Förpackningar som är till för att missleda

Äntligen vitt bröd utan fiber är inte nyttigt
Att det står fullkorn på framsidan av en förpackning säger ingenting om hurvida produkten är nyttig eller inte

Jag är som de flesta säkert redan vet inget större fan av livsmedelsindustrin. Det är inte så att jag tror att det är onda människor som arbetar inom den men det är bara det att deras mål allt som oftast är raka motsatsen mot det mål som övriga samhället i alla fall borde ha när det gäller livsmedel.

Livsmedelsindustrin vill att du ska köpa så mycket som möjligt av deras produkt. De vill också ha en så stor avkastning på varje försäljning som det bara går. Effekten av dessa två givna och enkla mål blir att de försöker sälja mer och mer skitmat och mindre ordentlig mat. För det är helt enkelt så att vi som människor älskar skitmaten. Den får oss inte att må bra på längre sikt men just för stunden ger den oss njutning, en belöning som vi av någon anledning tror att vi gjort oss förtjänta av ett par gånger om dagen.

Den här studien publicerades för några dagar sen och jag tycker att den på ett bra sätt belyser livsmedelsföretagens syn på frågan folkets hälsa vs mer försäljning.

Public Health Nutr. 2013 Jan 4:1-10. [Epub ahead of print]
Identifying whole grain foods: a comparison of different approaches for selecting more healthful whole grain products.
Mozaffarian RS, Lee RM, Kennedy MA, Ludwig DS, Mozaffarian D, Gortmaker SL.

OBJECTIVE: Eating whole grains (WG) is recommended for health, but multiple conflicting definitions exist for identifying whole grain (WG) products, limiting the ability of consumers and organizations to select such products. We investigated how five recommended WG criteria relate to healthfulness and price of grain products. DESIGN: We categorized grain products by different WG criteria including: the industry-sponsored Whole Grain stamp (WG-Stamp); WG as the first ingredient (WG-first); WG as the first ingredient without added sugars (WG-first-no-added-sugars); the word ‘whole’ before any grain in the ingredients (‘whole’-anywhere); and a content of total carbohydrate to fibre of =10:1 (10:1-ratio). We investigated associations of each criterion with health-related characteristics including fibre, sugars, sodium, energy, trans-fats and price. SETTING: Two major grocery store chains. SUBJECTS: Five hundred and forty-five grain products. RESULTS: Each WG criterion identified products with higher fibre than products considered non-WG; the 10:1-ratio exhibited the largest differences (+3·15 g/serving, P < 0·0001). Products achieving the 10:1-ratio also contained lower sugar (-1·28 g/serving, P = 0·01), sodium (-15·4 mg/serving, P = 0·04) and likelihood of trans-fats (OR = 0·14, P < 0·0001), without energy differences. WG-first-no-added-sugars performed similarly, but identified many fewer products as WG and also not a lower likelihood of containing trans-fats. The WG-Stamp, WG-first and ‘whole’-anywhere criteria identified products with a lower likelihood of trans-fats, but also significantly more sugars and energy (P < 0·05 each). Products meeting the WG-Stamp or 10:1-ratio criterion were more expensive than products that did not (+$US 0·04/serving, P = 0·009 and +$US 0·05/serving, P = 0·003, respectively). CONCLUSIONS: Among proposed WG criteria, the 10:1-ratio identified the most healthful WG products. Other criteria performed less well, including the industry-supported WG-Stamp which identified products with higher fibre and lower trans-fats, but also higher sugars and energy. These findings inform efforts by consumers, organizations and policy makers to identify healthful WG products.

Den här studien är utförd i USA och resultatet kan därför inte överföras direkt till Sverige. Men det som forskarna gjorde var att de gick ut till två av de största matvarukedjorna i USA och köpte in en väldig massa varor, över 500. Inköpet av dessa varor gjorde man baserat på 5 olika rekommendationer för hur konsumenter ska hitta produkter med mer fullkorn.

De fem olika kriterierna var

  • Produkter med en så kallad ”Whole Grain Stamp” som är en markering framtagen av livsmedelsindustrin själv.
  • Produkter där fullkorn stod som första ingrediens i innehållsförteckningen
  • Produkter där fullkorn stod som första ingrediens i innehållsförteckningen och inget tillsatt socker bland de tre första ingredienserna
  • Produkter med ordet ”whole” (på svenska ”full”) framför vilket ord som helst i innehållsförteckningen
  • Produkter som uppfyller <10:1 kriteriet som innebär att förhållandet mellan kolhydrater och fiber ska vara under 10 i produkten

Alla de här fem olika kriterierna eller rekommendationerna är sådan som en Amerikan kan stöta på. Den första är som sagt framtagen av industrin själv. De två efterföljande är från USDA MyPlate. Den fjärde är från USDAs dietary guidelines 2010 och den sista är från the american heart association.

När produkterna var inköpte analyserade de sett till fiberinnehåll, mängden socker, kalorier per portion, mängden transfett och mängden salt.

Industrins märkning säger ingenting om produktens kvalité

Whole Grain Stamp vilseleder konsumenten
Whole Grain Stamp vilseleder konsumenten

Jag tänker inte gå djupt in på studiens resultat här. Det är många variabler i den här studien som jag tycker att de inte tar upp på ett tillräckligt bra sätt.

Men det jag tänker ta upp är något som är väldigt tydligt. Livsmedelsindustrins märkning, deras ”Whole Grain Stamp” säger precis ingenting om hurvida en produkt är nyttig eller inte.

Det man fann var att även om dessa produkter innehöll mer fullkorn så innehöll de också mer socker och mer kalorier överlag än produkter utan stämpeln.

Som om inte det var nog så var även produkterna som var den här stämpeln dyrare än produkter utan stämpel.

Här har vi alltså ett lysande exempel på livsmedelsindustrins sätt att försöka lura konsumenter med hjälp av marknadsföring. Genom att sätta på en stämpel som är väldigt tydlig och lätt för konsumenterna att känna igen och som dessutom skickar ut signalen ”det här är nyttigt” så uppnår de sina mål. De kan tillsätta mer billig skit i form av socker (och troligen tillsatta fetter med även om det inte testades här). Tillsatsen av detta gör inte bara att produkten blir billigare utan också att folk gillar den mer, socker och fett är gott!

Sen höjer de priset något för vi vet ju alla att vi måste betala lite mer om vi vill ha de där nyttiga fullkornsprodukterna inte sant?

Livsmedelsföretagen har givetvis redan beklagat sig över den här studien och du kan läsa allt här om du vill, WGC Rebuts Harvard Study; Stands Behind WG Stamp. Även om jag läser det mesta i den texten som gnäll från industrin så finns det också en hel del berättigad kritik. Den viktigaste poängen som tas upp är att the ”Whole Grain Stamp” endast är till för att visa hur mycket fullkorn det finns i produkten. Markeringen är alltså inte till för att berätta någonting annat mer än det.

Men hur tror du att konsumenter tolkar markeringen? På The Whole Grain Councils hemsida kan du läsa bland annat följande om deras markering:

Consumers searching the grocery aisles for authentic whole grain foods now have an effective ”search tool” – the Whole Grain Stamp.

Making it easy for shoppers to spot whole grain foods helps close the Whole Grains Gap and promotes a goal long sought by nutrition and medical experts.

With the Whole Grain Stamp, you don’t need to study ingredients or count grams and ounces to meet the whole grain goals in the latest government guidelines

I deras FAQ har de också frågor i stil med den här under:

Q. If a product does NOT have the Whole Grain Stamp, could it still be a healthy whole grain product?

Budskapet är ju väldigt tydligt. Alla vet att fullkorn är nyttigt och med hjälp av deras markering som syns tydligt på förpackningen så behöver du inte läsa innehållsförteckningen. Du vet det där stället där du hade sätt att produkterna är laddade med socker 😉

Tänk dig nu att du sitter med i styrelsen för ett företag vars enda mål är att förbättra folks hälsa. Ni försöker uppnå detta genom att låta nyttiga livsmedel bära er stämpel av godkännande. Senare kommer det fram att livsmedelsföretagen utnyttjar er symbol för att få sina produkter att framstå som nyttiga trots att de inte är det. Hade du då aningen

  • Börjat beklaga dig över att folk inte förstår vad er markering står för och påstått att allting är som det ska med er markering
  • Genast sagt att ni skulle revidera er markering så detta kryphål för tillverkarna inte längre skulle finnas kvar

Givetvis hade du gjort enligt punkt 2 här ovanför. The Whole Grain Council valde punkt ett vilket säger allt om målet med deras verksamhet. Trots detta så sprids stämpeln. Idag är det 40 länder som använder sig av den och troligen kommer antalet öka. För livsmedelsindustrin är den ju en succé.

Går det att ta fram en bra markering?

De flesta vet inte vad nyckelhålet betyder
Goda intentioner kan lätt missbrukas av livsmedelsindustrin. Tex nyckelhålet som enligt mig fungerar dåligt och ”godkänner” många skitprodukter

Om du tagit dig ner hit har du troligen redan nu tänkt på de svenska motsvarigheterna när det gäller markeringar av den här typen och då framför allt nyckelhålsmarkeringen. Detta är också en markering som även om den inte är påhittad av livsmedelsindustrin ändå missbrukas totalt av den. Tyvärr verkar inte Livsmedelsverket vilja erkänna detta och de fortsätter att rekommendera den.

Precis som när det gäller Whole Grain Stamp så ska inte heller nyckelhålsmärkningen visa vilka produkter som är nyttiga. Den är endast till för att markera ut en produkt som ska vara nyttigare än liknande produkter i samma kategori. Det innebär alltså att du rent tekniskt kan ha nyckelhålsmärkning på godis och kakor. De är givetvis inte nyttiga för det men de är bättre (läs mindre dåliga) än andra typer av godis och kakor.

Det är ju så nyckelhålsmärkningen fungerar. Men det är inte så den hanteras av folk. De tolkar den som nyckelhålsmärkning är lika med nyttigt. Precis som folk i USA garanterat tolkar en produkt med Whole Grain Stamp som nyttig.

Ärligt talat så tror jag inte att någon markering av den här typen kan fungera på ett bra sätt. Oavsett vilka kriterierna som sätts upp kommer det finnas sätt för livsmedelsindustrin att komma runt dem. Jag kan i alla fall inte komma på några bra kriterier för markering.

Men det gör ingenting, för vi har redan innehållsförteckningen och näringsvärdestabellen. Där står det du behöver veta. Det behövs ingen stor fin markering som kan sättas på framsidan som berättar för oss om en produkt är nyttigt eller inte. Läs baksidan och bedöm själv. Detta är lite jobbigt de första gångerna men är du som 99 % av befolkningen köper du oftast samma saker och du behöver ju inte läsa på baksidan varje gång du köper samma sak.

I den här studien hade man ju faktiskt med ett urvalskriterie som använde sig av innehållsförteckningen som jag skulle säga är något sånär bra. Det är att någon typ av fullkorn skulle stå först och socker skulle inte vara på de tre platserna efteråt. Den metoden fungerade också bra i att den identifierade produkter med mycket fullkorn och lite socker samt kalorier. Denna metod blir dock ”bortvald” i studien på grund av att de tyckte att den valde ut för få produkter och för att det är en metod som de tror är svår och opraktisk för konsumenter. Att den identifierar får produkter tycker jag dock inte är särskilt överraskande, det säljs väldigt mycket skitmat i matvaruhusen, särskilt i USA 😀

Köp råvaror istället för matvaror och du slipper ”oron”

Förutom att lära sig tolka en innehållsförteckning och näringsvärdestabell finns det ett annat stensäkert sätt att undvika att bli lurad. Detta är att köpa råvarorna var för sig och inte köpa färdiga produkter. Att blanda sin egen müsli är varken svårt eller tidskrävande. Att göra egna köttbullar tar bara några minuter mer än att köpa färdiga osv…

Onyttiga flingor som marknadsförs som nyttiga
Alla flingorna här ovanför har en Whole Grain Stamp på sig. Ingen av dem är något som någon borde äta mer än som lördagsgodis

26 thoughts on “Förpackningar som är till för att missleda

  1. Jag har precis upptäckt din blogg. Hittills är min upplevelse mycket positiv, men jag är glad över att ni gör en sammanfattning av de engelska rapporterna på svenska, för trots att jag har mycket goda kunskaper i engelska är det svårt när jag ska läsa facktext (hittade inget bättre ord).
    För de som liksom jag inte orkar göra egen müsli, finns en som jag tycker är bra. Den är dessutom märkt med EU-s eko-märke, ingen nackdel. Det är ICAs i <3 eco. Jag köper fruktvarianten för att jag tycker den är godare, och gör gröt på den. Gröt på sådan müsli kan jag få i mig utan sylt, socker, smör eller mjölk till, vilket känns subjektivt bra. Den innehåller inte något tillsatt socker, lite torkad frukt dock, russin och äpplen, totalt 10% av innehållet. Fiberinnehållet/100g är 10g.
    Jag har länge gjort som ni råder oss, tittat på innehållsförteckningen på saker jag köper, bökigt, särskilt som jag har kommit till den åldern då ögonen behöver läsglasögon för att läsa finstilt text. Det är skrämmande läsning i många fall.
    Er blogg läses av de som är intresserade av att leva ett mer hälsosamt liv, och redan är välinformerade. Det finns många som behöver inspiration till att leva mer hälsosamt. Frågan är hur man når dem som behöver informationen, hur man får dem att ta till sig den och börja tillämpa den.

  2. Du skriver många kloka saker Gudiol. Har du aldrig funderat på att bli politiskt aktiv? Jag vet inte vad du har för politiska åsikter men du är ju inte direkt någon lekman när det kommer till hälsa, kost och träning. Folkhälsominister eller något i den stilen kanske vore en passande position för dig att satsa på.

  3. Anton Nilsson:
    Du skriver många kloka saker Gudiol. Har du aldrig funderat på att bli politiskt aktiv? Jag vet inte vad du har för politiska åsikter men du är ju inte direkt någon lekman när det kommer till hälsa, kost och träning. Folkhälsominister eller något i den stilen kanske vore en passande position för dig att satsa på.

    Fast sensmoralen i inlägget var väl ändå att påbud och ”enkla lösningar” uppifrån INTE fungerar, vare sig de kommer från livsmedelsindustrin (whole grain stamp, GDA, etc) eller politiken (nyckelhålsmärkning, EU hade [har kanske fortfarande] väl någon slags trafikljus-märkning på gång som var dömd att misslyckas) och att all information man behöver redan finns på förpackningen i form innehållsförteckningen. Det är väl ändå inte för mycket begärt att det ordinarie skolsystemet lär ut hur man läser en sådan, vad en kalori är och hur länge man måste jogga för att bränna motsvarande en påse chips och andra basala kunskaper.

  4. Stirling Mortlock: Fast sensmoralen i inlägget var väl ändå att påbud och ”enkla lösningar” uppifrån INTE fungerar, vare sig de kommer från livsmedelsindustrin (whole grain stamp, GDA, etc) eller politiken (nyckelhålsmärkning, EU hade [har kanske fortfarande] väl någon slags trafikljus-märkning på gång som var dömd att misslyckas) och att all information man behöver redan finns på förpackningen i form innehållsförteckningen. Det är väl ändå inte för mycket begärt att det ordinarie skolsystemet lär ut hur man läser en sådan, vad en kalori är och hur länge man måste jogga för att bränna motsvarande en påse chips och andra basala kunskaper.

    Visst håller jag med dig om sensmoralen och det är ju en person som inser vad som fungerar och inte fungerar som man just vill ha på någon hög position inom politiken. Sedan baserar jag ju min fråga inte bara på detta inlägg utan på mängder av andra insiktsfulla texter som Gudiol skrivit. Vidare var min fråga i första hand riktad till Gudiol och inte till dig.

  5. Bitte: Er blogg läses av de som är intresserade av att leva ett mer hälsosamt liv, och redan är välinformerade. Det finns många som behöver inspiration till att leva mer hälsosamt. Frågan är hur man når dem som behöver informationen, hur man får dem att ta till sig den och börja tillämpa den.

    Hej Bitte!
    Det där är en jättesvår fråga. Och jag har ingen lösning. Som samhället är idag måste individer ta totalt ansvar själva när det gäller deras hälsa. De måste utbilda sig och de måste hela tiden göra aktiva val när de handlar eller bjuds på mat. En situation som möjligen är rimlig i fall vi endast hade diskuterat vuxna självständiga människor. Det är enligt mig inte rimligt när vi pratar barn, ungdomar och vissa utsatta grupper i samhället.

  6. Anton Nilsson:
    Du skriver många kloka saker Gudiol. Har du aldrig funderat på att bli politiskt aktiv? Jag vet inte vad du har för politiska åsikter men du är ju inte direkt någon lekman när det kommer till hälsa, kost och träning. Folkhälsominister eller något i den stilen kanske vore en passande position för dig att satsa på.

    Hallå Anton!
    Jag hade nog kunnat tänka mig att vara politiskt aktiv men problemet är att jag inte direkt har något parti som jag stödjer. Så vilka skulle jag tillhöra? Som vår demokrati är uppbyggd så röstar man ju inte fram någon hälsominister utan den tillsätts av en regering. Så att få den rollen handlar nog mer om att fjäska för rätt personer än om vilka kunskaper man verkligen har om hälsa.

    Vilket iofs kan vara rimligt. Som beslutfattare så högt upp handlar det nog mer om en förmåga att kunna välja bra rådgivare och veta vilken information att lägga mest vikt vid mer än att försöka inskaffa sig information och lära sig allting själv.

  7. Stirling Mortlock: Fast sensmoralen i inlägget var väl ändå att påbud och ”enkla lösningar” uppifrån INTE fungerar,

    Sensomaralen är att försök att få folk att lättare hitta bra livsmedel inte fungerar. Jag tror utan tvekan på att politiker dock kan förbättra situationen avsevärt men då måste de våga göra något ordentligt och minska inverkan eller rent av plocka bort många av skitprodukterna. Helt enkelt förbjuda reklam riktad mot barn, inte ha godis i barnens höjd i affärer. Ingen skitmat de sista 30 meterna innan kassan. Skatt på läsk. Förbjuda hälsopåståenden likt ”rik på fiber” på sockerflingor. Förbjuda läskförsäljning i skolor. Inga snabbmatställen nära skolor osv osv….

    Det finns väldigt många sätt att direkt påverka miljön för folk som gör att det blir mer otillgängligt och mindre lockande att köpa skitprodukterna. Men den typen av åtgärder innebär att politiker måste ta upp en kamp både mot otroligt stora företag men även mot vanliga människor som tycker att staten inte ska blanda sig in i något. Så den här typen av initiativ får vi sällan se, trots att det troligen bara är den typen av initiativ som kan ge något.

    Stirling Mortlock: Det är väl ändå inte för mycket begärt att det ordinarie skolsystemet lär ut hur man läser en sådan, vad en kalori är och hur länge man måste jogga för att bränna motsvarande en påse chips och andra basala kunskaper.

    Det där är Coca-Colas drömsituation. Det är ju i princip det som alla deras kampanjer går ut på. Det är deras drömsituation för då har de ingen skuld samtidigt som de vet att det inte fungerar. De promotar det för att det inte påverkar deras försäljning. Slutresultatet blir en bild som är så förenklad så det i princip inte fungerar. Energi in – energi ut stämmer givetvis men där är så mycket som påverkar så det går inte att lära ut på ett bra sätt till säg mellanstadieelever.

    Så endast utbildning fungerar helt enkelt inte för en majoritet av befolkningen. Det är för svårt, komplicerat och energikrävande att hålla stenkoll på kalorier och motion hela tiden.

    Att öka utbildningen hade utan tvekan gjort situationen bättre. Men det hade inte fixat någonting. Troligen inte fått någon större effekt på överviksproblemen heller. De allra flesta vet redan hur mycket motion som det behövs för att göra av med en semla, de kan till och med sitta och prata om det medan de äter en. Det är inte där problemet är.

  8. De allra flesta vet redan hur mycket motion som det behövs för att göra av med en semla

    Då tror jag att du har ett annat umgänge än gemene man, eller i alla fall än vad jag har.
    Min uppfattning är helt tvärtom, folk tror att motion bränner klart mer än vad det gör och tror inte att kaloririk mat likt semla innehåller den mängd kalorier de gör.
    Jag tror att 1000 slumpmässigt utvalda personer som skulle gissa hur lång löptur eller gång som skulle krävas för att bränna en semla skulle underskatta ganska kraftigt.

  9. Max Mustermann: Min uppfattning är helt tvärtom, folk tror att motion bränner klart mer än vad det gör och tror inte att kaloririk mat likt semla innehåller den mängd kalorier de gör.
    Jag tror att 1000 slumpmässigt utvalda personer som skulle gissa hur lång löptur eller gång som skulle krävas för att bränna en semla skulle underskatta ganska kraftigt.

    Det här är ju självklart. Det har jag till och med skrivit ett inlägg om en studie som är precis som det och en studie som mer eller mindre testa det som du skriver här, https://traningslara.se/manniskor-ar-usla-pa-att-uppskatta-sin-energiforbrukning/

    Men då handlar det om att folk på något sätt skulle kunna balansera sitt kaloriintag genom att totalt räkna energi in – energi ut. Att begära det är orimligt. Att ha något sånär koll och att veta ungefär hur mycket man behöver kan säkerligen väldigt många lära sig väldigt väl men inte så exakt så de kan styra om kosten en +-100kcal och liknande som byggare och viktidrottare gör.

    Det jag syftade på var att folk vet att det är många kalorier i den typen av mat. De vet också att sträckan de behöver gå/jogga är väldigt lång för lite mat. Sen vet de inte exakt och ibland blir det fel på stora procent. Men det är ju inte ens så att folk försöker kompensera. Om de äter den där semlan så går de allt som oftast inte en meter extra den dagen. Så vad gör det då om man skulle utbilda dem att det inte är 2 km som de tror utan upp emot 5km?

  10. Jacob Gudiol:
    Det jag syftade på var att folk vet att det är många kalorier i den typen av mat. De vet också att sträckan de behöver gå/jogga är väldigt lång för lite mat.

    Det är det jag inte håller med om.

    Jacob Gudiol:
    Sen vet de inte exakt och ibland blir det fel på stora procent. Men det är ju inte ens så att folk försöker kompensera. Om de äter den där semlan så går de allt som oftast inte en meter extra den dagen. Så vad gör det då om man skulle utbilda dem att det inte är 2 km som de tror utan upp emot 5km?

    Vi tror olika här med helt enkelt. Om folk tror att de måste springa 2 km för att kompensera för ett visst matintag och de blev upplysta att det i själva verket är 5 km så tror jag att de skulle tänka sig för mer för att äta det alternativt kompensera mer.

  11. Eller jag skall förtydliga mig angående
    ”Det jag syftade på var att folk vet att det är många kalorier i den typen av mat. De vet också att sträckan de behöver gå/jogga är väldigt lång för lite mat. ”

    Det är möjligt att de vet men det är skillnad mot det du skrev tidigare:
    ”De allra flesta vet redan hur mycket motion som det behövs för att göra av med en semla”
    Det håller jag inte med om, jag tror de underskattar det rejält.

  12. Hela tanken att man som person ska kunna kompensera för att man äter skitmat är väldigt missvisande. Kroppen fungerar inte så. Även om du skulle äta en semla på 500 kcal och sen gå ut och motionera bort precis 500 kcal så betyder inte det att du är i kaloribalans när dagen är slut. Den enda gången det blir kaloribalans då är om du för övrigt har koll på hur mycket kalorier du behöver en dag av den typen du levt samt att du har koll på alla dina andra kalorier. Har man inte det och ändå tror man kan kompensera så har man en felaktig bild av hur energi in – energi ut fungerar. Man tror att sidorna är statiska och inte påverkar varandra vilket är felaktigt.

    Om du inte har det så blir det ändå så att den där semlan kommer mätta dåligt sett till de kalorierna som den ger. Resultatet blir en hunger som överskjuter ditt faktiska kaloribehov den dagen. Motion hjälper för att det hjälper till att justerar hungern efter kalorierna men i längden fungerar det inte för majoriteten av människor att äta vad som helst och sen ”träna bort det”. De slutar på ett kaloriöverskott.

    Har du stenkoll på ditt kaloriintag kan du givetvis hålla på med + och – för att kompensera för extra träning eller extra mat men för gemene man fungerar det inte.

    Så som jag ser det så vet folk att det är mycket kalorier i den mesta skitmaten de äter. De vet också att det krävs en hel del motion för att göra av med så mycket kalorier som de äter. Sen vet de givetvis inte exakt hur mycket kalorier de är i det som de äter eller exakt hur mycket motion det är som krävs men det är ju inte heller där problemet ligger. För även om de vetat dessa två värden exakt så hade inte det räckt om de valt att ändå äta skitmaten. För att det ska fungera då behövs dessutom koll på det dagliga behovet överlag och hur många kalorier som äts varje dag. Den typen av krav är orimliga att ha på gemene man. Som individ kan jag tycka att det är fullt rimligt att leva så, jag gör det själv i perioder och tycker inte det är någon uppoffring eller något besvär. Men det är inte en lösning som fungerar för alla…

  13. Jacob Gudiol:
    Sen vet de givetvis inte exakt hur mycket kalorier de är i det som de äter eller exakt hur mycket motion det är som krävs men det är ju inte heller där problemet ligger. För även om de vetat dessa två värden exakt så hade inte det räckt om de valt att ändå äta skitmaten. För att det ska fungera då behövs dessutom koll på det dagliga behovet överlag och hur många kalorier som äts varje dag. Den typen av krav är orimliga att ha på gemene man.

    Jag tycker att du överanalyserar min kommentar och min syn på det.
    Jag har inte pratat om att man skall ha koll på exakt hur mycket ett livsmedel innnehåller eller exakt hur mycket man gör av med på en löprunda eller exakt på hur mycket de äter på en dag.

    Jag tror att folk har väldigt dålig koll på hur mycket motion som krävs för att bränna t.ex en semla.
    Jag tror att om folk har ungefärlig koll på hur mycket motion – T.ex vilken sträcka de måste springa – som krävs för att bränna en normalstor semla så skulle folk tänka sig för mer innan de åt den, alternativt försöka kompensera intaget i större utsträckning.

    Men jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag vet att det är så.

  14. Max Mustermann: Jag har inte pratat om att man skall ha koll på exakt hur mycket ett livsmedel innnehåller eller exakt hur mycket man gör av med på en löprunda eller exakt på hur mycket de äter på en dag.

    Och på den punkten har jag hållt med dig hela tiden. Folk är kassa på det.

    Max Mustermann: Jag tror att om folk har ungefärlig koll på hur mycket motion – T.ex vilken sträcka de måste springa – som krävs för att bränna en normalstor semla så skulle folk tänka sig för mer innan de åt den, alternativt försöka kompensera intaget i större utsträckning.

    Och här har jag skrivit flera gånger om att så inte är fallet. Om folk inte försöker kompensera när de tror att det bara är x km de behöver gå så ser jag inte varför de skulle försöka kompensera i fall du berättare att det är x+2 km som de egentligen behöver.

    Det är ju möjligt att mer information och stora varningstecken om antalet kalorier på förpackningar skulle kunna få folk att äta lite mindre av det men det är fortfarande ingen lösning. Sen ger den typen av tänk också den felaktiga bilden att allt som ger lite energi per volym är bra medan det som ger mycket energi är dåligt. Det är ju också fel.

  15. Man kan inte ”kompensera” för allt man äter: Nu har jag ätit frukost – Det måste jag kompensera med en löptur. Nu har jag ätit lunch – Det måste jag kompensera med en promenad.
    Men om man blir informerad om att mat som normalt inte äts som en del av normala dagliga intag (för många frukost, lunch och middag) innehåller lika mycket energi som en mindre middag (t.ex en semla) och hur mycket som krävs för att bränna den tror jag att folk skulle tänka sig för mer innan de äter den eller aktivt försöka förbruka en del av den.

    Anyway – Jag har fått fram min åsikt, du håller inte med. Gott så från min sida.

  16. Max Mustermann: eller aktivt försöka förbruka en del av den.

    Det jag försöker säga är att det här inte fungerar. Även om du skulle veta att du ätit en semla som innehåller exakt 500 kcal och du sen vetat hur mycket du hade behövt vara aktiv för att göra av med exakt 500 kcal så hade inte summan blivit kaloribalans. Kroppen fungerar inte så.

    Den enda gången den typen av +500-500=0 fungerar är om du har lika bra koll på hur många kalorier du äter för övrigt över dagen. Då kan du tänka i de där banorna och ändå hamna rätt.

  17. Jag håller med dig men jag tycker att du ser det alldeles för svartvitt, det handlar inte om att måste bli kaloribalans.

    Om en person tror att en semla innehåller 10 kalorier kommer personen inte kompensera eller tveka för att äta semlan. Om personen får reda på att den innehåller 10 000 kalorier kommer personen antagligen inte äta semlan alternativ försöka träna bort en del av det.

    Nu tror inte folk att en semla innehåller 10 kalorier och det verkliga innehållet är inte heller 10 000 kalorier.
    Men det finns en gråzon där emellan, ju mer kalorier personen tror att semlan innehåller desto mindre kommer den äta/mer kommer den försöka kompensera.

    Eftersom skillnaden mellan kcal i en semla och hur mycket de tror att man måste träna för att förbruka den är större än man tror kommer folk komma närmare kaloribalans om de får reda på antal kcal i den och ungefärlig mängd träning för att bränna den.

  18. Max Mustermann: det handlar inte om att måste bli kaloribalans.

    Klart det gör, tror du folk är nöjda om de bara går upp 1 kg om året istället för 2? De flesta vill gå ner i vikt, inte gå upp i vikt mer mer sakta.

    Max Mustermann: Om en person tror att en semla innehåller 10 kalorier kommer personen inte kompensera eller tveka för att äta semlan. Om personen får reda på att den innehåller 10 000 kalorier kommer personen antagligen inte äta semlan alternativ försöka träna bort en del av det.

    Nu tror inte folk att en semla innehåller 10 kalorier och det verkliga innehållet är inte heller 10 000 kalorier.
    Men det finns en gråzon där emellan, ju mer kalorier personen tror att semlan innehåller desto mindre kommer den äta/mer kommer den försöka kompensera.

    Givetvis gör det de. Om nu verkligenheten varit så extrem. Men det är den inte. Folk vet att det finns mycket kalorier i choklad. De vet kanske inte att det ligger mellan 550-600 kcal/100g men de vet att det är mycket. Så om de tror att det är 450 kcal nu och du säger det är 600 kcal så är det inte någon större skillnad för dem. Särskilt inte om de tänker på att de ändå äter över 2000 totalt varje dag.

    Sen är det som sagt oavsett inte någon bra idé att lära ut detta till folk. För då tror de att kalorier från choklad har samma effekt som kalorier från nötter. Fokus blir på hur kaloritätt ett livsmedel är vilket inte säger något om hur nyttigt ett livsmedel är. Även skitmat som innehåller lite kalorier borde undvikas. Om folk bara skulle sitta och räkna om kalorierna till ”km jag behöver jogga” försvinner det helt.

  19. Man kanske kunde ”motion-märka” förpackningar istf det j-la nyckelhålet?
    Skriva 5km på semleförpackningen.
    Skulle vara kul att se folks min när dom köper tex low-fat yoghurt lr juice då. 🙂

  20. Jacob Gudiol: Klart det gör, tror du folk är nöjda om de bara går upp 1 kg om året istället för 2? De flesta vill gå ner i vikt, inte gå upp i vikt mer mer sakta.

    Det är bra att folk går upp 1 kilo per år istället för 2. Eller att de går ner 0,5 kg per år istället för upp 0,5 kg. Återigen tycker jag du ser det för svartvitt. Det handlar inte om nöjd eller inte nöjd, det finns en skala. Personen kommer vara mer nöjd om den går ner 0,5 kg per istället för upp 0,5 även om den egentligen vill gå ner 0,5 kg i veckan.

    Jacob Gudiol:
    Givetvis gör det de. Om nu verkligenheten varit så extrem. Men det är den inte. Folk vet att det finns mycket kalorier i choklad. De vet kanske inte att det ligger mellan 550-600 kcal/100g men de vet att det är mycket. Så om de tror att det är 450 kcal nu och du säger det är 600 kcal så är det inte någon större skillnad för dem. Särskilt inte om de tänker på att de ändå äter över 2000 totalt varje dag.

    Exemplet var extremt men därför också illustrativt, sen håller jag med om att folk inte kommer bry sig så mycket om choklad innehåller 4500 eller 600 – De måste kunna relatera till det på nåt sätt. Men att informera att 100 g choklad innehåller lika mycket energi som en mindre middag eller att de måste promenera 2 timmar för att bränna den tror jag kommer öppna ögonen mer på dom.

    Jacob Gudiol:
    Sen är det som sagt oavsett inte någon bra idé att lära ut detta till folk. För då tror de att kalorier från choklad har samma effekt som kalorier från nötter. Fokus blir på hur kaloritätt ett livsmedel är vilket inte säger något om hur nyttigt ett livsmedel är. Även skitmat som innehåller lite kalorier borde undvikas. Om folk bara skulle sitta och räkna om kalorierna till ”km jag behöver jogga” försvinner det helt.

    I min värld två olika problem. Folk äter för mycket kalorier som gör dom överviktiga, folk äter fel sorts mat som inte är bra för deras kroppar. Jag tror inte att försök att lösa det första problemet kommer förvärra det andra. Jag tror att folk anser att avocado är bättre än chips även om man talar om hur långt du måste gå för att bränna dom.

    Sen blir det väldigt svårt att lösa problem om man har synen att alla problem inom ett visst område måste lösas på samma gång med ett beslut.

  21. Vill bara inflika lite kring nyckelhålet. Som du skriver är det en märkning som inte är superbra i alla lägen men…
    Man får inte nyckelhålsmärka godis/ glass/ kakor etc. Det finns tydliga riktlinjer som reglerar detta.
    Reglerna revideras med jämna mellanrum och nu är nya ute på remiss.

    Inte en fulländad märkning men ett ganska enkelt sätt att sålla bort det värsta skiten i hyllorna 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *