Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
Efter ett inledande snack om lokal fotboll och svensk föreningsidrott gästas Wille och Jacob i det här avsnittet av Marko Laaksonen, forskare vid Vintersportcentrum på Mittuniversitetet i Östersund. Marko berättar om sin bakgrund som aktiv skidskytt i Finland, sina doktorandstudier i Åbo där han använde radioaktiva isotoper och PET-skanning för att mäta lokalt blodflöde och energiomsättning i arbetande muskler, samt sina år som tränare för både det svenska och finska skidskyttelandslaget.
Samtalet dyker djupt ner i skidskyttets unika kravprofil och tävlingsformer. Marko förklarar hur sporten kombinerar två vitt skilda discipliner under tidspress, där åkarna kommer in på skjutvallen med omkring 95 procent av maxpulsen och måste hantera både fysisk trötthet och uppemot 20 000 åskådare på läktaren. På 50 meters avstånd ska fem skott träffa en måltavla som mäter 11,5 centimeter i stående skytte men bara 4,5 centimeter i liggande, samtidigt som pulsen sjunker till omkring 60–70 procent och ett för stort pulstapp faktiskt kan göra geväret svårare att hålla stilla i liggande.
När det gäller träningsupplägg berättar Marko att elitaktiva skidskyttar lägger ungefär lika många fysiska träningstimmar som längdskidåkare, omkring 700–900 timmar per år, med uppskattningsvis ytterligare 100 timmar skytte i vila utöver det. Totalt avlossas över 20 000 skott per säsong, varav cirka 60 procent skjuts i kombination med fysisk ansträngning. Eftersom det finns väldigt lite publicerad forskning specifikt på skidskytte jämfört med vanlig längdskidåkning leder Marko nu nya projekt vid Mittuniversitetet för att undersöka hur det minst 3,5 kilo tunga geväret på ryggen påverkar åkteknik, steglängd, frekvens och fysiologiska trösklar.
Vidare diskuteras det nystartade tvååriga elittränarprogrammet för skidsporter som Mittuniversitetet driver på uppdrag av Svenska Skidförbundet. Utbildningen riktar sig till tränare inom bland annat alpint och skicross och omfattar funktionell anatomi, fysiologi, biomekanik, idrottspsykologi och vetenskaplig metodik. Marko, Jacob och Wille reflekterar över utmaningen i att deltagarnas förkunskaper varierar kraftigt, men betonar hur viktigt det är att tränare – inte minst på nivån strax under eliten – får verktyg att sålla bland trender och kostråd utan vetenskapligt stöd.
Avsnittet avrundas med tankar kring svensk återväxt i skidskytte, där Marko ser flera lovande juniorer och ett ungt A-lag, samt hur erfarenhet gör att många aktiva kan prestera på topp långt upp i 30-årsåldern. Slutligen berörs datainsamling och belastningsstyrning i modern träning: från pulsmätare, laktattester och träningsdagböcker med skattning av sömn och återhämtning efter sjukdom, till ny forskning på atletmonitorering och utvecklingen av effektmätare i skidstavar som kan mäta kraft i varje stavtag på både barmark och snö.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion och snack om breddidrott
00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Guideon.
00:00:29 – Jacob: Hallå hallå.
00:00:30 – Wille: Tja, allt bra?
00:00:31 – Jacob: Det är fint. Det är fint. Jag sitter här och laddar faktiskt. Vi ska spela derby ikväll. I fotbollen. Här är det Skånemästerskapen, så möter vi Eskilsminne, division 1-lag.
00:00:45 – Wille: Båda från Helsingborg alltså?
00:00:46 – Jacob: Ja, precis. Vi är väldigt nära. Vi har följt varandra också, för när jag började där ute i Hittarp för drygt 10 år sedan, då var de också division 5 med oss. Sen tog de väl något steg snabbare där hela vägen, så de är uppe i ettan nu och vi är nere i division två. Men det ska ändå bli kul.
00:01:04 – Wille: Det är imponerande vilket underlag ni har för att ta fram fotbollsspelare. Det är inte en jättestor stad ändå.
00:01:10 – Jacob: Helsingborg, nej. Men Helsingborgs IF har ju haft, i alla fall traditionellt sett, väldigt bra ungdomsverksamhet. Erik Niva skrev ju faktiskt om det nu bara för någon dag sedan i Aftonbladet. Det handlade i och för sig om idrottsgymnasiet där jag jobbar men just att de har… Det har inte varit något mästerskap på… Det var väldigt många år där det inte varit spelare med från… Som har gått på filbordarskolan och i princip alla de som har gått på filbordarskolan på herrsidan då har ju spelat i Helsingborgs IF. Så de har varit väldigt mycket… duktiga ungdomar. Många av dem blir ju allsvenskar och flyger iväg. Men det är också en hel del som fastnar i segmentet under. Som nu i vårt lag där har vi ju… Jag tror det är fyra killar som har spelat Superettan innan.
Men så lär man sig 30 och Superettan är inga jättepengar ändå. Och hamnar man lite mitt emellan klubbar så är det lätt att man flyttar hem till stan igen och så hamnar de hos oss.
00:02:06 – Wille: Deppigt. Vad gör de då? Jobbar på Jula? Självuppdeppigt. Man måste ge upp fotbollsdrömmar liksom.
00:02:14 – Jacob: Klubben har varit duktiga på att ordna bra jobb till dem än så länge. Så de får ett bra jobb och sen så blir det Amatörfotboll får man ändå kalla det fast det är väldigt bra fotboll när det väl är fotboll fast det inte är många träningar. Och så kommer jag, gubben också, in och är med och tränar.
00:02:36 – Wille: Ja, vad kul att man kan fortsätta hålla på med breddidrotter.
00:02:42 – Jacob: Ja, faktiskt. Vi har en kanadensare i laget. Jag pratade lite med honom. Det är helt fel i de nordamerikanska länderna. Eller fel, men du är i skollag och sen universitet. Och sen efter det så är det i princip ingenting kvar för dig. Du blir proffs eller så är det ingenting. I och med att allting har med skolan att göra. Så det är ju en kul grej kan man säga. Vi har ju ner till division 7. Det är till och med i division 8 i Stockholm, är det inte det? Ingen aning. Dessutom Korpen. Ja, men det är inte fotboll alltså.
00:03:13 – Wille: Det är något annat.
00:03:15 – Jacob: Men det är i alla fall möjlighet att röra på sig med en lagsport. Inte bara gymmet eller ut och springa eller åka skidor eller vad det blir.
00:03:23 – Wille: Det är ballt faktiskt. Det är ganska lätt överlag att komma in i föreningsidrott. Nu seglar vi iväg här, men jag reflekterade över det häromdagen. Man kan anmäla sig till olika lopp och vara med där, eller gå med i någon klubb och börja spela fotboll eller innebandy. Det är ganska lätt att få de kontakterna.
00:03:41 – Jacob: Precis. Det finns till och med gymnastik för vuxna och sånt nu.
00:03:46 – Wille: Ja, fy fan man hade gjort bort sig där alltså. Herregud, ingen koordination överhuvudtaget.
00:03:54 – Jacob: Jag blev inbjuden till en sån grej efter något poddavsnitt. Jag bara, njaa… Hela imagen bara kraschar.
00:04:01 – Wille: Exakt. Nåväl,
Presentation av Marko Laaksonen och hans bakgrund
00:04:05 – Wille: vi ska prata idrott idag. Vi har nämligen med oss en person med bred kompetens här, har jag fått intrycket av. Det är Marko Laaksonen, välkommen.
00:04:15 – Marko: Tackar så mycket!
00:04:16 – Wille: Hur är läget med dig?
00:04:17 – Marko: Jo, det är rätt bra. Nu är det lite lugnare på jobbet när studenterna har sprungit ut från huset. Vi ska snart gå till semester också, så det blir lite lugn och ro.
00:04:29 – Wille: De håller inte på och smäller i skåpen och lägger tuggummi på väggarna eller vad studenterna håller på med?
00:04:35 – Marko: Nej, i alla fall hos oss är studenterna hyfsat vuxna. Det är bra!
00:04:41 – Wille: Var sitter du någonstans, för de som inte vet?
00:04:43 – Marko: Nu sitter jag i Campus Östersund och i Vintersportcentrum, där jag har mitt lilla kontor.
00:04:50 – Wille: Ja, det ser välorganiserat ut. En tavla som ser väldigt skönt tom ut nu. Det är inte jättemycket grejer att göra de närmsta veckorna.
00:04:58 – Marko: Det är den finaste delen av mitt kontor, faktiskt. Om ni ska se mitt skrivbord så ser det helt annorlunda ut. Men jag ska inte visa det.
00:05:05 – Wille: Nej, det är bra. Tomma skrivbord är ett tecken på en sjuk hjärna, brukar jag säga. Men jag tänker att du ska få presentera dig för lyssnarna, men också för oss, att vi kommer in på det vi ska prata om idag, nämligen ditt verk helt enkelt. Om man säger idrottslig bakgrund och akademisk bakgrund, vi vill höra allt.
00:05:29 – Marko: Ja, hur långt bak ska jag gå då? Om vi säger såhär, jag kommer ursprungligen från Finland som när man lyssnar på mig. När jag var yngre höll jag på med… Det var kanske först skidor, sen kom det skidskytte. Jag var kanske 12 år, ungefär. Det blev min huvudsport. Sen har det blivit orientering och sånt, lite till och från. I olika omgångar. Så jag höll på med den tills jag var kanske 25-26. Fick några SM-medaljer i Finland med mig. Och sen, därefter gymnasiet och lumpen så började jag studera i Jubaskyla universitet. Jag läste idrottsfysiologi och träningslära, testmetodik. Och när jag blev klar med den så bytte jag lite spår. Jag flyttade till Åbo och blev en doktorand. Det var som en riktig bananskala att jag hamnade på ett ställe där.
Men sen satte jag igång med mina doktorandstudier och Det handlade mest om ganska grundidrottsfysiologisk forskning. Det var ett ganska speciellt forskningscenter som använde radioaktiva isotoper och så kallat PET-scanner. Vi håller på att initiera isotoper till försökspersonerna och skannade dem lite i efterhand och gjorde analyser och så vidare. Men själva forskningen under den tiden det handlade om att titta på blodflöde i arbetande muskulatur i olika typer av muskelarbete. energiomsättning i musklerna, för det var en metod som kunde mäta ämnesomsättning utan att gå in i muskeln. Så det var en väldigt fördelaktig metod att använda i forskning. Jag lyckades disputera 2005, och i samma veva halkade jag in på På nästa bananskala fick jag direkt jobb här på Mittuniversitetet i Östersund.
Det var kanske lite riggat upplägg för att jag hamnade hit. Det var inte många som hade sökt jobbet. Till slut tyckte de att jag var kanske den bästa kandidaten. Sen kom vi överens om att jag börjar när jag har disputerat. Så jag är behörig. De höll på att starta den idrottsvetenskapliga utbildningen precis då. Så jag blev den första som anställdes här. Så efter mitt avhandlingsjobb fick jag helt annorlunda arbetsuppgifter som jag hade förväntat mig och var egentligen utbildad för. Bygga upp ett utbildningsprogram och massvis med undervisning som jag aldrig gjort förut. Så det var lite ny värld. Så höll jag på med. Fram till 2011. Klart jag gjorde nån forskning där också under den tiden. Men 2011 fick jag erbjudande från Svenska Skidskytteförbundet som jag hade haft lite kontakter med.
Jag ersatte Wolfgang Pissler som damtränare. Jag var med i svenska skidskytteförbundet i tre år. Både med damer och herrar. Ibland tränare, ibland huvudtränare och så vidare. Och sen efter Sotji så flyttade jag arbetet till Finland, så jag var finska landslagets förbundskapten två år. Och sen två år tillbaks så kom jag tillbaks till Mittuniversitetet, så här sitter jag igen i kontoret. Under de här två åren, eftersom jag var så aktiv inom skidskytte som tränare, så nu har jag försökt starta upp lite skidskytteforskning här hos oss, lite mer omfattande än vad vi har gjort förut.
00:09:18 – Jacob: Finns det forskning på det?
Forskning på skidskytte och puls vid skjutvallen
00:09:20 – Jacob: Det känns som en ganska liten sport och framförallt få utövare. Finns det forskning på det sen tidigare?
00:09:29 – Marko: Skidskytte är en väldigt dåligt forskad sport. Jag höll på en föreläsning i Budapest och berättade just att om du går till PopMed, som är en ganska bra databas, om du skriver pathlon som sökord får du 79 träffar.
00:09:47 – Jacob: Är det sån skadestatistik från OS då också, när de bara råkar vara med? Två skador på biatelliter, så kom det med i texten.
00:09:58 – Marko: Nej, men över hälften av dem handlar om hälsorelaterad forskning, så att skidskytten har varit med i någon studie eller så. Det är väldigt lite som är tillämpningsbart till själva träning eller träningsplanering. Skidskytte kan använda mycket kunskap från längd, men samtidigt måste vi komma ihåg att skidskyttarna åker gevär på ryggen. Det är ändå 3,5 kilo extra vikt, så det är inte samma sak. Även om man tänker på skjutmomentet så klart, det finns en del från gevärsskytte som man kan tillämpa till skidskytte, men samtidigt Vi har en hyfsat hög tidspress när vi skjuter och sen har vi även en fysisk belastning som man har egentligen samtidigt när man kommer med 95% av maxpuls till skjutvallen.
00:10:47 – Jacob: Det är just det jag tänker, man måste väl träna på något sätt på att få ner pulsen. Om vi tar fotbollen, där har man på något sätt Förr så mätte man ju VO2 max där, konditionen. Men nu är man ju ganska… Ska inte säga att man är ointresserad av idrott eller fotbollsspelarnas kondition, men det är egentligen mer återhämtningsförmågan man vill ha ett mått på. Man gör ju ändå sprinterna på hög intensitet och man vill veta hur snabbt kan spelaren återhämta sig för att sen kunna sprinta igen. Jag tänker att det borde vara någonting snarlikt hos en skidskytteliksom. Hur snabbt kan man komma fram och ändå komma ner och bli lugn för att sen starta igång igen?
00:11:26 – Marko: Det där är lite lurigt. Som jag ser det skjuter skidskyttarna i vilket fall som helst med hög puls. Under den tiden sjunker den från 95 % av maxpuls till 60 i ligg och 70 % i stå. Så du är tvungen att skjuta när det ändå är hög puls. Egentligen är det så här att i ligg kan det vara så att om pulsen sjunker för mycket så kommer det kraftiga hjärtslaget lätt till gevärens rörelse. Så det kan till och med bli svårare om den sjunker för mycket.
00:12:06 – Wille: Innan vi hoppar in, för jag tycker vi måste komma tillbaka. Vi måste hoppa tillbaka lite, för det blev hela ditt liv där på två minuter. Det blev mycket att ta upp tycker jag. Men från början, när du började med skidåkning och så blev det skidskytte. Hur kom det sig att det blev skidskytte?
00:12:26 – Marko: Ja, jag minns… Det var så här att de i min hemklubb… Jag tror att de hade en liten… Nu ska vi börja med en ny grupp, kan man säga. Nu kallar vi in de som är intresserade av att testa skidskytte. Det här var 86, 87 nånting. Vi var ett gäng, 10-15 stycken som kom till en träning och vi fick testa. Jag tyckte det var bara kul. Så det blev flera gånger. På nåt sätt fastnade jag där. Jag var ganska ung då, men under den tiden var jag aldrig nån riktigt bra skidåkare. Jag blev mycket bättre när jag var äldre. Men jag vet inte. Den där kombinationen av två helt olika sporter tror jag var det som lockade mig mest.
00:13:18 – Wille: Men är det generellt sett så att skidskyttarna inte är lika vassa som de bästa skidåkarna, eller skulle de ha möjlighet att tävla även i vanlig längdskidåkning?
00:13:30 – Marko: Jo, de bästa har det. Men om vi säger såhär, om vi tar 50 bästa längdåkare i Sverige och 50 bästa skidskyttar, det kanske inte finns 50 stycken skidskyttar. Det låter som man kan kalla bästa. Ja, men helt hypotetiskt så ligger nog skidhyttorna, om vi gör något testvärde eller om vi ska köra en skidtävling, generellt sett kanske lite lägre. Men kraven egentligen och de absolut bästa i världen, Jag är osäker på om jag kommer att ljuga, men jag tror att Ole Enarp Björndalen som avslutade sin karriär nu i våras, jag tror att han till och med kanske har någon mästerskapsmedalj i längd. Jag är inte hundra säker, men jag har en känsla av att han var väldigt högt där. Så de bästa skidskyttarna, de är vassa.
00:14:19 – Jacob: Fourcade borde ju också… Han åker ju ifatt alla hela tiden, känns det som, när han tävlar. Borde inte han också kunna ta igen?
00:14:25 – Marko: Fourcade, ja.
00:14:27 – Jacob: Han verkar också köra ifrån alla hela tiden. Han missar två, så missar de andra en och så vinner han.
00:14:32 – Marko: Ja, lite så är det. Min bild är att det faktiskt på damsidan… Alltså på herrsidan är det, vad ska man säga… Det är lite flera killar som åker hyfsat lika. Men på damsidan är det nog Mäkäränen och någon till som sticker ifrån lite mer i skidåkning jämfört med de andra.
00:14:53 – Wille: Men är det att man märker att man har någon annan talang? Just det här som Jacob var inne på att du har med återhämtning eller någonting sådant som gör att man känner att jag har bättre chans att bli riktigt bra på skidskytte än jag har på vanlig längdskidåkning.
00:15:06 – Marko: Ja, det är svårt att säga för det är en kombination av så många olika faktorer. Men i skidskytte tror jag att även personligheten och den mentala biten spelar lite mer roll än bara de fysiska egenskaperna. Jag har en kille i Finland, när jag var tränare där, som kom som en reserv till en stafett. Första gången i världscupen och stafett direkt. Man märkte när han kom dit, man skulle kunna tänka sig en ung kille, 22-23 år gammal, att han är skakig där vid inskjutningen och innan tävlingen börjar. Men han var lugnet själv. Han är inte på någon toppnivå, än i alla fall, men han har utvecklat sig enormt. Jag tror att det är personligheten och hur man hanterar den här stressen som också är väldigt viktigt i skidskytte.
00:15:56 – Wille: Sen när du gick vidare, vi
Doktorandstudier med PET-skanning och muskelmetabolism
00:15:59 – Wille: ska komma tillbaka till skidskyttet, men jag tänkte på din akademiska karriär. När du började komma in på fysiologi, var det att du själv kände att du ville förstå vad som hände när du själv tränade och tävlade? Hur kom det sig att du blev intresserad? Det var ju ändå ganska nördigt när ni satt och höll på med PET-skanning och sådana grejer. Jag tänker att man måste vara rätt intresserad.
00:16:22 – Marko: Ja, som jag sa tidigare, så det var en liten balansgrad att jag hamnade i det där stället först och främst. Jag hade aldrig i mitt liv någon plan under den tiden att jag skulle doktorera överhuvudtaget. Jag ville på något sätt bli en tränare. Det var den som var grejen. Men sedan när jag satt i det där första mötet så sa de redan att jag skulle söka och bli doktorand här såklart. För det var lite annorlunda finansierat än i dagstid. Så jag hamnade i något projekt där. Jag har alltid varit väldigt intresserad av varför någonting händer i kroppen och sådana saker. Själva fysiologin, när jag pluggade var jag hyfsat bra i fysiologi. I alla fall den tiden, nu vet jag inte längre. Men jag har varit intresserad av det.
00:17:12 – Wille: Ja, det känns som att man måste vara det om man ska studera på den nivån.
00:17:15 – Marko: Jo, någon form av drivkraft måste man ha där.
00:17:18 – Wille: Men det var liksom helt så att vi gör nånting och så ser vi vad som händer i forskningen. Det var inte applicerat på nåt sätt då?
00:17:25 – Marko: Nej, det var inte appliceringsbart till idrotten i sig, utan det var mer kanske att vi förstår bättre vad det är som egentligen händer i kroppen. Om vi gör statiskt muskelarbete eller om vi gör det dynamiskt och såna saker. Klart vi hade forskningsplan inför varje projekt. Det var inte bara att vi gör så här och kollar vad som händer. Annars är det kasta bort pengar, forskning.
00:17:52 – Jacob: Men vad var det ni tittade på lite specifikt? Vad var det ni försökte spåra?
00:17:57 – Marko: Ja, min handledare hade börjat med redan tidigare att mäta det här med blodflöde i musklerna. Först tittade man bara på vila, hur mycket det varierar i vår lårmuskel, som är den största muskeln vi har. Varför är det mindre blodflöde i det här området än det här området? När jag kom med i bilden byggde vi en benspark, att man kan göra lite mer dynamisk rörelse under PET-scanningen och jämföra det mot statiskt arbete. Det var mycket just det här regionala… skillnaderna i muskeln som var det inre området. Det finns ingen annan metod som kan mäta samma sak lika noggrant. Så småningom började vi också titta på det här med glukosupptagning. Hur mycket man använder blodsocker i energiomsättning och fettsyror och sånt.
00:18:54 – Jacob: Kom ni fram till något praktiskt intressant?
00:18:59 – Marko: Praktiskt intressant vet jag inte. Det kanske mest intressanta, eller kan vara till allmänheten, är att om man mäter blodflöde och syreupptagning i muskeln så var det väldigt tajt kopplat till hur mycket man hade fettsyror i energiomsättning. Men däremot när man tittar på glukosupptagning, det var inte alls lika tydligt, utan det var en viss muskel som plötsligt använde mycket mer glukosgenisk framsättning än de andra. Så det finns nånting där inne i musklerna som gör att det blir såna här skillnader. Det andra området som jag har varit intresserad av är hjärta. Så vi har gjort några studier och tittat på hur hjärtat fungerar under såna här PET-scanning.
00:19:53 – Jacob: Har du tittat på laktat också?
00:19:55 – Marko: Nej, de har inte haft såna här isotoper eller markörer för det riktigt.
00:20:01 – Jacob: För det hade varit intressant också.
00:20:02 – Marko: Absolut. Det var egentligen i min första forskningsplan för min avhandling. Det fjärde projektet var egentligen att titta på flakdatupptagning. Men den blev aldrig klar.
00:20:16 – Jacob: För det pratas väl lite om, just som du säger det här, vissa delar av musklerna använder mer glukos och andra kör mer. Att de musklerna som använder mer glukos att de kör lite anarobt med det. Men att laktaten liksom inte… Den försvinner inte ut i blodet på samma sätt utan den flyttas över till andra delar av muskeln som har mer tillgång till syre och återvinst där. Och att även hjärtat har en liten roll i att ta ner laktatet och sådana bitar.
00:20:46 – Marko: Ja, exakt. Så kan det vara.
00:20:50 – Wille: Men ska vi hoppa tillbaka till skidskyttet, för det
Tävlingsformer, regler och geväret i skidskytte
00:20:52 – Wille: känns som att det är där jag och Jacob kan minst. Inte för att jag kan så mycket om PET-scanning, men… Hur var det nu? Du blev kontaktad av svenska skidskytteförbundet först?
00:21:08 – Marko: Ja, precis. Det var 2011. Eller vad ska man säga? De lade ut, eller utannonserade tjänsten där. Sen kände jag dem en del tidigare. Såklart. Tillslut valde de mig som tränare för tjejerna där.
00:21:26 – Wille: Just det. Om du beskriver sporten, hur är det man tävlar i skidskytte? Om du beskriver en tävling, hur den ser ut. Jag känner själv att jag inte har jättebra koll på det. Det känns som en bra början för att få en bild av vilka krav som ställs på en. Ja, skidskytte är, vad ska man säga?
00:21:47 – Marko: Först och främst finns det För nästa VM som hölls här i Östersund finns det egentligen sju tävlingsformer. Det är fyra individuella, sen är det tre olika stafetter som man tävlar i. I vanliga fall ser tävlingen ut som så att man först har inskjutning som är ungefär en timme före tävlingsstart. Sen själva tävlingen består av att man har Beroende på tävlingsform, i vilket fall som helst är det så att man åker först en slinga mellan två och fyra kilometer, skjuter fem skott, och sen åker man samma slinga igen, och fyra skott. I sprinten är det ligg och ståskytte, i de andra är det ligg, ligg, stå, stå, eller i distanslopp är det ligg, stå, ligg, stå. Om man bommar får man 150 meter extra åkning, straffrunda, och i distanslopp är det en minuts tillägg som man får.
Om man bommar alltså. På stafetterna har man tre extra skott som man kan använda om det behövs. Och tävlingstiden, de kortaste tävlingarna är ungefär 20 minuter och de längsta distansloppen, herrarna kör upp till 50 minuter.
00:23:02 – Jacob: Det är ganska kort tid ändå, är det inte det jämfört med längsta vanliga skidtävlingarna? Hur långt är femmilen, vad tar den?
00:23:08 – Marko: Ja, femmilen, det är mycket längre. Det är nånstans kring två timmar. Sen i längd har jag sprint som är egentligen Det handlar om några minuter. Tjejerna har kortaste sprinten, det är 7,5 och längst är distans 15. Killarna kör 10 upp till 20. Stafetterna är lite kortare.
00:23:33 – Wille: Geväret, vad är det man bär med sig? Vad är det för avstånd man skjuter på?
00:23:38 – Marko: Det är ett korthålsgevär. Det måste väga minst 3,5 kilo utan ammunition.
00:23:45 – Wille: Det är inte standardiserat vilken typ av gevär det är?
00:23:48 – Marko: Ja, det finns en del regler. Hur stocken får se ut och vilken typ av ammunition man får använda. Det är reglerat.
00:23:58 – Jacob: Man kan inte ställa den på sanden. Nej.
00:24:04 – Marko: Den är reglerad ganska noggrant. Men det som är intressant här är att det står att det måste vara minst 3,5 kilo. Det är samma för tjejer och killar. Och tjejerna är i huvudsak lite lättare, så geväret påverkar särskilt.
00:24:18 – Jacob: Procentuellt blir det mer vikt på ryggen. Ja, exakt. Konstigt, när de ändå har olika avstånd och alla sådana saker. Ja, lite märkligt.
00:24:27 – Marko: Ja, det glömde jag säga. Avståndet i tavlorna är 50 meter.
00:24:31 – Wille: Men man har alltid sitt personliga gevär. Det är inte så att man har tio stycken på förbundet som man bara hugger?
00:24:37 – Marko: Nej, man har verkligen sitt eget gevär som man råkar fila. Alltså alla smådetaljer så att det passar så bra som möjligt.
00:24:45 – Jacob: Är det samma problem som stavhoppare och sånt, att det försvinner på flygplanen ibland?
00:24:51 – Marko: Ja, absolut. Det är inte så roligt när man flyger till tävlingar och sen kommer inte geväret med flygplanet. Det är katastrof.
00:25:01 – Wille: Man får inte ha med sig det i kabinen med andra ord?
00:25:02 – Jacob: Nej. Vad du underskattar. Jag gjorde någon tyngdlyftningstävling där jag glömde mina skor, så fick jag låna ett par skor med för hög klack. Eller inte för hög klack, men högre klack jag var van vid. Så jag gjorde mitt ryck och fångade stången. Så varje gång jag skulle resa mig så var det som att jag stod i nerförsbacke. Så jag reste mig framåt och så tappade jag i stången. Jag är ju en amatör när det gäller tyngdlyftning, men den lilla extra halvcentimeter på hälen gjorde så att jag inte kunde ställa mig rätt. Jag kan tänka mig när man har ett gevär där man sätter sig som vanligt och så siktar man en centimeter snett hela tiden. Det måste ju vara… Ja, och det är varje lagis huvudsakligen.
00:25:41 – Marko: De har ett extra gevär, att lagis har sitt reservgevär som står där på ballen om någonting händer. Ibland är det så att man ramlar eller någonting. eget gevär som går sönder, så man måste ta reservgeväret. Fast man brukar skjuta in det lite då och då och testa Men nej, det känns inte eget. Nej,
Skytteträning, måltavlor och yttre press
00:26:05 – Marko: det förstår jag.
00:26:06 – Jacob: Men hur lägger man upp träningen då? Det känns ju ändå som att de måste träna skyttet när de är andfådda. Ger det någonting att stå och träna skytte när man är lugn och avslappnad?
00:26:19 – Marko: Ja, det är två olika delar. De här bästa nu i Sverige skjuter mer än 20 000 skott varje år. Så det blir över 200 skyttepass under hela säsongen, eller under ett år. Ungefär 40 procent av de skotten skjuter man i vila. Så antingen man försöker öka sin precision eller finslipa någon förberedelsetid inför första skottet, man gör det så fort som möjligt. Eller att man tränar lite mot någon annan aktiv. men fortfarande i vila. Resten, 60%, är en kombination. Att du åker rullskidor eller springer.
00:27:07 – Wille: Det känns som att utfallet när man skjuter, antingen sätter man eller inte. Men om man har väldigt små detaljer som man filar på, hur vet man att man lyckas? Är det att man sätter oftare än man annars skulle ha gjort?
00:27:20 – Marko: hur man märker att man utvecklar sig.
00:27:22 – Wille: Ja, det är alltid smådetaljer när det gäller elitidrott, men jag tänker just att det känns som att man måste skjuta en jävla massa för att märka skillnaden om en sån här detalj verkligen har gett någon förbättring.
00:27:34 – Marko: Jo, så är det. Sen finns det en del utrustning som många använder att titta på. Till exempel hur mycket gevärspipa rör sig precis innan du ska avfyra ett skott. Eller hur mycket du har, vad säger man nu, tryck på på avtryckaren, för det är också väldigt viktigt. Du ska vara väldigt nära den där punkten där skottet går. För det finns alltid rörelse i geväret när du ska skjuta, så du är så nära som möjligt. Det är bara lite rörelse som behövs så att skotten går, och då kan du träffa tavlan.
00:28:08 – Jacob: Hur stort är det här, den svarta fläcken man ska träffa? Måltavlan, eller vad man ska säga. Man ser ju det på tv, men du får ingen proportion på det. Det är ändå 50 meter bort och på tv ser det ut som att det är en centimeter det handlar om.
00:28:25 – Marko: Jo, precis. Det är 50 meter bort. Själva diametern på träffytan är 11,5 centimeter. Det är egentligen träffytan i stå. men i ligg har du ett lite mindre hål där mitt i som är 4,5 cm i diameter. Så fast i likskytte du ser den där 11,5 cm-tavlan men du måste träffa mitt i som är bara 4,5. Det hade jag ingen aning om.
00:28:51 – Jacob: Då är det ändå liksom min fru är riktig sån skidskyttefantast. Hon har ju igång varenda världscuptävling på TV. Då tittar man ju när det är skyttet för att det är alltid kul att se.
00:29:01 – Wille: Men de här detaljerna får man ju aldrig veta. Man har ju inte så bra kommentarer. Varför säger de inte det på TV? För att folk som är intresserade, som din fru, hade blivit skitsura ifall de sa att kom ihåg nu att det är elva och en halv. Ja, vi vet. Ja, det kanske det är. Men det sätter en verkligen i relation hur imponerande det är att kunna göra de där prestationerna med pulsen.
00:29:28 – Marko: Ja, precis. För du har pulsen och när man kommer i slutet av tävlingen, när man kommer i slutet av sista ståskyttet, du börjar också bli trött. Samtidigt ska du hålla bra balans i skyttemomentet. Sen ska man inte glömma bort att många av dagens skyttetävlingar innehåller masstart, man startar ungefär samtidigt. Sen är man ofta på skjutvallen samtidigt, så det är lite skidskytte mot skidskytte-situation. Sen det tredje är åskådarna, som hejar på sin favorit. Tyskland i Ruhpolding, de har skjutbanan, eller tavlan, emot ett berg som är där. 30 meter bakom dig har du åskådarplatsen.
00:30:18 – Jacob: Där är det typ 20 000 åskådare.
00:30:20 – Marko: Sen kommer det en tysk på vallen och skjuter. Ni får tänka vilket skrik det är där. Sen ska du samtidigt skjuta själv.
00:30:29 – Wille: Ser man någon skillnad om man jämför en helt optimal situation när du är i vila, du har ingen annan att skjuta mot, och sen ökar man svårighetsgraderna då, att du kanske har någon tidspress, du har pulsen, du har de här tyskarna bakom dig. Hur pass stor skillnad är det i precision då?
00:30:45 – Marko: Om du är en bra skidskyttare så kanske det inte är så stor skillnad i precision. Och vi måste komma ihåg att i skidskytte, det är egentligen Det är inte att vi skjuter poäng som ger världsskytte, utan det räcker att du träffar. Du behöver inte skjuta fem tior. Det är ingen som ger dig extra kredit för det, utan om du träffar de alla fem skotten så är det bara bra det.
00:31:08 – Jacob: Hur ligger de då med träningstimmar skidskytte?
Träningsvolym och jämförelse med längdskidåkning
00:31:11 – Jacob: Längdskidåkare ligger någonstans kring 800-900 timmar om året. De ligger inte mer för att det är vad kroppen pallar med. Vi har diskuterat i tidigare avsnitt. En löpare kan ligga på 500 timmar. Sen verkar inte de få ut mycket mer. av mer timmar. Vi hade förbundskaptenen och sportchefen i simning där de ligger på 11-1200 timmar. Han tyckte de skulle träna mer för simning sliter uppenbarligen inte så mycket på kroppen. Då tänker jag att skyttedelen i skidskytte Det måste ju på något sätt mentalt taxerande, absolut, men det är ju inte något… Det sliter kanske inte på kroppen. Eller vad är det som begränsar att man inte tränar det väldigt mycket? Hur mycket ligger de i träningstimmar mot en skidåkare? Tränar de lika mycket skidåkning och lägger till skyttet utöver det?
Så de tränar fler timmar?
00:32:07 – Marko: Ungefär så. De bästa ligger någonstans mellan 7 och 900 timmar för fysisk träning. Man kombinerar en del av skytteträningen med fysträningen.
00:32:21 – Jacob: Ja, det kan man ju inte lägga in mer.
00:32:23 – Marko: Två grejer samtidigt, men sen är det när skyttet är i vila. Jag har svårt att säga någon uppskattning, men det är säkert 100 timmar till på det där.
00:32:32 – Jacob: Så sitter de och spelar Counter-Strike hemma sen kanske? Jag tänkte säga det. Har man något alternativ?
00:32:36 – Wille: Vad hette det där Neptember-spelet när man sköt duvor?
00:32:39 – Jacob: Duck Hunt. Det var 90-talsreferens. Ja, det är grymt.
00:32:47 – Marko: Totalt sett är det ganska så att de tränar lite mer än skidåkare men fysikdelen är ungefär densamma.
00:32:54 – Jacob: Det kanske är svårare för dem att träna sin skidåkning också i och med att de måste avbryta träningen. Eller kör man det, säg att man kör intervallträning istället för att man har kanske fyra minuters åkning, två minuters vila eller någon sån där variant. Att man har fyra minuters åkning, halv minuts skytte och sen en och en halv minuts vila och så kör man vidare. Så det blir liksom intervallen liknande fast vintervallpausen är inte bara paus eller lugnt tempo utan man lägger in skyttet där.
00:33:25 – Marko: Det är exakt så att om du har en intervallpass och du kombinerar med skytte så kommer återhämtning oftast, en del av återhämtningen är själva skyttetiden då.
00:33:34 – Jacob: Tränar man tillsammans med längdskidåkare?
00:33:36 – Marko: Ja, alltså individuellt kan det hända att de, framförallt här i Östersund för det är mycket skidåkare och skidryttar som tränar här, så klart det kan hända att man träna med någon längdåkarkompis till exempel. Men annars, nu vet jag inte hur det är nu, men vi försökte när jag var här som tränare att få ihop någonting tillsammans med, men det blev aldrig riktigt så. Det passade inte i schemat och man hade lite olika lägerplaner och sånt.
00:34:02 – Jacob: Ja, det är klart. Det blir senare olika tränare.
00:34:06 – Marko: Ja, och sen är det där att längdåkarna vill kanske i större utsträckning använda hög höjd i sin träning. Och sen skidskyttarna har kanske inte så stor nytta av det. Jag tror att generellt sett vi har ett ställe i världscupsplockarna som är på hög höjd. Resten är mer eller mindre låg, kring tusen meter, så man har kanske inte likadan nytta heller från höghöjdsträningen. Och vi har inte heller några bra träningsplatser på hög höjd.
00:34:37 – Wille: Vad skiljer sig på något annat sätt då? I och med att själva ansträngningen, även fast skidåkningen i sig blir liknande så är det fortfarande som du sa, att man har geväret på ryggen plus att man har de här pauserna också. Så det blir en annan fysiologi som krävs för att bli bäst på längdskidåkning jämfört med skidskytte.
00:34:57 – Marko: Jag vet inte om det är annorlunda fysiologi egentligen. Jag tror att den här fysiska träningen är hyfsat lika. Det gäller styrketräning och långa, långa pass. Lite mer fartträning, tempoträning och sen de här högintensiva passen. De är principiellt likadana, tror jag.
00:35:17 – Wille: Så det blir inte att man lägger mer fokus på någon del, till exempel att man lägger mer fokus på de mer högintensiva delarna eller något sånt?
00:35:25 – Marko: Nej, i så fall är det mer tränare som styr att nu vill jag att i år vi ska köra lite mer högintensivt. Det grundupplägget är nog lika. Mycket lågintensiv träning, sen är det kanske mellan 5 och 8 procent medelintensivt och högintensivt.
00:35:50 – Jacob: Om man kör de här lågintensiva passen och man ska in och skjuta, går man in och skjuter med 70 procent av maxpulsen eller gör man ett ryck en halv minut innan för att få upp pulsen så att det blir mer tävlingsskyttelikt just det momentet? För där känner jag att det måste vara någon avvägning man gör vad som funkar bäst.
00:36:14 – Marko: Ja, det kanske beror på vad man vill utveckla i skyttemomentet. Om du vill fokusera till exempel på att få lite bättre precision eller bättre rytm i serien eller bli snabbare att förbereda dig till skotten, då är det kanske lika bra att köra med lågintensivt invall. Men ibland brukar jag i alla fall göra så här att aktiva fick höja tempot lite inför skjutbanan, dels för att det ska bli också Inte bara det här fysiologiska, men att själva farten in till mattan och det där. Att det ska likna lite med tävlingssituation.
00:36:51 – Jacob: Ja, det är klart, det är mycket tid där också att snabbt hitta ställningen. Absolut.
00:36:58 – Marko: Och det skyttemomentet nu brukar det vara som regel att de skjuter närmare 25 sekunder. De förbereder 10-15 sekunder. Sen är det tre sekunder mellan varje skott och sen är det några sekunder och då är man borta från mattan.
Aktuell forskning om gevärets påverkan och säkerhet
00:37:14 – Jacob: Det går snabbt. Det går snabbt. Nu när du ska utföra studier på skidskytte, vad är det du vill studera? Vi sa att det fanns inte så mycket studier på skidskytte, men då undrar man egentligen vad är det du tycker inte kan överföras från studier på vanlig längdskidåkning? Vad är det du vill ha reda på mer specifikt om skidskyttarna?
00:37:41 – Marko: Ja, det är det här med gevärets påverkan och framförallt skidmomentet. Jag har faktiskt en doktorand som fokuserar enbart på det där. Det är hon som ska genomföra jobbet, om man säger så. Hon kollar nu lite data från en tidigare studie där man åkte på rullbandet här på labbet med och utan gevär och tittar på lite hur skit eller åktekniken helt enkelt, hur mycket den påverkas. Olika vinklar i kroppen och så vidare. Steg, längd, steg, frekvens. Och sen vi började precis också samla in lite data. När de gör sitt vanliga test här hos oss… Man åker först en sopmaximal del från lågintensiv till lite över tröskeln. Sen gör de ett maxtest i slutet. Nu gör vi dubbelt. En gång med vapen och en gång utan vapen. Vi tittar på hela intensitetsspektrat.
Hur mycket geväret påverkar egentligen. Det kan vara en viktig del i deras träningsstyrning. Test utan gevär, då får du en viss fördel. Här är din lagda tröskel. Om du ska träna så här, så ska du hålla dig inom de här pulsslagen. Men om geväret påverkar mer, kanske tröskeln är tidigare.
00:39:04 – Jacob: Kanske man ligger lite fel i intensiteten när man tränar.
00:39:06 – Marko: Exakt, exakt. Det är det som vi har börjat titta på nu, men vi har inte någon data att visa än.
00:39:14 – Jacob: Finns det regler på hur geväret ska hänga på ryggen och sådana saker?
00:39:18 – Marko: Ja, det finns så pass mycket att en pipa måste peka uppåt.
00:39:24 – Jacob: Ja, men jag tänker att det kanske spelar roll hur högt på ryggen man hänger den.
00:39:28 – Marko: Ja, det finns ingen regel för det, men de flesta vill ha att den är ganska högt upp.
00:39:34 – Jacob: Ja, det förstår jag. Så att den inte är hängande, utan mer att den sitter här mot skolplanen. Jag tänker att man kanske hade kunnat se någon skillnad där också, hur det påverkar tekniken, hur man hänger på sig ett gevär.
00:39:47 – Wille: Om det är rakt upp eller om det är lite på sniskan eller så.
00:39:53 – Marko: Om det går för högt upp också, det kan vara lite nackdel för att när du är i Vad heter den där nu då? Alltså ställningen när du åker i nerförsbackar. Så pipan börjar ta i huvudet där bak. Det är obehagligt. Kör.
00:40:08 – Wille: Har det skett några olyckor i skidskytte just med geväret? Eller är det helt säkert?
00:40:14 – Marko: Nej, det har inte hänt. Det har hänt att man kanske åker ur på någon nerförsbacke. Någon kurva eller någonting. Det händer säkert varje år i någon tävling. Sen har det varit sådana här… sådana här tillfällen när man har av någon anledning lyckats ha fler än fem skott i magasin och sen har man haft extra skott och sen har man åkt med ett laddat gevär sista varvet till mål till exempel. Sen det var faktiskt. Jag tror att det var mina första tävlingar här i Östersund. Det här är nu länge sedan. Det var ungefär när jag var doktor. Jag hjälpte då lite finska laget också, så det var en rysk aktiv som kom till mål och sen var det deras. president lyckades tränga sig in i målfållan och på något sätt gick och klappade på ryggen och vapnet var laddat.
Gott, men det var tur att pipan var uppåt. Alla bara vände sig i huvudet. Vad är det som händer i målfållan?
00:41:16 – Jacob: Så stod ryssen där och kramades.
00:41:21 – Wille: Jag bara föreställer mig att det här är någon sorts militär gren från början. Om man tänker på finska vinterkriget med soldaterna som var ute i skogarna. Från det och fram till idag så lär det väl ha hänt en hel del. I och med att det kanske inte var lika säkert förr i tiden. Ja, i början var det lite krövring.
00:41:43 – Marko: Kalibersgevär som man använde. Men ja, det är säkert sport så. Sen är det nu när man börjar med skidskytte eller vad man håller på med och är med i en klubb. Jag tror att i Sverige måste man ta ett skidskyttekort så att man går en liten säkerhetsutbildning först. Hur man handhar geväret på skjutvallen och så där. Det är också på de här internationella tävlingarna. Man ska inte gå ut från skjutvallen i träningssammanhang till exempel. Man måste alltid öppna… Vad hette det? geväret så att man ser att det finns inget skott till exempel i loppet. Ja, just det.
00:42:22 – Wille: Det var ju sådana grejer jag tänkte på just med träningen, där man kanske inte har fullt fokus på en tävling. Men de är väl så proffsiga på det där.
00:42:31 – Marko: Ja, de har publicerat det.
00:42:33 – Wille: Men du sa innan att det fanns väldigt lite publicerat sedan innan på skidskytte. Men vet du om det försiggår forskning någon annanstans, eller är det bara vi i Norden som är intresserade av det här?
00:42:45 – Marko: Ja, jag vet att det pågår. I Norge har det kommit, och det kommer komma ut nu, i alla fall en artikel till från Trondheim. Vi har försökt göra lite samarbete här nu, eller bygga så att vi kan göra någonting tillsammans i framtiden. Och sedan är det Salzburg, de gör riktat mot 70-momentet. Men det är inte som, vad ska man säga, Jag skulle kunna tro att vi är de som nu har satt ihop mer projekt inom skidhytte just nu. Sen tänkte jag bara föra lite grann, jag har precis fått två sådana här review artiklar kring skidhytte accepterat, de kommer snart ut.
00:43:30 – Jacob: Bra, då delar vi dem när de kommer ut. Jajamän. För den som vill läsa. Review-artiklar uppskattar vi. Jag vet att jag skulle skriva någon gång om skicross-sporten där. Det var inte lätt att hitta grejer där heller. Det var kul med någon som skrivit en review. Det här är skicross.
00:43:46 – Wille: Jag hittade det på Wikipedia. Jag kunde inte mycket om det sen innan.
00:43:51 – Jacob: Man får sitta och titta på YouTube-klipp och gissa vad som hände i backen på något sätt. Det var inte det lättaste.
00:43:58 – Wille: Det är det jag tycker är fascinerande med det här. Man kan ju titta på den här sporten och så ser man att de åker skidor och sen skjuter de den. Men man förstår liksom inte vad det är som gör att det här blir en egen sport på det sättet. Vad är de unika kraven för det här på något sätt? Man förstår ju att det går ner en massa träning i att de ska bli så bra som möjligt. Men exakt vad är det de gör för att de ska bli så bra som möjligt? Det är ungefär som när man kollar på en slängkastare. Man har ingen aning om hur de blir sådär jämfört med någon som kastar kula. Det är svårt att se under ytan på det där.
00:44:31 – Marko: Ja, absolut. Absolut. Det som jag tror att vi gör skidskytte till en så fascinerande sport, alltså en bra tv-sport, är att det händer mycket. Och sen, för två så olika idrotter som man kombinerar under tidspress, att det blir automatiskt en ganska stor variation bland dem som presterar bra i tävlingen. När det är tävling imorgon, vem ska vinna imorgon? På länk kan man säga att Björken kanske är ganska stark, eller Kalla kan utmana lite grann med skate-stil. Men i skidskytte kan du börja rada upp ganska många namn som kan vara uppe på pallen. Förutom nu Forgard som var i pallen i varje tävling.
00:45:12 – Jacob: Om du bara har med honom i listan. Det är ändå två till pallplatser för de andra.
00:45:20 – Wille: Men just det där måste ju vara ganska stökigt, att man aldrig riktigt vet hur långt man kommer köra, eftersom man aldrig vet hur många skott man kommer missa.
00:45:27 – Marko: Ja, så är det. Men alla har som mål såklart att träffa alla fem skotten. Just den här mentala aspekten tycker jag är viktig hos de aktiva. Det är inte samma sak som i längden, att du börjar få mellantider. Jag måste skruva upp lite farten, annars kommer jag tappa. Jag vet att jag kan tappa lite grann här nu. Men i skidskytte måste du hela tiden fokusera på ditt eget jobb. Och tänka på att du har sjutte momentet kvar. Du kan inte bränna dig på tredje varvet om du har två varv kvar. Du måste hela tiden ha fokus på din egen upplägg och den biten.
00:46:06 – Wille: Blir det något man tränar på specifikt? Att tränaren plötsligt säger att nu får du köra två varv till, för du missade de tre senaste skotten eller något liknande.
00:46:14 – Marko: Och det kan hända ibland, i straffsyfte. Jag tyckte det var jävligt taskigt, fredag eftermiddag. Nej, annars är det nog inte så inplanerat att man får köra extra. Det brukar inte hjälpa så mycket att man straffar.
Nytt elittränarprogram för skidsporter
00:46:35 – Jacob: Vi hade ett annat ämne här som vi också tyckte skulle vara intressant att diskutera. Ni har ju startat ett elittränarprogram där uppe på universitetet där du skulle vara ansvarig om jag förstod det rätt. Vem riktar det sig till och hur är tanken med upplägg och sådär? För det är ju alltid svårt det där med att få tränare att vidareutbilda sig för att De är inte, det är sällan de är rika proffs som kanske vissa fotbollstränare får vara. Utan de jobbar lite sidan om och sen så tränar de halvproffs som också tränar lite på kvällar och eftermiddagar. Det är liksom inte lättaste med tiderna för de här.
00:47:20 – Marko: Nej, så är det. Jo, det började så här att det svenska skidförbundet kontaktade oss och frågade om vi kunde leverera dem en sån här elittränarutbildning. Och sen… Då gick det väldigt fort och vi började sista helgen i april. Det är uppdragsutbildning som Svenska skidförbundet och nu även Skidförbundet har hängt med där med några deltagare. De köper den här utbildningen från oss. De påverkar innehållet, vad de vill att vi ska leverera och si och så. Det riktar sig till alla skidsporter egentligen. i hela skidförbundet. Alltså det är alpina tränare, skicross bland annat. Har du något att säga till dem då?
00:48:12 – Jacob: Noll studier. Kör hårt. Det ser jobbigt ut.
00:48:19 – Marko: Vi kan inte leverera alla de här krenspecifika kunskaperna, utan där kommer även skidförbundet och skidförbundet bidra med sin kompetens såklart. Så det är de som har valt ut vilka som ska gå. utbildningen och sen försöker vi leverera. Upplägget går nu under två år och upplägget är inte det lättaste för att, som du sa alldeles nyss, de är tränare redan någonstans i förbundets regi. I år kör vi nu… Det var sista april. Förra helgen hade vi ett möte, eller träff. Sen blir det i mitten av augusti. Sen blir det nån gång i oktober, den fjärde. Men sen lugnar vi ner oss under vintern så att de kan fokusera på de här tävlingarna och den biten. Sen kör vi liknande nästa år och klämmer in en sista nionde träff då, april 2020.
00:49:13 – Jacob: Vad blir inriktningen? Lär ni dem fysiologi på ett lite djupare sätt då?
00:49:19 – Marko: Ja, det är lite olika. Första träffen handlade till exempel om… Det var lite mer introduktion till själva yrket och administration och lite grunder om vetenskaplig metodik och teori och sånt. Den här helgen körde vi mycket anatomifysiologi, funktionell anatomi. Och sen i augusti blir det lite mer idrottspsykologi. Vi fortsätter med biomekaniken där. Hösten blir lite mer riktat mot… Eller oktoberträffen. Jag tror att det var lite mer fortsättning av fysiologi och såna saker. Träningslära kanske det också var. Nästa år är det ledarskap och coachning, nutrition. Lite mer grenspecifikt tillfälle också där de olika krenarna får jobba i sina grupper, kan man säga. Så de får lite mer grenspecifikt. djup i sin utbildning.
Ungefär så ser det ut innehållsmässigt.
00:50:22 – Wille: Hade ni nån modell när ni startade för nån annan sport?
00:50:27 – Marko: Nej, det hade vi inte. Vi började helt från scratch. Det går en annan elitlärarutbildning där. Det är Linjeuniversitetet och EIH som ger den inom RF. Men det är brett. Det här är spetsat mot skidsporter.
00:50:44 – Wille: Vad är det för nivå på kandidaterna? Kommer de dit och är … Vad kan de om anatomi och fysiologi när de kommer dit?
00:50:55 – Marko: Ja, nivån är väldigt varierande. Det finns närmare tio stycken som har en kandidat eller magister inom idrottsvetenskap. Någon är fysioterapeut. Kan ganska mycket om anatomi, mycket mer än vi kan. Men sen i andra ändan är det sådana som inte har tagit en enda högskolepoäng Det är en utmaning för oss som försöker lära ut att det blir så stor spridning i kroppen.
00:51:21 – Jacob: Det är svårt det där. Man kan inte gå hur djupt som helst direkt.
00:51:25 – Marko: De andra tycker att det här kan jag redan.
00:51:27 – Jacob: Precis. Utmanande. Hur mycket hemstudier har de sidan om?
00:51:33 – Marko: De få, efter varje träff blir det lite uppgifter. Jag håller på att sätta ihop uppgifter från den andra träffen. Det är väldigt varierande, men det blir ett gäng frågor eller uppgifter som de måste göra och skicka tillbaka till oss.
00:51:50 – Wille: Är det någon annan idrott som har börjat kolla på er, – tagit kontakt med er för att se vad ni håller på med, – för det här låter ju väldigt lyxigt. Ja.
00:51:59 – Marko: Nej, vi har inte haft kontakt med någon annan, – eller någon annan har inte kontakt med oss. Däremot vet jag att det har funnits lite planer från RFs sida, – att vi tillsammans med Umeåuniversitetet – skulle vara lite mer ansvariga för just den här typen av utbildning, De andra minns jag inte riktigt hur det var lagt ihop. Det var nån Göteborg och där nere hos er. Lite mer fotbollsbollsportinriktat, tror jag. Sen var det nån annan grupp kring Stockholm som skulle ha andra sporter. Såna planer finns det, men jag vet inte hur långt man har kommit med dem.
00:52:35 – Jacob: Jag tycker det är bra om man ändå kopplar in lite mer det akademiska så att de förstår vad som görs rent forskningsmässigt. Som du sa, vetenskaplig metodik. Det är mycket fotboll för mig och där upplever jag att det är många som… De kan ha gått någon kandidat eller någon tränargrej. Ändå ganska långa tränarprogrammet på GIH och sådär. Men sen vill man lära sig vidare som fotbollstränare där så är det ju liksom fotbollsförbundets egna interna… Annars är det ju sådana här… weekends som man åker någonstans och så någon som pratar och där är det ju väldigt skiftande kvalitet på sakerna som sägs. Det blir lite som sjukgymnastyrket. Det är väl lite samma sak där. Man kommer ut med sin kandidat. Nu är det mycket vanligare att folk läser master nu för tiden men innan var det mycket kandidater.
Sen gick man sådana här helgkurser och då var det många som inte hamnade snett kan man säga. Ja, som inte kunde sortera vilken kurs man skulle välja. Då är det nog bra att man får lite mer av en bas. De här kurserna kan ju vara jättebra. Många gånger finns det ingen bättre källa. Åk ner till Barcelona och fråga vad de gör i två veckor. Du kommer att lära dig mycket bra grejer säkert. Men man kan ändå sortera lite av det man får in där så att man inte bara tycker att allt… Nu gör vi precis som Barcelona här hemma. Precis. Så det tror jag nog hade varit en häftig grej att ha. Finns det något motsvarande om man
Tränarutbildning, källkritik och föreningskultur
00:54:09 – Jacob: säger att man inte är elittränare? Men man vill lära sig de här sakerna. Vad ger man sig på då? Ska man ta en kandidat eller har ni fristående kurser där du är? Eller är det något annat universitet som har lite fristående kurser?
00:54:26 – Marko: Jag tror att alla våra kurser som går in i kandidatprogrammet är fristående, så man kan välja att läsa om man vill. Jag tror personligen att det finns ett väldigt stort behov om vi ser i idrottssamhället, att det blir fler och fler bra utbildade tränare i framtiden. Såklart, det finns många som inte har nån utbildning eller väldigt låg utbildning och är väldigt framgångsrika tränare. Absolut, det är helt möjligt, men jag tror att… Det blir fler och fler… Idrotten utvecklas. Alla idrotter utvecklas och det blir nya verktyg och själva… Det blir så mycket olika komponenter i träningsprocessen att på nåt sätt kunna sålla vad som är viktigt och vad som inte är viktigt. Jag tror att en bra utbildning hjälper lite grann där.
Att man inte bara läser någonstans i någon tidning att idrottare ska äta den här typen av kost, men kanske det inte finns något vetenskapligt bevis för det. Nej, precis. Att det funkar i verkligheten, så man måste kunna sålla informationen.
00:55:39 – Jacob: Det är fortfarande en ganska vanlig sak inom lagidrotten, att det halkar in folk, även i elitklubbar, som kör sitt race. De har någon PT-utbildning, gått någon kostrådgivarsak och sen är det liksom Det är det här konceptet och den här dieten och så ska alla i laget göra det. Blandade resultat kan man väl säga. Det finns väl något hockeylag i elitserien som ska äta glutenfritt och sådär.
00:56:10 – Marko: Ja, det går lite snett där.
00:56:15 – Jacob: Det är svårt. Jag förstår att det är svårt. Det behöver komma in mer i toppen i föreningar. Den som tar in. Olof Lundh hade ju något avsnitt med Jens Bangsbo. Det är kondition men det är inriktning. Lagidrott är väl hans huvudsport. Fotboll framförallt. Han har varit i Juventus och i danska landslaget. Olof Lundh intervjuade han och sa, tror de att vi kan bli så bra eller proffsiga och utveckla det fysiska här i Sverige utan resurserna? Då sa han i princip att Jag tror det har väldigt lite med resurser att göra. Det är mer att föreningarna måste bestämma från början att det här är så vi ska spela ungefär och det här är vad som krävs för att spela det spelet. Sen tar man in folk efter det och utvecklar klubben efter det. Idag är det lite mer en styrelse som sitter där som inte vet så mycket och så tar de in de tränade som mer tycker.
Så tar han med sin kompis och så kör de det racet i två år och sen byts allting ut. Det blir liksom inte någon kontinuitet och sådana bitar. Det hade nog varit bra där också, att de där uppe har lite mer koll på vad som kan vara vettigt att börja med.
00:57:30 – Marko: Ja, precis. Det behövs inte mer kunskap där. Jag tror att det är ännu viktigare på nivån under eliten, att de som fortfarande kan ta stora steg, att de får rätt information från tränarna. Där kan man göra ännu större nytta.
00:57:49 – Wille: Hur ser det ut med skidskyttet
Svensk återväxt och ålder för topprestation
00:57:51 – Wille: i Sverige om man tänker på återtillväxt och sådana saker? Ser det lovande ut för framtiden?
00:57:56 – Marko: Ja, jag tycker att det finns flera bra juniorer. Svenska A-laget är fortfarande väldigt ungt. Genomsnittsåldern är ganska 24-25 år. De har också framtiden framför sig fortfarande. Men jag tycker det är hyfsat. Det är inte någon stor… massport. Men det finns ändå ett gäng som håller på med det.
00:58:23 – Jacob: När peakar man i skidskytte? Konditionsidrotterna generellt sett brukar vara någonstans kring kring 30 där vanligtvis. Men skidskytte kanske är lite mer rutin, erfarenhet som Björndalen här. Hur länge kan man hålla på? Hur gammal var till exempel Björn Ferry? Han höll väl på ganska länge också?
00:58:46 – Marko: Ja, vad var han då? Han var nästan närmare 35 när han la av.
00:58:52 – Jacob: Håller man så länge generellt sett och kan kompensera lite tappad fart med erfarenhet mer i skidskyttet än i kanske vanlig längdskidåkning?
00:59:03 – Marko: Ja, det finns sådana som… Det är kanske lite som du säger, att det kommer mycket med erfarenheten som gör att du blir mer stabil på pallen till exempel. Om du är hyfsat med i I skidåkningen kan du göra bra resultat ganska länge. Det andra är Kaisa Mäkäränen från Finland. Hon är också 35 och fortsätter ett år vidare. Så är det. Men samtidigt finns det såna som slår igenom när de är ganska unga. Johannes Thingnes Bø. Han vann ett par junior-OS-guld och nu är det fjärde eller femte säsongen. Han är precis andra namn eller andravollisten i världscupen. Han är bara 25. Det finns både och. Men jag tror att det är erfarenheten som gör att man kanske håller på lite längre.
00:59:53 – Jacob: Vi var inne lite här också…
Datainsamling, belastningsstyrning och nya mätverktyg
00:59:55 – Jacob: Det är väldigt mycket snedspö här nu. Jag kommer på frågor efterhand och så har jag skrivit ner dem. När vi pratade om det här som du sa, att det blir väldigt mycket för tränare. Det är mer saker att hålla reda på. Man kanske får in mer data och sådana här saker än vad man gjorde förr. Förr fotbollstränade Ingen hade egentligen information så alla kunde liksom sätta upp fingret i luften och fråga någon gammal spelare i laget hur känns det och så körde man efter det. Nu kan man liksom mer samla in data. Hur är det inom skidskytte? Vad tar ni in för information där? Jag antar att man har pulsmätare på sig ganska mycket när man kör bara för att det är smidigt att ha. Hur kör ni annars? Är det liksom mycket hastighetsbaserat? För det måste ju också vara svårt.
Vi pratade med Johan Granath här att det är backar. Det är liksom inte
01:00:43 – Wille: Är det olika typer av snö också? Ja, precis. Det är svårt kanske att hålla… Hur bestämmer ni intensiteten?
01:00:53 – Jacob: Hur ser man till att de ligger på rätt intensitet? Även lite om ni kör någonting utanför träningen. Man kanske tittar på sömn eller man kanske tittar på hur de mår på morgonen och sådana här bitar. Vad tar man hänsyn till då?
01:01:08 – Marko: Ja, det är… Själva träningen är oftast… Det är likt skidåkning. Man kör pulslaktart. Det är under träningen som man tittar på att man ligger hyfsat rätt. Sen skyttebiten… Jag brukade alltid bokföra träffprocenten vid varje träningspass och i jämförelse med vilken intensitet man har tränat. Att man får lite mer information att ge till de aktiva. Så här ligger det till när du kör hårt. Du måste bli bättre på det här vad gäller skytte och så vidare. Sen de andra bitarna vet jag inte exakt hur de gör just nu, men jag vet att deras träningsdagbok, där finns möjlighet just att analysera eller lägga in sömnkvalitet och annars personliga upplevelser av träningsansträngning och Sådana saker. Det är kanske lite mer i det syftet att man kan undvika överträning.
Längre period med dålig sömn och dålig känsla så kanske dags att göra något annat.
01:02:18 – Jacob: Precis, precis. Belastningen annars i träning, hur… Hur skattar du den eller mäter den? Det är ju lite olika hur man gör i olika konditionsidrotter och idrotter överlag. Man har ju oftast ett distansmått. Hur långt har de tagit sig när vi pratar konditionsidrott? Man får ju ta hänsyn till intensiteten där också för att se om det är högbelastande, lågbelastande, Kanske framförallt om de har varit sjuka i två veckor. Hur startar man på belastningen där? Hur ser man till att det inte blir för kraftigt direkt och sådana saker? Det är mer känsla och kommunikation, eller?
01:02:58 – Marko: Ja, jag är mycket inne på den där individuella bedömningen. Att de aktiva själva måste på något sätt ha en känsla av Om man har varit sjuk och kör första… Det blir en lite lugnare period när man kommer tillbaka. Försök uppskatta lite grann. Börjar det kännas normalt? Jämfört med innan man blev sjuk, till exempel. Det är en subjektiv bedömning. Man kan kanske se med lite pulsmätare att man ligger på mycket högre puls eller så i samband med detta. Men sen finns det andra tränare som… som kanske inte tar så mycket hänsyn till just den här subjektiva uppskattningen utan att det är mer som att du kör så här, lita på mig. Den går bra eller den går mindre bra. Men det är lite olika stilar där.
01:03:50 – Jacob: Ja, det är det inom de flesta sporter verkar det som.
01:03:54 – Wille: Men det finns inte någon ansats för att försöka göra mer data av det? Inom cyklingen har man alltid det här med vattmätare och sådana saker. Man plottar in det i program så man får ut form och hur sliten man är och den typen av grejer. Det finns inte de ansatserna i forskningen som du läser?
01:04:17 – Marko: Jo, faktiskt. Vi har en annan doktorand här hos oss som som har inriktat sig på det här med atletmonitoring. Han håller på att gå igenom Skidförbundets träningsdagboksdatabas. Där finns en del den här typen av information. Inte nån WATT eller sånt, men relaterat till sömn och träningsmängd och såna saker i syfte att undvika till exempel sjukdomar i framtiden. Sånt används. Sen vet jag också att de håller på att utveckla en effektmätare till stavarna.
01:05:01 – Wille: Är det till stavarna? Jag trodde det skulle vara till skidorna. Att man har det i sulorna eller nånting. I pjäxorna.
01:05:07 – Marko: Det finns trycksulor som man kan stoppa in, men de mäter inte riktigt samma sak. Men det finns ett forskarklubb i Göteborg som håller på att utveckla stavtak som mäter kraft i varje stavtak och effekten.
01:05:25 – Wille: Det vore ganska ballt om man kunde se om det är relevant överhuvudtaget. Det går alltid att samla in data, men det kan vara coolt.
01:05:34 – Marko: Det är mycket intressant. En sak är att om man åker med rullskidor har du alltid en asfalt under. Det är alltid hårt underlag. När du kommer till vinter är det ibland lite löst. Ibland är det väldigt hårt backat. Se de skillnaderna också. Jätteintressant.
01:05:51 – Jacob: Det är alltid kul med data. Sen är det förvirrande många gånger. Det hjälper inte alltid. När jag tränar så ser den bara till att jag får, jag måste värma upp igen mellan sätten ibland för att jag sitter för länge med siffrorna. Göra rätt sätt på gymmet och så ska jag titta på det för länge, sen ska jag göra nästa och sen är jag kall igen. Det har gått sju minuter. Får man hitta på något nytt? Man blir varm. Det är väl lyxen när man inte ska bli bra. Man bara tycker det är kul. Precis, man slipper det.
01:06:20 – Wille: Marko, det var jättekul att du ville vara med. Det här är återigen en sport där jag och Jacob knappt vet någonting. Även fast Jacob uppenbarligen har en fru som är jätteintresserad. Så man tänker att du genom oss mås…
01:06:32 – Jacob: Jag kan ju namnen. Jag har lärt mig namnen på listan. Jag kan säga vem som är bra baserat på hur de placerar sig. Men jag kan inte säga någonting alls om… Varför?
01:06:45 – Wille: Jag kan också läsa en lista. Jag har läst listan Wille, det är skillnaden. Det var jättekul att du ville vara med. Det känns ballt ändå att man satsar så pass mycket på en sån här sport. Det känns som att det kan göra ganska stor skillnad i och med att det inte är hela världen som är världsbäst i det så kan ni få genomslag, det ni gör med tränarutbildningen och sådana saker. Det är så vi får våra OS-medaljer, man ska satsa.
01:07:13 – Jacob: Storbritannien tog väl drömcyklingen, så vi får ta skidskyttet. Ja, exakt. Högre nivå. Precis.
01:07:21 – Wille: Coolt, men tack för att du ville vara med. Tack så mycket.
01:07:25 – Jacob: Hej, hej.
