Vegetarisk kost del 1 – Vad riskerar man att få för lite av?

En vegetarisk kost lyfts ofta fram som både ett hälsosamt val och ett bra val ur miljösynpunkt. Det kan handla om att helt enkelt bestämma sig för att man väljer ett helvegetariskt lunchalternativ en gång per vecka, att plocka bort köttprodukter men fortfarande konsumera mjölkprodukter (laktovegetarianism) och ägg (lakto-ovovegetarianism).

Jag har tänkt att i den här texten skriva lite enkla tips för den som är eller överväger att bli vegetarian. För att inte göra texten till en enorm uppsats väljer jag att bara prata om helvegetarianer (veganer) som inte äter någonting från djurriket och lakto-ovovegetarianer som konsumerar ägg och mjölk. Jag kommer inte lägga några egna värderingar om vad jag anser om blandkost (där köttprodukter ingår) kontra vegetarisk kost varken ur ett näringsmässigt, djuretiskt eller miljömässigt perspektiv.

Texten kommer enbart behandla konkreta råd att tänka på för att få i sig allt man behöver som vegetarian och vilka annorlunda krav som ställs ju mer ”strikt” man är (d.v.s. hur mycket animalier man utesluter ur kosten).

Finns det risker med en kost helt fri från köttprodukter?

Att äta en blandad kost men då och då välja ett vegetariskt alternativ innebär inte på något vis att risken för näringsbrister ökar. Men ju mer du plockar bort i kosten desto mer behöver du kunna för att ersätta det du går miste om. Kunskapskraven ökar alltså i takt med att fler näringskällor utesluts.

Jag inleder med att beskriva vilka näringsämnen som är ett störe bekymmer för vegetarianer än individen som äter en blandkost och inleder med den lakto-ovovegetariska kosten.

Eventuella näringsmässiga risker för en lakto-ovovegetarian:

I en kost där mjölk och ägg ingår får du enkelt i dig det mesta du behöver faktiskt. Just mjölk och ägg är rena näringsbomberna och bidrar med både högvärdigt protein och de flesta mikronutrienterna, alltså vitaminer och mineraler (läs mer om vad mikronutrienter är i min text ”Essentiella näringsämnen.”).

Problematiska näringsämnen att tillgodose kan vara mikronutrienterna D-vitamin, järn, zink, selen, jod men eventuellt även intaget av omega-3 (1, 2).

  • D-vitamin. Jag har skrivit en hel del här på bloggen om D-vitamin och att det med stor sannolikhet är så att majoriteten av alla nordeuropéer lider brist på det i viss mån (”D-vitaminbrist och behovet av tillskott” och texten ”Mer om D-vitamin och ny studie om hjärt- kärlhälsa vid viktnedgång”). Om man då dessutom utesluter fisk ur kosten (fet fisk är den bästa dietära källan till vitaminet) blir det såklart ännu svårare.Bästa källan till vitamin D är solljuset men om du läser mina texter om vitaminet och länkar i dessa så ser du att det inte gäller för vinterhalvåret på våra nordligare breddgrader. Mjölk och ägg innehåller D-vitamin båda två men det är knappast i de mängderna vi sannolikt behöver. Att bristen på vitaminet förefaller så oerhört vanlig t.o.m. hos ”allätare” innebär ju knappast att det blir mindre bekymmersamt för den som dessutom utesluter den bästa dietära källan till vitaminet (fet fisk).
  • Ägg och mjölkprodukter såsom ost, mjölk, yoghurt, smör, grynost och grädde är näringsbomber som utgör en mycket viktig del i lakto-ovovegetarianens kost. Mjölk och är nog två av de mest optimala livsmedlen som finns och just dessa livsmedel gör mycket stor skillnad jämfört med den helvegetariska kosten
    Ägg och mjölkprodukter såsom ost, mjölk, yoghurt, smör, grynost och grädde är näringsbomber som utgör en mycket viktig del i lakto-ovovegetarianens kost. Ägg och mjölk och är nog två av de mest optimala råvarorna som finns och just dessa livsmedel gör mycket stor skillnad jämfört med den helvegetariska kosten

    Järn.

    Vad gäller järnet så förekommer det bara i den mindre lättillgängliga formen icke-hemjärn från både ägg och vegetabilier. Köttprodukter innehåller mer hemjärn och även något som kallas köttfaktorn som ytterligare påverkar järnupptaget positivt. Icke-hemjärn tillsammans med en köttprodukt tas alltså upp bättre. Kalcium från mjölkprodukter, tanniner från té och kaffe, ägg och fytinsyra från t.ex. baljväxter och spannmål hämmar upptaget av icke-hemjärn och även zink (läs mer om fytinsyra i min text ”Fullkorn i alla lägen?”). Just baljväxter och fullkornsprodukter, nötter och frön är annars kvantitativt bra järnkällor, d.v.s. om man ser till antal milligram järn/100 gram livsmedel. Men järnkällorna i sig sämre och dessutom tenderar dessa livsmedel att innehålla mycket hämmande faktorer som sagt. En portion med 200 gram sojabönor kanske kan tyckas ge mycket järn t.ex. (närmare bestämt 5.4 milligram enligt Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas) men dit tillkommer fytinsyran och om du t.ex. har ost i samma måltid och avslutar med en kopp kaffe är järnintaget från den måltiden långt mycket lägre än vad du kanske trott bara genom att kolla hur mycket järn 200 gram kokta sojabönor ger. Tilläggas bör att järnbrist är en stor riskfaktor för kvinnor i fertil ålder så givetvis blir det ytterligare risk för en fertil kvinna som dessutom är vegetarian (1, 2).

  • Zink. Produkter som är mest rika på zink är skaldjur och fisk (musslor är en alldeles superb källa bl.a.) och även kött. I växtriket finns det ganska rikligt i nötter och frön men dessa äts ju inte i så stora mängder. Exempelvis innehåller 100 gram pumpafrön hela 7.5 milligram zink. RDI för en vuxen man ligger på 9 milligram/dag och för en kvinna är det 7 milligram/dag. En utmärkt källa alltså men dock kommer 100 gram pumpafrön ge hela 567 kcal så det är knappast rimligt att äta så stora mängder för en individ med någorlunda normalt energibehov. Och samma princip kan överföras på järnet. Måhända att nötter, frön och mandlar innehåller bra mängder per 100 gram men det är icke-hemjärn och det är oerhört kaloririka livsmedel som riskerar att ”konkurrera ut” så mycket annat ur kosten om man äter mycket av dem. Zink finns även i fullkornsprodukter och baljväxter men även här har zinkabsorbtionen samma problem som med järn. Fytinsyran hämmar upptaget, likaså de tidigare nämnda tanninerna från t.ex. kaffe och té och även kalcium. Zinkbrist har identifierats som en riskfaktor för vegetarianer i studier (2, 3, 4)
  • Selen. I likhet med D-vitamin är den bästa dietära källan till selen fisk. Även kyckling och kött är bra källor men alla dessa tre går vegetarianen miste om. Det finns en del i både kött och ägg och även i massor av vegetabilier men mängderna är små. Dessutom står växter och djurs seleninnehåll helt i proportion till markens seleninnehåll och hur pass selenrik den svenska jorden är kan vara tveksamt. I Finland införde man redan 1985 selenberikning av jordarna vilket gav positiva resultat för folkhälsan. Varför skulle våra jordar vara så mycket mer näringsrika än de finska? Utan vidare belägg för min teori så tror jag de facto att selenintaget kan vara lite för lågt hos många i Sverige, även ”köttätare” inkluderat. Om nu detta stämmer eller ej vet jag som sagt inte men att det är desto vanligare bland vegetarianer finns det mer vetenskapligt stöd för (2, 3, 4).
  • Jod. Jod är på många håll i världen fortfarande ett näringsämne där MÅNGA lider brist. Jod förekommer främst i fisk och skaldjur, marina livsmedel är överlägsna källor. Det förekommer dock även hyfsade mängder i ägg och mjölk samt joderat bordssalt. Men dessutom förekommer s.k. goitrogena ämnen i t.ex. broccoli och blomkål och sojabönor. ”Dolda” saltkällor, alltså livsmedel som innehåller salt redan när du köper det, har sällan joderat salt och måste heller inte redovisa det på ingrediensförteckningen. I en kost helt fri från fisk och skaldjur där individen inte saltar själv och äter mycket kål och soja kan nog jod vara en risk alltså. Och jodbrist ÄR mer vanligt bland vegetarisaner när det studerats (5, 6).
  • Omega-3 (EPA och DHA). Omega-3 är en typ av fett som vi måste få i oss från kosten för att överleva, en s.k. essentiell fettsyra och om du vill lära dig mer om omega-3 har jag skrivit en hel del tidigare(”Om omega-3 del 1”, ”Om omega-3 del 2”, ”Om omega-3 del 3.1 – Fisken vi köper” och ”Om omega-3 del 3.2 – Andra produkter med påståenden om omega-3”). EPA och DHA finns bara i djurens fett och där är fet fisk överlägset.
    Om du äter lakto-ovo vegetarian finns lite EPA och DHA i mjölkprodukternas och äggens fett men det är väldigt små mängder. Dock finns litegrann och halterna är högre i de ekologiska produkterna.
    I vegetabilier finner du omega-3 framför allt hos alger och linfröolja. Även rapsolja har en viss mängd omega-3 men i vilket fall som helst riskerar en vegetarisk kost att i större grad innebära otillräckligt med EPA och DHA (1, 7, 8). Som du kan läsa i mina länkade texter om omega-3 finns det även teorier om att kvoten mellan omega-3 och omega-6 är viktigare än mängden omega-3. Och den kvoten riskerar bli snedfördelad i en kost där merparten av fettet kommer från t.ex. nötter, frön och vegetabilisk olja (7, 8).

Eventuella näringsmässiga risker för en helvegetarian (vegan):

Vad gäller vegankosten finns först och främst självklart samma problem som vid den lakto-ovovegetariska kosten men ännu svårare utan näringsbomberna ägg och mjölk. Så ovanstående näringsämnen gäller alltså givetvis även för vegankosten men svårare ändå att tillgodose. Dessutom tillkommer problem för veganen att få i sig tillräckligt med högvärdigt protein (särskilt för den som tränar), kalcium, och vitamin B12 (1, 2).

  • D-vitamin. Den enda naturliga källan är i stort sett solen för en vegan. Det finns små mängder i vissa svampar men generellt kan man säga att du omöjligttäcker ditt D-vitaminbehov året runt som vegan. Möjligtvis under sommarhalvåret om solens strålar verkligen utnyttjas så fort chansen ges.
  • Järn. Inget att tillägga här för vegankost. Allts som står om järn i ovanstående gäller även här.
  • Zink. Mjölkprodukter är en hyfsad källa till zink men ingen särskilt stor. Dock ytterligare en potentiell källa som försvinner när alla animalier utesluts och således blir zinkintaget än mer svårt att tillgodose vid helt vegetarisk kost.
  • Selen. Selenintaget för en vegan är mycket svårare att tillgodose när plötsligt ägg och mjölk inte finns där som källor. Två ägg á 50 gram kommer enligt Livsmedelsverkets databas ge 24 mikrogram zink och 400 gram standardmjölk ger 7.2 mikrogram. Plockas även dessa källor bort blir selenbrist en stor riskfaktor.
  • Jod. I likhet med selen är jod ett mineralämne som definitivt blir svårare att få i sig tillräckligt av när även ägg och mjölk utesluts. Om det finns en riskbild för lakto-ovovegetarianer ur jodsynpunkt så är den tveklöst större ändå hos veganer. Dessutom kan man anta att sojabönsprodukter utgör en större del av kosten som proteinkälla hos en vegan jämfört med lakto-ovovegetarianen som tillåter mjölkprodukter och ägg.
  • Omega-3. Samma problembild som för en lakto-ovovegetarian. Som jag nämnde ovan finns små små mängder EPA och DHA även i ägg och mjölk men den lilla mängden gör inte skillnaden särskilt stor.
  • Protein. Proteinintaget för en lakto-ovovegetarian är helt lugnt, mjölkprodukter och ägg är inte bara ”okej” proteinkällor utan kanske de två bästa som finns. Proteinintaget riskerar dock att bli dåligt för en vegan om inte tillräcklig kunskap finns. Man skiljer på fullvärdigt och icke fullvärdigt protein där det fullvärdiga generellt sett finns i animalier och det icke fullvärdiga proteinet i vegetabilier. Ett undantag är sojaprotein vars protein anses fullvärdigt. Jag har skrivit två texter där jag jämfört vassleprotein, kasein (de två mjölkproteinerna) och sojaprotein ur träningssynpunkt och där framgår att det definitivt ”fungerar” men ändå är av sämre kvalité för den tränande (”Skillnader mellan populära proteinkällor för tränande – del 1” och ”Skillnader mellan populära proteinkällor för tränande del 2 – Ny jämförande studie”). Det behöver inte vara något stort problem att tillgodose proteinbehovet som vegan men det kräver lite kunskap och jag kommer att gå in på detta i nästa del.
  • Kalcium. Att tillgodose sitt kalciumbehov kan bli svårt när inga mjölkprodukter konsumeras. I likhet med proteinintaget kan det dock lösas om man bara har kunskaper.
  • Vitamin B12. B12 finns enbart i mat från djurens rike så där får du inte i dig något alls från kosten som vegan. Här är det som med vitamin D, en helvegetarisk kost KAN inte tillgodose behovet helt enkelt.

Slutord

Syftet med den här texten har inte på något vis varit att ”skrämmas” om en kost utan köttprodukter. Syftet har varit att så objektivt som möjligt informera om de näringsmässiga risker man ställs inför som lakto-ovovegetarian eller helvegetarian.

Jag har valt att begränsa mig till dessa två då jag tror det är de två mest förekommande samt att mer inriktningar bara hade inneburit mer text utan särskilt mycket mer information av värde. 😉 Hursomhelst råder ingen tvekan om att utan så näringsrika livsmedel som kött, fågel och fisk i sin kost ställs man inför en del bekymmer. Försvinner sedan mjölk och ägg blir det ännu svårare.

Men med rätt kunskap, noggrann kostplanering och tillskott kan man definitivt få i sig det man behöver och detta skall vi ordna i del 2!

/Nicklas

1. Craig JW et al. Position of the American Dietetic Association: vegetarian diets. J Am Diet Assoc. 2009 Jul;109(7):1266-82.
2. Venderley AM and Campbell WW. Vegetarian diets : nutritional considerations for athletes. Sports Med. 2006;36(4):293-305.
3. de Bortilo MC and Cozzolino SM. Zinc and selenium nutritional status in vegetarians. Biol Trace Elem Res. 2009 Mar;127(3):228-33.
4. Kadrabová J et al. Selenium status, plasma zinc, copper, and magnesium in vegetarians. Biol Trace Elem Res. 1995 Oct;50(1):13-24.
5. Remer T et al. Increased risk of iodine deficiency with vegetarian nutrition. Br J Nutr. 1999 Jan;81(1):45-49.
6. Krajcovicová-Kudlácková M wt al. Iodine deficiency in vegetarians and vegans. Ann Nutr Metab. 2003;47(5):183-185.
7. Kornsteiner M et al. Very low n-3 long-chain polyunsaturated fatty acid status in Austrian vegetarians and vegans. Ann Nutr Metab. 2008;52(1):37-47.
8. Rosell MS et al. Long-chain n-3 polyunsaturated fatty acids in plasma in British meat-eating, vegetarian, and vegan men. Am J Clin Nutr. 2005 Aug;82(2):327-34.

Övriga källor är kapitlet om vitaminer och kapitlet om mineraler i Näringslära för Högskolan, femte upplagan samt från Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas.

17 thoughts on “Vegetarisk kost del 1 – Vad riskerar man att få för lite av?

  1. Ganska bra artikel även om jag själv skulle formulerat mig annorlunda i vissa stycken. Jag är vegetarian/vegan sedan flera år tillbaka och det enda jag personligen har svårt att få i mig tillräckligt av är selen (som du skrivit om) och vitamin B2 vilket du inte nämnt. Det finns ganska många bra källor till B2 i vegetabilier (t.ex. mandel och avocado) men det är ganska vanligt att folk inte äter dessa. Jag vet inte hur vetenskapligt dokumenterat det är med B2-brist hos vegetarianer men det kan vara värt att nämna det tycker jag. Roligt att du skriver om vegetarisk kost iaf, jag ser mkt fram emot nästa artikel!

  2. Malfunction:

    Ganska bra artikel även om jag själv skulle formulerat mig annorlunda i vissa stycken. Jag är vegetarian/vegan sedan flera år tillbaka och det enda jag personligen har svårt att få i mig tillräckligt av är selen (som du skrivit om) och vitamin B2 vilket du inte nämnt. Det finns ganska många bra källor till B2 i vegetabilier (t.ex. mandel och avocado) men det är ganska vanligt att folk inte äter dessa. Jag vet inte hur vetenskapligt dokumenterat det är med B2-brist hos vegetarianer men det kan vara värt att nämna det tycker jag. Roligt att du skriver om vegetarisk kost iaf, jag ser mkt fram emot nästa artikel!

    Tack malfunction!

    Hur menar du med formuleringarna? Rent grammatiskt/språkligt eller är det en fråga om ordval?

    Angående Riboflavin (B2) blir jag lite förvånad faktiskt. Dels har jag inte stött på det i den litteratur jag läst om ”risknäringsämnen” för vegetarisk kost och dessutom förekommer det ju i ganska stor utsträckning även i vegetabilier. Baljväxter och spannmål är ju helt okej källor t.ex.

    Men intressant i alla fall. Vad gäller exempelvis D-vitamin, selen och omega-3 är ju MIN åsikt att även många många ”blandkostare” får i sig för lite. Just selen är svårt att mäta bara baserat på kostundersökningar eftersom det har så väldigt mycket med jordarnas seleninnehåll att göra. Och jag har som sagt ingen aning om varför våra svenska jordar skulle vara bättre än de finska.

  3. Jag menar bara formuleringar, grammatik är jag ingen höjdare på så där har jag inga kommentarer. =)
    Blandkostare har brist på ganska mkt överlag. I hälsostudien med adventskyrkans medlemmar var 7 näringsbrister (vitaminer eller mineraler i detta fallet) vanliga hos blandkostare men bara 3 eller 4 (minns inte) vanliga hos vegetarianerna. Generellt både för vegetarianer och blandkostare är ju att det äts för mkt raffinierad mat som är nästan tom på vitaminer och mineraler.
    Nej en selenberikning av jorden här hade inte suttit fel tycker jag. =)

  4. Bra inlägg, ser fram emot nästa inlägg på temat med stort intresse. Vore även intressant med en genomgång av forskning kring vegetarianismens hälsomässiga effekter. T ex om om en vegatarisk kost är bättre eller sämre än en ”vanlig” blandkost.

  5. Jag var vegan i ett par år och upptäckte då att jag led av B12-brist. Jag började äta spirulina i olika former, och med det försvann B12-bristen. Spirulina är nån sorts alg.. Vill bara få fram att B12 behöver inte komma från djurens rike!

  6. Anders:

    Jag var vegan i ett par år och upptäckte då att jag led av B12-brist. Jag började äta spirulina i olika former, och med det försvann B12-bristen. Spirulina är nån sorts alg.. Vill bara få fram att B12 behöver inte komma från djurens rike!

    Hej Anders!

    Jag sökte lite information och det stämmer som du säger. Både i alger och fermenterade produkter har man kunnat analysera B12. Dock råder osäkerhet för huruvida dessa är möjliga för kroppen att ta upp.

    Din B12-brist som försvunnit antyder ju emellertid att det går. Dock skulle jag ändå inte rekommendera cyanobakterien spirulina som man varnat lite för:

    http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Naturliga-gifter/Alg–och-bakteriegifter/Cyanobakterier-bla-grona-alger-och-deras-gifter/Cyanobakterier-bla-grona-alger-/

    Filip:

    Jo visst vore det intressant men å andra sidan har jag från börjat syftat till att inte direkt lägga någon värdering i hur hälsosamt/ohälsosamt vegetarisk kost är. Och mycket av forskningen kring det känns inte helt relevant tycker jag. Det finns mängder av forskning som visar hur friska vegetarianer är och även att de presterar bättre kognitivt etc. men jag tror mer på att många vegetarianer är allmänt medvetna människor som gör hälsosamma val och håller sig friska. Gör man medvetna val håller man sig med större sannolikhet frisk tror jag och det gör forskningen svårtolkad.

    En fråga om hönan och ägget helt enkelt.

  7. Genom en varierad vegetarisk/vegansk kost får man i sig precis vad man behöver. Självklart ska man inte bara gå från köttkost till vego utan att veta något om näringslära. Man måste läsa på lite vart de olika näringsämnena finns och utgå ifrån den i sin varierade kost. Men hur många köttätare är det egentligen som står och prickar av alla näringsämnen när de ska laga mat? Och hur många barn vägrar inte grönt en stor del av sin uppväxt? Där missar man ju en massa nyttigheter som behövs.

    Kan också nämna Theresia Ek, en kvinna som nyligen dog, 107 år gammal. Hon hade vart vegetarian sedan 4 års ålder.

    Kollar man på forskning och undersökningar så finner man att en vegansk kost är att rekommendera.

  8. Vegotjej:

    Genom en varierad vegetarisk/vegansk kost får man i sig precis vad man behöver. Självklart ska man inte bara gå från köttkost till vego utan att veta något om näringslära. Man måste läsa på lite vart de olika näringsämnena finns och utgå ifrån den i sin varierade kost. Men hur många köttätare är det egentligen som står och prickar av alla näringsämnen när de ska laga mat? Och hur många barn vägrar inte grönt en stor del av sin uppväxt? Där missar man ju en massa nyttigheter som behövs.

    Kan också nämna Theresia Ek, en kvinna som nyligen dog, 107 år gammal. Hon hade vart vegetarian sedan 4 års ålder.

    Kollar man på forskning och undersökningar så finner man att en vegansk kost är att rekommendera.

    Hejsan vegotjej!

    Jag håller med dig om allting du skriver. Men det hindrar inte att ju mer näringskällor som utesluts desto mer kunskap behövs. Och det är lättare anser jag att på en ”hyfsad” kost få i sig alla näringsämnen via en blandkost än att åstadkomma detsamma genom att äta ”hyfsat” medvetet som vegan.

    Din slutsats håller jag inte med om dock. Veganser är måste som sagt vara väldigt medvetena. Medvetna människor håller sig friska. Så jag tycker inte studierna som visar längre livslängd, bättre kognitiva resultat etc. för vegetarianer kan relateras direkt till kosten utan snarare att de rent ststistiskt är en grupp där fler tagit ett steg och valt en konkret kosthållning och ofta just ur hälsosynpunkt. Alltså återigen en grupp med större andel hälsomedvetna rent statistiskt. Då kommer den gruppen få bättre resultat i epidemiologiska studier.

    På så vis kan man fortsätta kasta skit på mättat fett också eftersom de som brytt sig mindre inte undvikit det under många år i tron att det är dåligt. 😉

  9. B12 är ingenting att oroa sig för. B12 är en ganska speciell vitamin som cirkuleras i kroppen, och den produceras även bara av särskilda bakterier (vilka faktiskt finns i en välskött mage). Tillförd vitamin B12 har faktiskt visat sig vara mycket svårare att assimilera, därav varför väldigt många köttätare lider av B12-brist (ett faktum som allt för ofta bortses ifrån).

    Det gäller därför att sikta på att optimera ens ”B12-cirkulation”.

    Detsamma gäller D-vitamin, huvudsaken av D-vitamin assimileras från solen, även hos blandkostare. Bara för att ens kost inte kan tillgodose ett näringsämne så innebär inte det att man riskerar näringsbrist.

    //Marcus

  10. Hejsan! bra skrivet om näringslära. Tycker att det borde ingå i skolan lika självklart som geografi gör, vad näringslära är. Till alla.
    Vet inte om det är nån ide att skriva en kommentar nu, den senaste var för ett år sedan.
    Idag med all den oändliga konsumtion så är det allt för lätt för vem som helst att köpa mat utan att tänka på näringsinnehållet och kvaliteten och härstamningen. Kan inte förstå egentligen hur vi i ett par generationer har fortsatt i det spåret att bespruta och konstgödsla allt. Det är en läxa vi kommer få betala dyrt och en som har tagit lång tid att lära. Dessutom en svår och lång tid kommer passera innan vi kan byta till ekologiska marker igen.

    Hur som helst. Jag har ett till tips till vegetarianer eller andra för en delen med. HAMPA-protein. Kan säga att förutom soja-protein är detta också den ”enda” plantan med fullvärdigt protein. Alla de essentiella amonisyrorna går att hitta där, plus omega 3&6 samt andra vitaminer och mineraler. Kan inte förstå att det har tagit så lång tid för den att bli förespråkad! Bara att blanda till en drink en gång om dagen! 🙂

  11. Intressant att läsa då jag själv är ovo vegetarian. Som ovo vegetarian tycker jag det är kanon att äta 100g pumpafrön just för kaloriernas skull då det svårt att komma upp i kaloriantal när även mejerprodukter valts bort ur kosten.
    Dagar när jag ätit mig proppmätt så kommer jag sällan över 1500 kcal.
    Hur är det med D2? Funkar det som ersättning för D3?

  12. Gammalt inlägg men jag måste bara kommentera. Here we go again med köttätare som kommenterar vegetariskt kost (ja jag antar att du är det). Ni skriver alltid på samma sätt, därför lite tips:

    Börja inte med att förklara vad olika typer av vegetarian heter och äter. De flesta med intresse för en sådan text vet det redan och är rätt trötta på att läsa det. För en blandad målgrupp – lägg in länk till typ wikipedia med förklaringar.

    Sluta utgå ifrån kött. Det är inte speciellt intressant att ett visst livsmedel innehåller selen när grejen ändå är att man inte ska äta den. Blir en så himla tr

  13. Ojdå, råkade fortsätta kommentaren på inlägg 2. Hoppas det går att förstå ändå.

  14. Sara:
    Gammalt inlägg men jag måste bara kommentera. Here we go again med köttätare som kommenterar vegetariskt kost (ja jag antar att du är det). Ni skriver alltid på samma sätt, därför lite tips:

    Börja inte med att förklara vad olika typer av vegetarian heter och äter. De flesta med intresse för en sådan text vet det redan och är rätt trötta på att läsa det. För en blandad målgrupp – lägg in länk till typ wikipedia med förklaringar.

    Sluta utgå ifrån kött. Det är inte speciellt intressant att ett visst livsmedel innehåller selen när grejen ändå är att man inte ska äta den. Blir en så himla tr

    Nej jag valde att förklara istället för att länka. Och jo, jämförelser är i allra högsta grad relevanta eftersom texten helt enkelt bara handlar om vegetarisk kost punkt slut. Vill man ta det som råd så be my guest. Är man bara teoretiskt intresserad så be my guest.

    Om jag och Jacob inte skulle ha rätt att skriva om saker som vi själva inte är/gör så skulle det här vara en väldigt innehållslös blogg.

    /Nicklas

  15. Hej Nicklas.

    Eftersom att denna tråd kommer upp bland en av de första när man söker på brist vegan vill jag gärna lägga en kommentar på en del där jag såg ett litet fel.

    Det är sant att veganmat innehåller en mindre del protein. Dock går det inte att få brist på protein då all mat innehåller protein i större eller mindre mängd. Så länge man äter en relativt alternativ kost (alltså inte bara kakort och chips) får man i sig tillräckligt med protein. Det finns inget välkänt fall av proteinbrist, isåfall menar man kaloribrist.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *