Summering av avsnittet

AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.

Efter ett kort inledande samtal om förkylningar och en vikttävling i Jacobs herrklubb välkomnar Wille och Jacob tillbaka idrottspsykologen Daniel Ekvall till Tyngre Träningssnack. Daniel berättar om arbetet som ledde fram till fotbolls-VM i Ryssland, där en stor ledarstab på nästan tjugo personer reste med spelarna. Redan under samlingen i mars lade han fokus på individuella, styrda samtal med samtliga spelare för att sätta upp planer för fysisk förberedelse, återhämtning och beteenden på plan, samt för att sända signalen att VM-förberedelserna redan hade börjat.

Samtalet går vidare till hur landslaget arbetade under sina pre-camps i Båstad och Stockholm. Daniel beskriver hur förbundskaptenerna Janne Andersson och Peter Wettergren kombinerar korta teoripass med mycket praktisk träning på plan, och hur laget diskuterade tänkbara värsta scenarier – som sena dopingkontroller, långa resor och mediedrev – innan avresan. Han lyfter även värdet av att skilja på ytliga teambuildingaktiviteter och verklig teamträning kring själva spelet, samt vikten av att våga lägga in schemalagd ledig tid för spelarnas återhämtning.

En central del av Daniels arbete bygger på principer från Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och begreppet värderad riktning, snarare än klassiska siffermål eller tomma omklädningsrumsfloskler. Tillsammans med spelarna bröt man ner hur laget ville uppfattas till konkreta aktioner och beteenden som gick att följa upp på video. Parallellt genomfördes en utbildning för ledarteamet kring psykologisk trygghet, goda prestationsnormer och modet att dela unik expertkunskap, vilket följdes upp via dagliga checklistor på hotellrummen i Ryssland.

Wille, Jacob och Daniel gör därefter en längre avstickare till skillnaden mellan individuella idrotter och lagsporter när det gäller feedback och utveckling. De diskuterar varför många unga fotbollsspelare hamnar i så kallade talangfällor när de aldrig behöver träna med tydlig, mätbar återkoppling, och hur Svenska Fotbollförbundet arbetar med självreflektion i spelarutbildningen. Dessutom berörs modern fotbollsstatistik som expected goal och packing rate som sätt att ge spelare mer träffsäker feedback.

Väl inne i själva turneringen skildrar Daniel stämningen i truppen från premiären mot Sydkorea – där även rutinerade landslagsspelare kände av nerverna – till den tunga förlusten mot Tyskland efter Toni Kroos sena frispark. Han berättar om gruppens stöd till en besviken Robin Olsen och hur laget och Jimmy Durmaz själv hanterade den efterföljande rasiststormen på sociala medier. Händelsen förde gruppen närmare varandra inför den avgörande segern mot Mexiko, som tog Sverige vidare till slutspel.

Inför åttondelsfinalen mot Schweiz och kvartsfinalen mot England låg stort fokus på att hantera mental trötthet, planera straffskyttar utan att skapa onödig press och hålla ihop gruppens rutiner genom 48 dagar i mästerskapsbubblan. Daniel beskriver den starka och känslosamma utvärderingen dagen efter förlusten mot England, liksom lärdomar om boendemiljö och korta pauser hemma innan avresan. Avslutningsvis reflekterar trion över risken för en VM-baksmälla i efterföljande Nations League-samlingar och hur lärdomar från forskningen om post-olympic depression hjälper laget att blicka framåt mot kommande EM-kval.

På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.

Visa avsnittets hålltider
• (00:00:00) Introduktion och herrklubbsanekdoter
• (00:04:54) Samlingen i mars och individuella spelarsamtal
• (00:11:55) Taktik på plan och försvarsspel
• (00:14:04) Pre-camps, värsta scenarier och mediahantering
• (00:23:34) Ledarteamet, psykologisk trygghet och värderad riktning
• (00:32:22) Feedback i lagidrott, talangfällor och spelarstatistik
• (00:43:14) Framme i Ryssland och premiären mot Sydkorea
• (00:47:53) Matchen mot Tyskland och stödet till Robin Olsen
• (00:50:59) Jimmy Durmaz, rasiststormen och gruppens reaktion
• (00:55:34) Segern mot Mexiko och gruppspelets upplösning
• (00:56:56) Slutspel, straffläggningsstrategi och mental återhämtning
• (01:03:33) Kvartsfinalen mot England och mästerskapets eftersnack
• (01:08:30) VM-baksmälla, Nations League och blicken mot EM

Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.

Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.


Introduktion och herrklubbsanekdoter

00:00:22 – Wille: Hallå på er och varmt välkomna ska ni vara till tyngre träningssnack med mig Wille och som vanligt Jacob Gudiol.

00:00:28 – Jacob: Tjena tjena.

00:00:30 – Wille: Tja. Allt bra med dig?

00:00:32 – Jacob: Nej, faktiskt inte. Det var ovanligt. Osvenskt. Vi hade en harklubb här i helgen och sen efter det blev jag sjuk. Så jag har varit ont i huvudet i fyra dagar. Jag har varit lite förkyld. Jag är fortfarande lite sådär krasslig i halsen och så. Så jag känner mig väldigt svag även om det inte varit någon feber eller något sånt där. Så det har varit lite tufft och så var jag på gymmet och ändå skulle prova. göra lite saker. Tänkte ja, men då gör jag sånt som jag inte gjort på länge, så man liksom inte känner sig jättedålig. Så skulle jag göra sånt här, alltså jämfotahopp framåt. Och så landade jag fyra decimeter bakom mitt pass. Fyra decimeter, det är långt alltså. Det är så 20 procent, nej, inte riktigt, men typ 10-15 procent sämre.

Oj, oj, oj, oj, oj. Ja, det är tufft alltså.

00:01:27 – Wille: Vilken tur att vi har en bra gäst här som kan hjälpa dig och återhämta dig från det här psykologiska traumat.

00:01:34 – Jacob: Jag har faktiskt en rolig anekdot här innan. Vi har varit inne många gånger på det här med genomsnittssvensken, hur mycket de går upp i vikt och sådär. Det här herrklubbsgänget är bara gamla fotbollsspelarkompisar. Det var när jag spelade på lägre nivå, de flesta spelade där. Dijofyra, Dijofem spelade vi ihop mest. Men vi har en väldigt taskig jargong ibland, men av någon orsak för fyra år sedan så fick vi för oss att alla skulle väga sig själv och så skulle vi gissa hur mycket folk vägde. Men när vi hade en av de här herrklubbarna, kommer inte ihåg vad det var, det var någon som påstod att han vägde mindre än någon annan och så vägrade den här som då sa att han inte vägde mindre väga sig om inte alla gjorde det. Och så tänkte vi, vi gör en tävling av det, varför inte, det är kul att göra tävlingar.

00:02:21 – Wille: Nej, varför inte, det här kan inte orsaka några problem som jag ser i alla fall.

00:02:27 – Jacob: Men i alla fall så var det ju en i gänget där tydligen som hade sparat den här lappen med allas vikt på. Och tog fram den där på natten då, så vi skulle väga oss igen. Och då hade vi åtta stycken som vägde oss, vi hade i genomsnitt gått upp fyra kilo. På fyra år. Så vi följer genomsnittet. Ja, det är verkligen klockrent alltså. Jag tyckte det var lite småkul. Vill du avslöja hur du låg till där? Ja, det kan jag väl göra. Jag hade gått upp två kilo, men jag har faktiskt använt kreatin de sista tre månaderna. Nej, två månaderna och sånt. Så jag tror det är en hel del av det. Det är liksom innanför standard av vikelsen där, tycker jag. Två kilo. Så korrigerat för någon form av index så har du egentligen gått ner i vikt då, kan man säga? Ja, precis.

Mot genomsnittet i herrklubben så har jag gått ner i vikt. Det är en realviktssänkning. Ja, precis.

00:03:17 – Wille: Jaja, men det är bra att veta att det funkar. Som sagt, vi har en väldigt bra gäst med oss. Det är en återkommande gäst. Det är Daniel Ekwall. Välkommen!

00:03:27 – Daniel: Tack så mycket! Kul att vara med igen. Ja, hur är läget med dig då? Tack bra! Vi är faktiskt också en herrklubb. Vi har av någon anledning vägt oss lite när vi träffas i Halmstad på lite återträffar och sådär. Men jag tror vi håller nu också… Vi har nog gått upp ganska bra, den gruppen faktiskt. Ja, och kopplat till VM vi ska prata om sen så var det ganska mycket måltider där också. 48 dagar i Ryssland.

00:03:53 – Jacob: Ja precis, jag äter ju med spelarna. Det är anpassat för de som tränar eller spelar match.

00:03:58 – Daniel: Lika många måltider som spelarna. Det hoppas jag. Jag har varit med på någon turnering också där med HIF.

00:04:04 – Jacob: Det är tonårsgrabbar också till och med. De ställer fram maten för, ja men det är klart jag äter när det bjuds. Och som ledare hänger man på bara.

00:04:13 – Wille: Det här klassiska, jag har vägt samma sen lumpen, det har aldrig funnits. Det var bara att ingen har kvar lappen från lumpen där det stod hur mycket man vägde. Ja, just det. Okej. Ja, vi talades ju vid i mars tror jag att det var, sist i år. Vad har hänt sen dess då? Något kul?

00:04:36 – Daniel: Ja, det kan man väl säga. Självklart har det varit ett händelserikt och spännande år med VM som största grej. Det har varit bra.

00:04:51 – Wille: Ja, det har det verkligen. Vi får komma

Samlingen i mars och individuella spelarsamtal

00:04:54 – Wille: in på lite mer precis vad som hände under sommaren. När vi lämnade dig där så skulle ni iväg på någon samling, tror jag det var i Stockholm, efter vårt samtal där. Ska vi börja där, vad ni gjorde fram till VM och hur du jobbade med spelare och ledare? Det var ju en annan sån här grej som blev en aha-upplevelse för mig som du sa. Ni tog ju med er två lag till Ryssland. Det var ju ett lag med spelare och ett lag med ledare. Att det blir en himla organisation att hålla reda på. Hur jobbade ni där inför VM?

00:05:30 – Daniel: Ja, det var ju helt rätt. Vi hade samling i mars och under VM sen så tror jag vi var 20 ledare nästan. Det var två kockar, två läkare, naprapat, sjukgymnast och säkerhet och så vidare. Så en del i arbetet har rört ledarteamet och effektiviteten där kan man säga. Men om vi börjar med samlingen i mars där så var mitt största fokus, för min del, det var att ha individuella samtal med samtliga spelare. Nu var ju inte det VM-truppen förvisso, men största delen förstod ju att det säkert skulle kunna bli VM. Det var ju syftet med att tiden mars till juni att sätta lite förenklat kan man säga, någon målsättningsplan för att komma förberedda till juni eller till maj, till och med när samlingen började. Det är väldigt olika från olika spelare, några kanske inte hade så mycket speltid och då handlar det mycket kanske om att skapa någon plan för att vara fysiskt redo, tillsammans självklart med Paul Balsom och andra i ledarstaben.

Och vissa mer kanske att se till att få in återhämtning lite mer planerat och systematiskt. Även i spelet på plan, hur kunde de jobba med beteenden och aktioner för att kanske bygga självförtroende via att göra bra prestationer sista månaderna. Individuellt samtal med alla, där alla fick en sammanställning från mig med saker att göra, kan man säga. Fram till vi samlades igen inför VM. Det var väl punkt ett, kan man säga. Hur lång var den samlingen? Det var en vanlig sån tiodagarssamling i matchen.

00:07:21 – Jacob: Okej med tio dagar, men då hinner man ju ändå. Man underskattar det här med individuella samtal med ett fotbollslag. Det blir många samtal.

00:07:31 – Daniel: Absolut, och nu den här gången hade vi faktiskt låst det vid cirka 20 minuter. Men annars är det ganska svårt för att Någon kanske bara vill stämma av någonting i tio minuter medan nästa spelare vill sitta en timme eller kommer på någonting. Nu var det i och för sig ganska styrt med nästan färdiga frågeställningar och väldigt planerat samtal. Men annars är det en utmaning i det, om man är tränare för ett lag, att hinna med det där. Och det är väl många tränare som mer informellt snappar upp på individnivå när man åker buss eller går till träning. För att ändå samtala med samtliga spelare.

00:08:11 – Jacob: Ja, för det tar mycket tid. Har man en 20-mannatrupp och man har kvällsträningar eller eftermiddagsträningar. Bara att ha två samtal extra i veckan, då hinner du ändå bara prata med dem tre, fyra gånger om året. När du underskattar det. Vissa spelare kan sitta och prata en timme.

00:08:36 – Daniel: Ja, om vi ska gå vidare med samtal, Det är ett ganska stort område med motiverande samtal och jag vet när vi gjorde en liten egen studie med ungdomsspelare i Norrköping så kopplat till mående och prestation så svarade nästan alla att de vill ha ännu mer individuell kontakt med sina ledare och ändå tycker tränare att de redan har mycket individuella samtal och feedback. Både kopplat till fotbollsutveckling men också bara fråga hur man mår utanför fotbollen. Det är nog en utmaning att Att som tränare få in det i sitt ledarskap. Men återigen, man kanske inte behöver tänka då att nu ska vi boka en timme, ett formellt samtal. Utan att i vardagen ändå ha en plan för att närmsta veckan ska jag individuellt ha frågat alla hur de mår.

Det är den målsättningen nu. Det finns ett värde i det där med individuella kontakter även i en lagsport. Men de här samtalen, som underlag för varje en av spelarna, vad hade du gjort för att förbereda? Jo, min tanke var lite traditionellt målsättnings… Man pratar lite om värderad riktning. När vi väl är framme vid VM, hur vill jag kunna prestera och hur vill jag uppfattas och hur vill jag efter VM känna mig stolt med det jag har gjort? Och då var väl tanken lite att resan börjar redan nu i mars. Plus att Janne redan från början har sagt att förberedelser är någonting vi faktiskt kan vara bäst i världen i. Och då ville vi sända en signal till spelarna redan i samlingen i mars, att vi ledare är jäkligt taggade på förberedelsefaser nu.

Läsa in oss på motståndare, och även det här var en liten pusselbit i det, och också visa att VM börjar nu, det är bara mars nu, men VM börjar, om det inte redan hade börjat, för att kunna prestera bra i sommar. Så just den signalen också, att ta väldigt seriöst och allvarligt på förberedelsefasen. Så ett symbolvärde också i att ha de samtalen, kan man säga.

00:10:53 – Wille: Ja, verkligen. Det känns lite som att vi mindre länder har ju det att spela på, på något sätt. Det är Island som har sin fantastiska organisation, vad det verkar, med ungdomstränare som är betalda och allt vad det är. De här småbitarna som de andra kanske inte riktigt behöver tänka på, på något sätt.

00:11:13 – Daniel: Det är lite så som Janne och Peter Wettergren också resonerar. Att förberedelser, med scouting och allting, attityd och inställning på något sätt, och struktur och organisation rent taktiskt, det är ju tre bitar som är hyfsat inom vår egen kontroll och som vi kanske kan försöka sträva efter att vara bäst i världen på. Sen på individnivå, rent tekniskt utförande och sådär, där är det klart att vi andra länder är sannolikt bättre. På individnivå kanske inte, om man ska vara helt ärlig, våra spelare är delad femma i världen. Men som lag och taktiskt så blev

Taktik på plan och försvarsspel

00:11:55 – Daniel: det så.

00:11:57 – Jacob: Hur mycket jobbar man på det här taktiska försvarsspelet? Sådana bitar som satt väldigt bra. Hur mycket gör man ute på banan? Hur mycket blir det att man sitter i en sal och visar på video?

00:12:11 – Daniel: Vi kör mycket på banan och på plan faktiskt. Det brukar vara så att man har en kort teori direkt i anslutning till träningen. Så Peter framförallt visar dels goda exempel på hur han vill att det ska se ut, och sen när det väl är träning så brukar Peter också kanske bryta mitt i vissa scenarier på plan. Att nu är bollen här och så här ser det ut och det är omställning. Hur ska vi agera nu i försvarsspel till exempel. Han involverar spelarna mycket utifrån teori och tydlighet. Principer mer. Och sen på plan att man får träna på det helt enkelt. Så att ett lag kanske ska representera motståndarna som man ska möta och sen så får det andra laget försöka lösa olika scenarier i försvarsspel. Förhållandevis ganska mycket tid och dessutom spär vi på det med gruppträffar och kommunikation.

För i ett klubblag kanske du hinner lära känna varandra eftersom man tränar mycket tid. Här är det ganska få antal träningar så då kan det finnas ett värde i att också sitta och prata om att man bjuder själv på sina styrkor och svagheter, att det här är jag bra på eller det här kan jag behöva. De här löpningarna i straffområdet gillar jag att ta, så man lär känna varandra också. Att man snabbar på den processen som man kanske får gratis i ett klubblag.

00:13:35 – Jacob: Ja, precis. Man har ju oftast vissa medspelare där man vet att den här personen har jag bollen här, det är meningslöst att försöka passa på fötterna. Han vill inte ha den där, han är inte beredd på det. Vänta en sekund så slår det i djupled till personen istället. Men det är klart, det tar ju lite tid innan man fattar att den här personen verkligen aldrig vill ha bollen där. Helt rätt. Det går väl snabbare när man berättar det för varandra.

00:13:57 – Daniel: Ja, exakt. Nej, men det är ganska mycket tid där. Och sen för övrigt

Pre-camps, värsta scenarier och mediahantering

00:14:04 – Daniel: sen förberedelser så hade vi ju som även SOK har pre-camps, förberedelser innan man åkte till Ryssland också. Så där var det ju en vecka i Båstad och en vecka i Stockholm där det också var lite olika teman utifrån min roll då, utifrån psykologi där. Bland annat hade vi en Ett teoripass där jag var ensam med hela laget, lite klassisk worst case scenario-diskussion. Alltså vad kan hända som vi kan behöva vara förberedda på att hantera som grupp. Och då kommer det upp saker, allt ifrån stort land med resor och det kan bli Någon spelare kan bli uttagen till doping och sen kan man bli kvar sent, men sen ska man flyga hem och tänka på återhämtning och hur löser vi sådana saker? Och mediahantering, det har ju hänt förr att spelare på individnivå kan bli lite uthängda i media.

Hur kan man hantera sånt? Ett teoretiskt pass där de mer fick lyfta på Vad kan hända som kan vara lite jobbigt? Vad kan vi hantera? Vad behöver vi bara acceptera och gilla läget och lägga en grund för? Under den träffen i Båstad var det självklart ingen som tog upp det som hände med Jimmy Durmaz-grejen, men jag tror det var ett värde i att man ändå hade lyft på locket kring kring media och lite jobbiga saker, att man hade lagt en grund med den diskussionen. Sen som sagt var det ingen som kunde tänka den tanken, att det skulle bli en sån grej.

00:15:43 – Wille: Det var ingen som sa att någon av oss kan eventuellt ha ett barn som föds här, så kan någon skriva en debattartikel om att en spelare borde åka hem och vara med här.

00:15:56 – Daniel: Nej, den kom inte heller upp. Jag tror att den familjen i fråga hade pratat igenom det där själva ganska noggrant. Tror du det? Ja, jag är rätt säker på det faktiskt. De hade stött och blött det där. Ja, precis.

00:16:11 – Wille: Ja, men vad intressant. För det finns ju, precis som du säger, det är ju så otroligt mycket som kan hända. Det måste vara bra att de får lufta sina rädslor på något sätt.

00:16:21 – Daniel: Ja men lite så, och även skicka med tips till ledarstaben. kring återhämtning. Vad kan man göra på flygresan som har med återhämtning att göra? Det är svårt att ta fram massagebord och basera kanske i planen, men finns det andra smågrejer? Jag är inte expert på det här, men processledde det lite och samlade in information. Jag tror det var ett värde i att lyfta saker och diskutera.

00:16:53 – Jacob: Jo, men det tror jag också. Vi hade ju ändå den här lustig håll i en stolpe för några år sedan. Det måste väl ha kommit upp någon sådan variant på att någon gör en dundertabbe. Nu tyckte jag inte lustigt att det var en dundertabbe, även om man skulle ha hållit i stolpen. Men alla har släppt den.

00:17:10 – Daniel: Nej, men det är klart att sådana saker har ju hänt i mästerskap och några av dem som har gjort, kanske inte VM, men ändå U21-EM och EM och sådär, där det har hänt saker. Det är ju också ett värde i att de här äldre spelarna kan våga bjuda på att det kan hända grejer som kan kännas jobbigt. Vi håller ihop som grupp och vi har hanterat det här förut. Att dela med sig av sina egna upplevelser där är viktigt. Jag blev också inspirerad av SOK, när de ibland pratar om att hantera media, att de brukar rita upp som Som cirklar, närmast kärnan. Vilka vet hur vi ska spela fotboll? Vilka kan taktiken? Vilka är viktiga? Om man får feedback av dem, det är egentligen bara Janne och Peter som vet hur vi ska agera på plan, så det är väl deras feedback som kanske är viktigast.

Om man går lite längre ut ifrån den där kärnan så kanske det är nära och kära och familj. Sen lite längre ut kommer kanske media och sen väldigt långt ut så kommer det nåt troll i sociala medier som… – Boten på Twitter. Och den bilden var det vissa spelare som tyckte att de är redan bra på det, men att ännu lite mer hjälp att okej, det kanske bara är kärnan här. Sen är det svårt att selektera bort det andra, men det är ändå en liten riktning för att ja, då är det de här som är viktiga kring hur vi ska spela fotboll och prestera. Det är de vi ska försöka lyssna på. Så det var också en del i det här med förberedelserna. Och sen var det ju den där teambuilding-grejen. Det var ju mer i samarbete med TV. Lite inspirerat av Mästarnas Mästare-grej som också var…

Ja, just det. Det kommer jag ihåg. De skulle sätta upp tält och sånt på… Jag läste den artikeln istället.

00:19:07 – Jacob: Kul, de har gjort något kul tänkte jag. Jag prövar inte vad de gjorde, bara de hade kul.

00:19:12 – Daniel: Ja, men lite så. Och det kan man väl lägga in där också som en passus när det gäller teambuilding. Ibland blir det lite missuppfattning där, att nu gjorde vi bara den dagen för teambuilding, men vi jobbar ju med teamträning hela tiden. Alltså det här med teori och träning. Rent forskningsmässigt är det ju det som är teamträning kan man säga. Ibland så kanske man tror att vi måste åka och köra paintball och laga mat och klättra på någon vägg. Det är då vi bygger lag. Men man bygger ju lag om man jobbar med det som man ska prestera i tillsammans. Vi bygger ju mer team-känsla genom att prata försvarsspel och träna på försvarsspel. Så det här andra är ju mer komplement, man kanske ruckar lite på roller och det är en rolig dag och man får skratta ihop.

Rent värdet i att en backlinje ska prestera bättre tillsammans så kanske det finns andra grejer som är viktigare, som att träna och prata om det.

00:20:14 – Jacob: Hur mycket tid har de haft schemalagt under de här tio dagarna? Två träningar och hur mycket är med det med samtal och sådana bitar? Hur mycket fritid, hur mycket arbete eller man ska säga så?

00:20:28 – Daniel: Nej, men just det. Det kom faktiskt också upp i de här samtalen i mars. De spelare som har varit med förut sa ungefär såhär. Bara för att det kommer finnas ännu mer tid nu med pre-camp och VM, så sa de ungefär såhär. Tryck inte in för mycket mer nu. Det kanske är lätt som förbundskapten och ledarstab att oj vad tid vi kommer ha nu med pre-camp och VM. Vi kan göra massor nu. Men de som har varit med lite tidigare kände att Vi har hittat en bra struktur nu med hur mycket vi har haft teori och träning och att det finns ett värde i den här fria tiden också på något sätt. Att kunna göra lite egna grejer. Rent generellt i en vanlig samling så kan man säga att det är en teori och en träning kanske per dag, sen har de lite ledigt eftermiddag, sen kan det ibland vara lite teori på kvällen också.

Oftast ledigt kanske mellan 14-19, de kan gå och fika på stan i Stockholm när vi är där. Träffa kompisar och vänner för de bor utomlands. Det har funkat bra. Sen är det vissa, i den där marssamlingen var det väldigt mycket marknad och media inför VM såklart, och de spelar in. reklam och grejer. Så vissa samlingar blir det mer av den typen som de också förväntas att ställa upp och göra. Men som sagt, lärdomen från de där samtalen i mars var ju att var inte rädd för att ha lite ledigt. Så när vi var i Ryssland så tror jag Två dagar var helt tomma för dem, ledigt. Utifrån återhämtning och få välja lite vad man själv gör och komma bort lite.

00:22:20 – Jacob: Så satte ni dem någonstans där de inte kunde göra någonting med den lilla poolen ändå?

00:22:25 – Daniel: Ja, men konstigt nog så brukar de lösa det. De gillar det. Eller de går ändå inte iväg någonstans. De hänger på hotell och hänger vid någon pool. Tar en kaffe och några spelar säkert tv-spel.

00:22:39 – Wille: Hur pass mycket arbete var kvar vid det här laget? Var det mer att man skulle slipa på saker eller kändes det som att ni hade saker som ni behövde åstadkomma vid det här laget innan själva VM började? Alltså själva spelet.

00:22:58 – Daniel: Man kan säga att vi hade jobbat på ett visst sätt i två år under kvalet, så det var mer att kanske repetera och spetsa till det. Återigen, från mars till slutet av maj, då var de i sitt klubblag igen. De är i sina klubbar med den taktik de har där och sen kanske vi har ett annat tänk. Vi pratar mycket om det här med ut med klubbtänk och in med landslagstänk. Och då är de här delarna som rör psykologi en grej av det. Man kan säga att den

Ledarteamet, psykologisk trygghet och värderad riktning

00:23:34 – Daniel: andra pre-cap, efter Båstad när vi hade pratat om det här med dela med sig av erfarenheter och vad kan gå fel och hur kan vi vara förberedda på det. Så hade vi ju ett mer vanligt, veckan efter med gruppträffar, det har jag satt igen med backlinjen i en grupp och mittfältare i en grupp. Då var det mer temat igen, hur kan vi göra varandra bättre, som har varit ett tema hela kvalet. Och också lite, jag sa det här med värderad riktning, men liksom hur Hur vill vi uppfattas som lag under VM och vilka beteenden och aktioner behöver vi då göra? De får prata ihop sig om de sakerna. Om det exempelvis blir en värderad riktning, att vi ska jobba hårt som lag, vilka aktioner och beteenden ska vi då göra som vi kan följa upp på video? De fick sammanfatta de diskussionerna lite innan vi flög iväg till Ryssland.

Vi hade synkat, det här vill vi stå för som lag, så här vill vi uppfattas och när VM är klart vill vi känna att vi har gjort det här. Och sen försökt bryta ner det till konkreta aktioner och beteenden som man kan ge varandra feedback på. Den processen gjordes ju också där i Stockholm innan vi åkte. Och även då med ledarteamet, att jag hade en liten utbildning kring effektiva team. Alltså vad säger forskningen kännetecknar grupper som presterar bra ihop kring goda normer för samarbete och prestation och en psykologisk trygghet där man kan våga komma med kreativa idéer och vara konstruktiv utan att känna att det tar emot, utan att våga vara öppen där. Och att man vågar delge unik information. Det är ju många i ett ledarteam med expertroller.

Att man vågar delge utifrån sin expertis. Vad har jag för synpunkter om det här och vilka tankar har jag? Så att det inte bara blir att Janne och Peter… – Janne? – Ja, precis! Så att det bara blir Jannes beslut. Vad är det Steve Jobs som har något citat där om att Vi anställer inte experter och säger till dem vad de ska göra, utan de får säga till oss vad vi ska göra. Annars är det ingen idé att ha experter. Jag hade en liten utbildning där, kan man säga, med ledarteamet. Det slutade med att när vi väl var i Ryssland så hade varje ledare ledarteamet som en checklista på sitt hotellrum kan man säga. Vad har jag gjort idag för att bidra till bra normer kring prestation? Vad har jag gjort idag för att bidra till en psykologisk trygghet?

Det var också lite uppföljning utifrån ledarteamet. Eller vilka lärdomar har vi dragit idag i vårt mindre team? För att av hela ledarteamet så blir det ju ett mer medicinskt team och det blir de som jobbar mer med administration och några mer med fotboll självklart. Så kontinuerligt också dra lärdomar och utvärdera under resans gång och sådär. Så där lade vi också en grund innan vi åkte till VM, med ledarteamet. Jag pratar för.

00:26:54 – Wille: Det är skitintressant. Jag har kollat om en tv-serie på Netflix som handlar om ungdomar på ett junior college som spelar amerikansk fotboll. Och de verkar vara väldigt kära i ledord och motiverande fraser och sånt i den delen av USA i alla fall. Där de skriver upp på väggarna att det är bättre att vara ett lejon i en flock eller blä blä blä. Och jag påminns om nånting som Djurgården ska ha haft på sin omklädningsrumsdörr där det var typ Vägra Förlora eller nåt liknande sånt där. För mig känns det som floskler. Det kan säkert vara motiverande när man går ut på plan, att man får en verbal klapp på rumpan. Men just det här som du berättar om, att man får en checklista, och du pratar om det här med värderad riktning och såna saker. Hur mycket är att man skriver ner de här sakerna, så att spelarna har med sig det som man har pratat om, så att det inte bara blir fina ord?

00:28:05 – Daniel: Både på lagnivå och på individnivå, så för mig blir det viktigt att man definierar, om man nu landar i de här värdeorden.

00:28:17 – Wille: Vart ska jag börja?

00:28:18 – Daniel: Men i Acceptance and Commitment Therapy pratar man nuförtiden mycket om istället för en traditionell målsättning. En målsättning kan ju checka av att nu sprang jag snabbare på 5 km eller nu lyfte jag tyngre i bänkpress. Värderad riktning handlar om någonting som jag aldrig blir klar med. Jag kan ständigt påminna mig om min värderade riktning. Om jag som spelare vill vara en ledartyp eller en offensiv spelare eller sådär, då är det en värderad riktning som jag alltid kan påminna mig om. Om jag nu vill vara en ledartyp, hur behöver jag då agera? Jag kanske ska coacha mina lagkamrater mycket eller jag ska ge positiv feedback eller jag ska gå in i dueller eller vad det kan vara. Då kan jag som spelare reflektera över, okej, senaste tio minuterna i matchen, hur har jag agerat egentligen?

Har jag varit sån eller har jag gått åt ett annat håll som inte är min värderade riktning? Eller vi som lag, har vi verkligen agerat så som vi sa att vi skulle? De här värderingsorden kan ju bli lite floskler och lite flummiga och så, men Ett viktigt steg är att prata om vilka konkreta aktioner behöver jag göra för att gå i den riktningen? Som spelare och tränare, att definiera att okej, om vi nu ska visa karaktär eller ha en bra attityd, vad innebär det på plan? Vad är det vi behöver göra för att upplevas som det? Eller gå i den riktningen? Idrotten är ganska full med floskler, med vinnarskallar och sånt, men man kanske behöver definiera, om man vill att de ska bidra till en beteendeförändring så behöver man kanske definiera konkreta beteenden och aktioner i den värderade riktningen i så fall.

Annars blir inte pusslet klart riktigt. En vinnarskalle har ju människor väldigt olika bilder av också.

00:30:07 – Jacob: Den som skriker och blir arg och försöker sparka ner folk, det är en vinnarskalle i vissas ögon. I andra är det bara att han är tyst och gör sitt jobb. Det är så olika vad folk menar när de säger vinnarskalle. Men alla är överens om att det är bra för att de har lagt in det de själva vill i ordet. Det är inte konstigt att ni tycker det är bra då.

00:30:27 – Daniel: Nej, men för mig… Om man har samtal med spelare så är det en ganska bra hjälp det här med värderad riktning. Om man har yngre spelare så kanske de… Jag vill se hur bra jag kan bli inom idrott. Det kan ju vara en värderad riktning. Och då innefattar ju det många beslut de ställs inför. För vi människor är ju väldigt kortsiktiga, det har ni ju pratat om i andra avsnitt. Vad ger mig mest gött i stunden? Eller vart kan jag slippa lite obehag? Och då är det väldigt lätt att man går av från den resan kring att jag vill se hur bra jag vill bli i fotboll. Just nu spelar jag Fifa 19.02 på natten och det är jättekul. Och i stunden ger det mig mycket mer gött att fortsätta spela. Men min värderade riktning är att se hur bra jag kan bli, då kanske jag behöver gå och sova nu för att göra en bättre träning imorgon.

Eller jag vill vara en offensiv spelare, men nu har jag bara passat bakåt i 10 minuter för jag är rädd för att missa passningar. Men nu är det också åt fel håll, nu måste jag upp i den här riktningen igen där jag faktiskt vill se hur bra jag kan bli i fotboll. Eller jag borde vara kvar och köra rörlighetsövningar nu för att skadeförebyggande, men det är coolare att gå och fika på stan. Man ställs alltid inför de här kortsiktigt Och långsiktigt, så att den här långsiktiga fokus på utifrån någon form av värderingar, alltså hur vill jag uppfattas, eller vad vill jag med min fotboll, och den Den teorin har vi väl haft med lite i landslaget, hur vill vi uppfattas och vad betyder det för beteenden och aktioner. I vilka sammanhang går jag åt fel?

Om vi har släppt in mål, vad händer då? Eller om jag missar passning, går jag fortfarande i den riktningen vi vill? Vi har väl valt att jobba lite mer så, en traditionell sätta upp ett mål, målsättningsarbete. Mer det här med värdering och aktioner och beteenden och följt upp på video kan man säga.

00:32:20 – Jacob: Ja, det pratade vi lite om senast,

Feedback i lagidrott, talangfällor och spelarstatistik

00:32:22 – Jacob: alltså följa upp. För det är ju det som jag kan tycka är svårt för lagidrott överlag. Alltså att på något sätt få feedback att det man gör är bättre eller sämre. Alltså visst blir man Blir man varvad till ett bättre lag då är det väl på något sätt ett kvitto på att man har blivit bättre. Men annars är det väldigt svårt att mäta. Så säger man sitter där och spelar Fifa. Och så går man och lägger sig elva en dag. Och så sitter man uppe och spelar till halv tre på natten en annan dag. Men du kan ju ändå ha en fantastisk träning dagen efter du har suttit uppe till halv tre. Och så kan du ha en taskig träning då när du gått och lagt dig klockan elva. Och man får liksom inte det här på… ens beteende får inte så solklara effekter på en plan. Det märker vi väldigt mycket på gymnasieeleverna jag har i skolan.

De individuella idrotterna som har en idrott där de blir mätta på något vis. Där de ska hoppa långt, springa snabbt eller vad som helst. Där det är en siffra eller någonting i slutet. De blir så mycket mer medvetna om att de gör det bättre eller sämre. Det blir feedback på två, tre veckor. Om man skött det bra eller om man inte skött det bra. Medan en fotbollsspelare, där är det många som är 17 år som egentligen aldrig har gjort ett riktigt jobb för att hamna där de är. De har ju varit på träningarna och de har väl lyssnat lite på vad tränaren säger men de har aldrig haft den här det här kan jag inte, nu ska jag träna för att kunna det och sen få bra feedback på att nu kan jag det. Det är många av spelarna upplever jag som inte har fått den upplevelsen och så får de första motgången när de ska bli seniorspelare när de helt plötsligt fattar att här är fyra grejer som jag inte behärskar tillräckligt bra.

Och så har de inte riktigt den här erfarenheten eller planen på hur de ska komma dit.

00:34:09 – Daniel: Det tror jag också är en ledarfråga. Vi försöker nu i nyrevidering av spelarutbildningsplan och så inom svenska fotbollsförbundet att få med lite mer Nu använder vi inte uttrycket “Self Regulation”, men att reflektera över styrkor och svagheter lite redan i yngre ålder. Att jag som ledare kan hjälpa mina spelare att “Nu är du jättebra på att…” dribbla åt höger och vi vinner matcher och du kommer med i distriktslag och kommer in på NIU och allt möjligt. Men att jag då som ledare kan hjälpa en sån spelare att om fem år kanske du behöver kunna gå åt vänster också. I stunden kommer det vara jobbigt för du kommer tappa mer boll och vi kanske förlorar matchen till och med. Men att hjälpa spelare att reflektera över styrkor och svagheter och sätta korta mål bara med dagens träning.

Vad ska du ha fokus på den här träningen? Och sen efteråt, hur gick det nu? Gjorde du dig spelbar så mycket som du ville eller gömde du dig för passningar? Lägga in lite i vardagen. målsättningstänk och reflektera styrkors svagheter. På lång sikt behöver jag bli bra på det här. Som ledare inom svensk fotboll kanske vi behöver bli ännu bättre på att utbilda våra spelare på de sakerna. Som kanske individuella idrottare gör mer naturligt ibland. Det är klokt.

00:35:37 – Jacob: Det är mer naturligt i idrott som tränare att man ger den här feedbacken. Som fotbollstränare, det är nog många, särskilt när det är föräldrar som inte spelat så mycket själv eller gjort så mycket av det i sig själv, som just du var bra idag, duktigt. Medan i friidrott, du hoppar långt men du hade hoppat ännu längre om du gjort så här. Du hade kunnat lyfta mer vikt om du förändrat tekniken på detta viset. Eller du kan prova förändra tekniken och se om du lyfter mer. Det blir mer feedback på hur utförandet är. Inte så mycket på resultatet av utförandet som det blir lätt i lagidrotter kanske. Eller bollsporter och så överlag kan man säga.

00:36:24 – Daniel: Nej, precis. Jag tror det finns mycket att göra där. Det är lätt annars att många fotbollsspelare hamnar lite i det här med talangfällor, att man når framgång på vissa aktioner som jag kan, alltså om man drar en metafor med någon verktygslåda så är man väldigt bra med hammaren när man är 15 år, sen använder jag bara hammaren till allting. Men sen när jag är 19 så kanske jag behöver kunna använda andra verktyg, men då har jag inte tränat på det där på resans gång riktigt. Jag tror att vi har ett ansvar som ungdomstränare att Ja, att hjälpa våra spelare att pröva på olika verktyg på resan så att de är så väl förberedda som möjligt. Det är som du sa, sen kommer man upp och tränar med A-laget och då räcker det inte med hammaren. Då behöver jag kunna lite mer.

Och också vara förberedd på att det är en ny miljö där jag kanske inte kommer lyckas lika mycket ett tag. Det är många parametrar i att hantera en karriärövergång i och för sig. Men där vi började ändå, det här med självreflektionen och sätta små mål med träningen. För att det är svårt, som du säger, att få… Det är kanske lättare i längdhopp att märka att nu hoppar jag fem centimeter längre. Det är svårt ibland, i en match kanske i fotboll, att känna att tillslaget med höger fot var… Och så blir ju alla andra bättre runt omkring.

00:37:46 – Jacob: Jag kommer ihåg, jag fick någon sån jättegrej någon gång, vad kan jag ha varit? Kan jag ha varit 17-18 något sånt där? Då gick jag ju på fotbollshögstadie. Det är Helsingborgs IF och Högaborgs borgklubb. Det var de klubbarna som gällde i stan då. Det är väl fortfarande, när det gäller ungdomsbit mycket. Då spelade vi i en grupp med Högaborgarna. Vi var ganska jämnbra. Det var inga större skillnader där. Sen började jag på gymnasiet, det här NIU-grejen och sånt. Och sen så hade vi någon… Och där var liksom HIF-gruppen för sig själv och de andra var för sig. Men så hade vi någon gemensam träning där på vintern och så bara inser man fyfan vad dålig alla har blivit. Alltså det var så jag kände det, men det var ju inte de som hade blivit dåliga, utan det var ju vi som hade börjat springa ifrån dem.

Men det märker man ju inte, det är samma träningsgrupp hela tiden. Alla blir bättre och då får man inte den här feedbacken på att det du gör funkar. Eller du får ännu mindre på att det du gjort har inte funkat så bra. Du får liksom inte den här… Det är så svårt, man kanske ska försöka på något sätt ändå… Då lämnar jag, jag vet fotbollen nuförtiden, det är mycket populärt att allting ska vara matchspecifikt. Men ibland undrar jag om man inte bara ska låta dem stå och slå långbollar mot en hörnstolpe och se hur nära de kommer. Så får de prova det ett år senare.

00:38:56 – Wille: Nej, det är golf. Du tänker på golf, Jacob.

00:39:00 – Jacob: Ja, men det är ju någonting. Den typen av saker, då mäter vi precision i passningarna. Sen kanske man kan göra det lite matchplikt innan den där passningen slås. På något sätt att man får reda på att någonting blir bättre.

00:39:13 – Daniel: För mig blir det lite lätt, om man tänker utifrån någon form av idrottspsykologi, så har man ju mer och mer nu börjat försöka mäta. Då blir det ju mer perioder, det är klart, när jag kanske upplever sämre självförtroende eller vad det kan vara. Just nu när jag missar ett avslut, då står jag still i fem sekunder och är besviken. jag går inte in i någon närkamp för jag tror ändå jag kommer förlora dem, så det är ingen idé eller sådär. Då kan man ju börja med video lite och följa upp och nästan räkna procent, ja men okej, du gick in i 50% av närkamperna den här matchen i alla fall. Då är det ju mer såhär, just i den processen. Det kanske inte är lärande och utveckling över tid, men att försöka hitta de här med video och konkret, för det kommer ju mer och mer som också har funnits i individuella idrotter länge, med video och hur ser det ut i din ansats eller hopp.

Men att även i fotboll kunna se se sig själv och förhoppningsvis kanske kunna se någon utveckling. Okej, nu tog jag flera av de där löpningarna, eller de blev mer inne i rätt yta nu. Det var de inte för ett år sedan kanske. Men du är återigen en ledare tillsammans med spelaren som kanske måste resonera kring det där för att se någon utveckling. För det är klart att alla vi människor behöver ju se någon form av förstärkning för att fortsätta vilja bete oss och göra. Men det är väl mer som sagt Att sträva efter att göra det synligt och mätbart, eller videouppföljning och se att För ett halvår sen så kom du inte i de här löpningarna, men det gör du nu. De här crossbollarna till wingback lyckades du inte slå för ett halvår sen, men det gör du nu.

Eller vad det nu kan vara.

00:41:02 – Jacob: Kommer man upp på hög nivå så är det väldigt cool data nu för tiden. Man har expected goal och sådär. Man vet att spelare som skjuter från detta avståndet förväntas göra mål tre av fem skott. Och så kan man ju se att den här spelaren sticker ut för han sätter fyra och fem skott medan den här bara sätter två och ett halvt och fem skott. Det har man ju liksom. Ja. Liksom en tydlig statistik på att du är sämre än genomsnittet, du kan jobba på det. Och så kan man få reda på liksom hur ligger du för varje säsong. Passningar, liksom den statistiken vi får på tv är ju fortfarande bara liksom.

00:41:34 – Daniel: Ja, han har gjort 70 passningar denna matchen, klarat 50.

00:41:38 – Jacob: Ja, han kanske bara passar sidled i backlinjen. Då är det jättedåligt. Om du är backspelare och bara passar sidled och du bara gör 50 och 70, det är jättedåligt. Medan om du är Messi och du försöker göra passningarna där du får en trång yta framför motståndarnas backlinje och du försöker slå den framåt, ja då är det fantastiskt om du klarar 50. Men där har man ju faktiskt börjat också få fram statistik på förväntat passningar, hur långa passningarna, hur mycket går de framåt, hur mycket av passningarna du slår bidrar till ett bra anfall och sådana här saker. Men det är ju lite förbi ungdomsverksamhet i Sverige i alla fall och även elitfotbollen i Sverige nästan.

00:42:16 – Daniel: Ja, det är väl på gång som du säger där med 'packing rate' eller vad det heter. Jag är inte expert där, men hur många motståndare passerar du med din passning? Om du får höga värden på det så ökar chansen att vinna matcher och allt vad det är. Och då kan du ju spela, det man helst vill ha då, det är ju säkra pass som passerar många motståndare. Alltså kanske spela utanför, eller istället för att slå svåra passningar igenom motståndarnas lagdelar och sådär. Det är ju så, för man har ju också satt statistik på assistytan. Vart ifrån på plan är det sannolikt att man når assist. Men nu pratar vi högsta elitnivå kanske och försöka följa upp utifrån att man har ett tydligt arbetssätt som tränare. För att du vill vinna matchen. Är jag ungdomsspelare kanske vi inte…

Det är klart att vi har ett arbetssätt och vill lära oss spelet, men då får man kanske hitta andra Det kanske man i och för sig på enklare sätt också kan. Vart tror vi att vi kan göra assist ifrån? Hur många gånger når vi dit i matchen som lag? Det kan man ju prata om med ungdomsspelare. Nu

Framme i Ryssland och premiären mot Sydkorea

00:43:14 – Daniel: ser jag att Wille börjar röra sig lite rastlös.

00:43:17 – Jacob: Jag trodde att vi skulle hoppa tillbaka till fotbollslandslaget. Långt avsteg. Vi har inte ens kommit till fotbolls-VM än. Nej, just det. Det var ju det också. Den lilla detaljen. Det här avsnittet kommer vara döpt någonting fotbolls-VM, så vi får prata om det iallafall.

00:43:34 – Daniel: Ja, vart börjar vi där?

00:43:37 – Wille: Ja, vid det här laget måste ni väl någonstans ha åkt ner till Ryssland?

00:43:41 – Daniel: Ja, det är sant. Det var ju där det spelades. – Just det.

00:43:46 – Wille: Och då var första motståndaren Sydkorea. Hade ni som jag bara koll på en av spelarna i Sydkorea för att han spelar i Tottenham, eller hur tänkte ni?

00:43:57 – Daniel: Nej, det var ju vår scout Lasse Jacobsson som hade följt och sett Sydkorea flera matcher. Rent scoutingmässigt är det också en sån grej där vi känner att vi kan vara väldigt bra. Att se matcher live och sen finns det också något som heter Jag vet inte om man får säga White Scout, men att man kan se alla matcher digitalt också. Och följa spelare. Så bra koll på Sydkorea och hur de spelade och även de andra motståndarna. Det är en grund i det. Och när vi var i Ryssland, det var också En kort runda med lite individuella samtal som jag hade för att checka av läget där också. Hur man såg fram emot matcherna och vad man ville bidra med för att känna sig nöjd efter VM, mer på individnivå. Tratta ner det vi har pratat om i grupper till varje individ lite.

Och sen, som sagt, så var det ju Sydkorea-matchen. Mest generellt, reflektioner som jag har gjort lite, det är ju mer att man förstår att även de här spelarna blir nervösa. Det är ganska normalt. Känner press och sådär. Och sen var det ju lite… Jag tyckte också det var intressant, jag pratade lite med Andreas Granqvist, för han gjorde ju mål på straff i den matchen mot Sydkorea. Mot slutet, och då sa han där efteråt att det var rätt okej ändå, för jag tänkte att Messi har ju redan missat straff i VM. Så det är inte så farligt om han gör det. Jag ska koncentrera mig och göra mitt bästa. Och det tangerar ju lite det här med acceptans. Världens bästa spelare har redan missat en straff. Dagen innan, eller två dagar innan. Och det var ju också lite rörigt, för jag tror det var den matchen som Victor Nilsson Lindelöf blev sjuk, så Pontus Jansson fick väl veta på matchdagen att han skulle starta.

De är i och för sig vana vid det, men det var ändå VM-premiär. Det var inte så att jag gjorde något särskilt, men jag vet att Pontus var uppe på Vigges rum och Vigge önskade lycka till. Lite känslosamt, tror jag, när det är VM-premiär. Men han gjorde ju en jättebra match. Så där var det ju igång sen, kan man säga.

00:46:27 – Wille: Du sa att han var nervös, men efteråt var det inget fyrverkeri till match. Det kändes som en öppningsmatch. Hur var truppen efteråt? Var ni nöjda eller kände ni att det fanns saker man kunde ha gjort bättre? Hur gick snacket efteråt?

00:46:46 – Daniel: Det var nog lite både och tror jag. På ett sätt skönt att det var igång, men att det nog var lite anspänning. Ett par spelare hade väl till och med uttryckt det i media att tidigare öppningsmatcher var man inte riktigt nöjd med. Man kände att vi har inte riktigt fått ut den potential som har funnits i gruppen. Så det var nog, framförallt i inledningen, lite ställningskrig att komma in i det på något sätt. Och rent taktiskt så brukar vi ju ibland inleda matcherna med att lyfta lite längre, och det gjorde vi här också, fast man kanske inte hade behövt det. Sydkorea satte inte riktigt den pressen. Ja, men lite trevande inledning, men både nöjda efteråt och också då känslan av att man kan göra mycket bättre. Absolut. Ja, så var det.

Ja, och sen, vad var det sen? Tyskland? Jag kommer knappt ihåg. Tyskland.

00:47:45 – Wille: Sen behövde ni göra det bättre.

00:47:50 – Daniel: Just det, forna världsettan där och VM.

Matchen mot Tyskland och stödet till Robin Olsen

00:47:53 – Daniel: Här börjar man ju fundera på det här med underskatta och överskatta. Finns det på den nivån? Nej, alltså nej. Ska man säga. Det är klart att alla tyckte det skulle vara en extremt häftig utmaning att få möta Tyskland i ett VM.

00:48:15 – Wille: Men du gick inte runt och sa såhär, tänk på att de kan underskatta er?

00:48:21 – Daniel: Nej, det gjorde jag nog inte riktigt. Men det var ju en häftig match, kan man säga. Då var det ju väldigt Lite ledsamt efteråt, det är klart. Tony Kroos frispark i 90, eller vad det var.

00:48:37 – Wille: Jävla frispark. Jo, tack. Det var lite ledsamt.

00:48:44 – Daniel: Jag fick rapporter hemifrån, min åttaåring som knappt följer, han spelar fotboll själv, men brukar inte följa på TV. Men till och med han hade blivit ledsen där efteråt och Tony Kroos gjorde mål. Det engagerade, kan man säga. Men det var också stort efteråt, kan jag tycka, när Robin Olsen sitter besviken i korridoren. Men det kommer fram massor med spelare och uttrycker att det är tack vare dig att vi är här och du gjorde en jättematch. Han var ledsen för att han släppte in det här målet, men just utifrån ett grupp…

00:49:21 – Jacob: Men ser man reprisen så ska… Nej, nej, nej, nej, jag vet.

00:49:26 – Daniel: Jag förstår alltså på den vinkeln, han ser ju inte själv, han kan ju inte se i efterhand hur bollbanan gick.

00:49:31 – Jacob: Och jag kan ju förstå att man tycker som åvaktare att man ska ta alla frisparkar från det hållet. Men det måste ju ändå… Ja, absolut.

00:49:36 – Daniel: Hade jag sett det på repris i efterhand så bara, okej, jag skulle kanske inte ta det. Nej, absolut inte. Det är ju en jättebra frispark. Men det är väl kanske draget hos många som når landslaget, att man vill alltid vara lite perfekta och göra rätt. Men just ändå stöttandet ifrån gruppen där var kul att se. Verkligen.

00:49:59 – Jacob: Försökte ni på någon typ av kollektiv plan eller något sånt för att få dem att släppa matchen eller släppa det där sista målet? fokusera på nästa match direkt eller liksom löste de det med förberedelserna som var gjorda innan? Eller ändrade ni något i planen liksom för nästa dag då?

00:50:18 – Daniel: Ja, både och kan man säga. Janne och Peter och videoanalytikerna plockade ju ut egentligen bara bra grejer från den matchen, för det var mycket försvarsspel och framförallt kontringsspel. Olas mål är fantastiskt, från försvarsspelet där man vinner boll till omställning och kontring där, och Claessons passning. Det var ju flera sådana lägen faktiskt. Både att följa samma rutiner som innan, men också visa att det var faktiskt väldigt bra match och nära att hota världsettan. Som mest ta fram bra grejer från den matchen

Jimmy Durmaz, rasiststormen och gruppens reaktion

00:50:59 – Daniel: kan man säga.

00:51:01 – Wille: Sen var det Durmaz inhopp, det som hände där och det som hände efter det med den här rasiststormen på sociala medier. Och sen den här metadebatten om huruvida det var en rasiststorm på sociala medier och allt vad det var. Alltså, oavsett hur proffsig man är, det här måste ju ha påverkat spelarna.

00:51:21 – Daniel: Ja, alltså… Jimmy själv är ju överraskande stark, kan jag tycka. Jag noterade det ju ganska tidigt i omklädningsrummet, så jag var ju mer mänskligt framme. fråga hur det var och han ganska snabbt var ju inne på att som fotbollsspelare var det inget bra beslut och där kan man ta all kritik i världen som yrket fotbollsspelare, men att blanda in bakgrund och härkomst och rasism och så, det var ju helt oacceptabelt. Ja, men ändå, det var en lång hemresa där, men sen på natten när de åt middag ihop, spelarna, några stycken där, så hade de väl själva kommit in på att de ville göra något av det där, någon manifestation. Dagen efter tog spelarna själva fram, gick fram till Lasse Richt och Janne där och ville göra någonting innan träningen.

Då var väl första förslaget att Janne bara skulle prata, men Jimmy själv ville gå fram och prata, för det berörde honom. Han ville sätta ord på det själv. Det var som sagt överrumplande när man var där, men det har varit ganska starkt i gruppen, både processen fram till det och under den dagen, och även dagarna efter, såklart. Fotboll kom i andra hand ett tag där.

00:52:45 – Wille: Ja, jag var ju själv ute på sociala medier och direkt skrev såhär Vad fan håller du på med?

00:52:50 – Daniel: Sådär gör man inte!

00:52:51 – Wille: Och sen så när man ser vad alla andra har skrivit så bara Helvete, vilken idiot man är egentligen.

00:52:58 – Jacob: Vad sitter jag och håller på med egentligen?

00:53:00 – Wille: Och då hade jag ju naturligtvis inte suttit och rasistiska tillmälen och så vidare. Men just apropå det här med hur en aktion och det som händer påverkar nästa. Hur gör man för att det inte ska få negativ påverkan i det skedet? Det känns som att hade han kommit in nästa match och skulle göra nånting, det borde ju vara naturligt att han ska vara rädd för att göra fel.

00:53:25 – Daniel: Ja, det är klart att… Det är en jätteutmaning om man skulle spela nästa match och hantera det. Många av de här spelarna har inte haft så kraftfulla erfarenheter, men de har ändå haft erfarenheter på resan av att ha gjort större misstag och lärt sig att hantera det och gå vidare ändå. Det är samma nu när vi spelar in det här. Kristoffer Petersson gjorde ju debut nu mot Slovakien i en träningsmatch. Jätteinspirerad och taggad och sen så råkade han ju tappa bollen och Slovakien gjorde mål. Det var ju absolut inte i ett VM, men ändå för honom självklart jättejobbigt. Men som han också var inne på. Att på den här nivån lära sig av de här erfarenheterna, hur klyschigt det än låter, och försöka gå vidare från det. Det finns inte så mycket annat än att ge sig ut igen med risk för att det blir nya miss.

Det är ju så med många elitidrotter, att det finns olika risker. Men att glädjen och det lustfyllda i att få utföra det oftast helst vinner över det. Störtlopp och cykling. Finns det andra risker? Cyklar ni för ett berg? Där man kanske ibland tänker risker. Men glädjen med det, förhoppningsvis över tid, vinner. Här är det en annan typ av risk att bli uthängd i media. Glädjen till själva sporten över tid hoppas man ju övervinner det där. Det var som sagt mycket känslor de där dagarna kopplat till Jimmy. Som sagt, jag tror att konstigt nog vart det till slut bra en del till med gruppen. Snacka ihop sig om det där. Kliva in i matchen mot Mexiko med stärkta på något sätt, kan man säga.

00:55:31 – Wille: Ja, för här har ju du möjlighet att ta på dig

Segern mot Mexiko och gruppspelets upplösning

00:55:34 – Wille: väldigt mycket bra saker här. För det gick ju rätt bra mot Mexiko, så du måste ju ha gjort ett bra arbete där. Ja, nej, det var ju som sagt hela gruppen och alla ledare.

00:55:48 – Daniel: Den matchen var ju… Det var ju lite rörigt där. Det var lite magsjukegrejer också några dagar. Det var sjuka spelare hit och dit. Men att få ihop det så pass bra som det blev mot Mexiko var ju… Det var starkt. Ironiskt nog så kanske det var bra att man var tvungen att vinna den. Såhär i efterhand, att Kroos faktiskt gjorde det där målet. Då vart vi tvingade att gå för vinst. Man vet inte, det blev… Nej, det blev jättebra. Det var ju också en lite spännande match för det var ju… Mexikanerna på läktaren där var ju jätteledsna, men sen mot slutet så plingade det till i deras telefoner där att Sydkorea hade slagit Tyskland. Så båda lagen gick vidare helt plötsligt. Det var så kul att se den TV-bilden när alla stod och tittade i telefonerna och bara…

Tyskland helt plötsligt sist i gruppen. Ja, det var märkligt var det alltså.

00:56:45 – Wille: Rätt åt dem, de asen.

00:56:48 – Daniel: Så nej, men det var en jättebra match. Efter gruppspelet hade jag

Slutspel, straffläggningsstrategi och mental återhämtning

00:56:56 – Daniel: en utvärdering med spelarna. Lite lärdomar. Vad har vi gjort bra i gruppspelet? Vad blir speciellt i en slutspelsmatch? Just förutsättningarna ändras ju när man ska möta Schweiz. Det kan bli förlängning och det kan bli straffar. Hur tänker de kring det jämfört med en gruppspelsmatch? För det hade vi en liten teori innan åttondelen där. Där spelarna återigen fick snacka ihop sig lite. Hur var det med straffskyttar?

00:57:24 – Jacob: Hade man bestämt det i förväg? Vad var det, 2000 eller något sånt? När Andreas Jacobsson fick kliva fram när inte han skulle slå den egentligen för andra tackade nej och sådana här grejer. Var det bestämt i förväg denna gång? Hade man planerat det med? Hade man en lista på folk som fick lägga om de ville lägga?

00:57:47 – Daniel: Ja, men vi resonerade lite kring det där. Det blir ju fel om det är dags för straffläggning och så väljer man ut några och så vill inte de. Samtidigt är det ju svårt att säga kanske två dagar innan att jag kommer vara sugen på att lägga en straff.

00:58:02 – Jacob: Har man missat fyra frilägen innan så kanske det inte är så hett idag.

00:58:06 – Daniel: Så det vi sa var att Janne förberedde och hade en lista och att det är hans ansvar, precis som en laguttagning. Han tar ut en startelva och han tror på dem och det är hans ansvar, det beslutet. Samma här, att han har en lista på straffskyttar om det blir aktuellt och det är hans ansvar i den laguttagningen. Sen hoppades vi att vi har ett sånt klimat att om man verkligen känner att jag absolut inte vill lägga en straff, att man vågar komma fram till någon ledare och nämna det innan i så fall. Till Janne och Peter. Strategin blev väl egentligen så att öppna upp för att säga till innan om man verkligen inte vill lägga en straff kan man säga. Men att Janne mer Beskrev det att hans ansvar är laguttagning, gör ert bästa. Det är samma som att bli uttagen i startelvan.

Enda förväntningarna är att göra sitt bästa. Jag tror att bara att han ställde sig och sa det Det gjorde nog att alla ändå kände att om jag blir uttagen så lägger jag en straff. Vad jag vet så var det ingen som sa till att man absolut inte ville. Sen vart det ju aldrig skarpt läge. För det är som du säger, har man missat fyra frilägen, då kanske man inte hade varit så sugen ändå sen. Missat den under spelets gång. Ja, just det. Men det skämtades väl ganska mycket om det där såg jag i medier hemma, att Jannes fem straffskyttar i sociala medier så var det bara bilder på Granqvist med lösmustasch och skägg. Så egentligen, skicka fram fem Granqvist om det blir straff.

00:59:32 – Jacob: Hållningen avslöjar honom, tror jag.

00:59:41 – Wille: Ja, det hade den kanske gjort. Jag vet inte hur ni gick in med det här innan turneringen. Pratade ni om när vi kommer till… till åttondelen eller om vi kommer till åttondelen? Hade man någon sorts plan då att man skulle ändra fokus eller var det bara match om vilken annan eller hur tänkte man?

01:00:02 – Daniel: Nja, men det blir ju lite annan taktik. Alltså mitt i slutet av matchen är det klart när det Med rent förutsättningar när det är slutspelsmatch och det ska avgöras. Så Janne och Peter hade väl lite tänk kring det. Men med spelarna var det väl mer att nu börjar vi med gruppspelet och sen hoppas vi självklart att vi ska gå vidare. Sen är det ju andra delar i ledarstaben där inte jag, men såhär admin, de har vi liksom bokat hotell hela vägen till final. Så att i en ledarstab är det nog olika tankegångar, såhär nästa match kopplat till hur fan ska vi flyga och bo om vi går till… Alltså… Exakt, det är någon som blir sur för att ni gick vidare.

01:00:43 – Wille: Vad i helvete, vi får ju inte semester här för midsommar. Nej, just det. Och vi har inget hotell för kvartsfem, fan vad jobbigt.

01:00:50 – Daniel: Få tälta i Sankt Petersburg? Nejdå. Det är olika roller där kan man säga i ledarstab. Men som sagt, det var ett bra pass med spelarna att sammanfatta vad vi har gjort bra i gruppspelet och vad vi ska fortsätta göra i slutspelet. Och också resonera kring karaktären i i en slutspelsmatch, att det ska avgöras. Sen en sak som jag inte har nämnt här på hela resan, det var ju mycket samarbete med medicinska teamet kring återhämtning och även mental trötthet och så. Det finns ju tyvärr ingen jättebra definition i forskningen på det där. vad jag vet lite svårt att mäta med kognitiv belastning om man har gjort stroptest vid en dator som inte är så fotbollslik. Det blir jättesvårt, men ändå att resonera med spelarna kring att både fys och mentalt hänger ihop när vi pratar återhämtning.

En del, självklart, var ju mycket det eftersom vi hade spelare som knappt spelade i sina klubblag och sen så blir det, vad det nu blev, 5-6 matcher. Och då är det ju både mentalt, att de helt plötsligt får ta massor med beslut i fotboll och det är press och anspänning och resor och teori och sådär. Men också självklart mycket fysiskt som Det är svårt att träna sig till och hantera 90 minuter på något sätt.

01:02:13 – Jacob: Det är ju det. Ja. Och särskilt om man då ska vara, alltså när de har varit med klubblaget så ska de ju ändå vara förberedda för att hoppa in. Då kan de liksom inte köra ett simulerad 90 minuters match under veckan där kanske. För då är de liksom inte… Man vill ju vara på topp inför varje match och då är det svårt att liksom träna upp sig för att vara som bäst senare. Även om man inte spelar. Det är en tuff bit som avbrytare där.

01:02:38 – Daniel: Ja, verkligen. Som sagt, det var ju också ett ganska stort område under hela VM-resan. Hur ska vi få till återhämtning på olika sätt? Fysiskt och mentalt. Det var väl lite de här mentalt kan man säga, de här två lediga dagarna och deras familjer var ju där på besök några dagar. Mer bara, vad ska man säga, lägga det lite i händerna på spelarna med att ta ansvar för, hjärnan kanske också behöver vila. Sen om det är promenad eller lyssna på musik eller vad de nu gör, men att ha med det som en parameter också för att orka en hel VM-period kan man säga.

01:03:22 – Wille: Jaha, så lyckades ni slå Schweiz? Ja. Och sen hände det väl inget mer intressant under det där VMet som jag kommer ihåg i alla fall?

01:03:31 – Daniel: Nej, sen var det

Kvartsfinalen mot England och mästerskapets eftersnack

01:03:33 – Daniel: ju som sagt kvartsfinal mot England. Vad ska man säga om den matchen? Det var ju… Jävla skit vi släppte in första målet där. Ja, men lite så. Det var ändå hyfsat jämnt och när man såg England sen mot vad det nu var, Kroatien, att så fort de släppte in ett mål så blev det lite rörigt för dem, för engelsmännen där. Så hade man kunnat hållit det jämnt lite till. Det fanns ju lite chanser sen. Claesson hade någon chans och Marcus Berg hade någon nick och lite sånt där. Det var lite halv… Men… Vi har haft lite utvärderingar, både ledare och spelare, men det är svårt att sätta fingret exakt på om det blev bra motstånd, självklart. Men också till slut, belastning både fysiskt och mentalt, om det kom ifatt lite. Det är svårt att exakt mäta, självklart.

Men det var ganska minnesvärt och starkt, för dagen efter hade jag utvärdering med både ledarteamet och spelarna väldigt kort. För mig är det ganska tydligt med den här spelargruppen hur man har spelat kvartsfinal, ätit middag ganska sent på kvällen. kommer till utvärderingen och är tok-seriösa. Det är så imponerande. Efter 48 dagar, varit borta. De vill bara hem egentligen. Sen har vi en timme och sitter i smågrupper och utvärderar hela paketet. Vad tyckte de om boende, resor, allting. Och att de gör det så oerhört seriöst i den timmen. Sen är de bra på att koppla av också, absolut. Men när vi väl har haft teori-träning så är de 100% på. även där var imponerande, så det var bra utredning och även lite tårar när Janne var med.

Nu var resan slut. Gått i den där bubblan i 48 dagar, eller vad det blev. Det var ett stort och känslosamt ögonblick, som man alltid kommer komma ihåg.

01:05:55 – Wille: Ja, jag kunde ju inte ens se klart matchen. Så jo, det är imponerande att de lyckades utvärdera det efteråt.

01:06:03 – Daniel: Ja, jo. Det var verkligen så.

01:06:08 – Wille: Men såhär efteråt, kände ni att ni hade förberedelserna och ert arbete under? Var det bra? Gjorde ni rätt?

01:06:21 – Daniel: Ja, men det tycker vi ändå. Spelarna, de här som sagt administrativa sakerna, vart vi bodde och sådär, det har varit väldigt bra. För tidigare något mästerskap så hade de bott väldigt avskilt, nästan ett helt hotell själva. Nu hade vi ju egna våningar, men det bodde annat folk på hotellet, så de såg lite annat folk ibland. Bara sådana detaljer, när man är borta så länge, tyckte de var bra saker. Något mästerskap hade det regnat i tre veckor, och det kanske är svårt att reka. Men det kanske finns någon väderstatistik att kolla upp över tiden. Vart kan man bo i det här landet? Nu var det ju ganska nära Sotji och Gelendzjik, med strandpromenad och bra väder. Just de där sakerna som man kanske inte tror ska betyda så mycket, men är man borta i 48 dagar så kan det nog vara ganska gött med klimat och man ser lite annat folk och det händer lite där man bor och sådär.

Ja, just det här med att slappna av mentalt också.

01:07:22 – Jacob: Tänka på något annat än vad man har.

01:07:25 – Daniel: Visst, absolut. Och upplägget inför där, det kanske jag inte sa tidigare, men det var ju pre-camp Båstad. Sen fick de ju ledigt två-tre dagar och åka hem lite. Sen var det pre-camp Stockholm, sen fick de ledigt två-tre dagar och sen flög vi. Det tog också spelarna upp som en bra grej, att man inte var tillsammans i ett streck där, utan det var två korta break där de fick åka hem till familjer och vänner i två, tre dagar. Som inte heller har varit tidigare, utan de har träffats redan i maj och sen har man kört på. Istället har familjerna kommit på besök. Men nu vände de lite på det här, Janne och Peter, och det fick vi också bra feedback på. De korta breaken där inför var ganska värdefulla att ha. På det stora hela så känns det som att det var ett bra upplägg.

Sen finns det alltid detaljer att skruva på, både kring det taktiska och fotbollsmässigt och teori. Men generellt bra erfarenheter. Så

VM-baksmälla, Nations League och blicken mot EM

01:08:30 – Daniel: får man se nu i efterhand, vi har haft två samlingar nu. Kanske inte har presterat så som man hade hoppats, och det finns säkert många anledningar där med. Dels fysperspektiv, att spelarna inte har varit igång, de fick lång ledighet efter VM så de kom in sent i sina klubbar och inte är ifatt och inte har spelat så mycket. Men kanske också, det är svårt att mäta det, Oftast när vi människor får en kraftfull belöning eller har lyckats med någonting, då finns det en risk att beteendenivån går ner lite medvetet eller omedvetet. Det kan ju finnas någon BM-baksmälla där, att man har lyckats med någonting. Man kanske tror att det ska lösa sig, eller jag vet inte. Men att det finns nånting där man ändå kan behöva resonera kring lite.

01:09:16 – Wille: Ja, men just med den prestationen som ni lyckades med under VM så kanske det här Nations League eller Nations Cup, där ingen verkar fatta vad det är för nånting. Jag förstår att det är lite svårt att motivera sig för det.

01:09:29 – Daniel: Ja, men absolut. Det är säkert en del i det också. spelarna, eller man vet knappt vad det är, vad är det här för någonting. Och sen kommer man från en VM-kvartsfinal.

01:09:41 – Jacob: Det är som att spela svenska cupen, det är ingen som bryr sig.

01:09:45 – Daniel: Det betyder något egentligen. För vinnaren betyder det något, för alla andra slösar det på tid.

01:09:51 – Jacob: Det är lite såhär.

01:09:53 – Daniel: Nej, men det är ju faktiskt det här… Det kommer ju påverka EM-kval-lottningen. Det är dumt att komma sist av de här tre lagen, om man börjar där. För då kan man komma i sinnesgrupp tre och då kan vi ju få… Tyskland och Holland. Två jättebra lag. Det är bra att bli etta eller tvåa i den här Nations League-gruppen. Det är ju två matcher kvar nu. Ryssland och Turkiet. Vi kan ju fortfarande vinna gruppen, men som sagt, det viktigaste är väl att inte bli trea i den, kan man säga. Vi har ändå reflekterat över det här, just tiden efter ett VM, för det finns ju i andra. Post Olympic depression finns det ju studier på, att du har tränat inför ett OS och sen är det helt plötsligt tomt och borta. Vad händer nu? Nu är det ju inte där vi är nu, men ändå efter någonting stort.

Hur går man vidare? Som ett klubblag som vinner SM-guld, hur går man in i nästa säsong? Det är viktiga frågor också rent psykologiskt att reflektera kring och ha en plan för att jobba med.

01:10:59 – Jacob: Jag tänker landslaget, dels har man mindre tid tillsammans där för att vända och dels är det färre matcher. Vinner du ett SM-guld, ja du kanske är sådär på försäsongen och det kanske är knackigt de första matcherna. Men sen fattar man att nu skriver man i år igen. Men man har lite tid att komma ifatt. Det blir ju inte så om man… Det kanske var bra att vi hade Nations League här innan de riktiga gruppspelen. Så att man är liksom… Man får ett slutvaknande istället för att man börjat gruppspelet med två förluster. Ja, just det. Att det hade varit EM-kval nu redan eller något. Ja.

01:11:28 – Daniel: Nej, det har du rätt i. Det är en bra process här in i ett EM-kval sen i nästa år. Precis, vi ser det positivt. Ja, det är bra. Snyggt.

01:11:40 – Wille: Ja, det här var ju sjukt intressant att höra om. Jag kommer bara ihåg ångest från hela den här delen av sommaren, måste jag säga då.

01:11:49 – Jacob: Det var inte alls roligt. Nej, Mexikomatchen. Det var en festdag, Hasse. Ja, då stod man och hoppade en del.

01:11:55 – Daniel: Ja, det är bra. Nej, men det… Nej, det var häftigt, det är klart. Det är ju stort, och det är Ryssland, och man flyger långt, och det är tidszoner, och det är matcher, och det är fest, och det är… Ja, häftiga minnen. Och som sagt slående att även de här spelarna som man tror har varit med om allt, att de känner ångest och är nervösa och det händer saker i gruppen. Det hände mycket under några veckor, både på individnivå och gruppnivå. Läckert att ha varit med om det faktiskt.

01:12:28 – Wille: Mm, det är bra. Då finns det motivation att hålla dig kvar där så att du har saker att jobba med liksom.

01:12:34 – Daniel: Ja, nu får vi ju sikta mot EM här sen. Det vore kul. Det kommer bli ångest där också. Absolut, det är kanon.

01:12:41 – Wille: Det är inte du som spelar, Wille. Vi bryr oss inte om laget. Får jag ta? Jag vet, jag tar en för laget.

01:12:45 – Jacob: Det är bra.

01:12:48 – Wille: Ja, grymt.

01:12:49 – Jacob: Ska vi ta och avrunda där då? Ja, vi är tacksamma att du ställer upp här. Man öppnar ju upp sig lite för kritik när man berättar vad man har gjort på något sätt. Ska andra kunna lära sig så får man ju också berätta vad man har gjort. Men det är inte lättaste kanske. Det kanske är lättare än vanlig tidningsintervju så får du fyra citat som låter skitbra. En timme och en kvart. Då är det lättare att säga något som inte är så bra.

01:13:17 – Daniel: Det är kul. Man får bjuda på den. Ska man vara helt ärlig så är det ju en tunn linje mellan att inte vara med i allt för mycket, för man vill ju att spelarna ska vilja komma fram och prata och känna att det är lite sekretess och lite lugn. Men samtidigt vill man ju marknadsföra ämnet lite och hur man kan jobba. Det är kul att få vara med och förhoppningsvis bidra till andra som läser psykologi på högskola och universitet att det går att jobba med idrott och det är rätt roligt. Kämpa på där ute. Det låter som en bra sammanfattning. Men vi får väl helt enkelt höras inför inför EM då.

01:13:56 – Wille: Ja det får vi göra, just det. När den processen börjar.

01:13:59 – Jacob: Ja, det är bra. Jättebra. Jag tackar efter gruvspelet redan liksom. Ja, just det.

01:14:03 – Wille: Grymt. Grymt kul att du ville vara med och verkligen stort tack. Tack så mycket.

01:14:08 – Jacob: Hej då. Hej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *