Summering av avsnittet
AI summering. Längre ner finns hela avsnittet med komplett transkribering.
I det allra första avsnittet av Tyngre Träningssnack presenterar programledarna William Valkeaoja och Jacob Gudiol sig själva, sin bakgrund som fysioterapeuter och tanken bakom den nya podcasten. Ambitionen är att nörda ner sig ordentligt i ett fåtal utvalda ämnen per avsnitt inom träning, kost, fysiologi och vetenskap, snarare än att bara skrapa på ytan. Inledningsvis passar Jacob även på att en gång för alla svara på standardfrågan om lightläsk kontra sockersötad läsk, där vetenskapen tydligt visar att lightläsk är det bättre valet.
Huvudämnet för avsnittet kretsar kring styrketräning för sätesmuskulaturen, med utgångspunkt i två nya studier av styrkecoachen och forskaren Bret Contreras – även känd som ”The Glute Guy”. I den första studien jämfördes muskelaktiveringen via EMG mellan övningarna skivstångs-hip thrust och vanlig knäböj hos tränade kvinnor. Resultaten visade att hip thrust gav en markant högre medel- och maxaktivering i sätesmuskeln (gluteus maximus) än knäböj, medan knäböj aktiverade framsida lår mer.
Wille och Jacob går igenom hur EMG-mätningar och normalisering fungerar i praktiken samt vilka begränsningar metoden har. De diskuterar också tänkbara felkällor i studien, såsom att Contreras själv instruerade deltagarna och har ett kommersiellt intresse i övningen. Trots detta konstaterar de att resultaten är rimliga rent biomekaniskt: i en hip thrust är belastningen på höften som störst när höften är helt utsträckt, till skillnad från knäböj där sätesmuskeln belastas mest i bottenläget.
Utöver rent muskelbyggande syften lyfter de hur hip thrust kan vara värdefull för idrottare, exempelvis fotbollsspelare och sprinters. Medan knäböj och upphopp har god överföring till själva accelerationsfasen där kroppen är framåtlutad, kräver löpning i maxfart hög kraftutveckling i en upprätt position med sträckt höft. Eftersom hip thrust belastar just detta läge utan att slita lika hårt på rygg och återhämtning som extra sprintpass, kan övningen vara ett smart komplement i fysträningen.
I den andra studien av Contreras jämfördes EMG-aktiveringen mellan tre varianter av knäböj: knäböj bak till parallellt djup, djupa knäböj och frontböj, där samtliga utfördes med belastningar motsvarande 10 RM för respektive övning. Förvånande nog syntes inga statistiskt signifikanta skillnader i muskelaktivering mellan de olika varianterna, trots att deltagarna kunde använda tyngre vikter i parallella knäböj och lägre vikter i frontböj.
Utifrån detta resultat diskuterar programledarna skillnaden mellan statistisk signifikans och praktisk relevans i små studier, samt hur akut EMG-aktivering inte nödvändigtvis speglar långsiktig muskeltillväxt. De betonar även vikten av rörelsespecificitet och individuell anatomi – alla har inte förutsättningar eller rörlighet att göra riktigt djupa knäböj med god teknik och neutral rygg, och då kan frontböj, parallella böj eller enbensövningar som höga kliv upp på låda vara minst lika effektiva alternativ för att träna benen.
Avsnittet avslutas med ett återkommande inslag om kritiskt tänkande och logiska felslut, där Jacob presenterar argumentationsfelet ”att flytta målstolparna” (moving the goalposts). Som ett aktuellt exempel tar han upp vetenskapsjournalisten Gary Taubes och LCHF-rörelsens reaktioner på en ny, strikt kontrollerad metabol studie från NIH som direkt motbevisade Taubes centrala hypotes om kolhydrater, insulin och fettinlagring. Istället för att acceptera att hypotesen motbevisats flyttade förespråkarna fokus till helt andra frågor, som hunger, vilket illustrerar hur oärlig argumentation kan kännas igen i kost- och träningsdebatten.
På Tyngre Träningssnacks instagram hittar du bilder och klipp från avsnittet.
Visa avsnittets hålltider
Det här är en automatisk transkribering av detta avsnitt av podcasten Tyngre Träningssnack. Du kan trycka på varje tidpunkt i texten för att hoppa till precis den delen av avsnittet i youtubespelaren ovan.
Transkriberingen är genererad med hjälp av AI och innehåller därför vanligen några enklare fel.
Introduktion av podden, Wille och Jacob
00:00:23 – Wille: Hallå! Välkomna till det första avsnittet av Tyngre träningssnack. Jag heter William Valkioja och med mig har jag Jacob Gudiol. Hur är läget Jacob? Det är bara bra, Wille. Det är bara bra, Wille. Ja, vi har en podcast nu. Det har vi. Vi kanske ska börja med att presentera lite vad vi håller på med. Det var ju du som tog initiativet där, om du vill berätta.
00:00:47 – Jacob: Ja, jag har funderat på att starta en podcast väldigt länge faktiskt. Vi pratar år. Men jag har aldrig kunnat se mig själv sitta och klippa.
00:00:59 – Wille: Är det det som har legat i vägen alltså?
00:01:01 – Jacob: Jag har bara känt mig alldeles för bekväm för att göra en sån sak. Så det har liksom aldrig blivit av. Och så nu, vad är det, ett år tillbaka så har jag ju skrivit en hel del för tyngre. Alltså tyngre.se då. Och de har i princip sagt att de står för klippningen nu. Så när de står för klippningen så tänkte jag, ja men då kör vi. Så jag skulle hitta någon att göra det här med och vi funderade lite, bollade fram och tillbaka. Du var faktiskt den första tillfrågade och du tackade ja direkt så slapp jag jobba på det. Jag är glad för det.
00:01:37 – Wille: Ja, det är bra att jag har de nödvändiga kvaliteterna som krävs. Ja, vi hoppas det. En dator, det vill säga. Ja, en mick. Ja, det är bra. Men du då, vem är du? Om man nu av någon händelse inte vet vem du är.
00:01:49 – Jacob: Vem jag är, vi ska presentera oss. Ja, mitt namn är då Jacob Gudiol. Jag är Helsingborgare. Född och uppväxt här. Mitt namn som ni hör så är det inte riktigt skånskt ens. Utan det är, jag är halvspanjor. Min pappa var spansk. Vad jag gör annars, varför jag startar en sån här podcast. Det är väl egentligen, i botten är jag sjukgymnast eller fysioterapeut som det kallas nu. Men jag har väl egentligen inte jobbat så mycket som det, utan det jag har jobbat med mest hela tiden det är träning och även en del kring kost. Mest teoretiska faktiskt, mer skrivande än praktik. Jag har också jobbat lite praktiskt, både som sjukgymnast och lite som fystränare. Just nu är jag assisterande tränare för Helsingborgs U17. Det blir ju mer att jag kör lite sjukgymnastbitar och jag kör lite uppvärmningsbitar och ser till att de håller sig skadefria.
Sen har jag två hemsidor. Träningslära.se och tränastyrka.se Och de har du haft ganska länge nu? Ja, ja. Träningslärare är från 2008. Så den har varit med mig. Den kommer jag ihåg när man gick på utbildningen.
00:03:09 – Wille: Jag är också sjukgymnast då. Jag började väl läsa 2009, tror jag. Någonstans där började man höra talas om en viss Jacob Gudiol. Han är sjukgymnast och han skriver om träning. Han blev en liten kändis där på utbildningen, kan man väl säga.
00:03:26 – Jacob: Ja, det har jag märkt av faktiskt lite där. Jag är ute och föreläser också, framförallt på sjukgymnastutbildningen i Lund. Där jag är en gång varje år, minst, och håller lite föreläsningar. Det blir fler och fler händer varje gång jag frågar om de har läst. Det är ganska skönt.
00:03:40 – Wille: Ja, det förstår jag. Men du får fortfarande frågan om
Lightläsk eller vanlig läsk en gång för alla
00:03:43 – Wille: lightläsk eller vanligläsk, antar jag?
00:03:45 – Jacob: Den får jag fortfarande, ja. Den kommer frekvent, alltid, hela tiden. Ska vi svara på den en gång för alla? Ska vi svara det, så slipper vi det.
00:03:51 – Wille: Så kan vi bara hänvisa till avsnitt ett, första fem minuterna.
00:03:55 – Jacob: Det finns ingenting som säger att lightläsk är farligt och jämför man det med Alltså sockersöta läsk så är det bättre. Och det är liksom ingen tvekan om det längre, i alla fall upp till ett år. Och sockersöta läsk i ett år så har du redan fått negativa effekter. Så kör lightläsk om du ska ha läsk.
00:04:15 – Wille: Bra, då vet vi. Alright, och jag heter då William Balkiaouja, och som ni hör så är namnet inte heller svensk. Jag är halvfinsk. Definierar inte särskilt mycket mig som person, utan jag är väl mer stockholmare, ska vi säga. Född och uppvuxen här. Jag började som sagt läsa till sjukgymnast 2009. Blev klar tre år senare och sen tog jag en masterexamen i klinisk medicinsk vetenskap på Karolinska Institutet. Och den blev jag klar med officiellt för ett par månader sedan, men var väl klar i princip för ett år sedan skulle jag vilja säga. Jag har jobbat som sjukgymnast sedan jag gick ut i tre år, men nu i veckan så slutade jag faktiskt och har egentligen inga planer på att återvända till kliniskt arbete som sjukgymnast. längre, utan nu ska jag göra annat.
Och man kan väl säga att träningsbakgrunden är väl att jag har hållit på med en podcast som heter Fysiopodden i fyra år tillbaka. Började på utbildningen tillsammans med några kompisar och numera då kollegor. En podcast som handlar om fysioterapi och träning och vetenskap och har väl under den perioden som vi har hållit på med det läst och lärt mig mer också teoretiska bitar och provat mig fram och gått på minor och så vidare som man alltid gör med min egna träning och så där. Så att det är min träningsbit. Och förutom då att jag innehar en dator och mikrofon också, kanske de sakerna som kvalificerar mig för att sitta och prata om sådant i den här podcasten då, tänker jag.
00:05:51 – Jacob: Orsaken till att jag bjöd in dig och orsaken lite till att vi har det här och även namnet som vi valde då, tyngre träningssnack, det är ju att vi ska ju vara ganska nördiga här, har vi väl tänkt oss. På något sätt. Vi ska försöka göra det förståeligt, men vi kommer ändå, vi kommer liksom inte ta upp 20 frågor på en timme, utan det är meningen att vi ska försöka hitta en sak och så diskuterar vi den väldigt ingående. Och vi har väl också förhoppningar och planer på att ha ganska mycket gäster med. Och då blir det inte Man säger att det kommer säkert vara kända gäster då och då på sitt sätt och vis. Men vi siktar väl mer på att hitta de här… Kanske någon forskare som har gjort några häftiga studier inom något område. Eller att vi ska kanske ha en gammal elitidrottare eller en tränare som kanske mer har reflekterat kring träningen tidigare.
Och inte så mycket berättar om vad de gör för stunden här. Utan kanske får lite mer övergripande på allt det här. Och sen så kommer vi säkert att gå in på kostbitarna och så. Och vi har väl lite plan också på om det händer någonting i media kring någon nyhet. Även om det har med träning eller kost eller hälsa överlag att göra så ska vi försöka kommentera det också om vi tycker att det är lite… Nej, både om det är bra eller dåligt rapporterat egentligen.
00:07:06 – Wille: Men det var som du sa. Tyngre träningssnack är podcasten där snacket är tyngre och ämnena är allt som rör träning. Den gillar jag. Den gillar vi. Den kom vi på igår. Kom du på igår? Du får ta åt dig äran.
00:07:18 – Jacob: Nej, det var du som märkte att det var värt att behålla.
00:07:22 – Wille: Ja, det är bra. Men det var väl lite om oss och vad vi kommer hålla på med här. Ska vi sätta igång och hålla på med någonting här, eller?
00:07:29 – Jacob: Ja, det blir väl lite
Dagens ämne: Styrketräning för rumpan och Bret Contreras studier
00:07:32 – Jacob: styrketräningsinriktning här första dagen. Det är väl egentligen det som vi båda kanske är mest bekväma med, men vi kommer blanda oss in i allt tänker vi. Och det ska väl egentligen inte vara Ja, vad ska jag säga? Jag är ju inte dålig på konditionsträning, det finns ju de som är mycket bättre på det också. Men jag är säker på att jag kan tolka och förstå och förmedla det på ett bra sätt. Jag hade varit med i någon friidrottsförening.
00:08:02 – Wille: Nej, om man googlar mitt namn så tror jag att man kan se vad min bästa miltid rent officiellt är, så gör inte det. Så slipper ni se det. Men som sagt, det är väl det man har gästerna till också om det är så att vi inte är experter på något område. Men idag tänkte vi prata om styrketräning och mer specifikt om rumpor. Det har nämligen publicerats ett par studier ganska nyligen av en forskare och styrketränare som heter Brett Contreras från USA. Jag tror att de här ska väl ingå i hans doktorsavhandling, misstänker jag.
00:08:35 – Jacob: Antagligen.
00:08:36 – Wille: Helt orimligt. Han är ju the glute guy, känd som. Så han håller ju på att forska mycket på gluteusaktivitet och hur man bäst bygger rumpor. Han forskar ganska mycket specifikt på fitness-tjejer, om jag har förstått det rätt.
00:08:49 – Jacob: Ja, det verkar också som att han har fitness-tjejer med i studierna. Ovanlighetens skull så är det en studie med bara kvinnor. Det är väldigt ovanligt, skulle jag säga.
00:09:00 – Wille: Ja, och båda de här studierna är ju gjorda på samma personer. Det står ju inte specifikt. Nej, men rimligen.
00:09:06 – Jacob: Det är samma ålder och allt sånt här. Det är säkerligen samma gäng. Jag skulle tro att det är samma tillfälle också. Ja.
00:09:17 – Wille: Men det de har gjort är i princip, det man vill undersöka
Studie 1: Hip thrust jämfört med knäböj med EMG
00:09:20 – Wille: är i princip i enlighet med hans intresseområde, är hur man bäst aktiverar glutialmuskulaturen, alltså höftsträckarmusklerna. Och då har han dels valt att kolla på Om man använder en av hans favoritövningar då, som är the Hip Thrust. Förklarar du den? Alltså, det finns väl inget svenskt namn på den och det är väl egentligen inte en supervanlig övning. Det man ser är, det är ju framförallt tjejer man ser göra den på gymmet. Vanligtvis går den till så att man ligger inklämd mot en bänk, alltså ryggen mot en bänk. Sen så har man då en skivstång eller någonting över höften och sen så juckar man, helt enkelt, kan man väl säga. Och det gör man i princip för att man har sett att i… En brygga kan man säga också. En brygga, precis. Tack!
Men man har sett att i toppen av rörelsen så aktiverar man gluteus mest, eller det är där den är väldigt aktiv. Och då har man jämfört den i en studie med knäböj. Vanliga knäböj bak till parallellt, vill jag minnas. för att se om man får någon skillnad i aktivering mellan de övningarna. Och då har man kollat dels på gluteus maximus, olika delar, och sen på vassus lateralis, vill jag minnas, alltså främre lårmuskeln. Och biceps femoris.
00:10:40 – Jacob: Om vi ska översätta det så gluteus är rumpmusklerna. Framförallt gluteus maximus är den stora rumpmuskeln. Det är egentligen det som syns. Är du riktigt neddeppad så kanske man ser den andra också. Men det är väldigt ovanligt. Vastus lateralis är den yttre av de här fyra huvuden som du har på framsida lår. Och sen Biceps familis, det är en av, ja vad blir det då, det blir en av, ja två av fyra huvud på handstrip. Ja, precis. Och det biceps, det är inte den från armen alltså, utan det är på baksida lår, på insidan där så har du två huvud. Det är det som biceps står för. Ja, det är bra. Nu blev det komplicerat här med en gång. Det blev komplicerat ändå, men det blev en liten anatomigenomgång. Men det var i alla fall en muskel på framsida lår, en på baksida lår, och så två ställen mätte de på den stora muskeln här på rumpan.
00:11:30 – Wille: Ja, och det man har mätt är ju då EMG, och där blir det komplicerat. Man kanske inte behöver gå in jättedjupt på det, men i princip så handlar det om att man mäter den elektriska aktiviteten i musklerna, vilket man säger är aktiveringen av musklerna i princip. En stark signal.
00:11:46 – Jacob: En hög aktivering i muskeln. Där är ju ett solklart samband. Det är inte alltid så glasklart som det kanske känns på något sätt. Men det är ett bra mått. Det är väl det man använder egentligen.
00:11:57 – Wille: Ja, precis. Och det finns många felkällor med det. Det man har gjort i den här studien är att man har använt elektroder som man klistrar fast på huden, vilket passar sig om man har fitnesstjejer som kanske inte har jättemycket hår på benen och så vidare. Men om man har snubbar och så där så måste man hålla på och raka benen och ha sig och så där. Men man kan också göra så att man stoppar in trådar i musklerna och det brukar man väl göra om man ska mäta djupare muskler, typ om man vill mäta transversus abdominis eller den typen av muskler. Nu drar du upp sådana knepiga namn igen. Vi ska inte gå in på vad det är för någonting, men i princip så är det att man köttar in nålar i magen för att mäta aktiviteten där. Det hade man inte gjort här. Men vad var det man såg då i den här första studien?
00:12:39 – Jacob: Vad man såg var väl egentligen att det var väl nästan det som var väntat på sätt och vis, särskilt med tanke på att han publicerade studien. Det var att den här hiptrust-övningen gav en markant högre aktivering i Det var inte bara signifikant här. Man får skilja sig. Ibland kan det vara signifikant, men det är ganska ointressant rent praktiskt. I det här fallet var det stor skillnad rent siffermässigt också. Vi kan hitta den exakta siffran. Maximala klassen, alltså peak, största aktiveringen de hittade var 172 procent när de gjorde hiptrust och 85 när de gjorde
Hur normalisering och EMG-mätningar fungerar
00:13:21 – Jacob: vanliga knäböjar. Det låter ju korkat här då som 172 av maximalt. Det är inte så man mäter EMG. När man gör en EMG-mätning så först så normaliserar man och säger att en person får kontrahera musklerna så hårt de kan, nästan frivilligt på sätt och vis, eller isometriskt eller mot ett fast motstånd. Och så säger man att det är 100. Och sen så jämför man det mot de övningarna som man då ska undersöka. Det man fann var att HIPtrusten var ju bättre än sådana den övningen de använde för att hitta en normaliserad standardvärde för gluteus.
00:13:58 – Wille: Ja, man kan väl berätta vad de gjorde för att hitta det standardvärdet. De gjorde två tester. Antingen låg man på mage och så fick man sträcka på höften med böjt knä mot ett motstånd. Eller så fick man stå och köra en standing glute squeeze. Alltså bara knipa helt enkelt. Då säger man det bästa av de två, det är ditt 100 procent. Sen ser man då att man kan köra 170 procent eller någonting av det när man kör en hipthorus.
00:14:23 – Jacob: Så det vi kan ta slutsatsen därifrån är att du är bättre på att klämma rumpan om du har en skiftstång liggandes ovanför dig som du ska trycka upp jämfört med om du bara står och ska posera med den. Ja, precis.
00:14:36 – Wille: Det är väl huvudkunskapen där. Ja, exakt. Det är det viktiga.
00:14:39 – Jacob: Budskapet från den här studien var väl egentligen att det är både medelaktiveringen genom hela rörelsen i övningarna plus det maximala aktiveringen. Det var alltså stor skillnad. Vi snackar nästan minst dubbla och ibland tredubbla skillnaden i gluteusmusklerna. Det spelar antagligen roll. Sen är det ju så med EMG, det är lite luddigt, man vet ju inte exakt, det är inte bara det som avgör i alla fall hur en muskel växer, utan vi vet ju att det är en massa sådana här med metabol stress och sådana andra saker som också kommer påverka. Den här studien ger oss väl egentligen bara del av informationen. Han är ju väldigt bra på det och skriva det här i studien, Brett Contreras, att man kan inte dra långsiktiga slutsatser från det här, vad som kommer
Kritik och felkällor i hip thrust-studien
00:15:30 – Jacob: hända och sådär. Sen så slutar det ändå med, sista meningen är, additionally, evidence suggest that individuals seeking to maximize the glutenus maximus development should incorporate barbel hipfrust into their regemes.
00:15:44 – Wille: Alltså den smög han ju in den.
00:15:45 – Jacob: Han fick in den sista raden där ja. Annars är det ju liksom ganska bra rakt igenom. Om det är någonting man ska kritisera här är det ju Brett Contraras själv som har kontrollerat tekniken på deltagarna. Och gissningsvis så är det ju också hans klienter på något sätt när han har hittat då. Alltså 13 stycken ganska vältränade kvinnor som vill vara med i studien. Där finns väl en risk på något sätt, inte att man fuskar medvetet, men att även tjejerna då klämmer till rumpan lite extra i den ena övningen och sen så gör de inte det i den andra.
00:16:19 – Wille: Ja, alltså om vi ska översätta det här. Jag är ju ingen styrketränare, men om jag skulle säga åt 13 tjejer att jag skulle instruera dem i hur man gör knäböj, och jag skulle instruera dem i hur man gör hipthorust. Så jag har gjort hipthorust några gånger, men jag är inte särskilt vass på det. Däremot så gör jag knäböj regelbundet, så jag skulle väl ändå säga att jag är bättre på att instruera det. Så jag tror att resultaten skulle inte alls vara lika tydliga ifall det var jag som utförde den här studien. Dessutom måste man säga att Brett Contrair säljer en bänk som är specifikt gjord för att göra hipthrusts i. Så man kan väl ändå säga att han vill att det här ska vara resultatet som man får. Sen behöver man inte säga att det bara är bias, men det kan påverka.
00:16:56 – Jacob: Jag tror inte det är fel heller. Det är bara att testa övningarna själv så kommer du känna att det klämmer mer i rumpan när du kör den hipthrusten och du kör en knäböj. Det är ingenting som förvånar dig. Det jag tycker är kul är den här, han lade in den här sista meningen, Och det kanske inte han ska kunna klippa ut den och sätta den på sin
Överföring av hip thrust och knäböj till sprint och idrott
00:17:15 – Jacob: blogg, men annars är ju fokus faktiskt en hel del i, alltså introduktionen, diskussionsdelen just på eventuell nytta för idrottare av att göra det här. Och det är ju faktiskt, tycker jag är intressant, och jag har faktiskt funderat på det, och jag har haft någon kille som gjort det när jag var, jag har tidigare varit också fysansvarig för ungdomarna i Helsingborgs IF. Nu har inte Helsingborgs IF så mycket pengar längre så jag fick byta tjänst där. Men när jag hade det så hade jag någon som gjorde det här faktiskt. Och jag tror att det är absolut, det är väldigt intressant. För om du tar det när du springer så har du kommit upp i en högre hastighet så är det väldigt mycket gluteus och hamstring som liksom drar till. Och då gör du det i en upprätt hållning.
Du är ganska rak, så du behöver vara stark i den här positionen. I en knäböj belastar du i princip inte gluteus någonting, när du är i toppen på en knäböj, när du börjar bli upprätt. Gluteus blir aktiverad när du kommer ner mot parallellt och kanske lite djupare. Det är där den har som störst aktivering i vanlig knäböj. Så vill du komma åt rumpan och ha den stark i en position där du normalt använder den vid en sprint, så är ju antagligen den här formen av övningar bättre, där det verkligen är tyngst när du är uppe med en extenderad höft.
00:18:34 – Wille: Ja, för att få till de här riktigt kralliga belastningarna i en knäböj, då kommer du få rätt mycket belastning på ryggen också. Det får du inte riktigt när du kör en hip-drar. Så man ska säga att vikterna som man kör med är betydligt högre än i en knäböj. Eller det var det i den här studien i alla fall. Men det betyder inte att det är stress på övriga leder, utan det är verkligen höften som man fokuserar på när man gör den här. Det är en ganska säker övning. Om man failar så är det inga problem överhuvudtaget.
00:18:58 – Jacob: Nej, det är bara att släppa höften igen. Ligger stången ovanför dig bara, så rullar det upp.
00:19:07 – Wille: Det beror på hur stora vikter man har antar jag, men har man de vikterna så spelar det väl ingen roll ändå. Men det är som du säger, överföringen till idrott är också det jag tänker på om man inte är bikinitjej och vill få en snygg rumpa, så är överföringen till sprinter ganska intressant. Han har pratat om det ganska mycket, om man läser hans bloggar, så att den här med den horisontella kraftproduktionen är någonting som man kanske inte alltid mäter, men som man skulle kunna använda som ett test för att se utslag från den här övningen. Alltså typ om man står och trycker mot en vägg, om man står på en kraftplatta till exempel, medan man vanligtvis mäter kanske upphopp eller saker som har mer att göra med att producera kraft i lodrät riktning.
00:19:46 – Jacob: Ja, och då blir det också väldigt likt i knäböj om du kör ett upphopp. Där har man oftast bra överföring just när man kör knäböj. Om man vill hoppa högre, även om man vill accelerera snabbare, finns det en hel del överföring. Det har jag skrivit en hel del gånger på tyngre år tidigare. Knäböj är en övning som man har visat både kan göra folk snabbare och explosivare. Men frågan är ju då om den här övningen kanske är bättre på att göra någon snabbare, om vi säger från 10 till 20-30 meter. Medan då knäböj framförallt har en effekt på accelerationen. För i accelerationsfasen så har du ju, framförallt är du inte lika upprätt. Du har mycket mer lutad kropp, så det blir nästan en knäböj framåt de första stegen. Och varje fotisättning är mycket mer långvarig.
Alltså vid en acceleration så kan du ha foten i 0,3, kanske upp mot 0,4, oftast kanske mer mot 0,2 sekunder, så man ligger 0,2-0,4 sekunder däromkring. I varje fotisättning, och det är den tiden du har att trycka i kraften. Medans du då Ju längre bort du kommer från accelerationsfasen desto mer upprätt blir du och desto kortare tid har du på dig. Då blir överföringen från knäböj inte lika bra. Då är det möjligt att den här övningen kan bidra. Sen specificitetsbitarna där också. Där finns fördelar med att vara på gymmet tycker jag, jämfört med att vara på och köra sprintträning och så här. Samt om du är då annan idrottare. Är du till exempel fotbollsspelare och du redan tränar fotboll fem, sex, kanske sju gånger i veckan och lägga till ett sprintpass, då är du sliten.
Då ska du vara glad om baksidorna håller, i alla fall när du är 20 plus. Men lägga till en hiptrus eller knäböj, kanske tre set två gånger i veckan. Det får plats oftast. Så det är faktiskt intressant med den här studien. Och sen är det väl kul för Brett Contraras att han har fått det här publicerat, för han blev lite kritiserad för det här för några år sedan. Han snackade väldigt mycket om att det var bättre, men han hade liksom aldrig visat det mer än att han la upp. Titta här, här har jag satt det på mig själv, och så la han upp ett YouTube-klipp ungefär när han visade det. Ja, och hans bilder, för och efterbilder på hans klienter också. Ja, och de är ju bra, så det kan man ju inte säga något om. Men liksom, ja. Precis, det är andra som får det bra utan att göra hans övning, utan hans bänkkors.
00:22:12 – Wille: Jo, precis. Men det är intressant. Så kontentan av den där studien är väl att det är, om inte annat så är det väl en bra hjälpövning eftersom man vet att det får till någonting som man inte kan få till i en vanlig knäböj på det sättet.
00:22:24 – Jacob: Precis. Så jo, den kan ni prova. Gör det. Även grabbarna. Nu har det nästan blivit lite av en kvinnlig övning, men det ska det inte bli. Så nu får grabbarna också börja göra den.
00:22:37 – Wille: Men det är ju faktiskt det som är det största hindret för att göra det. Det är ganska pinsamt att lägga sig och hålla på med den där.
00:22:43 – Jacob: Ja, vet folk inte vad du gör så kommer du se lite dum ut för dem. Men bara låt dem testa den då, så kommer de känna att det är en tuff övning.
00:22:50 – Wille: Jo, precis. Så är det. Och som sagt, man kan ta ganska tunga vikter i den, så på det sättet är det rätt match ändå. Ja.
Studie 2: Djupa knäböj, parallella knäböj och frontböj
00:23:00 – Jacob: Alright. Nästa studie då? Nästa studie. Också Brett Contreras då med andra ord.
00:23:06 – Wille: Här har han ju då jämfört olika varianter av knäböj. Återigen då använt EMG för att mäta skillnaden på knäböj bak till parallellt, knäböj bak till fullt djup och knäböj fram. Notera nu att jag använder de här tyngdlyftningstermerna.
00:23:23 – Jacob: Det är bra så att du inte kör squat.
00:23:25 – Wille: Vi ska inte komma in på den diskussionen. Vad är bakgrunden till det här? Varför vill man undersöka det?
00:23:35 – Jacob: Ja, varför ville Brett Contreras undersöka det? Det finns två studier redan sedan tidigare som har tittat på det här, faktiskt, till viss del. Som jag har skrivit om också på tyngre här. Men det är alltid bra när flera övningar jämförs i samma studie. Just för det här vi pratade om, att det beror på var man sätter sina mätinstrument, när man ska använda EMG och så här. Och det som är nytt med den här jämfört med de tidigare är att han har en grupp som bara går, eller en, inte en grupp ska jag inte säga, utan han har ett test där de bara kör parallella knäböj. Och det tycker jag väl är det som gör det mer intressant. Men varför man skulle vilja undersöka det från början, det är ju bara för att se, är det någon övning som är mer specifik för någonting annat?
Vad har jag för nytta av just den här övningen kontra den här övningen? När skulle jag tänka mig att kunna använda den istället för den och sådana saker?
00:24:28 – Wille: Men det man kan säga är väl att de tidigare studierna, när man jämför en parallell och en djup knäböj, så måste man tänka på vilka vikter man använder. Om man inte blir väldigt, väldigt bra på att göra djupa knäböj, så kommer man förmodligen oftast kunna ta lite mera vikt i en parallell knäböj. Man är mindre utsatt och rörelsen blir mindre, så det blir lite mindre jobbigt. Så säg att man tar lite tyngre vikter i en parallell knäböj, men du använder vikten som du tar i en djup knäböj som indexvikt, så du använder den i båda övningarna. Då kommer det ju rent logiskt bli så att du får mindre aktiveringen i den parallella knäböjen eftersom du är längre ifrån ditt 1RM i just den övningen. Lät det där vettigt eller?
00:25:10 – Jacob: Ja, det tycker jag.
00:25:11 – Wille: – Så i den här studien hade man då gjort så att man tog ut RM för båda övningarna. Så man hade en separat RM för fulldjup knäböj. Sen var inte det ett RM, utan det var tio RM som man använde då. – Det var det i förra studien med, kanske jag ska nämna också. – Ja, precis. Och man använde någon sorts formel för det där som jag inte riktigt fattade hur man gjorde. Men det man såg då var att det inte var någon större skillnad i aktiveringen. Och det går väl inte riktigt ihop med tidigare forskning då kan man väl säga.
00:25:41 – Jacob: Menar du med parallella och djupa nu? Ja, precis. Nej, det gör det väl inte. Jag är också lite förvånad att det blir så likt där. Och det är lite problemet med de här EMG-studierna kanske, att det är svårt att veta varför den ena ger det ena resultatet och den andra studien ger lite det andra resultatet. Så man kan väl ha det lite som en vägledning, men ingen slutsats. Eller vad tycker du på denna?
00:26:09 – Wille: Nej, men sen var det också såhär, det var ju väldigt
Statistisk signifikans kontra praktisk betydelse i små studier
00:26:11 – Wille: få personer. Det var ju återigen, jag tror att det var samma personer som i den förra studien. Och då får man det här problemet med statistisk power. För det man kunde se var ju att det var ingen skillnad i vastus lateralis aktivering, om man jämför knäböj bak och knäböj fram. Och det är ju alltid lite konstigt kan jag tycka, men det var ju bara det att den var inte statistiskt signifikant, den skillnaden. Men om man kollar på de rena siffrorna så var det ändå en viss skillnad, eller att det trendade mot att finnas en skillnad. Och då kan man tänka, hade man haft flera personer i försöket så hade man kanske kunnat få det till en statistiskt signifikant skillnad. Så det är ju en ganska liten studie och då har den ju sina begränsningar i just det då.
00:26:51 – Jacob: Sen är det här med småstudier, men meningen med det här är väl också att lära ut lite hur man tänker kring det här. Man kan alltid kritisera för att det är lite folk, men samtidigt om du inte kan hitta en skillnad när 13 personer har gjort det, är det en skillnad som är värd att bry dig om när du ska träna folk rent praktiskt? Nej, precis. Det tycker jag alltid att man ska ha kvar i, och det är lite det som jag pratade om tidigare, vad är viktigt? rent praktiskt, och vad är statistiskt signifikant? Det är inte alltid samma sak, utan det enda statistiskt signifikant på något säger oss är att det här är troligen en effekt som verkligen finns i verkligheten. Det beror inte på att slumpen har varit där nere, Vi har haft olika typer av personer i olika grupper.
Nu fick alla personer göra alla tester. Men i vissa studier så har man en grupp som gör någonting och en grupp som gör något annat. Och så jämför man vad som händer med dem. Och då har vi den här signifikansräkningarna. Bara för att vara lite säkrare på att det inte bara är slumpen som gör den här skillnaden. Men vad som är intressant praktiskt är egentligen oftast någonting helt annat. Och tittar jag på de här EMG-värdena i alla fall så visste jag, precis som du säger, så tror jag också att det är en skillnad. Men jag vet inte hur stor jag skulle säga att den är, det är inte så betydelsefullt som jag vet.
00:28:10 – Wille: Nej, precis. Och det är ju lite det som är problemet med den här studien, eller det här upplägget, att det här är ju inte en träningsstudie. Det här har man ju bara testat vid ett tillfälle. Och om man ska komma tillbaka till det här, vad EMG kan ge en för någonting, så är ju det ett mått på aktivering. Och om man tänker på de här tre föreslagna faktorerna som kan ge muskeltillväxt, det vill säga det är metabolstress, mekanisk spänning och muskelskador. Så reflekterar kanske inte det alla de tre faktorerna. För att man ska kunna se en skillnad, alltså hypertrofimässigt, då skulle det behöva göra en träningsstudie över kanske 8-12 veckor eller någonting sådant där och sätta dem på olika protokoll och se vad för skillnader man får då.
00:28:46 – Jacob: Och det är också en
Böjdjup, ledvinklar och anatomiska förutsättningar
00:28:48 – Jacob: specificitetssak här då, så att vill du bli stark i ett visst djup när du gör en knäböj eller om du bara ska göra ett upphopp. När du har hur mycket tid på dig som helst att göra upphoppet, då är det många som böjer sig ända ner till 120 graders vinkel i knäna. Då tänker jag 120 om du har noll när du är rak. Så det är bara 60 grader kvar mellan dina vader och ditt lår. Det är vissa som går ner så djupt. Har du inte tränat i det här djupet har du inte fått så mycket styrka i det djupet. Utan grovt så brukar man säga att de vinklarna du tränar i och så plus kanske 10-15 grader till, där kommer det hända någonting med din styrka. Men sen händer det ingenting i ett större djup eller ett större rörelseutslag. Så i princip alla idrotterna har du är oftast en knäflektion som går förbi parallellt eller däromkring i alla fall.
Så ja, du har kört dem djupare. Om det inte finns någon specifik orsak till varför de inte skulle gå djupt. Vilket vi fick ett bra exempel på här bland bilderna i studion. Det här är för jävligt. Vi satt och tittade här på, de brukar illustrera övningarna i sådana här studier. Där har de visat squat form när det är full squat, alltså den djupe. Och det ser inte bra ut. Där står det i texten att man ska betona neutral rygg, men det är inte neutral rygg när hon är i botten kan vi säga.
00:30:20 – Wille: Om det är någon som har sett mig träna så ser det ut som när jag gör djupa knäböj. Det är som ett YouTube-klipp på dig.
00:30:26 – Jacob: Nej, det vill jag inte ha. Nej, men det ser inte bra ut. Det här är vanligt. Jag fattar inte det.
00:30:33 – Wille: Nej, det finns mycket man kan kritisera med de här bilderna. Bland annat vilka vinklar man tar dem i. Bara kvaliteten på bilderna är ibland riktigt risig. Men som sagt, det finns vissa problem med att göra djupa knäböj. Jag kan inte göra djupa knäböj. Jag får ont varstans om jag gör det. Så då kan man ifrågasätta nyttan av det. Det kanske är en bra sak man kan ta med från den här studien, att det är inte jättestor skillnad i aktivering. Så vinsten för mig skulle kanske bli Det kanske skulle kunna finnas en vinst, men den kanske inte skulle bli jättestor. Man måste ändå tänka på vilka risker det finns med det. Väger man dem mot varandra så kanske man får det tillvägagångssättet som passar för en själv. Det är lättare att lära ut en parallell knäböj än en djup knäböj i många fall.
00:31:15 – Jacob: Och behöver man djupet i knäböjen eller djupet i styrkan, alltså du ska ha full styrka genom hela rörelsefånget, så kan man ju faktiskt köra andra övningar. Utan problem. Jag hade en kille, han hade alltså lårben. Nu visar jag med händerna här, det är jättebra radio. Nej, men alltså lårbenen var dubbelt så långa som resten av kroppen kändes det som. Och har du väldigt långa lårben så gör du inte en bra knäböj, så enkelt är det. För att tyngdpunkterna blir fel, du måste fälla kroppen, du måste ha stor rörlighet i fötterna. Så det såg inte snyggt ut. Men då fick han ju helt enkelt gå upp på en pall helt enkelt istället. Eller inte en pall, det var väl mer en, ja, vad ska vi säga, en meter hög vägg eller vall. Där han fick gå upp med skivstången på ryggen.
Och då fick han ju fullt utslag med ett ben när han klev upp där. Och då kunde han hålla ryggen mycket bättre.
00:32:04 – Wille: Det där är en intressant fråga också, om enbensövningar mot bilaterala övningar. Sådana grejer kan man komma in på.
00:32:12 – Jacob: Det kan vi göra, men det väntar vi med.
Frontböj jämfört med vanliga knäböj
00:32:17 – Jacob: Annars visar den ingen skillnad här och där tycker jag knappt att det är någonting värt att nämna heller mellan frontböj och vanlig knäböj i aktiveringen. Det som är intressantare är att om du har testat båda övningarna själv så vet du att det är väldigt få människor som är jämnstarka i de här två övningarna. Man är svagare i en frontböj. Och trots det så fick de alltså samma aktivering. Det var väl lite det jag skrev om på Tyngry som slutsats där också när jag skrev den här artikeln och jämförde just frontböj och vanlig böj. Att det verkar inte vara så stor skillnad där. Så kör du liksom en femma med ditt femma i en vanlig knäböj så får du antagligen inte bättre träning än om du kör en femma i en frontböj trots att du har lägre vikt när du kör din frontböj.
Förutsättningsvis då att du inte behöver bli bra i en vanlig knäböj, för då ska du givetvis köra den vanliga knäböjen. Men alla andra ni som inte tävlar i en vanlig knäböj behöver nog inte hänga upp er så mycket på vilken av övningarna ni väljer där.
00:33:19 – Wille: Nej, det där är ju intressant också för det ger ju lite andra ledvinklar. Man fäller ju inte överkroppen lika mycket i en frontböj till exempel. Så har man problem med ländryggen eller något sånt där och känner det bättre med en frontböj så finns det indikationer på att det kanske är lika bra för att träna benstyrkan.
00:33:34 – Jacob: Men det är förutsättningar teknikmässigt också. Vi gjorde sådana här mätningar själv i skolan. Jag har också läst en master nästan. Jag har aldrig avslutat mitt examensarbete där heller. Men heller, nu syftar jag på civilingenjörsutbildning som jag inte heller avslutat. Där har jag gjort examensarbetet. Men i alla fall, vi gjorde EMG-mätningar och då var det de som var dåliga på att göra en frontböj eller knäböj fram. De tappade ryggen ändå. De höll på att tappa vikten framåt nästan. De fick då en ganska hög aktivering i ryggen. Trots att det är meningen att den ska vara mer upprätt och ha en lägre aktivering. Hur utförandet blir tror jag spelar större roll än om var stången ligger på ryggen. Ja. I den här övningen. Men jag tror, hade vi gjort det här på tyngdlyftare som verkligen kan hålla en upprätt hållning så tror jag du hade sett en lite lägre aktivering i ryggen.
Vid en frontböj eller jämfört med en vanlig knäböj då.
00:34:33 – Wille: Ja, precis. Och då blir det också, den kontexten blir ganska ointressant för vanliga människor kan jag tycka. Om man tar någon som är extremt vass på någonting, då blir det bara för dem som det gäller. Tar man vanliga gymjökar så blir det mer överförbart till gemene man.
00:34:49 – Jacob: Precis.
00:34:50 – Wille: Jag vet inte om jag minns fel, men jag har för mig att han, i och med att han då ska publicera sin, eller gå upp med sin avhandling ganska snart, så tror jag att det kommer någon till studie som jag tror är en träningsstudie, där de har jämfört över sikt då. Och det kan man väl säga att man vet inte riktigt hur väl EMG överförs till hypertrofi på sikt. Så sådana grejer tycker jag skulle vara mer intressanta att kolla på i fortsättningen. Om man vill sikta på utvecklingen av en viss muskel eller sådär, hur ska man träna då? Det här ger oss en indikation, men vi får inte riktigt hela bilden.
00:35:23 – Jacob: Nej. Jag har skrivit om en sådan studie på träningslärare, men då var det triceps man testade, så testade man två olika övningar för triceps. Så såg man att en Om en del av triceps aktiverades mer med en EMG-mätning vid första träningspasset så ökade den delen av muskeln också mer på sikt. Men det man jämförde där, Det var ju egentligen hur olika delar aktiverades under övningen. Man jämförde inte om det spelar någon roll om det var 90 jämfört med 120 över hela muskeln. Det är det man mäter i de här EMG-studierna överlag. Hänger du med på vad jag menar? Ja, visst.
00:35:59 – Wille: Det är lite intressant att man tar triceps där och inte biceps, för det är väl ändå där som man tänker sig att olika delar av den ska aktiveras. Folk är mer intresserade. Exakt. Vem bryr sig om triceps? Det är bara bänkpressare som bryr sig.
00:36:13 – Jacob: Det är säkert bara en mätteknisk grej. Oftast är det ju framsida lår eller så är det överarmarna som man mäter på. Det är väldigt sällan någon gör en studie på att se hur mycket volymen ökar på magmusklerna. Det är bara krångligt att mäta. Det är svårt att testa maxstyrka med magen. Att testa bicepsstyrkan är lätt. Att testa en bensparkstyrka är lätt. Så det blir väldigt ofta just biceps, triceps och quadriceps.
00:36:39 – Wille: Ja precis, och det ska man säga att det här är en av de första studierna som faktiskt kollar på aktiveringen av gluteus. Det är inte särskilt vanligt att man gör det i de här studierna, utan det är just quadriceps, hamstrings, kanske ryggmusklerna. Den typen av saker som man kikar på. Så det är intressant. Det är spännande. Yes, och sen tänkte vi att vi skulle ha ett fast inslag i podden också.
Veckans argumentationsfel: Att flytta målstolparna
00:37:05 – Wille: Alltså någonting som vi försöker köra varje vecka. Det här blir lite avsnittet där Jacob får gå loss på någonting som han är sur på för tillfället. Eller det blir det den här gången i alla fall.
00:37:16 – Jacob: Det kan finnas en risk att det blir jag som tar över de här delarna. I alla fall till en början. Det vi har tänkt att det här ska innehålla på något sätt. Det är att vi diskuterar lite. Generella mönster kan man väl säga i hur folk som kanske inte har så mycket på fötterna egentligen diskuterar. Hur de för fram sina argument och sådär. Det vi kommer grunda det mycket på är ju. Det man brukar kalla för argumentationsfel. Argumentationsfel är i princip att man säger något som egentligen inte är en logisk följd. Det ena följer inte det andra kan man säga många gånger. Det finns ett bättre ord på det tycker jag nästan i engelskan som heter logical fantasies.
00:38:00 – Wille: Precis.
00:38:01 – Jacob: Ja, det är väldigt bra att veta. Det är väldigt många som använder sig av de här. Även vettiga människor använder sig av de här. Då är det väl mest bra att veta, för då kan du säga till dem att du är det där. Och så säger de nej, det har du rätt i. Och så kanske de försöker utveckla det de sa. Men det är också väldigt vanligt att folk som sprider skit använder sig av det här. Du menar medvetet då? Medvetet eller omedvetet, men oavsett, de kan inte föra en logisk resonemang från A till B för att de helt enkelt inte har information som stödjer det de vill säga. Istället så säger de A och sen så hittar de på lite grejer däremellan och så helt plötsligt, därför B. Men nej, de har liksom inte förklarat det däremellan. Det är väl ungefär det. Det exempel vi kommer att ta idag passar faktiskt inte in så väldigt bra på det, men det räknas ändå som en form av argumentationsfel.
Det är någonting som förstör en diskussion helt enkelt. Det leder till att diskussionen inte blir en korrekt diskussion, om man ska säga så. Man kommer inte komma fram till någon slutsats om den ena personen använder sig av det här. Det vi har tänkt då, eller det som jag tänkte ta upp som ett exempel idag, det kallas för flytta målstolpen eller höja ribban.
00:39:16 – Wille: Grejen med det här är att det finns ju alltid bättre namn på engelska. Det är där man har hört om det från första början och där blir ju moving the goal post, som blir en jävligt rolig grej att tänka sig framför sig. Det grundar sig i princip i att om man tänker sig en fotbollsmatch och så gör det ena laget mål och så kommer det andra laget och flyttar på målet tio meter bakåt och säger nej, nej, det var inte mål. Det är här du ska göra målet.
00:39:41 – Jacob: Eller raising the bar som är ungefär att jag tror inte du kan hoppa över den här ribban. Och så hoppar de, så klarar de det. Så bara, nej men du, här uppe var ribban. De har flyttat upp den. Man blir liksom aldrig nöjd på något sätt. Utan man säger, ja men visa det här så är jag nöjd. Och så visar man det. Men nej, nej, du måste visa det här också. Och givet exempel här nu senaste veckorna.
Exempel: Gary Taubes och LCHF-rörelsens reaktion på en ny studie
00:40:05 – Jacob: Beror lite på när den här podden kommer ut givetvis. Men senaste veckorna har det varit mycket från LCHF. Det har kommit en studie som ordagrant har motbevisat någonting som Gary Taubes har påstått och som väldigt många andra lågkvalitetsförespråkare också har påstått eller insinuerat. Det finns ju många lågkvalitetsförespråkare som i princip inte De berör sig inte med fakta överhuvudtaget. De försöker inte referera till någonting. De flummar på lite i sin egna värld. Om man frågar dem om forskning så hänvisar de oftast till just Gary Taubes. Du får nästan förklara vem det är. Gary Taubes är en amerikansk journalist, vetenskapsjournalist, som skrev en bok om lågkolhydraskost som kom ut 2003 eller 2004, tror jag, som heter Good Calories, Bad Calories.
Själva den boken, jag vet inte hur många som egentligen har läst den, det är en tegelsten. Den innehåller bra delar, men du kan ju inte lita på någonting i den. Du läser någonting i den och så får man alltid följa upp källan och dubbelkolla. Hälften av gångerna har han ljugit. Eller förfinat sanningen. Men den här boken i alla fall, den har ändå slått. Många lågkodaskostförespråkare kallar det Bibeln om lågkolhydratkost och sådana här saker. Ja, han är fortfarande väldigt aktiv. Han har dragit in en väldig massa pengar nu via privata sponsorer och kampanjer. Han har startat upp ett gäng studier som han påstår ska bevisa hans teorier kring kost. Det han har levt på mycket fram tills nu är att han har kritiserat i princip all kostforskning för att de är inkompetenta och kan ingenting ungefär.
Men då i båda hans böcker, han har släppt en annan bok som var riktad mer mot gemene man som skulle vara lite mer lättläst som heter Why We Get Fat eller Why You Got Fat eller något sånt där. Båda de har ett påstående som i princip är exakt testat av en forskare på NIH, National Institute of Health. Vad ska man kalla det? Socialstyrelsen. Hälso och ministeriet. Ja, precis. Något sådant. De har gjort en väldigt vägkontrollerad studie som testar precis det Taubes påstår och visar att det är fel. Och svaret från i princip alla lågkalasförespråkare är att, nej, men det här har vi aldrig påstått. Eller så ignorerar de det som sägs och säger, ja, jo, men det är inte det som är intressant. Det är det här som är intressant. De har liksom ändrat målet.
Precis, de har flyttat på målstolparna. Precis. Från början så var målet att, ja, men så här är det. Vi måste göra en studie och då kommer det visa att jag har rätt. Och så har de gjort en studie och visat att han hade fel. Och då helt plötsligt så liksom, ja, men det här var ju inte så intressant. Det är många andra väldigt tydligare varianter av det här med att flytta målstolpen. Vissa klagar på att det bara var 19 deltagare i studien. Visst kan man klaga på det på något sätt, men när det är så här extremt välkontrollerade studier som ändå testar biokemi, och biokemiskt är vi människor väldigt lika ändå, Så du kommer inte se så stora skillnader där. Dessutom är det en sån här som man kallar för crossover-studie, som innebär att alla försökspersoner har varit i båda grupperna.
Så du är din egna kontrollgrupp.
00:43:39 – Wille: Ja, men vi kommer förmodligen komma tillbaka lite mer ingående i den här studien. Men just det här med att man börjar peka på detaljer och så där, det känner jag igen från hur jag själv resonerar när det är någonting som jag egentligen inte gillar. Om jag läser någonting som inte stämmer överens med min världsbild så vill jag gärna peta hål i den. Jag kan finna mig själv och titta på var studien är ifrån och tänka, är det här ett bra forskningsland? Och så kommer man på sig själv med att tänka, det där var ju Ganska risigt resonerat. Det svåra blir på något sätt att upptäcka det här hos en själv, men när någon annan gör det så blir det ganska kul att påpeka det.
00:44:14 – Jacob: Man ska säga att det här är inte… Du har inte fel bara för att du använder dig av den här typen av argument. Jag har själv gjort det många gånger. Jag tänker att det här studieresultatet var inte vad jag trodde det skulle vara. Jag tror det beror på grund av att de hade för dåligt tränade försökspersoner eller för att det var för kort tid. Många sådana här argument har jag också använt väldigt många gånger. Skillnaden är väl på något sätt att man erkänner att man hade fel från början. Lämnar du öppet för det om inte annat? Ja, man lämnar det öppet för, eller man erkänner resultatet. Det är ingenting av det här från LCHF, utan de har i princip börjat diskutera någonting helt annat och säga att folk är dumma i huvudet som tittar på den här typen av studier.
Det var på något sätt de som bad om dem från början. Det är lite som du säger, det dödar ju diskussionen ganska effektivt att göra på det sättet. Många gånger så märker du att en person som endast kör med det här, som frekvent använder den här typen av argument med andra argumentationsfel. Det är då man ska börja heja till och reagera och tänka att det här kanske inte är en vettig person att lyssna på. För det finns väldigt många människor som blandar mycket bra och dåligt hejvilt. Där är det väldigt svårt att veta vad som är bra och vad som är dåligt om man inte har någon god grund. Då är det bättre att hålla sig till de som håller sig till väldigt mycket fakta. Lite sidospår där.
00:45:51 – Wille: Jo, men det är svårare att kolla fakta. Det är svårare att gå in och läsa alla referenser. Då kan man i alla fall titta på hur någon har resonerat med sin fakta. Precis.
00:46:00 – Jacob: Hur de resonerar och hur de svarar på kritik sen. Här är det ganska uppenbart med Gary Taube. Han skriver inte någonting om att hans… Han har skrivit ordagrant det som de testar i studien. Skulle man göra det här så skulle man se det här. De har gjort det här och de har inte sett det här. Han skrev en lång artikel i New York Times. Där han i princip bara kritiserar studien utan att säga att de testar precis det han sa. Han bara beklagar sig över att det är klart som fan. Man kan inte ignorera hunger och så här, men det är ingen som har sagt någonting om det. Studien undersökte inte det. Utan han hittar på något annat att kritisera, så helt plötsligt är målet nu att visa vilken typ av diet som ger minst hunger.
00:46:50 – Wille: Där kom han in, och det skrev du i ett inlägg som du publicerade idag, va?
00:46:54 – Jacob: Ja, men idag blir det inte för någon som lyssnar.
00:46:56 – Wille: Nej, fan, förlåt. Publicerat den 10 september. Precis, men där skrev vi att det går lite hand i hand i ett annat felslut som kallas för halmgubbe, där man kritiserar någonting som egentligen inte har påståtts från första början. Precis. Det blir lite kladdigt här när man går in på exakt vad det är som är vad, men man kan säga att felresonemanget var ganska tätt förekommande i New York Times-artikeln som han skrev.
00:47:22 – Jacob: Precis. Vi är inga experter här heller på den här typen av argumentationsfel. Tycker ni det här låter väldigt intressant och ni vill ha det i mer allmänna sammanhang. Vi kommer ju ha exempel från träning och kost i princip alltid, skulle jag tro. Men det här används ju överallt inom politik och inom pseudovetenskap överlag. Och även då inom vetenskapen, omedvetet eller bara av Ja, på grund av sina egna bias då som man brukar kalla det, alltså förutfattade meningar. Så är ni väldigt intresserade av det så hitta någon form av skeptikerpodd eller något sånt där. De brukar diskutera väldigt mycket av det. Där finns jättemycket att läsa om man söker på logic of fallacies och så här. Men vi kommer ha lite exempel och det är stökigt.
Ibland är det väldigt svårt att veta vilken form av argumentationsfel det är. Men när man känner till de vanligare varianterna så kommer ni märka det väldigt, väldigt ofta.
00:48:17 – Wille: Ja, det blir nästan en lek att hitta det i alla texterna man läser.
00:48:20 – Jacob: Ja, precis. Särskilt när man ser att det är en person som inte riktigt svarar på frågorna medan den andra verkligen bemöter det. Då vet man ganska snabbt att den här killen pratar blaj och den andra har i alla fall någon form av logik i det han säger. Det följer en röd tråd. Och bara den grejen och kunna avgöra det gör väldigt, väldigt mycket. För då slipper man ofta det här. Väldigt många människor har uppfattningen att vem ska man tro på? Alla säger olika. Men om du börjar söka efter de här argumentationsfelen. hål i logik i de två olika personers argumentation så kommer du snart märka att den här personen är helt koko, han kan sluta lyssna på. Den här personen säger, det hänger inte ihop, det kan jag sluta lyssna på. Då minskar man sig väldigt snart ner det till att det blir helt plötsligt inte så många människor som säger emot varandra och du kan börja hitta en röd tråd som kanske på något sätt följer verkligheten eller som man i alla fall kan argumentera för på ett vettigt sätt.
Och följer du LCHF så kommer du aldrig till det. Det är väldigt många LCHF som inte tycker om mig. Jag har inget emot kosten. Det kan vi också börja med nu. Jag tycker ni ska dricka lightläsk istället för sockrad läsk. Om ni vill följa vad vetenskapen säger. Jag tycker att ni aldrig någonsin ska lyssna på LCHF när det gäller deras förklaringsmodeller. Men du får jättegärna lov att äta kosten om du vill göra det. Överlag så tycker jag det är väldigt onödigt. Du kan äta bra kolhydratskällor också, men vill du göra det, gör det. Inga problem med det. När du börjar predika för att folk blir sjuka av kolhydrater eller att du blir tjock på grund av insulin och så här, det är då du är ute och cyklar. Det är då jag blir irriterad. Läser du mina texter från det perspektivet så kommer du märka att det alltid är där jag står.
00:50:12 – Wille: Ja, det är bra. Känner du att du har fått det här av ditt hjärta nu?
00:50:15 – Jacob: Ja, vi kommer säkert… Jag garanterar att det blir väldigt mycket SHF i de här argumentationerna. Där är väldigt mycket exempel från dem och jag har ju också redan tagit fram dem och samlat ut dem så att de är lätta för mig själv att hitta. Så det kommer nog mycket mer därifrån. Vi kommer ha alla… Där finns mycket annat från ekologiskt och inom träningsrörelsen och sånt också, som väldigt ofta snurrar tiden för sig själva.
00:50:41 – Wille: Om det är så att ni vill göra Jacob upprörd så kan ni skicka
Kontaktvägar och avslutning
00:50:45 – Wille: saker till honom. Hur gör man det på bästa sätt?
00:50:49 – Jacob: Bästa sätt skulle jag väl säga att har man något som är relaterat till någonting annat som jag redan skrivit om så uppskattar jag alltid att det kommer som kommentarer under något blogginlägg. Annars är det väl främst via Twitter, skulle jag säga, att man slänger iväg en tweet till mig. Där är jag väl mest nåbar. Man kan ju också ställa kommentarer, även Instagram. Men Instagram är egentligen värdelöst för någon form av diskussion för du kan inte lägga in länkar och det är svårt för andra att hänga med i det. Visst, ni når mig där. Ni kan följa mig där. Där lägger jag väl upp lite mer skämtsamma saker. Twitter är väl lite mer allvar. Och sen finns ju även på Facebook där jag också är aktiv. Men där är det också liksom, ja Facebook är ju som det är.
Det spårar lätt ut och sådär. Det är väl främst där skulle jag säga, så släng iväg en tweet, men kan ju också mejla mig. Har du någon fråga som är lite mer personlig eller du vill jag ska förklara någonting så kommer du inte få något svar antagligen. Det blir ganska mycket mejl och jag tycker inte jag ska lägga min tid där. Om jag väl svarar så brukar jag säga hitta ett inlägg där det passar och så skriv frågan där under så svarar jag så kan andra se svaret senare så jag inte får samma fråga i mejlen tio gånger om. Men har du tips på kul artiklar som jag ska läsa eller dela med mig av så får du gärna skicka ett eget mejl också. Och du då Wille?
00:52:15 – Wille: Jag är så jävla tråkig på sociala medier så det är ingenting att följa. Men vad heter du på Twitter och Instagram?
00:52:23 – Jacob: På Instagram heter jag bara Gudiol. Det är Gud i öl, utan prickarna på Oet. Och sen på Twitter så är det Träna styrka. Samma som min ena hemsida där. Och Facebook är det också, Träna styrka. Och Wille har faktiskt Twitter. Det kan vara värt att följa honom även om man inte lägger upp någonting. För ibland så är det folk som pikar till honom och sådär. Så man kommer in i lite diskussioner.
00:52:51 – Wille: Ja, man kan väl säga att det är mitt förnamn och mitt efternamn. Så lycka till och adda mig på Twitter.
00:52:56 – Jacob: Ni får gå in på tyngre.se så får ni se vad han heter där inne. Ja, det blir bra. Ctrl C, ctrl V, så är det löst.
00:53:04 – Wille: Okej, det här var första avsnittet av Tyngre träningssnack. Mer blir det framöver, men för just idag säger vi hejdå. På återseende. Ha det gott! Hej! Hej!
Uppskattade du den här artikeln?

Allt som jag skriver på den här sidan och mina sociala medier är gratis för alla, men tar så klart av min tid. Så om du uppskattar det jag gör så kan du stödja mig lite via Patreon. Det ger mig möjlighet att lägga mer tid på att skriva och dela intressanta saker.
Glöm inte att också följa mig på Sociala medier. För närvarande är jag mest aktiv på Threads, Instagram och facebook. Men jag finns även på andra platser.
