Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

I det här avsnittet gästas Wille och Jacob av Elin Ekblom Bak, högskolelektor och forskare vid GIH. Samtalet inleds med lite eftersnack om Counter-Strike på Tyngre 7 innan Elin berättar om sin cykelpendling, sin långa fotbollskarriär och sin uppväxt bokstavligen inne i forskningsmiljön på GIH, där hennes far arbetade tillsammans med fysiologer som P.O. Åstrand och Bengt Saltin. Hon berättar även om sin utbildning till hälsopedagog och sin doktorsavhandling vid Karolinska Institutet om fysisk aktivitet, kondition, bukfetma och hjärt-kärlsjukdom.

En stor del av första halvan handlar om det submaximala cykeltest som Elin tagit fram som en vidareutveckling av det klassiska Åstrandstestet från 1960. Hon förklarar varför cykel är ett så bra standardiserat testredskap jämfört med löpning eller gångtest och hur hennes test minskar felkällorna genom att använda två belastningar – en lätt standardiserad nivå på 0,5 kilopond och en individanpassad högre nivå – vid 60 varv per minut. Genom att räkna på pulsskillnaden mellan nivåerna minskas påverkan från nervositet och stresspåslag, vilket halverar felmarginalen från plus minus en liter till en halv liter syreupptag. Hon berättar också om konvertering från kilopond till watt samt den kostnadsfria iPhone-appen som ska göra forskningen användarvänlig i praktiken.

Vidare dyker trion ner i forskningen om stillasittande och vardagsrörelse. Elin delar in dygnets rörelsemönster i tre delar: stillasittande, lågintensiv vardagsrörelse och strukturerad träning. De diskuterar varför ståbord inte löser problemet om man står helt stilla, utan att det är själva variationen och de små rörelserna som ger effekt. Utifrån både objektiva mätningar med lårplacerade accelerometrar och Ulf Ekelunds uppmärksammade Lancet-studie konstaterar de att ungefär en timmes daglig träning kan kompensera för mycket sittande, men att den absoluta majoriteten av befolkningen inte tränar regelbundet. För denna stora grupp finns det en tydlig riskgradient ju mer man sitter stilla.

Samtalet kommer även in på behovet av fler mekanistiska labbstudier för att förstå exakt vad som händer i kroppen vid korta avbrott i sittandet, samt hur människor ofta kompenserar ökad aktivitet på jobbet med mindre aktivitet på fritiden. Elin argumenterar starkt för att vända budskapet från att skrämma folk för stillasittande till att uppmuntra den lilla vardagliga rörelsen, där det största hälsoklivet sker när man går från ingenting till någonting. Hon lyfter fram de fyra vanligaste hindren för träning – tidsbrist, att känna sig fånig, kostnader och rädsla för skador eller sjukdom – och kritiserar kommersiella krafter som får rörelse att verka onödigt komplicerat.

Avsnittets sista del fokuserar på den unika databasen från HPI (Hälsoprofilbedömning) som omfattar över 600 000 arbetsföra svenskar under tre decennier. Elin presenterar rykande färska resultat från en studie på omkring 400 000 personer som visar att svenskarnas medelkondition har sjunkit med cirka tio procent sedan mitten av 1990-talet, från drygt 38,7 till 34,5 milliliter per kilo och minut. Mest oroväckande är att andelen med låg, riskfylld kondition har fördubblats från drygt 20 procent till 40–50 procent, där män, yngre, lågutbildade och boende i glesbygd drabbats värst, medan högutbildade medelålders har klarat sig bättre. Avslutningsvis diskuterar de behovet av preventiv sjukvård, hälsoekonomi, politisk kortsiktighet och varför människor ofta underskattar långsiktiga livsstilsrisker.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och eftersnack om Tyngre 7
• (00:02:15) Elin Ekblom Bak om cykelpendling och fotbollskarriären
• (00:06:24) Akademisk bakgrund och uppväxten på GIH
• (00:13:22) Utvecklingen av det nya submaxtestet
• (00:19:31) Skillnader mot Åstrandstestet och felkällor
• (00:30:32) Kadens, wattkonvertering och app för testet
• (00:38:26) Stillasittande kontra lågintensiv vardagsrörelse
• (00:46:48) Mekanismstudier och avbrott i sittandet
• (00:52:26) Träningshinder och kommersiella ideal
• (00:57:52) HPI-databasen och svenskarnas sjunkande kondition
• (01:01:59) Preventiv vård, hälsoekonomi och politik
• (01:10:55) Siffrorna bakom konditionstappet och klasskillnader
• (01:16:12) Avslutning

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och eftersnack om Tyngre 7

00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol.

00:00:28 – Jacob: Hallå hallå.

00:00:29 – Wille: Hallå. Spelar mycket CS eller? Sen sist?

00:00:33 – Jacob: Ska jag vara ärlig så har jag faktiskt ändå tittat på vad det skulle kosta att köpa.

00:00:38 – Wille: Skicka den där länken till STIM.

00:00:42 – Jacob: Men nej, jag har inte betalt för det. Alltså jag vet ju det där, jag förstör mig. Det är inte bra.

00:00:48 – Wille: Det hade blivit låg produktivitet om du hade börjat med det.

00:00:53 – Jacob: Jag fick en gammal konsol med Call of Duty för 6-7 år sedan. Och så fick jag, ja det var liksom fyra spelare där. Och då började jag ju spela det första. Och sen så slutade jag inte på något sätt förrän jag hade klarat det andra. Och då kände jag bara nej, nu har jag slösat bort en vecka av mitt liv här. Jag kan inte hålla på så här. Du vet man gjorde det ju förr när man var ung också. Att man liksom fastnade i det. Så nu vet jag att jag ska inte installera det här. Jag kommer väl göra det kanske en vecka innan nästa tyngre åtta då.

00:01:25 – Wille: Vi refererar naturligtvis till den absoluta höjdpunkten på tyngre sju. Vi spelar in det här en vecka efter ungefär. Det var framförallt Alex egentligen. Vilken jävla stjärna han var. Han var riktigt vass.

00:01:37 – Jacob: Han överraskade. Det var en orättvis lagindelning där kan man säga. Du tänkte nog bara två unga och två gamla. Så tog de en som kunde spela CS och en som snappade upp det väldigt fort och hamnade i samma lag.

00:01:51 – Wille: Grape hade lite svårt att komma igång där.

00:01:53 – Jacob: Ja, det var lite, han stapplade i början, kan man säga, lite stapplande. Men ja, det var kul.

00:02:00 – Wille: Det var jävligt roligt. Ja, men som sagt, re-match nästa år blir det.

00:02:03 – Jacob: Möjligt, möjligt.

00:02:07 – Wille: Där håller ju naturligtvis inte det här försnacket, så då är det väldig tur att vi har med oss en gäst, och då är det Elin Ekblom Back. Välkommen.

00:02:14 – Elin: Ja, det lät bra.

Elin Ekblom Bak om cykelpendling och fotbollskarriären

00:02:15 – Elin: Det var uttalat rätt. Det brukar vara många olika varianter på det efternamnet, så man får väl välja vad man tycker är roligast.

00:02:22 – Jacob: Bak måste väl vara vanligt, är det inte det?

00:02:28 – Wille: Jag blir jättenervös när jag ska presentera folk, för jag kommer aldrig ihåg namn överhuvudtaget. Jag måste fråga först, annars kan det bli väldigt fel. Jag har faktiskt intervjuat din bror Örjan, vid ett tillfälle hemma hos mig. Det var ganska många år sedan. Då glömde jag bort vad han hette när jag skulle presentera honom. Det blir väldigt pinsamt när man har bjudit in en person. Kom till Västertorp, så glömmer du bort vad han hette.

00:02:54 – Elin: Vad var det du hette nu förresten?

00:02:57 – Wille: Så fick han säga det. Det är inte så snyggt alltså. Ja, ja.

00:03:01 – Elin: Du är bra på annat gissar jag, eller hur?

00:03:02 – Wille: Ja, kanske. Men Skype har ju den fördelen att det står i alla fall namnet, så det finns i alla fall tecken. Ja, precis.

00:03:09 – Jacob: Det var ju bra du sa det Wille, ifall jag skulle få för mig att vilja bjuda in brodern någon gång till podden, att jag inte nämner ditt namn där när jag presenterar den. Jag och en annan har en podd, sa jag. Ja, herregud.

00:03:24 – Wille: Hur är läget med dig, Elin?

00:03:25 – Elin: Jo, men det är bra. Det är härligt. Det är friskt ute. Det är skönt att cykla till jobbet. Det är min stora passion här på dagarna och kunna träna till och från jobbet, för det är så jag får in min idrott nu för tiden eller min aktivitet.

00:03:37 – Wille: Du är en sån där person som folk hatar, som tränar på vägen till jobbet. Ja, herregud. Jag är en sån där effektiv människa.

00:03:44 – Elin: Nej, men det funkar inte. Jag har ju varit elitidrottare hela mitt liv och då hade man sin givna träningar varje dag, men nu finns de inte längre och nu är det andra saker som tar tid och då måste man passa på när möjligheten finns. Jag får mer ångest av att tänka att sitta på den där bussen in till stan, så det finns bara fördelar med att sätta sig på cykeln. Som sagt, jag lyssnade på en av era tidigare poddar när jag cyklade in i morse och då är det ju verkligen vinst-vinst, eller hur? Både lyssna på er och få träning samtidigt.

00:04:07 – Jacob: Jag håller med. Precis. Det är det poddarna är bra för, tycker jag. Går det att lämna barnen på förskolan så sätter man på den och så går man en liten omväg hem, så har man 25 minuter.

00:04:15 – Elin: Ja, där också. Snyggt. Snyggt.

00:04:18 – Jacob: Så de är bra på det då?

00:04:20 – Elin: Ja, snyggt.

00:04:24 – Wille: Du sa att du har varit elitidrottare hela livet. Berätta gärna mer.

00:04:28 – Elin: Nej, men jag har väl lirat fotboll mer eller mindre sedan jag var fyra bast och jag slutade väl för någon vecka sedan, för sjunde året i rad, så folk tror inte riktigt på mig. Men jag har haft ambitionen att sluta för de senaste sju åren, men nu är det nog faktiskt slut. Jag hade ett jäkla roligt år förra året. Jag hade inte ont i kroppen, vilket är rätt ovanligt på slutet här, så det blir nog så. Hur gammal är du?

00:04:49 – Jacob: 37. I år då, eller?

00:04:52 – Elin: I år ja, precis.

00:04:53 – Jacob: Du är ett år äldre än mig.

00:04:55 – Wille: Ni har ganska liknande historia, precis. Jacob har slutat ett antal gånger här.

00:04:59 – Jacob: Jag har egentligen bara slutat en gång, men då höll jag faktiskt upp i sju månader. Jag jobbar ju hemifrån, så jag har inte den här cykelturen att ta mig någonstans.

00:05:08 – Elin: Så jag kom ju inte igång med någon annan träning sådär frekvent just då.

00:05:13 – Jacob: Jag hade en liten dotter hemma också. Så till sist kände jag väl att nej, men då måste jag ha en tid där jag ska vara någonstans där andra är beroende av att jag kommer på något sätt. Så då gjorde jag en liten uppstart igen.

00:05:25 – Elin: Men då förstår du känslan när man liksom har slutat så två veckor senare går man förbi en gräsplan och så tänker man nej, fan, jag vill vara där ute, det är fan det som är livet. Jag får se om jag kan hålla mig den här gången, jag vet inte riktigt, vi får se.

00:05:37 – Jacob: Jag slutade också lite mest för att jag hade lite ont i knäna, men de där sex månaderna uppehåll gjorde ju under, Sen har jag inte haft ont sen jag började igen. Det är ju division två, men jag är inte med och spelar så mycket och jag gör inte alla träningar. Det är mycket mindre belastning än innan jag slutade på riktigt. Det är ju så mycket roligare när det inte gör ont också.

00:05:59 – Elin: Ja, verkligen. Gud, ja.

00:06:00 – Jacob: Så då kan du comebacka nästa år igen.

00:06:04 – Elin: Jag ringer er när jag har comeback, så det är lugnt.

00:06:06 – Jacob: Skippa januari, februari liksom.

00:06:08 – Elin: Nej, nej, nej, när gräset börjar bli grönt ordentligt i april. Det är det man har fördelen till när man är pensionerad. Då kan man komma och gå när man vill. Ja, det är en story det.

00:06:20 – Wille: Good times. Men det var inte primärt det som vi tänkte att vi skulle

Akademisk bakgrund och uppväxten på GIH

00:06:24 – Wille: prata om i dag, utan det är kanske framför allt det som din forskning och din nuvarande verksamhet går ut på. Den får du jättegärna berätta mer om. Eller kanske börja med, vad är din bakgrund inom akademin?

00:06:37 – Elin: Som sagt, min far som är gammal professor här på GIH har funnits här sen 60-talet nånstans och jobbat med alla de stora, P.O. Åstrand och Bengt Saltin och det andra. Det var de som… mer eller mindre tänkte, jaha, hjärtat slår, nu pumpar blodet, jaha, då händer det här i kroppen, det är jäkligt kul.

00:06:57 – Jacob: Det var nog gött att börja där i starten också, man kunde döpa mycket saker efter sig själv, det var ganska simpla grejer att hitta som blev stora upptäckter på sätt och vis ändå. Hjärtat slår. Ungefär så.

00:07:13 – Elin: Vi ska ta reda på vad som händer när man börjar röra sig. Slår hjärtat snabbare eller inte ungefär? Nej, men lite såhär raljerande. Men lite som idag när man brottas, ska man skriva en artikel nu då ska man ju gå igenom litteraturen och den är ju väldigt, väldigt omfattande. På den tiden var det mer, okej, ingen har tittat på det här så vi gör det. Alltså jag bara tänker med den ynnesten liksom. Hur som helst, det kom med modersmjölken. De berättade för mig att jag har jobbat mycket med fysiologiska tester. Ett par såna tester gjorde jag på ett löpband när jag var drygt 30 bast. Det här löpandet testade vi dina gångreflexer på när du var två veckor. Då har jag verkligen förstått.

00:07:50 – Wille: Så länge har jag varit här på GIH.

00:07:54 – Elin: Det är från modersmjölken. Sen har jag utbildat mig till hälsopedagog här på GIH. Sen gjorde jag min avhandling på KI och nu är jag tillbaka här. Något som heter så fint som högskolelektor när man undervisar och forskar. inom området folkhälsa, fysisk aktivitet, träning, stillasittande, you name it. Jag vet inte, jag gör allting känns det som ungefär.

00:08:14 – Jacob: Precis, men du är lite mer… Vi har haft ganska mycket GIHR här tidigare, då har det varit mer… Man gör nån träningsintervention och så kollar man… Man tar nån biopsi och sen tittar man vad som händer med enzymer eller vad som händer med mitokondrier och såna saker. Men du är lite mer hälsovetenskapsinriktningen.

00:08:36 – Elin: Ja men det blir lite det och framförallt mycket nu, mycket kring på epidemiologinivå det vill säga man mer tittar på befolkningsnivå snarare än på individnivå även fast vi har en del kring beteendeförändring som klart är på individnivå. Däremot har vi lite roliga studier planerade just för att titta mer på det som du pratar om, mekanistiskt i kroppen, fast mot hälsoutfall snarare. Det här med sittande, inaktivitet etc. Vad händer om man bara gör lite mer än att sitta? Vad händer i kroppen rent mekanistiskt, molekylärt? Det är faktiskt ganska outrett. Sådana studier är vi på väg att kika på också. Så det är ett brett spektrum skulle jag vilja säga.

00:09:13 – Wille: Var det självklart att det skulle komma in? Förutom familjen, var det här den banan som du kände var självklar?

00:09:20 – Elin: Jag tror faktiskt det. Alla mina arbeten när jag tittar tillbaka, man har gjort de här skolarbetena sen man gick på lågstadiet. Alla har varit nån form av forskningsstudie mot hälsa eller träning eller nånting. Det var väl så. Intresset är ju där. Sen är det lätt Jacob, det hajar väl du också, det är jäkligt kul när man tränar mycket och fattar vad som händer i kroppen, så det blir ju också att man hela tiden kan relatera till sig själv, vad händer? Ja, det var ju därför jag skulle bli sjukgymnast, det var ju någon skada och så hade man en, Magnus Svärd heter han, jag tror fortfarande han jobbar med U21-landslaget faktiskt, och han är utbildad dietist nu, han var naprapat på den tiden, men vi hade ju han i Helsingborgs IF och det blev liksom på något sätt, ja men det här är coolt, det vill jag göra.

00:09:57 – Jacob: Absolut. Och sen blev det lite, men jag var inte riktigt så från början. Jag vet ju att mitt gymnasiearbete handlar om kägelsnitt. Bara en massa formler, parabler.

00:10:09 – Wille: Kägelsnitt, jag vet inte ens vad det är för något.

00:10:12 – Jacob: Jag har det kvar hemma, det är typ tolv sidor med massa matematiska uträkningar. Jag tror det var en sida text och sen var det bara formler resten av arbetet.

00:10:22 – Wille: Ja, jag tyckte om hajar när jag var liten. Ja, herregud. Men vad gjorde du din avhandling på då?

00:10:33 – Elin: Nej, men det var väl det som du säger att, nu kan jag knappt komma ihåg vad den heter, den ligger faktiskt bredvid här. Översätter man det till svenska så heter den fysisk aktivitet, kondition, bukfetma i relation till hjärt-kärlsjukdom. Så ja, det talar väl sitt tydliga språk att det är ganska brett men att det är också hälsokopplat liksom.

00:10:51 – Wille: Var det nånting som du valde att göra eller var det nåt projekt som du halkade in på?

00:10:55 – Elin: Nej, men på den tiden, det låter som det var hundra år sen, men det var väl ett tiotal år sen. Jag tror att jag registrerades 2008 som doktorand. På den tiden hade man ynnesten att har man ett projekt som man var intresserad av, hade man lite pengar och en bra handledare, då kunde man gå upp och ansöka om att bli doktorand och få göra det här. Nu har det svängt lite, nu måste allting mer eller mindre utlysas. Och det är ju rätt, det är öppen konkurrens, så det är svårt att Kanske tillskriva en person direkt. Jag vill göra det här, då får jag göra det. Snarare är det någon som har pengar och så söker man efter någon som vill göra det. Så det är svårare kanske att hitta sitt eget projekt idag än vad det var förut. Så jag hade innerstunden att få göra det i alla fall, att välja mitt spår.

00:11:34 – Wille: Sen har du byggt vidare på det på något sätt?

00:11:36 – Elin: Ja, eller hur? Sen befinner jag mig på en fantastisk idrottsplats, GIH, med väldigt många Inspirerande människor. Det är möjlighet att göra det man vill och man har mycket eget ansvar att driva saker och väldigt bra chef och så. Det finns ingen annan plats. Man har funderat att nu har jag varit här sen. Jag testade mina gångreflexer när jag var två veckor. Ska jag inte söka mig nån annanstans? Men jag hittar inte möjligheten av att få göra det jag tycker är kul och inspirerande människor runt omkring mig som inte har nån form av prestige utan alla tycker bara att det är jäkligt spännande allting. Så nej, jag behöver just nu inte ta mig nån annanstans. Det är riktigt kul faktiskt.

00:12:09 – Jacob: Men du är ju från stan också. Det är väl också skönt att ha det? Att man har vänner och bekanta runt omkring. Att man inte behöver sitta och skajpa för mycket med alla.

00:12:18 – Elin: Absolut. Jag har en familj som är baserad här. Tre tjejer och en man. Det är svårt att flytta på dem också. Så vi är nöjda.

00:12:27 – Wille: Nu är du ball på campus också. Eller på skolan. Ja, precis.

00:12:31 – Elin: Exakt. Det var så att för några veckor sedan hade jag en kurs i forskningsmetodik där vi pratade just mycket kring studier och så. Någon som nämnde er podd och sa att ni brukar prata om dem. Då sa jag, jag ska ju vara med här snart och då sköt jag i höjden. Det var helt löjligt, jag gick från den ocoola läraren till den coola läraren. Wow, ska du vara med där?

00:12:50 – Jacob: Det är det och många följare på Instagram. Det är så man vinner studenter.

00:12:55 – Elin: Så jag får tacka för det. Där fick jag lite lättare att få studenter att lyssna på en när man var lite coolare, helt enkelt.

00:13:01 – Jacob: Precis. Ha nåt att säga, kanske.

00:13:02 – Wille: Ja, precis. Det är så jävla sjukt att man har gjort en avhandling och forskat och varit framstående och säger så här. Sen är det en sån skitgrej ändå, relativt sett.

00:13:13 – Elin: Ja, det är så det är. Det gäller att låta, höras och synas idag. Det gör man via de här medierna.

00:13:20 – Wille: Ska vi prata lite om det du hållit på med

Utvecklingen av det nya submaxtestet

00:13:22 – Wille: senaste tiden? Var börjar vi någonstans? Ni har haft en mejltråd innan jag kom in i bilden.

00:13:28 – Jacob: Jag vill först prata kort om det här Supermax-testet, som du ödmjukt är döpt efter dig själv.

00:13:35 – Wille: Ja, men det är just det, apropå det där med att Åstrand kom in och kunde börja döpa tester. Du kände så här, alltså fuck det här, jag ska sätta ner min fot här. Nej, men det var lite så jag kände.

00:13:45 – Elin: Alla andra gör ju så, lite oödmjukt. Allt jantelag och sånt där. Visst är det rätt oödmjukt, men också så att man inte har ett namn på om det ska kallas GIH-testet eller vad det ska kallas för. Sen får man ta personligt ansvar för det. Det gör jag i och för sig, det heter mitt namn. Men det roliga i det hela, många tänker att testet är en utveckling av Åstrandstestet. Man har väl under alla år… Det fantastiska är att Åstrandstestet, den nuvarande formen, publicerades 1960 och håller fortfarande. Jag tycker det är helt fantastiskt med tanke på metoder.

00:14:14 – Jacob: Ja, det gjorde vi under studierna. Gjorde ni också det?

00:14:17 – Elin: Ja, men fattar du vad långt framme de var av att ta fram ett enkelt test som håller än idag med den metoden de hade då?

00:14:23 – Wille: Jag tycker det är helt fantastiskt.

00:14:24 – Elin: Men några felkällor har framkommit och man har kommenterat dem under årens lopp. Så vad vi ville göra var att se över dem och se om vi kunde påverka dem. Det roliga var att många sa, vad säger Peo om det här? Vad säger P.O. Åstrand om att du går in och sågar hans test och hittar på nåt nytt? Det mest fantastiska är att jag har haft P.O. vid sidan väldigt länge och han är en fantastisk människa och var en fantastisk människa men han var med i processen. Han kollade manus och sånt. Det var lite så här kommer ett nytt test och kritiserar ditt test lite men han tyckte bara det var spännande så det kändes ganska bra att man hade hans välsignelse att vidareutveckla det. Det var det vi gjorde. Vi tog det vidare. Det är ett enkelt sätt att beräkna din kondition när vi inte har möjlighet att göra ett maxtest, vi har inte labbutrustning etc.

Det vänder sig framförallt till den generella populationen där maxtestning inte är görligt. Men ur hälsosynpunkt är det jäkligt viktigt att veta deras kondition för vi vet att ett högre konditionsvärde är mycket starkt kopplat till insjuknade i olika sjukdomar och förtida död och ohälsa. Så att kunna uppskatta en konditionsvärld i den generella populationen, fast vi ändå inte kan göra ett maxtest, är jätteviktigt. Så det var det vi gjorde.

00:15:40 – Jacob: Och det är viktigt även för… Kanske både om man ska testa folk om man jobbar på en klinik eller vad som helst, men det är nästan ännu mer användbart om man ska göra forskning. Att man inte behöver säga att du ska testa, eller du vill ha 5000 per som är en studie. Det är ett jädra jobb bara att göra summaxtesterna. Men de går ju ändå hyfsat fort. Du kommer inte ha 50% dropp-off för att folk inte vill må illa och bli genomsvettig eller vad som helst. Man kan hacka av det ganska fort och man kan testa alla utan att göra någon större hälsoundersökning i förväg. Det är också en grej att bara pressa folk till max sådär random folk från gatan.

00:16:23 – Elin: Absolut och det är väl en av anledningarna till att vi idag, folk gör testet och så hör man av sig och säger okej men vad är en bra och en dålig kondition? Hur ser det ut i befolkningen? Och då kommer vi till problemet att när man ska titta på hur det ser ut och beskriva hur det ser ut då är det ju skitviktigt att man har ett representativt material, att folk När jag sätter upp lappar när vi skulle göra konditionstestet så vill jag ha folk som skulle vara med. Jag vill ha mer folk och så råkade den här annonsen glida in på någon sån här triatletforum. Så helt plötsligt hade jag 250 triatleter som absolut ville komma hit och göra maxtest. Det kostar ju rätt mycket att göra ett eget maxtest och det var ju fantastiskt men jag kunde ju inte ha 250 triatleter som det här testet byggde på.

Det är ett problem när man ska försöka beskriva hur det ser ut. Därför finns det lite data på hur det ser ut i befolkningen. Det finns en del studier nerifrån, om det är Norge eller Danmark där de har gjort en sån där där de försöker säga att det är representativt. Men då ser man att 70-åringar har i snitt 42-43 milliliter. Då får man fråga sig representativiteten. Det var de de fick tag på. Det var de de gjorde maxtest på. Men hur representativt är det? Det kanske var 70-åringar som kunde ta sig till testet.

00:17:28 – Wille: tar av sig cykelhjälmen och bara, ja, vad kör vi?

00:17:33 – Elin: Så du har alldeles rätt det här med att även använda det i forskning, både för att beskriva men att göra själva titta på relationer eller vad det nu är så är ett submaxtest kanske en av de grejerna och då är ju vi i Sverige i tradition just cykel, att det görs på cykel, det finns ju andra, det finns ju stepptest, det finns ju gångtest etc men cykel är ju ett standardiserat arbete som de flesta kan göra. Jag nämnde att far min är ju gammal, eller han är fysiolog, professor i fysiologi här emeritus nu, han var ju på 60-talet på Påskön tog med sig en cykel och kom in där. Poskyiten hade aldrig sett en cykel förut. Han tryckte upp tre fjärdedelar av befolkningen på cykeln och mätte syreupptagning på dem. De hade samma syreupptagning på samma belastning.

Då är den fysiologiska grundprincipen att om du cyklar på en viss belastning så bör du ha ungefär samma syreupptagning vem du än är. Otränad, gammal, ung.

00:18:25 – Jacob: Om man inte är väldigt usel på att cykla.

00:18:28 – Elin: Exakt och det var ju kontentan, de var ju inte usla på att cykla utan trots att de aldrig ens hade sett en cykel så kunde de hoppa upp och göra det här arbetet på ett rätt standardiserat sätt och på det sättet kan man ju då säga att cykel är ett ganska bra sätt att testa någon. Istället för att sätta upp någon på ett löpband eller köra ett Cooper eller gångtest så har vi ju olika rörelseekonomi, vi rör oss på olika sätt etc. och det blir inte lika standardiserat. Så vi i Sverige har cykel som ett användbart sätt att, oftast i alla fall inom forskningen, använda för att mäta submaxtest. I USA är det mycket vanligare med gåtest där man går mot en stegrande lutning och ser hur länge man orkar gå. Men då finns det andra parametrar. Hur länge orkar man gå?

Motivation. Ja, allt sånt.

00:19:11 – Wille: Det känns som att Monark har ganska stor del med det här att göra. Testcyklarna har verkligen sålt in det på nåt sätt.

00:19:19 – Elin: Ja, Monarkcyklarna är delvis utvecklade från GIH, den prototypen. GIH och Monark har ett jättestarkt band sen långt tillbaka.

00:19:27 – Jacob: Ska vi förklara principerna kring testet?

Skillnader mot Åstrandstestet och felkällor

00:19:31 – Jacob: Du får komma in sen på skillnaderna mellan ditt och Åstrand. Principen är bara att pulsen ökas med belastningen och det är linjärt upp till maxpuls vilket är i princip V2 max.

00:19:48 – Elin: Jag tror att det är ganska bra, för jag tror att de flesta, inklusive dig Jacob, eftersom du är sjukgymnast, jag gissar att du har haft utbildningen att lära dig Åstrandstestet, eller? Ja, vi hade det i någon termin. hur det går till, eller hur?

00:20:00 – Jacob: Ja, man skulle börja trampa två minuter tills man fick stabil puls och sen så skulle man höja motståndet och så trampar man igen tills pulsen stabiliserar sig och sen så får man då punkter på en graf i förhållande till ens belastning och ens puls och sen så fortsätter man dra den linjen till vad man då gissar är mitt maxpuls-slut, vilket då används den här formen. Jag tror det var 220 minus ålder man använde där. Så just nu, jag är 36 år i år, då skulle jag enligt formeln ha en maxpuls på 184. Då hade jag bara dragit ett streck från de här punkterna som jag redan testat fram och sen fortsatt dra det till puls 184 och så får jag mitt motstånd. Via motståndet kan man uppskatta vilken effekt jag arbetar med och då får man syreupptagningsförmågan.

00:20:50 – Elin: Ja, det är ett test, men det är ju inte Åstrandstestet. Nej, det är inte Åstrandstestet. Nu är jag krass, men det är en möjlighet att mäta. Enkelt kan man säga så här att vid ett Åstrandstest så cyklar du på en belastning. Du väljer en belastning och du vill att den ska hamna någonstans runt 60 procent av max, 70 procent av max, en enda belastning. Så du hoppar upp och du uppskattar ungefär vilken belastning som passar den här personen, cyklar och så.

00:21:12 – Jacob: Så var det, man skulle hamna inom ett visst spann, var det inte så?

00:21:16 – Elin: Över 120 och lite uppåt mot 140, men det går upp mot 170. Skitsamma, man har alltså en pulsbelastning på en belastning, alltså ett pulssvar på en belastning. Så jag cyklar på 150 watt och jag får 138 i puls och så kan jag gå in i tabeller och titta vad min beräknade maximala syreupptagning är utifrån de här två värdena och det är ju genialt enkelt. Du behöver kunna ta pulsen och du behöver fråga om personen är en man eller kvinna och hur gammal den är och ha en morakel. Det som är, det är ju att många gånger när man kommer in och gör ett sådant här cykeltest i situationer där folk inte är vana så är tendensen att det här pulsvärdet ofta är lite förhöjt gentemot vad det egentligen borde vara, vad belastningen kräver på individen och det är för att man är lite nervös, stressad.

Man kan vara mer eller mindre oeffektiv många gånger. Så säg att du egentligen då på 150 watt skulle ha de här 138 men så kommer du in och så har du 148. Så då blir det ett problem om du använder en pulsbelastning för då räknar du ut från 148 för det är ju det du mäter. Så vad vi försökte göra här då det var att snarare använda, du cyklar på två belastningar, du tar en lägre standardbelastning och en högre belastning som individanpassad och så tittar du på skillnaden i pulsen mellan de här. För då kan man tänka om pulsen är lite förhöjd, då är ju förmodligen den höjd både på den lägre belastningen och på den högre belastningen och skillnaden mellan dem är relativt lika, alltså skillnaden mellan högre och lägre. Om båda är höjda, ja då är ju skillnaden mellan dem relativt konstant oavsett om de är höjda eller inte och då tar vi liksom bort en del av det felet.

I övrigt är det rätt lika med Åstrandtestet. Det är en annan beräkningsmodell och det är andra personer. Men principen är fortfarande enkel. Upp och cykla på två belastningar istället för en. Ta pulsen och sätt in dem i beräkningsekvationen. Så det var det vi gjorde. Det var den huvudsakliga skillnaden.

00:23:01 – Jacob: Det var ju smart. Det är ganska självklart när du säger det här med att stresspåslag också höjer pulsen. Det vet man ju sen innan. Men det har inte jag tänkt på. Men det är klart det är stressande för många att sitta där när folk tittar på. Du blir ju inte stressad.

00:23:14 – Wille: Det har vi redan fått höra. Nej, det var det jag tänkte.

00:23:16 – Jacob: Jag har inte någon egen erfarenhet av den biten. Men det är självklart det kan vara så.

00:23:21 – Elin: Så är det ju så. Generellt sett om man tar en person som har ungefär tre liter syreupptag så med Åstrand-testet så kan man säga att om man testar 100 sådana personer så kommer 95 av dem att få ett konditionsvärde mellan plus minus en liter. Så om du har tre liter så med 95 procents säkerhet så får du ett värde som ligger antingen upp till fyra liter eller ner till två liter och då kan ju du tycka att det är bra eller dålig precision, vad du tycker.

00:23:47 – Jacob: Individuellt så är det väldigt taskigt, men forskningsmässigt är det okej väl?

00:23:52 – Elin: Vi lyckades halvera den där, så vi fick plus minus en halv liter med den här metoden, vilket man kan tycka att man tjänar lite på på individnivå, att man kommer lite närmare sitt samvärde.

00:24:00 – Jacob: Det är mycket bättre forskningsmässigt också, om man vill se…

00:24:04 – Elin: Nu används det ute. Vi skapar tester, publicerar det och sen har vi gjort lite egna… extra studier på det, bland annat på barn, men mycket är ju att släppa ut det och låta folk använda det där ute och återkopplingen från en del användare, framförallt från patienter kanske med reumatiska problem och liknande, de upplever en väldigt, det är väldigt skönt att börja på den här lägre belastningen som man gör då i fyra minuter. Det är nästan som en uppvärmning och sen får man den här högre, eller smackar på den högre direkt. Det är en subjektiv, icke-vetenskapligt förankrad återkoppling. Men det kan också vara ett sätt att tycka att det är skönt att inte bara smacka på den högre direkt.

00:24:38 – Jacob: Använder ni fortfarande 220 minus ålder-formeln för att uppskatta maxpulsen? Jag antar att det måste vara med i ekvationen. Det behövs inte?

00:24:47 – Elin: Maxpulsen är inte med. Jag kan förklara det här någon gång, men jag kommer inte kunna förklara det nu så att alla förstår.

00:24:55 – Jacob: Kör så vissa förstår.

00:24:57 – Elin: Vare sig egentligen i Åstrandstestet eller i den här så är maxpulsen inblandad. Det är såklart att en extremt hög maxpuls eller en extremt låg maxpuls kommer kanske att påverka resultatet något, men det finns inte med egentligen i något hänseende när vi gör den här beräkningen, skulle jag säga. I Åstrandstestet finns det en ålderskorrektionsfaktor med, men den är inte heller baserad på 220 minus ålder. 220 minus ålder, det finns ju andra också, de är ju mer till för när du ska uppskatta din maxpuls utan att göra ett maxpulstest och så vill du träna utifrån den på en procent av ett max eller liknande. Men det finns faktiskt inte med någonstans egentligen.

00:25:35 – Wille: Men beräkningen utifrån testvärdet, det är utifrån de som ni har testat som det kommer. Det har inte att göra med en modell som är baserad på pulsen då?

00:25:45 – Elin: Nej, utan det man gör är att man samlar in så många människor man försöker. Man skulle kunna göra ett test i en specifik grupp, men vi ville försöka få den så allmängiltig som möjligt. Vi försökte få ett stort konditionsspann, alltifrån låga liter till höga liter. Vi försökte få män och kvinnor i olika åldrar. med mera, med mera, och där var det ju väldigt lätt att få de här vältränade unga människorna och svårare att få dem… Annonsen, den sista annonsen var Är du otränad och vill komma och testa din kondition? Ja, vi behövde få in folk där. Då tar man dem och sen så tittar man på de här relationerna inom den gruppen helt enkelt och skapar sin modell och sen så tar man en annan grupp som inte modellen bygger på och så testar man deras kondition och så låter man dem göra det här submaxtestet så ser man hur bra det predicerar och så ser man, ja, det gjorde det rätt bra.

00:26:31 – Jacob: Om man tar subgrupper där, för ni har ju bara någon formel där då antar jag som ökar det, skulle man kunna ta fram specifika formler för, om du bara tagit de här 300 till triatleterna, tror du man kunde ha fått fram en mer precis formel då som kanske hade gett en, säg 2 deciliter fel i syreupptagning och sånt?

00:26:52 – Elin: Absolut, det tror jag att man, om man skulle börja jobba med subgrupper och kunna vinkla det lite, för nu blir det ju en, det här blir ju en Och det som min gode vän Ulf Berg som är otroligt duktig på det här alltid säger, du ska alltid veta att den modell du tar fram kommer alltid funka bäst i den gruppen som du har undersökt. Och det är ju så det är, jag kan ju inte undersöka alla men man får ju försöka då göra det så allmängiltigt som möjligt. Så att absolut, man kanske behöver justera formen och det man ser det är ju framförallt i de här extremerna, det vill säga att de är riktigt vältränade i en upper level där det är väldigt få med. Vårt test tror jag går upp till runt sex liter och längst ner nånstans 1,3-4-5 liter. Men då var det pensionärer.

Vi fick med pensionärer. Vi fick med unga som har taskig kondis. Så vi fick med ett par pensionärer. De här fantastiska som kommer in till våra tester. Vi har fem maxtester i rad. Jag vet inte vad de håller på med.

00:27:39 – Wille: 75 bast. Det är helt fantastiskt.

00:27:41 – Elin: De fick vi med. Men som sagt, i ändarna. Jag skulle säga att Testet funkar bra. Kvinnor brukar det funka väldigt bra på. Män funkar det också bra på. Däremot brukar man se att väldigt otränade män kan det vika av lite och väldigt tränade kvinnor. Om jag nu får kalla mig själv tränad så vet jag att jag avviker. Jag är en av de som avviker mest när jag gör det här. Jag blir rätt underskattad när jag gör det här som kvinna. Det är tråkigt att bli underskattad. Det är roligare om det ger en lyckosiffror. Precis, så du har ju helt rätt. Skulle man gå in för att göra det här inom varje spann, så skulle man kunna göra ännu bättre prognoser eller prediktioner av konditionen. Men i det här fallet försökte vi göra den så allmängiltig som möjligt över spannet.

Så det gäller att kunna tolka det lite.

00:28:24 – Jacob: Då har vi en masteruppsats för någon.

00:28:25 – Elin: Ja, absolut. Det är lättare, man ska hitta samma grupp också.

00:28:28 – Jacob: In på ett boende, ta pensionärerna där. Eller in i en idrottsklubb, ta alla idrottarna där. Ska man inte ha representativt så borde det vara lättare.

00:28:36 – Elin: Ja, man får hitta det precis. Det här handlar ju om att vi har en god spridning och då bygger man modellen från det stora spannet om man säger så. De där uppe som du talar om, de här vältränade, de kommer ju påverkas hur det ser ut längre ner i spannet om man säger så. Men visst, det här lägre belastningen, det här testet har alltså en lägre belastning och den är Den är på 0,5 kilopond. Vi byggde allt det här på den klassiska Monarkcykeln där man vrider på motståndet när man läser på en skiva. Vi tryckte inte fram watt-talen utan vi ville ha en cykel som är den mest sålda i Sverige som folk kan använda, det vill säga när man vrider fram kiloponden på det. Då är en halv kilopond den lägsta belastning man kan använda. Det tog vi och det är 30 watt.

Då kan ni gissa hur tufft det är för en person som har 6-7 liter. Det är som att ligga nere i sänget. För en sån grupp kanske vi skulle behöva ha en kilopond, alltså 60 watt, som en startbelastning. Vi tittade i vårt material och de här befolkningsstudierna. Då såg vi att Det är ungefär 3-4 procent av de vi har mätt som ligger över 4-5 liter. Så det är en minoritet som har det här problemet. Vi är mer intresserade av den hälsomässiga delen.

00:29:47 – Wille: Då kan man fråga, vad gör du milen på? Vi behöver inte göra det här testet. Vi behöver inte göra något mer.

00:29:53 – Elin: Då skulle jag säga också att de här personerna som ligger där uppe, de kan mycket väl göra ett maxpulstest. De kan använda de här maxtesterna som kanske inte är något vi mäter, syreupptag, för det behöver man också i labbutrustning. Men det finns många bra tester. Cooper är klassisk, Babetest. Ja, att du gör ett maxarbete och utifrån det kan du labba med vad du har för max. De har en annan förutsättning för att ta reda på sitt riktiga max. För dem är det kanske viktigare att veta om de har gått upp 0,1 liter eller nåt sånt när de har tränat. Då söker de sig till riktiga tester, om man säger så. Såna som verkligen mäter sin maximala syreupptagning.

00:30:31 – Wille: Jag tänkte

Kadens, wattkonvertering och app för testet

00:30:32 – Wille: på det där med 30 watt, om man inte vet vad det är, så är det jack shit. Det är som att trampa luft. Då ska man också göra det med 60 RPM, vilket är skehukt lågt. Det är ungefär det man gör om man håller på att stanna när man kör uppför en backe. Det är en sån grej som jag tyckte var ganska svårt. Man kör till en metronom när man gör de här testerna. Jag tyckte själv att det var svårt att göra och det är svårt att få folk att göra det. Den modellen valde ni också för era test. Jag tänkte just anledningen till att man måste standardisera kadensen. Vad är själva anledningen?

00:31:07 – Elin: Man kan säga att Åstrontestet bygger på 50 RPM, så det är till och med lägre. Ja, just det. Så var det. RPM betyder varv per minut, hur många varv du trampar per minut. Det här höjde vi till 60. Anledningen är att du är olika effektiv beroende på hur tungt det är och hur snabbt du trampar. Jag skulle säga att när nånting är väldigt lätt så är du mest effektiv på de lägre kadenserna. Så 60 och 50 är inte så jäkla dumt när inte belastningen är så hög. Men tänk att du ska cykla mot 300-400 watt. Vad gör det normalt sett? Jo, det ökar hastigheten för att palla det. Det är du med på, eller hur? Så då kan man säga att 60 RPM eller högre belastningar kan vara lite tufft för folk. Där vill man trampa på snabbare. Men för att standardisera hur effektiva vi är och hur snabbt folk cyklar på de här olika så måste vi ha en given kadens.

Att låta folk cykla 90 varv per minut på 30 watt är också helt ogörligt. Det går inte. Man kanske skulle vilja trycka 80-90 på den högre belastningen men vi kan inte byta för det kommer att öka variabiliteten i hur effektiva vi blir på de olika belastningarna. Då kan vi inte jämföra dem. Så vi måste hålla oss konstanta och då valde vi 60. För att cykla Åstrandtest på 50 på 200 watt är också jäkligt jobbigt. Ja, det är styrketräning. Då spänner man armarna för att hålla kvar sig i handtaget och då ökar syreupptagningen på grund av att man involverar annan muskulatur som inte är inblandad i själva arbetet och så påverkar det resultatet. Det är mycket med det där, men det finns en anledning till att man väljer en standardkadens, alltså standardhastighet när man trampar för att det ska vara så standardiserat som möjligt.

Vi har redan så många felkällor på de här supermaktstesterna så vi behöver inte fler.

00:32:59 – Wille: Du skickade en manual för det här testet och då skrev du att man kan använda WATT istället för kilopound. kilopound är ingenting man använder i… i cykelvärlden eller i resten av träningsvärlden. Men däremot så börjar watt bli vanligare. Att man kan få tag på smart-trainers och sådana saker. Dels se vilken watt man cyklar på, men också att man kan få… Oavsett vilken kadens man kör med så har man en standardiserad watt. Så man får välja helt enkelt. Det blir ju tyngre ju långsammare du trampar. Men är det att det blir så pass dåligt just på grund av att effektiviteten blir ostandardiserad?

00:33:33 – Elin: Dåligt och dåligt, men jag är ju såhär nördigt forskig och jag vill ju liksom att rätt ska vara rätt om man säger så. Har vi gjort ett test på en cykel där man använder kilopound då är det originalmetoden. Då kan jag egentligen inte säga att det funkar lika bra om jag har en annan cykel så jag har ju då som du säger angivit en metod hur man kan använda Watt istället. Det är egentligen samma sak, men det är inte originalmetoden. Däremot är det fortfarande viktigt att du har samma kadens. Du använder 60 RPM, men du får den här WATT-en som anges. Fortfarande ska du hålla samma kadens, men du kan mata in WATT istället för att du skruvar på kilopond. Men det är just för att få den här standardiseringen och att inte labba med den. Ja, det är intressant.

Och det är ju för efterfrågan, folk har hört av sig. Ja men du vet jag har ju en sån här cykel, jag kan ju inte använda kilopound, hur gör jag då? Så då har jag som sagt adderat den delen med då lilla brasklappen att det här är egentligen inte det testet är utformat som. Och då tycker folk, ja men skit i det, det är väl inte så jävla petigt.

00:34:35 – Wille: Ja men rätt ska vara rätt, man blir ju sådär liksom, man fastnar i det. Men jag vet inte ens vad en pond är för något. Så kilopond vet inte jag, jag vet inte vad det är.

00:34:45 – Elin: Det är broms på hjulet typ.

00:34:47 – Wille: Ja precis. Jo men vad är det, motstånd eller vad är det för enhet liksom?

00:34:51 – Elin: Ja men precis, en kilopond, men man brukar säga att det är ungefär, det är om du tänker, man kan ju hänga så här vikter, det finns ju sådana här viktkorgar också. Det är ungefär ett kilo som du hänger på det där. Då drar den i det här bromsbandet runt själva hjulet och bromsar den med det motståndet kan man säga. Så det är ungefär ett kilo. En kilopond är ungefär ett kilos bromsmotstånd.

00:35:13 – Jacob: Sen behöver du inte veta det. Hon har tillhandahållit ett sätt för dig att konvertera så du behöver inte bara köra på det. Elin har gjort den jobbiga överföringen. Men det finns en app till detta testet också, va? Kan vi nämna det till folk om de vill använda det?

00:35:28 – Elin: Ja, jag brinner mycket för att inte forskning fastnar i de här tråkiga, tjocka bibbarna som forskare, och ni i det här fallet, kan läsa och förstå, och förhoppningsvis mina studenter efter den här forskningsmetodikkursen kan förstå, utan att det kommer ut till allmänheten och till nytta. Jag jobbar väldigt mycket med att försöka göra den här min forskning användarvänlig. Så jag har skapat en hemsida som man kan gå in och läsa om testet på, en enkel manual och det finns en Excel-applikation. Men också har jag förstått att det här med app funkar bra. Så vi har gjort en gratisapp som man kan ladda ner från vad det nu är.

00:36:03 – Wille: Inte för Android utan för … Det är tydligen svårare att … Vill någon ge sig på att skapa en app för Android så är de väldigt välkomna att kontakta mig.

00:36:10 – Elin: Jag kan ingenting om det utan jag har fått hjälp att skapa till en iPhone. Så det är iPhone det funkar på. Men det är för användarvänligheten att folk ska kunna använda det här och göra testet på det sättet.

00:36:20 – Jacob: Mycket tänker man är väldigt användbart. Tänk om man är personligt tränad och man får in någon som man inte vet status på alls. Så gör man ett sådant test och sen kan man ju testa igen. Sex veckor senare och se om det har hänt någonting utan att man behöver utan att det är själva träningspasset, för vill du göra ett mer ansträngande maxtest, då blir det träningspasset på något sätt. Som PT tror jag inte man vill lägga 40 minuter av träningstiden på gymmet, som de betalar 600-700 kronor timmen på, och göra ett maxtest regelbundet. Men det här testet tar ju bara, jag kan tänka mig att det tar mer än 10 minuter, om man har förberett.

00:37:00 – Elin: Åtta minuter är ju cyklingen totalt, och så någon minut med lite instruktioner och så. Det roliga är att testet springer från Åstrandtestet. Det är nästan samma sak, men du cyklar på en lägre belastning innan du cyklar på en högre. Det är en annan grupp och en annan beräkningsmodell. Det är så roligt när man får kommentarer. Åh, ditt test är så enkelt och fantastiskt. Åstrand är så krångligt. Det är precis samma sak. Han har inte gjort en lapp. Nej, men jag säger det. Åstrandtestets manual eller hur det utformas är på nåt sätt skrivet i mer komplicerad form. Folk hittar inte och fattar inte hur det funkar. Men här finns det… Manualen är väldigt punkt 1, punkt 2, punkt 3, punkt 4 och väldigt enkelt tillgänglig. Då tycker folk helt plötsligt att det är enkelt.

Men det är egentligen samma sak. Jag har förstått att göra det väldigt enkelt och tillgängligt för gemene man är receptet om man vill att folk ska använda saker och ting.

00:37:55 – Jacob: Precis.

00:37:56 – Wille: Han har inte gjort en app. Vilken orimlig kritik att rikta mot Åström. Ja, verkligen.

00:38:01 – Elin: Som inte kan vara här och försvara sig. Nej, så ska man inte göra.

00:38:06 – Jacob: Det var inte kritik. Det är bara ett konstaterande. Du får lyssna på tonläget, Wille, om det ska vara kritik eller konstaterande. Jag kunde ha sagt att han inte har gjort en app.

Stillasittande kontra lågintensiv vardagsrörelse

00:38:26 – Wille: Ska vi hoppa vidare? Tycker jag.

00:38:29 – Elin: Vad blev det då?

00:38:30 – Wille: Du sa innan att du hade lyssnat på vårt avsnitt med Ulf Ekelund, där vi pratade en hel del om stillasittande och fysisk aktivitet. Vad är det viktiga? Är det stillasittandet eller den fysiska aktiviteten? Vad har du för tankar kring det? Har du själv forskat nånting på just den biten?

00:38:47 – Elin: Jo, men visst. Absolut. Det var också typ tio år sen när det slog ner som en bomb i huvudet på mig. Läste de här nya forskningsrönen kring att stillasittande skulle vara någon form av separat beteende från att röra på sig. Att det som händer i kroppen när man sitter stilla är något annat än när vi rör på oss. Det är inte bara frånvaro. Jag kommer ihåg att Jacob skrev en artikel om i Lindan på träningslära.

00:39:08 – Wille: Inaktivitetsfysiologi. Fast det var nog Niklas vi ska ge rätt cred.

00:39:16 – Elin: Min kollega. Jag har intresserat mig för det. Vi drog iväg någon sån här enkel bok som folk använder och kan läsa lite om det. Återigen den här enkelheten av att ta det här från forskningsluntorna till att det var en ganska hundra sidor bok bara som summerade forskningen, vad sa man då? Så att ja, och just den biten har jag alltid varit lite intresserad av till skillnad från det här med träning. och på senare verkligen försökt belysa att egentligen kan vi prata om att vårt dagliga rörelsemönster består av tre saker. Antingen sitter vi, vilket jag gör just nu på min stolsarm här. Jag vet inte riktigt, jag står inte. Det ser ut som att du sitter också, Jacob? Eller? Wille, du sitter också? Ja, vi sitter helt enkelt.

00:39:56 – Jacob: Jag sitter mycket.

00:39:57 – Elin: Du sitter mycket.

00:39:58 – Jacob: Återkommande tema i podden. Vissa dagar kommer jag upp i 2 000 steg.

00:40:04 – Elin: Precis, men om vi inte sitter så gör vi huvudsakligen två saker. Antingen så är vi lågintensivt vardagligt aktiva, det vill säga att vi rör oss utan att vi tänker på det. Eller så är vi lite mer aktiva, ofta är det då strukturerad träning när vi känner att vi börjar bli lite trötta, får upp pulsen etc. Så de här tre huvuddelarna är vad vi pysslar med under dagen. Den absolut största fokusen har varit kring det här med träningen, det vill säga vad har effekter av när du kommer upp lite i puls och när du belastar kroppen lite mer. Och så säger man att alla andra, om man tittar på gamla studier, säger att om du inte tränar då är du stillasittande. Men det är helt fel. Du kan ju röra på dig fast i väldigt lågintensiv form och vad betyder det för kroppen?

Just idag när det är väldigt få som faktiskt tränar regelbundet så kommer den här vardagliga aktiviteten bli oerhört viktig i kontrast till stillasittandet. Att försöka undvika stillasittandet är att röra sig lågintensivt och betydelsen av den är är viktig. Det är jag helt övertygad om att den växer sig större och större och viktigare och viktigare för gemene man som inte vill, kan, tycker är roligt, motiverande att träna helt enkelt. Så ja, mycket fokus på de olika delarna av spannet och inte bara prata träning och inte träning.

00:41:03 – Jacob: Vi har ju raljerat lite kring det där i den här podden, men då har det väl mest varit ordet stillasittande, att det blir lite missvisande, för då säljer man de här stående skrivborden och så säger man att då har man löst problemet, men man är fortfarande inaktiv även om man står upp vid ett skrivbord.

00:41:25 – Elin: De två vanligaste frågorna när man är ute och föreläser om det här är 1. Hur mycket får jag sitta? 2. Är stående bättre än sittande? Då kan man fundera, är stående den högre formen av sittande eller den lägsta formen av aktivitet? Det är det man kan fundera på. Jag skulle säga att ståbordsindustrin har gått i förhand lite före vad forskningen säger. De högg direkt. Vi ser till att folk inte sitter ner, alltså är det här the shit. Ungefär så. Däremot kan man titta på forskningen vad gäller stående, så kan man säga att pallstilt stående är inte speciellt mycket bättre än att sitta ner, skulle jag säga. Vad man gör med energier, effekter på kroppen om man säger så. Däremot har man sett studier där man får folk att byta variation i rörelsen, det vill säga att du står upp 10 minuter, du sätter dig ner en kvart, du står upp 10 minuter, du sätter dig ner 5 minuter.

Alltså du byter hela tiden mellan sittande och stående vilket gör att du får en viss avaktivitet, har en högre energiomsättning än när du står stilla eller när du sitter ner. Det är ju den lilla rörelsen som ska till, det räcker inte att stå pall still och där har nog tyvärr ståbollsindustrin kommit eller tagit lite för mycket cred kan jag säga. Det här funkar mer än vad det gör.

00:42:35 – Jacob: Vi brukar vilja att man byter ut ordet med stillasittande. Det blir lätt just det här, skolor köper in stående höga bord till eleverna. Det har de gjort på vår skola i några av rummen. Så tycker man att man, nu har vi gjort något bra, men de här eleverna kommer ändå stå och lyssna på läraren. Där blir det inte någon alltså paus i, avbrott från det inaktiva. Bara för det.

00:43:01 – Elin: Nej, men du behöver nog lite rörelse. Det enda man kan säga då det är att om man är stående så är det ju lättare. Jag skulle säga, utmana er att stå pallstilla i åtta timmar. Det gör ju ont i kroppen. Så jag menar, du får ju en viss mer aktivitet av att du står upp. Du får ju en viss posteral hållning, annars skulle du trilla ner som en hög på golvet. Alltså posteral muskulatur, den som håller upp och stående finns ju där. Så det är ju lite på det sättet Men det har man inte riktigt kunnat fånga och jag tror man skulle kunna göra en grej av att se hur mycket mer aktiva folk blir när man står upp jämfört med när man sitter ner beteendemässigt för det är lättare att ta sig iväg och göra saker när du står upp än när du sitter ner för då ska det till det här med att resa sig upp och hålla på.

Så det kanske inducerar ett mer positivt beteende men stående per se är inte helt pallstill.

00:43:47 – Jacob: Sen kanske man är i en arbetssituation där man har det här att man måste upp till skrivaren vad som helst. Då kanske det är bra om de sitter så gör de en tio knäböj över dagen för att de ska upp från stolen.

00:43:59 – Wille: Det är patetiskt med låga nivåer när man pratar om tio knäböj. Resa sig upp tio gånger.

00:44:05 – Jacob: Låga krav på att få igång folk.

00:44:07 – Elin: Ja, men det är ju det. Jag har ju förstått vad ni har för lyssnare och de befinner sig kanske inte i den här låga delen, men det gör ju en jättestor del av befolkningen. Så att den här lilla, lilla rörelsen är ju, det var ju det Ulf också pratade om, han tror ju på att den här lilla rörelsen, all aktivitet räknas och det budskapet behöver vi sända ut där till den absoluta majoriteten som inte då kanske är era lyssnare som är väldigt aktiva. För om man ska säga någonting och summera någonting kring stillasittandet och om jag nu får ge en nykter syn på vad jag skulle säga, vad forskningen kring stillasittandet står idag, så är det ett att stillasittandets forskning är i sin linda, där är det mycket mer beroende på att vi har objektiva mätmetoder som kan visa att vi verkligen sitter still, att det är det vi gör och att det inte står upp och sånt där och då finns det sådana här så kallade accelerometrar som både kan bäras på höften men framförallt bär man dem på låren och då kan man se, om du tänker positionen av låret, är det rakt ner ja då vet vi att vi är stilla men står och är det mer horisontellt då vet vi att vi sitter ner.

De metoderna är inte tillräckligt mycket använda för att vi ska kunna egentligen veta exakt vad folk gör och självrapporter har ni diskuterat mycket kring sittande, det är helt omöjligt egentligen. I våra studier säger vi plus minus tre timmar, när kommer man när man frågar folk hur mycket de sitter? Så att man är ju way off, sitter sex timmar men de säger att de sitter tre, två timmar eller sitter tolv, de har ingen aning. Så det skulle jag vilja säga, det ger ju sin linda, men om man ska säga någonting och det tycker jag Ulfs studie också visar, det är ju att I början när vi tittade på stillasittande då justerade vi bort effekten av fysisk aktivitet och så såg vi att stillasittandet har en effekt. Alltså oavsett vad du gör så är stillasittandet farligt.

Det var liksom kontentan för fem år sedan. Nu har större och finare studier kommit, till exempel ULFs i Lancet som ni pratade om där man då har kunnat gruppera in folk i hur mycket de tränar och inte bara sagt oavsett fysisk aktivitet. Och då utkristalliseras ju ett spännande mönster, det vill säga att de som rör sig kanske en timme, en och en halv timme om dagen med någon form av pulshöjande träning eller aktivitet, ja där är inte sittandet jättefarligt och det tycker jag är rätt logiskt. Du belastar kroppen och du behöver vila. Men i de andra grupperna, nästan alla andra grupper och framför allt de som rör sig minst, där finns det en ganska kraftig gradient även i hans studie som visar på att mer sittande är farligt och det är kanske 70 procent av befolkningen, 80 procent eller i vår objektivt mätta studie 93 procent av den befolkningen som inte tränar regelbundet.

För mig som har fokus på folkhälsan, den stora massan, så finns det någonting här att hämta. Vad det är behöver vi fler mekanismstudier till att kunna visa vad som händer i kroppen, bland annat det vi planerar här. Och fler interventionsstudier som visar, om man nu förändrar folk sittande, mår de

Mekanismstudier och avbrott i sittandet

00:46:48 – Elin: bättre.

00:46:48 – Wille: Kan du utveckla mekanismstudierna? För det blir ganska ofta att man pratar om mer långsiktiga utfall och så försöker man studera vad man har gjort under väldigt lång tid. Men det kan vara väldigt intressant att veta hur det ser ut över bara en dag eller en vecka om man faktiskt ändrar på folks beteenden och sådana saker. Vad är det som behövs där och hur tänker ni kring det?

00:47:09 – Elin: Ja, det är väldigt svårt. Många av de här mekanismstudierna som vi kallar för de experimentiella i labbet när, som du säger, under en dag får man komma in. Samma personer kommer in och sitter, nästa dag kommer de in och så gör de några korta avbrott och så ser man vad som händer och skillnaden och nästa gång kommer de in och gör kanske några andra korta avbrott eller tränar en timme. Det är ju effekter och akuta effekter på en dag. Att sen då kunna få en sån studie att löpa under tre månader där man låter folk sitta nere i tre månader, okej den etiken vill jag se och få folk, att tvinga folk att bara sitta nere i tre månader eller tvärtom då att under varje dag göra korta avbrott. Alltså de studierna blir ju väldigt svåra att göra. Så de studierna som finns där man har till exempel på Nu raljerade jag vidare på hur svårt det är att göra sådana här studier, men lite längre, det kanske är interventionen på en arbetsplats, men då vet vi också om vi låter några sitta mycket på en arbetsplats, så låter vi några röra sig mer på sin arbetsplats.

Det visade en tidigare studie nu från mina kollegor här på GIH, att de som inför en mer aktiv arbetsplats, de kompenserar med att vara mindre aktiva på fritiden. Tvärtom, de som då har en aktiv arbetsplats men sedan får sitta mer, alltså bli av med sin aktivitet på arbetet, ja, de kompenserar med att vara mer aktiva på fritiden. Så nollsummespelet, ja, där är det helt enkelt. Vi kompenserar ofta våra beteenden. Så det är jättesvårt. Vi behöver mer studier som kan visa vad händer i kroppen när vi sitter still jämfört med när vi rör oss väldigt lågintensivt. Och det finns en del sådana fina studier från bland annat Australien där man har låtit överviktiga prediabetiker i det här fallet då göra tre olika scenarier. Sitta ner en dag, en annan dag kommer man in och sitter men var trettionde minut går man upp och går väldigt långsamt 2-3 kilometer i timmen och den tredje dagen gör man samma sak men man går istället 5-6 kilometer i timmen och då ser man att det är enorma effekter mellan den dag när de sitter ner och de två dagarna när de rör på sig oavsett intensitet och det är någon form av bevis för att någonting är väldigt skilt när man sitter mot när man smårör sig helt enkelt.

00:49:04 – Jacob: Jag vet faktiskt att man har gjort samma sak på friska personer, eller normalviktiga personer kanske man ska kalla dem. Man vet ju inte hur de är metabolt sådär. Men där man också sett liknande effekt. Alltså lite lägre blodsocker efter varje måltid, lite mindre triglycerider efter varje måltid. När man har haft de här avbrotten över åtta timmar. Så även för de som är fysiskt aktiva. Man kanske inte ser det inom epidemiologin men antagligen så är det en liten effekt där med. Om inget annat så vet vi att rörelse har positiva grejer när det gäller koncentrationer och så. Så det är ju en bra idé för alla att lägga in. Men vad tycker du egentligen med det här ordet stillasittande? Kanske det är mest det jag irriterar mig på, för då blir det liksom att man säger stillasittande är farligt och så blir det då kanske att de som är mest benägna att börja lyssna på sådana här saker, det är ju de som redan är fysiskt aktiva.

De här personerna som kanske redan är över de här 7 procenten, det är din studie då, som liksom ändå når de här. Det är antagligen de som kommer ta till sig mest av det här kanske då. Och som kanske inte sitter och vilar så mycket så de, man ska väl inte säga behöver, men de är uppe och rör sig i onödan och kanske köper in grejer för att ha sitt stående skrivbord och sådär. Det handlar ju faktiskt egentligen ändå om att Alltså brist på rörelse för alla, fast man tidigare har ignorerat att lågintensiv rörelse också verkar påverka. Det är väl antagligen en effekt av frågeformulären.

00:50:31 – Wille: Ja, man har inte sett det. Man har inte haft upplösningen i datan.

00:50:34 – Jacob: Men man kanske fortfarande ska säga fysisk inaktivitet istället för stillasittande.

00:50:40 – Elin: Fast jag är rädd för att när du pratar fysisk inaktivitet, då tänker folk på de som inte tränar. Då räknar man bort den här vardagliga aktiviteten.

00:50:46 – Jacob: Precis. Ja, du har rätt i det också.

00:50:48 – Elin: Vi kan fortfarande inte säga helt klart att stillasittande per se inte är något annat än aktivitet. Vi har fortfarande inte kommit dit. Men jag måste ju säga, jag har ju dragit mitt strå till stacken att prata stillasittande. Mycket, jag har skrivit någon bok där som heter något liknande sånt. Men jag gillar ju mer nu på sistone att vrida det mot den lilla aktiviteten. Alltså, ja träning asbra, det är jättebra, fantastiska effekter. Men den här lilla aktiviteten, det är den vi kanske ska fundera på, mer tänka på det lilla positiva. Jag har jobbat väldigt tajt med de som utbildas till hälsopedagoger här på GIH. egentligen profession är ju att hjälpa folk med beteendeförändring, bli mer fysiskt aktiva. Och när folk kommer till oss, vi har en mottagning här som aldrig har tränat i sitt liv, så är deras föreställning att jag måste springa ett maratonlopp, jag måste köra ett Vasalopp, jag måste köra…

– Biggest loser. Ja, jag måste göra något radikalt mycket för att det ska räknas. Och mycket i det här budskapet vi jobbar med nu, det är att rasera fördomar, sänka trösklarna, få dem att förstå att den största hälsovinsten, och det här är genomgående i alla studier som finns nästan, det är att Det gör du från att göra ingenting till att göra nånting. Det är den största vinsten du kan göra. Men folk fattar inte det. För de kommersiella budskapen där ute är att du måste göra den här aktiviteten på rätt ställe, med rätta kläder, med allting. Rätt tränare. Du måste synas mest på media.

00:52:03 – Wille: Man måste ha en massa kunskap också. Det känns som att folk blir rädda för att göra saker.

00:52:08 – Elin: Det är upp till halsen på dem. Då struntar de i det istället. De som verkligen skulle må bra av att göra nånting. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi pratar om den lilla rörelsen, den vardagliga rörelsen som är så otroligt viktig för så många som inte tränar regelbundet. Det är nog mycket bättre att benämna det så också.

Träningshinder och kommersiella ideal

00:52:26 – Jacob: Det låter positivare. Motivationsmässigt, jag kan tänka mig, när man säger att stillasittande är farligt, så sitter man där i stolen och man kommer inte ifrån det. Även om man gör avbrott så är det sex timmar av en åtta timmars arbetsdag man sitter och då känner man varje gång man sitter att detta är dåligt. Istället för att man då kanske När man tar pauserna och tänker att nu gör jag något bra. Man vänder det till att jag gör vad jag kan. Folk känner att de gör någonting bra när de gör det istället för att de slutar göra någonting dåligt.

00:52:55 – Elin: Exakt, det är hur man vänder och vrider budskapet. Det beror på om du väljer att tala om det som en risk eller att tala om något annat som en fördel. Jag brukar säga att den här lilla rörelsen, om vi tittar på våra befolkningsstudier så är de fyra vanligaste anledningarna till att man inte tränar regelbundet. Det är ett och högst upp på listan brist på tid. Den andra är att de tycker att det är känner sig fåniga. De tycker inte att det här med träning är någonting för dem. De tror att det kostar pengar för man måste köpa alla de här grejerna för att vara fysiskt aktiv och de är rädda för att skada sig eller att de har någon sjukdom. Tittar man på den vardagliga aktiviteten, kroppen som är skapt för att röra på sig. Att röra sig lågintensivt har inget problem vilken sjukdom du än har.

Du mår egentligen bara bra av att göra någonting. Det behöver inte kosta pengar att vara vardagligt aktiv. Du kan gå ut här var du än vill och vara aktiv. Du behöver inte se fånig ut. Vem som helst går ju runt i vardagen och rör på sig och du kan göra det. när du ändå ska göra nåt annat. Brist på tid är det sista alternativet där. När du ska nånstans, etc. De flesta argumenten där faller för folk. Jag brukar säga att den vardagliga aktiviteten är ingången till tyngre bruk. Kommer man igång och blir lite aktiv så kan du kanske känna dig lite starkare, ha lite bättre kondition och helt plötsligt säga att jag kanske också kan prova på att träna lite smått. Du förstår liknelsen med… Åt andra hållet, riskbruk av alkohol och liknande.

Börjar man lite så blir det värre och tyngre bruk. Det här är lite åt andra hållet. Gör man lite så får man upp ögonen för det. Jag kan inte bara mer än se fördelar med det, och det finns forskning som också stödjer betydelsen av den här lågintensiva aktiviteten.

00:54:26 – Wille: Jag tycker ändå det är intressant att fokus verkligen blir just på det här som kräver så otroligt mycket. Vi har hackat ganska mycket på det här Generation Pep. Nu är säkert du inblandad i det här och blir sur för att jag säger det.

00:54:36 – Elin: Men bror min sitter i deras advisory board, så kör du bara. Ja, men var det inte Magnus Lindvall som också var inblandad i det när vi satt och hackade?

00:54:44 – Wille: Magnus har vi haft som gäst här också.

00:54:45 – Elin: Han sitter också där, vi samarbetar också nära. Men kul, fortsätt du.

00:54:49 – Wille: Och så sa han ju typ såhär, ja, ja, men jag gör nånting. Ni sitter här och är sura i alla fall, och det stämmer ju naturligtvis. Jag kommer ihåg att en av de grejerna var, och det var inte de, men jag tror att det var Stadium som gick ut i samband med det och skulle sälja nån produkt, nån väska som skulle innehålla allt du behöver för att vara fysiskt aktiv. Då var det bland annat koner. Jag kände såhär, vem fan behöver koner för att vara fysiskt aktiv? Men det känns som att det blir på den nivån när man har det här underlaget så kan man ändå säga att det vi verkligen vet är att det här medel till högintensiva är verkligen bra. Och då kan man ju verkligen ställa in det, men skulle det komma mer då att det här lågintensiva faktiskt spelar roll, att man verkligen kan påvisa det mer tydligt, då har man ju en helt annan vinkel att komma in på det.

00:55:31 – Elin: Och det har vi inte riktigt fokuserat på för allting tidigare. Alltså på 50-talet när de första studierna kom att tittade på att aktivitet eller träning lite mer sånt var viktigt. Säg då de som var aktiva 30 minuter om dagen, lite mer medelhögintensivt cysoaktiva, de mådde bättre och levde längre och fick mindre sjukdomar än de som inte gjorde det. Men vad var skillnaden då och nu då? Jo, den här bakgrundsaktiviteten, det vi gör i vardagen, den var lika hög hos alla. Det vill säga, vi var ju naturligt aktiva allihopa. Men de som lade på 30 minuter träning mådde ännu bättre. Idag ser det helt annorlunda ut. Idag är den här bakgrundsaktiviteten borta för väldigt många människor. Det vill säga, vi måste både tänka på att röra oss i vardagen och träna.

Det är det som är grejen och du sätter ju fingret på det. Skulle alla regeringsmakter i världen och alla företag och kommersiella krafter vilja att vi mådde bra, levde längre och var lyckliga då skulle vi göra det. Men idag är det de kommersiella krafterna som driver snarare än det som är bra. Titta bara på kost, socker, allt sånt, vad som driver. Titta bara på vad Vem kan tjäna pengar på dig att du ställer upp och går ut och tar en lunchpromenad i vår fantastiska svenska miljö? Ingen tjänar pengar på dig, men de tjänar pengar på dig om du köper ett gymkort någonstans och går dit och lunchtränar. Det är det de förespråkar. Du sätter fingret på det. Det är väldigt mycket kommersiella krafter. som driver vad folk tror idag. Att vi måste göra allt det här väldigt avancerade för att vi ska vara bra.

Jag brukar säga att jag hade nån dam som ringde och sa att hon gått ut med sin hund varje kväll och tyckte det var jättetrevligt. Men nu ska jag köpa ett gymkort istället och gå och springa på bandet. Är det bättre för min hälsa? Då sa jag nej, nej, nej. Den bästa aktiviteten är den som blir av varje dag, varje vecka, varje månad, varje år i resten av ditt liv. Det är det bästa. Inget konstrukt. All aktivitet som blir av. Men mår du bra av att gå på ett gym och träna, då ska du göra det. Då är det lika mycket det bästa för dig. Men vi ska inte göra det så jäkla komplicerat. Det skulle jag vilja säga. Ja, det var väl det.

00:57:32 – Wille: Jag tycker om brandtal. Det är väldigt bra.

00:57:35 – Elin: Jag blir så engagerad av det här. Jag blir så ledsen av alla vi träffar som har de här fördomarna om det här. Kroppen är skapt att röra på sig. Den bryr sig inte var, när, hur du gör det utan att den blir rörd på.

HPI-databasen och svenskarnas sjunkande kondition

00:57:52 – Jacob: Vi hade ett sist ämne här som vi också tänkte vi skulle diskutera. Det är den här som du skickade till oss innan vi började spela in den här HPI-gruppen. Just det. Där ni har fått tillgång till vad som verkar vara häftig data. Jag vet inte var den kommer ifrån. Så det får du berätta.

00:58:09 – Elin: Nej men precis, HPI det är ju ett företag som har varit aktiva sen 80-talet och alla har väl nån gång gjort en sån här hälsoprofilbedömning i sitt arbete. Jag kan gissa att de som är utbildade sjukgymnaster och liknande har lärt sig att göra en sån där man testar kondition, man tar blodtryck, längd, vikt, man frågar på frågeformulär och så. Så det här är ju deras affärsmodell sen 70-80-talet, bygger på två avhandlingar och sen dess har de samlat in data på arbetsföra i befolkningen och fortsätter än idag. Arbetsmodellen eller arbetskamraterna säger man, det de vill tjäna pengar på är ju självklart då att utbilda folk och sälja sin modell. Men de har också, han som då grundar den, ett starkt intresse av att den blir beforskad för det är ju helt unikt material.

Så nu har vi fått lite win-win, han vill att det beforskas och vi vill göra det för det är ju gratis data, det är helt fantastiskt liksom. Så idag finns det en databas med drygt 600 000 människor genom alla år, – som vi kan titta och vrida på i olika, och det samlas in drygt 40 000 nya tester varje år. Och det är de här klassiska hälsotesterna man får göra. Arbetsgivaren erbjuder en att få göra ett hälsotest, och den här datan, – den insamlingen är ju standardiserad, så vi kan ju använda den och beforska den, – och nu har vi börjat skrapa i ena änden på det här och kunnat göra, – skulle jag säga, såväl nationella som internationellt unika sammanställningar för det finns ingen annanstans den här typen av databaser. Men den här kontinuiteten och standardiseringen.

Sen finns det fantastiska studier, Ulf nämnde HUNT-studierna nere i Norge och det finns i USA och så, men det är på ett annat sätt. Det här är en annan typ av kontinuitet av data i 30 år där vi kan se vad har hänt med konditionen. Vad har hänt? Det är den sista publikationen vi har publicerat för två dagar sedan. Vad har hänt med konditionen i den svenska arbetsföra befolkningen? I 25 år blev det slut. Det finns ingen annanstans, för det är ingen som har kunnat mäta det. Man har kunnat fråga folk.

00:59:54 – Wille: Man kan ju anta att den har blivit bättre, va? Ja, precis.

00:59:59 – Elin: Vi antar, det är klart det har blivit sämre. Det är det du gissar på att du tänker så. Men jag menar, det finns ingen data på det. Om du tittar på självrapporterad data så säger folk att de tränar mer än vad de gjorde då. Så då tror vi att de är mer aktiva idag än vad de var förut. Och så tror vi att de sitter mer, men det vet vi inte heller egentligen för vi har bara frågat folk eller sett hur mycket folk tittar på TV på 80-talet och tittar på TV nu eller hur mycket folk åker bil på 80-talet och åker bil idag och så drar vi slutsatsen av att vi sitter mer då. Men det här är första gången vi verkligen kunde visa det med hårda data för kondition är ju verkligen ett utfall av vad du tränar och där ser vi att det är ganska dramatiska skillnader. 10 procent har den generella konditionen sjunkit i den här populationen och värst är det då för män, yngre åldrar, de med låg utbildning och de som bor på landet.

Helt plötsligt har vi en issue att jobba med. Det är ganska spännande att kunna få vara med och ta fram sådana data. I alla fall för en epidemiolog som jag tycker det är mumma att kunna visa på det och inte bara tro och tycka att det är så.

01:00:58 – Wille: Det är verkligen intressant det där med att tro och tycka. Nu skojade jag lite, men det finns indikationer på det om man tittar på tider på olika lopp bland motionärer så kan man se att det har blivit sämre och så. Så det finns indikationer. Men just hårda data är verkligen som du säger, det är avsaknad av det. Men ändå kan folk vara väldigt säkra på att Vi gör det här nu som vi inte gjorde då. Det är allt möjligt som du säger från stillasittande till aktivitet, till vad man äter, till hur mycket man röker eller vad som helst. Folk kan ju sitta och killgissa hur mycket som helst utan att egentligen veta.

01:01:30 – Jacob: Vad är det för konditionstest de använder sig av? Är det Åstrand då?

01:01:33 – Elin: De har haft Åstrand, för det var ju det som var gångbart från 80-talet. Nu har de faktiskt tagit in det här nya testet som ett alternativ. Man får välja vilka man vill och använda i deras metod. Men det var inte sedan 2014, 2015 någonstans de tog in det någonstans. Så det har inte alls lika lång spridning, utan vi är mer intresserade av att kunna titta över lång tid.

01:01:53 – Jacob: Ja, så medelvärden börjar bli detsamma också, oavsett metoden.

01:01:57 – Elin: Ja, men precis. Vi kan inte byta metod,

Preventiv vård, hälsoekonomi och politik

01:01:59 – Elin: för det blir ju krångel, utan vi vill ju ha samma metod för att kunna jämföra dem över tid. Exakt. Det är sådant som är mumma för mig, att titta på befolkningsnivå. Det här är sådant man vill trycka upp i ansiktet på våra politiker. Jag brinner mycket för att vi ska jobba preventivt, det vill säga se till att folk inte blir sjuka för det kommer inte hålla. Det kommer att gå åt pipsvängen om vi inte gör någonting snart och förändrar hur hälso och sjukvården funkar. Det här är något man vill trycka upp i ansiktet och visa att om ni ska fortsätta så här, så inte göra någonting åt. Jag tror att de sa det, vad var det de sa? Jag lyssnade på valdebatten här, jag tror knappt ett ord var det om prevention. Det var bara hur vi skulle utöka antalet läkare och allt det här.

Det är så hälso och sjukvården funkar. Den funkar reaktivt, den lindrar symtom och den försöker bota sjukdomar som har uppstått. Jag tror att hälso och sjukvårdsbudgeten, är det en halv procent eller någonting som går till prevention, det är helt orimligt. Och då kan man säga i kontrast, nu går jag igång här, nu får ni stoppa mig, men i kontrast kan man säga att vi har blivit jätteduktiga, för om man tittar på hjärtrapporten från Hjärt-Lungfonden så har ju antalet antalet som dör i en hjärtinfarkt minskat. Det är ju fantastiskt.

01:03:06 – Jacob: Det minskar ju jorden över. Man vet inte riktigt varför det var så. Det finns jättebra data från England där det toppade ut någon gång på 80-talet. Det är en jättekurva upp och sen en kurva ner. Det är ingen bra förklaring till det mer än att det antagligen är någonting annat än de här vanliga riskfaktorerna vi har. Det är antagligen inte vi som gör någonting jätterätt då. Tar vi de riskfaktorerna vi känner till så är de fortfarande sämre och sämre på något vis.

01:03:34 – Elin: Ja, men samtidigt får man hålla begreppen. Nu nämnde jag hur många som dör i en hjärt-kärlsjukdom.

01:03:43 – Wille: Så vad är det som händer?

01:03:44 – Elin: Det är inte färre som får en hjärtsjukdom, utan det är att vi behandlar den bättre, snabbare, vi kan ta hand om den. Vi behandlar framför allt högt blodtryck med mediciner bättre än vad vi gjorde förut, om man säger så. Behandlingen av att undvika att fler blir sjuka i och med att vi behandlar med medicinering och att vi kan ta hand om så att folk överlever sin hjärtinfarkt, det har blivit bättre. Men om nu folk ska fortsätta bli mer sjuka så kommer inte hälso och sjukvården eller vårt sociala system i Sverige eller samhället att klara av det här inom en relativt överskådlig period. Det är jag helt övertygad om. Och vad händer då? Vem får vården de behöver? Ja, det är inte de som är fattigast och de som är lägst ner på den socioekonomiska skalan till exempel.

Så vi kommer se klasskillnader. Vem kommer ha man kvinna? Redan nu så talar man om att en man blir bättre omhändertagen inom vården än en kvinna. Är det jämlikt i Sverige? Ålder? Vem kommer få förtur? Du förstår ju, det kommer inte vara hållbart. Jag brinner för det här med prevention, det vill säga att prevention är att förebygga sjukdom, att den inte ens uppstår i början. Och livsstil, att röra på sig, äta ganska sunt, inte röka etc. Det är kärnan i det hela. Sen finns det andra faktorer också, men det är en kärna i det hela.

01:04:47 – Wille: Vi pratade med Daniel Berglind om det här. Han gör ju mycket roliga studier. Han pratade om att för att man ska kunna motivera för politiker, just den här typen av grejer, då ska det vara pengar. Vi vabbar mindre om vi gör på det här sättet. Då är det mer värt än att säga att folk blir mindre sjuka eller nåt liknande.

01:05:05 – Elin: Eller mindre sjukskrivningar. Det syns ju också, till exempel.

01:05:09 – Wille: Vi kan avlasta Försäkringskassan. Det vore kanon, här har vi ett slagträ i valdebatten.

01:05:14 – Elin: Du har helt rätt. De här hälsoekonomiska beräkningarna kommer ju mer och mer nu. Det blir nästan alltid ett inslag om man gör en studie, att vi ska försöka göra en hälsoekonomisk beräkning. Det vill säga, vad leder det här till för tjänade kostnader? Det kostar att implementera det här, att sätta in den här insatsen, men vad kommer vi tjäna i slutändan? Det är mer och mer sådant för att vi ska kunna visa för vad de kan tjäna för pengar. Det här är ingenting som de politikerna som sitter nu kommer kunna se effekt på inom fyra års mandatperiod. Alltså sker det ingenting. Om 20 år kommer vi se effekt om någon gör en jättestor insats nu. Jag skrattade lite förtretat när det här med e-cigaretter kom. Kommer ni ihåg att det var ett tag sen det kom?

Det dröjde en månad innan de förbjöd e-cigaretter eller var off. För då kunde en politiker visa på att det här med cigaretter, alla visste att det var dåligt att röka, så kom e-cigaretterna. Då kan jag göra nånting åt det här och visa att jag har gjort nånting och så händer det nånting direkt. För man har den risktänket kring… Man tänker inte på samma sätt kring fysisk aktivitet av nån anledning. Det är inte samma. Jag kommer inte se effekt på så snabbt.

01:06:24 – Jacob: Jag tror det är många som drabbas också. Tror du inte det? Nej, men typ.

01:06:28 – Elin: Precis. Det blir en effekt direkt, tycker man.

01:06:31 – Jacob: Men jag tror det är också hur många man, nu är det så få som röker så då är det lätt på något sätt att, jag gör bara några procent av befolkningen upprörda. Det är nog många rökare som också tycker, de kanske var i minoritet när man tog upp de här första lagarna att man inte fick lov att röka inomhus på barer och restauranger och sådär. Men det var fortfarande alltid i minoritet som man då, jag tror det här med Säg om man skulle stänga av innerstan. Vi har en annan podcast där vi brukar diskutera lite mer rubriker och så här. Madrid har ju väldigt dålig luft i sin stad. Så de har börjat göra väldigt många åtgärder nu. Försöka minska det. Stänga av, göra fler gågator och så här. Där kan du ju motivera det med att det är dålig luft. Men en liknande grej som gjort i storstäderna här i Sverige hade varit jättebra också för folkhälsan och så där.

Men du kommer ha så väldigt många upprörda Du påverkar så stor andel av befolkningen så då tappar man för många röster till nästa val och så blir det inte av. Medan om det bara varit så att vi stänger av den här gatan, det gör bara 2% av befolkningen upprörda och det hjälper 98. Då hade det varit lätt gjort tror jag. Även om man vet att det är en långsiktig effekt. Då får de som röstar se förbi sig själv och det verkar inte de flesta vilja göra.

01:07:54 – Elin: Talar man till begreppet risk, vad man upplever vara en fara så är det egentligen en multiplikation mellan vad det är för konsekvens av det här jag gör och vilken kontroll jag har. Då kan man säga, hur många av er två känner någon som inte gillar att flyga, som har avstått att flyga? Det är någon, eller hur? Ni känner säkert någon. Ni har sett någon som är otroligt rädd för att flyga. Ni tycker inte det är jättekul att flyga. Därför att man vet att konsekvensen om nånting händer där uppe, den är fatal och jag har ingen kontroll. Alltså upplever man det här som en risk. Jag vill liksom inte, shit, det här vill inte jag vara med om. Men det här med livsstil, det vill säga, den känner att okej, konsekvensen av det här, ja, det är nånting som förmodligen händer om 20 år, att du drabbas av nånting och jag har full kontroll.

Jag kan bestämma i morgon om jag vill börja röra på mig eller inte. Alltså upplever inte folk att det här med att inte röra på sig eller röka och så är nån speciellt stor risk och alltså tar man inte jättestor prioritet till det. Men vad händer när man får sin första gångs hjärtinfarkt? Ja, då verkar folk bli frälsta och känna, shit, jag måste göra nånting åt det här, för nu var det nära döden. Då upplever man den här risken mer stark. Så att, ja, i ett mer spekulativt då, man raljerar lite om det, så är det också hur man ser på olika risker i samhället och vad som är farligt och inte farligt.

01:09:06 – Wille: Tror du att det kommer att finnas nån forskning som kan ändra på det här, eller tror du att det är det som Jacob säger, att det är för bökigt och för svårt att röstriska på det?

01:09:14 – Elin: Men det kan jag väl inte säga. Jag håller ju på med det själv. Man måste ju fortsätta. När jag började för 15-20 år sen och började vara med i sammanhang där man pratar fysisk aktivitet, då fick vi sitta inne i hörnet och skämmas. Ingen ville prata med oss. Nu finns vi i centrum. En av de största studierna som görs nu, SCAPIS-studien som Hjärt-Lungfonden gör, där man mäter massor på 30 000 män och kvinnor i Sverige. Helt plötsligt är det här med att mäta fysisk aktivitet en av de viktigaste måtten i hela studien. Ja, mycket har hänt på de här 15 åren som jag har varit med ordentligt och mer kommer att hända. Det är såklart vi ska förändra det här, herregud. Det är såklart, men vi måste låta skrika, komma med i sådana här forum som det här är och prata om det här.

Precis.

01:09:57 – Jacob: Du nämnde här att svenskan blir sämre. Du sa att studien publicerades för två dagar sedan, så jag ska läsa den också sedan. Ja, just nu finns den i abstract form och vi har sett till att den snart kommer vara open access så man kan läsa hela.

01:10:07 – Elin: Den kommer väl om några dagar eller en vecka. billiga betalningen som man får betala nu för tiden till tidskrifterna för att de ska publicera det. Förut betalade folk för att läsa artiklarna. Nu får vi betala för att få våra saker publicerade. Det är väldigt ironiskt.

01:10:23 – Wille: Vi har pratat om den här modellen. Den är sinnessjuk.

01:10:27 – Jacob: Men det börjar väl bli bättre där med. Nature sa att alla deras tidskrifter skulle vara open access. Jag tror det var 2022 eller något sånt där.

01:10:34 – Wille: Okej, snyggt. Eller 24.

01:10:37 – Jacob: Men det är ju så, open access, det kan ju vara att det blir dyrt att publicera det istället som du säger. Men i alla fall tillgängligt för folk.

01:10:44 – Elin: Då får man sikta på Nature då, eller på den där, vad var det där trevliga hälsomagasinet som ni sa att Lancet var, eller vad var det, när Ulf var med och hörde om magasinet.

01:10:53 – Jacob: Det var en artikel i Svenska Dagbladet

Siffrorna bakom konditionstappet och klasskillnader

01:10:55 – Jacob: som kallade det för Hälsomagasinet Lancet, sen har det varit ett stående skämt i… Men det jag ville veta här nu, om det nästan är, om det i alla fall finns, du sa 10% dropp, vad är medelvärdet, vad ligger medelvärdet för en 40-åring idag? Oj, nu hade jag inte det i huvudet här, men det skänker mig,

01:11:18 – Elin: Jag tänker 10% dropp från 30ml per kilogram.

01:11:22 – Jacob: Det låter som 35 tror jag.

01:11:24 – Elin: 4,2ml var det på gruppnivå om man säger så. Jag tar fram artikeln som ni har läst om och om igen. Det har ni inte, för ni har inte ens sett den, vad dum jag är. Det var 4,2 milliliter om folk är bevandrade med vad en millilitersiffra är. På gruppnivå var det 4,2 milliliter i dropp och då började man…

01:11:45 – Jacob: Det är ett ganska ordentligt dropp ändå. Det är ett ordentligt dropp och utgångsnivån var helt enkelt… Ska vi se, här har vi dem. Det måste ha varit drygt 40.

01:11:56 – Elin: För första gången i media presenteras de här resultaten. Det kommer ut efter studien antagligen, vi hinner inte släppa. Utgångspunkten var verkligen i mitten på 90-talet var medelkonditionen drygt 38,5 milliliter i den här gruppen och sjönk ner till 34,5. Den började på 38,7 eller nåt sånt, så var det 4,2. Så nånstans över 38 ner till nånstans över 34 på medelnivå. Då var det sämre för männen, yngre åldrar, lågutbildning och om man bodde i det som kallas för glesbygd jämfört med storstaden. Det var sämre för yngre åldrar, så de unga hade blivit ännu sämre.

01:12:35 – Wille: Så då kommer det att bli ännu värre framöver. Ja, det är som allt annat.

01:12:40 – Jacob: Det är som kosten och så där också. De som har sämst kostvanor är de unga.

01:12:46 – Elin: Det intressanta däremot var att en grupp lite, om vi kunde tyda nånting, gick emot den här trenden och var lite flack. Det var den gruppen som var medelålders, äldre och hade hög utbildning från drygt 2000-talet. Det är de tre atletcheferna. Ja, lite sådär. Vi tittade och försökte titta vad som hade hänt. Runt 2000-talet var det den här boomen att vara med i olika maratonlopp och lite sådant. Ja, det ser man också lite segregation där med grupper i samhället.

01:13:12 – Jacob: Ja, precis. Man undrar ju där också, tittar ni på variationen i testresultat? Det kan ju vara så att 90% av befolkningen stannar kvar på den här sakta nedåt kurvan. Och så har vi de 10, 15, 20% som fick för sig att de skulle springa triathlon, att de bara gjorde ett jättesteg upp. Så trots att de bara är 20% av de här 100 så har de dragit upp snittet så att det håller sig jämnt.

01:13:36 – Elin: Ja, men precis. Det är en av styrkorna med det här jämfört med många andra material. Ni har säkert pratat om det förut. Det finns en gyllene ort som kallas power på studier. Det vill säga att du kan inte göra för mycket på en studie på för få personer. Så många gånger gör folk bara saker och ting på hela studien. Man säger inte att det skiljer mellan män och kvinnor eller olika åldrar eller så, för man har inte power nog. Man har inte tillräckligt många människor att undersöka på det. Men det är inget problem vi har när den här bygger på drygt. Nu var det 400 000 eller någonting sådant men vi har gjort på gruppnivå både kön, ålder, utbildning och regioner och kunnat särskilja de här smågrupperna och sett är det någon som avviker lite mer än andra.

Då kan vi se att den här gruppen verkar avvika lite och intressant att se vad är det de har fått göra som gör att de inte har stuckit ner lika mycket i kondition som de andra. Då var en teori väldigt spekulativ. Vi har inga såna data om de just har börjat träna mer eller att det är de som springer mer maraton. Träning är en klassfråga. De som har en högre socioekonomisk status eller högre utbildning, högre lön, de tränar mer än de som inte gör det. Kanske medelålders som känner att nu börjar jag komma till åren, nu måste jag göra nånting. Den yngre är lite mer så här, ja, ja, ja. Det där är senare i livet. Det tar jag sen.

01:14:47 – Jacob: Ja, det är lite så. Det är som KOL, de går inte till sjukhuset förrän de har jobbigt att gå upp för trapporna. Precis, exakt.

01:14:57 – Elin: Spännande. Det är riktigt spännande data och mer studier kommer så det är bara att gå in och kika på den länken, jag skickar det. Där kommer vi publicera alla resultat och försöka skrika så mycket vi bara kan. Vi gör en exakt likadan studie vad det gäller övervikt, fetma och mental ohälsa. Alltså trendstudier så kommer två andra studier snart som visar på hur det har förändrats. De två parametrarna bland annat.

01:15:16 – Wille: Det här blir ju definitivt någonting vi kommer ta upp i tyngre rubriker, men då kommer vi sitta och såga er metod och sitta och säga, ja men vilka sopor, har de inte räknat statistiken på det här sättet? Att de inte tänkte på detta i början på 80-talet när de började.

01:15:28 – Jacob: Vad är det här för företag?

01:15:31 – Elin: Fan vad fint, kan vi ta med er i vår grupp här så kanske ni kan på ett bra sätt se till att våra artiklar blir bättre?

01:15:37 – Wille: Nej, nej, nej. Vi kan inte göra någonting bättre. Vi kan bara sitta och vara dryga i efterhand.

01:15:43 – Jacob: Fint, serru. Fint. Vi förstår att det är för jobbigt att göra det själv. Ja, nej men absolut.

01:15:48 – Wille: Det där låter ju skitspännande verkligen. Som sagt, det är kul att få hårda data och visa på att saker verkligen håller på att gå åt helvete. Det är alltid roligt.

01:15:56 – Elin: Så kan man nämna, det mest slående kanske var att ungefär de som ansågs ha en låg kondition, det vill säga under nån form av riskvärde, har fördubblats under den här perioden. Det är kanske det mest dramatiska, att de som har den största risken har fördubblats från drygt 20 plus procent till 40-50 procent. Om man pratar om att jorden

Avslutning

01:16:12 – Elin: håller på att bli varmare och så säger man 1,7 grader, men vad fan, hur mycket är det?

01:16:16 – Wille: Och så är det så här, oj, det var jättefarligt.

01:16:19 – Jacob: Det är många som tippar över kanten på sätt och vis.

01:16:21 – Wille: Grymt. Nu har vi 25 minuter innan nästa gäst ska hoppa in här, så vi får tyvärr avsluta här. Sjukt kul att ha med dig här, Elin. Nu har jag bockat av en till i den här släktskaran, Ekblom. Och vad hette jag nu igen då, sa du?

01:16:39 – Elin: Det var Elin, ja. Det hörde jag, vad fint du kom ihåg.

01:16:43 – Wille: Ja, det är bra. Verkligen kul att du ville vara med.

01:16:46 – Elin: Tack för att jag fick vara med. Många intressanta ämnen finns att diskutera. Tankarna spånar när man lyssnar på vad ni pratar om med andra. Det finns mycket att prata om och det har jag säkert gjort med andra deltagare också.

01:16:57 – Jacob: Har du något att göra? Vi har 150 avsnitt för dina cykelturer.

01:17:01 – Elin: Ja, precis. Bra där. Jag vet inte hur lång cykelpendling du har, men det borde nästan räcka ett år.

01:17:07 – Jacob: Våra avsnitt brukar ligga på drygt en timme eller lite mer.

01:17:10 – Elin: 15 kilometer har jag. Idag är det drygt 35 minuter. Ett avsnitt fram och tillbaka. Ett års lyssning med mig och Wille.

01:17:16 – Jacob: Snyggt. Vi kan uppskatta ditt VL på max utifrån pendlingstiden.

01:17:20 – Wille: Det är kanon.

01:17:23 – Elin: Det är kanon.

01:17:24 – Wille: Du får höra av dig om det dyker upp fler intressanta resultat så får vi ta med det igen och ta upp det.

01:17:29 – Elin: Det ska jag göra. Absolut. Tack så mycket. Ha det gött. Ha det bra. Hej, hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *