Om skatt på socker eller sockersötade drycker

Sockerskatt eller inte

Igår hade Dagens Nyheter en ledare från Lena Andersson med titeln Med socker i botten … där min bok Skitmat trevligt nog blev omnämnd. Det är faktiskt ganska positiva ord och du kan läsa stycket där den nämns i sin helhet här under.

I boken ”Skitmat!” (2014) förklarar kost- och träningsskribenten Jacob Gudiol utförligt och insiktsfullt dessa fenomen så att man sedan inte behöver undra mer över varför fetma och matmissbruk brett ut sig snabbt och oåterkalleligt. Det han benämner skitmat utgör hela problemet, inte socker i sig, och definitivt inte kolhydrater som sådana, utan raffinerade och kemiskt potenta kombinationer av ingredienser där socker ingår som en av många delar och får hjärnan att lysa och spraka för en stund.

Det som du kan läsa i det här citatet stämmer väldigt väl med några av slutsatserna i min bok. Det är inte särskilt konstigt varför övervikt och fetma har ökat stadigt världen över i ungefär 40 år nu. Och skitmaten är en med största sannolikhet det allra största problemet i hela den trenden.

Omslag och innehåll till boken Skitmat
Omslag och innehåll till boken Skitmat. Tryck på bilden för större version.

Tyvärr fokuserar Lena Andersson endast på del 1 av boken utan att ta del 2 i beaktande. Den delen handlar om hur vår omgivning driver oss att äta mer av skitmaten. För det är givetvis inte bara högbelönande mat som får oss att äta, våra gamla släktingar kunde laga väldigt god mat även för 50 år sen och likaså kunde de baka goda kakor och smarrig kola. Orkade man inte göra eget så fanns redan då märken så som Coca Cola, Zingo, Cuba Cola, Loranga, Marabou, Dumle, Guldnougat, Plopp, Non Stop med mera.

Så det är givetvis inte bara förekomsten av den uppenbara skitmaten som är problemet idag. Det här borde vara självklart för de flesta och om du läst del 2 av min bok så vet du också att det finns extremt mycket evidens för att miljön påverkar oss människor väldigt mycket i de val vi gör när det gäller mat.

Trots det här så nämner Lena Andersson inte något från den delen. Hennes slutsats verkar mest vara i stil med ”eftersom maten finns kan vi inget göra”. I just det här resonemanget så diskuterar hon dock nästan uteslutande skatt på socker i sig men även där är hennes slutsatser långt ifrån självklara.

Våra val baserat på flera faktorer – inklusive pris

Ett av huvudargumenten som Lena Andersson tar upp är att en skatt som höjer priset med några kronor knappast kommer att göra någon betydande skillnad för personer som endast äter en kaka, här håller jag med. Hon skriver också att för de som verkligen är ”beroende” eller verkligen älskar kakor så kommer en liten extra skatt inte heller att ha någon större inverkan. Här anser jag att hennes slutsats är mer tveksam, men det kan möjligen vara så att hon har rätt.

Det som glöms bort i Lena Andersson framställning är givetvis att de allra flesta faktiskt människorna ligger någonstans mellan de här två extremerna av personligheter. Det finns givetvis inte bara två distinkt särskilda grupper av människor i världen där en kan stå emot allt sug och den andra inte kan stå emot något. Det mest rimliga att tro i det här fallet är faktiskt att fördelningen av människor följer en normalkurva enligt nedan.

Normaldistribution av människorFör alla de här människorna i mitten så spelar priset av allt att döma roll. I alla fall har det varit så för andra saker där man infört punktskatt likt tobak och alkohol. Detta är ju dessutom två ämnen som kan skapa ett väldigt starkt fysiskt beroende. Fungerar det för dessa så borde det rimligen även ha en effekt när det gäller högbelönande mat, frågan är ju då bara var den gränsen går för skitmat i relation till pris, vilket även Lena Andersson nämner.

Tyvärr finns det väldigt lite faktiska data på just skattehöjningar i praktiken. I Mexiko införde man för några få år sen en skatt på läsk och då såg man en minskning i försäljningen av läsk med 12 procent det första året. Under 2015 ökade dock försäljningen något igen men det hela är svårtolkat eftersom 2015 bland annat också hade en varmare sommar och med varmare väder säljs alltid mer läsk (1). Även kraftigare reklamkampanjer och liknande kan påverka försäljningen och Coca Cola tillsammans med Pepsi Co lägger årligen ner ungefär 8 000 000 000 kronor vardera på marknadsföring i Mexiko (2).

Skatten i Mexiko är också lågt satt. Det finns en hel del ekonomiska studier publicerade på ämnet där man spekulerar kring hur hög en skatt troligen behöver vara för att verkligen få en mätbar effekt på folks konsumtion av sockersötad dryck och i dessa är slutsatsen vanligen att det krävs i alla fall en tjugoprocentig skatteökning för en mer meningsfull effekt (3). Jag skriver, som du kan se, spekulerar här eftersom ingen verkligen vet. Däremot är det naturligtvis inga rena gissningar baserat på ingenting. Man använder sig av olika typer av simuleringar, tittar på hur prisförändringar på grund av andra orsaker påverkar konsumtionen med mera. Men eftersom det helt enkelt är så få platser där man verkligen har provat en skatt och eftersom människors agerande i praktiken kan vara svårt att förutse så är utfallet ändå osäkert.

Min personliga halvkvalificerade gissning från läsning av dessa uppskattningar är att en skatt hade påverkat folks konsumtion om vi sett på hela Sverige som en grupp. När det gäller dess effekt på övervikt och hälsan i Sverige är jag däremot mer tveksam till att det kommer ha någon större effekt. Det är ungefär samma slutsats som de flesta forskargrupper som tittat på frågan också kommer fram till, det kommer troligen bli lite bättre men långt ifrån bra.

Som jag har skrivit om här tidigare så har sockerkonsumtionen minskat de senaste 10 åren i USA men samtidigt har övervikten fortsatt att öka.

Förhållandet mellan sockerintag och övervikt i USA
Förhållandet mellan det genomsnittliga sockerintag och övervikt i USA över tid

Jag är ganska säker på att vi hade sett ett liknande mönster även i Sverige om sockerkonsumtionen gått ner här. Bara för att folk äter mindre socker så innebär inte det nödvändigtvis att själva kvalitén på maten blir bättre. För precis som Lena Andersson så bra summerade det i stycket om min bok så är det inte bara socker (eller kolhydrater) som är ett problem. Problemet är istället all typ av skitmat tillsammans med den miljö vi lever i idag. En sockerskatt eller en skatt på läsk skulle endast påverka några av dessa saker, och om vi inte snackar om en väldigt hög skatt så kommer det också troligen endast att bli en mindre effekt.

Jag är ändå för en skatt på socker alternativt sockersötad dryck

Trots det jag skrivit här ovanför så är jag ändå för en skatt på socker, alternativt sockersötad dryck. Jag tror mer på en specifik skatt på sockersötad dryck men jag är för båda två egentligen, så länge man specificerar att det ska vara tillsatt socker. Trots att jag inte tror det kommer ha någon stor effekt så är jag för det eftersom att det i princip är det enda jag kan se som verkligen diskuteras som är en förändring i en positiv riktning idag.

Vi lever i en sjuk värld när det gäller mat där allting mer eller mindre är riggat till att vi ska göra dåliga val. Det är som sagt inte bara att skitmaten finns utan problemet är att den finns tillgänglig för oss precis överallt och mer eller mindre dygnet runt till en billig peng. Det är dessutom så att den inte bara finns där, utan den kommer med marknadsföring som nästan konstant riktar sig mot oss om att vi ska konsumera mer.

Det här är ett STORT folkhälsoproblem och det drabbar många människor negativt. Jag har skrivit ingående kring det här i en artikel på Tyngre med titeln Bara individens fel om han eller hon blir fet? och jag klistrar in några stycken från slutet av den artikeln här under. Men jag rekommenderar dig verkligen att läsa hela.

Min syn på det hela är dock att vi idag begär för mycket av för många. Vi har ett samhälle som är uppbyggt så att inte ens halva befolkningen är normalviktig. I en sådan diskussion är det, enligt mig, dags att börja tänka om i fall man fortfarande tror att allting bara handlar om kunskap, självkontroll och vilja. Ska vi bara fortsätta på den väg som vi har gått i 30 år där vi hela tiden pratat utbildning, personligt ansvar med mera samtidigt som världen förändras mer och mer åt fel håll och övervikten ökar?

Precis som att vissa personer behöver jobba mycket hårdare än andra för att få resultat på gymmet så behöver vissa personer idag jobba mycket hårdare för att kunna hantera sin vikt. Det är också givetvis så att ju större krav som ställs på människor desto fler är det som inte kommer att lyckas uppnå kraven…..

Det vi gör idag är ungefär motsvarigheten till att vi begär att alla människor ska kunna prestera över medelvärdet i ett IQ-test och om någon misslyckas så pekar vi på dem och säger att de har dålig disciplin eller vilja. Men så är det helt enkelt inte. Precis som vissa människor haft turen att födas med bättre förutsättningar för att få höga poäng på ett IQ-test så är också vissa människor födda med turen att kunna hantera den miljö vi lever i idag bättre än andra ur ett hälso-/viktperspektiv…..

Ju mer miljön förändras, desto mer vi tillåter den att gå mot att bli så kallad obesogen, desto fler människor är det som inte kommer att kunna hantera den och börja gå upp i vikt. Det är den utvecklingen vi nu har sett i ett antal årtionden där fler och fler människor väger mer och mer…..

En skatt på socker, sockersötade drycker eller skitmat överlag är givetvis långt ifrån den enda möjliga lösningen. För några dagar sen skrev Emma Frans en debattartikel i Expressen där hon föreslog att mataffärer inte skulle få sälja godis, chips och läsk utan att det skulle säljas i separata affärer. Det hade varit en möjlig förändring, om viljan finns politiskt. Det hade också varit fullt möjligt att bestämma att affärer idag inte får ha skitmat vid kassorna eller kanske ännu enklare endast ha varor som inte är livsmedel alternativt frukt och grönt vid diskarna. Det hade också kunnat komma regler om att skitmat placeras i en separat del i bortre hörnet av affärerna, så om folk vill ha det så kan de gå dit och köpa det, men de som inte vill ha det slipper bli lockade.

Det kan säkert låta banalt men sådana här saker har väldigt stor inverkan på folks inköp. Bara att till exempel sätta läsken vid ändarna av gångarna tillsammans med kampanjpris har, i en studie från Storbritannien, visat sig kunna höja försäljningen med 50 procent när man tittade på försäljningsstatistik från större varuhus (4). Företag betalar ibland till och med livsmedelsbutiker för att få bästa placering för sina varor i butiken och det är givetvis för att deras varor då säljer markant bättre (5).

I flera städer runt om i världen har man idag infört förbud mot att öppna upp kiosker och snabbmatsrestauranger inom ett visst avstånd från skolor för att inte locka barnen att skippa skollunchen och istället gå och köpa en pizza eller liknande. Det är såklart också en sak man kan göra. I Sverige har vi redan en hel del regler kring det här och jag har faktiskt nästan aldrig hört någon kritik mot dem, men så fort man vill addera till något nytt så börjar folk ändå beklaga sig över att de blir frihetsberövade eller att staten vill detaljstyra folk.

Eller varför inte bara plocka bort läsk och godisförsäljning från i princip alla idrottsanläggningar och ungdomsturneringar inom idrotten? Att lära alla barn och ungdomar att efter ansträngning ska man belöna sig med godis och läsk samtidigt som man skapar starka associationer mellan rörelse och glädje med skitmat är verkligen inte genomtänkt från början.

Du (eller jag) kan givetvis göra listan med saker som skulle kunna förändras mot det positiva nästan hur lång som helst. När du väl börjar observera hur du och andra konstant utsätts för marknadsföring av skitmat så är det inte svårt att komma på exempel. Till sist blir det så klart nästan löjligt att göra en lista med hundratals punkter och säga att man ska förbjuda allt det.

Men det man måste vara medveten om är att livsmedelsföretagen och livsmedelsförsäljare konstant letar efter fler sätt att sälja saker till dig. De kommer utnyttja alla nya knep de kan komma på för att öka sin försäljning. De testar nya saker och behåller det som fungerar och gör om det som inte fungerar, hela tiden, med målet att sälja mer. De senaste 40 åren har det i princip endast varit de som har förändrat vår miljö när det gäller mat och resultatet är ett ökat midjemått på jordens befolkning. Idag hittar du till exempel godis vid kassorna även när du ska handla möbler, elektronik eller verktyg till bilen. Du undkommer det inte någonstans.

Samtidigt så håller vi som samhälle på att vela med att försöka göra saker för att motverka det eftersom man är osäker på om det kommer ha någon effekt. Varför ska inte vi få lov eller våga att prova på saker för att se om det fungerar?

I vissa länder har de kommit mycket längre när det gäller negativa förändringar i miljön och där väger folk idag mer. Om du till exempel reser till USA så kommer du som svensk troligen att reagera ganska snabbt på hur extremt mycket skitmat där finns och hur tillgänglig den är. Om du hade kunnat åka tillbaka till 80-talet för att ta med dig en svensk fram till idag så hade hen dock reagerat på precis samma vis över Sverige idag.

En annan skillnad som du skulle märka i båda exemplen ovan är också att det är mer pekpinnar och mer information ju större förändringar mot det negativa du ser. För det är så man har arbetat i princip överallt i 40 år nu. Man förändrar miljön mot det sämre och sen säger man till folk att göra det bra valet. Det är som att sätta hissen i mitten av en lobby och gömma trapporna på baksidan av huset och sen tro att en skylt som säger att det är bra att röra på sig kommer få folk att gå runt huset för att ta trapporna upp.

Händer ingenting så kommer nuvarande trend sannolikt bara att fortsätta

Övervikt är numera ett globalt problem och för närvarande är det faktiskt inte ett enda land som har lyckats vända trenden med ökat midjemått och vikt hos befolkningen. Bara för en dryg vecka sen publicerades färsk statistik från Sverige som visade att förekomsten av fetma har ökat från 13 procent till 17 procent mellan 2000 och 2012 i delar av Sverige (5). I andra delar ligger siffran omkring 14 procent men trenden är den samma där, på väg uppåt (8).

Fetma i Sverige
Andelen personer med fetma i Sverige inom olika ålderskategorier

Samtidigt pekar de studier som tittar på skillnader mellan olika åldersgrupper på att det är de yngre generationerna som äter sämst (6). Våra kostvanor påverkas givetvis inte bara av livsmedelsföretag och deras marknadsföring utan också av våra närmsta likt familj och vänner (7). De som växte upp på 70- och 80-talet hade föräldrar som oftast kommer från en helt annat värld sett till miljön när det gäller mat. Dagens föräldrar har däremot själva blivit påverkade av de förändringar som har skett och sannolikt har de svårare för att ens kunna föra vidare bättre matvanor till sina barn, även om man bortser från all påverkan utifrån på barn och ungdomar.

Kort och gott så pekar i det mesta mot att det fortfarande är på väg utför här i Sverige och globalt sett.

Avslutande tankar

Att en enstaka förändring i vår miljö kommer ha en markant effekt för sig själv är naivt att tro. Det har varit många förändringar mot det sämre över många år och vill man verkligen försöka vända trenden som pågår så får man försöka förändra miljön mot det bättre igen tills man hittar en situation där man tycker att läget är mer acceptabelt.

Det här kan innebära att vi måste förändra tio saker eller 1 000, jag har ärligt talat ingen som helst aning. Jag vet inte ens med säkerhet vilka förändringar som skulle fungera i praktiken. Men det finns givetvis många saker som vi, tack vare forskning, vet med stor sannolikhet kommer påverka saker åt ett, för folkhälsan, positivt håll.

Faktan är som den är, vi bestämmer vad vi gör med den

Rent vetenskapligt är det ingen tvekan om att de saker jag tagit upp här ovanför, alltså att förekomsten av skitmat och det faktum att den finns nästan överallt och är kraftigt marknadsförd, är de största drivande faktorerna bakom dagens övervikt. Det är inte brist på kunskap eller motivation som är det primära problemet. Det primära problemet är miljön vi alla lever i. Vad vi sedan bestämmer oss för att göra med den informationen är en ideologisk och politisk fråga. Vi måste ju faktiskt inte agera mot det.

En hel del människor bryr sig inte, de prioriterar helt enkelt andra saker. Ofta fortsätter de att tjata om att det handlar om kunskap, motivation och egna val. De här personerna är antingen okunniga eller så bryr de sig helt enkelt inte om det faktum att mer än halva vuxna befolkningen i Sverige idag uppenbarligen ändå inte klara av att hålla sin vikt inom normalspannet och trenden fortfarande är utför.

Personligen har jag inga problem alls med att min så kallade ”frihet”, att bli påverkad av pris, kampanjer, produktplacering och marknadsföring från företag som vill sälja skitmat till mig, till viss del tas ifrån mig. För mig är övervikt bland nästan 50 procent av befolkningen här i Sverige för mycket. Det är också därför jag är för olika former av riktad beskattning som ett möjligt medel. Jag tycker i alla fall att det är värt att prova.

Det värsta utfallet som jag till exempel kan se med en sockerskatt på en lite större nivå är att staten får in pengar och att de som förstör sin hälsa med dåliga matval får betala lite mer av sin egen sjukhusräkning. Som bäst skulle det kunna minska konsumtionen av socker samtidigt som folk blir mer medvetna om att tillsatt socker i mat verkligen är dåligt.

20 thoughts on “Om skatt på socker eller sockersötade drycker

  1. Grymt bra läsning och jag hoppas sådant här sprids ut till den stora massan. Det är en konstig värld vi lever i idag, men det gäller väl att vara optimistiskt (även om det inte ser ljust ut…) skulle jubla om någon form av skatt, ny lag eller vad som helst infördes för att främja hälsan. Precis som du skriver: testa och se! Vad är de värsta som kan hända…

    Keep up the good work! ??

  2. Hej Jacob!
    Vad tror du anledningen är att i statistiken över fetma andel i Sverige minskar fetman i tre mätperioder i rad för ålderskategori 30-44år.

  3. Hej Jacob/Niklas!

    Hittade inte tråden om ”om sajten” där det skrevs en hel del allmänna frågor å en del svar. Det jag tänkte fråga om tillgången på mat. Jacob har ju skrivit en bok om skitmaten som finns i samhället och som är en bidragande orsak till övervikten vi ser idag; men hur ser det ut med studier på hur stort urvalet av matvaror som finns att tillgå och hur deras vikt påverkas? Har nåt vagt minne av nån cafeteria-diet studie som utförts men inte så mycket mer.

    Har själv tvillingar i 2-årsåldern som är relativt runda och i vårt hem finns det alltid nåt som är av intresse för deras skrik (låt det vara mango, ananas, mjölk lr päron) – så min fråga är således; är det skitmaten som är problemet eller är det den omständigheten att det finns alldeles för många råvaror som finns tillgängliga hela tiden i dagens samhälle? Bör man oroa sig för alldeles för stor variation av livsmedel?

  4. peter:

    Har själv tvillingar i 2-årsåldern som är relativt runda och i vårt hem finns det alltid nåt som är av intresse för deras skrik (låt det vara mango, ananas, mjölk lr päron) – så min fråga är således; är det skitmaten som är problemet eller är det den omständigheten att det finns alldeles för många råvaror som finns tillgängliga hela tiden i dagens samhälle? Bör man oroa sig för alldeles för stor variation av livsmedel?

    Det finns en hel del forskning om variation och ätbeteende. I korthet tenderar variationen leda till att vi äter mer. När det gäller barn så är det ju både en bra och dålig sak. Erbjuder du dina barn en stor variation av godis kommer de med all sannolikhet äta massor av godis. Men samtidigt kan det ju användas till deras fördel om du vill etablera hälsosamma matvanor hos dem. Har de tillgång till en rik variation av frukt, bär och grönsaker så lär de ju tycka om något i alla fall. Min systers lilla son älskar exempelvis kokta morötter (antar att det är en kombination av att det är sött och att han älska ALLT som är orange) så alltid när han kommer på besök till far- och morföräldrar kokar de morötter åt honom. Inget tjat eller trugande. Det bara finns där och han går och plockar. Samma med äppelbitar. Det finns där och vill han ha så äter han. Det tror jag är sunt.

    /Nicklas

  5. Morgan:
    Hej Jacob!
    Vad tror du anledningen är att i statistiken över fetma andel i Sverige minskar fetman i tre mätperioder i rad för ålderskategori 30-44år.

    Nej, faktiskt inte. Det här är ju väldigt enkel epidemiologi där man i princip kontaktar dem och frågar dem om längd och vikt. Kanske är det en lite mer hälsomedveten generation de som är födda i slutet av 70-talet och början av 80-talet? Eller så är det slumpen på grund av urval? Men visst är det lite underligt, är jag osäker på om det är statistiskt signifikanta förändringar med. Kul om det håller i sig dock 🙂

  6. peter: Hittade inte tråden om ”om sajten” där det skrevs en hel del allmänna frågor å en del svar. Det jag tänkte fråga om tillgången på mat. Jacob har ju skrivit en bok om skitmaten som finns i samhället och som är en bidragande orsak till övervikten vi ser idag; men hur ser det ut med studier på hur stort urvalet av matvaror som finns att tillgå och hur deras vikt påverkas? Har nåt vagt minne av nån cafeteria-diet studie som utförts men inte så mycket mer.

    Tjena Peter!
    Om du tittar på innehållsförteckningen för boken som finns ovan i artikeln så ser du att det är precis det som kapitel 8 handlar om 😉 I övrigt så har Nicklas svarat kort på din fråga här ovan.

  7. Det finns ju närmare exempel än Mexiko när det gäller sockerskatt. Norge har haft det länge, Finland har relativt nyligen infört det och Danmark var på väg men ändrade sig efter dåliga erfarenheter av fettskatt.
    Det borde ju gå att utläsa en hel del från dessa länder.

  8. Anonym:
    Det finns ju närmare exempel än Mexiko när det gäller sockerskatt. Norge har haft det länge, Finland har relativt nyligen infört det och Danmark var på väg men ändrade sig efter dåliga erfarenheter av fettskatt.
    Det borde ju gå att utläsa en hel del från dessa länder.

    Ingen av dessa länder har en skatt av den här typen nä. Möjligen att man kan räkna in Danmarks fettskatt där men det var dåligt genomtänkt och dåligt genomförd. Det finns dock studier på hur den påverkade folks matvanor och de minskade faktiskt lite på sitt fettintag.

  9. Bra skrivet. Jag är i grunden inte mycket för att förändra beteende med skatter eller förbud eftersom individen ska få besluta själv. MEN jag tycker nog ändå att debatt om skatt på socker (eller gärna ultraprocessad mat) eller förbud av olika slag ska föras utifrån att det faktiskt inte är våra val som styr.
    Är det verkligen min fria vilja som gör sig gällande när jag efter en lång arbetsdag och en halvtimmes köande i matbutiken ”belönar” mig med godiset som ligger precis vid varubandet?

  10. Jacob Gudiol: Ingen av dessa länder har en skatt av den här typen nä. Möjligen att man kan räkna in Danmarks fettskatt där men det var dåligt genomtänkt och dåligt genomförd. Det finns dock studier på hur den påverkade folks matvanor och de minskade faktiskt lite på sitt fettintag.

    Danmark har under lång tid haft skatt (de kallar det dock inte skatt utan avgift) på socker och fett i choklad och glass.

  11. Johan:
    …jag tycker nog ändå att debatt om skatt på socker (eller gärna ultraprocessad mat) eller förbud av olika slag ska föras utifrån att det faktiskt inte är våra val som styr.
    Är det verkligen min fria vilja som gör sig gällande när jag efter en lång arbetsdag och en halvtimmes köande i matbutiken ”belönar” mig med godiset som ligger precis vid varubandet?

    Du sätter fingret på problemet här. När Jacob skriver om detta, och när jag kommer in och deltar i diskussionen, får vi ofta halmgubbeargumentet kastat i ansiktet om att vi på något vis är för ett bestraffarsamhälle. Poängen är den (och jag törs tala även för Jacob här, vi tenderar att vara rörande överens i just den här frågan) att marknadsföringen redan styr oss i en viss riktning. Det påstådda fria valet existerar inte i ett vacuum. Precis som att man i en totalt frisläppt marknad skulle kunna sälja hur farlig mat som helst skulle man också kunna ljuga och vilseleda hur mycket som helst. Någon kanske skulle hävda att de företagen med tiden konkurreras ut på grund av deras dåliga produkter men om man tror det så har man noll koll på hur enkelt det faktiskt är att manipulera och fara med osanning och komma undan med det.

    Kvar står man då med två alternativ: Statlig reglering eller någon form av privatiserad lösning där företag betalas för att sköta kontroll. Jag ser det inte som moraliskt oförsvarbart att staten går in och petar lite för att försöka återställa balansen som företagen gör allt för att förskjuta. Skräckexemplet är USA där kosttillskottsföretagen kan påstå helt bisarra saker. Naturligtvis kan vi då skylla på individens ”dumhet” eller brist på disciplin. Men jag tycker istället att det kollektiva skall hjälpa. Inte bestraffa eller förbjuda – men i alla fall hjälpa. Och givet att vi numera vet att informationsparadigmet är ett stort misslyckande behöver man tänka nytt.

    Jag hade den här diskussionen när jag var med i en panel för Livsmedelsverket. Jag nämnde just det att det finns en rådande logik som säger ”Vi måste ha information!” och när det inte fungerar så säger vi ”Vi måste ha mer information” och när inte heller det fungerar så säger vi ”Vi måste bli bättre på att få ut mer information!” ad infinitum. Det sitter så djupt att information är lösningen att man inte tänker bortom det. Grundantagandet, när effekten av en samhällsinsats inte blir den önskvärda, är att informationen är otillräcklig och/eller inkorrekt kommunicerad. Det ligger säkerligen en del i det, men det är inte hela storyn. Det är ju också så att människor generellt faktiskt VET de allra mest fundamentala grunderna (typ att havregrynsgröt är bättre än Frosties, att lax och potatis är bättre än hämtpizza och att ett äpple är bättre än en chokladbit osv.). Varför så få lever efter det är en sociologisk fråga, och jag tror att lösningen ligger lika mycket på strukturnivå som på individnivå (kanske till och med mer).

    /Nicklas

  12. Hej Jacob,

    Ursäkta att jag kommenterar på fe lställe men man kan inte kommentera under podcasts.
    Jag har lyssnat igenom alla poddar med Ola Wallengren (både på tyngre och body) och de är verkligen en fröjd för örat, både hans kunnande men även hans sätt att uttrycka sig.

    Då Ola är så bra och alla borde lyssna på honom vill jag bara påpeka att podavsnitten i listan med Ola (2 och 24) går till samma avsnitt, så en av länkarna är felaktig.

    Tack för en bra blogg och pod.

  13. När du skriver att sockerkonsumtionen i USA minskar, talar man då om rent socker? Kan det vara så att andra sötningsmedel har gått upp istället?

  14. Mackan:
    När du skriver att sockerkonsumtionen i USA minskar, talar man då om rent socker? Kan det vara så att andra sötningsmedel har gått upp istället?

    Ett tips kan vara att läsa artikeln som jag länkar till. Svaret står, tro det eller ej, väldigt tydligt och klart där.

  15. Danmark införde sockerskatt för ett par år sedan, jag minns det då jag då bodde i Odense.
    Det som hände var att danskarna vallfärdade till ännu billigare Tyskland och storhandlade både läsk och socker vid gränsbutikerna.
    Tanken med skatten var fin, med det fungerade inte särskilt bra där.
    Personligen är jag för sockerskatt i Sverige.
    Liksom jag är för punktskatt alkohol och tobak.

    Mycket bra skrivet i övrigt!
    Jag har börjat sträcklyssna på dina/era poddar också, riktigt bra!

    Med vänlig hälsning
    Gustaf

  16. Gustaf: Danmark införde sockerskatt för ett par år sedan, jag minns det då jag då bodde i Odense.

    Du kommer ihåg fel. Danmark införde aldrig sockerskatten som de hade tänkt ha. De hade en fettskatt under en kort tid där en del av effekterna är det som du beskriver.

  17. Ja så kanske det var 🙂
    Minnet är bra men kort.

    Det var tal om en socker och fettskatt som jag minns det, trodde den införlivades. Jag minns att danskar handlade på sig lager i Tyskland som följd av detta – dom handlade kanske förebyggande.

  18. På tal om socker. Finns det något vetenskapligt bevis för om det är allra bäst att undvika sötsaker helt eller att det kan vara helt ok att äta sött ca en till två gånger vecka? Tänker på hälsan långsiktigt, för att hålla sig frisk och bra. Jag själv är inte så förtjust i sött och har svårt att tacka nej vid bjudning på grund av att man inte vill göra så stor grej av det. Vilket tycker ni är bäst?

  19. Sofia:
    På tal om socker. Finns det något vetenskapligt bevis för om det är allra bäst att undvika sötsaker helt eller att det kan vara helt ok att äta sött ca en till två gånger vecka? Tänker på hälsan långsiktigt, för att hålla sig frisk och bra. Jag själv är inte så förtjust i sött och har svårt att tacka nej vid bjudning på grund av att man inte vill göra så stor grej av det. Vilket tycker ni är bäst?

    Hej Sofia! Alltså, ”bevis” är ju inget man finner i någon vetenskap förutom matematiken vad jag vet. Men det är ju semantik. Däremot finns det i dagsläget ingen evidens för att tro att sötsaker då och då skulle vara hälsofarligt i längden. Det är ju förstås alltid en fråga om mängd, men om vi antar att du är en person som lever ett hyfsat friskt och hälsosamt liv och som då och då äter efterrätt eller godis så ska du inte oroa dig över någonting. 🙂

    /Nicklas

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *