Att ta ett multivitaminpreparat av någon sort är den vanligaste typen av tillskott på befolkningsnivå. I rimliga doseringar (finns såklart preparat med tokdoser men det utelämnar jag här) kan det ses som ett troligtvis ofarligt sätt att vara på den säkra sidan för att få i sig det man behöver om nu inte kosten i alla lägen skulle räcka. De flesta är nog av åsikten att denna typ av tillskott kanske inte är något man direkt behöver men heller inget som varken kommer ruinera och inte heller sannolikt göra någon skada.
Det sistnämnda är dock inte helt klarlagt, mycket på grund av att preparaten är så extremt heterogena naturligtvis. Det är extremt svårt att kunna avgöra multivitamintillskotts effekt på hälsa när de sinsemellan varierar så enormt både vad gäller doser, i vilken form mikronäringsämnet finns i samt hur förhållandet mellan olika typer av samma vitamin/mineral. E-vitamin finns ju till exempel i åtta olika tokoferolformer så vad händer om man enbart har en enda tokoferolform, exempelvis alfa-tokoferol, men ingen annan? Just E-vitamin är för övrigt ett tillskott som i höga doser visat sig öka risken för dödlighet i randomiserade studier, likaså A-vitamin och betakaroten, samtidigt som C-vitamin och selen förefaller ofarligt med ge obefintlig effekt på olika studerade åkommor (1).
Jag har i en tidigare text skrivit om telomerer, ”Telomerer och kroppens åldrande”, där jag beskrev telomerers längd som markör för livslängd och hur telomerlängd kan påverkas av livsstilsfaktorer. Där berörde jag även en studie som observerat ett samband med konsumtion av multivitamintillskott och längre telomerer i en population (2). Den studie säger dock inte mycket mer än just att telomererna var längre hos vissa som tog tillskott av vitaminer och mineraler dagligen, inte att multivitaminsupplementering förlänger livet. Inte ens att supplementeringen på något vis behöver vara den kausala förklaringen till telomerlängden (om vi nu förutsätter att telomerlängd är en korrekt markör för livslängd).
 
Nyligen publicerades ännu en observationsstudie i American Journal of Epidemiology där man ville studera sambandet mellan dödlighet av olika orsaker samt hur det kan tänkas vara associerat med multivitaminsupplemetering, både ur ökad och minskad risksynpunkt (3). Titeln på studien är ”Multivitamin Use and the Risk of Mortality and Cancer Incidence: The Multiethnic Cohort Study.” och finns att läsa här. Jag tänker gå in lite mer på den nu.

Studien

Det här är en observationsstudie, närmare bestämt en prospektiv kohortstudie (läs mer om den studietypen här och här). Syftet med den studien var att försöka hitta eventuella samband i total dödlighet, dödlighet i hjärt- kärlsjukdom samt dödlighet i ett flertal vanliga cancersjukdomar hos individer som supplementerade, eller inte supplementerade, med någon typ av multivitaminpreparat eller separata vitaminer/mineraler. Man ville även se hur det eventuellt kan skilja mellan olika etniska folkgrupper.
Den här studien är en del av The Multiethnic Cohort Study där man mellan 1993 och 1995 rekryterade över 215 000 deltagare i åldrarna 45-75 i Kalifornien och Hawaii. I kohorten ingår mestadels vita amerikaner, afroamerikaner, amerikaner med japanskt ursprung människor från latinamerika samt hawaiibor. Från början fick dessa deltagare ett mail med ett 26 (!) sidor långt frågeformulär om deras livsstil och hälsa. Av alla de här drygt 215 000 personerna exkluderade forskarna alla som inte ingick i någon av de fem ovan nämnda etniska grupperna ( 13 991 stycken) de som rapporterade in sitt kostintag felaktigt (8 264 stycken), de deltagare där ingen information om multivitaminanvändning fanns tillgänglig (4 451 stycken) och rökare  (7 013 stycken). Det gav då ett slutligt deltagarantal för analys på 182 099 individer varav  82 405 var män och 99 694 kvinnor.
Den typ av supplementering som ingick var multivitamintillskott med eller utan mineraler samt sju olika enskilda vitamin- eller mineraltillskott och därefter fick man ange frekvens av intag under en vecka samt durationen av den här supplementeringen. Alltså hur lång tid man tagit tillskotten regelbundet. Fem år senare fick deltagarna samma frågor igen för att man skulle kunna undersöka långtidseffekterna, långtidseffekt definierades här som effekt efter minst fem år.

Resultat

De som oftast supplemeterade med multivitamintillskott var de som gjorde det mesta ”rätt” (enligt vad officiella rekommendationer anser vara rätt). De åt mindre fett och mer frukt och grönt. Dessutom fanns det fler välutbildade i den gruppen, färre som var före detta rökare, färre personer med sjukdomshistoria, de var smalare och de var dessutom mer benägna att även ta tillskott av specifika vitaminer och mineraler. Oftast var de lite äldre och mestadels vita, folk från Hawaii supplementerade minst.
Dock visade sig själva tillskottskonsumtionen inte korrelera med varken ökad eller minskad risk för total dödlighet, död i hjärt- kärlsjukdom, lungcancer, prostatacancer, tjocktarmscancer eller annan cancer efter att man kontrollerat för massor av confounders. Den enda gruppen som påvisade en riskökning var män som befann sig i gruppen med en duration av lägre än fem års konsumtion och de som uppgav att de konsumerade tillskott av den här typen mer än två gånger per dag. I det fallet gällde det total dödlighet och cancer men inte hjärt- kärlsjukdom.

Reflektioner

Den här studien visar lite vad man kanske redan kunde anta. Det vill säga att supplementering av vitaminer och mineraler inom rimliga doser varken är det som hjälper eller stjälper när det gäller hårda ändpunkter som dödsorsak. Ditt val avgör med andra ord inte huruvida du dör för tidigt, dör i cancer, dör i hjärt- kärlsjukdom eller ej. Kanske kan det ha varit så att de som supplementerade generellt sett ändå var lite lite friskare och hade lite bättre näringsstatus? Det vet vi inte, det kan vara så men det behöver inte vara så. Men hursomhelst är det inte en detalj som förefaller avgörande för när och hur man dör.
Det var en något ökad risk för män som supplementerade mer än två gånger per dag eller under kortare tid än fem år. För det här fyndet kontrollerade forskarna för de som dött efter tre år eftersom det kanske skulle kunna vara så att redan sjuka personer börjar ta tillskott i hopp om att bli friska. Men efter kontroll av tre års dödlighet kvarstod emellertid sambandet. Men forskarna menar ändå att det här kan ha varit en ren slump eftersom samma trend inte ses bland kvinnor. Och jag är beredd att hålla med, jag tror också att sambandet snarare kan vara att man börjar känna hur hälsan försämras och då börjar satsa på massa piller i förhoppning att det ska hjälpa.
Studiens styrka är dess stora omfattning av deltagare och den långa uppföljningen med hårda ändpunkter i form av faktiska dödsfall. Dessutom har man kontrollerat för en ganska imponerande mängd confounders i syfte att försöka spåra ett eventuellt orsakssamband mellan just denna typ av tillskott för totaldöd och död från de undersökta specifika orsakerna. Men det här är confounders som trots allt ”bara” fanns där då man faktiskt samlade in datan, och livet förändras ju som vi vet. Det här är även en svaghet som forskarna diskuterar, confounders av detta slag är på intet sätt statiska över många år eftersom människors livsstil varierar kraftigt. Vidare kan aldrig en och samma studie någonsin rymma alla preparat på marknaden, kanske finns oidentifierade outliers som tagit hästdoser och tagit skada av det? Ett sånt resultat vore intressant men det kommer inte framgå i genomsnittssiffror från en så stor kohort.
Vi måste också vara medvetna om den ständiga felkällan i att ”hälsomedvetna” gör det mesta ”rätt”. Så att ta ”lagom” doser kan vara en markör för en hälsosam livsstil men även nollintag då det kanske finns personer som vet med sig att de äter tillräckligt bra för att inte behöva tillskott. I båda de här fallen är den hälsosamma livsstilen i allmänhet nyckeln, inte deras val av tillskott/inga tillskott.

Slutord

Jag har sagt det förut och jag påpekar det återigen, från observationsstudier kan vi aldrig någonsin diskutera exakta orsakssamband! Men det innebär inte att man inte kan identifiera trender och skapa hypoteser. Här verkar det som att risken för att dö av olika orsaker varken minskar eller ökar tydligt om man tar extra vitaminer och mineraler i rimliga doser men inte heller om man skippar det. Vidare förefaller inga risker för de här hårda ändpunkterna minska heller. Oavsett vilken av de studerade etniciteterna man tillhör.
/Nicklas
1. Bjelakovic G et al. Mortality in randomized trials of antioxidant supplements for primary and secondary prevention: systematic review and meta-analysis. JAMA. 2007 Feb 28;297(8):842-57.
2. Xu et al. Multivitamin use and telomere length in women. Am J Clin Nutr 2009;89:1857–63.
3. Park SY et al. Multivitamin Use and the Risk of Mortality and Cancer Incidence: The Multiethnic Cohort Study. Am J Epidemiol. 2011 Feb 22. [Epub ahead of print]

4 svar på “Vilka samband finns för olika dödsorsaker och konsumtion av multivitamintillskott? – en studie på olika folkgrupper”
  1. Studien visar också hur svårt, krångligt och relativt osäkert det kan vara att göra den här typen av studier.
    De forskare som får göra s.k. metabolic ward studier där man har färre, inte lika komplexa och mindre luddiga parametrar är nog tacksamma.

  2. styrketränande sen 1980, 55 bast, 2-3 pass i veckan,basövningar ofta, styrka= jag.
    visst behövs multivitaminer/mineraler för oss veteraner, ni unga har så det räcker och blir över, ingen mening överdosera om man är 16-25 bast, käka på med massor av mat istället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *