Fruktos och energibalans – blir man tjockare ändå?

Jacob skrev för ett tag sedan, i sin text ”Robert Lustig, fruktos och övervikt – vad är det han säger?”, om Robert Lustig och hans bild av sockret som den enskilt största orsaken till dagens hälsoproblem, en bild som kan anses tämligen förenklad (milt uttryckt). Nyligen publicerades en stor litteraturgenomgång med meta-analys om fruktosens oberoende effekt på kroppsvikt vid kontrollerade experiment med isokaloriska energiintag med annan kolhydratkälla som jämförelse eller hyperkaloriska studier med extra intag av fruktos utöver energibalans (1). Eller uttryckt lite enklare; Blir du mer tjock av x antal kcal från fruktos än från andra kolhydrater?

Studien

Titeln på studien är ”Effect of fructose on body weight in controlled feeding trials: a systematic review and meta-analysis” och den har publicerats i Annals of Internal Medicine, en tidskrift med hög status. Läsaren av den här bloggen lär vara medveten om vad en systematisk litteraturgenomgång med meta-analys är vid det här laget så jag tänker inte gå in djupare på det i ytterligare en text. Dock är även detta en sådan artikel.

Mot bakgrund av hypoteser om fruktosens oberoende effekter på leverförfettning, visceral fettinlagring (inlagring som bukfett), blodfetter, aptit samt fruktosens förmåga till de novo lipogenes (omvandling av kolhydrater till fett) skulle man kanske även kunna tänka sig att en person A med kaloriintag X, och ett högt intag av fruktos, kommer gå upp i vikt mer än om vederbörande behåller kaloriintag x men byter ut fruktosen mot stärkelse (2). Exempelvis genom att plocka bort all sylt, läsk, sockerrika flingor och mjölkprodukter (så som fettreducerade men sockerfyllda yoghurtar och filmjölksprodukter), godis, fikabröd med mera och äta mer bröd, ris och pasta. En kost som vissa idag skulle anse vara ohälsosam i vilket fall som helst (på grund av mycket kolhydrater, prolaminer, lektiner, fytater eller vad man nu anser vara det mest farliga för dagen) men där man i alla fall plockat bort all fruktos.

Studierna som inkluderades till denna översikt var studier som hade data för kroppsvikt innan och efter interventionen, studier med kontrollgrupp isokaloriska studier alternativ hyperkaloriska där fruktosen adderades till en isokalorisk diet, studier med minst sju dagars intervention och  studier som enbart använde fruktos i interventionsgruppen. Alltså inte sackaros eller high fructose corn syrup (HFCS). Om fruktosen gavs intravenöst uteslöts studien. Studier inkluderades även om sackaros och HFCS var den kolhydratkälla som jämfördes med ren fruktos.

Vid första sökningen fick forskarna tag på 1984 artiklar där man redan på titeln exkluderade alla utom 81 stycken.

Resultat

Dessa 81 lästes igenom helt och slutligen kvarstod 41 studier med data från 32 studier att inkludera i meta-analysen. 31 isokaloriska studier och 10 hyperkaloriska. De flesta studierna var små, i genomsnitt 14 deltagare per isokalorisk studie och 12 per hyperkalorisk. 18 isokaloriska var randomiserade  och fem hyperkaloriska var randomiserade. Studierna var även korta. Majoriteten var även industrisponsrade studier men ändå var det bara en som angav ”Conflict of Interest” vilket känns lite konstigt.

The majority of trials reported research funding from a combination of agency and industry (55%) or agency alone (34%); only 10% were funded by industry alone. Only 1 trial reported a potential conflict of interest.

Emellertid kunde ingen skillnad på vikt observeras när fruktosintaget var högre, varken hos friska och normalviktiga eller hos diabetiker. Överviktiga/obesa tenderade att gå ner i vikt. De var dock dåligt kontrollerade och med heterogenitet mellan studier. I de hyperkaloriska studierna gick man naturligtvis upp.

Kommentar

Ja vad ska man säga, finns det anledning att förvånas? Nej verkligen inte. Dock har jag faktiskt stött på tron om att ”Det är socker som gör oss tjocka, inte fett!” och andra påståenden om att man ökar mer i vikt på dålig mat än om man äter ”clean” (som är ett populärt uttryck bland fitness och byggning). Och baserat på idéer om fettinlagring och lipogenes, effekter på leptin och så vidare, kanske någon tror att effekten även kan bli mer vikt.

Men för min del känns studien mest som en gäspning. Det här är något som alla med grundläggande kunskaper vet om och allt som kan tänkas vara intressant med högt fruktosintag – hälsoeffekten – har man struntat i att titta på. Angående de novo lipogenes, alltså bildning av fett från kolhydrater, vid överätning var det dock bara en enda studie som visade det. Den kända studien av Stanhope med medarbetare (3) som väckte en viss debatt om ”farlig frukt” i media (vi skrev om det i texten ”Frukt är överskattat men knappast en fetmabov”). Den studien är överhuvudtaget den som kanske mest av alla väckt skräcken för fruktos men där pratade vi extrema mängder. Emellertid mängder som man kanske kan komma upp i om man dricker jättemycket läsk och äter massor av sötsaker. Och det gör tyvärr många människor. Men det är ju samtidigt lite konstigt att enbart se till fruktosen om en person äter på ett sånt sätt. Det finns mycket som är dåligt med det och om samma matvanor enbart innehöll glukos vore det ju skit ändå.

Studierna var även av dålig kvalitet, bortsett då kanske från Stanhope et al. som faktiskt är en imponerande välkontrollerad studie men den är snarare bristande i sin applicerbarhet på verkligheten. Även publikationsbias var ett problem. Forskarna drar slutsatsen att efter denna meta-analys kan de inte ge några råd på befolkningsnivå och jag håller med. Resultatet är ju ett nollresultat så varför skulle det ens komma på fråga? Och vem trodde någonsin, ens före studien, att det skulle ge så värdefulla resultat? Och ännu värre kvalitet är det på de hyperkaloriska studierna. Vad förväntar man sig efter någon vecka bara? Hur ska skillnader kunna mätas på den korta tiden?

Det hävdar jag att vi först kan göra när vi tittar på ätande ad libitum för att se om fruktosintaget ger mer viktuppgång som konsekvens av överätning. Att man i kontrollerade former, med isokaloriskt intag, inte blir tjockare är ju inget konstigt. När det gäller hälsoeffekter har samma grupp redan studerat effekten på blodtryck (4), glykemisk kontroll och kardiometabola effekter (5) samt blodfetter och individer med diabetes typ 2 (6). Även där med stora problem för heterogenitet i resultat och studier av låg kvalitet.

Forskarnas jävsförhållanden

Precis som de mest högljudda personerna mot socker (eller kolhydrater generellt) finns inte helt sällan en del egenintressen i deras koncept, man skapar sin karriär genom att driva en tes väldigt starkt och skapa sig ett namn inom vissa kretsar helt enkelt.

På samma sätt bör man vara rejält kritisk mot forskarna här baserat på deras egenintressen. I alla studier ska forskarna ange ”Conflict of Interest”, det vill säga vilka potentiella jävsförhållanden de har. Och den listan är inte direkt liten för den här forskargruppen. Du ser den här nedanför (taget från debattsidan om studien här):

J.L.S. has received consultant fees, travel funding, honoraria, or research support from the Canadian Institutes of Health Research (CIHR), Calorie Control Council, The Coca-Cola Company, Archer Daniels Midland, International Life Sciences Institute (ILSI) North America and Brazil, Abbott Laboratories, and Pulse Canada. R.J.D. is funded by a CIHR Postdoctoral Fellowship Award and has received research support from the CIHR, Calorie Control Council, and The Coca-Cola Company. D.J.A.J. is funded by the Government of Canada through the Canada Research Chair Endowment. D.J.A.J. has received consultant fees, honoraria, travel funding, or research support from or served on the scientific advisory board for the CIHR, the Canadian Foundation for Innovation (CFI), Ontario Research Fund (ORF), and Advanced Foods and Material Network (AFMNet), Calorie Control Council, The Coca Cola Company, Barilla, Solae, Unilever, Hain Celestial, Loblaws Supermarkets, Inc., Sanitarium Company, Herbalife International, Pacific Health Laboratories, Inc., Metagenics/MetaProteomics, Bayer Consumer Care, Oldways Preservation Trust, The International Tree Nut Council Nutrition Research & Education, The Peanut Institute, Procter and Gamble Technical Centre Limited, Griffin Hospital for the development of the NuVal System, Soy Advisory Board of Dean Foods, Alpro Soy Foundation, Nutritional Fundamentals for Health, Pacific Health Laboratories, Kellogg’s, Quaker Oats, The Coca-Cola Sugar Advisory Board, Pepsi Company, Agrifoods and Agriculture Canada (AAFC), Canadian Agriculture Policy Institute (CAPI), The Almond Board of California, The California Strawberry Commission, Orafti, the Canola and Flax Councils of Canada, Pulse Canada, the Saskatchewan Pulse Growers, and Abbott Laboratories. D.J.A.J.’s spouse is a Vice-President and Director of Research at Glycemic Index Laboratories.

Och som jag nämnde i resultatdelen var det en hel del jävsförhållanden även i de inkluderade studierna här, trots att alltså bara en angav ”Conflict of Interest”. Det här är inget som i sig gör forskning dåligt. Det får aldrig bli en allmän kritik mot forskning att ”Den är sponsrad!” för så ser verkligheten ut. Väldigt mycket forskning skulle aldrig bli gjord om enbart skattefinansierad forskning tilläts. Och kanske kan man argumentera utifrån en mer libertariansk ståndpunkt att även privatfinansierad forskning har en annan frihet än den statligt styrda? Det låter jag vara osagt men min poäng är den att privatfinansiering inte är av ondska och att statligt styrd forskning inte behöver vara problemfritt.

Dock är det ju trots allt så att enorma summor är involverade i socker. Och att alltid vara medveten om hur sockerlobbyn vill påverka forskning, forskare och kostrekommendationer är bara bra. Det är inte en fråga om att vara konspirationsteoretiker utan bara realist. Så ser det ut. Och forskning ska kritiseras just för forskningen och inget annat.

I det här fallet tycker jag till exempel att man kan komma undan lite enkelt genom att titta på vikten. En, i mina ögon, obetydlig sak att studera när det inte är den primära frågan gällandes fruktos. Varför valde man vikt som utfallsmått och inte mer noggrant på apti och mättnad exempelvis? Och vad förväntar man sig av så jättekorta hyperkaloriska studier egentligen? Det är den typen av kritik man kan rikta mot forskning tycker jag, inte bara att på slentrian klaga över finansiering.

Att bara gå på finansiering är lika illa som när man inom samhällsvetenskapen går på person och menar att forskningen är skit för att personen i fråga är känslostyrd, exempelvis en svart kvinna som undersöker svarta kvinnors livssituation. Eller att man gör det motsatta, kritiserar en vit man som genomför en liknande studie bara för att han ”inte kan förstå” situationen som studeras. Forskning ska kritiseras för forskningens kvalitet helt enkelt, inget annat.

Slutord

”Man blir fet av fett och fett i maten leder till massa fett i kärlen” har ju varit en rådande inställning under lång tid. På träningsforum är min uppfattning att den idén börjar få en renässans dessutom. Det är trendigt att vara livrädd för fett igen och gärna droppa klyschan ”fett lagras obehindrat som fett” vilket är sant men lika ogenomtänkt som lågkolhydratförespråkarnas kraftigt förenklade insulinförklaring (”insulin driver på fettinlagringen och hämmar fettförbränningen och gör dig fet”). Kanske är det en motreaktion mot LCHF, vad vet jag? Synd bara att summan av fanatiska idéer verkar konstant och bara byter skepnad.

Men hursomhelst är ju det fel och lika fel är det att säga att ”Man blir fet av socker” och är det något med den här genomgången som är positivt så är det ju möjligtvis just en vederläggning av fruktosens effekt på just vikten vid en given kaloribalans. Men det är som sagt en genomgång där de inkluderade studier är av dålig kvalité och en genomgång som studerar något som för alla med grundläggande kunskaper känns självklart. Med tanke på hur involverade de här forskarna ändå är i vissa företag med intresse av att socker inte ska få skit så kan jag inte hjälpa att ändå fundera på varför de väljer att titta på något så självklart. Vad vill de ha sagt?

Vid x antal kcal från fruktos verkar man inte bli tjockare än x antal kcal från annan kolhydratkälla i energibalans i alla fall. Så mycket kan vi säga. Det är också bra att hela tiden kunna visa att sockerskräck behöver nyanseras på samma sätt som skräcken för mättat fett och kolesterol hela tiden måste nyanseras. Mer värdefull än så är dock inte den här metastudien känner jag.

/Nicklas

1. Sievenpiper JL et al. Effect of fructose on body weight in controlled feeding trials: a systematic review and meta-analysis. Ann Intern Med. 2012 Feb 21;156(4):291-304.
2. Havel PJ. Dietary fructose: implications for dysregulation of energy homeostasis and lipid/carbohydrate metabolism. Nutr Rev 2005;63:133–57.
3. Stanhope KL et al. Consuming fructose-sweetened, not glucose-sweetened, beverages increases visceral adiposity and lipids and decreases insulin sensitivity in overweight/obese humans. J Clin Invest. 2009;119:1322-34
4. Ha V et al. Effect of fructose on blood pressure: a systematic review and meta-analysis of controlled feeding trials. Hypertension. 2012 Apr;59(4):787-95.
5. Sievenpiper JL et al. ’Catalytic’ doses of fructose may benefit glycaemic control without harming cardiometabolic risk factors: a small meta-analysis of randomised controlled feeding trials. Br J Nutr. 2012 Feb 21:1-6. [Epub ahead of print]
6. Sievenpiper JL et al. Heterogeneous effects of fructose on blood lipids in individuals with type 2 diabetes: systematic review and meta-analysis of experimental trials in humans. Diabetes Care. 2009 Oct;32(10):1930-7.

13 thoughts on “Fruktos och energibalans – blir man tjockare ändå?

  1. Det är förstås vad fruktos gör med vår aptitreglering som är det intressanta

    Hur mycket läsk sötad med HFCS eller vanligt socker för den delen kan man konsumera och ändå slänga i sig precis lika mycket kalorier som vanligt vid sina reguljära måltider?

    Den typen av test får vi nog aldrig se skymten av men det är såna frågeställningar som påverkar för individen om det ska börja svälla ut kring byxlinningen eller ej

    För mig personligen gäller det även fruktkonsumtion som helt klart får mig mer sugen på att konsumera fler kalorier öht.

  2. dufva:
    Den typen av test får vi nog aldrig se skymten av men det är såna frågeställningar som påverkar för individen om det ska börja svälla ut kring byxlinningen eller ej

    Angående midjemått och/eller visceral fettansamling så tittade ju två av de här inkluderade, hyperkaloriska, studierna på det. Men det var som sagt inget man tittade på i just denna meta-analys.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21396140?dopt=Abstract
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19381015?dopt=Abstract

    Det finns alltså studier. Men de är ju små och svårtolkade. Och även fast de finns så var det ju som sagt bara vikt som utfallsmått i den aktuella studien, inget annat. Och det är ju en undersökning jag kan tycka känns lite ointressant som sagt.

  3. Hej! Ibland tycker jag att det skrivs lite väl mycket om dåliga/intetsägande studier här. Om nåt har fått stort genomslag i övriga media är det ju jättebra att nyansera bilden och forskningens principer kan absolut vara intressant i sig. Men när jag kommer till Träningslära är det främst för att lära mig nåt om hur jag ska träna och äta. I övrigt tycker jag att uppdateringstakt och ämnen varit mycket bra på sistone. Ha det!

  4. Simon:
    Hej! Ibland tycker jag att det skrivs lite väl mycket om dåliga/intetsägande studier här. Om nåt har fått stort genomslag i övriga media är det ju jättebra att nyansera bilden och forskningens principer kan absolut vara intressant i sig. Men när jag kommer till Träningslära är det främst för att lära mig nåt om hur jag ska träna och äta. I övrigt tycker jag att uppdateringstakt och ämnen varit mycket bra på sistone. Ha det!

    Vi skriver om forskning som vi själva tycker är intressant och/eller tror att läsarna upplever som intressant. Att de inte säger mer än de gör kan vi ju inte hjälpa. Påstår vi att de är revolutionerande så ljuger vi ju. Och studier som inte säger mycket alls vägleder dig också, eftersom du vet att A eller B i alla fall inte är ovärdeligt/livsfarligt om det varken kan visa det ena eller det andra.

  5. Ni ska inte påstå att forskningen är revolutionerande utan bara välja att skriva om dom ”bästa” studierna. Resultaten behöver inte vara uppseendeväckande bara någorlunda välbelagda. Det är i alla fall vad just den här läsaren upplever som intressant. Och det kanske är just vad ni gör också. Det känns bara som att det ibland blir lite kritik för sakens skull, lyft fram det som är bra istället.

  6. Simon:
    Ni ska inte påstå att forskningen är revolutionerande utan bara välja att skriva om dom “bästa” studierna. Resultaten behöver inte vara uppseendeväckande bara någorlunda välbelagda. Det är i alla fall vad just den här läsaren upplever som intressant. Och det kanske är just vad ni gör också. Det känns bara som att det ibland blir lite kritik för sakens skull, lyft fram det som är bra istället.

    Om vi bara väljer de bästa studierna kommer det 1) antingen bli på områden som för bloggen är nästan ointressant eller 2) knappt några alls. Studier på det här området har i princip alltid väldiga brister. Och de ska påpekas. Skriver vi bara ut det positiva gör vi oss ju skyldiga till snedvriden information. Sånt finns det redan så många bloggar för. Jag håller dessutom inte med om att vi skriver så mycket negativt, det är ju både och. Kritiken måste in om den känns berättigad helt enkelt. Och det är det sista vi kommer tumma på.

  7. Jag tycker att det är bra att ni är så pass hårda mot studierna som ni är. Det finns på tok för många ”experter” som drar riktigt skrämmande slutsatser från tvivelaktiga studier, enkom för att det stödjer deras egna teorier och sak. Och, givetvis, ökar trafiken till deras bloggar.

    Den kritiska hållningen ger, i min mening, en bättre bild av hur dessa spörsmål verkligen studeras och vilka intressen som finns bakom studierna.

  8. Daniel:
    http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1555133

    Jag tänker inte ens försöka spekulera kring resultaten, då det ligger långt från min förmåga, men intressant tanke att företag kan välja en ingrediens över en annan för att ”lura” oss till att konsumera mer.

    Hallå Daniel!
    Fruktos är, sett till per gram, sötare än glukos. Så det här resultatet är inte så oväntat. Folk gillar sött.

    När det gäller att företag väljer ingredienser över en annan för att lura oss att konsumera mera så är det verkligen inget nytt. Det har pågått i fler decennier och de blir bättre och bättre på det. Det är ju inte bara utbyte av ingredienser. Det är hur de kombineras och i vilka mängder osv med. Tänk bara vad lite salt kan göra på ett par jordnötter, du äter mycket mer och samtidigt blir du törstig av det. Då konsumerar du mer dryck osv…

  9. Jacob Gudiol: Hallå Daniel!
    Fruktos är, sett till per gram, sötare än glukos. Så det här resultatet är inte så oväntat. Folk gillar sött.

    Ah, såklart! Tänkte inte ens på det. Tänk vad självklart det kan vara när man så lite mer insikt. Tack.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *