Det här är en lite äldre studie kring bloddoping som jag upptäckt först nu och jag tänkte kort ta upp resultatet eftersom det ger lite intressant information både kring hur utspritt det är och dessutom handlar den här studien om löpning och inte cykling vilket ju annars varit det vanligaste.
Internationella friidrottsförbundet började med så kallade biologiska pass under 2009 och trots att de inte fällde någon konditionsidrottare för bloddoping förrän 2012 samlade man redan innan det in en hel del intressant data.Faktum är att man började ta blodprovet på idrotterna redan 2001 men dessa prov analyserades inte enligt på detta sätt tidigare utan man testade endast för doping i blodproverna. Som jag förklarar i serien Bloddopning del 1 – Hur det fungerar på Traningslara.se så är de biologiska passen endast en indirekt metod att testa för doping.
Men trots att man inte testade för det förr så går ju ändå datan att använda för att i alla fall uppskatta mängden doping förr. Studien här under har med denna data uppskattat antalet konditionsidrottare som dopat sig mellan åren 2001 till 2009.
Clin Chem. 2011 May;57(5):762-9.
Prevalence of blood doping in samples collected from elite track and field athletes.
Sottas PE, Robinson N, Fischetto G, Dollé G, Alonso JM, Saugy M.
BACKGROUND: No reliable estimate of the prevalence of doping in elite sports has been published. Since 2001, the international governing body for athletics has implemented a blood-testing program to detect altered hematological profiles in the world’s top-level athletes. METHODS: A total of 7289 blood samples were collected from 2737 athletes out of and during international athletic competitions. Data were collected in parallel on each sample, including the age, sex, nationality, and birth date of the athlete; testing date; sport; venue; and instrument technology. Period prevalence of blood-doping in samples was estimated by comparing empirical cumulative distribution functions of the abnormal blood profile score computed for subpopulations with stratified reference cumulative distribution functions. RESULTS: In addition to an expected difference between endurance and nonendurance athletes, we found nationality to be the major factor of heterogeneity. Estimates of the prevalence of blood doping ranged from 1% to 48% for subpopulations of samples and a mean of 14% for the entire study population. Extreme cases of secondary polycythemia highlighted the health risks associated with blood manipulations. CONCLUSIONS: When applied at a population level, in this case the population of samples, hematological data can be used to estimate period prevalence of blood doping in elite sports. We found that the world’s top-level athletes are not only heterogeneous in physiological and anthropometric factors but also in their doping behavior, with contrasting attitudes toward doping between countries. When applied at the individual level, the same biomarkers, as formalized in the Athlete Biological Passport paradigm, can be used in analysis of the observed different physiological characteristics and behavioral heterogeneities.
Den här studien ger (som vanligt) en ganska dyster bild av elitidrotten. Överlag uppskattar man att ungefär 18 procent av konditionsidrottarna har använt sig av bloddoping och för vissa länder var förekomsten av bloddoping upp emot 50 procent. När det gäller de andra friidrottarna som inte håller på med en konditionssport uppskattades förekomsten av bloddoping till 3 procent med en variation från 0-8 procent.
Den här skillnaden mellan olika länder är intressant. Vad skillnaderna beror på och varför doping är så vanligt i vissa länder men inte i andra kan man ju fundera kring. Det kan vara allt ifrån lägre moral eller högre incitament för att lyckas; till att länderna med mindre dopade atleter har lika dålig moral men idrottarna i andra länder bara är mer sofistikerade och har mer kunskap kring hur man dopar sig och kommer undan med det. Gissningsvis är det en blandning av det mesta.
Det är alltså ingen av alla dessa testade idrottare som åkt fast för doping, i alla fall inte på grund av de här testerna. För när de här blodproverna togs så var de biologiska passen inte tillräckligt utvecklade för att börja användas rent praktiskt.
Här under kan du se resultaten när det gäller uppskattad doping med två olika metoder, M1 och M2.
Tyvärr får man inte veta vilka länder som dopingen är vanlig i och vilka länder den är ovanlig. Bara att förekomsten uppskattas till 1 procent i visa länder och 48 procent i andra. Men ryktet på twitter är att en studie som faktiskt avslöjar länderna är på väg, vi får se om det är sant.
Bristerna med studien
De här siffrorna ska man inte ta för exakt då blodproverna som tagits inte har varit helt slumpmässiga. En idrottare som man misstänker dopar sig blir till exempel testad lite oftare. Värdena här ovanför är för antalet misstänkta blodprov, inte för antalet misstänkta idrottare. Vi vet inte hur många extra blodprov som tagits på de misstänkta så vi har alltså en icke slumpmässig fördelning av tester som då givetvis inte ger ett helt rättvist resultat.
Olika länder har också olika väl fungerande dopingkontroller och även om flera tester är tagna i samband med tävling är många också tagna under träningsperioder och då kan mycket väl fördelningen mellan tester och länder variera.
Så det här är alltså inga exakta värden. Men oavsett så är det värden som är höga nog för att i alla fall jag blir lite tveksam till många prestationer under förra årtiondet. De biologiska passen har haft en väldigt tydlig inverkan på dopingen inom cyklingen och även om det inte finns något publicerat kring friidrotten vad jag vet är jag ganska säker på att detta har skett även där. Det skulle vara väldigt intressant med en jämförelse mellan prestationerna när EPO var som störst i slutet på 90-talet och början på 00-talet med de resultat som görs av konditionsidrottare idag på de större tävlingarna.
Jag har inte hittat någonting alls kring den här studien i media förutom i en artikel i den spanska tidningen El País. Du kan läsa den via google translate här.
[…] Att vi nu då kanske får se samma mönster inom skidåkningen kan bli intressant. Troligen behövs det också en upprensning inom friidrotten, I vissa länder dopar man sig mer än i andra. […]
[…] Josef. (2013). I vissa länder dopar man sig mer än i andra. https://traningslara.se/doping-inom-friidrotten/ [Hämtad […]