Träning höjer smärttröskeln

För nästan ett år sen skrev Marek Behredt ett inlägg här på Träna Styrka om en studie på triatleter som visade att de hade en smärttröskel som var mycket högre än hos gemene man, Bättre smärttålighet = bättre fysisk prestation?. Förutom just det resultatet så är även den studien en nyttig introduktion till smärta överlag så om du inte läst inlägget så rekommenderar jag dig att göra det.

Det jag tänkte skriva om idag är en studie som kan ses som en liten uppföljning till den studien Marek fokuserad på i sitt inlägg.

Med Sci Sports Exerc. 2014 Aug;46(8):1640-7. doi: 10.1249/MSS.0000000000000273.
Aerobic training increases pain tolerance in healthy individuals.
Jones MD(1), Booth J, Taylor JL, Barry BK.

The hypoalgesic effects of acute exercise are well documented. However, the effect of chronic exercise training on pain sensitivity is largely unknown. PURPOSE: To examine the effect of aerobic exercise training on pain sensitivity in healthy individuals. METHODS: Pressure pain threshold, ischemic pain tolerance and pain ratings during ischemia were assessed in 24 participants before and after 6 wk of structured aerobic exercise training (n = 12) or after 6 wk of usual physical activity (n = 12). The exercise training regimen consisted of cycling three times per week for 30 min at 75% of maximal oxygen consumption reserve. RESULTS: Significant increases in aerobic fitness (P = 0.004) and ischemic pain tolerance (P = 0.036) were seen in the exercise group after training, whereas pressure pain threshold and pain ratings during ischemia were unchanged (P > 0.2). No change in aerobic fitness (P > 0.1) or pain sensitivity (P > 0.1) was observed in the control group. CONCLUSION: Moderate- to vigorous-intensity aerobic exercise training increases ischemic pain tolerance in healthy individuals.

Det man har undersökt i den här studien är alltså om aerob konditionsträning påverkar smärttröskeln hos tidigare otränade individer. 24 personer delades därför in i två olika grupper där den en gruppen fick fortsätta med sina tidigare vanor medan den andra gruppen fick träna i 30 minuter tre gånger i veckan på en puls motsvarande 75 procent av deras så kallade ”heart rate reserve” i sex veckor.

Heart rate reserve innebär att du tar subtraherar deltagarnas vilopuls från deras maxpuls för att få fram hur mycket hjärtat kan öka sin frekvens när du börjar arbeta. Så om du har en vilopuls på 50 och en maxpuls på 200 är din heart rate reserve 150. Deltagarna fick sen alltså arbeta på 75 procent av det vilket för vårt exempel innebär 112,5+50=162,5 i puls. Det här innebär i praktiken ett tempo som gör att otränade personer troligen är ordentligt trötta efter 30 minuter. Jobbig träning med andra ord.

Deltagarna i den här studien delades inte in i grupperna slumpmässigt vilket är ett stort minus. I normala fall brukar man använda sig av så kallad randomisering i den här typen av studier men den här gången har forskarna delat in deltagarna efter huruvida de kunde tänka sig att börja träna eller inte. Det här gör inte att resultatet kan förkastas men det ökar risken för att resultatet inte beror på träningen utan mer på att de som valde att vara med i gruppen som skulle börja träna hade förhoppningar på att förbättras på något sätt och därför kan resultaten blir missvisande.

Träningsgruppen fick högre smärttröskel, i vissa test

Gruppen som tränade höjde sin smärttröskel för syrebrist
Gruppen som tränade höjde sin smärttröskel för syrebrist

När det gäller själva resultatet så fann man att gruppen som tränade ökade sin smärttålighet för ischemi i musklerna. Ischemi är ett fint ord för syrebrist. I det här fallet kan det liknas med den smärtan som man kan uppleva när man arbetar väldigt intensivt och bygger upp ”mjölksyra”* i musklerna.

Rent anekdotiskt så är det ganska väl känt att vid maximala arbetstest så brukar lagidrottare vara bättre på att fortsätta arbeta även när de gått förbi den intensitet där det börjar byggas upp en massa slaggprodukter i musklerna och syrebristen börjar verka. Studien som Marek tog upp i sitt tidigare inlägg med triatleterna visar ju också på något liknande. Den här studien visar att den här ökade tåligheten i alla fall till vissa delar är en träningseffekt. Givetvis kan det finnas en stor del av selektivt urval med, där de som tål mer smärta från början väljer sport men även sporten och träningen i sig inverkar alltså sen.

När det gäller smärtkänsligheten för tryck var den däremot oförändrad i träningsgruppen. Ett litet överraskande resultat då man sen tidigare vet att träning påverkar den smärtkänsligheten direkt efter ett träningspass. Så precis efter träning är smärtkänsligheten för tryck lägre och därför är det lite överraskande att man inte såg någon mer långvarig effekt. Kanske var det för lite träning eller så använde man sig av ”fel” typ av test?

I diskussionsdelen till artikeln tar man upp att det finns olika sätt att mäta påverkan när det gäller smärta. De mätte det genom att undersöka när försökspersonerna upplevde smärta medan andra har mätt det genom att undersöka vilken smärta som deltagarna kan tänka sig att stå ut med en längre tid. När det gäller att stå ut med smärta har tidigare epidemiologiska studier visat att idrottare är bättre på att stå ut än inaktiva människor (1).

En annan sak som tas upp i diskussionsdelen till den här studien är den eventuella nyttan av den här kunskapen inom smärtrehabilitering. Återkommande ”mindre” smärtor i muskler och leder är ett stort problem för många människor idag. Sjukgymnastik/fysioterapi kan ofta hjälpa mot detta och vanligen tänker man att den träningen som ges hjälper till att läka skadan och så är säkert fallet i många fall. Men det finns också en väldig massa kroniska former av skador där leder, ligament och ben aldrig blir som förr men även i dessa fall hjälper träning.

Ett exempel är artros (ledförslitning) där träning kan fungera lika bra som vissa smärttabletter. Träningen av musklerna kan hjälpa både stabilitet och ledbelastningen, men en ökad smärttålighet känns ju inte särskilt osannolik den heller. En cool möjlighet i så fall är att den här studien visar att smärttåligheten för ischemi faktiskt ökade i delar av kroppen som inte tränades. Så träning av armarna skulle eventuellt kunna minska smärtan från ett dåligt knä. Förhoppningsvis är det någon som provar detta ganska snart 🙂

*Mjölksyra är egentligen fel ord. En bättre benämning är laktat, Mjölksyra, en missförstådd hjälpgumma.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *