Ibland hittar man studier som ger än en helt annan information än den man faktiskt letade efter. Jag sitter just nu och läser den helt fantastiska boken ”Styrketrening – i teori og praksis” och jag hittade där en referens till en studie där man tittat på hurvida överviktiga barn svarare sämre på stryrketräning än normalviktiga barn (1). Jag tyckte det lät intressant och jag kollade därför upp studien och gissa om jag blev överraskad när jag läste hur deras träningsprogram såg ut.
The resistance-training program was designed and supervised by a weightlifting coach and administered by him along with an assistant. The coach is well experienced in working with children and adolescents, as well as with Olympic-level athletes.
Barnen i den här studien var 9 år gamla och de fick alltså träna under en tyngdlyftningstränare i totalt tre år. De första två åren tränade de två gånger i veckan och tredje året tränade de tre gånger i veckan. Träningen pågick dock endast under skolmånaderna. Här är mer information om själva träningen:
Each lesson was comprised of an introduction (3-5 min), general and specific warm-up (8-10 min), weightlifting and resistance-training exercises (20-25 min), general activity and games (5-10 min), and a cool-down period (5 min). A detailed description of the program was reported previously. In general, each session included 3-6 exercises and a total of 150 repetitions. The training session included specific resistance and weightlifting exercises (e.g. pull, jerk, clean, squat and others) using free weights. In addition, as part of the general activity and games, the children participated in activities such as running, jumping and throwing, using different means such as medicine ball (1-3 kg), skipping ropes and others
Vikterna man använde sig av var hela tiden låga och som högst var barnen upp på en vikt motsvarande 70 % av 1RM. En gång var tredje månad testade man 1RM och anpassade vikterna efter det. Det står inte om det var alla eller endast vissa övningar som man testade 1RM i.
Totalt inkluderade man 30 barn i den här studien. Det fanns ingen kontrollgrupp så det går tyvärr inte att se hur eller ens om det blev någon förbättring i styrka/hälsa/funktion hos barnen. Men de hade däremot med information om skadestatistik i studien. Här är hela delen från studien som berörde skador.
The only injury which was reported throughout the three school years was one incident in which the bar slid and fell on the thighs of one of the subjects following a lift. The child complained of transient non-specific pain but returned to the training following 5 min rest.
Träning 2-3 gånger i veckan under tre år innebar alltså totalt en skada där barnet som skadade sig tappade skivstången på låret. Konsekvensen blev att barnet fick vila i ungefär 5 minuter. Den här informationen om något borde ju hjälpa till att avdramatisera styrketräning för barn och ungdomar. Hade det varit fotboll, hockey, handboll eller någon annan lagsport som den här studien utförts på så hade det varit en skada av den typen där det krävs några minuters vila någon gång varje träningspass. Dessutom hade där garanterat också varit några mer allvarliga skador likt stukade fötter, armfraktur eller liknande.
När det gäller tyngdlyftningsträning för barn som bara är nio år så tycker jag det är lite väl tidigt. Inte för att det nödvändigtvis är fel men träningen i sig upplevs ofta som ganska enformig och tråkig av barn i den åldern. 11 till 13 år brukar de jag lyssnar till när det gäller tyngdlyftning säga är en lagom ålder att börja träna tyngdlyftning mer regelbundet. De brukar istället förespråka akrobatik, brottning eller gymnastik för yngre barn.
Häftigt! 🙂
Håller med i det du skriver om att träningsformen kan vara monoton för 8-9-åringar, men å andra sidan ser i alla fall passet ut att vara bra utformat under omständigheterna…