda, för maximal och explosiv styrka i många fall åsidosatts helt vid styrketräning. Det är med största säkerhet inte speciellt funktionellt eller på annat sätt effektivt för exempelvis en längdhoppare att köra knäböj på en fitnessboll. Jävligt koordinativt och svårt på många sätt, men inte i närheten av den neuromuskulära koordination som ska skapa en effektutveckling som får dig 8 meter ut i en längdhoppsgrop.

  13. Tjena Conny!
    Kul att du gillade inlägget och jag håller med i allt det du skriver. Det som lärs ut på kurser på några få dagar blir ofta ett väldigt utvattnat koncept där man arbetar efter en schablonmall istället för att utgå från faktisk grundkunskap.Efterhand börjar då personerna lita mer på den ”automatiserade” modellen än på deras egna intryck.

    Ett klassiskt exempel från en helt annan värld. http://en.wikipedia.org/wiki/Iran_Air_Flight_655

  14. Det är också en intressant historia, inte minst för en gammal flygledarassistent som jag (många år sedan nu dock).

    Jag kan som du hitta intressanta delar i en del av dessa koncept, men har man inte en hyfsad grundkunskap i träningsfysiologi så är det lätt att köpa hela paketet. Man ska alltid vara öppen för nytt men det gäller att kunna relatera det nya till den basfakta som faktiskt finns.

  15. Nice to read some healthy discussion here Jacob! An what great timing to have Conny jump in. After 25 years in ex physiology and physiotherapy, I have seen many courses and written some of them myself. A few things we should all keep in mind:
    1. clinical reasoning is mostly based on assumptions and a methodical/accountable decision tree. This tends to improve with education, experience and experimentation. No test battery / protocol will give the full picture. You can tick the boxes and score the performance, but in the end we must ask the same questions: ’so what? what does this mean? how is it relevant?’. Can FMS teach you to tick boxes? Yes. Does that mean the clinician/PT automatically makes a good assessment and can design the right course of action? No. Can a 2 day course make you a problem solver……NO……after 8 years of undergrad and postgrad movement/rehab studies I am still scratching my head sometimes.
    2. exercise testing and prescription has been my much loved baby for many years now. But, it has its limitations. The tools we have available to us ( I have not seen many force platforms, 3D high speed cameras or EMG devices in Sweden), the reliability and validity, the interpretation of results. I think that Jacob has made a very good argument to challenge the relevance of this test battery. I also thing FMS have made a fair effort and standardising a test protocol that is manageable and can be implemented on scale. This is also a very important part of creating test protocols, in real life, not just in theory. There isa reason why S.O.K has not employed dozens of university educated sport scientists or medical exercise specialists to perform their tests on Swedish elite athletes. But someone has to do it (parents, weekend volunteers), and with some sort of standardised system – and FMT fills this gap, as does Fysprofilen (with its limitations, of course).
    3. most important is Relevance. Unfortunately, with standardisation comes ’bastardisation’ of the true nature of sport performance and even human movement (which is rarely static). Too many ’experts’ box themselves into tests that fit into nice square boxes, to the point where they are no longer relevant any more. eg. open chain, slow straight leg raise tests, to predict the incidence of fast, closed chain hamstring injury. The silliness of restricting an athlete’s access to squat training because ankle dorsiflexion range is insufficient is laughable – since when does a footballer do a deep squat with the arms overhead? Well of course, only when an ex weightlifter is testing or training him/her. I cringe when I see plyometric athletes standing on a physioball doing squats – creative, spectacular, and to some extent stupid training.
    4. Specific Adaptation to Imposed Demands (SAID) is the rule of thumb for athletes and injury screening. One shoe does NOT fit all. My hat goes off to Gary and his crew for creating a systematic approach to looking at potential risk areas and explaining why, and I think MAQ has successfully packaged a lot of traditional activities in a similar way. Both are often ’preaching’ to the naive/under-educated, and are therefore very convincing. I am sure that behind the scenes, Pierre and Gary know they are just scratching the surface, and just ’guesstimating’.

    Lets not forget that athletes are individuals, that the biomechanics of sport is complicated, and the human movement machine is complex. We cannot rely on one approach: we need a ’toolbox’ full of different testing methods/devices, several professional educations and experiences, and most importantly, we need to know when and how to use them.
    No one system will ’get it right’ and very few professionals benefit from being a combination of physiotherapist, biomechanist, ex physiologist and elite athlete. A one year PT course will absolutely NOT prepare even the most charismatic personal trainer or ex athlete for such a job, let alone a 2 day workshop!

    We all need a cold shower once in a while to wake us up to the fact that testing and training humans is a profession, not just a hobby. And until we are held accountable for that, I am sure we will see more and more Mickey Mouse courses come onto the market. On this occasion, as much as I agree with Jacob and his references, I do not think FMT belongs on the Disney channel (but I do see its limitations).

    Great discussion, lets hope we ’raise the bar’ in the future, and increase the standards of testing, treatment and training.

  16. Great post Glenn and some good thoughts/points. It’s also nice to see that you’re still reading on this website now and then 🙂

  17. Hej Guddi!
    Jag försöker förstå de olika statistiska begreppen och undrar om du egentligen menar tvärtom här angående specifitet och sensivitet:
    ”Det värde man kom fram till efter dessa uträkningar var 14 poäng. Av de som fick under 14 poäng i studien fick över 90 % en skada. Av de som var över fick ungefär 50 % en skada. Detta innebär en specificitet på 0,9 och en sensitivitet på 0,5. De gav sen lite andra sätt att se på detta värde med där det uppger en oddskvot på 11,7 vilket innebär att personer under 14 poäng har en 11 gånger så hög risk att skada sig som en person med mer än 14 poäng.”

    Eller har jag fortfarande inte förstått det hela!

    hur som helst, gott nytt år!

  18. jag menar alltså om sensiviteten var 90% och specifiteten var 0,5, istället för tvärtom!

  19. Adrian: Jag försöker förstå de olika statistiska begreppen och undrar om du egentligen menar tvärtom här angående specifitet och sensivitet:

    Hej Adrian!
    Begreppen står på rätt sätt i texten när det gäller specifitet och sensitivitet. De är tagna rakt från studien. Jag hade dock skrivit fel precis ovanför när jag anger hur många som blivit skadade i respektive grupp. Nu när jag kollade wikipedia såg jag att de också har skrivit fel där. Så använde du dig av dessa siffror på något sätt är det inte konstigt att du har haft svårt att få rätt på det. Ber om ursäkt för det. Jag har skrivit om stycket så det är rätt nu.

    Hela den studien finns fritt tillgänglig för alla och du kan läsa den här http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2953296/

  20. Jag kan ju tillägga att specificitet och sensitivitet kan bli precis omvända om du väljer att sätta klassificeringen annorlunda. I den här studien har man valt att sätta <14 som ett utfall och skada som ett annat. Hade man istället valt >14 och skadefri som utfall så hade resultaten blivit precis de motsatta 🙂

  21. Annikken: Jo, det er kjempesært! Men det er Ã¥penbart en del som driver med denslags spørring, ettersom Supersvigerinna opplever det litt for ofte. Hun er ikke den eneste, heller – jeg har hørt en del pinlige historier i den sjangeren. Selv tenker jeg som deg: Hvis noen vil jeg skal vite sÃ¥nt, forteller de meg det. Og dersom folk er gravide, kommer de som regel til et punkt hvor tilstanden er helt Ã¥penbar og man slipper Ã¥ spørre.

  22. Ramlade in på denna sidan av en slump…när jag nu har sökte lite om FMS.
    Sjukt kul att läsas alla inlägg!

    Det jag kan säga är dock… jag är overwhelmed av all info, haha 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *