Idag blir det inte någon rykande färsk studie utan istället tänkte jag kort berätta om en studien från 1973 (1). Eller egentligen är det ingen studie utan en fallrapport av något som jag skulle gissa är otroligt unikt.
Mellan tidig sommar 1965 och sensommaren 1966 var det nämligen en 27 årig man som fastade helt. Vi snackar alltså om 382 dagar utan någon mat!
Stewart WK, Fleming LW.
Features of a successful therapeutic fast of 382 days’ duration.
Postgrad Med J. 1973 Mar;49(569):203-9.
A 27-year-old male patient fasted under supervision for 382 days and has subsequently maintained his normal weight.Blood glucose concentrations around 30 mg/100 ml were recorded consistently during the last 8 months, although the patient was ambulant and attending as an out-patient. Responses to glucose and tolbutamide tolerance tests remained normal. The hyperglycaemic response to glucagon was reduced and latterly absent, but promptly returned to normal during carbohydrate refeeding. After an initial decrease was corrected, plasma potassium levels remained normal without supplementation. A temporary period of hypercalcaemia occurred towards the end of the fast. Decreased plasma magnesium concentrations were a consistent feature from the first month onwards. After 100 days of fasting there was a marked and persistent increase in the excretion of urinary cations and inorganic phosphate, which until then had been minimal. These increases may be due to dissolution of excessive soft tissue and skeletal mass. Prolonged fasting in this patient had no ill-effects.
Det finns ett antal rapporter av den här typen i litteraturen men den här är den längsta jag känner till. Mannen vägde 207 kg när studien började och gick ner i snitt 0,32 kg per dag. När han skrevs ut efter 382 dagar vägde han 81 kg och han hade alltså gått ner hela 126 kg.
Vi snackar alltså över ett år utan någon mat. Det enda som mannen fick var multivitamin, vätska och tillskott av olika mineraler efter behov vilket förändrades efterhand som du kan läsa i abstraktet.
Förutom att jag tycker att detta är en helt enorm bedrift så finns det en annan orsak till att jag tar upp den här studien. Det är för att visa att vi människor inte svimmar av / kollapsar / dör om vi inte får något att äta var 3-5 timme. Kroppen kan använda lagrad energi i form av fett.
Blodsockret sjönk sakta men säkert hos den här mannen de första månaderna men efter 8 månader förblev den oförändrad. Nivån var dock väldigt låg, ner emot 1,7 mmol/L (30mg/dl) men patienten upplevde inga obehag av detta och han var uppe och rörde på sig under hela tiden. När det gäller värdet på 1,7 är jag dock lite misstänksam mot alla blodsockervärdena i den här studien. Det verkar ha varit någon form av systematiskt fel då alla värden är väldigt låga, även innan mannen påbörjade fastan.
Lite rolig (intressant?) mannen gick på toa ungefär var 37-48 dag under den här tiden. Inte mycket att tömma när man inte äter något med andra ord.
Den här typen av fasta ska man givetvis inte ge sig på utan väldigt regelbunden övervakning från läkare. Det finns faktiskt dödsfall i litteraturen med där de flesta verkar ha skett när personerna börjat äta igen och några pga av hjärtfel. Men att du inte äter något på en dag eller under några enstaka timmar ett dygn kommer inte ha någon effekt på din kropp. Vad som är en säker tid är ju svårt att säga men flera artiklar som jag hittat anger upp emot 40 dagar för friska människor (2). Lite kraftigt tycker jag och några av dödsfallen har faktiskt skett inom tre veckor. Men det visar i alla fall att du inte behöver oroa dig för en missad måltid.
Du behöver alltså inte äta ett snickers och en Coca Cola eftersom du känner att du är hungrig och det är det enda som de säljer på macken. Din kropp klarar sig fint ändå. Undantaget givetvis om du är diabetiker och insulinbehandlas, då får man se upp så inte blodsockret blir för lågt.
Lämna ett svar